Rangers avgör
Liten slutkläm sen, från holken.

NY RANGERS – CAROLINA 3-3 (Period 4, OT väntar)
• • •
Klockan är 22.45 i New York City och vi sitter kvar på Garden, för yes:
En regelrätt nattmangling pågår.
Första OT-perioden passerar alltså utan avgöranden och ingen är väl heller jättenära att förverkliga pojkdrömmen – även om Mika har ett par chanser.
Men förr eller senare väntar det viktigaste mål de här lagen gjort, eller släppt in, på hela säsongen.
• • •
Wow, Stars bara kör över Avalanche.
Så såg det ändå inte ut i min kristallkula.
• • •
Ju längre en sån här pärs pågår, desto större chans blir det att något helt fluke-artat blir avgörande.
Räkna med en konstig studs.
Typ.
• • •
Rempe har vi inte sett till sedan andra perioden.
Lavy är trots allt inte helt förblindad av förtjusning…
• • •
Jag står fast vid mina killar:
Mika eller Guentzel.

NY RANGERS – CAROLINA 3-3 (Period 3, OT väntar)
• • •
Nähä, vi får inte komma hem i god tid och se Dallas och Colorado.
Det blir sudden death-drama i The Woooorld’s Most Famous Arena.
Ojvoj.
Och ojvoj igen.
• • •
Bra är det att Rangers inte avgör under sitt sista powerplay, för den tripping Skjei åker ut för känns exceptionellt hård – i det läget.
Istället är det ju Canes som har de två hetaste chanserna och mål där hade hela södern antagligen sett som poetisk rättvisa monumentale.
• • •
Om det varit vanlig serielunk hade alla här sagt att ja, Rangers ska ju vara glada med åtminstone en poäng i en sån här match.
Men nu råder liksom andra omständigheter…
• • •
Referat från Texas efterlyses härmed, let it flöda i spåret.
• • •
Mina hjältar på Garden: Mika eller Guentzel.

NY RANGERS – CAROLINA 2-3 (Period 2)
• • •
Gosse.
De första sju minuterna, när de spelar med ledning, känns det som att Hurricanes grillar Rangers över öppen eld.
De är sanslöst ettriga i sin forechecking, nitar sig fast nere hos Storken så man tror att hela flipperspelet välts på ända och stressar hemmaspelarna så dant att närvarande läkare förmodligen sträcker sig efter receptblocket och vill skriva ut ett par doser lugnande åt dem.
Men vad händer då?
I en sällsynt kontring får Adam Fox fram en femplus-passning till Laffe från St-Eustache och pang – kvitterat.
Sedan skiftar momentum tvärt och plötsligt är det istället Canes som får svettas.
Det hinner dock vända på samma sätt igen, när gästerna från södern kontrar sig till ny ledning i slutet.
Hockey går inte alltid att förstå sig på.
• • •
Vad gäller målvakterna tycker i alla fall jag att vare sig Storken eller dansken direkt briljerar idag.
Jeremy Swayman they ain’t.
• • •
Guentzel som verkar så snäll och försynt – man räknar inte med att just han ska rikta en rak höger i plytet på Fox.
• • •
Uppenbara kompensationsutvisningar är ändå ett otyg, tycker även zebrornas vän Bofinken.
• • •
Ännu är det ingen av er som lyckats lista ut var bloggen tar vägen imorrn.
En hint:
Den hetaste svensken i playoff ska bevakas noga…
• • •
Martin Necas förtjänar mer cred än han får, han är ju alldeles enastående.
Bäste tjecken i ligan, efter Pasta?
• • •
En Gris-Olle får i en reklampaus vara med och leka ”Finish The Lyrics”-leken i jumbon och blir den förste för säsongen som misslyckas helt, han fattar inte ens vad det är han förväntas göra.
Kanske borde promillehalten kollas innan somliga släpps fram i strålkastarskenet.
• • •
Som Linyreg påpekar har backup-målisen som vunnit Stanley Cup tidigare – Quick – tre snarare än två ringar.
Glömde den med Vegas, han spelade ju inte så mycket där heller.
• • •
Både Guentzel och Laffe har hattricks på lut – och en av dem kommer fullborda en, säger jag härmed.
• • •
Nu får de påminna sig i bägge omklädningsrummen:
If you want the ultimate thrill, you’ve got to be willing to pay the ultimate price…

NY RANGERS – CAROLINA 1-2 (Period 1)
• • •
As I said (för att nu citera Mats Sundin, han inledde alla intervjusvar på engelska så – oavsett om han hade sagt någonting tidigare eller inte):
Carolina Hurricanes har knutit på sig marinkårens stålhättade kängor ikväll.
De driver upp ett furiöst tempo i sina anfall, får pucken att studsa som i ett flipperspel hanterat av Sombrero-Johan och laddar för skott med envetenheten hos en gammal Stalin-orgel under andra världskriget.
Sedan är det visserligen Rangers som drar first blood igen –  de är ju inte ofarliga när de väl får tillbringa tid i offensiv zon – men det kommer ett mycket logiskt svar från gamle Rangers-dödaren Guentzel.
Sen får de sent powerplay och skaffar sig också ledning för första gången.
Fortsätter denna duell på samma sätt kommer serien vara utjämnad innan krutröken lagt sig.
• • •
”Lex Szymon”, utbrister jag när Lafreniere stänker in ettan.
Min vän Szymon Szemberg driver sedan länge en kampanj om att moderna målvakter går ner för tidigt och lämnar för stora luckor runt axlarna och det är ju precis vad som händer i den situationen.
Men ja, den förre draftettan får på ett jävla skott också.
• • •
Det blir minst sagt livat när Svechnikov kör omkull landsmannen Storken bakom kassen – till och med Storken själv är ute och vevar – och domarduon utreder en kort stund om en Major ska utdömas, men det såg nog värre ut än det var.
Rykande, infekterat känslosvall har vi dock inget emot i denna blogg, for sure.
• • •
Wenny Wennberg tar sig äntligen in i svenska poängligan med en assist.
Han är välkommen.
• • •
Mika och Aho var indragna i ett antal hetsiga diskussioner på isen i söndags och jag frågade efteråt om de skällde på finska, Rangers-centern behärskar ju även det språket.
– Äh, svarade han, jag vet inte. Jag hörde inte vad han sa och jag tror inte han hörde mig heller. Det blir så i playoff.
Så – bara allmän rotvälska alltså?
Fascinerande.
• • •
Det blir Lill-Fimpen som får spela med Macklin Celebrini i den ljusnande framtid i Bay Area, för Sharks vinner draftlotteriet – helt i enlighet med oddsen.
Nu skulle jag vilja veta vad de säger som tror att ligan medvetet gynnar Chicago Blackhawks.
Blev det bara fel? Smyger de in en sån här ”korrekt” vända för att inte bli avslöjade? Kommer de se till att Hawks på något vis får honom i alla fall?
Teorier lär finnas…
• • •
– Unleash Rempe, vrålar Gris-Olle efter Storken-incidenten och Lavy lyssnar.
Men det blir mest spektakel när han kommer in, ju.
• • •
Fågelskrämman, som jag just utsåg till en av Carolinas hetaste, är petad – alternativt skadad.
Så kan det gå.
• • •
Bettman bekräftar att draften i sommar kommer hållas i Sphere i Las Vegas.
DET blir nåt.
Count me in, Gary.
• • •
Intressant påpekande från min bänkgranne:
Vi har inga förstemålisar kvar i slutspelet som vunnit Stanley Cup-tidigare.
Men det finns i alla fall en back-up med två ringar i bankfacket.
Den tar du va?
• • •
John Brancy – best i the nationalsångsbusiness. Han inte bara sjunger som värsta Placido Domingo. Han håller tempo som en hel Carl Hagelin också.
• • •
Jag saknar Jesper Fast.
• • •
Jeff Garlin från ”Curb Your Enthusiasm” är in the house och really, då kan väl inte Larry himself långt borta heller.
• • •
Dagens kaffe tycker jag nu att jag nu ska avnjuta.

– If you want the ultimate thrill, you’ve got to be willing to pay the ultimate price…
Ju längre den nordamerikanska vårens hockeylejon tar sig i de moderna gladiatorspel vi kallar The Stanley Cup Playoffs, desto klarare lär den maximala sanningshalten i denna uppfordrande paroll stå för dem.
Den formulerades ursprungligen av surfing-ikonen Mark Foo när han försökte förklara den livsfilosofi som drev honom ut i skuggan av livsfarliga 15-metersvågor.
För att få uppleva larger-than-life-kicken i att rida en sådan best, att tämja och tygla den, var han helt enkelt villig att leva med risker normala människor skulle uppfatta som helt horribla.
Tragiskt nog fick han till slut betala det ultimata priset också. Bokstavligen. Han knockades av en monstervåg och drunknade i Half Moon Bay i Kalifornien dagen före julafton 1994.
Den sortens fara behöver NHL-stjärnor gudskelov inte utsätta sig för – deras livhank står inte på spel när pucken släpps i de stora matcherna.
Men själva grundvillkoret är detsamma.
Ska deras liv någonsin kulminera i det extasens högsta tillstånd de drömt om sedan de avfyrade sina första fumliga slagskott i barndomen, och sedan strävat mot med kryssningsmissilens envetenhet, måste de vara beredda att på att det kommer kosta – mer än något annat i deras unga liv kostat.
I princip måste de ge allt de har av ork, styrka, svett, blod, sisu, kapacitet och tolerans för smärta – fysisk såväl som emotionell.
Allt.
Och som sagt: Ju längre de avancerar, desto större insikter får de av hur ohyggligt mycket som kommer att krävas av dem.
Det blir bara svårare och svårare, gör bara ondare och ondare, tar bara och mer kraft och förutsätter bara hårdare och hårdare psyke.
De som till slut får stoppa hela huvudet i Lord Stanleys kruka och lapa Cristal har alltid förstått det – ofta efter många misslyckade försök, när de hoppats få vad de vill ha för en aningen mindre summa.
De hungriga rovdjur som ikväll går upp i sin andra rond i The Woooorld’s Most Famous Arena på Manhattan ikväll hör båda till de som under en följd av år försökt pruta vid altaret där offret ska läggas och nu borde förstå att det inte är möjligt.
Man betalar det fulla priset – eller går hem tomhänt.
Ta Mika Zibanejad – ett lejon om någon, med sin väldiga hårman. Han har alltid haft den ovärderliga förmågan att höja nivån i sina prestationer när det blåser upp till playoff-strid, men under det veritabla triumftåg han senaste veckorna varit ute på tycker jag mig kunnat skymta något mer. Något större. Något som indikerar att han är beredd att göra vad som helst för att få surfa på de största vågorna i världen.
Artemi Panarin är en annan med samma utstrålning just nu – liksom Seth Jarvis och Evgeni Kutznetsov i Carolina.
De ser hur hela havet häver sig i omisskänneligt svall ute på redden och kastar sig på brädorna och paddlar rakt mot den magnifika utmaningen.
För ja – de vill erfara den ultimata kicken och är beredda att betala det ultimata priset.
Därför fortsätter hela Stanley Cup-slutspelet denna varma tisdagkväll att stegra mot den skummande vågtoppens trollbindande brytning.
Vid strandkanten står bloggen, hänförd och förväntansfull, för att bevittna skådespelet – och du välkomnas härmed att sluta upp vid hans sida.
• • •
I gårdagens förhandskskrönika slog jag fast att det inte längre finns utrymme för skrällar i det här slutspelet, eftersom bara favoriter gått vidare, men jävlar – Bruins seger i Sunrise hade ändå den rejäla överraskningens drag.
Att de skulle vinna förstod vi väl, det är inte ovanligt att dopaminet från en Game 7-succé fortfarande fungerar som drivmedel några dygn senare, men 5-1 – hallå.

Det var ändå laget vi alla utsett till The Playoff Team de spelade mot – bakom fiendens linjer.
Igen fick vi dock lära oss att vad som helst kan hända när en målvakt så högklassig som Jeremy Swayman får verklig feeling.
Kan bli svettigt det här, Karlsson och Wiklund och ni andra kattvänner.
• • •
Den stränge doktorns förmaningar till trots – igår satte jag lite guldkant på den lappsjukes kväll med både ett och två och tre glas honungslen bourbon.
Oväntad konsekvens: Jag mådde inte bara bra just då, jag sov dessutom finemang – och vaknade i förmiddags i bättre skick än på länge.
Doktorn vet uppenbarligen inte vad han pratar om, jag borde i själva verket bli mer dansk och starta varje dag med en jamare.
• • •
Redan i söndags framgick det med all önskvärd tydlighet att Rangers i denna runda har en motståndare av helt annan kaliber än i den första.
But they’ve seen nothing yet, tror jag
Canes opererade bara glimtvis på de höjder där de egentligen hör hemma i Game 1 – för de råkar ju ha den egenheten, de vaskar vissa perioder då och då – och kommer med all säkerhet samla sig till en helt annan sorts urladdning nu.
Framförallt lär de inte bli tagna på sängen under matchstarten en gång till – och inte ta utvisningar utan att det behövs.
Är hemmaspelarna inte inställda på att ännu större ansträngningar fordras väntar garanterat en rude awakening.
• • •
Dagar när det, offentligen, rapporteras att en porrstjärna smiskat en ex-president på bara stjärten med en ihoprullad tidning vet man väl ändå att vi fått en glitch i matrixen.
• • •
Det är inte bara jag, med mina lätt blågula glasögon, som noterat att Mika surfar på de största vågorna i detta slutspel.
Här har vi, till exempel, en hyllning signerad Larry Brooks i NY Post.
• • •
Ikväll vevar andrarundan igång även out west och det är den förmodat episka monsterserien mellan Dallas och Colorado som står på festmenyn.
Tyvärr börjar den redan 21.30, amerikansk östkusttid, för att torrbollarna på ESPN vill ha det på det skeva viset, och vid det laget är vi inte ens klara här.
Så sorry, från den matchen blir det sannolikt blogg först under slutklämmen.
• • •
Texter som den jag länkade till ovan kryllar det av i de lokala bladen, och på alla sajter, för tillfället.
För det händer nu.
Hockey is, once again, on the rise i världens huvudstad.
Till vardags är det ju bara de närmast sörjande som bryr sig om denna eminenta sport på dessa breddgrader – baseball, amerikansk fotboll och basket har en helt HELT annan status – men så fort Rangers börjar röra på sig i slutspelet väcks det vakanta intresset till liv och går de riktigt långt tar hockey över helt.
Där är vi inte ännu – särskilt inte som Knicks fortfarande står upp i NBA:s playoff – men temperaturen har stigit avsevärt och ja, jag älskar det.
• • •
Kvällens aningen oväntade surf-tema kan verkligen inte beskrivas som naturligt – för att spinnas av mig alltså.
Den enda gång jag försökt ställa mig på en bräda, i Spanien nån gång i mitten av 80-talet, höll hela Sydeuropa på att skratta ihjäl sig.
Samtidigt har jag alltid varit fascinerad av denna bohemiska kulturyttring.
Få verka leva mer sorglösa liv, eller känner sig friare, än de beach bums som ägnar all sin vakna tid på den där brädan, i väntan på den perfekta vågen
Som Mika…
• • •
Dansken står för Canes igen, meddelar en karaktäristiskt sammanbiten Rod The Bod.
Det var ju givet.
Han gjorde ingen stormatch i söndags – framförallt inte när han släppte in Panarins deodorant-mål – men grejen med honom är att han alltid varvar halvdana insatser med perfekta diton.
Den halvdana är avklarad för nu, så….
• • •
Just nu fick jag ett mail från Delta om att min flight i morgon är bekräftad.
Tjoho!
Var jag ska?
Make a guess.
• • •
Lazerus på Athletic frågar Tony DeAngelo hur det känns när 18 000 skanderar ”Fuck you, Tony”.
Han svarar:
– It feels great.
Ha!
• • •
Knicks inledde sin kvartsfinalserie mot Indiana Pacers med en osannolik seger igår och ja, den matchen avgjordes också här på Garden.
Denna ärevördiga institution hinner verkligen inte andas mellan de mäktiga högtiderna just nu, den utgör ett händelserna centrum på samma sätt som St Peterskyrkan i Rom under jul och påsk.
• • •
I mina ögon gick det för fort för Matt Rempe i söndags, men inte i Lavys, tydligen.
Han skickar ut jätten i skärselden en gång till.
Samlas i grupper och diskutera.
• • •
Kvällens låt: ”Surfin’ USA” med Beach Boys. Förstås.
• • •
Mitch Marner is going nowhere, Peter Lundin.
Du såg väl vad han sa igår?
– Vi ses som gudar i Toronto. Det är därför det är så speciellt att spela här.
Och som liten gud har han full no trading-klausul och kan inte bytas bort utan att han själv går med på det.
• • •
Kvällens svenska målskyttar: Mika och Landeskog. Nä, Gabe The Babe spelar ju inte. Men snart. Kanske.
• • •
I draftlotteriet tar jag för givet att Blackhawks vinner, så alla konspirationsteoretiker kan starta sina motorer.
Det är ju alltid för festligt att se.
• • •
Nu har den rest ragg och kommer mot oss – en våg lika majestätisk som de som vanligtvis bara ses runt Hawaii och vid Praia do Norte i Portugal.
Den kommer snart skölja över oss i evigt skummande eufori.
Är du beredd?
Good.

OK, som jag varslade om redan igår kväll tar bloggen en kort liten paus ikväll – för att få upp batterinivån från de ensiffriga procenttalen.
Några saker bara, innan jag sträcker ut mig i korresoffan och bara tar in den säkerligen sprakande öppningsronden mellan Panthers och Bruins
I den här väl tilltagna blänkaren från Sportbladets ordinarie sidor kan du för övrigt ta del av vad jag tyckte om den just avslutade förstarundan, hur jag ser på de fyra kvartsfinalserierna och vilka jag tror gå vidare till konferensfinal – på vilket sätt och varför.

För de som inte orkar, eller kan, läsa långa texter ser min tipsrad – i flera fall framvärkt under stor vånda – ut så här:

•NY Rangers –Carolina 4-3
•Florida – Boston 4-2
•Dallas – Colorado 4-3 (här vacklar jag enormt..)
•Vancouver – Edmonton 1-4

Också:
•Tack för allt, Rick Bowness. En del av NHL:s själ slocknar när han efter 40 år i olika coach-roller i ligan sätter sig för att mata duvorna.
•Ingen ska tro att jag sitter och rullar tummarna ens en dag som denna. I eftermiddags spelade vi in ny podcast, med utförlig preview av andrarundan, och nu petar jag med print-material åt den gode Jarkko. Krönika på ämnet ”Toronto Maple Leafs” jäser i ugnen.
•Travis Green ser ut att bli ny coach i Ottawa. Good luck with that.
•Om det inte blev så halsbrytande med transporterna skulle jag åka till västra Kanada och ligga på rull mellan Vancouver och Edmonton nu. Det vore en ren dröm att följa den helkanadensiska konflikt som snart börjar där. Fast egentligen behöver man antagligen erfarenhet som krigskorrespondent för att klara det uppdraget.
•Fyra städer har fortfarande lag i både Stanley Cup- och NBA-slutspelet: New York, Boston, Denver och Dallas. Och i samtliga fall delar hockey- och basketlaget arena. Det är värt att ha i tankarna när ilskan om ologiska scheman ska kanaliseras.
•Inte heller i år blev jag bjuden på den pågående Metlife-galan – New York-årets mest glamorösa superfest. När ska de fatta?
•Kevin Stenlund gör ett mål för Panthers ikväll.
•Blake Wheeler har börjat träna med Rangers igen. Honom hade man ju nästan glömt.
•Don Enrico, sorry att jag gör dig så nervös. Bifen vill bara sprida harmoni…
•Från Toronto meddelas att inte bara Shanahan och Treliving kommer medverka under den presskonferens som Leafs håller på fredag för att stänga säsongen, utan även ägaren MLSE:s nye VD Keith Pelley. Det låter som att stark tobak kan komma att serveras då.

Förstarundans All Star-femma

MV: Jeremy Swayman, Boston Bruins
B: Evan Bouchard, Edmonton Oilers
B: Cale Makar, Colorado Avalanche
F: Wyatt Johnston, Dallas Stars
F: Connor McDavid, Edmonton Oilers
F: Carter Verhaeghe, Florida Panthers/Mika Zibanejad, NY Rangers

Alright, nu ska jag försöka hålla fan på mig och inte posta mer ikväll, men vi hörs säkert i spåret.

NY RANGERS – CAROLINA 4-3 (Slut)
DALLAS – VEGAS 2-1 (Slut)
• • •
Adios, mästarna.
Det blir ingen ny segerparad på Strippen.
För Dallas Stars vinner Game 7 hemma i en tegelhög för kvällen förvandlad till vildaste rockklubben i Austin under South By Southwest-festivalen
Inte mer än rätt, säger jag.
I åtminstone fem av de sju matcherna var The Lone Star Cowboys bättre och efter Raked Faksas avgörande 2-1-mål 44 sekunder in i den här tromben till tredjeperiod begick de fan inte ett misstag.
Stort grattis till Zydden och alla andra ställföreträdande tejanos i spåret.
• • •
Mitt tips i förstarundan – med facit.
•NY Rangers – Washington: 4-2 (Facit: 4-0)
•Carolina – NY Islanders: 4-2 (Facit: 4-1)
•Florida – Tampa 4-3 (Facit: 4-1)
•Boston – Toronto 4-1 (Facit: 4-3)
•Dallas – Vegas 4-3 (Facit: 4-3)
•Winnipeg – Colorado 3-4 (Facit 1-4)
•Vancouver – Nashville 4-3 (Facit: 4-2)
•Edmonton – LA 4-1 (Facit: 4-1)

Hyggligt med åtta segrare av åtta och två helt korrekta resultat.
Men igen: Det var lätt för en fegtippare. Inte en enda skräll fick vi ju – och tråkigt var det.
• • •
Pete DeBoer har nu alltså coachat åtta Game 7 och vunnit allihop.
Det, däremot, är extremt imponerande.
Ja, förstummande, rentav.
• • •
Spännande var det, absolut, men samtidigt tyckte jag att det redan ett par minuter efter Faksas backhand – en dödlig, oväntad killer som omedelbart tar sig in Texas idrottshistoria – stod klart att det skulle bli väldigt svårt för Vegas.
De tilläts ju knappt komma in i offensiv zon, deras så kallade entries var en en mess hela tiden, och när de ändå tog sig in befann de sig nästan uteslutande utanför slottet.
Magin från 2023 hade evaporerat, så var det bara med det.
• • •
Redan på tisdag – om två dygn – avgörs Game 1 mellan Stars och Avalanche i samma tegelhög.
Den serien framstår på förhand som ett monster vars like vi inte bevittnat sedan Kings och Blackhawks storhetsdagar.
Jag får armsvett bara jag tänker på den.
• • •
Knights spelar ju gärna högt, den instinkten sitter i DNA:t hos en klubb född på Strippen, men den som gör det går oundvikligen bust ibland och gosse, Tomas Hertl gjorde varken till eller från – så svindyr han var.
Men hey, men de har tagit tjecken i båten och får ro med honom resten av decenniet…
• • •
Det var som sagt en som ryckte i toppen av svenska poängligan idag.
Den ser nu ut så här:

1. Mika Zibanejad, NY Rangers – 10 poäng (3+7)
Victor Hedman, Tampa Bay Lightning – 7 poäng (1+6)*
3. Filip Forsberg, Nashville Predators – 6 poäng (2+4)*
4. Adrian Kempe, LA Kings – 5 poäng (4+1)*
5. Gustav Nyquist, Nashville Predators – 4 poäng (1+3)*
6. Hampus Lindholm, Boston Bruins – 4 poäng (1+3)
7. Gustav Forsling, Florida Panthers – 4 poäng (0+4)
8. William Nylander, Toronto Maple Leafs – 3 poäng (3+0)*
9. Elias Lindholm, Vancouver Canucks – 3 poäng (2+1)
10. Viktor Arvidsson, LA Kings – 3 poäng (0+3)*
Elias Pettersson, Vancouver Canucks – 3 poäng (0+3)
12. Pierre Engvall, NY Islanders – 2 poäng (1+1)*
Oliver Ekman-Larsson, Florida Panthers – 2 poäng (1+1)
14. Erik Gustafsson, NY Rangers – 2 poäng (0+2)
Mattias Janmark, Edmonton Oilers – 2 poäng (0+2)
William Karlsson, Vegas Golden Knights – 2 poäng (0+2)*
17. David Gustafsson, Winnipeg Jets – 1 poäng (1+0)*
18. Jesper Boqvist, Boston Bruins – 1 poäng (0+1)
Mattias Ekholm, Edmonton Oilers – 1 poäng (0+1)
Kevin Stenlund, Florida Panthers – 1 poäng (0+1)
Andreas Englund, LA Kings – 1 poäng (0+1)*
Timothy Liljegren, Toronto Maple Leafs – 1 poäng (0+1)*
*Utslagen

• • •
Hela spelschemat för kvartsfinal-omgången finns nu att beskåda på nhl.com.
Studera och känn välbehagets rysningar över ryggen.
• • •
Tack för idag, alla kamrater.
Nu är jag helt vimmelkantig av trötthet och förstår inte hur jag ska få ihop ytterligare några texter under återstoden av kvällen, men det får gå.
Imorrn spelar jag och göken i Norge – jo, han är där nu – in ny podcast och sedan har vi en lite softare stund ihop till kvällen.
Bofinken ska bara sitta på sin gren och kvittra då.

NY RANGERS – CAROLINA 4-3 (Slut)
DALLAS – VEGAS 1-1 (Period 2)
• • •
Men satan…
Den bästa hockeyveckan i Nordamerika på ett år rundas av med en epilog Stephen King varit stolt över.
För Golden Knights kvitterar i mittakten och tredjeperioden kan bli…mja, jag är för utmattad för att hitta orden.
Men ”episkt” är ett begrepp som comes to mind.
Gå för allt i världen ingenstans, precis som igår kommer du förmodligen alltid minnas det som händer nu.
• • •
Under en presskonferens på Garden får Mika inte helt oväntat frågor om varför han inte sköt när han hade sådan gyllene chans att fullborda hattrick redan i första perioden.
Kompisen Kreider skrockar på stolen intill.
– Du gjorde två mål i en slutspelsmatch men de undrar om det du inte gjorde!
Mika bara ler.
– Jag försöker alltid ta det beslut jag tror är bäst för laget och det kommer jag fortsätta göra, men just det beslutet var kanske inte mitt bästa.
Haha.
• • •
Prins Lundkvist får inte precis istid som en Lidas ikväll heller, men man tager vad man haver och jag noterar allt att han under ett av sina fåtalige byten stormar upp i offensiv zon, rundar kassen och så när tråcklar in en puck.
Vilken succé det hade varit.
• • •
Eichels backhand-miss, när han i princip har öppet mål, är också en sån där sekvens som kan förstöra en hel sommar.
• • •
Brödmannen kallar sitt mål i tredje på Garden för ”an Old Spice Special”.
För tydligen var det under armen på dansken han hittade en lucka – och Old Spice är, om någon inte vet, ett klassiskt deodorant-märke.
Humorn flödar I Blueshirt-land.
• • •
Olyckligtvis är det Nils som hamnar fel när Howden kvitterar, så nu är dert slut på rusher.
I fortsättningen kommer han inte få se mer is än en beduin i Sahara.
• • •
Om ni saknar den andra Lundqvist i TNT/TBS-studion, där hövdingen Craig Berube sitter på hans stol ikväll, kan bloggen avslöja att han tagit en weekend off för att följa F1-loppet i Miami.
Såklart.
Han är som Forrest Gump, Henke. Han dyker upp i alla stora sammanhang. Fast i snyggare kläder.
• • •
Efter kvitteringen är det de facto Vegas som har momentum, så nu vetifan.
Det här kan verkligen sluta hur som helst.
• • •
Hakni, Lill-Nyllet är ju given men som vi konstaterade igår lär inte klubben släppa honom förrän de här otäcka migrän-problemen retts ut ordentligt.
Holmberg, Järnkrok, Liljegren? Ja, kanske någon eller några av dem borde kallas till Tjeckien.
• • •
Mika ryckte inte bara i svenska poängligans topp med två mål och en assist.
Han är delad tvåa i reguljära poängligan också, med blott McDavid framför sig.
• • •
Den största dagen…
Vi är där nu igen.
Andlös kommer den till oss, tredjeperioden i Texas.

NY RANGERS – CAROLINA 4-3 (Slut)
DALLAS – VEGAS 1-0 (Period 1)
• • •
Wyatt Johnston!
Han håller ju på att etablera sig som den störste hjälten i Texas sedan Davy Crockett stred i The Battle of Alamo 1836.
Så fort jag jag slår på tv:n i holken drar underbarnet från Ontario first blood i The Game 7 Rumble in Texas.
Det är fjärde gången han sätter kniven i Dallas i den här serien och jag säger det igen:
Delade vi ut Conn Smythe Trophy efter förstarundan skulle han vara het kandidat.
• • •
Hur det ser ut i tegelhögen – uppenbarligen försatt i rena psykosen ikväll – första fjorton minuterna vet jag inte men efter det ledningsmålet har Stars allt momentum.
De kommer ta det här, det känns verkligen så.
• • •
I övrigt ber jag att få återkomma i nästa paus, jag kom som sagt just hem och har inte lyckats samla ihop mig ännu.
Men nu gör vi det här ihop.
Game 7 igen, baby!