FLORIDA – BOSTON 1-2 (Slut)
• • •

Wow!
Det är ingenting mindre än vansinnigt spännande sista minuten i Sunrise, men nallarna – framförallt Skalman – håller fortet och räddar säsongen.
Otroligt starkt.
Fortsättning följer i Boston Town på fredag kväll.
Nu: The Battle of Canada!

FLORIDA – BOSTON 1-2 (Period 2)
• • •

Nu är det en blodfull och mustig strid på den så kallade kniven som rullar i alligatorernas Sunrise.
Man tror ju att Panthers på sedvanligt sätt ska gå for the kill när Sam Reinhart – vem annars? – kvitterar, men nej du.
Bruins visar rätt sorts virke och svarar direkt.
Sedan utkämpas ett världskrig om varje kvadratmillimeter på rinken.
Den tredjeperiod som nu följer förtjänar därför den typ av orkanvarning allmänheten i Florida med jämna mellanrum nås av under sommarhalvåret.
• • •
Gosh, om de som Ryan Callahan föreslår i den knastertorra ESPN-sändningen dömt bort McAvoys mål efter att ha godkänt Bennetts i förra matchen hade det nog blivit upplopp på gatorna i Boston.
Dessbättre finns poetisk rättvisa ibland.
• • •
Åh, vintage Paul Maurice!
Under en reklamavbrott skäller han ut hela laget så blodådrorna i pannan ser ut som övergödda pytonormar.
Och i bytet därpå kvitterar Reinhart.
• • •
Vad jag kan minnas har jag aldrig tidigare sett så många feta shorthanded-chanser, och shorthanded-mål, som i detta slutspel.
Vad är dealen med det?
• • •
Fint av dem att spela Violent Femme i Sunrise-ladan, det vill jag bara säga.
• • •
Unge Johnny Beecher ska vara väldigt tacksam att Okposo inte var mer alert när decenniets indianare landade vid skenorna.
Livet hemma i Boston hade kunnat bli rätt besvärligt framöver
• • •.
Ja, jag erkänner Kmannen – jag har sett för lite av The Geek och ägnade mig tidigare åt förutfattade meningar.
• • •
Nu tror jag bestämt att jag ska beställa hem nåt lätt och trevligt till kvällsvard.

FLORIDA – BOSTON 0-1 (Period 1)
• • •

Nej, igen:
Det går inte att låtsas att man känner det som den som hotas av undergång känner på riktigt.
Adrenalinet och den (i bästa fall…) kontrollerade paniken den situationen genererar kan helt enkelt inte simuleras.
Därför har Boston-björnarna tagit kommandot i denna femte rond.
Inte lika tydligt som Hurricanes tog kommandot på Garden igår, nej, men likväl tydligt.
En fortsättning på TD Garden på fredag är inte alls otänkbar.
• • •
Jacob Trouba tilldelas Mark Messier Leadership Award – av The Captain himself.
Den nyheten lär landa mjukt och fint i Pittsburgh, där de aldrig glömmer armbågen Trouba satte i huvudet på Crosby för två år sedan.
• • •
Morgan Geekie är journeyman man – eller i alla fall jag – inte tänker på som så mycket mer än utfyllnad, men målet idag är hans fjärde i årets slutspel och gör man fyra den här tiden på året är man fan mer än utfyllnad.
• • •
Det otäcka med katterna är förstås att det inte alltid hjälper att flå dem i en eller två perioder.
De har inga känslor och kan plötsligt resa ragg och komma tillbaka från vilka omöjliga situationer som helst.
Således:
Boston behöver göra ytterligare några mål.
• • •
Nu har Ondskan i Örby skjutit ut det färska podcast-avsnittet i rymden.
Du hittar det här:
• • •
Bruins har verkligen inte domarna med sig…
• • •
År efter år envisas de med att visa samma jävla klipp i alla reklamavbrott under NHL:s sändningar.
Det är inget annat än tortyr och väcker rent hat visavi varorna och tjänsterna byråerna försöker saluföra.
• • •
Ikväll är det inledningsvis så dött i spåret att jag nästan ångrar att jag inte följde med min kompis Ash på Spotify-event på stan, med Daniel Ek närvarande och allt.
Men nu noterar jag nöjt mer aktivitet.
Keep it coming, folks.

On and on it goes, vårt oändliga äventyr – som dag följer dag i eviga tider radar hisnande moments of truth kväll efter kväll upp sig inför våra uppspärrade ögon.
Denna tisdag mitt i kalaset – ja, vi befinner oss nu pretty much halvvägs mellan slutspelets Opening Night och finalen – har vi till exempel först en tarmvridande Elimination Game i södra Florida och sedan det hittills mest avgörande ögonblicket i det rent berusande Slaget om Kanada.
En sådan kväll kräver stora ord, men efter senaste tidens konstanta urladdningar känner att jag inte har några riktigt värdiga på lager så här direkt i avstampet, så istället ber jag att få öppna med Veckans Lista och Veckans Bu.
Alltså: Det bästa och sämsta från senaste tiden – som jag helt enväldigt uppfattat saker och ting.
Here we go.

VECKANS LISTA

1. Katterna on a mission igen
– Bara vid några få tillfällen i historien har vi sett lika fulländade slutspelslag som det som opererar i träsken väster om Fort Lauderdale. Panthers har allt. Till exempel multipla matchvinnare på alla positioner, den elake storebroderns attityd kultiverad till perfektion och en Mission from God alla är lika hängivna anhängare av. DET? Ja, det är ju DET jag talar om. Och ikväll skulle jag tippa att de grillar björnstek över öppen eld i den tropiska hettan.

2. Den nye Wyatt Earp
– Original-Wyatt bodde aldrig i Texas, men som en av de stora vilda västern-ikonerna dök han förstås då och då upp och visade The Lone Star Cowboys hur en virtuos använder sina skjutjärn. 150 år senare följer en namne – som fyller 21 just idag; Happy birthday, unga man! – exemplet och pepprar sina fiender med patroner rakt i hjärtat om och om igen. Årets gunslinger!

3. The Battle of Kanada
– Det är andra omgångens utdragna, blixtrande klimax som rullar för öppen ridå i västra Kanada. Till och med journalisterna från de två grannmetropolerna är osams. Då vet man att kokpunkten passerats för länge sedan.

4. DET
– Ja, DET. Det är vad det handlar om. Leva DET – forever!

5. Den lettländska sagan
– Av alla storylines vi inte kunde förutse på förhand är ju den om Arturs Silovs den mest remarkabla. Här har vi alltså en rookie till tredjemålis som hals över huvud kastas in i skärselden och håller på att knäcka världens största offensiva stjärnor. Lyckas han ta Canucks vidare är det fan en större triumf för Lettland än segern mot Tre Kronor i Salt Lake City var för Vitryssland…

6. Mighty Miro
– Quinn Hughes och Cale Makar må ha varit starkare under grundserien, men nu när det verkligen gäller är Miro Heiskanen odiskutabel kung bland backarna. Helvetin halaus så han dominerar på blålinjen.

7. Zebulon Lindholm
– Vem bryr sig om grundserien? Det är i playoff man ska leverera. Och det gör den bäste Elias i Vancouver, tillika ettan i svenska skytteligan, i varenda byte mot Oilers.

8. PNC Arena
– Fågelskrämman har förstås rätt. Det kommer bli rena helvetet för Rangers att komma tillbaka till skogsdungen utanför Raleigh imorrn.

9. Laffe
– Se vad som kan hända om man har lite tålamod. Draftettan som blev stämplad som ”bust” för att han inte hade superstjärnans alla attribut redan i oktober under rookie-säsongen är nu Rangers bästa forward.

10. Tre Kronor i Ostrava
– Snart får jag ta fram det blågula sminket från Wien 87 och flyga över till Tjeckien.

VECKANS BU

•Nichuskin-affären
– Den är ju framförallt en personlig tragedi för ”Nuke”, men också en massiv blow för Avalanche. Det var inte med den här pyspunkan det skulle sluta för favoriterna från Klippiga bergen i år.

•Edmontons målvaktsbekymmer
– Same procedure as last year…

•Domarnas Silenzio
– Don Sweeney i Boston har helt rätt, domarna borde ge intervjuer och förklara sina beslut. Det skulle garanterat öka förståelsen och respekten för deras hantverk.

• • •
Det känns fel, men beslutet är taget:
Jag skippar resan tillbaka till North Carolina och stannar hemma i korresoffan hela veckan.
Det blev lite lite väl mycket fläng och stress med Game 7 i Boston, två matcher på Garden och så tur-och returflygning till Raleigh – inom loppet av en vecka.
Efter hemska april mår jag i och för sig bra nu, ta i trä, men jag vill inte utmana ödet i onödan och i onödan skulle det förmodligen vara, eftersom allt talar för Game 7 på Garden på lördag.
Också: Halva slutspelet återstår och de krafter gubben fortfarande förfogar över ska räcka hela vägen…
• • •
Brad Marchand kan inte spela ikväll heller.
Därmed är det väldigt svårt att se hur björnarna ska vrida sig ur katternas dödsgrepp (den metaforen är inte alldeles lätt visualisera…).
Men you never know. Desperation kan, som vi såg på Garden för ett dygn sedan, bara uppbådas på naturlig väg. Det är ett tillstånd som inte låter sig imiteras.
• • •
Ekeliw har problem att uttala ordet Oilers – det blir Oiles istället… – och jag står för en liten utläggning om tjuriga raggare från Tuna-Hästberg utanför Borlänge.
Se där några av höjdpunkterna i det podcast-avsnitt vi spelade in tidigare idag.
Det lär föras till torgs inom kort, bara min unge vän blir klar med klippandet och klistrandet hemma i Örby.
• • •
Oilers – eller Oiles… – står inför ingenting mindre än viktigaste matchen under hela McDavid-eran ikväll.
Om de förlorar igen är de röka och stekta och brända, för de har helt enkelt inte de egenskaper som krävs för att komma tillbaka från 1-3-underläge – och åker de ännu en gång ut utan att ens han sniffat på en finalhetta kommer laget som det ser ut just nu att slås sönder.
Varsågod och skölj, pojkar – ut och spela er livs hockey..
• • •
In med Landeskog!
Är det någon gång det ska hända är det ju ändå nu, med Nichuskin på torken i ett halvår.
• • •
The word i Edmonton är för övrigt att Knoblauch startar Cal Pickard i Game 4.
Herregud.
• • •
Svenska målskyttar i Stanley Cup-rallyt tisdag 14 maj 2024: Oliver Ekman-Larsson, Elias Lindholm, Elias Pettersson, Mattias Janmark.
• • •
Om jag varit i Kanada nu – tro mig, jag skulle vilja, men det går inte logistiskt i detta skede – hade jag inte hållit truten om Österrikes upphämtning en endaste sekund.
Vilken magnifik kollaps – och vilken skam för hela nationen.
Men som Ekeliw säker hade sagt:
Så går det när man tar ut Pierre-Luc Dubios.
• • •
Suck och stön, det är tråkdasarna på ESPN som sänder båda matcherna ikväll.
NHL borde dra sig ur dealen med den där själlösa kanalen, vi vill ha Biz och Henke och Anson Carter och Liam McHugh hela tiden – för fan.
• • •
Om en liten stund studsar pucken ner i den nyspolade isen i Amerant Bank Arena med ett förföriskt ploppljud.
I samma ögonblick brakar hela helvetet loss – igen.
Må vi få en ny bash av oförglömliga minnen att bearbeta medan mörkret faller i Amerika.

NY RANGERS – CAROLINA 1-4 (Slut)
COLORADO – DALLAS 1-3 (Slut)
• • •
Dallas Stars är på väg mot konferensfinal.
Jo, jag vet att det finns en väldig massa karaktär och moral hos Colorado och att de därför har förmågan att slingra sig ur hopplösa situationer, men den här motståndaren är helt enkelt för bra.
Förmodligen tar serien slut redan på onsdag kväll – i synnerhet som Nichushkin och Devon Toews kommer saknas då också.
• • •
Innan natten är över måste jag besluta mig för om jag ska åka tillbaka till Raleigh för Game 6 eller inte.
Just nu känner jag mig helt övertygad om att Hurricanes vinner även den matchen och därmed känns det nog mest hälsosamt att stanna hemma och invänta Game 7 i NYC på lördag.
Vad tycker ni runt lägerelden?
• • •
Nu måste jag fortsätta hamra på Jarkkos texter innan det blir alldeles på tok för sent.
Imorrn väntar först podcast-inspelning med lille ondskan och sen har vi ny sittning i soffan.
Då ses vi igen, tycker jag.

NY RANGERS – CAROLINA 1-4 (Slut)
COLORADO – DALLAS 1-3 (Period 2)
• • •
Sorry, kamrater, det är mycket att skriva nu, för utöver de reguljära referaten ska Jarkko ha print-material färdigt när han kommer in på redaktionen om några timmar också, så jag hinner inte riktigt fokusera på matchen i Denver.
Men det börjar ju kännas som att det är kört för Avalanche – och givetvis har den chockerande Nichushkin-historien med saken att göra.
Inte bara så tillvida att han lämnar ett tomrum på isen – hans lagkamrater måste ju vara helt omskakade.
Samtidigt:

Stars är jäkligt, jäkligt bra och verkar vara predestinerade att nå riktigt långt denna vår.
• • •
Vad gäller det som hände under och efter matchen på Garden ska jag be att få återkomma med en sammanfattning av intryck i The End-posten.
Låt mig bara här slå fast att Hurricanes vann mycket, mycket rättvist.
• • •
Miro Heiskanen – en Conn Smythe-kandidat.
Det måste också sägas.
Om inte annat så för att blidka Jarkko ifall jag blir sen med texterna han ska ha…

Carolina leder med 4-1 med en minut kvar, jag börjar röra mig.
Vi hörs om några timmar.

NY RANGERS – CAROLINA 1-0 (Period 2)
• • •
Rangers har Storken och Hurricanes har Dansken.
Det känns som hela den här matchen, och den här serien, kokats ner till detta faktum.
Igor är helt fenomenal och Andersen är det inte och därför går hemmalaget in i andra pausen med ledning.
Nu kommer allt att avgöras sista 20 minuterna.
Ojvoj.
• • •
Det är inte bara Vanessa i spåret som tänker ”Om det vore någon annan skulle det kunna bli mål nu” när Jacob Trouba älgar iväg i två-mot-en-kontring under det numerära underläget, men se på fan:
Den på goda grunder sågade Rangers-kaptenen lyckas faktiskt skicka in pucken.
Allt är verkligen tänkbart när the going gets tough.
• • •
Sicket jäkla krig det är som pågår hela tiden, i varje sketen uppgörelse om herravälde
Min beundran för de vildsint kämpande och uppoffrande knektarna där ute – allihop – vet inga gränser.
• • •
Oj oj oj, breaking news från Denver mitt i the action:
Valeri Nichushkin, som varit så bra i det här slutspelet, har placerats i ”Stage 3 of the NHL/NHLPHA player assistance program”, vilket innebär att han stängs av i minst sex månader – med omedelbar verkan.
Då måste han – återigen – ställt till med något riktigt eländigt och i ett slag känns det som att Avalanches chanser mot Dallas reducerats kraftigt.
• • •
Undras om kedjan med Guentzel, Aho och Svechnikov kommer få någon andhämtning alls i båset i slutperioden.
De tre spelar redan praktiskt taget hela tiden och mindre lär det inte bli.
Men jag förstår Rod, de är ett ständigt problem för hemmalaget.
• • •
Nu skanderar Gris-Olle & co så där otidigt om Tony DeAngelo igen.
Garden får komplettera handdukarna med tvål för munnen framöver.
• • •
Vad är det som händer med Mika under Rangers andra, inte helt lyckade PP?
Jag ser inte varför men han får plötsligt väldigt ont.
Dessbättre återvänder Mälarhöjdens finest edan bytet därpå, så inget går i alla fall sönder.
• • •
Nichuskin alltså…jag kan inte släppa det…vilken tragedi.
• • •
Slipsknuten är nu så skarp att den skulle kunna hålla en Siljan Line-färga surrad vid Stadsgårdskajen.
• • •
Brandon Duby-Duby-Doo – alltså Dubinsky – har vi inte sett på Garden på länge, men nu är han här och gormat ihop med de övriga fansen.
• • •
Apropå slipsar borde Rod The Bod förstått att den blågula Bjurre-slipsen skulle suttit runt halsen ikväll.
Den ger magisk tur, det vet jag.
• • •
OK, det är en tredjeperiod vars like vi sällan får uppleva som väntar på Garden nu.
Missa den för allt i världen inte.

NY RANGERS – CAROLINA 0-0 (Period 1)
• • •
Den nya motvind som blåser Rangers i ansiktet kanske inte tilltar under öppningen av femte ronden.
Men den består.
Carolina är precis som senast bättre laget i första perioden och gör det mycket svårare för nordstatarna än i de tre första matcherna.
De iscensätter långa anfall, rör både sig själva och pucken så kvickt att hemmabackarna tidvis inte alls hänger med och vinner de flesta puckdueller med vad som ser ut som ren ettrighet.
Långa stunder slår Rangers faktiskt bara ifrån sig och tycks hoppas på kontringar.
Lavy har en del att rätta till om han inte vill sitta på planet tillbaka ner till Raleigh på onsdag.
• • •
Känslan minuterna innan en sån här happening, när preludierna är överstökade och mörkret sänkts och lagen alldeles strax kommer in på isen och ett vrål av förväntan stiger ur publikdjupet…det finns ingenting annat i livet som får det att kännas på samma sätt.
Den stunden, den känslan, är en drog som fyller hela tillvaron med eufori och den går inte att konsumera på något annat sätt, i något annat sammanhang.
Jag älskar den.
• • •
Nej, Chytil spelar inte – och inte Jonny Brodzinski heller.
Istället väljer Lavy alltså att katapulta in Rempire State Building i serien igen.
Ojvoj.
Han törs använda jätten när motståndarna inte har sista bytet och kan utnyttja hans, eh, svagheter.
• • •
Rangers PP tycks Canes definitivt ha kommit underfund med vid det här laget.
Den utvisning hemmalaget får efter Kuznetsov mycket ointelligenta slashing-utvisning dödar de mycket effektivt.
• • •
Det är ohemult trångt på pressläktaren ikväll.
Rangers börjar, till sist, bli verkligt hot stuff i sin hemstad.
• • •
Wenny, vår vän, är mycket – men inte avslutare..
• • •
Att vissa av er inte kan vara med om nätterna och tvingas gå trallgök on bloggen förstår jag, förstås – utan att nödvändigtvis jubla.
Närvaron skulle, får man anta, vara en annan med fler matinéer i schemat, men efter förstarundan begränsas de till antalet, tyvärr.
Dels har NHL kommit överens med IIHF om att undvika kollisioner med VM, dels vill tv-bolagen servera alla delikatesser under nordamerikansk prime time.
Äh, vad fan, ni får ta ledigt från era jobb lite oftare.
• • •
Snittpriset för plåtar på Garden ikväll: Tusen bucks. Alltså elva tusen kronor, lite knappt.
Det säger också nåt om den stigande temperaturen i Gotham.
• • •
Jon Hamm, ni vet pretty boy från ”Mad Men”, är första kändisen att bli inzoomad i jumbon för kvällen.
Han kommer från St Louis och håller egentligen på Blues, men stora hockeymatcher är stora hockeymatcher och har man möjlighet att se såna så gör man ju det.
• • •

Wenny borde byta tillbaka till den vita klubban igen, det är vad jag tycker.
• • •
Celebritet nummer 2: Wayne Gretzky.
Högdjuren is out there tonight.
• • •
Nu ska jag rätta till slipsknuten.

När livet bara smakar vaniljsås, när solen ständigt skiner från knallblå himmel och inga bekymmer får fäste i tillvaron, är det lätt att ta sig an utmaningar med ett brett leende och göra det som måste göras utan annat än sprudlande tillit i hjärtat.
Men vad man verkligen är gjord av och vad man verkligen har i sig och vad man verkligen klarar av får man veta först den dag då mönstret bryts och medvinden man seglat i under obruten framgång plötsligt vänder och börjar blåsa i andra riktningen.
Motgång och svårigheter exponerar människors sanna karaktär, skiljer pojkarna från männen och visar vem som går att hålla i handen under vandringen tillbaka mot ljuset.
Succé?
That’s the easy part.
Inte förrän nu, när det oändliga äventyret nått praktiskt taget halvvägs, får vi följaktligen lära känna den här New York Rangers-upplagans sanna natur och läggning.
I tre veckor seglade de i lycklig harmoni genom slutspelet. De vann och vann och vann, de myste lyckliga tillsammans, de njöt av omgivningens oupphörliga smicker, de upplevde allting som positivt och optimistiskt och hoppfullt.
Men i lördags åkte de efter sju raka segrar till sist på en förlust och blev inte bara påminda om att de faktiskt inte är oslagbara.
I ett slag förändrades villkoren i hela uppgörelsen med alltjämt mäktiga Carolina Hurricanes.
För första gången sedan öppningsmatchen mot Washington tvingas de efter den missräkningen hantera att betydande mått av press.
Om de förlorar även ikväll, om de sumpar ytterligare en chans att döda serien och kvalificera sig för konferensfinal, är all bets off. För då tvingas de tillbaka till Raleigh på torsdag och sedan kan precis vad som helst hända.
Ifall de har så mycket av DET som jag senaste tiden tjatat så dant om – den där svårdefinierade, larger-than-life-artade vi-mot-världen-känslan som sjuder i alla vinnande lag – klarar de förstås att hantera även den sortens mentala påfrestning.
Men nota bene:

Det är inte riktigt bevisat ännu.
Vi får veta denna grå men elektriska måndagkväll på Broadway.
Så välkommen till den hittills svåraste prövningen under New York-våren som försöker återskapa historien.
• • •
Igår kväll blev Andreas Wahl betraktad som lätt luguber i kommentatorsspåret när han berättade att han denna tid på året drömmer om Stanley Cup och ibland vaknar förvissad om att hans Canucks vunnit fast de inte gjort det – och i så fall är jag också luguber, för hockey är just nu återkommande tema även i mina drömmer.
Delvis har det med stressen och kraven att göra, för ofta handlar det om att jag kommer för sent till arenorna, bommar stora nyhetshändelser och misslyckas med lämningarna till Jögga Källström under morgnarna, men ibland bara pågår spelet i hjärnans undervegetation.
Som i natt, när jag följde Samuel Ersson under en roadtrip med Flyers för att han hade hållit flest nollor i rad i historien och minns jag inte alldeles slog han rekordet i St Louis – fast sedan satt vi plötsligt på Banken i hans hemstad Falun och min kompis Ola Berglund flamberade en stek vid vårt bord. Bara en kvart senare var vi tillbaka i Philly igen, för nån ceremoni med Ekeliw (!) och vår redaktör Martin Björkman (!!) och den plötsligen återuppståndne Ed Snider.
Går man upp i nånting till hundra procent så gör man – och leve vi lugubra!
• • •
Att samtidigt beskriva det som att Hurricanes inget har något att förlora vore icke korrekt, de hotas fortfarande av undergång och är akut medvetna om den brutala verkligheten.
Men man kan ändå utgå från att de kliver in i den här ronden med mer tillförsikt pumpande i bröstkorgarna än i den förra.
De vet nu att de kan faktiskt KAN slå även ett Rangers i orkanartad medvind – och de vet att de sått ett litet frö av oro hos motståndare som under inga omständigheter vill flyga tillbaka till North Carolina för ännu ett elddop i PNC Arena.
Kan de bara fullborda en perfekt insats, tömma bränsletankarna fullständigt och bringa såna som Panarin och Trocheck och Storken och Mika ur balans har de definitivt chansen.
• • •
Bara för att jag nämnde den i går kväll, i förbigående, var jag tvungen att se om ”Blood In, Blood Out” när allt var lämnat och klart och jävlar vilken film det är.
Det NHL-lag som beredde plats för en sån som Magic i La Onda skulle aldrig förlora igen, det garanterar jag – och en sådan som Geronimo, spelad av odödlige Danny Trejo, skulle göra enorm nytta han med.
För övrigt:
Vatos Locos Forever!
• • •
Filip Chytil tränade med Rangers under måndagens skate ute i Tarrytown och kommer av allt att döma att spela Game 5.
Så mycket för mina konspirationsteorier om nya hjärnskakningssymtom.
Såna – teser den egna fantasin övertygar en om, utan att handfasta bevis föreligger – stämmer i princip aldrig och ska inte luftas offentligt.
• • •
I förmiddags gick jag till skräddaren och hämtade en ny, svart kostym han fått i uppdrag i att sy till och fixa för denna sorglustiga lekamen – för nej, man kan inte bara hänga på sig nya kläder, de måste korrigeras först – men han hade misslyckats grovt, brallorna var fortfarande för vida upptill och jag vill inte gå omkring och se ut som att jag är på väg till stallet för att rida.
Så den är inlämnad på nytt, till en bättre skräddare, och jag inte fullt så snajdig som jag hade hoppats ikväll.
Men tills vidare får en annan svart kreation duga – och slipsen sitter där den ska, som alltid under Elimination-kvällarna.

(Ja, skäggig bofink på plats i pressrummet före alla andra idag…)
• • •
Även Blake deltog tydligen i skejten –  i vanlig full contact-tröja för första gången sedan han bröt benet i mitten av februari.
Den 37-årige silverräven ska dock inte spela. Ännu. Men tar sig Rangers vidare kan han bli tillgänglig och därmed får man säga att djupet i truppen börjar blir direkt uppseendeväckande.
• • •
Att ge sig in i debatten först när man själv känner sig förfördelad av domarna ser lite ömkligt ut, men i sak delar jag de åsikter Bruins GM Don Sweeney framför idag.
Han anser att även domarna borde tvingas svara på frågor från media och ja, det borde de verkligen. Varför ska de vara de enda i världen som inte behöver förklara sina beslut, sina misstag och sina idéer om det de gör?
”Jamen, de är ju så utsatta”, lyder en vanlig invändning.
Well, det är de bland annat för att ingen någonsin får insyn i hur de tänker.
Personligen är jag helt övertygad om att förståelsen för deras roll och deras hantverk skulle ÖKA avsevärt om de öppnade truten emellanåt.
Come on, det är 2024 – gör zebrorna tillgängliga!
• • •
Rod The Bod tänker, som det verkar, starta dansken även i den här matchen.
Det är generöst av den hetlevrade coachen efter det mål Lafreniere tilläts valla in på honom i förrgår…
• • •
Apropå domare dömer Wes McCauley ingenstans ikväll heller, men han hör till de som klarade cutten efter förstarundan.
Chris Lee, däremot, sa de som bestämmer hej då åt.
Det var då för väl.
• • •
Det känns som det hänger många ”Tänk om i luften” just nu.
Tänk om Rangers avgör redan ikväll…
Tänk om Carolina reducerar serien…
Tänk om Dallas skaffar sig 3-1-ledning…
Tänk om Vancouver skaffar sig 3-1-ledning imorrn…
Tänk om Florida blir klara redan imorrn…
Samtliga scenarier sätter fantasin i våldsam rörelse.
Undra på att man inte kan hålla hockeyn på avstånd under de nattliga gästspelen hos John Blund.
• • •
Ibland får jag lite dåligt samvete över att dessa blogginlägg får så mycket mer liv, och blir så mycket längre, när jag är på live-uppdrag än hemma i korresoffan.
Men ni får ursäkta, jag kan inget göra åt detta problem. Det är först på plats i en hall där det ska spelas verklig playoff-hockey och inget annat distraherar som juicerna börjar pumpa på rätt sätt genom blodomloppet.
Adrenalinet, fokuset, upphetsningen och smatterbandet av kittlande intryck går inte att kopiera framför tv:n, det bara är så.
• • •
Två timmar och en kvart innan puckdrop ser vi från fönstren i pressrummet hur Hurricanes buss anländer till Garden – och att det är det vet vi bestämt, för inga andra fordon än de med officiella uppdrag på Garden tillåts köra på 33:e gatan.

Men ni behöver inte vara oroliga, de har inte åkt buss ända från Raleigh.
Alla NHL-lag reser i egna plan, om de så bara ska mellan New York och Philadelphia, och har sedan bokningar hos lokala bussbolag för transporter mellan flygplats, hotell och rink.
Det är inte korpen i Tranås det här.
• • •
En 6-1-kross mot Tyskland, med bud på mer, lovar så gott att jag nästan får lite armsvett.
Det är så många i den där truppen som det skulle vara en sann lisa att få se som världsmästare.
• • •
Du, jag vill bara säga att jag är väldigt glad och tacksam över att just du läser den här meningen.
• • •
6-1-krossen i Ostrava skulle jag för övrigt tippa att Neon Leon Draisaitl får höra en del om närmste dygnet.
Han har ändå Mattias Ekholm som lagkamrat och Mattias Ekholm är utrustad med ett utomordentligt välsmort munläder.
• • •
Peter Lundin, jag delar din uppgivenhet inför uppgifterna att Todd McLellan observerats på en flight mellan LAX och Pearson.
Han är en habil coach och en trevlig person, men på intet sätt en proven vinnare och absolut inte vad Leafs behöver nu – ännu en good ol’ boy.
• • •
Carson Soucy stängs av en mach för sin crosschecking under tumultet med Connor McDavid efter slutsignalen igår – men McDavid slipper bestraffning.
Let the folkstorm begin…
• • •
Svenska målskyttar ikväll: Mika och Gabriel Landeskog.
Ja, ikväll tror jag Bednar chockar med lagkaptenen i laguppställningen…
• • •
Det har för övrigt börjat hetta till även mellan respektive journalistgruppering i Edmonton och Vancouver.
De käftar och trash-talkar nästan lika mycket som spelarna på isen.
I love it, inga serier är roligare än de som sätter känslorna i svall även i media.
Under en duell jag bevakade mellan Avalanche och Wild 2008 blev det vissa kvällar snudd på slagsmål på pressläktarna.
Mera sånt!
• • •
Om jag för ett ögonblick låtsades att jag kan nånting om detta skulle jag säga att det Rangers behöver förbättra sedan senast är följande:
De måste starta mer aggressivt och koncentrerat, de måste vara kvickare och vaknare i markeringarna och de måste se till att glappen mellan lagdelarna täpps till.
Sedan behöver enskilda spelare som Panarin och Kreider och Goodrow och den olycksalige Trouba rent allmänt vara vassare.
Carolina? Om de skaffar sig ledning måste de återupprätta sin världsledande förmåga att stänga ner matcherna.
Är vi överens, ni som verkligen fattar?
• • •
Gris-Olle, i alla hans inkarnationer och varianter, började ladda på barerna i omgivningarna runt Penn Station redan vid lunch idag.
Det kommer, törs jag lova, bli ett sjusatans liv i The Woooorld’s Most Famous Arena nu.
• • •

Kvällen låt: Drifters ”On Broadway”.
• • •
Ok, det är snart showtime.
Nu får vi, som sagt, veta.
Kan Rangers ta en chans som kanske aldrig kommer igen – eller börjar Hurricanes bygga en comeback för historieböckerna?
Gastkramning utlovas.
Let’s go!