Inlägg av Per Bjurman

Säsongspremiär i The Rockhhh, Del 2

NEW JERSEY – CHICAGO 1-0 (Period 1)
• • •
Sjutton sekunder tar det.

Sedan har Dougie Hamilton-eran inletts i The Rockhhh.
Jo, han prickar tammefan in ett mål direkt.
God morgon och tack för kaffet!
• • •
Trevligt att se en Devils-supporter som Jim Gullberg i spåret.
Vi hade några stammisar som brann hårt för djävlarna – till exempel Konsertpianisten – för några år sedan men de hörs inte av längre och det är synd, för det brukar hettat till när såna går i clinch med de Rangers-vänner som huserar här desto mer frekvent.
Scenen är din, Jim!
• • •
Hawks ser helt tagna ut första sex-sju minuterna och jag hinner tänka ”Colliton är väck innan tomten har vaxat skägget”, men efter hand tar de sig samman och lyckas framförallt hantera hemmalagets frenetiska forechecking lite bättre.
Devils leder dock rättvist, tveklöst.
• • •
Seth Jones är ju stjärna och så, men hur fan har de kunnat ge honom nummer 4?

Fyran i Chicago Blackhawks är Yellbear Hjalmarssons – now and forever.
• • •
Islanders har de inte brytt sig om i Jersey på länge, men nu är ju ”den andra lokalkonkurrenten” väldigt bra, så den nidramsa som tidigare bara användes för att uttrycka hatet mot lede fi på Manhattan har utökats.
Så här lyder den nu:
– Rangers Suck! Islanders swallow!
Vi är i Jersey, sa jag inte det?
• • •
Anderas Johnsson är på väg att skaffa hemmalaget 2-0-ledning när han skjuter iväg som en torped under slutet av en penalty kill, men en backhand går precis utanför.
Attans.
• • •
Ja, KMannen, hetta upp det alldeles för stillsamma spåret med lite klokskaper nu.
• • •
Jimmy Hayes spelade för både Devils och Blackhawks, så hans familj – mamma, pappa, en syster – är här och blir inzoomade och får ta emot varma hyllningar av The Rock.
Det är lite rörande.
• • •
Vi bestämde oss för att vänta lite med nästa podcast-avsnitt för att ”ha något att prata om”, men jag tycker redan det känns som vi sitter på material för en tretimmarsfestival.
Check it out nästa vecka.
• • •
Stämningen?
Som sig bör när en epok – kanske – inleds.
Jag har upplevt ett antal mördande tråkiga kvällar här, men nu rockar The Rockhhh – i sanning.
• • •
Det här är ju lite kul – om hur hundar reagerar när de träffar Gritty

https://twitter.com/SpokedZ/status/1448971437658808356


• • •
Apropå det – har vi verkligen ingen som kan rapportera om vad som händer lite längre söderut längs I-95?
• • •
Vi lyfter traditionsenligt på hatten för Bratten.
Det är ju som som krattar för Hamiltons succéstart.
• • •
Nu ska vi se om pauskaffet i The Rockhhh fortfarande håller samma höga klass som innan pandemin.

Säsongspremiär i The Rockhhh

Ikväll inleder vi så här:

För yes – denna lyckans fredag gör bloggen comeback i Prudential Center i downtown Newark, allmänt känd som The Rock.
Här har jag överhuvudtaget inte varit sedan början av mars 2020 – med en liten Watch-it-Live-grupp när Devils mötte St. Louis dagarna innan allt stängde igen – för under den gångna sässen var pressläktaren här stängd för alla utom de närmast sörjande.
Så det känns högtidligt ikväll igen. Andaktsfullt. Mäktigt.
Riktigt som under de största stunderna på andra sidan Hudson River är det inte, det ska jag erkänna på en gång. Inte för mig. Newark glittrar (sannerligen) inte som Manhattan, The Rock har inte samma anor som Madison Garden – och man kan bara ha ett hem.
Men ändå.
Det är premiär i afton och så länge sedan The Rock senast rockade att förväntan sjuder i hjärtat.
Gör ni mig sällskap under ännu en öppningskväll blir jag väldigt glad.
• • •
Idag är gamle Furman Bjurman lite piggare.
Visserligen vaknade jag även i morse efter bara fyra timmar hos John Blund men den här gången gav mig fan på att somna om och lyckades faktiskt med det.
Vad ni har för nytta av den informationen kan man fråga sig, men jag utgår från att ni vill att bloggaren överlever åtminstone till Thanksgiving och därför gläds när jag lyckas knycka lite vila…
• • •
Det går att ana det nya hoppet glöda i Soprano-land redan när tåget stävar in mot Newark Penn – och det blir bara mer och mer och påtagligt ju närmare premiärfesten utanför hallen man kommer.
De tror i år, Devils-fansen. På bättre tider. På framgångar. På något som åtminstone liknar det som var default-läge här ute en gång i tiden.
Det har de i och för sig gjort inför varenda säsong senaste halvdecenniet – bara för att bli grundligt besvikna på ännu en flopp.
Men som jag var inne på redan i bloggens preview finns det verkligen goda skäl till optimism den här gången.
De unga löftena – framförallt Jack Hughes, Hischier och Bratten – borde vara redo att explodera, samtidigt som en gyllene goose som Dougie Hamilton kliver in i laguppställningen.
Det är liksom krattat för om inte succé så i alla fall en push upp mot strecket.
• • •
Tyvärr är det som vanligt i det här fuskbygget – jag kommer aldrig från misstanken att Paulie Walnuts, Big Pussy och Vito Spatafore på något sätt var inblandade när The Rock uppfördes – så jag har suttit och krånglat med uppkopplingen halva kvällen istället för att hamra intro.

Det blir därför lite kortfattat – och jag varnar redan nu för att det kan svaja under kvällens gång.
• • •
Nedslående upptäckt:
BBQ-haket ett kvarter från The Devil’s Den, där jag brukade ladda upp när jag kom för tidigt till Newark och hade sett fram emot att få återstifta bekantskapen med idag, har dukat under och finns inte mer.
Pandemin gick verkligen fram som liemannen i den här landsändan.
• • •
Blackhawks har som bekant också satsat aggressivt inför den här säsongen och tror även de på ett lyft.
Ett sånt borde inte vara omöjligt – inte med Seth Jones, Marc-Andre Fleury och Tyler Johnson på listan över nytillskott – men de såg mer än lovligt bleka ut i premiären mot Avs och behöver verkligen borsta upp kalufsen ikväll.
Annars börjar det mullra under sulorna på Colliton direkt.
• • •
Under bloggens senaste besök här, när Devils alltså gick upp mot Blues, hade de första, smått panikartade pandemirestriktionerna redan införts, så inte heller då fick vi – till exempel – gå in i omklädningsrummen.
– Vilken överreaktion, det här kommer ju inte bli så farligt, minns jag att jag och en kollega från Trenton skrockade.
Om vi bara vetat…
Men Watch-it-Live-gruppen fick träffa svenska Blues-kämpar i ett rum backstage och då hände det sista roliga under hela 202.
Ekeliw ställde upp på bild intill Jordan Binnington och alla kunde konstatera att de är tvillingar som förmodligen bara råkade skiljas åt vid födseln.
• • •
Kvällens lilla tipsrad ser ut så här:

•New Jersey – Chicago 1
•Philadelphia – Vancouver 2
•Anaheim – Minnesota 2

• • •
När Alex Nylander skickades ner till farmen verkade det inte bättre än att Blackhawks – detta veritabla vikingaskepp, som det var under dynastins heydays – skulle genomföra den här säsongen utan svenskar..
Men i sista stund skrev Erik Gustafsson på för sin gamla klubb och ikväll göra han ny-debut som svarthök.
• • •
Nej, man kan inte inleda en ny säsong i The Rockhhh utan att först gå förbi den här statyn och pay one’s respects.

Som sig bör står det för övrigt fortfarande Brodeur på ryggen på de flesta match-jerseys jag ser under premiärfestligheterna på Championship Plaza timmarna innan puckdrop – eller Stevens.
Förståeligt.
• • •
Har vi några Flyers-fans på plats runt lägerelden ikväll?
Premiären i Wells Fargo är den viktigaste ert lag spelat på åtskilliga år.
Om det visar sig att Carter Hart studsat tillbaka efter eländet ifjol kan säsongen bli gräddsås.
Om inte – oh boy.
• • •
– Vi har inte hunnit trycka alla säsongsackrediteringar ännu, du får ta den här, sa den unge mannen i pressentrén och gav mig den här brickan.

Peter var namnet, tydligen…
Well, bättre än Pert – som de kallar mig i Buffalo – i alla fall.
Handstilen tar jag för övrigt inget ansvar för, it’s a Jersey thing.
• • •
Alla i Devils värmer upp med nummer tio på ryggen – för att hylla tragiskt bortgångne ex-lagkamraten Jimmy Hayes.
Vackert.
• • •
Fantasyn har börjat so-so, men om Patrick Kane – New York Dolls förstaval – startar motorn ikväll bör jag kunna spurta mig till seger i första omgången.
Ingen lär dock komma ikapp Ekeliw, han har både Kopitar och Doughty i truppen och höstade via blott den duon alltså in nio poäng igår.
Kalla honom Flax-Bambi.
• • •
Ok, nu häller jag lite T-sprit över kvistarna och drar en tändsticka mot plånet.
Welcome to The Rockhhh!

Galaföreställning i New York City, del 5 – The End

NY RANGERS – DALLAS 2-3 (Slut, OT)
• • •
Just ja, det är så här det känns…
Klockan närmar sig 03.00 på amerikanska östkusten och gamle Bofinken ligger utpumpad i korresoffan efter säsongens första riktiga deadline-race.
Text på text på text på text skulle författas och skickas och fortsätter det så här kommer jag vara kakaduan i Kalle Anka på julafton innan nästan månadsskifte.
Fast det är ju det här som är grejen, stressen och hetsen får en gammal fan att känna att han lever, racet är min livsluft.
Så:
Halleluja!
• • •
Ser först inte vem det är som avgör på Garden, jag bara slår ihop datorn och rusar mot hissen.
Men såklart.
Miro.
Han är ju nästan lika fenomenal som Adam Fox…
• • •
Jo, jag har ju varnat för LA.
Men det var de nya kungarna jag såg som de stora hoten.
Istället är det alltså eviga trotjänarna Kopitar och Doughty som krossar i premiären mot Knights – med fem respektive fyra poäng.
Det är som att bli påmind om att Clint Eastwood då och då fortfarande är den som skjuter skarpast i Hollywood…
• • •
Det är mest Lill-Fimpen, Dahlén, Lundkvist och Lucas Raymond vi hört om i det upphetsade svenska-rookie-surret och nog har de gjort sig förtjänta av beröm, men allra bäst verkar ju Dallas Jacob Peterson vara – och han hyllas grundligt av lagkamrater och coacher efter succén på Garden.
Sen kommer han själv till pressrummet och pratar och verkar hur sympatisk och ödmjuk som helst.
Denne västgöte ska det bli ett nöje att få följa.
• • •
Det är skriande brist på taxi i New York sedan pandemin utbröt, så en bloggare som ska ta sig hem från Garden efter kvällsmatcher får fortsättningsvis förlita sig på Uber.
Jag går till ett hotell i närheten ikväll – ett som Ekeliw och Foppa bott på samtidigt, om ni vill veta – och får vad det lider åka Tesla hem till holken.
That’s a first och det känns som science fiction,
Beam me up, liksom.
• • •
Nej, nu ber jag att få hänvisa till sportbladet.se.. Där finns färska intervjuer med Peterson, Alex Wennberg, Hästpolo-Gustav och Victor Goalofsson – och texter också om Anton Forsberg, Henkes debut i MSG-studion och den helt galna matchen i Detroit.
Härifrån säger vi godnatt, imorrn hörs vi från The Rock!

Galaföreställning i New York City, del 3

NY RANGERS – DALLAS 2-2 (Period 2)
• • •
Nu är det min själ liv i luckan på Manhattan.
Rangers hör till slut ”Wake me up before you go-go” ljuda i höstkvällen, får in en reducering, pumpas fulla av energi av plötsligen sjövild publik, börjar spela med besatthet i blick och lyckas till slut också kvittera och den gamla ladan rockar som under seklets största kvällar.
Man,oh, man som hela staden längtat efter det här.
Jag säger som Bengt Grive 1974:
Vad är klockan?
• • •
Nä, Garden-folket har fortfarande inte fattat att ”Fox on The Run” med Sweet bör spelas när Norris Trophy-kung gör något bra.
Fast det är klart, den skulle bli uttjatad.
Herregud vilken pondus han har och vad dominant han är när Rangers får upp farten och lyckas hålla pucken i anfallszonen ett tag.
Ge honom en till Norris på en gång.
• • •
Vårdslösa tacklingar är inget självändamål, om Rangers nu fått det för sig.
Ingen blir imponerad av det Reaves-klumpedunsen gör på Hakanpää, det är bara patetiskt.
Suits him fine att det kostar ett baklängesmål, inprickat under det PP Stars givetvis renderas.
• • •
Holtby – som haft sina stunder i den här hallen även tidigare i karriären – står för ett rån med plocken så grovt när Strome får en gratischans att NHL kan blocka en hög placering på listan över ”Årets räddningar” redan nu.
• • •
John J – du predikar the gospel i år. Det kommer aldrig gå att förstå varför Rangers gjorde sig av med Quickie Fast. Big mistake. Huge. Really, really big.
• • •
Det går sådär för regerande mästarna…och besvikelsen så gränslös som den som för närvarande sjuder i Ondskan Ekeliws hjärta har de inte sett maken till i Sofo sedan Popsicle lade av.
• • •
Här i slutet av mittperioden har vi alltså några anfall när Rangers inte gör några mål men ändå föräras stående ovationer efter avblåsning.
Det är en sån kväll, helt plötsligt.
• • •
HEK, det kan bli en lång säsong i Tennessee, jag är ledsen.
• • •
Stars, å sin sida, kommer verkligen av sig efter att ha gått upp i 2-0-ledning.
De är på tok för rutinerade för att göra sig skyldiga till slikt.
• • •
Okej, folks – vilka kommer jag få ringa senare ikväll, ni som har koll på where the action is?

Galaföreställning i New York City, del 2

NY RANGERS – DALLAS 0-1 (Period 1)
• • •
Först som sist i denna Del 2:
Det är ingenting annat än fucking fucking fantastic att få vara med om det här igen:
Vrål och skrik och jubel och applåder och ”Potvin sucks”-ramsor och öronbedövande musik i högtalarna och sprakande action på isen och elektrisk feeling all over.
Jag visste att jag saknat detta, men inte HUR mycket och tro mig mina vänner, jag känner mig alldeles, alldeles salig!
 • • •  
Brothers and sisters från konungariket – Jacob Peterson!
Rookien från bandyfästet Lidköping gör mål direkt i sin NHL-debut.
Det är ju ingenting annat än magnifikt. Vad fint den pucken kommer lysa i bokhyllan.
• • •
Jaha, Burger Klingbergs säsong hinner pågå i tre och en halv minut.
Sedan blir han mosad i en dubbelmacka och får ledas av isen med uppfuckat knä.
Det är faktiskt så jag sparkar i glasskivan framför mig.
• • •
Rangers är lite bättre med idag än igår, men inte så att man drar efter andan av alla kreativitet och speed och hunger.
Toppspelarna håller fortfarande förbryllande låg profil, ingen riktigt het målchans blir skapad under inledningsperren.
Wake me up before you go-go, får jag lust att utbrista.
• • •
Prins Nils hamnar i en welcome to the NHL-situation när landsmannen Peterson rundar honom och well, den skärselden måste man också gå igenom.
Det är hur sådan motgång hanteras som avgör vem man blir
• • •
Fast Burger återkommer efter bara några minuter, thank god.
Det är ruter i Lerum-pojken.
• • •
Precis innan Mika och Jamie Benn ställer upp för ceremoniell tekning blir det helt tyst i några sekunder och då passar en tjomme med mäktig stämma på att vråla:
– Make Mika captain!
Precis.
• • •
Jag hör inte vad de säger, men jag ser hilarious bilder från MSG-studion – där Valiquette hängt en handduk runt halsen, som under alla kvällar när han satt i båset som back-up åt Henke.
Haha.
• • •
Breadman är roligast under Rangers lagpresentation, för han kör sin patenterade benspark när han kommer ut på isen – men jag vill påstå att det är nummer 93, från Stockholm Sweden, som föräras mäktigast ovationer från läktarhåll.
• • •
Ceremonin för Rod Gilbert – som inkluderar sju tysta sekunder – är fin, men jag kan inte låta bli att fnissa eftersom de använder briljanta St. Vincents ”New York” som tema under video-tributen och i dess refräng har det inte helt rumsrena ordet ”motherfucker” prominent position.
De beepar bort det, förstås, men jag hör det liksom ändå.
• • •
Såklart, har fått två klassiska sladdertackor intill mig på den fullpackade pressläktaren, såna som sitter och pratar om allt annat än det som pågår på isen.
Inget irriterar mig mer och innan kvällen är över lovar jag att böja mig över och fråga om det är okej att jag försöker titta på hockey medan de pladdrar.
• • •
Ursäkta, men Maple Leafs – what’s going on?
• • • 
Nu ska jag bara sitta här och andas och vara lycklig en stund.

Galaföreställning i New York City

Broadways förföriska spotlights tändes måhända på nytt redan för en månad sedan.
Men det är först nu, just som skymningen fallit en darrande förväntansfull torsdag i mitten av oktober och asfaltsdjungelns miljoner lampor lyser upp det mörka himlavalvet ännu en gång, showen verkligen börjar i New York City.
För nu ska The Boys In Blue göra sitt första framträdande inför fullsatta läktare i The Woooorld’s Most Famous Arena sedan mars 2020.
Sedan dess har 586 dygn passerat,
586 långa, ensamma, mörka, tomma, förfärande dygn.
Vi kunde trösta oss med ett substitut i vintras och våras, när det ändå spelades hockey i idrottens och underhållningens amerikanska domkyrka och några få tusen i alla fall under slutklämmen fick sitta i munskydd på några läktarsektioner och hulka.
Men det var sannerligen bara just det.
Ett substitut.
Istället för – bättre än ingenting.
En snuttefilt i väntan på att livet skulle återuppstå.
Ikväll går ridån upp för en riktig, tvättäkta, sprakande folkfest under det välvda cirkustaket. En galaföreställning, ett lustspel, en högtid – och glittrande konfetti spelar i det overkliga, suggestiva strålkastarskenet.
Så nej, det här är inte bara en normalt exalterande live-premiär för en gammal Garden-inventarie till bloggare.
Det är…en triumf.
Ja, det är just den sortens känslor och sinnesstämningar som rumsterar om i systemet när jag återvänder till det som varit ett hem sedan de första månaderna i New York och nu blivit det igen, efter ett och ett halvt år som tom kuliss. Triumfatoriska. Blodet jublar, själen sjunger, hjärtat dansar. Vi har vunnit och får leva livet som vi vill igen.
Ni som inte är här, och i de flesta till och med befinner er på en annan kontinent, erfar naturligtvis inte samma emotionella storm, men om ni gör mig sällskap genom kvällen och natten de närmsta timmarna lovar jag att försöka förmedla och dela med mig av den underbara upplevelsen.
Nu går ridån upp.
Showen börjar.
Livet har vunnit.
• • •
Now, visst – förmodligen hade den här pånyttfödelsen i the bright lights of Metropolis haft ännu starkare lyster om ett annat slags match hade spelats i Washington för ett dygn sedan.
Rangers krattiga insats i premiären – och märkliga ovilja att kännas vid hur krattig den var – droppar några stänk smolk i dopfunten.
För var det svårt att få något vettigt uträttat mot Capitals igår lär det bli rent omöjligt mot Stars ikväll, med en gastkramande match i benen. Det är ett elitlag monumentale som flugit hit från Texas, högst tänkbart i ena ringhörnan i nästa Stanley Cup-final.
För min del kvittar det egentligen, jag är här för skådespelet i sig, inte för att heja på Rangers, men det vore trevligt om hemmalaget säkerställde ihållande festivalatmosfär med en mer gedigen insats ikväll.
Mer engagemang hos stjärnorna, en bättre målis, klokare laguttagningar och mindre fokus på ”tuffhet” skulle antagligen underlätta.
• • •
– Det går fort och tyvärr hann han tappa balansen och stod på ett knä när jag fullföljde tacklingen. Jag var glad att se att han inte skadades, sa Gabe The Babe när Bofinken talade med honom i natt.
Likafullt verkar det som att Avs-kaptenen kan bli avstängd någon match, ligan meddelar att man begärt förhör och då brukar det sluta med smäll på fingrarna – i synnerhet om man varit föremål för bestraffningar tidigare och det har Gabriel.
Några högljudda protester finns det i så fall ingen anledning att sätta sig ner och författa, den aktuella proppen blev verkligen inte så bra.
• • •
Ett tag såg det ut som att hösten oåterkalleligen slagit ihop käkarna kring New Yorks strupe. Det har varit grått, rått, kallt, blåsigt och fult i en vecka.
Men i förmiddags blev det plötsligt sommar igen. Molntäcket sprack upp, kvicksilvret stack iväg mot 25 plus och stan tog av sig kavajen igen.
Är det galapremiär på Garden så är det.
• • •
Lundkvist intar Garden ikväll!
Ja, han som stavar med K alltså.
Coach Gallant har tagit sitt förstånd till fånga och låter den – i alla fall igår – fullständigt hopplöse Tinordi äta popcorn på pressläktaren.
Istället begår alltså Nils Lundkvist från Piteå NHL-debut.
Det känns nästan lite ärorikt att få uppleva och jag har en stark känsla av att jag i framtiden kommer kunna berätta om det med andakt i stämbanden.
– Jo, fan, jag såg Norris Trophy-Nils allra första match i den här ligan. Det var på Garden 14 oktober 2021 och han prickade in två släggor från blålinjen direkt…
Förutsatt att jag är med i framtiden, förstås.
• • •
Envise Bofinken fick tag i Rocket Ricky Rakell i natt också, efter premiäromgångens första lilla skräll.
Han näst intill svor på att Ducks efter ambitiösa justeringar av anfallsspelet kommer fortsätta överraska.
– Vi är bättre än folk tror, sa han.
Ljuv soul-musik i Hyttmyrans öron, yes?
• • •
Den andre Lundqvist – han som stavar med Q och regerade Manhattan under femton gloriösa säsonger – har synts stryka i kvarteren runt Garden han också, som vanligt uppsnofsad som Errol Flynn inför en stor Hollywood-premiär på 40-talet.

Ja, The King begår alltså sin debut som expert i MSG-studion ikväll.
– Han är pumped up, meddelar en mig närstående källa och det tvivlar jag inte en sekund på.
Henke är inte en person som gör NÅNTING half-assed, han kommer ta sig an även den här uppgiften som om själva livet hängde på en felfri insats vid mikrofonen.
Det enda tråkiga är att bloggen inte kan se sändningen och inte kan vi få några live-rapporter från Kung K…f’låt…Ulrika LGR heller eftersom hon lever loppan i Polen.
Men ni kanske får en glimt där hemma och då vill jag veta hur han sköter sig.
• • •
Nils är förresten inte ende svenske rookien som begår NHL-debut i den här matchen.
Lidköping-sonen Jacob Peterson – känd från Björklöven, Frölunda och Färjestad – har gjort så starkt intryck under Stars träningscamp att även han, lite otippat, får kliva rakt in skärselden.
Good luck, säger bloggen.
• • •
För första gången har vi en riktigt lång tipsrad att göra bort oss med och här kommer min.

•Buffalo – Montreal 2
•Ottawa – Toronto 2
•Florida – Pittsburgh 1
•NY Rangers – Dallas 2
•Carolina – NY Islanders 1 (OT)
•Columbus – Arizona 1 (OT)
•Detroit – Tampa 2
•Nashville – Seattle 2
•LA – Vegas 1

• • •
Själv lyckas jag förstås aldrig komma i närheten av Errol Flynn-glans hur jag än anstränger mig, men även jag mobiliserar garderobens greatest hits den underbara premiärkvällen till ära .
Stassen består av blank svart skjorta, svarta kostymbyxor, beige kavaj och elegant slips – och dessutom gick jag till de kubanska skoputsarna på Penn Station och fick pjucksen blankpolerade i eftermiddags och de skiner nu så Mika skulle kunna använda dem som spegel när han kammar lejonmanen efter duschen ikväll.
Jag tycker helt enkelt som solen:
Är det galapremiär på Garden så är det.
• • •
Ser Miro Heiskanen värma upp med fotboll i zamboni-garaget en dryg timme innan puckdrop och kommer osökt att tänka på Roberto Baggio.
• • •
Apropå uppklädd för premiär:
Här anländer Patrik Laine till Nationwide i Columbus för Blue Jackets holmgång mot Coyotes.

https://twitter.com/KajsaKex/status/1448765631839473669/photo/1

A killer look, skulle jag säga. Eller – Fredrik Lindström har fått en roll som Paulie Walnuts närmaste hantlangare i nästa Sopranos-film.
• • •
Bara en sån här sak 1:
Vi har ett västlag på besök på Garden. Det har inte hänt sedan tredje mars 2020, när St. Louis var här och slog ner Rangers i skoskaften. Efter det oändliga uppehåll som följde därefter spelade Blåskjortorna som bekant bara mot samma trökiga lag om och om och om igen. Att vi omedelbart bryter det mönstret i höst känns även det som en seger.
Bara en sån sak 2:
Det kryllar av uppspelta fans i kvarteren runt hallen hela eftermiddagen. Det har vi inte heller sett sedan förra våren. Under pandemivintern befolkades den här delen av stan nästan uteslutande av knallhöga heroinister, psykiskt sjuka och allsköns kriminella – och att sent om kvällen komma ut på åttonde avenyn genom backstage-entrén kändes som att kliva in i ett ”Walking Dead”-avsnitt. Nu: Festligt myller och glädje och förväntningar. Vad kallar vi det? Japp – seger.
• • •
Ja, där kom beskedet att Landeskog får sitta i snickerboa i två matcher.
Helt i sin ordning, står jag fast vid.
• • •
Vi som plågade oss genom pandemisäsongens folktomma matcher här pressläktaren kan ju inte låta bli att fnysa åt de kollegor som höll sig hemma då men återvänder nu när allt är bekvämt och roligt och man till och md kan få sig en matbit igen.
Men jag förlåter allt när en av dem – klassiske sidekicken Hyresgäst-Johan från Skräddarbacken i Borlänge – likt en annan Eken strax innan matchvärmningen kommer fram med en rykande kopp kaffe.
Så blidkar man en bofink!
• • •
Räkna med långa preludier här i kväll. Inte nog med att hela hemmatruppen ska presenteras för premiärpubliken. Klubben kommer också hylla nyligen bortgångne Rod Gilbert – Mister Rangers himself.
T-shirts med nummer 7 på ryggen hänger på alla stolar, inklusive min, och starka känslor lär sättas i svallning när de kör sedvanligt välkomponerad tribute på jättejumbotronen.
• • •
HEK, ikväll få vi väl se dig elda på i spåret? LAGET har ju också galapremiär hemma i Bridgestone Arena.
Den blir säkert sevärd – trots att Calle Ironhook helt bittert är sjuk och inte får återvända till sina gamla jaktmarker.
• • •
En stackars spelare får åka några ensamma varv på isen när Rangers kommer ut för värmning.
Ni vet vem.
Lundkvist.
Det är en ritual alla rookies måste igenom.
• • •
Well then, amigos runt lägerelden – big papa brandvakt ber att få hälsa er välkomna tillbaka till Garden.

Nu går ridån upp.
Showen börjar.
Livet har vunnit.

Den andra dagen i det stora racet, del 7 – The End


TORONTO – MONTREAL 2-1 (Slut)
WASHINGTON – NY RANGERS 5-1 (Slut)
COLORADO – CHICAGO 4-2 (Slut)
ANAHEIM – WINNIPEG 4-1 (Slut)
EDMONTON – VANCOUVER 3-2 (Slut, straffar)

• • •
Jaja, det känns förstås försmädligt för Nucks att torska i lotteriet på slutet, men jag tycker de ska vara nöjda med att de hämtade in 0-2-underläge och fick en poäng.
Det är inte så lätt i Edmonton.
Kul 1: OEL såg riktigt alert ut och fick göra sitt första mål som canuck direkt i debuten.
Kul 2: Höglander från Bockträsk, spårets favorit, var ännu mer alert och assisterade till bägge målen.
• • •
Ah, var Gabbe tvungen att dra på sig matchstraff på slutet? Nu kan det bli svårt att få tag i honom på telefon…
• • •
Rangers tycker tydligen att de gjorde en bra match i Washington.
Har Bagdad Bob fått anställning av klubben?
• • •
Ducks seger utnämner jag härmed till säsongens första lilla skräll.
• • •
Nu ska jag skriva några referat och sedan varva ner med lite Seinfeld på Netflix och börja ladda för bloggens live-premiär imorrn.
Då kommer lägerelden blossa så det syns över över havet och jag hoppas verkligen ni gör mig sällskap.

Den andra dagen i det stora racet, del 6

TORONTO – MONTREAL 2-1 (Slut)
WASHINGTON – NY RANGERS 5-1 (Slut)
COLORADO – CHICAGO 4-1 (Period2)
ANAHEIM – WINNIPEG 3-1 (Period 2)
EDMONTON – VANCOUVER 2-0 (Period 2)

• • •
Hm, tror ni vi får se några gloriösa comebacks i tredjeperioderna out west?
Det tror inte jag.
Avalanche, Oilers och Ducks har det här, känns det som. Helt väntat i ett fall, inte särskilt överraskande i ett annat – men pretty otippat i det tredje.
Hyttmyrans boys kanske är bättre än omvärlden tror?
Nä, kom igen nu, Furman – vi har ju sagt att inga slutsatser kan dras förrän om någon månad…
• • •
Nu är det slut på bananerna, så istället flödar kaffet. Med hjälp av det seglar vi i hamn ihop ikväll också, ok?

Den andra dagen i det stora racet, del 5

TORONTO – MONTREAL 2-1 (Slut)
WASHINGTON – NY RANGERS 5-1 (Slut)
COLORADO – CHICAGO 3-1 (Period1)
ANAHEIM – WINNIPEG 2-0 (Period 1)
EDMONTON – VANCOUVER 1-0 (Period 1)

• • •
De försvann i de sista fyra matcherna mot Vegas förra slutspelet, men gode gud – det samtida Colorado Avalanche är tillbaka direkt i grundseriestarten i höst.
Ren slakt pågår långa stunder i Denver – trots att Nathan MacKinnon och Devon Toews inte spelar.
Ja, SHL-klubbar som behöver ny coach kan nog snart ringa Jeremy Colliton och fråga om han villa gör om det han en gång gjorde i Mora.
• • •
Silfverberg, Lundeström – Lundeström, Silfverberg.
Det är de som, med assist på bägge målen, lägger grunden till ankornas lite skrällartade inledning mot Jets.
Synd att Hattmyran inte är vaken och kan jubla.
• • •
Nu äter jag en banan igen. Bloggen goes healthy and shit…,
• • •
”En mänsklig konservöppnare”, är det någon som kallar McDavid i Edmonton.
Rätt fyndigt.
• • •
Kapten Landeskog är on a roll på en gång. Om någon är on a mission är det han.
• • •
Nu ska jag återgå till randandet igen, det går lite trögt att få fram kommentarer.

Sida 2 av 1051