TORONTO –BOSTON 2-4 (Slut)
DALLAS – VEGAS 1-3 (Slut)
EDMONTON – LA 4-5 (Slut, OT)
• • •
Gamle vargen Anze Kopitar avgör – innan man ens hinner fundera på om det kan bli en episkt lång natt.
Starkt.
En kort slutkläm kommer om ett tag.

TORONTO –BOSTON 2-4 (Slut)
DALLAS – VEGAS 1-3 (Slut)
EDMONTON – LA 4-4 (Period 3, OT väntar)
• • •
Jamen titta!
Äntligen, äntligen serveras vi en nattmangling – från Edmonton, Alberta.
Nu, min själ, är det vår.
• • •
Meh, Dallas Stars ska ju, enligt bofinkska beräkningar, gå till final i år.
Då duger det inte – alls – att förlora de två inledande hemmamatcherna mot regerande mästarna.
Nu tvingas de flyga till Sin City i 0-2-underläge och förlorar de bara en av matcherna i T-dojjan är äventyret över på en gång.
Ojvoj.
• • •
Om Prytzen var här skulle han hytta med näven, för nej – mycket till vila blev det ju inte ikväll heller. Tvärtom är jag uppe i varv som en Opel körd på ettans växel över hela George Washington Bridge.
Men vad ska jag göra? Det är ju så exalterande det här. Så hänförande. Så omöjligt att inte bli helt uppslukad av…
• • •
LA Kings har gjort det riktigt bra i denna andra fajt och lyckas de nu utjämna serien är det en bragd – framförallt i skuggan av Game 1.
Men de borde kanske ha tagit chansen när McDavid satt utvisad nyss.
• • •
Det finns en bild av Golden Knights som stora underhållare och det kan de definitivt vara också – konstigt vore det annars, med den hemadressen.
Men den verkliga styrkan består i att de också kan kriga sig till segrar i såna besinningslöst tajta dragkampsdueller som den ikväll.
• • •
OK, allting on the line nu – och mina hjältar är de här:
Mattias Janmark – eller Adrian Kempe.

TORONTO –BOSTON 2-4 (Slut)
DALLAS – VEGAS 1-1 (Period 2 pågår)
EDMONTON – LA 1-3 (Period 1)
• • •
Jaha, nu får sig alla bombsäkra en läxa igen.
Efter premiärmötet i Rogers Place slog de utan minsta tvekan fast att Oilers är helt överlägsna och kommer svepa stackars Kings.
Men att ett lag dominerar fullständigt i en match betyder inte att det nödvändigtvis kommer se likadant ut hela tiden – i synnerhet inte när stjärnorna från Alberta är inblandade. De har en lång historia av ojämnhet och förbryllande oförmåga att bibehålla momentum från match till match.
Bohemer, ni vet…
Samtidigt har Kings kalibrerat sitt spel och tajtat till saker och ting och här är vi nu.
Sluta. Vara. Så. Bergis.
• • •
I Texas är det ett nästan skrämmande Big Boy-slag som pågår.
48 tacklingar utdelades redan i första perioden – och merparten av dem gav utslag på Richter-skalan.
Många i den serien kommer att vakna med grimaser och ljudliga stönanden i morrn, det törs jag lova.
• • •
Det är Adrian Kempe som pinkar på Edmonton-paraden med två juicy cannoli redan i första perioden.
Ångermanlänningar, man – alltid bäst när the going gets tough.
• • •
Sheldon Keefe börjar under sin presskonferens i Toronto gnälla om att The Little Ball of Hate får för många domslut med sig, men inser att vad den sortens babbel brukar signalera och tillägger snabbt att Leafs måste kunna hantera även det.
Just precis, det är vad playoff går ut på: Att bara var tyst och fokusera på ingenting annat än det som går att kontrollera – vad fan som än händer.
• • •
Han var på Garden sent igår kväll, men redan nu sitter Kung Henke likafullt i TBS-studion i Atlanta och ser ut som Hollywood igen.
He gets around, regenten.
• • •
Jag ska å andra sidan inte prata så mycket. Till och med Talbot – som jag dömde ut så kategoriskt i introt – har varit riktigt stabil i Edmonton ikväll.
• • •
Christian Karlsson, som kompensation för försening får du inte bara extralång podd idag. Istället för att åka till Long Island imorrn stannar jag hemma och fokuserar på Game 3 nere i solskenet.
Den serien kan inte få passera utan att jag ser något alls av den.
UBS Arena får det bli på lördag istället.
• • •
OK, tillbaka till den kamouflerade Ultimate Fighting-clashen i Big D.

TORONTO –BOSTON 2-4 (Slut)
DALLAS – VEGAS 0-0 (Period 1 har precis börjat)
• • •
Oh boy.
Leafs snyter sig återigen utanför näsduken.
När man till slut lyckas kvittera en så tät och svår match, då MÅSTE man hålla garden uppe i bytet därpå.
Men, ja, ni ser ju själva. De är för vanliga.
Nu ringer the fire alarm time i Big Smoke.
De är piskade att vinna på lördag – eljest kan jag få rätt i mitt drastiska tips.
• • •
”Åh så trist att det kommer bli 2-1 till Bruins när dom får PP i början av tredje.”
Chall-Åsa i sin sista kommentar efter andra perioden.
Hon kan sin hockey, och sitt Toronto, The Queen of Memphis…
• • •
Brad Marchands skott när han återigen ger Bruins ledningen är ett litet mästerverk, varken mer eller mindre.
• • •
– He hits the post, säger tråkmånsen på ESPN i ett helt avgörande läge och får det att låta som att han frågar var han lagt bilnycklarna.
Vad fan.
• • •
Ett jäkla bekymmer för Leafs är deras högst mediokra penalty kill.
Man får otroligt svårt att överleva i slutspelet om man inte dödar utvisningar med mer ackuratess.
• • •
Chall, du som kan upplägget på Maple Leafs Plaza – hur gör de som står mitt i smeten om de behöver gå på toa?
Jag blir nervös av såna tankar.
• • •
Jaha, the nation turns it lonely eyes to Texas.
Är ni med?

TORONTO –BOSTON 1-1 (Period 2)
• • •
Oh, nu börjar temperaturen stiga på Bay Street.
Inte nog med att kombattanterna äntligen gör varsitt mål.
Likt arga schäferhundar har de öronen böjda bakåt, morrar hotfullt och står helt uppenbart i begrepp att kasta sig över varandra.
Tredje kan bli nåt att minnas.
• • •
Tur att Idsint ligger och sover och inte ser situationen innan kvitteringen, när Brad Marchand och Tyler Bertuzzi har ännu en privat uppgörelse som nog borde föranlett avblåsning.
Han hade gormat sönder våra bildskärmar.
• • •
Mitch Marner såg vi, på traditionellt playoff-vis, inte så mycket av i de sju första perioderna, men nu kliver han fram och slår en femstjärnig passning till Knies first blood-mål.
Om Leafs bara kan få ut mer av samma sort av denna superstar… då har de chansen.
• • •
Hey, Hampus Lindholm avancerar i svenska poängligan med ny assist!
• • •
Max Domi är en sann Domi, det visste vi ju redan – men det bekräftas ånyo när han fäller Swayman i höjd med rödlinjen under en reklampaus.
Fult – och slugt.
• • •
Ja, nej, i dyra Scotiabank Arena utbryter sällan samma slags öronbedövande tyfoner av råa känslor som i de andra kanadensiska ladorna.
”För många kostymer”, lyder den vanligaste förklaringen, men jag misstänker att det också rör sig om att fansen i Big Smoke fått utstå så mycket heartbreak genom decennierna att de inte längre törs leva ut den vilda glädje även de förnimmer när deras hjältar lyckas i enskilda matcher.
Om löven mot förmodan tar sig riktigt långt lär det bli annat ljud i skällan – bokstavligen.
• • •
Lugn, lambo-robin, jag säger ju att Stars vinner ikväll!
• • •
På Maple Leafs Plaza, där de som inte har råd med matchbiljetter samlas i tusental, är det däremot ett sjujävla drag.
Det är där man ska vara såna här gånger.
• • •
Förlängning i Toronto – vad sägs om det?
• • •
Nåt litet ska nu serveras på tallrik i holken.

TORONTO –BOSTON 0-0 (Period 1)
• • •
Nä, Shakespeare-tricket funkade inte.
Willy Styles är fortfarande för illa tilltygad för att kunna spela och befinner sig någonstans i Scotiabank-katakomberna när Francis Charron släpper pucken.
Nåt är ruttet i Danmark, säger jag.
• • •
Inte helt oväntat har förstaperioden genomförts i alla fall, utan Wille, och jag skulle beskriva den som just så jämn som noteringen 7-7 i skott på mål indikerar.
Ja, det påminde mer om en snortajt period i slutet av andra omgången än en urladdning i den besinningslösa öppningsrundan.
Utom på en punkt:
Leafs smällde, framförallt i slutet, på så safterna skvalpade i björnarna.
Det lovar gott inför fortsättningen.
• • •
Man vet att känslosvallet närmar sig styv kuling när vare sig Idsint eller Lundin klarar av att vistas i spåret under Toronto-matcherna.
• •
Det är en riktigt kass delay-of-game-utvisning Simon Benoit tar när han helt omarkerad och ostressad skickar pucken över plexit.
Vissa misstag går det inte att förstå att heltidsproffs som ägnat sig åt detta hela livet lyckas begå.
• • •
Tur vi har The Queen of Memphis med oss i alla fall. Snygga, frekventa soloräder första 20 minuterna, Åsa!
• • •
Dessa torra ESPN-kommentatorer…ibland kan man få för sig att de refererar kommunfullmäktige i Tranås.
Det borde verkligen inte vara svårt att hitta pratkvarnar med mer personlighet och svikt i steget.
• • •
Swayman återvänder alltså i Bruins kasse – och på lördag kväll lär Linus från Lugnvik stå på linjen igen, oavsett om kollegan håller nollan i denna holmgång.
Vad jag kan erinra mig har ingen coach i modern tid använt sina målvakter på det sättet i ett slutspel.
Fascinerande.
• • •
”Gävle luktar kattpiss”, lyder en rubrik ögonen råkar falla på när jag scannar Aftonbladet-sajten.
Hm, ”let’s not go there” är nog instinkten jag ska lyda nu.
• • •
För ett år sedan var Brad Marchand och Tyler Bertuzzi goda vänner.
Det är de inte längre.
• • •
Nu ska jag ta och kamma mig.

William eller inte William – det är frågan.
Det var inte riktigt så en annan William diktade i slutet av 1500-talet, men om Herr Shakespeare levt idag och varit hockeyfan är det den frågan han hade ställt denna sista onsdag i april.
För vi vet fortfarande inte om vi får se Willy Styles i Game 3 i The Northeastern Battle heller.
”Det finns en chans”, löd beskedet efter förmiddagens ”skate” i Scotiabank Arena och det lät ju allt annat än betryggande.
För ja, jag vill verkligen se Subway Willy nu.
Inte för att jag ”håller” på Maple Leafs, eller någon annan. Han råkar bara vara en av de allra största svenska artisterna i ligan och det är en stor förlust, ett eländigt slöseri med potentiell hockeykonst i världsklass, att han sitter på läktaren när laget han anfört hela säsongen spelar de verkligt stora matcherna.
Så låt svaret på den inledande Shakespeare-frågan lyda:
Jo, William.
• • •
Som jag förvarnade om igår ämnar jag ta det lite lugnare än vanligt ikväll, för precis som vänlige spåret-stammisen Prytz påpekar är jag ingen spring chicken längre och behöver spara lite krafter.
Denna textsnutt blir följaktligen mer en liten språngbräda in i den femte kvällen än ett regelrätt intro.
Men sedan trampar vi väl på ungefär som vanligt, tills det är dags att börja leverera text åt redaktör Jögga.
• • •
Dallas vinner ikväll.
Så kategorisk brukar jag som bekant akta mig för att vara, men i detta fall känner jag mig faktiskt helt säker.
Pete DeBoers Lone Star-jägare är för bra att för att förlora två raka i American Airlines Center, förstår bara alltför väl hur desperata de behöver vara och har en dokumenterad förmåga att komma tillbaka från tuffa starter i playoff-serier.
Och Roope bakar två cannoli.
• • •
Nu kan alla andas ut och torka kallsvetten ur pannan, för idag spelade vi äntligen in det försenade podcast-avsnittet och inom kort har Ondskan klippt färdigt och för vårt pladder till torgs.
Det är förstås fint att så många är så engagerade att det blir snudd på lyssnarstorm när vi en enstaka gång tvingas ställa in, men come on – lite överseende tycker vi att ni kan ha när livet plötsligt kommer mellan.
• • •
Däremot tror jag inte Kings har mycket till chans att utjämna mot Oilers.
För jodå, Cam Talbot startar i kassen ikväll också och är alltså återigen den som ansvarar för att McDavid, Draisaitl, Zach Hyman, Evander Kane, Corey Perry, Evan Bouchard, Ryan Nugent-Hopkins, Mattias Ekholm och de andra inte får ställa till med ny slugfest i Rogers Place.
Poor kid, det är som att kräva att en dansbandsmusiker från Skara ska vinna en talangtävling i cello mot Yo-Yo Ma.
• • •
You’ll not se nothing but The Mighty Quinn, heter det i Dylan-sången.
Men i San Jose har de sett sin Mighty Quinn för sista gången. Burt Lancaster-kopian – David Quinn – fick även han sparken idag och lär nu inte synas i någon annan roll än som assisterande nånstans, typ i Columbus.
Lite taskigt känns det. Som att the powers that be såg det som att han var tillräckligt risig för att hjälpa till med en rejäl tankning och omedelbart vänder sig till någon annan när ambitionerna höjs.
• • •
Kvällens svenska målgörare heter Pontus Holmberg, Wild Bill Karlsson och Viktor Arvidsson.
• • •
Nu finns det en radda officiella förslag på vad det nya NHL-laget i Salt Lake City ska heta.
Listan ser ut så här:
Utah Mammoths, Utah Yetis, Utah Blizzard, Utah Venom, Utah Outlaws, Utah Ice och Utah Fury.
Outlaws är min favorit, följd av Venom, Fury och Blizzard.
Fast Utah Rock vore ju bästa namnet när systerklubben redan heter Utah Jazz.
• • •
Kvällens låt: Wannadies ”Dreamy Wednesday”
• • •
Personligen vill jag se Niklas Eriksson, min dyre vän, som ny coach i San Jose.
• • •
Masen Med Mustaschen stod för förstarundans hittills bästa citat när jag frågade om det fantastiska målet i Vancouver igår.
– Det var en variant från Åkerö-rinken. Ibland får man ta till gamla specialare.
Haha, såna vill vi se fler av. Åkerö-rinken forever!
• • •
OK, Toronto Maple Leafs och Boston Bruins stångar sig nu, först av alla, in i öppningsrundans tredje rond.
Må det slå gnistor om varje enskilt byte.

NY RANGERS – WASHINGTON 4-3 (Slut)
• • •
Kolla hur matchvinnarna strålar av glädje efter Rangers andra raka seger på Garden…

Nä, förlåt, det är förstås bara en tillfällighet att jag lyckas fånga Mika och Trocheck med så svårmodig uppsyn.
I själva verket är de mycket belåtna med att ha skaffat sig 2-0-övertag i sin serie.
– Men vi har bara vunnit våra två första hemmamatcher, passar Mika samtidigt på att understryka.
– Det kommer bli tufft i Washington.
Säkert – men inte lika tufft som det hade blivit om Capitals lyckats nypa en match på Garden.
• • •
Fram tills i kväll tyckte jag det varit ganska sparsmakat med riktigt högklassiga målvaktsinsatser under de inledande fyra playoff-dygnen.
Men ”Bobs” konstverk med ryggen mot Dumba kvalar lätt in på listan över de mest fantastiska räddningar jag överhuvudtaget sett.
Milda makter.
• • •
Under sex perioder på Garden avlossade Alex Ovetjkin ett enda skott på mål.
Det gör inte mig nåt, jag slipper gärna nämna honom, men jag måste säga att jag aldrig sett honom blekare.
Karln är ju en non-factor i årets viktigaste matcher, ja rentav en belastning i enskilda ögonblick. Som när Mika bara tar pucken av honom och orkestrerar snyggaste shorthanded-målet i modern tid.
Till och med Spencer Carbery nickar bekymrat
– Nånting är off. Men vi vet att han kan vända på det här och slå till när som helst.
Det är förstås också sant.
• • •
Återigen måste jag tacka för uppslutningen i spåret.
Ni är lika enastående som fansen som piskar upp bananas-stämning i alla hallar där ute
• • •
Riktiga skyttekungar är skyttekungar också i playoff och Filip spräcker förstås sin playoff-nolla med ett riktigt klassmål.
De där blixtrande snabba dribblingarna innan han skickar in pucken….ah, vackrare än kurbitsen hemma i Leksand.
• • •
Det bästa med att Caps reducerade i tredje var inte att det blev spännande på slutet, även om jag i sanning uppskattade det med. Det bästa var att det särskilt mycket våldsamt gurgel utbröt.
• • •
111-104
4-1
104-101
4-3
Say what?
Det är den heliga formeln efter de fyra mest orgiastiska Garden-kvällarna på raken på flera decennier.
• • •
SVENSKA POÄNGLIGAN EFTER FYRA KVÄLLAR
1. Mika Zibanejad, NY Rangers – 3 poäng (2+1)
2. Filip Forsberg, Nashville Predators – 3 poäng (1+2)
3. Adrian Kempe, LA Kings – 2 poäng (1+1)
4. Gustav Nyquist, Nashville Predators – 2 poäng (0+2)
Erik Gustafsson, NY Rangers – 2 poäng (0+2)
Victor Hedman, Tampa Bay Lightning – 2 poäng (0+2)

7. Elias Lindholm, Vancouver Canucks – 1 poäng (1+0)
David Gustafsson, Winnipeg Jets – 1 poäng (1+0)
9. Jesper Boqvist, Boston Bruins – 1 poäng (0+1)
Hampus Lindholm, Boston Bruins – 1 poäng (0+1)
Gustav Forsling, Florida Panthers – 1 poäng (0+1)
Pierre Engvall, NY Islanders – 1 poäng (0+1)
Viktor Arvidsson, LA Kings – 1 poäng (0+1)
Oliver Ekman-Larsson, Florida Panthers – 1 poäng (0+1)
• • •
Alright, nu drar vi ner gardinen för i afton.
Imorrn ska jag försöka ta det lite lugnare, så jag inte bränner alla säkringar på en gång.
Ett intro kommer, men det blir kort – och sedan kör vi nog ändå ungefär som vanligt från soffan.

Rangers vinner efter stor möda.
Mer sen.

NY RANGERS – WASHINGTON 4-2 (Period 2)
• • •
I’m telling you…
Återigen startar Capitals MYCKET bättre än de omhuldade seriesegrarna.
De är rappa, ihärdiga och resoluta och kvitterar i ett – hör och häpna – tidigt powerplay.
Sedan vaknar Rangers återigen efter så där tio minuter och
när de gör det får utmanarna från The District svårt, det går inte att komma runt.
Laviolette gör dock klokt i att predika bättre starter på perioderna.
• • •
Wow ändå – jag tror aldrig jag sett ett snyggare shorthanded-mål än det som Kreider-Gredier, Mika och K’Anders Miller gör ihop med tre tre minuter kvar.
Sån klapp-klapp-magi.
• • •
– Jag tror jag är byggd för slutspelshockey, sa Rempe efter succén i söndags.
Fast i så glömde den som byggde att addera några viktiga komponenter.
• • •
Min vän suckaren på stolen till vänster, som ni ju minns, växlar upp i så här stora matcher.
Nu mumlar han och pratar för sig själv så fort någon slår en felpassning eller gör något annat han inte gillar.
Fascinerande.
• • •
Jacob Trouba har verkligen ingen stor kväll.
• • •
Gris-Olle borde få munnen tvättad med tvål, för han använder otidiga uttryck ikväll.
– Fuck you, Wilson, lyder en särskilt olämplig ramsa.
Hm.
• • •
Närvarande kändisar inzoomade i andra perioden: John McEnroe och Alex Kovalev – och även om nu Johnny Mac råkar vara en evig local hero föräras den mer sällsynte gästen Kovalev kvällens mest öronbedövande jubel.
• • •
Ännu mer impopulär än Wilson lyckas dock Wes McCauley göra sig.
Decibeltalen i ”These-refs-suck”-ramsan när han missar Oshies höga klubba på Panarin närmar sig Motörhead-nivåer.
Men, well, spelarna begår verkligen misstag de också.
• • •
Oaktat Gris-Olles invektiv har Tom Wilson faktiskt inte utmärkt sig nämnvärt ikväll heller – annat än i några korta sekvenser.
Men det kan nog bli ändring på det i slutperioden, har jag en känsla av.
• • •
Men jag håller med Lundin om att zebrorna är lite väl petiga i den här matchen, den har inte en karaktär som motiverar så många utvisningar.
• • •
En annan som inte utmärker sig är nummer 8.
• • •
Drömmen lever vidare – och nu menar jag den om förlängning.
Men någon sådan får vi inte här – väl?