Ja, för mycket av det goda är underbart.
Det har jag alltid tyckt. Den präktiga, luteranska lagom-filosofi som sammanfattas i den ursprungliga ordföljden i den aforismen – nära släkt med ”Det är en dag i morgon också” och ”Borta bra men hemma bäst” – har alltid skavt i min själ som det grova tyget i barndomens finbyxor skavde mot låren
Bara de som vill gå hem från festen vid tio, gillar Müsli och ser Ed Sheeran som tidernas främste singer-songwriter nickar instämmande åt sådant förnumstigt Bror Duktig-nonsens.
Överflöd, överdrift och frosseri är den levnadsglades eviga melodi – vad gäller både mat och dryck och dans och galej och godis och tv-serier (ge mig sju säsonger på en gång att binge-plöja!) och musik och resor och allt annat som är kul och lustfyllt.
Inklusive hockey – förstås. Det kan ALDRIG bli för mycket hockey. Bra matcher ska avgöras nonstop dygnet runt, tycker jag.
Så givetvis sitter jag här nu igen, i korresoffan – bara timmar efter Flames och Jets satte punkt för Stanley Cup-slutspelets maratonrace till öppningsdygn med en sista pang-pang-show i Alberta.
Jo, jag var fullständigt utpumpad i natt, fullständigt detroniserad. Att efter fyra månader i ett tillstånd inte olikt det i en stillastående scen i en Tarkovskij-film kastas rakt in i en vrålande orkan innebar en chock för hela systemet. Och nej, det var ju ändå inte som att det gick att somna på momangen bara för det. Efter sådana upplevelser kräver hela mitt väsen – eller oväsen, kanske jag ska säga – att jag varvar ner och låter sinnena återhämta sig någon timme innan nattmössan glider ner över ögonen.
Men vem bryr sig om grusiga ögon, sendrag i gäspmusklerna och darrande knävecka under såna här crescendon i tillvaron?
Det kommer ju mer nu.
Mer blixtrande action, mer sjusjungande känslostormar, mer betagande grannlåt, mer spänning, mer nervdaller, mer tryck, mer elektricitet, mer hjältedåd, mer tacklingar, mer närkamper, mer snytingar, mer skott och moves och fräckisar och räddningar och missar och mål.
Mer – just precis – av det goda.
Så brothers and sisters:
Let’s play!
• • •
Faktum är att det blev ännu mer dramatiskt när slutsignalen i sena matchen hade tystnat i Rogers Place.
Då satte sig ju Paul Maurice på ett podium för att hålla presskonferens och – milda makaroner!
Vad jag kan erinra mig har jag aldrig hört en NHL-coach attackera en spelare med samma ursinne.
Han slog fast att Matthew Tkachuk skadade Scheifele medvetet, att sparken på vaden/hälsenan var ”avsiktlig”, ”smutsig” och ”vidrig”.
Jösses.
Inte för att jag sett de special-inzoomade blålinjebilder han hänvisade till, och inte för att jag betvivlar att alla medlemmar i familjen Tkachuk har dubiösa intentioner ibland, men måste man inte vara mer bergis än vad den situationen gav vid handen innan man kommer med så kategoriska anklagelser?
Inte ens när Matt Cooke trampade av Erik hälsenan vågade väl någon vara så bombsäker på att han verkligen gjorde det med flit?
Then igen – varför klaga? Det är slutspel, känslorna ska koka och vem tänker missa ens en minut av fortsättningen av DEN serien?
• • •
Se här, The Stanley Cup Shrine har redan utökats med ytterligare ett heligt föremål.
Snusdosan – som förstås borde ingått redan från början – symboliserar dels mitt eget lika idoga som livsnödvändiga snusande under miljoner pressläktarsessions out there, dels är den hyllning till alla hängivna nyttjare i NHL jag fått äran ett bjuda på juicy prillor genom åren. Alltså Pebben (översteprästen i snusande hockeyspelares riksförbund), Fast Freddy Shoestring, Alfie, Zäta, The Mule, Andreas Lilja, Yellbear Hjalmarsson, Bäckis, EK65 och Calle Johansson.
• • •
Nu, denna pandemi-slutspelets första söndag, får vi se laget som kommentatorsspårsikonen HEK kallar LAGET.
Nashville Predators alltså.
De ska upp i rond 1 i sin playin-serie mot Arizona Coyotes i Edmonton och jävlar, det blir riktigt intressant.
Stora delar av Preds grundserie var ett genuint misslyckande, men sista veckorna innan pandemi-stoppet hade de börjat svänga lite igen – och i träningsmatchen mot Dallas i fredags hade de återerövrat groovet i en gammal George Jones-dänga. Och nej, vi SKA inte läsa in för mycket i såna betydelselösa övningar, men som själve Hackspetten från Kusmark sa i luren efteråt:
– Det känns verkligen som at vi är ett helt nytt lag nu.
Precis.
Du kan ge Manfred ett extra ben att gnaga på idag, HEK. Det kan bli sommarens största söndag för er i Tennessee.
• • •
Att Dustin Byfuglien just nu befinner sig på golfbanan istället för på Rogers Place-isen kändes trist redan tidigare, men i skenet av Tkachuk-skandalen är det en ren tragedi.
Han hade kunnat lära den unge lymmeln en svårglömd läxa i nästa möte.
• • •
På tipsfronten inledde jag ju 2020 års Stanley Cup ungefär lika övertygande som Sergej Bobrovsky, men precis som den ryske målisen kan jag bara marschera vidare. Här är dagens femling.
•Nashville – Arizona 6-1
•Boston – Philadelphia 3-2
•Colorado – St. Louis 2-1
•Toronto – Columbus 4-2
•Vancouver – Minnesota 5-2
• • •
Just Hackspetten själv, Viktor Arvidsson, såg oförskämt inspirerad och besjälad ut mot Stars – och det har han enligt vanligtvis pålitliga vittnen gjort under hela campen i Music City.
En skada vi i omvärlden inte fick veta så mycket om hämmade potatisodlarsonen med kärnkraftsreaktorn i bröstkorgen under vintern men nu är han helt återställd och hackar satan i mig inte i galen stubbe längre.
Han bakar två cannolis idag också, det törs jag nästan garantera.
• • •
Den här oförvägna entusiasmen till trots – ja, oviljan ett erkänna att det finns gränser för hur lite 53-åriga gubbar kan vila om de vill fungera normalt – är det dessvärre ofrånkomligt att dagens intro blir kortare än gårdagens.
Tiden sedan sista inlägget i natt har varit för knapp, det har inte precis hunnit hända jättemycket här i holken jag kan berätta om – och de förment schvungfulla meningarna låter sig bara formuleras med stor möda efter så här kortvariga vistelser hos John Blund.
Jag tvingas nog till och med erkänna att jag inte kan pumpa blogg nonstop, då får jag snart galopperande stroke. Så jag hoppar över roundrobin-matcherna idag, de som ändå inte betyder så särskilt mycket, och fokuserar på playin-serierna.
Alltså: Efter holmgången mellan Preds och Coyotes blir det sändningsuppehåll – och en välbehövlig Stefan Johansson-nap – några timmar. Sedan fläskar vi på med ny kraft när Maple Leafs och Blue Jackets kliver in i ringen.
OK?
• • •
Vi fick alltså uppleva ett övertidsdrama redan under premiärrundan – ett rätt så magnifikt ett, at that – men det gav egentligen inget klart besked om vad som händer med spelschemat ifall det kör ihop sig, för det var sista matchen för dagen i Scotiabank som krävde sudden-avgörande och då spelar ju inte ens fem extraperioder någon roll.
Men om Bruins och Flyers stångas i evigheter i eftermiddag – hur länge går det då att skjuta på Leafs-matchen?
• • •
Det är ett evolutionärt misslyckande att vi människor inte utvecklat en knapp vi bara kan trycka på när vi vill sova.
• • •
Nä, såklart, vi ska inte bara avfärda Coyotes. De kan också spela hockey – och Darcy Kuemper är en målvakt i absolut världsklass.
Men harmonin torde vara begränsad i klubbar vars general manager säger upp sig en vecka innan playoff startar och därför tror i alla fall jag att OEL & co får se mindre av livet i bubblan än alla andra.
• • •
Tillika borde vi under evolutionens gång utvecklat förmågan att dricka arton koppar kaffe utan att det känns som att en 90-watts glödlampa lyser i huvudet när vi ska sova.
• • •
Det blev inte så mycket sagt om Islanders igår, men vi fick ju faktiskt en påminnelse om att de – ja, Old School Lou – stod för ett av trading deadline-dagens verkliga kap när de bytte till sig Jean-Gabriel Pageau.
Han levererar ALLTID i playoff – och den som tvivlar kan jag ju till läggen och se vad som hände när Senators slog ut Rangers 2017.
• • •
Det är något mesigt med kompromissen att båda lagen i alla matcher får använda sina målsånger och gimmicks.
Vad fan, de officiella bortaspelarna ska ju buas ut när de nätar, annars känns det bara…fel.
• • •
God bless Matt Dumba för det förträffliga talet mot rasism i Edmonton igår – och God bless Bacon Brodin, som tydligen hjälpte honom att genomföra det.
• • •
Varning i telefonen nu: Tropiska stormen Isaias dundrar norrut längs the eastern seabord och kommer hälsa på i New York framåt tisdag.
Ja, det är ju 2020 så vi hade inte räknat med något annat.
• • •
– Vi tar en match i taget.
Penguins-målisen Matt Murray flexar sina filosofiska färdigheter efter förlusten mot Montreal.
• • •
Nu är det som vanligt igen, jag har inte hunnit gå till butiken och tvingas köra dagsljus-delivery, vilket alltid känns lite lugubert.
Jag får nog överhuvudtaget glad om jag alls kommer utanför lägenheten innan första omgången är överstökad.
Ojvoj.
• • •
Paul Maurice har precis hållit en ny presskonferens i Edmonton nu på förmiddagen och – nej, han backar inte.
– Jag står för varje ord, svarade han när någon ställde frågan om han ångrar sitt utbrott igår.
Så härligt infekterad en slutspelsduell kan bli.
• • •
Nu har NBC också börjat streama in fansen på skärmarna i hallarna.
HEK, på med videon – vi vill se dig och Manfred!
• • •
Oilers har 99 problem efter floppen mot Hawks men Connor McDavid ain’t one of them.
Apropå på det faktum att superstjärnan plötsligt ifrågasätts så vådligt.
• • •
Tänk om det här var ett alldeles normalt slutspel och om Predators nu skulle ta emot Coyotes hemma i Bridgestone Arena i första omgången och yours truly var på plats för att se matchen.
Då hade jag just nu suttit och svettats på den där rustika pressläktaren, lätt ängslig över att inte hinna slutföra ett anständigt intro i tid, för igår kväll var det ju suverän middag med Lönta och The CEO of Everything på Martin’s BBQ och vi sa visserligen att vi med tanke på den tidiga matchstarten skulle ta det lite lugnt men det var ju så trevligt och plötsligt stod vi i trängseln på Robert’s Western World och skrålade med i en Brad Paisley-hit och sen fick The CEO för sig att vi behövde några shots och så blev det som det blev och söndagsmorgonen är tung – fast det finns inget som inte den förtätade stämningen i Jamboree-ladan kan bota och nu när puckdrop närmar sig börjar adrenalinet pumpa i kroppen, pulsen stiger, leendet är brett och allt känns magiskt.
Så ligger dock inte landet. Pandemi råder och Stanley Cup 2020 får som bekant avnjutas i korresoffan i holken på östra Manhattan.
Men det är inte så lite magiskt det heller, för här vi en Stanley Cup Shrine – och nu går vi åter ner på knä framför den och ber om ännu en hockeysittning vi aldrig glömmer.
Game on, folks!
