FLORIDA – NY ISLANDERS 1-2 (Period 1)
• • •
Live from Toronto – Sergej Bobrövsky.
Han får tio miljoner dollar om året för att stoppa puckar men gör det inte med större ackuratess än den giktbrutne 75-åringen som får stå i mål när ”grabbarna” på äldreboendet i Boca Raton en onsdagsmorgon bestämmer sig för att testa lite landhockey.
Och därför är pantrarna snart hemma i smitthärden i södra Florida igen.
Morsning och hallå.
• • •
Dra mig i dubbelhakan, det är ju på pungfjunet att Anthony Beauvillier fullbordar ett hattrick redan i inledningsperioden.
Men två cannoli i ugnen på 20 minuter är inte kattpiss det heller – och även om han nu gör dem på en kille som påminner mer om en åsna än en panter är det snygga små konstnummer han utför.
• • •
Men Mike Hoffman – som så många andra i Panthers anfallslinjer gravt underskattad – påminner i alla fall om att hans lag kan vara bra när pucken befinner sig någon annanstans än runt Röven från Novokuznetsk.
• • •
Man har ju ändå saknat Leo Komarov.
Lite.
På nåt sätt.
• • •
De är färre än förr, men det finns fortfarande nissar där ute som lever i den fasta övertygelsen att jag ”håller på” Rangers och dagar som dessa hör av sig med mail om att de hoppas att jag är ledsen ”nu när ditt älskade Rangers åkt ur”.
Ursäkta mig, jag älskar mycket här i livet – mamma, Brage, dry martini, min storebror, craps i Vegas, ljudet i Johnny Thunders gitarr, Alle och Bullen, sirloin-steken på Wollensky Grill, Casablanca på tv en slö söndagkväll, Sofia, roadtrips i USA:s västra öknar, Leksand, Popflickan och Mark Twain – men verkligen inte den läskige James Dolans miljardföretag med högkvarter borta på sjunde avenyn.
• • •
I MSG-sändningen visas oavbrutet bilder på hur det kommer se ut när Islanders nya arena i Belmont Park står klar och jag tror jag törs slå fast att det kommer vara bästa hockeyladan i hela Metropolitan Area – någonsin.
• • •
Att vi har en kompis in spåret med den eminenta signaturen ”Plätte-Per” gläder mig väldigt mycket.
• • •
Nu ska jag äta en banan.

Det är sjunde augusti 2020 och vi skriver, absurt nog, Stanley Cup-historia.
Aldrig tidigare har sex elimination-matcher avgjorts i ett enda svep, inom samma tolvtimmarsspann – allra minst mitt i sommaren – men det är precis vad som händer denna heliga fredag.
Alltså: Samtliga uppgörelser de spolar isen för i Toronto och Edmonton har tack-och-farväl-potential insprängd i degen.
Islanders kan slå ut Panthers, Coyotes kan kan skicka hem Predators, Canadiens kan avsluta Penguins säsong, Blackhawks kan knocka Oilers, Blue Jackets kan sätta sätta dolken i hjärtat på Maple Leafs och Canucks kan inleda Wilds ofrivilliga semester.
Pretty goddamned oerhört.
Riktigt hur vi klara av att stå raka i denna storm, hur vi ska hantera känslorna och anspänningen och blotta mängden fräsande action när det är ett skarpt läge nonstop i ett halvt dygn, vet jag inte riktigt – men är väl bara att sätta på en rejäl kanna kaffe, gnugga händerna och vara glad över att vi får uppleva något så unikt, på ett så unikt datum.
Bered plats i de dammiga luntorna – fredag sjunde augusti 2020 är här.
• • •
Det går inte riktigt att påstå att jag tankat fullt igen sedan sist. Macken hade liksom stängt för natten, så jag fick slanga slattar bensin där jag hittade dem. Det vill säga: Inte många timmar har gått sedan vi drog ner rullgardinen efter sista slutsignalen i Edmonton och jag är fortfarande trött – som när det vid 08.00 ringde in till dagens första lektion på Tångringsskolan i Borlänge på 70-talet.
Smartast hade nog varit att återigen skippa Islanders och Panthers inledande rendezvous och tryna några timmar till, men dels känns det taskigt mot eventuella läsare som håller på just de klubbarna att försumma just den serien ännu en gång, dels tycker jag det historiska i ögonblicket kräver närvaro – åtminstone i någon form – från start till mål.
Så vi baxar ut det rostiga ekipaget på motorvägen och pruttar vidare mot horisonten.
Men ni får ha överseende om det det går lite långsamt och trögt, framförallt i början – och jag kan komma att behöva ta av vid lämplig rastplats för en paus eller två.
• • •
Det finns nästan inget vackrare än en vemodig NHL-coach som just sett sitt lag åka ur slutspelet och under säsongens sista presskonferens sänker garden och börjar tala ur hjärtat,
Som Winnipegs Paul Maurice i natt.
Det var en en ren kick att lyssna på honom och fan, tänk vad mycket rikare hockeylivet skulle vara om han och hans kollegor alltid gjorde på samma sätt och delade med sig av sina kunskaper och erfarenheter och känslor och historier.
John Tortorella, hör du mig?
• • •
Vi dras som bekant med många segslitna ”sanningar” i och runt slutspelshockey och en av de sannare formuleras så här:
När man får chansen att sätta in den dödande dolkstöten och avgöra en serie måste man ta den – direkt. Ju längre man låter motståndaren hänga kvar, desto större är chansen att man fumlar bort den gyllene matchbollen.
Så det är inte bara så att sex lag kan bli utslagna under dagens lopp. Sex andra lag har ett mycket viktigt buppdrag att utföra också. Och till att börja med är scenen er, Islanders.
• • •
När jag städade igår hittade jag allsköns skröfs längst in i garderoben och därför har vi nu ny rekvisita, med potential att få Kung Kentas hjärta att klappa hårdare, i the-ever-evolving Stanley Cup-altare.

Den lilla klenoden – en brandgul Flyers-handduk – delades ut på pressläktaren i Wells Fargo Center före en slutspelsmatch 2012-2013 nånting sånt och jag tror bestämt jag lovade Viberg på Svenska Fans att skicka den till honom i Växjö, men det var jag tydligen för snål och bekväm för så den är kvar i holken och well, välkommen till the shrine.
• • •
Connor McDavid, Leon Draisaitl, Sidney Crosby, Evgeni Malkin, Auston Matthews, Mitch Marner, William Nylander, Filip Forsberg, Matt Duchene, Mika Zibanejad, Artem Panarin, Mark Scheifele, Blake Wheeler, Patrik Laine…ja, förlåt jag fick bara lust att lista några stycken som blivit eller inom de närmsta timmarna kan bli utkastade ur bubblan.
Säger ju det, lite Team Euorpe-i-final-i-World-Cup-känsla börjar det bli för Gary.
• • •
Så här ödesmättade dagar känns det extra delikat att tippa matcherna, det kan ju framstå som man ÖNSKAR sig vissa resultat, så jag skulle helst slippa, men hur lyder nu det gamla ordstävet? Har man tagit fan i båten måste man fylla i talongen.

•Florida – NY Islanders 2
•Arizona – Nashville 2
•Montreal – Pittsburgh 2
•Chicago – Edmonton 2 (OT)
•Columbus – Toronto 1
•Minnesota – Vancouver 2 (OT)

• • •
”Laget som inte lärt sig vinna blir återigen påmint om hur ett slag i magen känns”.
Gissa i vilken stad sportkrönikorna idag rymmer sådana formuleringar om vilket lag?
Men Chall, nu tar vi hand och vägrar ge upp hoppet!
• • •
Det är också att mina fem högst draftade spelare i den omtalade mediapoolen – Malkin, Zibanejad, Lill-Nyllet, Huberdeau och Arvidsson – alla kan ha rykt när klockan slår midnatt.
Då är jag verkligen Askungen, utan magisk sko, för i så fall hänger allt på, typ Tomas Nosek.
Morsning korsning.
• • •
Strålle Strålman, han assisterar till två Panthers-mål i matinén i Scotiabank Arena.
• • •
Om ni lovar inget säga så är det ju så att jag inte skulle ha jättemycket emot om rätt så många lag åker ur idag, för det i så fall blir schemat under helgen mycket mer hanterbart…
• • •
Den största dagen är…nej, stopp. Där är vi inte ännu. Karin Boyes ande får bara åkallas när vi närmar oss Game 7-klassiker framåt konferensfinaler och final.
Men det ÄR likafullt en otroligt stor dag vi har framför oss – och den börjar nu.
Låt historia bli skriven.

MINNESOTA – VANCOUVER 0-3 (Slut)
PHILADELPHIA – WASHINGTON 3-1 (Slut)
ST LOUIS – VEGAS 4-6 (Slut)
COLUMBUS – TORONTO 4-3 (Slut, OT)
CALGARY – WINNIPEG 4-0 (Slut)
• • •
Bye bye, Winnipeg Jets. Det gick, såklart, inte utan Scheifele och Laine i tre matcher och nu är det bara att lämna bubblan och åka hem till Manitoba och börja preparera för…hm, december.
Calgary, som bortsett från Game 2, haft kommandot i den här serien hela tiden är klara för åttondel och vem vet – nu när de har en seger under bältet kanske det kan bli bra in åttondelen också.
Här i vår lilla värld i bloggen försöker vi nu sova några timmar och laddar om för årets hittills mest fullspäckade och emtionella hockeydag.
Be ready vid 18, svensk td, cowboys och cowgirls.

MINNESOTA – VANCOUVER 0-3 (Slut)
PHILADELPHIA – WASHINGTON 3-1 (Slut)
ST LOUIS – VEGAS 4-6 (Slut)
COLUMBUS – TORONTO 4-3 (Slut, OT)
CALGARY – WINNIPEG 2-0 (Period 2)
• • •
Bensinmätaren darrar på rött, bara ångor återstår i tanken, Biffen har just nu inget mer att krama ur sig – och oroar sig lika mycket för morgondagens ohyggliga urladdning som en bilförare som kört ut i västra Texas utan att tanka i El Paso och inser att det är 50 mil till nästa mack.
Men ja, det ser ut som att Flames har det här och kommer slå ut Jets nu.

MINNESOTA – VANCOUVER 0-3 (Slut)
PHILADELPHIA – WASHINGTON 3-1 (Slut)
ST LOUIS – VEGAS 4-6 (Slut)
COLUMBUS – TORONTO 3-4 (Slut, OT)
CALGARY – WINNIPEG 2-0 (Period 1)
• • •
Sorry Chall, sorry Tokih, sorry alla andra Leafs-fans.
Det där var dolkstöt rakt i hjärtat och jag är ledsen, men de mentala veklingarna i de blåvita tröjorna repar sig inte till avgörandet imorrn.
No way.
• • • 
Dubois…sicken pöjk.
I förrgår blev han utskälld av Kapten Ahab inför öppen ridå.
Nu kom repliken.
Han fullbordar alltså ett hattrick – i sudden,
• • •
Jag känner mig också lite blåst på konfekten, jag ville ha riktig nattmangling, ju.
• • •
Det är det verkligt förkrossande för Leafs. De måste vara redo vid samma tid imorrn igen. Efter den här knocken. Det går ju inte, det förstår ni ju.
• • •
I Edmonton ser Flames inte helt oväntat ut att göra processen kort med Jets.
• • •
Nu ska Biffen skriva åt Elin.

MINNESOTA – VANCOUVER 0-3 (Slut)
PHILADELPHIA – WASHINGTON 3-1 (Slut)
ST LOUIS – VEGAS 4-6 (Slut)
COLUMBUS – TORONTO 3-3 (Period 3, OT väntar)
• • •
Vattnet gick för tidigt, nu har vi bara värkar i Toronto – eller hur man ska säga.
För jävlar hur det blev.
Framförallt faller ju mina teorier om att Jackets är ett renodlat brunkarlag utan finess och spets.
Fuck, när Kapten Kolerisk slutar rycka i kopplet och låter hundarna löpa börjar de ju spela som vore de rena rama Tampa.
Samtidigt är det svagt och ynkligt av Leafs att tappa 0-3-ledning på det här sättet.
Jag börjar förstå att Chall och andra i den blåvita supporterskaran aldrig kan frigöra sig från ängslan, hur det än ser ut.
Men nu får vi övertidsthrilllern vi väntat på och jag hoppas vid gud den blir en riktig nattmangling. Vi behöver en sån.
• • •
Så länge jag levt har man kunnat säga ”Elvis is king” och nu säger jag det igen:
Elvis is king!
• • •
Wennberg är bra.
• • •
Ok, mina hjältar: Lill-Nyllet – som så ofta i fiktiva Stanley Cup-slutspelet! – för Leafs och Oliver Björkstrand för Jackets.

MINNESOTA – VANCOUVER 0-3 (Slut)
PHILADELPHIA – WASHINGTON 3-1 (Slut)
ST LOUIS – VEGAS 4-6 (Slut)
COLUMBUS – TORONTO 1-3 (Period 2)
• • •
Men nu går vattnet för hela Toronto, höll jag på att skriva.
Stadens blåvita små gudar spelar rena rama drömhockeyn – mot ett lag som egentligen tillåter någon drömhockey – och stänker in mål på mål på mål.
Nu blir de, känner jag mycket tämligen övertygad om, väldigt svåra att stoppa.
• • •
Det är nog inte heller helt behagligt att vara Hästpolo-Gustav när han tagit en utvisning i offensiv zon som det omedelbart blivit mål på och skrinnar tillbaka till Kapten Ahab i båset.
Vi får vänta ett tag, men förr eller senare ska bloggen och två pensionerade spelare som brukade ha numren 55 respektive 40 på ryggen driva hårt med honom angående den situationen.
• • •
Övervägde att byta rubrik på inläggen till kvällen, det där med Elvis kändes lite överspelat. Men nu har vi verkligen Elvis live on stage, helt plötsligt.
Korpisalos magi upphör ju, med ett brak, och vår vän Elvis Merzlikins från Riga får ta över i Columbus-kassen.
Han får hoppas på lite good rockin’ tonight.
• • •
Satan vilken god Philly cheese-macka de kom springande med från Shorty’s Sandwiches på Madison Avenue.
De har härmed fått en ny stamkund.
• • •
Jamen, det gick ju att känna att Lill-Nyllet var overdue. Det kan komma ett till mål i tredje.
• • •
Det hade jag helt glömt, men för fan – vi har ju en do-or-die-match på menyn ikväll också. Flames kan slå ut Jets om en stund.
Det gör dom också.
• • •
Robertson kommer att ha svårt att somna i natt, för det där ögonblicket – första målet med Toronto Maple Leafs, i ett slutspel – har han väntat på i hela sitt liv.
• • •
Nyckeln var förstås att Leafs fick ledningen. Det är, nästan, allt det handlar om mot Jackets. Om de får spela på ledning – Forget about it. Men om de istället tvingas kliva upp – Forget about it.
• • •
Then again, Robertson har inte levt så länge. Han var, slår det mig, 2 år när jag flyttade hit.
Hm.
• • •
Heha heja, nu börjar tredje perioden.

MINNESOTA – VANCOUVER 0-3 (Slut)
PHILADELPHIA – WASHINGTON 3-1 (Slut)
ST LOUIS – VEGAS 4-3 (Period 2)
COLUMBUS – TORONTO 0-1 (Period 1)
• • •
Mer balett än ett pass med skogshuggare.
Så kan vi väl beskriva det?
Och därmed är det Maple Leafs som satt tonen och leder i dansen.
De får ju också ledningen i slutet – om än med lite flyt.
Men Jackets sliter föredömligt för att få spela SIN hockey och håller ju på att sabba Toronto-dansen med det där ribbskottet.
De kommande 40 minuterna blir spännande.
• • •
Bra kämpat, Chall. Vi uppskattar din närvaro.
Ja, din med, Derfel. Och alla andras!
• • •
Kapanen är det riktigt fin fart på ikväll. Synd att inte Jarkko är vaken och kan glädjas.
• • •
Om jag lyckas somna i natt kommer jag drömma mardrömmar om att jag var den i Columbus som fuckade upp så dant att Maple Leafs kunde göra shorthanded-mål och nu måste ha enskilt samtal med Tårtan…
• • •
Min kompis i Westchester, minns ni honom? Han har fortfarande inte fått tillbaka strömmen efter stormen i förrgår. Inte så kul. Och inte blir det roligare av att Con Ed – New Yorks ärevördiga elbolag – inte tror att de inte tror att avbrottet är fixat förrän på söndag.
Tänk er katastrofen om bloggen varit drabbad mitt under pågående slutspel…
• • •
Sånt liv är det väl inte, MN Johan – men jag insisterar på att man inte tacklar en medmänniska som befinner sig i det utsatta läget. Inte i modern, upplyst hockey. Det är han-får-skylla-sig-själv-tugget känns väldigt omodernt.
• • •
Nu ska jag smälla i mig en Philly Cheesesteak-macka.
Hurra för det.

MINNESOTA – VANCOUVER 0-3 (Slut)
PHILADELPHIA – WASHINGTON 3-1 (Slut)
ST LOUIS – VEGAS 2-0 (Mitten av Period 2)
• • •
Filosofi mot filosofi, stil mot stil, attityd mot attityd, fysisk konstitution mot fysisk konstitution, ett slags lag mot ett helt annat slags lag…
Det är vad vi bevittnar och tar del av när Maple Leafs och Blue Jacket clashar – mer än i någon annan serie som rullar i Toronto och Edmonton.
De är verkligen varandras kompletta motsatser. Sheldon Keefe basar över små, mjuka artister som spelar kvick, kreativ, balett-inspirerad (nu ska vi kanske inte överdriva här…) posession-hockey – och Tårtan över stora, tunga, elaka brunkare som saktar ner, kloggar igen och tillber det kompakta kollektivets läror.
Fascinerande förutsättningar, tycker jag, för det innebär att det inte finns några kompromisser. Ingen kan anpassa sig efter den andra – den vinner som sätter tonen och bestämmer vilken av de två ideologierna som ska prägla matchen.
Den infernaliska dragkampen börjar nu.
• • •
Medan Runde Robin-matcherna rasar passar jag på att både diska och plocka undan strumpor, T-shirts, shorts och annat skröfs som ligger och skräpar och nu ser holken i Midtown åtminstone tillfälligtvis hyggligt beboelig ut.
Jo, jag har diskmaskin men eftersom det är 2020 gick den sönder lagom till pandemi-utbrottet och medan det pågått har det varit lättare att hitta dokusåpa-deltagare som kan recitera Shakespeare än hantverkare som vill besöka främmande lägenheter så här står jag med min jävla diskborste.
Jag har dock fri sikt från diskbänken till tv:n, genom en öppning i ett slags bardisk, och får ännu en gång ett väldigt, väldigt bra intryck av Flyers.
Nu får de göra upp med Tampa om östra toppseedningen i ren Runde Robin-final på lördag och den kanske man rentav måste titta på?
• • •
Chall, Tokih, Linyreg…är ni redo?
Det här kommer bli den mest gastkramande urladdningen hittills, för jag är övertygad: Den som vinner ikväll vinner hela serien.
Varken Leafs eller Jackets pallar att spela under elimination-giljotin.
• • •
Tom Wilson ska naturligtvis stängas av för den farliga tacklingen ikväll.
Att den lille trallgöken aldrig lär sig läxan?
• • •
Det är som vanligt i NHL:s tv-sändningar, de vevar samma reklamsnuttar om och om och om igen och till slut vill man bara åka och bomba marknadskontoret hos de inblandade företagen.
Tack och lov är några i år i alla fall lite roliga, som den med Brodeur i ett tidigare blogginlägg idag. Den här, med DJ Khaled fnissar jag också åt hela tiden.

• • •
Nej, jag tror inte Blue Jackets heller har den mentala hårdhet som krävs i do-or-die-pressen.
För att de ska överträffa sig själva – vilket de måste om de ska slå ut Leafs – krävs att det blir som mot Tampa ifjol, att de med hjälp av Tårtans pepp och otroliga resultat får för sig att de är bättre än vad de är och på så sätt går rakt genom bergväggar.
• • •
Den där armbågen Fiala gav Markan, den var fiala dum, tycker jag.
• • •
Vad som än händer ikväll kommer Lill-Nyllet baka sin första cannoli.
Kom ihåg var ni läste det först.
• • •
Haja grejen imorrn – då har vi bara do-or-die-matcher, sex stycken efter varann.
Det innebär att det är en av de mest infernaliska dagarna i hela Stanley Cup-historien.
Och jag tyckte det var intensivt igår och idag…
• • •
Det står sedan några dagar två fina flaskor Pinot Noir och blänger på mig här i vardagsrummet och jag skulle älska att öppna en av dem nu, men det går ju inte. Vi får ta och vänta tills…lördag blir bra, yes?
• • •
Då så, då tar vi och tittar på årets hittills största match i Scotiabank Arena.

MINNESOTA – VANCOUVER 0-3 (Slut)
PHILADELPHIA – WASHINGTON 1-0 (Mitten av Period 2)
• • •
And Elvis has left the building – med första Stanley Cup-kassen under bältet. Och Markan, eftermiddagens verklige hjälte, vid sin sida.
Om detta ska jag orda mycket mer längre fram, men nu ska här randas text och sedan tar jag en liten Runde Robin-paus för att återkomma till Toronto-matchen.