Morning, pippifåglar.
Nu har de stackars hockeynissarna haft sin ohyggliga bagarväckning i syndernas stad och sitter åter samlade i den futuristiska globen strax intill Strippen för att plöja sig genom de avslutande sex rundorna i 2024-draften.
Redo är även er bofink i korresoffan tre tidszoner österöver.
Fast han ska bara registrera de blågula namn som passerar i flödet under vanligen högst oglamorösa Dag 2 och kommer inte blogga särskilt frekvent.
I den mån han har något att säga – exempelvis om trejder – sker det huvudsakligen i spåret.
Häng där du också.

Nä, inga svenskar klarade cutten i år, om jag får lov att uttrycka det så.
Det är första gången sedan 2010 vi inte har ett enda namn i förstarundan.
06-kullen hör kort sagt till våra svagaste någonsin.
Så kan det gå.
Men istället gläds vi förstås åt de två historiska guttarna, Michael Brandsegg-Nygård och Stian Solberg, som plockades av Detroit respektive Anaheim.
Nu ska jag be att få dra för gardinen här i holken, men imorrn tar vi och plöjer genom rundorna 2 till 7.
17.30, svensk tid, är det samling vid pumpen.
Ciao!

FÖRSTARUNDAN I NHL-DRAFTEN I LAS VEGAS I NATT

1. SAN JOSE SHARKS: Macklin Celebrini (c), Kanada.
2. CHICAGO BLACKHAWKS: Artyom Levshunov (b), Vitryssland.
3. ANAHEIM DUCKS: Beckett Sennecke (f), Kanada.
4. COLUMBUS BLUE JACKETS: Cayden Lindstrom (c), Kanada.
5. MONTREAL CANADIENS: Ivan Demidov (f), Ryssland.
6: UTAH HOCKEY CLUB: Tij Iginla (c), Kanada.
7. OTTAWA SENATORS: Carter Yakemchuk (b), Kanada.
8. SEATTLE KRAKEN: Berkly Catton (c), Kanada.
9. CALGARY FLAMES: Zayne Parekh (b), Kanada.
10. NEW JERSEY DEVILS: Anton Silayev (b), Ryssland.
11. SAN JOSE SHARKS: Sam Dickinson (b), Kanada.
12. MINNESOTA WILD: Zeev Buium (b), USA.
13. PHILADELPHIA FLYERS: Jett Luchanko (c), Kanada.
14. BUFFALO SABRES: Konsta Helenius (c), Finland.
15. DETROIT RED WINGS: Michael Brandsegg-Nygård (f), Norge.
16. ST LOUIS BLUES: Adam Jiricek (b), Tjeckien.
17. WASHINGTON CAPITALS: Terik Parascak (f), Kanada.
18. CHICAGO BLACKHAWKS: Sacha Boisvert (c), Kanada.
19. VEGAS GOLDEN KNIGHTS: Trevor Connelly (f), USA.
20. NY ISLANDERS: Cole Eiserman (f), USA.
21. MONTREAL CANADIENS: Michael Hage (c), Kanada.
22. NASHVILLE PREDATORS: Yegor Surin (c), Ryssland.
23. ANAHEIM DUCKS: Stian Solberg (b), Norge.
24. UTAH HOCKEY CLUB: Cole Beaudoin (c), Kanada.
25. BOSTON BRUINS: Dean Letourneau (c), Kanada.
26. LA KINGS: Liam Greentree (f), Kanada.
27. CHICAGO BLACKHAWKS: Marek Vanacker (f), Kanada.
28. CALGARY FLAMES: Matvei Gridin (f), Ryssland.
29. DALLAS STARS: Emil Hemming (f), Finland.
30. NY RANGERS: EJ Emery (b), USA.
31. TORONTO MAPLE LEAFS: Ben Danford (b), Kanada.
32. EDMONTON OILERS: Sam O’Reilly (f), Kanada.

Morsomt, Norge!
Inte nog med att Michael Brandsegg-Nygård är den förste från fjordarnas stolta rike som går i förstarundan
Det är självaste Nicklas Lidström från storebrodern till grannland som förkunnar Red Wings historiska beslut på scenen.
Större blir det inte!
• • •
Att det dröjer så mycket längre än väntat än någon tar Zeev Buium måste bero på att namnet är så svårt att uttala.
De celebriteter som städslats för att göra ”picksen” ska ju inte behöva göra bort sig…
• • • 
Fint att se Brodeur på scenen också. Om Rangers hade nåt förstånd skulle de ju ta Henke till öknen med. Men så sent som igår befann han sig i Åre, så det är väl inte riktigt aktuellt.
• • •
Men till slut slår alltså Wild till och tar Zeev och som jag konstaterade i spåret: Det är nog min buddy surjämten Rico Persson, klubbens europeiske chefsscout, som harklar sig och säger att det bara är att slå till.
• • •
Haha, han boxnings-announcern Flyers tar med sig upp på scenen står ju för kvällens insats.
• • •
Rättstavningsprogrammet vill ändra Berkly Catton till Berkly Katten – och Zayne Parekh till Jayne i Parken.
Haha.
• • •
Sam Dickinson, som Silicon-Niklas klubb tar med sitt andra val för kvällen, ser ut som en vi kommer tala mycket om inom några år.
• • •
Rättstavningsprogrammet är överhuvudtaget i bra form. Igår ville det att nästa års svenska smash hit Frondell borde döpas om till Rondell.
Så han har redan sitt smeknamn klart: Rondellen. Snurrar som fan…
• • •
NHL spelar de närvarande i Vegas ett elakt spratt. För morgondagens övningar startar 08.30. På morgonen alltså. Det är så tidigt i den stan att det knappt finns ord för det. Man har inte alltid kommit HEM vid det klockslaget en lördagmorgon…
• • •
Det drar ut på tiden det här. Jeez.

The Sphere itself är kvällen stora stjärna. Även genom tv-rutan framgår att James Dolan – jo, just han – skapat en helt mindblowing hägring mitt ute i öknen.
Men draften i sig…man hinner från år till glömma hur tråkig den är att titta på.
Allt tar en massa tid och så kommer en massa allvarliga gubbar i kostym upp på scenen och berättar att de paxar den och den.
Underhållning it ain’t.
• • •
– Holy fuck!
Just så uttryckte sig chockade 18-åringen Beckett Sennecke, inför rullande kameror och på jätteskärmen i The Sphere, när Ducks förkunnade att de tänkte ta honom med sitt tredjeval.
Han trodde, som alla andra, att han skulle gå först nånstans mellan 10 och 15 och blev uppenbarligen helt chockad när Pat Verbeek återigen went off the reservation.
Obetalbart.
• • •
Själv tänker jag alltid betrakta nye Columbus-centern Cayden Lindstrom som svenskättling – vare sig han är det eller inte.
• • •
Det coola med tidiga överraskningar är den febrila verksamhet som utbryter vid borden där lagen som ska välja härnäst sitter.
De får ju i all hast skrota ursprungliga planer och kan hugga spelare de inte trodde de hade en chans på.
• • •
Wow, Canadiens låter Celine Dion göra femtevalet Ivan Demidov.
We’re in Vegas, that’s for sure.
• • •
Now, hur vore det med några trejder?
Come on, allvarliga gubbar där nere på golvet.

Den andäktiga lystern i de unga ögonen – och kärleken och stoltheten i mammornas kramar.
Det är för det, mer än något annat, jag tunar in och ser NHL-draften ikväll.
Vi talar ofta om drömmar i den här bloggen, under säsongernas och, framförallt, slutspelens gång; drömmar som står på spel, drömmar som besannas, drömmar som krossas och drömmar som dör.
Men den första, och kanske mest innerliga, dröm som börjar brinna i bröstet hos hockeyspelare är den som slår in för 32 unga begåvningar i Las Vegas ikväll.
När de under draftens heliga förstarunda tingas av ett NHL-lag förändras deras liv fullständigt. På ett ögonblick. De – och deras familjer – vet att de med all sannolikhet kommer bli rika och berömda och spela i världens bästa liga.
Ingenting som händer sedan kan riktigt mäta sig med detta första, säkerligen overkliga smakprov av en helt ny, gloriös tillvaro.
Därför lyser det så där lyckligt i deras ögon, därför kramar mammorna dem så där hårt – och därför tittar jag, med bultande hjärta, på kvällens föreställning.
• • •
Att hålla mig från ett event i Las Vegas är egentligen som att hålla en hungrig hund från ett juicy köttben på vardagsrumsgolvet.
I LOVE Sin City – och aldrig mer så än när jag har en arbetsuppgift innan det är dags att hit the casino-golv.
Likafullt ställde jag i sista stund in årets draftresa och sitter nu i korresoffan.
Just för tillfället känns det förstås kymigt, det hade varit en dröm att äntligen få se The Sphere och hänga med de formligen hundratals vänner som är på plats under den stekande Nevada-solen.
Men som det helt förnumstigt heter ska man ju lyssna på sin kropp och min, i all sin sorglustiga skepnad, gjorde redan tidigt i veckan klart att den inte hade pallat mycket mer efter den två månader långa urladdning som just fullbordats.
Det är ju inte heller mycket till svenskår i denna draft, ingen Leo Carlsson sitter på läktaren i The Sphere, varför ketchupflaskan rent intressemässigt inte direkt går i topp på en hemmaredaktion som har fullt upp med fotbolls-EM.
Så jag sitter här och tar det lugnt och börjar ladda för en sommar när Bofinken ska shejpa upp saker och ting och komma tillbaka i kanonform till hösten.
• • •
Så Victor Hedman, Erik Karlsson, Gustav Forsling, Filip Forsberg, Mika Zibanejad och William Nylander är sextetten som får utgöra grundbult i Sam Hallams Four Nations Faceoff-trupp.
Gott så, säger jag.
Man kan förstås ha synpunkter på att Rasmus Dahlin och Elias Pettersson inte återfanns bland de sex som redan nu är klara för festen i Montreal och Boston, men come on, det är inget att vara förbannad över. De kommer ju bli uttagna ändå och duon Vigge-EK65 förtjänar ändå den respekt Hallam härmed visar dem.
Att inga målvakter ännu utsetts känns för övrigt helt logiskt. Det är i dagsläget pretty jämnt skägg mellan Markström, Ullmark, Gus Bus, Samuel Ersson och kanske även Wallstedt och Forsberg, så form den kommande höst bör få avgöra vilka av dem som ska ingå.
• • •
Som de flesta av er vet är jag ingen prospect-guru, likt Ekeliw eller Uffe Bodin, och har få omdömen att leverera om de talanger som besiktigas ikväll.
Vad jag vet är att det vore en chock om San Jose Sharks inte tar Macklin Celebrini – inte riktigt en Connor Bedard, men väl en Jack Hughes, enligt just Ekeliw – och att det sedan kan bli lite hur som helst.
Själv tycker jag – hur somliga nu än lyckats missuppfatta dagens kanske inte helt gravallvarliga krönika – det vore väldigt kul om de två norrmännen går högt och samtidigt hoppas jag att vi ändå får in en Sahlin Wallenius och/eller en Freij åtminstone i slutet.
• • •
Ramen i Kanadas FNF-trupp får man förstås svindel av att beskåda.
Jag menar…Connor McDavid, Nathan MacKinnon, Sidney Crosby, Cale Makar, Brayden Point och Brad Marchand…dra mig i boxarnäsan.
• • •
Ligans buyout-fönster står as of now på vid gavel och som ni noterat har Flyers redan klippt banden med Cam Atkinson och Stars med Ryan Suter.
Taskigt framförallt för den senare, det är ju bara några år sedan Wild utsatte honom för samma behandling. Men han får många sköna dollar som plåster på såren och nu är det ändå dags för Nils Lundkvist att ta över.
• • •
Det är hett och fuktigt så det knakar i New York och jag älskar det. Ingen tid är som den här, när stan av ren självbevarelsedrift saktar ner och tar det lite lugnare och kisar leende mot den obarmhärtiga solen.
Själv hade jag följande perfekta set-up på uteserveringen utanför Corrado Pastry & Bread, bästa caféet på hela Upper East Side, igår eftermiddag.

En rejäl latte, en biscotti, en coke zero, snus och en färsk biografi om Duke Ellington, Louis Armstron och Count Basie – vad mer skulle det gå att begära av livet?
• • •
För ett par timmar sedan trejdades Alexandre Texier från Columbus till St Louis, för ett fjärdeval i nästa års draft.
Mer kommer, hoppas vi. Det är alltid snudd på det mest kittlande med draftens öppningskväll och i år finns särdeles heta namn enligt envisa rykten on the block.
Som Mitch Marner, som Jacob Trouba, som Martin Necas, som Kaapo Kakko och Filip Gustavsson och Nikolai Ehlers och John Gibson.
Ojvoj, låt lavinen gå!
• • •
I Örby utlystes landssorg under eftermiddagen, för det verkar nu helt klart att Steven Stamkos faktiskt kliver ut på den öppna marknaden på måndag.
Lightning-ledningen har tydligen gett sin kapten ett så lågt bud att han blivit förbannad och efter sexton säsonger i Tampa spelar han uppenbarligen någon annanstans nästa säsong.
Det är väldigt svårt att visualisera Stammer i en annan jersey än Bolts, men det var lika med Vincent Lecavalier, Martin St Louis och Dan Boyle och Ekeliw-klubben förhöll sig påfallande osentimental även till de ikonerna.
Vi lär få anledning att återkomma i ämnet på måndag.
• • •
Typiskt, Ken Holland pratade med mig för första gången i Sunrise i måndags.
Strax efteråt förlorade hans lag finalen i Game 7 och nu får han lämna sin post.
Man ska nog akta sig för jinxande Bofinken…
• • •
Även Zadorov, den väldige, dundrar ut på marknaden på måndag och för honom borde intresset vara stort, no?
• • •
De bilder som regnar in från Vegas, inte minst på Twitter, får det att vrida sig i tarmarna.
Fan, jag skulle ju ändå varit där…
• • •
Nashvilles beslut att knyta upp Juuse Saros för vad som i praktiken är resten av karriären innebär att jättelöftet Jaroslav Askarov lär bli trejdad.
Toronto och LA tillhör de som borde höra sig för.
• • •
OK, kommentatorsspåret – you’re on the clock.
Nu gör vi det här och har en kulkväll ihop.
Vis av erfarenheten håller vi live-flödet igång i just spåret, istället för i korta och tråkiga uppdateringar – sedan gör jag något sammanfattande inlägg med intryck och tankar när jag får lust.
OK?
OK.

Hallå alla vänner – bofinken calling igen!
Efter några stillsamma dygn sedan The Last Waltz i Sunrise gör han sig nu redo för den busy långhelg som leder oss rakt in i sommaren.
Ikväll har vi 2024 års rumphuggna Awards-variant på Fontainebleau i Vegas och fredag-lördag håller ligan sin sista riktiga draft i The Sphere i samma stad – följd av free agency-fönstrets öppnande vid lunch på måndag.
Det innebär att det blir rikligt med aktivitet här i bloggen – särskilt som vi samtidigt kan vänta oss en härlig trade-bonanza och kommer att få bekanta oss med de sex första namnen i alla fyra Four Nations Faceoff-trupperna.
Just Awards-showen ikväll hoppar jag dock över, det kommer inte finnas mycket att säga om den.
Så: Vi hörs när Gary B framåt 01.00 svensk tid imorrn förkunnar att San Jose Sharks is on the clock.

P.S Ett färskt podcast-avsnitt finns att avnjuta här.

FLORIDA – EDMONTON 2-1 (Slut)
• • •
Pfffft…
Så låter det när luften går ur en bofink till NHL-korre efter säsongens sista match och säsongens sista monster-lämning.
Klockan i pressrummet i Amerant Bank Arena har blivit 02.25, det euforiska tjoandet ute i rinken har börjat klinga av – för att festen förmodligen är på väg ner till Elbo Room – och jag är fullständigt utpumpad.
Men euforisk också.
Att få uppleva det här igen, att få vara med på isen när svettiga hjältar firar att de till sist förverkligat en dröm de burit med sig i hela sina liv…det är en ynnest jag inte har några riktiga ord för.
• • •
Ingen kommer nånsin glömma vad Oilers gjorde i den här finalen, eller hur staden Edmonton fick hela våren att gnistra , men in the end går det inte att säga annat än att Florida Panthers är värdiga mästare.
De var som allra bäst i Game 7 och vann välförtjänt.
Som Tumba-Kevin vrålar när jag hittar honom bland nära och kära i tumultet efteråt:
– Det fanns inte en chans i helvetet att vi skulle torska ikväll.
Nej, det fanns nog inte det.
• • •
Här är de: Kungarna och drottningarna som satte rätt resultat i Stora Finaltipset:
Emilia Cederholm, Daniel Sedin, Bäckis, Jonathan Lekkerimäki, Markus Näslund, Tommy Boustedt, Emily Kaplan, Hans Abrahamsson, William Karlsson, Carl Hagelin, Stefan Klockare, Ricard Persson, Luke Fox, Jan ”X:et” Erixon, Patric Hörnqvist, Peter Baugh, Pelle Bäckman, Anders Pudding Weiderstål, Tomas Jonsson, Peter Wixtröm, Dan Rosen, Jörgen Källström, Kalle Eriksson, Sami Hoffrén, Eric Stephens, David Alter, Petter Rönnqvist, Juha Hiitelä, Linus Hugosson, Rickard Wallin, Öystein Jarlsbo, Terry Koshan, Josh Yohe, Mike Morreale, Uffe Bodin, Steve Simmons, Kristy Flannery.
Evig ära till dem.
• • •
– Det blir Game 7 i Florida och då ses vi på isen.
Sa Patric Hörnqvist för knappt tre veckor sedan.
Så blev det också.
Här är han, den store Bengan.

Vilken king.
• • •
Tydligen råkade er bofink svischa förbi på bilder på tv-bilder och den här, messad av min gode vän Mark Fischel, tycker jag blev lite skoj.

Fast jag borde se gladare ut en sån här gång…
• • •
Precis som jag förutspådde i introt är smärtan i Oilers-lägret nästan mer intensiv än glädjen i Panthers-ditot.
De offrade så mycket, de slet så djuriskt hårt, för sitt mirakel – och så slutade alltihop i ingenting.
Fy fan.
Men en sån som Eky Ekholm är samtidigt stor i den ohyggliga stunden.
– När någon slår en i en bäst-av-sju-serie, då är de bättre laget. Good for them, suckar han.
• • •
Svenska poängligan i slutspelet är nu fullbordad och den slutgiltiga versionen ser ut så här:

1. Mika Zibanejad, NY Rangers – 16 poäng (3+13)
2. Gustav Forsling, Florida Panthers – 13 poäng (4+9)
3. Elias Lindholm, Vancouver Canucks – 10 poäng (5+5)
Mattias Ekholm, Edmonton Oilers – 10 poäng (5+5)
5. Mattias Janmark, Edmonton Oilers – 8 poäng (4+4)
6. Victor Hedman, Tampa Bay Lightning – 7 poäng (1+6)

Elias Pettersson, Vancouver Canucks – 7 poäng (1+6)
8. Filip Forsberg, Nashville Predators – 6 poäng (2+4)
Oliver Ekman-Larsson, Florida Panthers – 6 poäng (2+4)
10. Adrian Kempe, LA Kings – 5 poäng (4+1)
11. Gustav Nyquist, Nashville Predators – 4 poäng (1+3)
12 . Hampus Lindholm, Boston Bruins – 4 poäng (1+3)
13. William Nylander, Toronto Maple Leafs – 3 poäng (3+0)
14. Philip Broberg, Edmonton Oilers – 3 poäng (2+1)
15. Viktor Arvidsson, LA Kings – 3 poäng (0+3)
Erik Gustafsson, NY Rangers – 3 poäng (0+3)
17. Pierre Engvall, NY Islanders – 2 poäng (1+1)
Nils Höglander, Vancouver Canucks – 2 poäng (1+1)
Alex Wennberg, NY Rangers – 2 poäng (1+1)
20. William Karlsson, Vegas Golden Knights – 2 poäng (0+2)
21. David Gustafsson, Winnipeg Jets – 1 poäng (1+0)
22. Jesper Boqvist, Boston Bruins – 1 poäng (0+1)
Kevin Stenlund, Florida Panthers – 1 poäng (0+1)
Andreas Englund, LA Kings – 1 poäng (0+1)
Timothy Liljegren, Toronto Maple Leafs – 1 poäng (0+1)
Nils Lundkvist, Dallas Stars – 1 poäng (0+1)

Grattis, Mika.
Typ.
• • •
Man ser så mycket en sån här magisk kväll, och kommer så nära otroligt starka känslor, att det bara känns fåfängt att försöka berätta om det.
Så istället kommer här en bildkavalkad.








• • •
Jaha, det var den säsongen, det – och härmed avslutar jag sista blogginlägget för i år.
Men deppa inte.
Nästa säsong börjar redan till helgen, med draften – och sen har vi free agency och annat.
Då hörs vi igen.
Tills dess:

Peace!

Ni får vänta lite till på The End, jag blir precis nu utkastad från pressrummet i Amerant Bank Arena och måste ta mig till hotellet…

Panthers vinner med 2-1 och är Stanlkey Cup-mästare.
Grattis till OEL och de andra – och till er i spåret som håller på dem.
Nu väntar mycket jobb här, så säsongens sista slutkläm dröjer många timmar.

FLORIDA – EDMONTON 2-1 (Period 2)
• • •
För att fortsätta citera från den elva år gamla favoritvideon:
– This is the stuff you see and hear with your stomach…
Dom spelar inte lika bländande hockey i andra som i första, nej, men en helt vildsint monsterkamp pågår.
Alla ger precis allt hela tiden och ingen är redo att ge upp ens en kvadratmillimeter is.
Holy hell!
• • •
Det är ett väldigt typiskt Sam Reinhart-mål Sam Reinhart gör efter drygt femton minuter.
Han får pucken i perfekt läge och bara nyper till med det där kvicka Peo Carlsson-skottet.
• • •
Man kan lugnt säga att det känns att det definitiva avgörandet närmar sig nu.
Det går knappt att andas här inne längre, luften är för tjock av ängslan och anspänning.
• • •
I sista skälvande stund verkar det som att Byggare Bob har återuppstått igen.
I den här perioden står han för fler förstklassiga ingripanden än han gjort sedan Game 1.
• • •
Reklampauser med en och en halv minut kvar av perioder är kanske inte det bästa NHL kommit på.
• • • 
Däremot ser Stuart Skinner plötsligt lite, lite skakig ut igen.

Det vore inte det minsta konstigt, snarare mänskligt, men det finns inget utrymme för något annat än bästa insatsen någonsin just nu.
• • •
Den utvisning Tkachuk åker i början av mittperren känns mycket underlig.
Han ramlar ju och glider in i Bouchard.
Men hey, det skadar ju inte katterna att få döda en utvisning på en gång.
• • •
Medan första målet kanske inte visade sig vara så viktigt som alla trodde vill jag påstå att NÄSTA mål är det viktigaste på hela säsongen.
Ja, kanske på hela decenniet.
• • •
Surret i pressläktarkorridorerna brukar vara avmätt och blaserat under periodpauserna, men nu är det febrigt och upphetsat som på en skoldans i högstadiet.
– Vilken jävla match, säger någon.
– Otrolig period, replikerar en annan.
– Båda lagen spelar sin allra bästa hockey, flämtar en tredje.
Just precis.
Det är en hockeyns bella notte som pågår här.
• • •
Han är ju för fin, Lönta. Nämna lilla mig i nationell sändning och allt…ojvoj.
• • •
Nu har dom tassarna på bucklan igen, katterna.
Men det avslutande dramat är fortfarande exceptionellt jämnt och inget alls givet ännu.
Vad som helst kan verkligen hända.
Det enda jag är helt säker på är att vi hörs igen när det som eventuellt är säsongens sista period börjar.