CAROLINA – NY RANGERS 2-1 (Period 2)
• • •
Hade precis börjat göra mig lustig över att Rangers får försöka trösta sig med att de framåt onsdag eftermiddag i alla fall slipper livet i bubblan och får hänga på Manhattan igen.
Det är inte blott det att Canes spelar bra och skaffat sig fin ledning. Deras superenergiska, rappa och samtidigt fysiska hockey passar de vimsiga, ostrukturerade och just nu betydligt trögare Blåskjortorna särdeles illa.
Men så lyckas Mika – vem annars – vinkla in den briljanta reduceringen och plötsligt känns det som att detta kanske ändå kan bli en serie.
• • •
Om Sebastian Aho spelat i låt säga Toronto hade han varit en av ligans mest omskrivna superstars.
Fy satan vilken fin liten hockeyspelare.
• • •
Quickie Fast kommer inte tillbaka mer i matchen, meddelar Rangers.
Hans slutspel kan alltså ha tagit slut efter sju sekunder.
• • •
Fast Freddy Shoestring, som ser matchen i ihop med den legendariska Tjötröva hemma i Göteborg, meddelar sms-ledes att han är mycket nöjd med sin spot i altaret.
Tror jag det, det är ju ultimata äran just nu.
• • •
Sorry, Lundqvist. Jag kan inte hitta limtuben. Du får klara dig med en arm.
• • •
Om mer mogna, fullvuxna människor såg alla sms med meddelanden av typen ”wow”, ”Vilken action”, ”Åh, vad underbart att vi ska få se sånt här i flera månader”, ”Det här är det bästa som finns” och ”Vad häftigt!” Som skickas mellan Manhattan och Ekeliws Strömstad skulle de tycka att vi var förvuxna tonåringar.
Och de skulle ha rätt.
Men gissa vilka som har roligast – de ”mogna” eller vi?
• • •
Domarna blir lite väl sturska utan pressen från arga fans och blåser för allting hela tiden.
Så ska det väl inte behöva vara, ska det?
• • •
Fint, ändå, att se Rangers PR-boss JR stå och hänga utanför omklädningsrummet i rejäl ansiktsmask.
• • •
Roundrobin-matcherna mellan de åtta redan klara slutspelslagen kommer gissningsvis inte alls ha den här hettan och blir därför mindre exalterande att se, tror vi får vara beredda på det.
Men hey, idag har vi BARA såna här fältslag på programmet!
• • •
Rangers hopp står till att just Mika och Brödmannen hittar sin groove och kommer in i det här nu – och framförallt lights up the powerplay.
• • • 
Hurra, Vanessa! Underbart att se dig. Och överhuvudtaget – fin action i spåret. Fortsätt så!
• • •
Håll i hatten, en riktigt het tredjeperiod coming up!

CAROLINA – NY RANGERS 1-0 (Period 1)
• • •
”Det kan ju inte bli samma intensitet eller känslor utan fans på läktarna”, har jag blivit upplyst om av fler än en gnällspik de senaste veckorna.
Tjenare.
Den här sprakande urladdningen börjar med att förre Rangers-backen Brady Skeji proppar ex-kompisen Jesper Fast så det sjunger om det. Strax därpå hamnar Dylan Strome (!) och Justin Williams (!!) I blodigt slagsmål. Och sedan har vi ingenting annat än typisk, underbar, högexplosiv och vild första-slutspelsomgången-action.
Halleluja för pandemi-playoff!
• • •
Så fort nyheten kommer att Henke trots allt ska stå, för att Storken inte är ”fit to play”, får jag onda aningar.
Det är ju matiné, med hela hemlandet som publik. Då går det aldrig bra. Det vet jag som genom åren fått så mycket mailskäll efter sådana matcher att jag fortfarande har nervösa ryckningar i ögonlocken.
Nu har jag dessutom jinxat karln monumentale genom att bryta armen av honom ett dygn innan matchstart.
Och mycket riktigt:
Första Hurricanes-skottet går in…
• • •
Quickie tvingas kliva av efter Skjei-proppen i första bytet. Och jag antar att Rangers steker tack-för-allt-videon Skeji naturligtvis skulle förärats i en reklampaus i andra perioden…
• • •
Yoghurt är ändå inte så dumt som vi som föredrar dubbel Dajm till frukost fått för oss.
• • •
Hurricanes är jävligt bra och de som är förvånade över det har brustit i uppmärksamheten senaste åren.
Så här – ettrigt, snabbt, exempellöst skottvilligt och med en fullständigt outtröttlig forechecking – har de spelat sedan förträfflige Brind’Amour tog över som coach.
Att de haft så svårt mot Rangers, även under denna moderna era, beror på att de är småstadskillar som får lite armsvett på stora, farliga Manhattan.
Nu spelas alla matcher som ni vet på neutral plan och därmed är det inte längre någon faktor.
• • •
Apropå slipsarna i altaret: När det blir riktigt stora matcher – Game 7-draman och sånt – har jag lovat Ekeliw att bära kostym här i vardagsrummet.
Så blir det.
• • •
Skjei visste vem han knockade, tror jag. Fast är extremt viktig för Blueshirts.
• • •
Fatta hur snabbt det kan gå i de här inledande best-of-5-serierna.
Två raka förluster och man är nere i brygga, med kniven mot adamsäpplet, och får spela verkliga do-or-die-matcher på en gång.
Ojvoj monumentale.
• • •
Henke har i alla fall radat upp några svettiga räddningar sedan den tunga starten. Tror jag ska försöka limma fast den där armen nu, så det blir ännu bättre i nästa perre.
• • •
Mitt under perioden ringer plötsligt mamma och jag får lov att svara som en gammal hejarklacksledare för Brage när jag en lördagkväll en gång för många år sedan råkade slå en signal för att förhöra mig om detaljer kring en match på Domnarvsvallen dagen därpå:
– Vem fan är det som ringer mitt under Bingolotto?
• • •
Att vi ska få se sån här hockey i flera månader nu…DET ÄR JU HELT JÄVLA UNDERBART!
• • •
En liten livebild från altaret mitt under pågående match

När det var som mörkast i mars och april, när ren och skär desperation grep omkring sig i USA, när inget annat än det vassa larmet från ambulansernas sirener hördes på Manhattans övergivna gator om nätterna…då gick det inte att föreställa sig att den här dagen någonsin skulle komma.
Det kändes verkligen som att det var över då, som att allt hade gått sönder, som att inget någonsin skulle bli bra och riktigt och kul igen – och livet som NHL-korre, som jag älskat mer än något annat under mina 53 år på denna lugubra planet, framstod plötsligt som blott ett romantiskt minne.
Jo, de dystraste prognoserna och min melodramatiska fantasi hjälpte vid den tiden till att teckna en framtid utan vare sig ekonomiskt eller hälsomässigt utrymme för professionell publiksport och än mindre för blågula bloggare på rull över denna väldiga kontinent.
Usch, som Ondskan Ekeliw skulle sagt. Papa Biff hade livskris monumentale i den svåra vevan.
Men plötsligt:
Vi är här.
Vi har kommit hit.
Bara fyra och en halv månad efter jordens undergång brakar Stanley Cup Playoffs 2020 igång.
Det är, när jag tänker tillbaka på allt som hänt och hur det varit och hur det känts, ingenting annat än ofattbart.
Nä, visst, jag vet – ingenting kommer vara som vanligt. Det är nothing like the real thing som väntar. 24 lag spelar inför tomma läktare i blott två kanadensiska städer mitt under högsommarens prunkande crescendo .
Likafullt:
Vi kommer få se världens bästa hockeyartister krama ur sig allt de har i dueller som betyder nästan lika mycket som livet självt. Vi kommer vara vittnen när monstruösa slagskott avlossas, när finter som trotsar gravitationen utförs, när halvgudar snabbare än Ferraris senaste tiptop-modeller flyger över isen, när vätebomber till open ice-tacklingar utdelas och när dödsföraktande målvaktsfantomer klipper som Lucky Luke med plocken. Vi kommer få uppleva drama och spänning och skönhet och aggressioner och glädje och ilska och domarskandaler och tavlor och galenskap. Vi kommer jubla och skrika och hoppa upp och ner och skälla och svära och geniförklara och debattera och spruta ur oss åsikter i den här bloggen.
Det är oändligt mycket mer än jag vågade drömma om då, under de längsta dagarna i livet.
Så prisa denna första dag i Stanley Cup-slutspelet 2020. Besjung den. Hedra den.
Den är, i sanning, välkommen.
• • •
Såvida inte pandemin klingar av i mirakulös takt kommande månaden får bloggen, som jag tidigare berättat, snällt täcka hela den här festen från fina gamla korresoffan.
Det är under rådande omständigheter för krångligt, och för dyrt, att resa till Kanada – och fastän jag faktiskt har ett brev från NHL som vidimerar att jag är en ”essential worker” (skyll inte på mig, det är inte jag som tar till sådana kraftuttryck…) och därmed lär kunna ta mig över gränsen är det högst oklart om jag i så fall kommer tillbaka in i USA igen.
Så – de här grå soffkuddarna kommer få se mer av min breda ändalykt än någonsin tidigare.
Lite deppigt, förstås. Frustrerande, rentav. Det blir första gången sedan våren 2006 jag inte reser ens en meter under slutspelet och hela mitt väsen skriker efter hemska bagarväckningar på Marriott i San Jose, tikibarssittningar i Tampa, morning skates i Pittsburgh, köer till securityn på LaGuardia, ribs på Martin’s BBQ i Nashville, krångligt hyrbilsbyte i Chicago, Acela-tåg till Washington, nervösa kvällspromenader i St. Louis, dåliga Lönta Lindqvist-vitsar på pressläktaren i Vancouver, stress i pressrummet i TD Garden när det bara är en timme till puckdrop, allsång med Pierre LeBrun och Scott Burnside på The Keg i Toronto, trängsel i hissen Wells Fargo i Philly, besvär att hitta omklädningsrummen i Raleigh, blaskigt kaffe i Dallas, Simba Sjöberg-suckar i väntan på att omklädningsrummet i Vegas ska öppna efter en träning, pre game-krubb i Columbus och turbulenta flygningar mellan Detroit och Denver.
För att kompensera, och ändå skapa lite stämning och atmosfär kring alla matcherna, har jag ägnat senaste dagarna åt att med hjälp av stolar, pallar, klubbor, match-jerseys, kepsar, bobbleheads, puckar, gamla ackrediteringar och lite annat smått och gott kreera ett NHL & Stanley Cup-altare här hemma i vardagsrummet i holken i östra Midtown.
Den är nu, lagom till första drabbningen i Toronto, färdig och jag ska härmed be att få premiärvisa den för världen.
Så – trumvirvlar och trumpetstötar och Star Wars-intro: Här The Biffen Stanley Cup Shrine 2020.

Magnifikt, va?
Det är mitt hemsnickrade svar på Sagrada Familia-kyrkan i Barcelona, Babylons hängande trädgårdar och Panamakanalen och var så säker – denna skapelse kommer garantera hockeymagi i augusti, september och oktober.
• • •
Redan de gamla grekerna – eller åtminstone Gordie Howe – visste att man inte ska dra för långtgående slutsatser av träningsmatcher, så det försöker vi undvika – men de vi såg den här veckan hade ju miljoner gånger mer buzz och intensitet än de mördande tråkiga shiva-sittningar vi brukar behöva lida oss genom om höstarna och de fungerade dessutom som regelrätta genrep inför playoff, så lite mer än vanligt kan vi nog utläsa.
Mest slående: Lagen som ska utkämpa do-or-die-fajter direkt, i playin-rundan kom till strid med betydligt högre puls än de åtta utvalda som redan är klara för det riktiga slutspelet och ska inleda med roundrobin-matcher som avgör blott seedningen.
Således lägger åtminstone jag mindre vikt vid hur exempelvis Boston och St Louis och Dallas uppträdde, de var liksom inte riktigt där. Men det var svårt att inte bli imponerad av Nashville, Edmonton, Columbus och Winnipeg.
Så jag hissar varningsflagg för dem jag.
• • •
Klubborna i The Shrine tillhör egentligen bloggens gamla sidekick Eken. När han flyttade hem från New York för några år sedan bad han att få magasinera dem här hos mig så han kan använda dem för sina märkliga träningspass på Chelsea Piers när han hälsar på i stan.
Det har hänt exakt en gång på sex år, men det gör inget. Jag gillar att ett par komposit-sticks ingår i möblemanget. Särskilt som det här namnet återfinns på skaftet.

Det gick ett tag rykten om att Eken själv pillat dit ”Backström”, för att kunna stajla med att han känner hjälten från gemensamma hemstaden Gävle, men det dementerar han med kraft i ett sms från Hammarby sjöstad:
– Det är Bäckis klubba. Han har även lovat mig att den garanterar bra flippmackor, skriver han.
Det betyder att den garanterar stora tv-stunder i mitt vardagsrum också.
• • •
Förr om åren har jag slutat tippa enskilda matcher i bloggen när slutspelet börjar, för det blir lätt känsligt och konstigt när så mycket hela tiden står på spel.
Men det här är ett undantagstillstånd till playoff och därför gör jag också ett undantag och avfyrar varje dag en rad – och förväntar mig replik av er läsare i spåret.
Här är dagens femling.

•Carolina – NY Rangers 4-1
•Edmonton – Chicago 5-2
•NY Islanders – Florida 3-0
• Pittsburgh – Montreal 3-2 (OT)
•Calgary – Winnipeg 3-6

• • •
Fundamentet i altaret utgörs, som ni kanske ser, av gamla ackrediteringar.
Jag brukade spara alla, har ett helt bibliotek som ligger och skräpar i lådor och kartonger över hela lägenheten och fick mig en rungande resa nerför Memory Lane när jag nu satte mig ner och bläddrade i det biblioteket.
De verkliga klenoderna är förstås de från samtliga Stanley Cup-finaler sedan 2007 och de hänger in prime location i altaret.


Trist bara med den från ifjol. Den råkade åka med i tvätten och ser ut så här. Hallå.

Här är en annan dyrgrip.

Det är inte bara det att Atlanta Thrashers inte finns längre. I just den här matchen, 5 oktober 2007, begick både Nicklas Bäckström och Toby Enström NHL-debut i Phillips Arena.
Riktigt varm i hjärtat blev jag när jag hittade de här också – ackisarna från OS-turneringarna i Vancouver och Sotji.


Snacka om höjdpunkter i livet. Jag MÅSTE hänga i så jag kan vara med i Beijing och Milano också!
• • •
Ifall John J varit orolig hur gamle Doc Emrick, de nordamerikanska hockeysändningarnas mer ålderstigne Niklas Holmgren, ska kunna sköta sitt jobb i dessa corona-tider kan jag jag lugna honom.
För my goodness – NBC har installerat en fullfjädrad studio i gubbtjyvens hem utanför Detroit och där ska han sitta och kommentera alla de största matcherna, medan fru Emrick, får man anta, servar med varma mackor och choklad.
Visst blev du glad nu, John?
• • •
Allra längst fram, i verklig place of prominence, hänger två gamla brickor utfärdade av den duo lag jag kommit fram till att jag ser som troligaste finallagen…

• • •
Vad gäller upplägget med hubstäder och match på match på match i samma arena är det en liten detalj jag fortfarande undrar över.
Vad händer om det blir förlängning? Det är slutspel nu, ju, så en förlängning kan hålla på precis hur länge som helst – och inget i universum är mer kittlande än den sortens thrillers, som bekant.
Då hotas ju hela det tajta spelschemat – eller är det meningen att matcher ska starta mitt i natten?
Kan bli spännande.
• • •
Henke Lundqvist var bättre än Storken i träningsmatchen mot Islanders, men det verkar ändå som coach Quinn startar den unge ryssen idag.
The King får trösta sig med att han har en framskjuten position i stans coolaste altare.

Tyvärr gick högerarmen av (!) när jag tappade honom i golvet igår, men det får vi väl helt enkelt försöka leva med.
• • •
En annan fråga, kopplad till det faktum att alla lag får använda sina egna gimmicks – Blue Jackets har alltså de jävla kanonerna med sig sig till Toronto! – och målsånger och what not:
Kommer någon stackars materialare slänga in kepsar på isen när Mika, Draisaitl, Patrick Kane, Patrik Laine och Evgeni Malkin gjort sina hattricks?
• • •
Lite annat smått och gott i altaret: Där finns en keps från kvällen när de pensionerade Lidas tröja i The Joe i Detroit och en annan keps från Fast Freddy Shoetsring, där finns puckar från diverse All Star-helger och Winter Classics, en liten zamboni, favoritslipsarna jag helst använder i stora Stanley Cup-matcher, Canucks underbara old school-jersey (inköpt på Hockey Hall of Fame; så mycket gillar jag den), en röd slutspelshandduk från United Center 2010, en kaffemugg från Nashville för allt pressläktarkaffe som förblir obryggt i år, en rosarandig Sportbladet mössa för det är Sportbladet jag jobbar åt och älskar, en oöppnad Bud Light för det är såna man dricker i tikibaren, ett gammalt medlemskort i Deltas Sky Club som får symbolisera alla flygningar jag inte gör i det här slutspelet – och ett nyckelkort från Marriott som på samma sätt symboliserar alla hotellrum jag inte kommer att bo i.











Precis som nämnda Sagrada Familia-kyrkan är detta dock ett work in progress, altaret kan komma att växa och ändra form under resans gång.
Vi ska se om vi inte kan få någon vänlig spelare – Kronwall comes to mind! – att skicka lite pensionerad utrusning jag kan hänga i mitt konstverk.
Nån handske, en hjälm, sargflisa från The Joe, ett printat Hästpolo-skämt, en susp…skulle sitta väldigt fint.
• • •
Även NBA har alltså vevat igång sin säsong igen, nere i Orlando, och tv-sändningarna från deras matcher lovar också riktigt gott.
Ja, de straffar till och med NHL genom att streama in live-bilder på fans på LCD-skärmar i hallen. Det konceptet måste ju Gary tvinga NBC att kopiera. Man vill ju se Ekeliw, Viberg, Chall, MN Johan, Idsint, HEK, Julia, Vanessa och alla andra flimra förbi.
Däremot håller det, som förväntat, på att gå helt åt helvete för basboll-ligan. Ytterligare ett koppel spelare har testat positiv och nu varnar MLB:s egen Gary Bettman, Rob Manfred (ingen relation till HEK:s hund, vad jag vet…) om att han förmodligen kommer tvingas avbryta säsongen.
Att de inte fattade att bubbla av NHL- och NBA-sort är ett absolut måste i det här läget.
• • •
För den som till äventyr tycker att det blir väl mycket babbel, och lite väl lite handfast hockeysnack, i det här introt – jag avlossade en rejäl salva konventionellt förhandsmaterial åt Sportbladet igår och jag ber att få rekommendera den här kartläggningen, den här krönikan, den här Landeskog-intervjun och den här listan över de tio hetaste svenskarna.
• • •
En sista sak om altaret för idag – eller i alla för det här introt:
Pallen jag byggt hela installationen med kommer från saliga gamla Eliane’s, jag ropade in två barstolar från den älskade saloonen på Upper East Side på en auktion när den hade slagit igen 2011, och det passar utmärkt för dit styrde jag ofta stegen för förstklassig vickning efter matcher på Garden back in the day.
Några gånger lyckades jag lura med mig hockeystjärnor också, så chansen finns att någon sådan – kanske rentav en Lundqvist – placerat rumpan på just den där pallen.
• • •
Ber att få instämma med Julia – med all emfas jag har. Det är riktigt ledsamt att du lämnar oss, Vanessa. Du är ett mycket uppskattat ess i spåret – och precis som Julia påpekar behöver vi fler kvinnliga inslag bland alla boys.
Tyvärr kan jag göra mindre än vanligt åt problemen just nu, för dels är det fortfarande semester och dels har vi högst begränsad bemanning på redaktionen under pandemin, men jag ska som vanligt försöka.
Ett litet tips i största allmänhet:
Det fungerar som jag förstått saken MYCKET bättre att följa den här bloggen, och dess spår, på laptop än med telefon.
I alla fall som det är just nu.
• • •
Det blir långa och intensiva arbetspass de inledande playoff-veckorna, och därtill korta nätter, så gubben i holken lär få känna att han lever.
Men förberedelser är allt, det har jag lärt mig av Örebro-coachen och gode vännen Larionov Laxen Eriksson , så för en gångs skull har jag till denna förmiddasgsession skaffat proviant på förhand och kan inleda dagen med en – håll i er – frukost i korresoffan. Utan spontan tjurrusning till snabbköpet på hörnet på andra avenyn.
Äter till och med – yoghurt!
2020 är verkligen året när allt kan hända.
• • •
Bekräftat nu:
Dougie Hamilton är inte fit to play ännu.
Surt monumentale för Canes.
• • •
Det kom en bild från hamnen i Nordkoster här i arla morgonstunden.

Ondskan Ekeliw, på semester i de trakterna med sin norska fästmö, är så till sig inför SC-premiären att han börjar spontan-posera i solen…
• • •
Strålle Strålman fyller 34 år idag han – och får för första gången fira födelsedagen med match. Och en viktig en, at that.
Grattis, säger bloggen.
• • •
Apropå högtider är det fina människor som har namnsdag idag.
Jag har ställt fram presentbordet…
• • •
Att Brad Marchand lämnade isen i Bruins lilla floppmatch mot Jackets, och att klubben inte har någon uppdatering om vad han är i för skick…helt bekvämt kan det inte kännas för B’s-fansen.
• • •
Skönast torde det unika pandemi-upplägget vara för domarna. De får för första gången någonsin hänga i två stora grupper i hub-städerna och slipper pressen från 20 000 vrålande fans på läktarna. Som Brooks skriver i Post idag: Vi lär slippa se armar åka upp fem sekunder efter svårbedömda situationer…
• • •
Visst saknar man redan Erik Karlsson?
• • •
– Vi måste bli komfortabla med att vara okomfortabla.
Så filosofiskt lyckades Chris Kreider häromdagen beskriva läget inför en slutspelsstart som för många av hans unga lagkamrater är den allra första.
Bra sägning – nästan lika oförglömlig som den här gamla favoriten:
Slutspelet är grundseriens elaka storebror, som just släppts ur fängelse och är ute och letar efter trubbel.
• • •
Vi tycker det är en stor idag. Tänk då vad de amerikanska kollegor ska tycka som i fjorton dagar suttit i karantän i kanadensiska hotellrum – Sarah McLellan från Minnesotas Star-Tribune, Adrian Dater från Bookies i Denver, Samantha Pell från Washington Post och Jim Thomas från St. Louis Post Dispatch – och just idag släpps ut igen.
• • •
Sedan i söndags, när Fas fyra i Return To Play-processen inleddes, har NHL utfört 1500 covid-tester per dag.
Antal positiva resultat: 0.
Hej baseboll…
• • •
En intressant aspekt som Viberg är inne på i sin eminenta förhandskrönika hos Svenska Fans:
Detta är första Stanley Cup-slutspelet genom tiderna som inleds med helt utvilade spelare – och nu behöver de inte ens trötta ut sig med påfrestande flygresor genom olika tidszoner kors och tvärs.
Det, i sig, kan leda till de bästa hockey som någonsin spelats.
Ojvoj.
• • •
Fan, yoghurt är ganska gott.
Men någon kliande müsli kommer aldrig serveras i holken. Jag blir fältbiolog innan det sker.
• • •
Det här är, by the way, första gången på 95 år som kampen om Stanley Cup uteslutande äger rum på kanadensisk mark.
Bara en sån sak.
• • •
Och på pandemins 142:a dag sa Gary:
Släpp pucken.
Det gick, som sagt, inte ens att drömma om den här dagen för fyra månader sedan.
Men nu är den verkligen här.
Enjoy, mina vänner – världens bästa läsare.
Game on!

Som The CEO of Everything messar från sin ranch I Florida:
Är försäsongen över snart?
Hehe, ja man är bra bortskämd. Det var fint att de smaskade igång showen igen och den här pre season-skärvan lyste ju med oerhört mycket mer betagande strålkraft än de trögflytande veckorna i september någonsin gjort – men nu vill vi i alla fall ha riktiga matcher.
Och – de kommer. Vi ska bara stöka av tre aptitretare till idag, så även Predators, Stars, Bruins, Blue Jackets, Coyotes och Golden Knights får chansen att ruska av sig rosten. Sedan får vi en liten paus imorrn – för att kastas rakt in i elden på lördag.
Ready?
Det blir episkt.
• • •
Själv är jag tacksam över fredagens andningshål, för jisses – den här från-noll-till-250/kmh-på-en-sekund-handen vi plötsligt fann oss sittande med sög sånär musten ur papa Biff. Det har varit så mycket som ska skrivas och vara klart innan playoff-crescendot tar vid att hjärtat rusar. Och racet pågår fortfarande, jag är precis på väg in på upploppet, så ni får sköta verksamheten själva även denna sista försäsongomgång.
Men här är några små iakttagelser att tugga på medan puckarna viner över isarna i Big Smoke och Edmonton.
•Efter Florida-derbyt igår var det gissningsvis inte bara jag som reviderade tipset i Panthers-Islanders-serien. Katterna stod för en horribelt undermålig insats. Och Bobrovsky…brother, vilken flopp monumentale.
•Hurra för Chall, som ordnar en bracket åt oss igen. Ni hittar den här – och den goes, som alla väl förstår, online när vi tagit oss genom playin- och roundrobin-rundan.
•Bluesmännen gav inte heller något särskilt förtroendeingivande intryck mot Blackhawks, men dem är jag mindre orolig för. De ska upp i en måttligt engagerande seedningsrunda och börjar först därefter spela riktiga matcher. De hinner hitta sitt sväng. Men Pantertanterna måste spela säsongens bästa hockey NU.
•Henke Lundqvist var det inga fel på igår kväll. Jag skulle rentav vilja påstå att han spelade bättre än Storken…
•Ikväll vevar NBA ingång sin comeback också, på Disney World i Orlando. Men där ska samtliga 24 lag spela åtta matcher som avgör seedningen. Först därefter börjar slutspelet. Herrgud vilken bajamaja det hade varit att behöva sitta på under en hel vecka.
•Lightning saknade både Stamkos och Pansarkryssaren från Fäbodvägen i öppningsmatchen. Och körde ändå över delstatsrivalen på det sättet. Ojvoj.
•Elliotte Friedmans skägg kan vara tidernas mest uppseendeväckande. Det ser ut som att han drabbats av samma exotiska sjukdom som Dupond och Dupont i Tintin-äventyret ”Det svarta guldet”.
•HEK, nu får du och Manfred äntligen se LAGET för första gången på fyra och en halv månad. Har ni puls?
OK, nu ska jag återgå till reguljära förhandsskriverier – och sedan bygga färdigt en oerhörd hockeyshrine ni får se på lördag.
Happy sista försäsongskväll!

Först fyra månader i den svarta intigheten – och så en vrålande burnout rakt in i solen.
Det är lite så det känns när NHL plötsligt återvänder med pang-pang-action dygnet runt.
Först tre matcher igår – och så sex stycken idag, i en enda svit från lunch till midnatt.
Jisses Amelia!
Men enjoy, är det någon gång vi förtjänat för mycket av det goda är det nu.
Just idag får ni i spåret dock ta hand om showen på egen hand. Blogg-farfar ska spela in podd, skriva tusen texter inför helgen – ja, nästan så många i alla fall – och bygga en hockey-shrine.
Coming up first: Florida-derby. Sedan följer Wild-Avalanche, Capitals-Hurricanes, Blackhawks-Blues, Rangers-Islanders och, framåt vargtimman, Jets-Canucks.

PHILADELPHIA – PITTSBURGH 3-2 (Slut, OT)
• • •
Oh, sicken läcker avslutning av Laughton.
Det är just sån där grannlåt man sedan tolfte mars gått omkring och hulkat åt att man inte får se.
Dessutom kan det sudden-målet ses som den perfekta slutklämmen på en tv-upplevelse som överträffade åtminstone mina förväntningar och fick febern att stiga inför fortsättningen.
Halleluja för denna hockeyns comeback!
• • •
Närmast: Klassikermöte mellan Leafs och Habs och ni, mina kära vänner, är välkomna att pumpa på i spåret, men jag har massor jag måste få klart innan helgen så ikväll blir det inget mer bloggande.

PHILADELPHIA – PITTSBURGH 2-1 (Period 2)
• • •
Igen: Det här kommer bli bra.
Tänk nästa vecka, när vi ser direkt avgörande matcher i playin-rundan….vi kommer redan då ha glömt att det inte är som det brukar.
Men jag måste tänka genom situationen här i korresoffan. Både den – soffan – och resten av vardagsrummet måste pimpas upp för slutspelet om jag ska sitta här på mitt feta arsle varenda dag till början av oktober.
Några inredningstips?
• • •
Kenta har rätt, Hayes är verkligen bra.
Han kan bli en av den här sensommarfestens stora profiler.

PHILADELPHIA – PITTSBURGH 2-1 (Period 1)
• • •
Första intrycket är – mycket positivt.
Det är klart att det här inte är tillnärmelsevis samma sak som med publik på läktarna, men NHL och NBC har verkligen gjort det bästa av en omöjliga situation.
De snygga skärmarna de använt för att kamouflera de tomma läktarsektionerna, den verklighetstrogna ljudkulissen de tankat in i sändningarna, kameravinklarna, den allmänna känslan…jo, det här ska man nog kunna stå ut med i några månader.
• • •
Bra hockey får vi se också – i alla fall om man jämför med hur värdelösa vanliga träningsmatcher brukar vara.
Tempot och intensiteten är hundra gånger högre än i sömngångarshowerna i september.
• • •
Det ser ut lite som en blandning av Winter Classic och ett tv-spel, gör det inte?
• • •
Conor Sheary skriver in sig i historieböckerna med första return-to-play-målet.
Men fan, jag trodde han spelade i Buffalo…
• • •
Skillnaden mellan detta och senaste veckans baseboll-sändningar är lika stor som mellan ”La La Land” och en stumfilm.
Nästan.
Hurra för NHL, höll jag nästan på att säga.
• • •
Just ja, skulle ju inte live-blogga…men nu blev det så ändå.
Vi får se om jag fortsätter.

Strax efter halv tio på kvällen elfte mars, lokal Pacific-tid, gick slutsignalen i den sena matchen mellan Los Angeles Kings och Ottawa Senators i Staples Center i downtown LA.
Martin Frk gjorde en rinkside-intervju med en lokal tv-station, för det var han som hade fixat sjunde raka Kings-segern med sitt 3-2-mål med knappt fem minuter kvar av tredje perioden. Sedan vinkade han åt åskådarna och försvann in i spelargången.
Det var det sista vi såg av NHL under våren. Sedan dess – i exakt 139 dygn – har ligan legat i mörker och The Greatest Show on Earth bara varit ett vagt minne i våra understimulerade pandemi-hjärnor.
Men nu, en kväll i det sena juli, när sommaren är som hetast och hockey vanligen det sista vi tänker på, hissar Gary Bettman flaggan igen.
De tre första träningsmatcherna inför helgens slutspelsstart ska avgöras i Toronto respektive Edmonton.
Flyers går upp mot Penguins, Canadiens mot Maple Leafs och Flames mot Oilers.
Det kommer säkerligen bli jättekonstigt att se, surrealistiskt rentav, men det är ju samtidigt helt otroligt att vi efter all denna väntan, utan några som helst substitut att trösta oss med, ska få se ishockeymatcher igen.
Välkommen tillbaka, NHL.
Du har saknats oss.
• • •
USA fick en ljuvlig weekend med baseboll – sedan utbröt, till ingens förvåning, kaos.
Elva spelare och två ledare i Miami Marlins har testats positivt för corona efter en match mot Phillies och hela laget sitter nu i karantän på ett hotell i Philadelphia – och såväl deras måndagsmatch mot Baltimore Orioles som New York Yankees dito mot Phillies har skjutits upp.

Men så har ju MLB anammat en helt vettlös comeback-plan också, med sedvanligt resande och matcher på platser där smittspridningen skenar – bland dem Texas, Arizona, Kalifornien och just Florida.
Klart som fan det inte kommer gå att slutföra säsongen under de premisserna.
I skenet av denna cirkus framstår NHL:s upplägg med två hub-städer i Kanada, och ett helt reglemente av oerhört detaljerade riktlinjer, så väldigt mycket klokare och mer genomtänkt och mer lyhört och, frankt uttryckt, mer professionellt.
Faktiskt, jag blir mer och mer imponerad av hur långt ligan – liksom myndigheterna i de två inblandade städerna – gått i sina ambitioner att säkra detta unika projekt.
Bara en sån här sak: Hela sektioner av stadskärnorna i Edmonton och Toronto är avspärrade, med snitslade banor från bubbelhotellen till arenorna och restauranger avsedda enkom för spelarna, och att ta sig in – eller ut – förefaller lika omöjligt som att svänga förbi Vita huset för en spontanfika med presidenten, vem som nu suktar efter en sådan.
Det innebär inte att det inte kan bli problem, viruset finns även i Kanada, men det haveri MLB serverat sig själv kommer man garanterat undvika.
• • •
Frk är och förblir ett jäkla namn.
Hade de inte kunnat knöla in åtminstone en vokal bland konsonanterna? Eller två. Ett E och ett A efter R:et hade varit kul.
• • •
Själv är jag påfallande nervös inför dagens och kvällens matcher.
Inte för att de betyder något – träningsmatcher är hockeyns svar på rockkonserter utan förstärkare och högtalare – men vi får ju en första försmak av hur tv-sändningarna kommer te sig.
Måtte de vara just så spektakulära och underhållande som ligan lovat. Om inte – om det ser lika torftigt ut som under helgens baseboll-föreställningar – kan detta bli längsta sensommaren i historien.
• • •
Så, i söndags hade vi – jag och sjutton andra hockeymurvlar här borta – vår online-draft för att spika den pool som ska rulla hela slutspelet.
Det tog sin tid, om man säger så. Särskilt som några kollegor tyckte det var ett bra tillfälle att ställa till med lite party hemma vid laptoppen.
Reglerna var, och är, enkla. Alla fick plocka en spelare per lag – och en av dem måste vara målvakt. Sedan räknas poäng rakt upp och ner – plus antal vinster för målvakten.
Här är mitt lag – och ha nu i åtanke att man får karva i bottenskrapet när man passerat artonde-nittonde draftrundan…
Arizona: Niklas Hjalmarsson
Boston: Zdeno Chara
Calgary: Sam Bennett
Carolina: Warren Foegele
Chicago: Alexander Nylander
Colorado: J.T Compher
Columbus: Alex Wennberg
Dallas: Alexander Radulov
Edmonton: Andreas Athanisiou
Florida: Jonathan Huberdeau
Montreal: Jesperi Kotkaniemi
Minnesota: Victor Rask
Nashville: Viktor Arvidsson
NY Islanders: Johnny Boychuk
NY Rangers: Mika Zibanejad
Philadelphia: Joel Farabee
Pittsburg: Evgeni Malkin
St. Louis: Oskar Sundqvist
Tampa: Cedric Paquette
Toronto: William Nylander
Vancouver: Jacob Markström (MV)
Vegas: Tomas Nosek
Washington: Michal Kempny
Winnipeg: Dimitri Kulikov
Om Pittsburgh, Rangers, Toronto och Florida åker ut direkt blir det inte kul – men nu vet ni vilka ni ska hålla extra mycket på.
• • •
Just när intrycket att Coyotes ändå är en normal klubb bland andra börjat sätta sig utbryter kalabalik igen.
Alla detaljer är inte kända, men mindre än en vecka innan slutspelet startar säger unge general managern John Chayka alltså upp sig och pajkastning monumentale utbryter mellan honom och klubben.
Trist. Jag gillade honom och tycker han gjort ett bra jobb – och en värre distraktion inför en omstart av säsongen går ju svårligen att tänka sig.
• • •
Philip Broberg är värd en applådåska. Att åka över och mot alla odds ta en plats i en trupp som Oilers i det HÄR läget – det kräver både en begåvning och en mental styrka få besitter.
• • •
Att leva i en bubbla låter inte så kul, men helt ärligt – vad vad jag sett på bilder och videoklipp från hub-städerna ser det rätt…mysigt ut.
Snälla kommissionären, kan jag inte få komma upp en sväng?
• • •
Lill-Nyllet borde inte alls klippa sig. Långhåriga hockeyspelare är coola.
• • •
Men tänk att vissa lag, efter allt dessa vedermödor och allt detta omak, snart är på väg igen. Tre raka förluster i playin-rundan och de har gjort sitt i bubblan redan i mitten av nästa vecka.
Å andra sidan:
Det kanske finns enskilda spelare som i lönndom hoppas på just det…
• • •
Dåliga nyheter för Hurricanes – men desto bättre för Rangers.
Dougie Hamilton tycks inte vara redo för spel riktigt ännu.
• • •
–Let’s go, Kraken!
Har ni tagit in hur det kommer låta?
• • ‘•
Vanliga journalister har ju inte tillträde till bubblan, men ett par stycken som jobbar åt nhl.com är inne. Jag känner dem mycket väl och ska se till att vi här i bloggen får en exklusiv bakom-kulisserna-rapport vad det lider.
• • •
– Det här kan bli första gången någonsin jag inte blir utbuad när jag delar ut bucklan.
Gary Bettman har i alla fall lite självdistans….
• • •
OK, folks – hockey is back!
Men träningsmatcher är som sagt träningsmatcher och även jag behöver några dagar på mig att hitta tajming, tempo och snits.
Så det blir inget traditionellt bloggande från vare sig kvällens övningar eller från de som väntar onsdag och torsdag. Krutet ska vara torrt på lördag, känner jag.
Men spåret är öppet och ni är oerhört välkomna att dela med er av synpunkter – och vem vet, faller andan på hos bloggaren så gör den.

Vi var ju förvarnade. Det har mumlats om det konstiga namnet hela vintern. Men ändå: När det slutgiltiga beskedet nu kommit att det 32:a NHL-laget verkligen ska heta Seattle Kraken känner jag…missmod.
Det fanns ju så många utmärkta alternativ.
Wonders (självskrivet för oss som läst Gunnars böcker om Adam Wallgren!).
Metropolitans.
Sea Lions.
Seal.
Emeralds.
Grunge.
Cobains.
Men Kraken ska de stackars krakarna – förlåt, lovar sluta med det här…åtminstone ett tag – heta och vi får bara ta och finna oss i det.
Förhoppningsvis tar det, som vi är inne på i ett färskt podcast-avsnitt, bara ett par omgångar under jungfrusäsongen innan vi vant oss – och sedan går det inte att tänka sig något annat.
Just nu, just denna kväll sommaren 2020, vill jag dock ha sagt att Kraken är ett av de fulaste ord jag hört och sett.
• • •
Ikväll var det Opening Night för den förkortade baseboll-säsongen här i USA.
Underbart, på många sätt. Efter corona-våren behöver nationen sin sägenomspunna sommarförströelse som den behövde en drink efter förbudstiden.
TV-sändningarna, inför helt tomma läktare, förskräckte dock. Det kändes väldigt…torftigt. Blir det lika under det stundande Stanley Cup-slutspelet har vi en lååååång sensommar framför oss.
Men dessbättre – det verkar det inte bli.
Under onsdagens ingående press-briefing om hur allt kommer fungera i hubstäderna sades bland annat detta:
Regarding game presentation, Mayer said it was important for the NHL to cater to the television audience because there will not be fans in either arena.
”Rather than taking advantage of virtual fans or cardboard cutouts or putting teddy bears in the stands, we’ve decided that we’re going to do something that really caters to the fans at home, the fans that are enjoying the television experience,” Mayer said. ”We want to educate them. We want to entertain them. We want to visually excite them.”
The League is using video, audio and lighting that will allow every game to look different from the previous game. There will be LED screens, monitors and stages around the ice to create the unique television-friendly look.
Det låter kort sagt som att sändningarna från Toronto och Edmonton kommer bli stora visuella upplevelser – ja, rena Broadway-showerna – och dessutom skifta dramatiskt från match till match.
Lovar gott, det.
• • •
Krakens logga tycker jag dock var riktigt snygg.
Men färgerna…nä, tröjan påminner lite för mycket om Winnipeg Jets och det är ingen favorit här i Biffens neck of the woods.
• • •
Ansträngningarna för att förhindra att Maple Leafs och Oilers upplever hemmaplansfördel i Scotiabank Arena respektive Rogers Place dras verkligen till det yttersta.
Under de matcher i den inledande playin-serien då Blue Jackets officiellt är hemmalag kommer kanonerna att eka när de gör mål på dansken – och när Chicago scorar mot Oilers ska Fratellis ”Chelsea Dagger” dåna i PA-anläggningen.
Det är något komiskt med det.
• • •
Now, laget får förstås heta och se ut hur det vill – det ska alldeles oavsett bli ett sant nöje att resa till Seattle och kolla NHL-hockey säsongen 21-22.
Det är en kanonstad jag inte sett så mycket av sedan jag var där på inspelningsreportage med fantastiska The Nomads för…eh, 25 år sedan.
• • •
Personligen blir jag bara mer och mer häpen ju mer jag läser och hör om vilken apparat som tydligen krävs för att försluta den bubbla NHL-spelarna ska vistas i framöver.
Studerar man exempelvis den här videon framgår ju att det skulle vara lättare att ta sig in till Trump i Ovala Rummet än att ens morsa på en Carl Hagelin eller en Kleffy Klefbom de närmaste månaderna.
Jisses.
Men – de kommer ha det väldigt bra i sitt luxuösa fängelse, pojkarna…
• • •
Du som undrade i spåret – jag tror inte det finns någon riktig fantasy för pandemi-slutspelet. Poolen jag ska vara med i är en helt privat grej.
• • •
Om bara några dagar – på tisdag – får man alltså se William Nylander spela hockey igen.
Ofattbart.
Men – enormt kul.
Eller hur?