NASHVILLE – VANCOUVER 0-1 (Slut)
VEGAS – DALLAS 2-0 (Slut)
• • •
Fröjdas, fellow NHL-nördar.
Vi får ytterligare en Game 7 – i Texas på söndag kväll.
Det blir…ah,jag har inga ord kvar här i den sena kvällen
Men ni vet ju redan.
Game 7 i Stanley Cup-slutspelet är det närmaste vi kommer Gud medan vi fortfarande trampar omkring här på jorden.
• • •
Det var den kontroversiella Tomas Hertl-trejden som fick resten av ligan att resa ragg mot Vegas, men det är Noah Hanifin – backen de hämtade från Calgary – som gör succé i neonskenet.
Att just han, med påstådda flätor och allt, avgör denna rätt fantastiska do-or-die-thriller kan verkligen inte tillskrivas någon slump.
Han är ny kung på blålinjen i the fortress.
• • •
Adin Hill…partying like it’s 2023 igen.
Ojvoj.
• • •
– Jag kommer ligga vaken på nätterna och tänka på det fyra minuter långa powerplay vi inte fick utdelning på, säger Andrew Brunette.
As well he should, replikerar vi i holken.
• • •
Tänka sig, med en assist till Stones försäkring i den övergivna Dallas-kassen i slutsekunderna tog sig Wild Bill Karlsson till sist in i protokollet.
Nu är det bara att stegra och sätta avgörande pucken i Dallas på söndag.
• • •
Svenska poängligan? Såklart – den kommer här:
1. Mika Zibanejad, NY Rangers – 7 poäng (1+6)
Victor Hedman, Tampa Bay Lightning – 7 poäng (1+6)*
3. Filip Forsberg, Nashville Predators – 6 poäng (2+4)*
4. Adrian Kempe, LA Kings – 5 poäng (4+1)*
5. Gustav Nyquist, Nashville Predators – 4 poäng (1+3)*
6. Gustav Forsling, Florida Panthers – 4 poäng (0+4)
7. Elias Lindholm, Vancouver Canucks – 3 poäng (2+1)
8. Viktor Arvidsson, LA Kings – 3 poäng (0+3)*
Elias Pettersson, Vancouver Canucks – 3 poäng (0+3)
10. William Nylander, Toronto Maple Leafs – 2 poäng (2+0)
11. Pierre Engvall, NY Islanders – 2 poäng (1+1)*
Oliver Ekman-Larsson, Florida Panthers – 2 poäng (1+1)
13. Erik Gustafsson, NY Rangers – 2 poäng (0+2)
Hampus Lindholm, Boston Bruins – 2 poäng (0+2)
Mattias Janmark, Edmonton Oilers – 2 poäng (0+2)
16. David Gustafsson, Winnipeg Jets – 1 poäng (1+0)*
17. Jesper Boqvist, Boston Bruins – 1 poäng (0+1)
Mattias Ekholm, Edmonton Oilers – 1 poäng (0+1)
Kevin Stenlund, Florida Panthers – 1 poäng (0+1)
Andreas Englund, LA Kings – 1 poäng (0+1)*
Timothy Liljegren, Toronto Maple Leafs – 1 poäng (0+1)
William Karlsson, Vegas Golden Knights – 1 poäng (0+1)
*Utslagen
• • •
Det kommer ett sista dystert sms för kvällen från The CEO nere i Florida.
Man skulle ju också vilja hälsa till bloggens läsare att med både Tampa och Predators ute så är ju detta soundtracket till kvällens sista gravöl
”I don’t wanna
Talk about it
How you broke my heart
• • •
OK, nu ska jag sova kudde och se till att komma upp i arla morgonstunden, för transport norrut.
Om allt går som det ska hörs vi från TD Garden om nitton timmar.

NASHVILLE – VANCOUVER 0-1 (Slut)
VEGAS – DALLAS 0-0 (Period 2)
• • •
Det är min själ inga målfester vi får uppleva när förstarundan nu skruvar sig in i sitt själva clou.
Dragkamper monumentale tar vid, så renons på öppningar och syre att man får astma bara av att titta.
Men jag tycker fortfarande att Vegas för första gången i år spelar som Stanley Cup-mästare.
Deras problem:
Det gör Dallas Stars, på sitt vis, också.
Hur i helvitte ska detta sluta?
• • •
Vad trevligt att vi redan nu har sällskap av The Queen of Frukostklubben.
Låt pipet från kaffebryggaren eka natten lång.
• • •
Adin Hills fenomenala trippelräddning precis i början av mittperioden har också en distinkt känsla av ”juni 2023”.
Ryck mig i dubbelhakan.
• • •
Såklart, Canucks måste inleda sin kvartsfinalserie mot Oilers redan på söndag.
NHL borde få lite lugnande utskrivet.
• • •
Prins Nils istid ikväll: 4.14
Det är väl ändå personligt rekord i denna serie.
• • •
Vancouver och Edmonton har alltså inte mötts i playoff sedan 1992.
Hoho, västkanadensiskt inbördeskrig väntar.
• • •
Nu är det ju så att jag skulle vilja lägga mig i hygglig tid, eftersom I’m shipping up to Boston imorrn förmiddag – med tåg, angenämt nog.
Just därför kan jag lova att det blir sudden death overtime i T-dojjan.

NASHVILLE – VANCOUVER 0-1 (Slut)
VEGAS – DALLAS 0-0 (Period 1)
• • •
Holy smokes!
Det händer mer i ett par byten i Sin City än det gjorde på hela matchen i Nashville.
De Gyllene Riddarna har verkligen fattat att timmen är slagen och går för första gången i hela serien till attack med 2023-emfas, som om själva livet hängde på att de får hål på Uttern
Vilket det ju i någon mån gör också.
Men Stars står inte precis och glor i förskräckelse de heller.
Alla som tjänstgör i T-dojjan har Big Boy-byxorna på sig ikväll – och det är underbart.
• • •
Åh, under en reklampaus visar TNT förföriska skymningsbilder från Las Vegas Valley och på ett ögonblick kan jag förnimma exakt hur det känns i en sådan stund, hur det luktar, hur ökenhettan nästan bränner i vindbyarna, hur neonen på Strippen bländar, hur skrattsalvor och plingplong från pokermaskinerna och trafikbruset och palmkronornas rassel fyller ut ljudkulissen…
Man kan fråga varför jag inte är där nu också.
• • •
Så fort knattarna Johnston och Stångkorven kommer in på isen känns det som att ett oväder utbryter runt Adin Hill.
Otroligt.
De är 20 respektive 21 och borde darra en så här avgörande kväll, men verkar inte förstå allvaret och har liksom bara kul.
• • •
Undras hur Colton Sissons sover i natt.
Inte ens det faktum att jag ständigt blandar ihop honom med Nick Bonino lär vara mycket till tröst – särskilt som han inte vet att jag existerar.
• • •
Mm, Zydden – jag tycker det är förbryllande många som skjuter utanför och över i varenda match vi ser.
Fullblodsproffs borde vara bättre på att sikta än random korpspelare.
• • •
Wild Bill ÄR skadad, det finns ingen annan förklaring till att han märks så lite.
Kom ihåg – han var med i Conn Smythe.
• • •
En Rod The Mod-dänga både jag och The CEO glömt att vi borde kunna spela för hjältar som Suter i Vancouver är ”Some Guys Have All The Luck”.
• • •
Nu ska jag fortsätta packa väskan.

NASHVILLE – VANCOUVER 0-1 (Slut)
• • •
Det finns många country- och honky tonk-dängor om heartbreak och dem är det bara att veva igång på nedre Broadway nu.
För det här var ju inget annat än förkrossande för Predators.
De håller fortet tills lite mindre än en och en halv minut återstår, men då går ridån ner med ett brak.
Oh boy.
Detta kommer plåga dem sommaren lång.
• • •
Canucks har samtidigt spelat mer moget än jag trodde att de kunde och de behöver sannerligen inte be om ursäkt.
Så här vinner man i slutspelet, punkt och slut.
Nu får de gå upp mot Edmonton Oilers och vilken sjusatan till helkanadensisk hockeyfestival DET blir.
• • •
Igen, de där fyra minuterna när de hade powerplay, det var verkligen där Preds brände chansen i denna duell.
Men serien kan man lika gärna säga att de vaskade när de tappade 3-1-ledning i Game 4.
Motsatsen till moget, är jag rädd att vi får kalla uppträdandet vid åtskilliga tillfällen.
• • •
EP var ändå inblandad i avgörandet och nu när han har det här bakom sig kan han ta över showen mot Oilers.
Det är bara att släppa ned axlarna och köra.
• • •
Flipper till VM?
Det har jag dessvärre svårt att se, han ska bli pappa för första gången om bara en vecka och vill knappast lämna sin amerikanska hustru i sticket för att spela hockey på andra sidan Atlanten.
Men Gus? Han borde vara given.
• • •
HEK, jag beklagar djupt – och hoppas att du ändå gör oss sällskap även i fortsättningen.
Du med, Tottson.
• • •
Alright, då ska vi se om Riddarna har vad som krävs för att rädda säsongen.

NASHVILLE – VANCOUVER 0-0 (Period 2)
• • •
De fyra minuter som passerar när Brock Boeser sitter utvisad för high sticking kan komma att definiera hela Predators säsong.
Det är ju då de har chansen att döda denna match och ta över hela serien.
Men de får inte mer uträttat än Maple Leafs i samma situation för ett dygn sedan, klarar inte av att etablera något riktigt powerplay-spel och avlossar knappt ett enda skott mot letten.
Istället Canucks en massa momentum för att de står emot och nu är det dom som känns lite, lite hetare.
• • •
I övrigt finns det inte mycket att pladdra om nu heller.
För andra matchen i rad står det 0-0 efter två perioder och really – ingenting händer på den igenkloggade isen.
Men man, första målet…att kalla det viktigt vore som att beskriva syre som viktigt för homo sapiens.
• • •
Gick inte första periodpausen i Nashville väldigt snabbt – eller var det bara jag som förlorade tidsuppfattningen medan jag parade ihop nytvättade strumpor?
• • •
EP har i alla fall något som liknar en chans – i numerärt underläge.
Men det är verkligen nåt som inte stämmer, han saknar den karisma som fullkomligen lyser om honom när han själv känner att han hör till världens bästa forwards.
Kan någon upplysa honom att han faktiskt ÄR det.
• • •
Var bor du, van Basten? The Rumble in Boston Town börjar först 02.00, svensk tid, och då stänger väl alla krogar på den så kallade landsorten?
Du ska sålunda hinna hem och vara med på gästabud i Boston Town.
• • •
Om min ackrediteringsansökan beviljats lite tidigare hade jag med all säkerhet suttit på ett Marriott-rum i Boston redan nu, och vispat ihop årets första hotellblogg, för jag lever egentligen efter devisen att man under tjänstgöring on the road ska vara på plats dagen innan – vad förrättningen än gäller.
Men när det drar ihop sig i Stanley Cup-serier blir schemat halsbrytande och även en gammal tiger med bestämda åsikter om hur man ska operera får lov att vara lite flexibel.
• • •
Tottson, tack din ångest känns ända hit – just för att du är så fåordig.
Effektivt, det.
• • •
Det kan komma att stå 0-0 även efter tredje perioden, jag tror vi får ta och vara beredda på det.
• • •
Nu: En banan.

NASHVILLE – VANCOUVER 0-0 (Period 1)
• • •
Rullan går sannerligen ett Nashville med vittring på triumfens heliga rus.
Som pytte-kommentatorn Darren Pang plötsligt utbrister i sitt lille kyffe mellan båsen:
–Holy Moly vilken atmosfär!
Men som i alla andra matcher i denna serie är det lika tajt och ont om svängrum på isen i Bridgestone Arena som på Robert’s Western World i kvarteret intill vid 01.00 en lördagkväll.
Därför står det också 0-0 efter 20 minuter.
Men samma strategi gäller i bägge sammanhangen. Man måste hålla sin ground i trängseln, ta vara på varje liten lucka som blir synlig och sakta men säkert knuffa sig närmare bardisken/målgården.
Till slut får man hojta i sin drink/chansen att skicka in pucken i nätmaskorna.
• • •
Det tog sin lilla tid, först när introt hade publicerats kom bekräftelsen och nu kan jag förkunna att bloggen åker till Boston imorrn och ser Game 7 i TD Garden live.
How about that?
• • •
De har inte skapat jättemycket, de heller, men jag tycker Preds – och framförallt de svenska köttbullarna – sett lite, lite hetare ut so far.
• • •
Haha, coachjonas, jag vet inte riktigt vad som konstituerar ett kort intro.
Men ibland känner jag mig lite stressad och renons på idéer och garderar med såna reservationer.
Sen rinner det lätt iväg i alla fall.
• • •
Letten i Canucks-kassen får sig verkligen en crash-course i Stanley Cup-hetta – och det är rätt imponerande att han inte darrar det minsta.
• • •
Denna Del 2 blir dock väldigt mycket kortare än normalt, för så fort det blev klart att jag har en stol på pressläktaren i TD Garden imorrn var det viss logistik som behövde tas om hand pronto.
Sorry, fortsättningsvis blir det mer fokus på the action.

För att citera Daft Punk:
One more time, we’re gonna celebrate.
Oh yeah, alright, don’t stop the dancing
One more time, we’re gonna celebrate
Oh yeah, alright, don’t stop the dancing
Ty nu är det min själ tätt mellan jackpot-vinsterna för oss som ser big drama on the high seas under vårarnas Battle of Stanley Cup i Nordamerika som marängen, vispgrädden och vaniljkrämen här i livet.
Igår hade vi den största matchen i de raka puckarnas Toronto på decennier och i morgon väntar en kolossal Game 7 i Boston.
Däremellan – ikväll – har vi dubbel elimination-dynamit laddad i tablån. Canucks kan slå ut Predators i Nashville och Stars kan sänka regerande mästarna i Fabulous Las Vegas – eller så tvingar även Predators och Stars fram Game 7-monster till matcher i Vancouver respektive Dallas på söndag kväll.
Att få uppleva en sådan svit insprängd i slutet av en överlag magisk vecka känns verkligen som att få träffa Gud himself.
Så, well, ni får ju göra som ni vill, men jag knyter på mig de vita Nile Rodgers-pjucksen, vaggar ut på dansgolvet och börjar rulla mina stela gamla höfter till fransoserna Thomas Bangalters och Guy-Manuel de Homem-Christos livsbejakande kärleksförklaring visavi euforin och ruset.

• • •
I övrigt har jag nog inte så jättemycket att komma med i detta intro, faktiskt – för idag bestämde jag mig för att jag i mitt alltjämt halvrisiga, men kanske något förbättrade, tillstånd behövde ha några helt avkopplande timmar, utan att försätta mig själv i det rätt utmattande tillstånd av hundraprocentig koncentration den här verksamheten kräver.
Så jag gick bara ut och gjorde några ärenden och åt en långlunch och köpte en fin flaska bourbon (Shhh…säg inget till doktorn!) och utmanade ödet med en latte på kvarterets finaste uteservering och tänkte bara på annat – till exempel hur snygga nästa alla som gick förbi på trottoaren var.
Först för två timmar sedan kom jag hem igen och tog tag i detta och ni kanske tycker dert känns B men jag behövde verkligen den sortens eftermiddag, särskilt som morgondagen tornar upp sig som 2024 års hittills mest omistliga happening, så ni får ha överseende.
• • •
Under de två första samlingarna i Jamboree-ladan på Lower Broadway i Nashville kulminerade folkfesterna som bekant aldrig i den extas som alla närvarande drömde om.
Men världens röjigaste hillbillies kommer inte på tanken att ge upp, de känner sig helt förvissade om att Predators aldrig förlorar tre hemmamatcher i rad och utgår från att de om några timmar får slå boots-klackarna i Tootsies-parketten till en jublande segerdans i honky tonk-takt.
Och jag delar nog deras optimism. Canucks har varit svårhanterliga i de fem inledande matcherna, eftersom de gnetar så oerhört och inte tar några risker alls, men de snöt sig själva rakt i näven när de gav sina motståndare den här chansen att återvända hem.
Som sagt, tre raka förluster i Bridgestone – det ska inte vara möjligt.
Masen Med Mustaschen kommer sätta två och utlösa en lyckans riot på den där omhuldade gatstumpen där partyt aldrig slutar.
• • •
Det finns mycket att ifrågasätta i NHL, men inget retar mig mer än de ansvariga bossarnas själlösa och onödiga brådska att få slutspelet överstökat så snabbt som möjligt.
Nu blir det precis som jag befarade: De vevar igång andrarundan med Rangers och Hurricanes första match på Garden redan på söndag – fast de sista matcherna i första omgången kanske inte spelats ännu.
Så risigt.
Kan vi inte få ett ögonblick att andas, att återhämta oss och ladda om emotionellt för fortsättningen?
Nä.
• • •
De gyllene riddarna tror jag får svårare att förhindra en handshake i T-dojjan i kvällens sena showstopper.
De svär på att de är ”vinnare” och har rett ut såna här situationer tidigare, men – nja.
Stone och Eichel och Marchessault och Wild Bill och de andra saknar fjolårets swagger och obevekliga alla-för-en-attityd, samtidigt som Stars i de senaste matcher uppträtt som om en av de Kategori 5-twisters som ibland kommer svepande över slätterna utanför Big D.
Wonderkid Wyatt Johnston avgör igen, det är mitt tips.
• • •
Det är nästan som om Kanada skickar en ny variant av Young Guns-laget från World Cup 2016 till VM i Tjeckien.
Connor Bedard, Macklin Celebrini, Adam Fantilli, Dawson Mercer, Owen Power, Dylan Guenther, Bowen Byram…holy hell.
Det kommer vissla lika mycket runt öronen på Erik och Victor som när McDavid, Matthews och de andra kom flygande i Scotiabank Arena för åtta år sedan.
• • •
I sin läckra bar på ranchen i västra Florida sitter vår sidekick The CEO of Everything och spinner vidare på Rod Stewart-temat från förra helgen – och plötsligt kommer de här förslagen på gånger vi borde kunna använda en sån här gång.

”Tonight’s the night” men den kanske du får spara tills imorgon.?

”Oh God I wish I was home tonight” – inga roliga lador att spela i som bortalag.

Jag tackar ödmjukast för denna kreativa insats!
• • •
Men USA:s VM-lag ser ju ännu starkare ut, med namn som Johnny Hockey, Dylan Larkin, Cole Caufield, Matt Boldy, Trevor Zegras, Brady Tkachuk, Zach Werenski, Seth Jones, Joel Farabee med flera.
Räkna kallt med att få höra ”Star-Spangled Banner” några gånger.
• • •
”Nästa runda tycker jag vi kör Dylan-tema”, skriver The CEO också.
Åh, I’m all in Lakewood Ranch-traktens egen Mister Tamburine Man.
• • •
Kvällens blågula målskyttar: Filip F, Gustav N och William K (någon gång måste det väl lossna).
• • •
Kvällens gladaste nyhet är förstås att HEK fått ordning på sin inloggning och kan vara med oss denna gyllene afton.
Nu är det upp till LAGET att välkomna honom tillbaka på rätt sätt.
• • •
Kvällens låt: Sylvesters ”You Make Me Feel (Mighty Real)”.
Det är disco som gäller.
• • •
Vanessas beskrivning av Toronto-fansen utser jag härmed till roligaste kommentaren i spåret under hela slutspelet.
• • •
Då så.
Nu är det dags att osäkra dubbeldynamiten i vårkvällen och skråla med i de lyckliga raderna ännu en gång:
One more time, we’re gonna celebrate…

TORONTO – BOSTON 2-1 (Slut)
• • •
William Andrew Michael Junior Nylander Altelius!
Det är han – Sveriges störste hockeystjärna 2024 – som vinner största matchen i Scotiabank Arena på en generation och tvingar fram Game 7 i Boston på lördag.
Och vid min skapare – kylan i friläget när han sätter tvåan på Swayman är ju bortom det fattbara.
Vilken artist, vilken virtuos, vilken cool jävel.
• • •
Fast för fan.
Även om nu Willy Styles lyser mer än alla andra i majnatten ska glittrande konfetti strös över alla Leafs-spelare.
De stod för en heroisk tredjeperiod och spelade verkligen bättre än de egentligen kan och gav inte Bruins minsta svängrum.
”Förtjänade segern” är det minsta man kan säga.
• • •
Rogers Arena, Canada Life Centre och Rogers Place kan sätta sig ner och sluta kaxa.
Sista tio minuterna denna gyllene afton var även Scotiabank en klassisk kanadensisk tryckkokare a la playoff.
• • •
Vad säger Idsint?
• • •
Men Boston var samtidigt en grov besvikelse, det går inte att komma runt.
De lovade att komma ut som ett helt nytt lag ikväll och det stämde bara såtillvida att de såg ännu blekare ut än i förrgår.
Om de inte reder ut detta och tappar 3-1-ledning för andra året i rad kan vi slå fast att de är grundserie-artister och inget mer.
• • •
Åh, när TNT intervjuar Woll i korridoren utanför omklädningsrummen trampar åtminstone sju nära vänner förbi i bakgrunden.
Jag blir salig.
• • •
Svenska poängligan är nästan identisk med hur den såg ut igår, men bara nästan.
Två nya namn trängde sig in i kön under kvällen…

1. Mika Zibanejad, NY Rangers – 7 poäng (1+6)
Victor Hedman, Tampa Bay Lightning – 7 poäng (1+6)*

3. Filip Forsberg, Nashville Predators – 6 poäng (2+4)
4. Adrian Kempe, LA Kings – 5 poäng (4+1)*
5. Gustav Nyquist, Nashville Predators – 4 poäng (1+3)
6. Gustav Forsling, Florida Panthers – 4 poäng (0+4)
7. Elias Lindholm, Vancouver Canucks – 3 poäng (2+1)
8. Viktor Arvidsson, LA Kings – 3 poäng (0+3)*
9. William Nylander, Toronto Maple Leafs – 2 poäng (2+0)
10. Pierre Engvall, NY Islanders – 2 poäng (1+1)*
Oliver Ekman-Larsson, Florida Panthers – 2 poäng (1+1)
12. Erik Gustafsson, NY Rangers – 2 poäng (0+2)
Hampus Lindholm, Boston Bruins – 2 poäng (0+2)
Mattias Janmark, Edmonton Oilers – 2 poäng (0+2)
Elias Pettersson, Vancouver Canucks – 2 poäng (0+2)
16. David Gustafsson, Winnipeg Jets – 1 poäng (1+0)*
17. Jesper Boqvist, Boston Bruins – 1 poäng (0+1)
Mattias Ekholm, Edmonton Oilers – 1 poäng (0+1)
Kevin Stenlund, Florida Panthers – 1 poäng (0+1)
Andreas Englund, LA Kings – 1 poäng (0+1)*
Timothy Liljegren, Toronto Maple Leafs – 1 poäng (0+1)
*Utslagen
• • •
OK, nu ska det randas i natten och sedan…well vi får se.
En gång till bara:
William Andrew Michael Junior Nylander Altelius!

TORONTO – BOSTON 1-0 (Period 2)
• • •
Under andraperiodens inledande 19 minuter går osaliga spöken genom Scotiabank Arena.
Hemmaspelarna hör viskningarna om att den som dominerar på det här sättet utan att få utdelning alltid tvingas se hur motståndarna plötsligt snubblar in ett slumpmål – och björnarna kan inte besvärja minnen från ifjol, när de också hade ledning med 3-1 i den inledande serien och sedan blev rivna i strimlor av katter från södern.
Men förr eller senare är det ju så att something’s gotta give och vad händer, i slutminuten?
Willy Styles – vår egen Lill-Nyllet! – sveper iskallt in sitt första mål i årets slutspel.
Ojvoj!
Med ens sjunker de blåvita spökena tillbaka in i bakgrunden – medan de gulsvarta placerar sig mitt på scenen…
• • •
Torontos powerplay är ju ingenting annat än en dålig fars.
De får, som ni ser, chansen i fyra minuter när palsternackan råkar hacka hål på Bertuzzis haka – och lyckas inte etablera ordnat spel i offensiv zon en enda gång.
Oacceptabelt och ohållbart, bröder och systrar.
• • •
Efter halva matchen har Bruins fortfarande bara skjutit fyra skott på mål, men sedan börjar de faktiskt trycka till med årorna och skapar en hel del tumult i Leafs-zonen.
• • •
På läktarna sjunker volymen ett par decibel, men det är inte alldeles konstigt.
Leafs-fansen vågar, förstår man ju, knappt andas längre.
Tills Subway Willy gör det han gör.
Då är vi i ett slag i Rogers Arena, tammefan.
• • •
Herr Jawohl har ingen lätt uppgift.
Han får länge bara stå och titta medan drakarna han delar arbetsplats sprutar sin eld förgäves – och så kommer det enstaka ströskott från björnarna.
Sedan, plötsligt, får han det hett om öronen.
Ännu håller han dock fortet.
• • •
Jaha, Jonas – jag trodde du var lifer i Götet.
• • •
I de senaste matcherna, inklusive ikväll, har Leafs varit effektiva i ansträngningarna att stänga ner Pasta.
Han får ingenting uträttat.
Samtidigt vet man ju att det räcker med minsta misstag, så att han kan erövra en extra kvadratcentimeter, och då kan det smälla.
• • •
Game 7, baby?
Det börjar nästan kännas så, ja.
• • •
Så här lyser Manhattan nedanför holken ikväll – så ni vet.

TORONTO – BOSTON 0-0 (Period 1)
• • •
Jamen, yes.
Att påstå att det svänger som i Vancouver och Winnipeg vore kanske magstarkt, men nog har de som trängt in sig i Scotiabank ikväll lyckats vrida upp volymknappen – och temperaturen.
Ladan skakar.
Och hemmaspelarna reagerar helt följdriktigt som rasande drakar och låter elden spruta genom näsborrarna.
Ännu har ansträngningarna inte gett handfast resultat i form av mål, men känslan är att de till skillnad från tidigare inte tillåter sig att bli frustrerade.
De vet att det inget hjälper att fucking gråta, bro.
• • •
Som sagt – Maple Leafs-spelarna har börjat svära som punkare i London 1977.
När TNT-studion, med Henke i spetsen, pratar med honom efter värmningen slår Lill-Nyllet till:
– We got nothing to lose, just go out and fucking play, säger han.
Johnny Rotten flinar instämmande nånstans i Kalifornien.
• • •
Fast jo – de har en del att förlora….
• • •
Bruins första 20 minuter vet jag inte vad man ska säga om.
Det är oklart om de bara försöker rida ut stormen och medvetet förhåller sig avvaktande – eller om de faktiskt är lite skakade av motståndarnas blixtrande aggressivitet.
Ett är dock säkert:
De behöver avlossa mer än ett skott på mål i de återstående två perioderna.
• • •
Men varför skanderar fansen ”Swaymaaaan, Swaymaaaan” innan han gjort ett enda ingripande?
”De hyllar mig”, kan ju han övertyga sig själv om.
• • •
Lill-Nyllet avslutar också intervjun innan den är klar, tar bara av sig sitt head-set, säger ”Thanks, guys” och trampar iväg till omklädningsrummet.
Han är all business ikväll, Wille.
• • •
Ah, det är först nu jag fattar att det just idag är 57 år sedan Leafs senast vann Stanley Cup.
Då låg jag fortfarande och hade det gött i mammas mage, men jag hörde om det och såg till att studsa ut på scenen en månad senare, lagom till midsommar, så jag ändå fick uppleva svallvågorna efter segerfesten…
• • •
Bor du i Malmö, Reinholdsson? Hur hamnade du där?
• • •
Det här var fan lite upphetsande, jag måste gå ut på balkongen och andas lite kvällsluft.