WASHINGTON – NY RANGERS 1-3 (Slut)
NASHVILLE – VANCOUVER 1-2 (Slut)
COLORADO – WINNIPEG 1-1 (Period 2 pågår)
LA – EDMONTON 0-3 (Period 1)
• • •

Men hallå.
LA-kungarna hade, trodde jag, fått den här serien att byta ansiktet efter segern i förrgår.
Men nu ser det ju åter ut som i Game 1.
Oilers har 3-0-övertag, leder skotten med 16-8 och ser långa stunder ut som en tivoliattraktion i offensiv zon.
Nu kan det gå snabbt även här, gissar jag.
• • •
Casey DeSmith tackar Gud för segern i Nashville.
– Han var med mig där ute ikväll, säger keepern.
Då kan inte jag låta bli att fråga:
När det går dåligt, som i andra matchen i Vancouver – var är han då?
• • •
Zach Hyman hugger som en skorpion framför stackars Talbot och är redan uppe i fem fullträffar.
Honom skulle Maple Leafs kunnat ha nytta av nu.
• • •
Lite lugubert blir det om Canes, Panthers och Rangers alla avancerar omgående.
Då kommer de få vänta länge på att spela matcher igen och you tell me – det är väl sällan helt lyckat?
• • •
Kevin…han är fiala bra.
Förlåt, jag kunde inte låta bli.
• • •
Nu har viss stiltje av naturliga skäl lagt sig i spåret, men jäklar vilket underbart hålligång det var ett tag.
Årets Fredag fick vi indeed – och den är inte över än.
• • •
Men Hackspetten från Kusmark kommer göra ett mål i sin hemmahall ikväll.
• • •
Ja, är det någonstans vi får smaka på The Sudden Death-hetta är det nog i skuggan av Rocky Mountains.
Låt oss hoppas.
• • •
Det är dags för mig att vispa ihop några referat – talade just med en Mika som återvänt till hotellrummet i DC – och återkommer när jag kan.

WASHINGTON – NY RANGERS 1-3 (Slut)
NASHVILLE – VANCOUVER 1-2 (Slut)
COLORADO – WINNIPEG 0-0 (Period 1 pågår)
• • •

När vi två blir en, kan nog New York Rangers och Carolina Hurricanes inte låta bli att tänka nu.
De har sina underlägsna motståndare i 3-0-brygga och kommer, givet att solen fortsätter gå upp i öst, mötas i andra omgången.
Fast vi ska inte inbilla oss att vi får höra några såna sanningar innan de fullbordat respektive sweep.
Istället kommer klyschorna hagla.
– Fjärde segern är alltid svårast att bärga, lovar jag att fler än en tänker säga.
– De kommer vara helt desperata och göra sin hittills bästa match, lovar jag lika dyrt att någon hävdar.
Men jaja.
Det ÄR klart.
• • •
Attans, jag hade verkligen inte haft något emot ett sudden-inferno i Nashville.
Men det tog för lång för Preds att vrida sig ur skruvstädet ett föredömligt moget och klokt klämde fast dem i efter att tagit ledningen.
Nu måste ritningarna korrigeras inför rond 4.
• • •
Rangers var verkligen inte det minsta intresserade av att anfalla i tredje och kommer inte be om ursäkt för att de knappt avlossade ett skott mot mål.
De stängde, som det i brott mot den språklig hygienen heter, ner matchen och såg till att Caps inte fick något som inte en suverän Storken kunde ta hand om.
• • •
Det här är inte bara bästa fredagen och helgen för att så många förhäxande matcher avgörs. Att TNT/TBS sänder allihop bidrar i högsta grad också till den galopperande extasen.
• • •
Ovie är slut som artist.
• • •
Om Bruins tar 3-1-ledning imorrn kan östra förstarundan vara över snabbare än någon ens hade drömt om.
Men det händer väl inte, Lundin?
• • •
Ja, vem var det som sa att Detroit hade gett Rangers en tuffare match än vad Washington lyckas göra?
Det tror jag också.
• • •
Om Casey DeSmith insett vilken attention han kommer bli föremål för i Vancouver efter den här bragden är det inte otänkbart att han släppt in ytterligare några puckar…
• • •
Alright, vilka stannar kvar i spåret och ser The late Shows?
Jag återkommer efter en period i LA.

WASHINGTON – NY RANGERS 1-3 (Period 2)
NASHVILLE – VANCOUVER 0-2 (Period 2 pågår)
• • •

Det är över nu, höll jag på att säga – men då hamnar vi ju hos fel tonårsidoler från det svenska 70-talet.
Dessutom stämmer det inte nödvändigtvis.
Men nog ser Rangers till att såra sin motståndare allvarligt under mittperren.
Caps tar ju, i ren desperation, över och trycker tidvis på så det knakar i fogarna – utan att få utdelning.
Men likt Panthers igår behåller Blueshirts behärskningen och tar, helt knäckande, tillfället i akt och gör mål när de får chansen.
Som det ska svida..
• • •
Bruno – som Preds-coachen lustigt nog kallas – har nog rätt när han säger att många i hans lag var nervösa under förstaperioden.
Många av dem har aldrig upplevt playoff-tryck i jamboree-ladan tidigare.
Men nu vet de vad det är för eldstorm de verkar i och måste vara lite bättre.
Framförallt i special teams.
Det går inte för sig att bränna tre raka PP i den här sortens matcher – allra minst på hemmaplan.
• • •
Ja, Zydden, Capstronauten saknar man, men det var nog så att han lämnade vår galax för en annan efter alla de blytunga slutspelsmissarna under 10-talet.
• • •
Nathan Bastian, Jonas Siegenthaler – och Trevor van Riemsdyk.
Listan över Matt Rempes knockout-offer blev just ännu längre, för tyvärr kommer den sistnämnde inte tillbaka efter den skoningslösa tacklingen i inledningsperioden.
Suck, han måste utveckla bättre förståelse för hur stor och tung och stark och därmed farlig han är, har vi ju sagt.
Nu kan ny avstängning vänta.
• • •
Brödmannen skiter rätt blankt i att han blir utbuad, han sliter som en hungrig iller för att visa att han visst är en playoff-artist och i hittills tycker jag han lyckats bra med det.
• • •
Arga tanten är verkligen arg nu – inte minst på domare Chris Lee.
• • •
Aj aj, Nashville, det var inte så här Årets Fredag på Broadway skulle skulle börja.
• • •
Jag går och fiskar.
Nä, det gör jag inte men när vi nu kommit in på det andra popbandet ville jag skriva så ändå.

WASHINGTON – NY RANGERS 1-2 (Period 1)
NASHVILLE – VANCOUVER 0-0 (Period 1 pågår)
• • •

De är bedårande barn av sin tid, Rangers.
Eller i alla fall just nu klart bättre än Washington Capitals på slutspelshockey.
Hela stan – the nation’s Capital – kommer verkligen vara deras om det fortsätter på det här sättet.
• • •
Caps ”gör” en Toronto.
De får första målet gratis när Storken uppenbarligen har huvudet nedstucket i sanden och blir så överlyckliga att de glömmer att nästa byte också ska genomföras.
Så Mika får svängrum som en 18-wheeler på ett truckstop längs Interstate 80 genom Iowa och hittar kompisen Kreiders klubblad Charlies målgård och innan läktarjublet hunnit klinga av är det kvitterat.
• • •
Lappsjukan, känd som cabin fever på dessa breddgrader, dämpas lite av den magiska solnedgång som ackompanjerar sändningen från första perioden.

Så ska det se ut när man tittar på hockey.
• • •
Det är ju nästan så Capitals borde tacka nej till de powerplay de tilldelas.
Rangers skapar livsfarliga chanser – eller gör mål – varje gång och själva trycks de längre och längre ner i skoskaften när de har så oerhört svårt att komma in i zonen och sedan inte når varandra med en enda anständig passning.
• • •
Det blir lite kortslutning i Rempire State Building ibland, det blir det.
• • •
Tammefan, näverlur-snubben är fortfarande på plats och blåser igång Arga Tanten och de andra.

• • •
TJ Oshie får efter matchvärmningen frågor om Panarin-tacklingen i Game 2 av TNT-studion och bara rycker på axlarna.
– Ärligt talat, jag tycker den var bra. Så ska man spela i playoff, säger han.
Snacka om storsint.
• • •
Haha, Stiko, tack för den – jag hade helt glömt att Edshult och Åkerö går i clinch i serien mellan Canucks och Predators.
Det kan bli mycket tugg under luncherna på Moskogen i sommar.
• • •
Caps-fansen delar dock inte Oshies syn på den där smällen på Garden – de buar lungorna ur sig varje gång Brödmannen rör pucken.
Bound to happen, det.
• • •
Nä, Sandy Sandin spelar inte ikväll heller. Och inte Nick Jensen. Så Caps går återigen i strid med en delvis mycket ung och oerfaren backuppställning.
Det borde Rangers kunna utnyttja, tycker man.
• • •
Tråkigt att höra om den sega eftermiddagen, bäste HEK.
Hoppas LAGET får upp pulsen på dig.
• • •
Charlie Lindgren verkar i alla fall fast besluten att inte släppa in några skott från lillebror Ryan.
• • •
Gud så trevligt att se en klassisk U-båt som Paula sticka upp periskopet i spåret.
Mamma Vanessa och saknade Ulrika LGR är i sanning välkomna de med.
• • •
Ok, vi riktar blicken mot Jamboree-ladan – där jag redan noterat att Joshua Dakota ska vara glad att han slipper matchstraff.

Så var det fredag igen och veckan hade tagit slut, för att nu helt otippat citera Hasse Carlsson och Noice.
Men det här är min själ inte vilken fredag som helst.
Det är – utan tvekan – Årets Fredag. En weekend-start för gudarna. Den typ av Friday Night som fullkomligen skälver av löften om att livet åtminstone för några timmar ska bli lite större, lite vackrare, lite bättre.
Inte för att vi, likt de forna tonårsidolerna från Gustavsberg, ska ”ut i natten” och förverkliga en dröm om ”frihet och spänning”.
Nej, det är den gyllene fyrklöver som NHL så här under slutspelets sjunde giv sätter i Lord Stanleys vas som laddar vår kväll med sån upphetsande förväntan.
Först har vi Rond 3 mellan Rangers och Capitals i den kaotiska betongbunkern i DC, sedan diton mellan Canucks och Predators i de tygellösa folkfesternas Bridgestone Arena i downtown Nashville, därefter ännu en titanisk clash mellan Jets och Avalanche i Klippiga bergen och slutligen en verklig Late Show i La La Land, där Oilers och Kings plötsligen fängslande envig når a fork in the road.
Man, det är som om vi vore på rockfestival och väntade på headline-framträdanden av Stones, Beyonce, Springsteen och en återuppstånden Prince.
Man kan knappt tro att det är sant, det kommer ju bli episkt – hela tiden.
Jag hoppas innerligt spårets alla stammisar och U-båtar gör mig sällskap genom denna vårens egen Bella Notte för i så fall är hela staden vår, bara för en kväll, bara för en kväll…
• • •
Själv sitter jag fortfarande hemma i den dammiga korresoffan och det känns rätt så jättesurt.
Under normala omständigheter hade jag självfallet varit on the road nu och just ikväll befunnit mig antingen i DC eller i Music City, men tyvärr blir det inte alltid som man vill. Jag har mitt hälsotrassel – sämre tajmat än bröllopet en bekant i New Orleans hade planerat helgen när orkanen Katrina drog in över stan – och innan my good friend the doctor (kan någon sin Dylan och vet från vilken låt den frasen hämtats?) utfört en liten procedur i början av nästa vecka ser jag det som klokast att stanna på hemmaplan.
Vi kan väl se det som att jag är day-to-day, eller åtminstone week-to-week, och precis som alla andra som är det hoppas vara tillbaka in action så fort det bara går.
• • •
Ingen i deras närhet har glömt att påminna Rangers-spelarna om att de även ifjol hade 2-0-ledning efter de inledande två matcherna i öppningsrundan – och hur det gick sedan.
De nickar, i många fall lätt irriterat – men svär på att då var då och att nu är nu.
– Vi är ett helt annat lag, med ett helt annat sätt att spela och en helt annan känsla, underströk backbjässen K’Andre Miller innan den korta flygresan ner till nationens huvudstad igår eftermiddag.
Likafullt:
Om Caps snor kvällens säkerligen brutala showdown kommer ett litet frö av tvivel planteras i den blå-röd-vita rabatten och Game 4 på söndag plötsligt växa till ett kniven-på-strupen-drama.
Så, well, det är upp till bevis för seriesegrarna.
Om nu verkligen är nu, och inte då, bör de göra en Florida och ta ledbingen med 3-0 ikväll
• • •
Önskar jag kunde förklara hur det kommer sig att Noice, av alla, ledde mig in i det här introt.
Men jag vet faktiskt inte riktigt hur det där går till.
Jag satt under eftermiddagen på min bänk vid East River och tänkte på klassiska Friday Night-låtar som eventuellt skulle kunna gå att använda på något sätt men kom fram till att jag redan nött ut ”Dancing Queen” och ”Friday I’m in Love”.
Sedan började jag, helt oförklarligt, nynna på de där valpiga Carlsson-raderna och plötsligt kändes det som att jag var hemma.
Så går det nästan alltid till. Jag har ingen plan, det bara händer.
• • •
Efter gårdagens lilla trevare i spåret väntar åtminstone jag spänt på Maestro Wennmans vidräkning med Vancouvers ”Bambi på hal is”.
Elvis från Ånge alltså.
Elias Pettersson.
Tills han fyrat av den – och det hoppas jag verkligen du gör, Peter – kan jag konstatera att den svenske Canucks-stjärnan har fler än Maestros genomträngande ögon på sig i jamboree-ladan på nedre Broadway.
För det har inte gått nåt vidare i de första matcherna mot Predators.
Coach Tocchet slängde inte nummer 40 under bussen häromdagen, men han utmanade honom en smula.
– Elias behöver skaka dammet av sig, återerövra sitt självförtroende och vara redo för Game 3, hette det.
Mm, det är nog bäst.
Annars kan en av de vassaste pennorna i den svenska sportjournalistikens historia inom kort sitta i skulderbladet.
• • •
En tråkig bieffekt av dessa oändliga korresoffa-sittningar är att jag, till på köpet, börjar få känningar av lappsjuka, inte olik den som förföljde oss alla under pandemins mörkaste dagar.
Ingen annan visar sig ju i holken, jag bara sitter för mig själv och hamrar på tangenterna, och så mycket annat hinner jag inte med under dagarna.
Tur jag har er i spåret som buddies i natten, annars är risken stor att jag hade blivit Jack Nicholson i ”The Shining”.
• • •
Betongbunkern i DC är en just så ocharmig inrättning som det smeknamnet indikerar.
I alla svenska landsortsstäder finns, eller fanns, ett anskrämligt Domus-varuhus. I Washingtons Chinatown finns Capital One Arena.
Typ.
Det hindrar inte att det kan bli ett sjuhelvetes hallå på de spatiösa läktarsektionerna.
De stora åren på 10-talet hände det, som minnesgoda läsare kanske minns, att jag och bloggens dåvarande sidekick Henrik Ek satt ihop på pressläktaren och ändå inte kunde höra varann för att det var sånt besinningslöst väsen runtom oss.
Så lär det bli även ikväll, det är som sagt fredag och de högljudda stammisarna den rustika ladan – Arga tanten, Capstronauten, han med näverluren – har inte sett en slutspelsmatch sedan 2022.
FOMO, FOMO är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen…
• • •
För Oilers är det verkligen crunch-time i Crypto-arenan framåt småtimmarna.
De får inte hamna i 1-2-underläge direkt, då kommer all världens spöken dansa runt dem hela helgen.
Men det är bara för Connor McMessias och Neon Leon att göra sin grej.
Som Idsint påpekade i spåret i går – var det väl? – tillhör just de två numer den unika skara superstars som, i alla fall i de flesta matcher, fortsätter vara lika produktiva i playoff, fast motståndarna slår dem i kätting och boja i vareviga byte.
Bara några, unika supertalanger klarar det.
• • •
Att dundrande ramalama väntar i Bridgestone Arena behöver jag knappast påpeka.
Där, i Nashville, är det ju vanvettig linedance-yra vilken grundseriematch som helst och nu när de också får avnjuta sina första playoff-thrillers på två år lär hela ladan vara som en sommarnatt på Tootsie’s.
Bryt upp, bryt upp, den nya dagen gryr – oändlig är min FOMO…
• • •
Wenny Wennberg har nån halvskada som besvärar honom, dessvärre, men som han säger till kollegorna på plats i DC:
– Det är playoff. Då spelar man ändå.
Precis.
• • •
De blågula målskyttarna när vi firar Årets Fredag: Mika, Erik Gustafsson, Filip Forsberg, Andreas Englund, Adrian Kempe.
• • •
EP Själv menar att han tänkte för mycket i de två första matcherna.
– Det är mitt första riktiga playoff här borta, med den här atmosfären, och jag har varit så uppeldad. Adrenalin är bra, men samtidigt har jag kommit från mitt eget spel och försökt med annorlunda grejor. Jag ska inte tänka så mycket, bara göra som jag brukar, säger han till gode Ian på Sportsnet.
Sounds like a plan, i synnerhet nu när den där pennan i Södertälje är vässad…
• • •
Kvällens låt: Det hade varit enkelt att ta en Noice-dänga, antar jag, men nån måtta får det vara. Det är Jacobites ”I Miss You” – för att jag saknar live-upplevelsen så gravt.
• • •
Det roar mig också att tänka på vilken backanal de västkanadensiska journalisterna ska ha varit ute på i kaoset på Broadway igår.
Jösses.
Ni har hört den förr, men sällan har jag skrockat så mycket som den där onsdagsmorgonen 2011 när dåvarande Preds-coachen Barry Trotz kom till sin presskonferens, tittade ut över det sorglustiga uppbåd han hade framför sig med ett snett leende och utbrast:

– You know guys, it gets even better closer to the weekend…
• • •
Redan i Winnipeg hade Jets svårt att sakta ner Avs – ”ligans mest explosiva lag”, som gamle Rick Bowness helt korrekt kallar dem – och det blir i sanning inte lättare i Ball Arena, när de styr matchningen.
Jag har en bestämd känsla att lavinen kommer gå big time ikväll.
Bara nu bulgaren kan göra två bra matcher i rad.
• • •
Beskedet att Jesper Fast med all säkerhet missar resten av säsongen på grund av nackskada kändes som en örfil rakt över truten.
Värst är det förstås för honom själv, det vore ju exceptionellt grymt om de till slut går till final och han inte kan vara med, men det skulle suga monumentale för mig med.
Tänk dom och Colorado i den ultimata uppgörelsen – och inga svenskar alls på isen (såvida inte det där Gabe The Babe-knäet hinner läka, men det finns inga mirakel, har Peter LeMarc gjort klart).
Fy för blotta tanken.
• • •
Nummer åtta i Washington gjorde karriärens sämsta slutspelsmatcher på Garden, men nu hoppas Carbery att han kan hålla honom ifrån Rangers bästa shutdown-auktoriteter och att det därmed lossnar.
Risken/chansen finns – men han behöver fan vara mer intresserad själv också.
I Game 1 och Game 2 såg det faktiskt långa stunder ut som att han inte ens brydde sig.
• • •
Äppeljuice är otroligt mycket godare än apelsinjuice, vill jag ha fört till protokollet.
• • •
Det finns skäl att att misstänka att Arga tanten – som back in the day alltid satt precis nedanför pressläktaren i Betongbunkern och av okända skäl blängde surt på mig – kommer ha lite synpunkter på Matt Rempe.
• • •
I Tennessee är klockan bara 18.30 när de släpper pucken, men ingen behöver vara orolig.
Preds-fansen har haft goooottt om tid att värma upp.
Det gäller även HEK, I assume?
• • •
Rasmus Sandin kanske, kanske spelar för Caps i denna match.
Det vore ju jäkligt skoj, hörrni.
• • •
Och i morrn kanske, kanske hans bäste kompis Wille i Toronto spelar också.
Det vore ännu skojigare, om Sandy ursäktar.
Men mysteriet växte när Lill-Nyllet i morse gjorde sin första intervju sedan grundserien och vad gäller den omtalade skadan bara mumlade att det ”är personligt, jag vill inte tala om det”.
Huh, vad ska det betyda?
• • •
Nu jävlar i mig, nu låter vi Årets Fredag börja.
Detta är, för att knyta ihop säcken, La Dolce Vita om något.

Kör så det ryker i spåret.

TAMPA – FLORIDA 3-5 (Slut)
NY ISLANDERS – CAROLINA 2-3 (Slut)
• • •
Katterna har vridit tillbaka klockan 12 månader.
Det ser ju åter ut precis som när de, efter det första fältslaget mot Bruins, bara spolade av Toronto och Carolina.
Det spelar ingen roll vad som händer, de håller blicken helt stadig och hittar alltid sätt att vinna.
Vem ska stoppa dem från att nå en ny final?
Beats me.
• • •
Även Islanders är nere på knä och underligt nog tycker jag inte de lyckas frammana mycket till desperation på slutet, ens när de tagit ut Varly.
Så snart har vi Panthers vs Bruins/Leafs och Hurricanes vs Rangers/Capitals inskrivna i programmet.
• • •
Tur vi inte ska spela in nytt podcast-avsnitt imorrm, det är allt jag har att säga…
• • •
Uppdaterade svenska poängligan, i vilken både Hedman, Forsling och Pierre från Ljungby avancerar.
1. Adrian Kempe, LA Kings – 4 poäng (3+1)
2. Mika Zibanejad, NY Rangers – 3 poäng (1+2)
Filip Forsberg, Nashville Predators – 3 poäng (1+2)
4. Victor Hedman, Tampa Bay Lightning – 3 poäng (0+3)

Gustav Forsling, Florida Panthers – 3 poäng (0+3)
6. Pierre Engvall, NY Islanders – 2 poäng (1+1)
7. Gustav Nyquist, Nashville Predators – 2 poäng (0+2)
Erik Gustafsson, NY Rangers – 2 poäng (0+2)
Hampus Lindholm, Boston Bruins – 2 poäng (0+2)
Viktor Arvidsson, LA Kings – 2 poäng (0+2)
Mattias Janmark, Edmonton Oilers – 2 poäng (0+2)
12. Elias Lindholm, Vancouver Canucks – 1 poäng (1+0)
David Gustafsson, Winnipeg Jets – 1 poäng (1+0)
14 . Jesper Boqvist, Boston Bruins – 1 poäng (0+1)
Oliver Ekman-Larsson, Florida Panthers – 1 poäng (0+1)
• • •
Nej, jag är inte ledsen över att jag aldrig åkte ut till Belmont Park idag.
Då hade jag missat dramat i Tampa och nu fått krångla monumentale för att ta mig hem – utan särskilt värdefulla citat i bakfickan.
Nu är frågan hur jag ska göra på lördag…lite poänglöst känns det utan Jesper Fast in action.
• • •
SMS från The CEO of Everything rörande rapporter tidigare under kvällen:
”Jag MÅSTE kräva en rättelse och föra till protokollet att jag också var i Tampa för kundmöte med personer från Lightning samt en annan kund till oss efter dotterns framträdande vid 10.00 – så det var faktiskt inte bara cheer! Jag slog bara två flugor i en smäll”.
Alright, vi tror väl på det då.
Men hur förklarar vi den röda hatten?
• • •
Tack för ännu en afton i Lord Stanleys bedårande sken.
Vi hörs på nytt när vi dukar upp till fredagkväll, utgår jag från.

TAMPA – FLORIDA 2-3 (Period 2)
NY ISLANDERS – CAROLINA 1-3 (Period 2 pågår)
• • •
Gosse, man skulle vilja veta vad dom sa i Tampas luxuösa omklädningsrum i pausen.
Min gissning är att det VAR de som upplevt allt – Victor, Steven Med Kniven, Point… – som höll brandtal om chanser som aldrig kommer tillbaka och ödet och det nödvändiga i att ge precis allt i varje byte.
De kommer i alla fall ut i big time gorilla-mode i mittakten och iscensätter en monsterforcering vars like ingen sett sedan de där redan mytologiska åtta minuterna i T-Mobile Arena när Vegas avgjorde femte och sista finalen ifjol.
Oh baby indeed.
• • •
Men så typiskt katterna:
Just när det börjar se ut som att Tampa tänker lämna dem dazed and confused i ett dammoln i fjärran får Sam Reinhart, giftigare än cyanid, en ströchans och lyckas utjämna.
Sedan fixar den grindande, bökande, stökande fjärdekedjan helt plötsligt ny bortaledning också.
Det är just den typen av kallduschar de verkliga vinnarna – de som inte inte ens får armsvett när lavinerna går – alltid frustrerar sina opponenter med.
Oh baby igen.
• • •
Nu slår de klackarna i taket på Garvaren, för vem reducerar i UBS Arena om inte local hero Engvall.
• • •
Det är verkligen ingen tillfällighet att det är just Hedmans skott Stamkos styr in när han utjämnar.
Utan att ha sett alla hans framträdanden sedan i höstas vill jag hävda att Pansarkryssaren gör sin bästa match för säsongen.
• • •
Sen gör Sebastian Aho dessvärre – för Isles Nation alltså – 3-1 och då blir Sorken utbytt.
Med facit i hand var det uppenbarligen ett misstag att starta honom.
• • •
Lioufas, jag tror du har helt rätt. Med Sergachev vid poolen för resten av säsongen är det för tunnsått på Tampas blålinje.
• • •
Blir Lightning svepta – och det känns inte längre som ett otänkbart scenario – kommer Kutjerov drömma mardrömmar om en viss östgöte.
• • •
What, Idsint? Citerade du en riktig låt om sodavatten och punsch?
• • •
Tio minuter efter att ha blivit utbytt står Sorken nedböjd i spelargången, med masken på, och stirrar in i väggen.
Ojvoj.
• • •
Well, tror vi Bolts kan veva igång samma orkanartade push sista 20 minuterna?
Klart de kan.
Men det är inte säkert det hjälper.

TAMPA – FLORIDA 0-1 (Period 1)
NY ISLANDERS – CAROLINA 0-2 (Period 1 pågår)
• • •
Som Bob Cole alltid sa:
Oh, baby!
Vi har, sett till hur jag målade min tavla i introt, en upp- och nedvänd matchbild i rymdskeppet i downtown Tampa.
Det är det ärrade hemmalaget som uppträder stressat och ängsligt och jagar utan att få utdelning – medan de hungriga från Sunrise är kalla och avvaktar och plötsligt hugger när tampianerna i sitt fladdriga tillstånd glömmer att hålla uppe garden.
Där ser man, ännu en gång, vad mina analyser är värda…
• • •
Arrangerar man vintersport där evig sommar råder blir det ibland som i Tampa ikväll.
Isen vill inte alltid förbli frusen…
• • •
Precis som de påpekar i TNT-sändningen ger till och med Jon Cooper ett uppjagat intryck.
Han är ju känd som den coole i gamet, men gestikulerar och skriker och ser ilsken ut i båset.
Man blir lite betänksam, minst sagt.
• • •
Ja, i sitt tredje powerplay lyckas Bolts till slut få in en puck, men hockeygudarna sitter med armarna i kors och ser till att det som hade varit ett otroligt viktigt mål blir bortdömt för offside.
Dock:

Panthers kan inte fortsätta ta utvisningar med den här frekvensen, det kommer förr eller senare straffa sig big time.
• • •
Det sista som får hända när man är på väg ner på knä mot Carolina är att låta dem ta tidig ledning.
Men vad gör Islanders?
Låter dem ta tidig ledning. Med två mål.
Aj.
• • •
Chucky Tkachuks gräddbakelse till 1-0-mål är signifikativt för hela katternas förstaperre.
Så kyligt, så kliniskt, så briljant.
• • •
Ännu har de båda gudarna på respektive blålinjen inte stoppat tiden i ikväll, men man ser ju med blotta ögat hur självförtroendet lyser om framförallt Bob.
• • •
Henke har åkt hem till New York och blivit ersatt av Wayne Gretzky i TNT-studion.
Vilket nerköp…
• • •
Ja, Vigge har rätt inställning och dammar på så det sjunger om det gång på gång.
Men puckarna ska, för att nu vara riktigt förnumstig, sitta också.
• • •
Om jag var hemma hos CEO:n med den röda hatten hade jag nog nu, utan att berätta för er, sänkt en kall Pabst.
Men här i holken får vi nöja oss med lite sodavatten…

Erfarenhet.
Det finns ingen mer värdefull egenskap när livets stora draman når sina akuta brytpunkter.
Ty den som varit på rodeo förr har helt andra förutsättningar att hantera det som kan och kommer hända än den som ska rida för allra första gången.
Därför är det ingen i Tampa som förlorar färgen i ansiktet för att the heat is on i Amalie Arena ikväll.
I Lightnings laguppställning ingår ju ett koppel ärrade karaktärer som under senaste decennierna tillgodogjort sig mer erfarenhet av kritiska ögonblick än de flesta andra ännu aktiva i världens bästa hockeyliga.
Victor Hedman, Steven Stamkos, Nikita Kutjerov, Brayden Point, Andrei Vasilevskij, Anthony Cirelli…
De har upplevt allt. De vet hur de ska uppträda i varenda tänkbar situation. De blir inte överraskade eller skärrade av någonting.
Den fördelen är omöjlig att matcha och kopiera. För medan man kan träna på att bli snabbare och starkare och skickligare och smidigare är just erfarenhet omöjlig att erövra på annat sätt än genom att genomgå faktiska händelser.
Bara om man gjort det klarar man exempelvis att, som Bolts inför kvällens nya date med grannen från söder, kontrollera de starka och obehagliga känslor som väller upp i alla inför hotet om en tredje raka förlust i en playoff-serie.
Been there, done that – och klarat det utmärkt, liksom.
Så sent som 2022 förlorade Bolts bägge de två inledande konferensfinalerna mot Rangers, men inte ens blinkade. De tog sig istället samman och vann de fyra nästkommande matcherna och gick till sin tredje raka final.
Naturligtvis finns inga garantier om att de det händer igen, eller att de räddar den här situationen på något annat sätt, men de vet att de faktiskt har förmågan och det lugn den insikten ger – även hos yngre, mindre rutinerade lagkamrater som förstås tyr sig till de bevandrade legendarerna – kan visa sig avgörande.
Igen.
För by God – erfarenhet straffar allt annat när klockan slår.
• • •

The Voice of Hockey har tystnat.
Bob Cole, Hockey Night in Canada-kommentator under åtskilliga decennier och vid micken under praktiskt alla finaler kanadensare under 70 minns fram till bara häromåret, gick bort idag, 90 år gammal.
Bloggen – som träffat den otrolige ikonen vid ett par hastiga tillfällen, bland annat under finalerna i Nashville 2017 – böjer sig i likhet med alla andra i djupaste respekt.
• • •
Now, ett problem för Bolts är att katterna också besitter ovärderlig erfarenhet.
Inte lika bred och inte lika rik, men det de var med om förra året, när nästan ingen och inget kunde stoppa dem, har givit också Matthew Tkachuk och hans vapendragare en självkännedom de på samma sätt har enorm nytta av
Även de vet ju. Gör de bara som de brukar är de snudd på oslagbara i den här sortens matcher – och blir det förlängning vinner de alltid.
Something’s gotta give i Amalie nu – en sorts erfarenhet kommer till sist trumfa en annan sorts erfarenhet – och det är ju det rafflande i att vi till sist kommer få veta hur det slutar som gör att vi nu sitter här och dreglar.
• • •
Det syntes tydligt att Bäckis inte var sig själv under de få halvdana matcher han spelade i höstas, han rörde sig inte alls på samma sätt som vanligt i vändningarna, och det var väl också det besked han själv gav när han kastade in handduken första november.
För att han, på grund av höften, inte längre kunde prestera på den nivå han var van vid skulle han ta ”a leave of abscence” och ”step away” och försöka bli bättre.
Så att han och Caps fejkar skada – vilket vore ett flagrant brott mot bestämmelser reglerade i kollektivavtalet – låter lite magstarkt.
Det betyder ju inte att det inte, som Radiosportens uppgiftslämnare hävdar, kan ha varit konflikt med coach Carbery, men inga sådana uppgifter har i alla fall nått holken och själv förnekar han som ni kanske sett bestämt.
• • •
På Long Island är det Islanders som stirrar sitt öde rakt i ögonen ikväll och frågan är om DE har vad som krävs för att undvika att blinka.
Erfarenhet finns definitivt i båset, Patrick Roy har varit med om precis allting och det saknar inte betydelse, men i vad mån han kan gjuta rätt sorts självförtroende i Mat Barzal och Pastorn och de andra Björn Falk-hjältarna, så att de inte ens tänker tanken att de hotas av undergång, återstår att se – det med.
• • •
Önskar jag hade något spännande att berätta om min torsdag här på Manhattan, men det blir lite svårt.
Jag hade återigen en dålig reflux-natt och släpade mig upp under förmiddagen och gick efter lite grejande till min diner och åt en medioker lunch och satt sen på en bänk nere vid East River och tittade på pråmar som stävade söderut i den grönbruna böljan och därefter återvände jag hem och började hamra på det här introt.
Inte jättespännande, eller hur?
• • •
För att spinna vidare på de underliggande villkoren i Florida-derbyt:
Man skulle lätt kunna tro att katterna har en väldig fördel såtillvida att de är betydligt hungrigare än sina rivaler i nordväst, men…nja, jag är inte så säker.
Bara de som vunnit vet exakt hur det känns att befinna sig på toppen av Mount Everest och ofta är de redo att göra precis vad som helst för att ta sig dit igen.
Pansarkryssaren från Fäbodvägen, Victor Hedman, har flera gånger påpekat att han numer drivs av vetskapen att karriären inte pågår för evigt och att han bara har några få chanser till att uppleva den gränslösa euforin från 2020 och 2021.
Ur denna ”urgency” går det säkerligen att krama väldigt mycket ur.
Then again – begäret och åtrån i andra ringhörnan SKA inte underskattas.
Fatta bara vad som händer inne i bröstkorgen på en som Tkachuk just nu…
• • •
Denna bild kommer i mailen från en Magnus Eriksson i småländska Ljungby.

Kan du gissa vad det är för stor byggnad som tornar rakt fram?
Just det – Garvaren!
Där är det watch-party till lokale hjälten Pierre Engvalls ära i natt och Magnus Eriksson överväger att gå dit.
– Fullt möjligt, ska egentligen till IKEA imorgon bitti, men kan ju sova en stund på bussen dit hälsar han.
• • •
Om den målvaktsduell som pågår i The Battle of Florida fortsätter på samma sätt ikväll tror jag vi kan utse den till en av de mest episka i modern tid.
Martin Brodeur vs Patrick Roy i finalen 2001 är det kanske inte, och inte Dominik Hasek vs Ed Belfour 1999 heller, men…mja, vi börjar nästan närma oss den troposfären.
• • •
En annan bild som anländer tidigt under dagen, per sms, är den här.

Ja, det är vår legendariske sidekick The CEO of Everything på plats i tikibaren i Tampa redan under förmiddagen.
Naturligtvis blir jag till mig och häller kilovis av avund genom etern för att han ska få se kvällens drama i Amalie live.
Men det visar sig att det inte alls är hockey som lockat upp honom från ranchen, han är på plats för dotterns cheerleading-examen.
– Så mycket hillbilly har jag inte blivit att jag bär hatt på hockey. Jag ser matchen hemma i baren istället, meddelar han.
Well, jag blir gravt avundsjuk även på det upplägget.
• • •
Kvällens svenska målskyttar: Victor Hedman och Pierre Engvall (så Magnus Eriksson får jubla på Garvaren!)
• • •
Efter två matcher med Varlamov som sista utpost väljer Roy att ställa Sorken mellan stolparna ikväll igen.
Dylikt dribblande brukar inte vara något bra tecken, men Isles befinner sig där de befinner sig och en förändring måste ju komma till stånd.
• • •
Dagens låt: Red Sovines ”Phantom 309”.
• • •
Kyle Okposo har inte spelat en playoff-match sedan 2016, men ikväll får han återigen erfara de förföriska eldsflammorna i anletet – med Panthers i Amalie.
Det är nåt coolt med det.
• • •
OK, nu gör vi detta.
Erfarenhet mot hunger – och something’s gotta give.
Det blir ännu en kväll att minnas.

TORONTO –BOSTON 2-4 (Slut)
DALLAS – VEGAS 1-3 (Slut)
EDMONTON – LA 4-5 (Slut, OT)
• • •
Nån gång händer det.
Nån gång får vi följa ett övertidsdrama som aldrig tar slut – och när det sedan ändå gör det lever kvar i oss i veckor.
Vi får bara ha lite tålamod och vänta ytterligare några dygn.
• • •
Första omgångarna vann hemmalagen gång på gång – men ikväll registrerades enkom bortasegrar.
Man vet aldrig vad som ska ändå, man kan inte förutse någonting alls.
Det är ju det som gör detta så gränslöst fascinerande.
• • •
Pete DeBoer, alltid på särdeles uselt humör efter förluster, får frågan om det känns som att Golden Knights har ”figured Dallas out”.
– De är regerande mästare och har figured everything out.
Det kanske är att ta i ändå.
• • •
Den uppdaterade svenska poängligan ser nu ut så här.

1. Adrian Kempe, LA Kings – 4 poäng (3+1)
2. Mika Zibanejad, NY Rangers – 3 poäng (1+2)
Filip Forsberg, Nashville Predators – 3 poäng (1+2)
4. Gustav Nyquist, Nashville Predators – 2 poäng (0+2)
Erik Gustafsson, NY Rangers – 2 poäng (0+2)
Victor Hedman, Tampa Bay Lightning – 2 poäng (0+2)

Hampus Lindholm, Boston Bruins – 2 poäng (0+2)
Viktor Arvidsson, LA Kings – 2 poäng (0+2)
Mattias Janmark, Edmonton Oilers – 2 poäng (0+2)
9. Elias Lindholm, Vancouver Canucks – 1 poäng (1+0)
David Gustafsson, Winnipeg Jets – 1 poäng (1+0)
11. Jesper Boqvist, Boston Bruins – 1 poäng (0+1)
Gustav Forsling, Florida Panthers – 1 poäng (0+1)
Pierre Engvall, NY Islanders – 1 poäng (0+1)
Oliver Ekman-Larsson, Florida Panthers – 1 poäng (0+1)

• • •
Imorrn skulle jag kunna ta mig ut till Long Island för att se Game 3 mellan Islanders och Hurricanes, men jag tror faktiskt att jag stannar hemma i soffan då också.
Florida-derbyt känns för hett för att missa igen, faktiskt – och UBS Arena lockar mer på lördag, när det vankas matiné.
Nu böjer jag mig tacksamhet för alla som återigen hade vänligheten att göra mig sällskap här i bloggen.
Ni är the best of the best.