Slut, Islanders sätter 4-2 i tom kasse.
Mer senare.

NY ISLANDERS – NY RANGERS 3-2 (Period 2)
• • •
Tammefan, det håller på att hända igen.
Islanders bjuder sin blodsfiende på inte mindre än tre powerplay och är det något Rangers kan så är det att göra mål i numerära överlägen.
Så here we are, med en potentiell klassiker till slutrond i The Battle of New York framför oss.
Mumma, kraxar Bofinken.
• • •
Kreider återvänder i andra perioden ändå – och gör mål.
Det är ruter i den lätt lugubre 32-åringen från Massachusetts
• • •
Islanders benägenhet att tappa ledningar – rena ledmotivet under första halvan av säsongen – trodde jag att Saint Patrick hade fördrivit.
Men inte mot Rangers, tydligen.
• • •
Liv i luckan?
Jodu, liv i luckan monumentale.
Även Gris-Olle och de andra besökarna från andra sidan East River tar ton nu, om man säger så.
• • •
Aj aj, Detroit Red Wings.
Det här får ju inte hända. Inte hemma i pizzakartongen.
• • •
Ifall någon undrar:
Jo, jag får åka med AP-Allan tillbaka till Manhattan även ikväll.
Kvällarna när jag sätt här och gruvade mig, och ibland till och med hoppades att Linyreg skulle förbarma sig och komma åkande från Westchester, är ett minne blott.
• • •
Flyers kan vi ta och glömma nu.
De har tappat det fullständigt och blir krossade även av Habs.
Milda makter.
• • •
Det är särskild upplevelse att sitta framför Sam Rosen och höra honom hojta paradfrasen ”It’s a powerplay goal” in real life..
• • •
Christian Karlsson – tacklas lillebror Tkachuk lika vildsint ikväll?
Han slog ju tydligen rekord i antalet ”hits” mot Devils i helgen.
• • •
Glömmer för några ögonblick bort att jag fortfarande har reflux-jox – jo, läkarbesök är inbokat – och dricker glatt en mugg svart kaffe i pausen.
Det kommer jag antagligen få sota för, men hey, just nu låtsas jag att det var värt det.
Piggnar ju till i alla fall, liksom…
• • •
Synd att Lill-Nyllets mål döms bort ute i Newark.
Han behöver fyra poäng till för att bli fjortonde svensken i historien att nå milstolpen 100 poäng.
• • •
OK, vad händer här nu?
Fan vet – men episkt kan det bli.
Häng för tusan med.

NY ISLANDERS – NY RANGERS 3-0 (Period 1)
• • •
Nu går åskan på Long Island.
För Islanders kör så det skriker i UBS-isen och äter lede fi från Manhattan till middag i inledningsperioden.
3-0 hade, faktiskt, kunnat vara ännu mer.
Man kan lugnt konstatera att jakten på en slutspelsplats sporrar mer än chansen att vinna en division.
• • •
Slaget om Gotham dundrar för övrigt igång med en rivstart monumentale
Redan efter en och en halv minut tilldöms Mat Barzal straff – och missar.
Några minuter senare vispar Mike Reilly in 1-0 för hemmalaget – och strax därefter kolliderar en framstormande Panarin med Varlamov i hemmakassen.
Spring is in the air, folks.
• • •
Nu har jag inom loppet av några få dagar suttit av fyra perioder i den här hallen utan att se någon göra mål på Semyon Varlamov.
Han är plötsligt en av ligans allra hetaste burväktare – och han är det i exakt rätt ögonblick.
Det finns i sanning fog för de ”Varly-Varly-Varly”-ramsor som ständigt ekar i ladan.
• • •
Det är fullsatt i pressboxen ikväll också.
Då vet man att vi börjar närma oss kokpunkten.
• • •
Det har jag alltid sagt, ett powerplay är mycket mer värt än en straff – i synnerhet mot målvakter som Storken.
• • •
Ett litet problem med det fina vädret utanför väggarna är att många dröjer kvar lite för länge, så när matchen börjar är läktarsektionerna inte ens halvbesatta
Lite dåligt av Gris-Olle, han har rutin och borde dricka ur i tid, även magiska vårkvällar.
• • •
Mika träffar bäste kompisen Kreider med sitt monstruösa slagskott och det ser inte jättekul ut, veteranen ramlar till och med av bänken när han kommit till båset.
Sedan gör han ett kort byte innan han försvinner ut i omklädningsrummet.
Inte bra för Rangers.
• • •
Efter elva-tolv minuter är det äntligen fullsatt och let me tell you, Islanders-supportarna har so far en kväll for the ages.
Gästerna från Manhattan, vanligtvis kaxiga som DeNiro i ”Mean Streets”, håller en lägre profil.
• • •
18-9 i skott på mål har vi också.
• • •
Denis Potvin zoomas in på läktaren och de närvarande Rangers-fansen försöker samla sig till en ”Potvin sucks”-attack, men den drunknar i hemmajublet.
• • •
Nu vill några här i min närmaste omgivning påminna om att Islanders även i Stadium Series på Metlife Stadium för två månader sedan hade tremålsledning mot Rangers och sedan fick stryk i alla fall.
Men då dominerade de fan inte på det här sättet, replikerar jag.
• • •
OK, tid för en slurk lämplig vätska.

Äntligen.
Nu hände det.
Nu fick vi uppleva en sån där dag åtminstone jag drömt om och längtat efter sedan de räliga snålvindarna började blåsa i höstas.
Alltså – en dag när våren fullkomligen exploderar i ansiktet på oss och även vi i New York kan gå på NHL-match i bara kavaj och le mot mot en vänlig sol.
Välsignade vare såna dagar, för det finns inget som på samma sätt som den kombinationen – sprakande vår och hockeymatch – markerar att den allra bästa tiden under hela jäkla året står för dörren.
Själv promenerar jag, i just kavaj – en ljusblå som verkligen skriker ”vår” – bort till Grand Central Station och tar LIRR-tåget ut till Belmont Park, för här väntar en ny, glödhet rond i The Battle of New York.
Islanders slåss för att hålla sig kvar ovanför strecket – och Rangers för att säkra segern i Metro-divisionen.
Det kommer bli intensivt.

Det kommer vara emotionellt.

Det kommer smälla i sargerna.
Det kommer vara ett jävla liv på läktarna.
Och det är vår.
Äntligen.
• • •
Ambitionen att sufflera i spåret under gårdagens två matcher kom på skam, jag ber om ursäkt för det – men det blev för mycket med materialet som skulle fram till Jarkko (köp papperstidningen i morgon och se hur bra det blev!).
Jag såg dock matcherna och vill ha härmed ha fört till protokollet att jag tror att den poäng Penguins säkrade i Big Smoke kommer bli helt avgörande.
• • •
När jag skriver att jag går i blott kavaj såna här dagar utgår jag från att församlingen förstår att jag inte menar det helt bokstavligt.
Byxor, skjorta och skor ingår faktiskt också i kollektionen…
• • •
Rangers kan alltså clincha segern i Metro-divisionen ikväll – om de vinner samtidigt som Boston slår Carolina under ordinarie matchtid.
Just Boston kan på samma sätt clincha herren-på-täppan-statusen i Atlantic, men då krävs mer än seger mot Canes. Leafs måste samtidigt förlora mot Devils och Panthers mot Ottawa.
A long shot, kan man kalla det.
Dallas behöver på samma sätt hjälp av Wild mot Colorado, samt av Preds mot Jets, för avgöra Central-racet.
Lycka till, höll jag på att säga.
• • •
Att det blir ett sjöslag även på den här sidan sargen i afton törs jag garantera.
Redan under tidiga eftermiddagen kryllar det av fans på LIRR-tågen från Grand Central och Penn Station – roughly hälften i Rangers-jerseyn och hälften i Islanders-diton – och de har alla strid i blicken.
Ojvoj.
• • •
Två västlag har ypperliga chanser att clincha playoff-platser också. Predators behöver bara en poäng mot Jets och Kings behöver ”bara” vinna derbyt mot ankorna i Anaheim.
HEK, ha rödpuffen redo.
• • •
Now, vad gäller fansen är det ju inte riktigt som i Stockholm under derbyn.
Rangers- och Islanders-fansen kan åka tåg ihop, och till och med hojta fyndiga pikar åt varandra, utan att riot utbryter.
Kalla mig töntig, men jag föredrar det framför krigstillstånd i Solna.
Dock:
Väl på läktarna, under själva matcherna, kan det hetta till och då är det ingen som kliver undan.
Under mina snart 20 år här borta tror jag aldrig jag bevittnat ett Battle of New York utan handgemäng på åtminstone några sektioner – och det brukar sluta med att man ser två sprattlande ben mellan stolsraderna.
Hemskt, förstås.
Men lite kul också – på ett Helan & Halvan-sätt.
• • •
I Detroit spelas årets match – ikväll igen.
Sista wild card-platsen, och kontrollen över egna ödet, ligger rakt upp och ner i potten mellan Red Wings och Capitals och det ska bli mycket intressant att se hur de inblandade spelarna reagerar på dylikt stabsläge.
Utförliga rapporter i spåret välkomnas varmt.
• • •
Meh, jag trodde det var självklart att Lavy skulle lufta Rempire State Building i denna happening. En returmatch med Matt Martin, är inte det vad marknadsavdelningen på MSG beställt, eh?
Men nope, den unge jätten sitter här på pressläktaren med oss murveldjur.
Antagligen är tanken att istället aktivera honom under matiné-returen på Garden på lördag…
• • •
Vad gäller tipset noterar jag att jag på rena Pittsburgh Penguins-viset tagit mig upp på slutspelsplats under upploppet – trots en usel vinter.
Nu råkar det ju emellertid vara så att jag inte tippar i slutspelet, så skulle jag stanna kvar där kommer jag till skillnad från Penguins (får man väl anta…) lämna walk over och den närmast under strecket övertar då min ”spot”.
Det har vi koll på, Filip Wiklund, eller hur?
Här är hur som helst kvällens rad:

•Boston – Carolina 1 (OT)
•Detroit – Washington 1
•Florida – Ottawa 1
•Montreal – Philadelphia 2
•New Jersey – Toronto 1
•NY Islanders – NY Rangers 1 (OT)
•Tampa – Columbus 1
•Dallas – Buffalo 1
•Nashville – Winnipeg 1
•Colorado – Minnesota 1
•Anaheim – LA 2
•Seattle – Arizona 1
•San Jose – Calgary 1

• • •
Precis bakom ryggen här på pressläktaren har jag ett kommentatorsbås och i det har inga mindre än de här herrarna satt sig till rätta.

Visst, det är Joe Micheletti och Sam Rosen.
Egna live-kommentatorer…det kan ju inte bli bättre.
• • •
Svenska golddiggers i aprilkvällen: Lucas Raymond, Bratten, Mika, Tranås-Simon, Victor Hedman, Filip Forsberg, Adrian Kempe, Victor Arvidsson, Leo Carlsson, Lill-Fimpen.
• • •
Jo, ikväll skriver Masen Med Mustaschen historia hemma i Bridgestone Arena.
44:e cannolin ligger på jäsning i ugnen.
• • •
Kvällens låt: Robbie Robertson ”Between Trains”.
• • •
Det var förstås inte bra att Johan Larsson sprutade vatten på TV4:s kameraman, men jag har träffat den gode gotlänningen vid åtskilliga tillfällen och kunde inte låta bli att fnissa lite.
Det handlar ändå om mannen som lagkamraterna i Buffalo under många år kallade The Angry Swede…
För övrigt ber bloggen att få vara storsint och gratulera Brynäs till finalplatsen.
• • •
Haha, Idsint, det är klart att man då och då måste fråga om solen är viktig för killarna.
Är den det för dig?
• • •
Det är, som Vanessa nyss påpekade i spåret, konturerna av en dröm vi får se i UBS-ladan nu.
Islanders och Rangers har inte mötts i playoff på exakt 30 år och en sådan serie skulle få tiden att stanna i hela Metropolis.
Please, please, viskar alla locals som bryr sig om hockey i sina kvällsböner.
Då krävs dock att Isles ramlar ner på sista wild card-platsen och det kan de bara göra om Rangers vinner detta derby.
Därför…nja, jag ska väl inte säga att jag hoppas det, men det vore bäst.
Nu börjar dramat.
Rock ’n’ roll!

Tjenixen!
Ikväll har vi alltså bara två matcher och visserligen är de påfallande intressanta, men jag har lite annat jag måste bli klar med denna måndag – framförallt åt vår vän Jarkko! – så därför blir det bara ett Tipsextra här.
Men det är inte alls omöjligt att vi hörs i spåret under kvällens gång.

•Toronto – Pittsburgh 2
•Vancouver – Vegas 1

NEW JERSEY – NASHVILLE 2-3 (Slut, straffar)
• • •
”Det här”, tänker jag på vägen hem genom den sena Jersey-kvällen med NJ Transit-tåget ,”var antagligen sista gången jag såg The Rock den här säsongen”.
Sure, Devils har två hemmamatcher kvar, men ingen av dem är jag överdrivet intresserad av och sedan talar ju allt för att de stänger för sommaren.
Så kan det gå.
Men vi ses förhoppningsvis i höst igen, gamla lada.
• • •
Nä, inte heller den här gången fick vi se Masen Med Mustaschen skriva historia.
Två kvällar i rad hade han oturen att ställas mot målvakter on a mission.
Men två assist svarade han för mot Devils och nådde därmed milstolpen 600 poäng.
– Det är klart det är kul, säger han.
Ja, klart det är.
• • •
Man borde förstått att Dallas Stars redan hade tankarna på kvällens holmgång mot Avs när de absurt nog förlorade mot Blackhawks igår.
När de spelar så här…phew…man kan ju bara dra efter andan.
• • •
Schweizisk tv är in the house i The Rock och medan jag och Sombrero-Johan väntar på Filip gör en mycket eager kvinnlig reporter lååång intervju med Roman Josi och vi blir påminda om att schweizisk tyska är bra egendomlig.
• • •
– Fan vad trött jag är! Vi har verkligen rest och spelat mycket nu, säger Hästpolo-Gustav och visar musklerna för oss i bar bringa i omklädningsrummet.
– Men nej, skriv inte jag är trött.
Nej, skulle aldrig falla mig in.
• • •
Capitals, Capitals…ni är en gåta.
• • •
Jaha, tack för denna helg – den näst sista i årets grundserie.
Imorrn har vi bara två matcher, men de är desto hetare så vi ses i alla fall i spåret.
Tills dess:
May God be with you!

Slut, Press vinner på straffar
Mer sen.

NEW JERSEY – NASHVILLE 1-1 (Period 2)
• • •
För att vara helt frank:

Det är en riktig skitmatch som pågår i The Rock.
Slafsig och krampartad och snäll och trög och full av ”plays” som det blir just ingenting av.
Ovärdigt en duell den här tiden på året, när så mycket står på spel.
• • •
Stackars Tommy Novak faller offer för friendly fire. Lagkamraten Jeremy Lauzon skickar pucken rakt i plytet på honom, så den målfarliga 26-åringen från Wisconsin tvingas hasta ut i omklädningsrummet för omplåstring.
Sorry, Tommy, det är bara en sån söndag idag.
• • •
Mustaschen och Hästpolo får fan inget svängrum alls.
Ja, på den punkten är Devils faktiskt nästan lika effektiva som mot Brödmannen i de sju playoff-matcherna för ett år sedan.
• • •
Mm, titta, nu har Mika-showen börjat inne på Manhattan…
• • •
I PP, däremot, är Devils riktigt risiga – igen.

Det är å andra sidan Predators också, så det jämnar ut sig.
• • •
En man på läktaren visar en väl tilltagen isterbuk när han zoomas in i jumbon – och får ett pris för det.
Om jag bara vetat…
• • •
Det är väl fan att det ska vara så svårt att hitta rätt med en enda redig passning.
Satans plockepinn-hockey.
• • •
Novak kommer tillbaka efter friendly fire-incidenten och med 1.44 kvar har han öppet mål och SKA näta, men Jake Allen gör nåt slags science fiction-räddning.
• • •
Snälla Gud, ge oss nåt i tredje.
Nåt!

NEW JERSEY – NASHVILLE 1-1 (Period 1)
• • •
History, history, come out and play…
Ja, jag hemfaller åt den gamla Warriors-ramsan när den 44:e baljan fortsätter gäcka vår mustaschprydde vän från Åkerö.
Den brukar få effekt, så håll i er – i andra smäller det.
• • •
Ett tag undrar jag om min närvaro överlag har samma effekt på Predators målproduktion som Losec har – eller ska ha… – på kroppens produktion av magsyra.
De bakade bara en enda cannoli när jag var i Nashville för två veckor sedan och inte en enda igår.
Men se på fan, ikväll lyckas Roman Josi skicka ett skott rakt genom Kaapo Kähkönen och förbannelsen bryts.
Hoppas vi.
• • •
Precis, som Linyreg påpekar sitter Juuse Saros varje kväll i tv och säger ”No goals” i en reklamfilm för ett försäkringsbolag.
Men goal blir det på en gång, när Jack The Kid kommer loss på högerkanten och bara skickar in pucken i bortre krysset.
God afton, Juuse.
• • •
Den här matchen är i sanning inte lika välspelad som den på ön igår, men i gengäld är den mer öppen och det betyder att det borde komma att hända mycket mer.
• • •
Nog ser det väl lite konstigt ut när Kähkönen gör illa sig efter Josis kvittering och blir liggande – utan att en enda medspelare hänger kvar vid kassen och hjälper honom eller ens verkar bry sig om hur det står till.
• • •
Adam & The Metal Hawks heter kvartetten som framför nationalsången.
Om det ändå varit Adam & The Ants.
• • •
Exakt vad som händer Kaapo är oklart. Det kan ju inte gärna vara som det ser ut, att pucken går rakt igenom, det skulle han i så fall känna imorrn.
Men det är i alla fall tillräckligt illa för att han ska tvingas lämna över den så kallade spaden till Jake Allen.
• • •
Det är hyggligt med folk även här, apropå utvikningen om United Center i introt.
Men stämningen är lätt uppgiven.
De som håller på Devils brukare vara förbannade och påstridiga och högljudda, men nu känns det mer som att de motvilligt accepterat sitt öde.
• • •
På Garden tycks man inte ha missat något särskilt so far, men tydligen spelar Rempire State Building, så det är nog bäst att hålla andan.
• • •
Ikväll är även Sombrero-Johan på plats – med medhavd mat och allt, som en SJ-resenär – och det talar också för att historia skrivs nu.
Han är nämligen en golden boy, Johan. Han får bra saker att hända med sin blotta närvaro. Det har han alltid varit.
Nu ska jag gå och prata med honom.

Han lyckades inte fälla några byten på Long Island-savannen igår.
Men nu laddar hunter Forsberg om, kalibrerar kikarsiktet och gör som Zeb Macahan under forna tiders buffeljakt på slätterna väster om Manhattan istället.
Alltså:
Under Predators back-to-back-batalj mot Devils i The Rockhh finns det en utomordentlig chans att Masen Med Mustaschen klipper in säsongens 44:e mål.
Bloggen är såklart på plats och får i så fall alltså se blågul NHL-historia skrivas.
Jo, jag vet att det är match även på Garden och det kändes lite lugubert att komma dit i eftermiddags men inte gå in utan istället trampa ner i källaren och ta tåget ut i spenaten på andra sidan floden.
Men faktiskt: En söndagsfajt mellan helt klara Rangers och helt avhängda Montreal hamnar i radioskugga när Filip Forsberg samtidigt kan bli bäste svenske målskytten på 21 år under en föreställning i downtown Newark.
Det blir nåt.
Häng med och se history in the making!
• • •
Red Wings took care of business mot Sabres och är nu tillbaka på sista wild card-platsen – på pingvinernas bekostnad.
Stark jobbat, pressen var våldsam hemma i pizzakartongen idag.
Men sista ordet är näppeligen sagt i The Great Eastern Race of 2024.
På tisdag går Red Wings upp mot Capitals (samtidigt som det är New York-derby på Long Island) och på torsdag möter dom…just det; Penguins.
Vilka jävla supernovor till matcher!
• • •
Ytterligare ett skäl att flaxa hit istället för till Broadway är att Predators kan clincha även ikväll.
Om de nyper till Devils samtidigt som Blues förlorar mot Ducks ”in any fashion” är de klara förplayoff.
Det händer också om Preds tar en poäng och Blues förlorar under ordinarie matchtid.
Har du skumpan på kylning, HEK?
• • •
Det är svårt att klä sig i New York just nu, för det är varken varm eller kallt.
Det är april.
I skuggan på min balkong känns det som att jag behöver både rock och kavaj och bylsar sålunda på mig innan jag går ut, men i solen på trottoaren på andra avenyn – liksom på sträckan i Newark mellan Penn och The Rock – är det mer än ljummen försommar och när jag till slut kliver in i pressrummet på Mulberry Street är jag svettig åtminstone som Kuznetsov efter en match.
Aldrig får det vara lätt.
• • •
Även LA Kings kan bli klara ikväll – i kavaj.
I deras fall är det dock lite mer komplicerat. Blues måste förlora under ordinarie matchtid och Wild får inte vinna mot Blackhawks under ordinarie matchtid.
• • •
Det kanske bara är jag som inbillar mig, jag har trots allt vad som brukar kallas livlig fantasi, men det går verkligen att förnimma besvikelsen som hänger i kvarteren runt The Rock när man närmar sig från Penn Station.
Den här tiden ifjol var det folkfest på plazan utanför Devil’s Den timmarna innan puckdrop.
Nu syns någon enstaka loner som sitter på en bänk och tittar i mobilen. I övrigt är det tomt och tyst och moloket.
Undra på det.

Detta skulle ju bli Devils verkliga breakthrough-säsong, när de etablerade sig som contender och enligt somliga – exempelvis den här bloggaren – skulle ha chansen att ta sig hela vägen till Stanley Cup-finalen
Istället har de backat som fellow Jersey-bon Meadow Sopranos när hon fickparkerade i sista avsnittet av ”The Sopranos” – med ungefär samma möda också – och är i praktiken redan borta när grundserien nu kränger ut på själva upploppet.
Vad som gått fel har vi redan idisslat några gånger men vi kan ta det igen. Akira Schmid var sannerligen ingen ny Brodeur och det var inte Vitek Vanecek heller och när GM Fitzgerald till slut gjorde ett byte på målvaktsposten var det lite för sent. På samma sätt höll han fast vid Lindy Ruff för länge – och lyckades inte ersätta backduon Ryan Graves och Damon Severson; unga talangerna Luke Hughes och Simon Nemec visade sig vara för oerfarna för att kunna axla så stort ansvar på kontinuerlig basis. Sedan har de haft en förbannad otur med skador, det ska ju också understrykas.
Facit:
Tung, bedövande besvikelse i en hel stadsdel.
• • •
Jag vill uttrycka min förbluffande beundran för de femton-sexton tusen Chicago-bor som slösar bort sin lediga söndag på en fullständigt meningslös match mellan Blackhawks och Wild i United Center.
Då älskar man fan sin hockey med mer hetta än åtminstone jag har i mig.
• • •
Att ersätta Ruff med surkarten Travis Green var heller inget genidrag av Fitzgerald och i sommar måste han hitta en ny coach.
Jay Woodcroft kan jag se här, hans smarta och moderna ledarskap är nog vad bröderna Hughes, Bratten, Hischier, Nemec och de andra kidsen behöver efter flera år med griniga gubbar.
• • •
På NJ Transit-tåget ut hit är det en argsint herre som sitter och skriker ”Fuck y’all” till oss andra i samma vagn – om och om igen.
Det kan bli så när man tvingas lämna Manhattan för New Jersey.
• • •
Men ja, det var förstås kul att Jesper Wallstedt fick hålla sin första nolla i The Madhouse on Madison.
• • •
Vad säger ni, kommer Rögle vinna SM-guld?
Det vore väl ändå lite lugubert, vore det inte?
• • •
De har bytt wifi i The Rockhh – och i sin oändliga vishet installerat ett ännu sämre.
Varning för förseningar i bloggen utfärdas härmed.
• • •
På traditionsenligt sätt ber jag att få påminna om dagens tipsrad:

•Detroit – Buffalo 1(OT)/RÄTT – om än inga bonuspoäng för OT
•Chicago – Minnesota 1/FEL
•Carolina – Columbus 1
•San Jose – Arizona 1
•Ottawa – Washington 2
•New Jersey – Nashville 2
•NY Rangers – Montreal
•Anaheim – St Louis 2
•Colorado – Dallas 1 (OT)

• • •
Givetvis kommer det hända nåt helt otroligt på Garden ikväll, det säger lagen om alltings jävlighet.
• • •
Svenska namn i målprotokollet denna första aprilsöndag: Lill-Fimpen, Filip Forsberg, Gustav Nyquist och Mika (hattrick gör han).
• • •
Sorry Kmannen, det var oförlåtligt att glömma 30-årsdagen av Kurt Cobains död.
Dagens låt är i alla fall Nirvanas ”Lithium”.
• • •
HEK, är du redo i Bristol?
• • •
Själv befann jag i Malmö den där hemska vårdagen 1994, för jag skulle recensera en turnépremiär med Olle Ljungström på KB samma kväll.
Malmös dåvarande superback Ricard Persson – som jag hade ätit lunch med tidigare under dagen – ringde till hotellet precis innan jag skulle gå och sa åt mig att slå på tv:n.
Sedan blev det en märklig kväll med Olle. Han tillkännagav den hemska nyheten från scenen och jag minns tydligt att Kvällspostens Pär Hägred började gråta och gick hem.
Inget, säger somliga, är mer tragiskt än wasted talent och herregud vad mycket oerhört världen berövades när Kurt kom fram till att han inte ville vara med längre.
• • •
OK, jag hör ända upp hit hur Flipper osäkrar bössan.
Nu blir det målfest.
Så – som vi alltid säger här:
Welcome to the Rockhhh!