Nystart i Music City
Just som det blyertsgrå molntäcket under de tidiga morgontimmarna äntligen sprack upp styrde vi ut ur downtown St. Louis, korsade Mississippi och kom så småningom ut på södra Illinois oändliga slätter. Därifrån fortsatte vi – jag och den mästerlige Mike Zeisberger från Big Smoke – österut, klöv sydvästra hörnet av bourbon-doftande Kentucky och kom efter knappt fem timmar fram till – oh, yes; Nashville, Tennessee.
Här vevar vi ikväll igång grundserien efter det fem dagar långa vinterlovet – och förkunnar samtidigt att NHL-säsongen 2019-2020 med denna omstart stormar ut på upploppet.
Den dramaturgin följer grundserien varje år.
Nu, när vi har All Star-uppehållet bakom oss, börjar det på riktigt. Siluetterna av himlens portar – de som leder in i slutspelet – går äntligen att ana i fjärran och de som fortfarande har chansen att ta sig dit rätar på ryggarna, skärper blicken och tar sats.
De kommande veckorna skiljs pojkarna från männen, säljare från köpare och vinnare från losers.
Så, hela härliga bloggfamiljen:
Välkommen tillbaka!
It’s showtime igen – på riktigt.
• • •
Det är alltså Toronto Maple Leafs som kommit till Music City för att gå i clinch med Predators i gamla rustika Bridgestone Arena i afton.
Så chansen finns att vi får stilla vår abstinens efter allvar och riktig hockey med en regelrätt BOOM till match.
Jo, Preds har fått en mer defensiv profil under John Hynes ledning, men de är desperata och måste vinna alla matcher de spelar och den offensiva virvelstormen från Ontario kan man bara tämja med tygellös motattack och smaka-egen-medicin-attityd.
Så var redo på pang-pang!
• • •
Om ni någonsin kommer till Mount Vernon i Illinois föreslår jag att ni laddar upp med mycket tålamod.
Zies och jag stannade där för lunch under vår lilla roadtrip igår och jag skojar inte – jag har aldrig någonsin sett mer saktfärdiga människor någonstans.
Hal Gill skulle vara det lokala svaret på Usain Bolt om han flyttade dit.
• • •
Leafs hade, efter åtta dygns semester, reunion här i Music City redan igår – och tränade under sena eftermiddagen i Centennial Sportsplex, Predators kantstötta träningshall i den lugubra stadsdelen Midtown.
De såg ovanligt hungriga ut, tyckte jag – och fick medhåll av de beat-reportrar som ser varje träning.
Så de blåvita fansen i spåret vet.
• • •
Kobe Bryants tragiska bortgång, som yours truly i all hast fick stanna på vischan i norra Tennessee och skriva den här krönikan om, skakar om även NHL-familjen.
När Jake Muzzin, som ju tidigare tillhörde det LA Kings som delar träningsanläggning med Lakers i El Segundo, kommenterade tragedin i går fick han svälja hårt flera gånger.
– Jag minns inte vilket slutspel det handlade om men vi var on a roll och han kom en dag fram och tog i hand och sa att vi skulle fortsätta på samma sätt. Jag kan inte fatta det här, sa den förträfflige backen med darr på stämbanden.
• • •
Solen tycks ha gassat fint i Augusta.
Lill-Nyllet, på plats med driver och putter under hela uppehållet, återvänder i alla fall till jobbet med en fin bränna.
• • •
Igår kväll?
Mjo, det blev som vanligt under besöken i den här magnifika staden.
BBQ-frossa på Martin’s och sedan seriös honky-tonkin’ på södra Broadway.
Det finns till och med några småsuddiga Tootsie’s-minnen av skrålande allsång till ”Honky Tonk Women”, utförd av ett dussintal hockeyskribenter.
Ojvoj.
• • •
Det är inget fel på Calle Järnkroks och Kusmark-hackspettens solbrännor heller.
Men så har de laddat de så kallade batterierna på Turks & Caicos också…
• • •
Har efter söndagens träning nöjet att hälsa på Rasmus Sandin för första gången.
Han visar sig vara en påfallande lättsam och trevlig figur och det hade man ju på nåt vis på känn att han skulle vara.
Nu är han, efter en semestertripp till Florida med, laddad för hockey igen.
– Det ska bli väldigt roligt att komma igång och spela match igen. Jag tycker det gått bra sedan jag kom upp, jag får mycket förtroende och då växer självförtroendet, säger han.
• • •
Att Lias lirar med HV71 är kanske inte idealt men i alla fall bättre än att han bara sitter och rullar tummar i ovisshet.
Förhoppnings blir det en nystart som skjuter fart även på den NHL-karriär som ju aldrig riktigt kommit ur startblocken.
Tampa Bay Lightning nästa år…det blir väl bra?
• • •
Välkommen till Boomtown, Tennessee.
Här har pyrt av optimism och framåtanda i ett helt decennium, men nu är det som att Smashville bara exploderat.
Det byggs och hamras överallt, stans skyline är fullsprängd av lyftkranar i alla väderstreck och enligt lokal media flyttar i snitt hundra personer i veckan hit.
Sån guldrush-anda ska man göra vad man kan för att få vara del av, så jag tror jag tar och styr kosan hitåt jag också.
• • •
Det spelar ingen roll att det råkar vara vanlig vardag i slutet av januari – de hitresta Leafs-fansen tar, i sina blåvita jerseys, över hela nedre Broadway under eftermiddagen.
– Så ser det ut var den än spelar. Alltid, påstår Zeis.
Det är rätt otroligt.
• • •
Filip Forsberg gör reklam för en tandläkare på jumbotronen strax innan matchvärmningen.
Sånt får ni bara veta om ni läser den här bloggen.
• • •
Men även hemmafansen är ute i eftermiddagssolen.
Här har vi två med fäbless för blågula hjältar.
• • •
Det är ingen jättechock att Capitals börjar lite trögt efter ett så långt uppehåll.
• • •
Jag har haft tekniska problem under dagen och fick ett tag inte ens igång laptoppen och tvingades till slut riva ihop det här introt på blott trekvart.
Därför är det kortare än jag hade tänkt mig, och måhända också lite forcerad i tilltalet.
Ni får ha lite överseende – och be ikapp med mig om att den lilla skrothögen inte pajar fullständigt innan vi är färdiga ikväll.
• • •
Muzzin gör comeback i den här matchen – och Auston Matthews kan spela.
Det är mycket bra för gästerna, det.
• • •
Okej, mina vänner.
Nu kör vi igen — och gör inga fler uppehåll förrän vi har en ny Stanley Cup-mästare.
