Idag är bloggen on the move och hörs inte av förrän imorrn igen.
Men de två matcher som spelas till kvällen ska förstås tippas.
Så här går det:
•Carolina – Washington 2
•Dallas – Detroit 1
BOSTON – COLUMBUS 1-2 (Slut)
BUFFALO – EDMONTON 3-2 (Slut, OT)
MONTREAL – TAMPA 1-2 (Slut)
NY ISLANDERS – NEW JERSEY 1-2 Slut)
PITTSBURGH – SAN JOSE 2-3 (Slut, OT)
OTTAWA – FLORIDA 3-6 (Slut)
WINNIPEG – TORONTO 3-6 (Slut)
CALGARY – NY RANGERS 4-3 (Slut)
ARIZONA – ANAHEIM 4-2 (Slut)
COLORADO – ST LOUIS 7-3 (Slut)
VANCOUVER – CHICAGO 7-5 (Slut)
VEGAS – PHILADELPHIA 5-4 (Slut)
• • •
Uh-hum, The Oklahoma Sessions blev cut short på grund av extremt mycket att skriva – både om det som hände i de tolv matcherna och om annat.
Men ändå.
Stort att bloggen kom till er härifrån, tycker jag.
Nu har vi bara Indiana, Utah, Alabama, Louisiana, Delaware, Oregon, Hawaii, Wyoming, Montana, Wisconsin, New Mexico, Nebraska, Alaska, Mississippi, Connecticut, Idaho, Iowa, Kansas, Kentucky, Maryland, South Dakota, North Dakota, Rhode Island, South Carolina, Vermont, Washington (och där är vi snart och ser Seattle) och West Virginia kvar.
New Hampshire? Nej, där bloggade jag om en AHL-match under lockouten 2012 och Capitals tränar i Virginia så där har vi också varit.
Något säger mig också att jag kan ha bloggat från Iowa nåt primärvalsår – och de flesta övriga har täckts in i den numer något inaktiva New York-bloggen – men det är ett löfte att jag inte ger mig förrän vi verkligen haft sändningar från alla 50 stater.
• • •
Kort sammanfattning av det viktigaste från i natt innan jag trycker ner huvudet i kudden:
•Den sjukt hete Lill-Nyllet var etta i svenska skytteligan i en timme, sedan smällde Elvis in nittonde för säsongen också,
•Avalanche stod verkligen för ett statement med den Blues-krossen i Pepsi Center
•Kycklingmackan jag beställde här på hotellet var verkligen inget att skriva hem om.
•Att Rangers lyckas släppa in ett mål i fem-mot-tre-PP är ju direkt förödmjukande. Men det var storartat av Mickis.
•Barry Trotz slog helt korrekt fast att Devils är grymma just nu. ”They’re playing free”, hette det. Exakt. Och mot såna lag går ingen säker.
•Jack Eichel är kung.
Imorrn är det transportdag och inget annat än litet tipsextra kommer synas här, men på lördag vevar vi igång bloggens vardag igen – i The Rockhhh!
BOSTON – COLUMBUS 1-0 (Period 2)
BUFFALO – EDMONTON 1-2 (Period 2)
MONTREAL – TAMPA 1-2 (Period 2)
NY ISLANDERS – NEW JERSEY 1-1 (Period 2)
PITTSBURGH – SAN JOSE 2-2 (Period 2)
OTTAWA – FLORIDA 2-1 (Mitten av Period 2)
WINNIPEG – TORONTO 0-2 (Period 1)
• • •
Lill-Nyllet prickar in artonde cannolin för säsongen – och går, i alla fall i någon timme, upp jämsides med Elvis P i toppen av svenska målligan.
Sedan han fick spränga sig ur Babs bojor har han blommat ut på ungefär samma sätt som Brian Wilson i Beach Boys när han slapp ur sin tyranniske pappas grepp.
Underbart, ju.
• • •
Vilken folkfest vi har i spåret idag då.
Är denna fredag en sådan klämdag monumentale att ni kan stanna uppe natten lång allihop?
Förnämligt i så fall.
• • •
”Nej, Sabres är ju helt lost in the blåst”, suckar jag efter inledningen i Keybank, ”hur i hela friden har de kunnat tappa allt sedan det där imponerande besöket i Nassau Coliseum?”
Men nu står de emot bra ändå.
En vändning i tredje kan vara precis vad som behövs för att knäcka den pågående mid season-funken.
• • •
Bra sak med att befinna sig här i den centrala tidszonen:
Matcherna börjar en timme tidigare än när man sitter på östkusten och blänger
Det betyder mycket när man har mild bagarväckning och ska upp och flyga.
• • •
Bengan Hörnqvist käkar hajfenssoppa ikväll, ojvoj!
• • •
Sebafors tips om sång-och danshangaren Cowboys OKC lät ju extremt lockande, men vi får som sagt ta det nästa gång. Jag får nöja mig med nåt enkelt från detta enkla hotells lilla bistro – och ska gå dit nu.
Ikväll har vi urpremiär.
Aldrig tidigare har den här bloggen haft en ”sändning” från the beautiful state of Oklahoma.
Men här är jag nu, denna första torsdag under 20-talet.
Nej, jag ska inte se Edmontons förra farmarlag, som då hetta Barons men nu går under namnet Blazers och lirar i junisligan Western States Hockey League.
Det hade säkert varit kul, särskilt som en svensk målis vid namn Joel Svensson ingår i truppen (är han bekant? Kommer tydligen från Helsingborg), men de har ingen hemmamatch förrän den tionde, när de går upp mot Pueblo Bulls i Arctic Edge Ice Arena.
Så jag sitter bara på mitt lilla hotellrum vid Will Rogers-flygplatsen i väntan på fredagsmorgonens flight hem till New York och under tiden tänkte jag att jag väl lika gärna kan köra lite finblogg från denna exotiska del av världen.
Dock: Jag har annat jag måste skriva samtidigt, till exempel lördagens nöjeskrönika, så räkna inte med ständiga uppdateringar; jag tittar in nån gång då och då – och lämnar i övrigt scenen fri åt er i spåret.
Fint va?
• • •
Ingen behöver vara orolig över bloggens dagsform.
Det blev inget vildsint nyårsfirande igår heller.
Jo, jag gick ut men efter bara tre bärs och en bbq-macka började gäspa och gick hem igen och vid 23.00 sov jag.
Furman Bjurman är slut som artist.
• • •
Det verkar överhuvudtaget vara ett påfallande internationellt lag, Oklahoma City Blazers.
Utöver denna Joel Svensson inkluderar truppen också två israeler (!), två tjecker, en engelsman och en rumän.
FN-laget från The Oakie state, eh?
• • •
Gnuggar lite på kristallkulan och tycker mig se att denna 2020 års första riktiga omgång slutar så här:
•Boston – Columbus 1
– Tårtan har lyckats göra ett riktigt svårspelat lag även av den brandskattade personalstyrka han har till sitt förfogande den här säsongen och det är enastående, men det känns ändå inte som Jackets kan komma till TD Garden och ta några poäng.
•Buffalo – Edmonton 1
– Sabres måste börja vinna igen, annars går golvet snart ur ännu en säsong och det vore helt obegripligt när det finns kvaliteter som de laget visade när jag var vittne på Long Island för några veckor sedan.
•Montreal – Tampa 2
– Bolts har börjat gasa och Habs har för många skador för att kunna hävda sig.
•NY Islanders – New Jersey 1
– Det ibland bortglömda Gotham-derbyt kan bara sluta på ett sätt. Väl?
•Pittsburgh – San Jose 1
– Kunde Sharks inte vända saker och ting på rätt köl ens i Detroit går det verkligen inte i Pittsburgh heller.
•Ottawa – Florida 1
– En typisk sån match som Senators skrällvinner.
•Winnipeg – Toronto 1 (OT)
– Svårbedömt. Kan sluta precis hur som helst. Men kristallkulan viskade om ett Laine-mål på övertid…
•Calgary – NY Rangers 2
– .500-laget Rangers svajar än hit och än dit. Efter katastrofer som den mot Oilers följer som regel en förträfflig insats. Och sen floppar de igen i Vancouver om något dygn…
•Arizona – Anaheim 1
– Spik.
•Colorado – St. Louis 2
– Nattens tungviktsduell. Det vore ett mäktigt statement av Avs att nypa till konferensettan från Missouri, men jag tror inte de klarar det.
•Vancouver – Chicago 1
– Ett sprakande toppmöte för sju-åtta år sedan. Nu…något annat. Elias kommer inleda det nya decenniet med två mål och två assist.
•Vegas – Philadelphia 1 (OT)
– Flyers måste replikera efter fiaskot mot Kings, men det räcker bara till en poäng.
• • •
Intrycket består ett dygn senare.
Det vi såg på Cotton Bowl igår var bästa Winter Classic någonsin.
• • •
Grymt av juniorkronorna i Tjeckien.
Om de nu bara kan se till att slå ryssarna också…då får jag ringa Mika och be den gamla guldhjälten om en hälsning till grabbarna, ha ha.
• • •
Att ligan är så känslig och själlöst bean counter-corporate att Tårtan tvingas böta 20 000 dollar för sitt rättmätiga utbrott häromdagen gör mig beklämd.
• • •
Nåväl, tillfällige Oakien Bjuppie hälsar nu välkommen till torsdagens NHL-show.
Have fun, people.
DALLAS – NASHVILLE 4-2 (Slut)
• • •
Howdy från mörkret i pressboxen på Cotton Bowl.
Strömmen gick för trekvart sen, förstår herrskapet – så vi har suttit här utan belysning och wifi ett tag nu.
Men på nåt sätt får vi alltid hem det material som måste hem.
Om inte annat finns ju röksignaler.
• • •
Ja, man kände ju redan i mittperioden att Stars hade blodvittring – och i början av tredje brast fördämningarna helt.
De vände och de vann och de gjorde det rättvist.
Sorry, HEK och andra Preds-fans, men så var det.
• • •
Jana Janmark for president.
Inte nog med att han följer Kneten Andersson i fotspåren och gör mål på Cotton Bowl.
Efteråt tar han emot i den här munderingen i omklädningsrummet.
Jag har aldrig sett en bättre klädd svensk hockeyspelare.
• • •
Nu är det ju samtidigt så att Predators saknade Ryan Ellis oerhört mycket mer än vad Stars saknade Corey Perry – så tyvärr var nog den samvetslöse veteranen med och avgjorde det här i alla fall.
• • •
Nu kom lyset tillbaka.
Men inte wifin.
Man får vara glad åt det lilla.
• • •
Fast med eller utan Ellis – det är återigen något som inte stämmer med Predators.
De får inte ut sin fulla potential längre.
Långt därifrån.
Så de som i den sena nyårsdagen mumlar om att det är dags att sparka Lavy pratar inte i nattmössan.
• • •
Under slutminuterna stod jag i spelargången och hörde exakt hur det låter 85 000 southerners skriker rakt ut.
Jag glömmer det aldrig.
• • •
Nästa år blir det garanterat en kallare Winter Classic.
För ja, det var Bettmans besked idag – Minnesota Wild står som arrangör 2021.
Motståndare är inte klar ännu – det lutar tydligen åt Blues – men de kommer ta emot på Target Field, baseboll-arenan i Minneapolis.
Där händer det att det är -30 på nyårsdagen.
Tjohej.
• • •
Nu ska jag slå igen butiken och visa att jag inte är så präktig som de två närmast föregående kvällarna indikerat.
Det är dags för MITT nyårsfirande.
Ojvoj – och ojvoj igen.
Imorrn kväll sitter jag åter på ett Marriott-rum i Oklahoma och är ni snälla kan det bli lite finblogg om den feta omgång vi ska beta av då,
Vi säger farväl från Kennet Andersson-arenan – eller Janmark- och Klingberg-arenan, som den heter nu – med den här när-alla-vännerna-gått-hem-bilden.
4-2 till Dallas med knappt fyra kvar, jag måste hajka iväg till rummen redan nu.
Vi hörs senare.
DALLAS – NASHVILLE 1-2 (Period 2)
• • •
Livet på en Pekka Pinne.
Det är vad Predators har just nu.
Stars trycker stora delar av mittakten på med samma frenesi som fellow Dallas-bon JR Ewing tryckte på när han hade en lukrativ ful-deal på gång, men på samma sätt som Cliff Barnes eller Punk Anderson eller brorsan Bobby ofta stoppade JR stoppar Pekka Stars.
Till slut, just som Preds dödat en utvisning, lyckas Comeau förvisso reducera, men ändå:
Den finländske giganten är MVP of Winter Classic so far.
• • •
85 630, lyder dagens officiella publiksiffra.
Det är några stycken.
Och snart ska alla tillbaka till downtown samtidigt…
• • •
Biskopen från Colorado är inte direkt klappkass han heller, kan vi konstatera när gästerna då och då – och med allt tätare frekvens under sista tio – tittar upp och utmanar honom.
Räddningen när Hackspetten bara ska hacka in pucken efter halva andra är ett mästerstycke.
• • •
Jag har fått en ful toppluva av ligan.
Här kör vi med öppna kort.
• • •
Fast Predators måste lyfta upp spelet på något sätt i tredje.
Det här håller inte i längden, inte med fem stackars backar.
• • •
Ryan Ellis återkommer inte i andra och som jag förstår kan det dröja innan han överhuvudtaget spelar hockey. Den kompakte backbjässen var tydligen fullständigt groggy när de körde ut honom på den där golfbilen.
Stäng av Perry – länge.
• • •
Håller med Stromgrien, det skär sig en smula mellan de gröna tröjorna och de beiga byxorna.
Så skulle Brage aldrig uppträda, vem det nu var som hade den goda smaken att nämna världens bästa fotbollslag.
• • •
När pressläktarspeakern – jo, vi har en egen sån – meddelar att Ellis spelat färdigt för dagen och att det beror på en ”upper body injury” hörs åtminstone tio fnysande ”no shit” här uppe.
• • •
Hur kan Tyler Seguin inte tycka att han ska utvisning – och tvärtom börjar skälla som en bandhund på domarna – när han brakar rakt in i ryggen på Watson?
Hockeyspelare verkar ibland helt…aningslösa.
• • •
Gris-racen i reklamavbrotten är nästan lika populära som grisandet på isen.
Den här perioden vinner Jordan Piggington…
• • •
Nu är det upplagt för ett riktigt fett drama i tredje.
Kul.
Jag laddar med kaffe – och Gary Bettman.
DALLAS – NASHVILLE 0-2 (Period 1)
• • •
Corey Perry hinner bara vara med i tre och en halv minut.
Ändå kan den gamla trallgöken från Ontario ha avgjort 2020 års Winter Classic.
Under det fem minuter långa powerplay Nashville föräras efter det helt korrekta matchstraff han får efter sitt fula övergrepp på Ryan Ellis hinner de sig nämligen göra två mål – och skaffa sig sig totalt momentum.
Hoppas den fan – som alltid varit nasty – mår riktigt illa i omklädningsrummet.
• • •
Man kan lätt konstatera att tonen sätts med den Perrys grisiga armbåge,
Förstaperioden är riktigt hård och elak, på ett sätt vi sällan sett i de här sammanhangen.
Men som sagt, det här är två divisionsrivaler som tycker extrem illa om varandra – och just nu har väldigt mycket att spela för.
Då blir det så här, tak eller inte.
• • •
Stars får chansen att komma in i showen när Gurianov tilldöms en straff, men den bränner han som ni brände hundrakronorssedlar på krogen igår.
• • •
Texas vet hur man riggar show, sa vi så?
Preludierna, med eld och fyrverkerier och dånande hallabaloo precis varenda sekund, är definitivt de mäktigaste jag upplevt under en utomhusmatch.
• • •
Hemmapojkarna har ytterligare chanser att göra avtryck i protokollet när de trycker på under sista sex-sju minuterna, men då är Pekka Pinne omöjlig.
Man hade väl på känn att han skulle tända till som en hel finsk vedbastu under så här extraordinära omständigheter.
• • •
Jovisst, Midland är helt fenomenala där borta i södra kurvan.
Djävulen, vilket kanonband.
Det är snudd så The Hives på All Star-festen i Atlanta 2008 får stryk.
• • •
Inga svenska svar på Knetens Votton Bowl-mål ännu, men Flipper har i alla fall en assist.
Det kommer i…mja, inte i andra kanske, men i tredje.
• • •
Undrar hur zamboni-maskinerna kom hit?
Körde vaktmästarna hit dem från American Airlines Center, längs Interstate 30?
Det hade jag velat se.
• • •
Enda nackdelen med att sitta här inne på pressläktaren och ha det bekvämt är att man inte får riktigt grepp om hur det låter när 85 000 människor skriker och jublar ikapp.
Fast det hörs å andra sidan rätt bra som det är.
Ojvoj, faktiskt.
• • •
Inget av de här lagen har ju precis oändliga traditioner att krama stoff ur, så det är inte så man känner historiens vingslag när man studerar de specialdesignade tröjor de spelar i dagen till ära.
Men Stars har lyckats ta fram snyggaste varianterna, eller hur?
• • •
I första reklamavbrottet kör grisarna sitt lilla sprintlopp på kapplöpningsbanan.
Det ser onekligen väldigt gulligt ut, men…well.
• • •
Det är problem med uppkopplingen på i the bowl.
”Vi har för många klienter som är uppkopplade samtidigt”, säger en tomte som sköter verksamheten på pressläktaren.
Som om det inte redan på förhand var känt hur många som ackrediterats och behöver wifi.
Amatörer.
• • •
Vad grisen som vinner heter får jag aldrig klart för mig.
Perry, förmodligen.
• • •
Det känns mycket mer på riktigt än det brukar under utomhusmatcher, visst gör det?
Och vi har bara börjat.
Heja 2020!
Det brukade vara med Ivanhoe, backhoppning i Garmisch, finkonsert i Wien och obscena mängder läsk och pizza svensken tog sig genom nyårsdagens självförvållade plågor.
Men när NHL nu för tionde gången förgyller årets första dag med en spektakulär utomhusmatch kan vi slå fast att ytterligare en solid tradition under de kollektiva blågula försöken att dämpa ångesten, bota huvudvärken och återställa vätskebalansen etablerats.
Är det inte Winter Classic nummer tolv i år, undrar du lite oroligt för orolig blir man ju såna här gånger?
Jo, men 2012 och 2017 avgjordes den stora nordamerikanska friluftsduellen av logistiska skäl 2 januari, så det här är tionde gången vi har nyårsdagspublik – i all sin rufsiga, lätt stönande mysbyx-prakt.
Alltså:
Välkommen till ritualen som numer har samma dagen-efter-nyårsfesten-status som 90-metershoppen i tyska alperna och Strauss-dängorna i gyllene salen i Musikverein.
Ta en Bussola-tugga till och luta dig tillbaka i soffan.
Med hockeyshow under Texas bara jättehimmel, utförd av artister som Filip Forsberg och John Klingberg, ska vi lensmeka dig tillbaka till livet.
Winter Classic 2020 är här.
• • •
Och hur var slutet av 2019 för bloggens alla fina vänner? Finfint, hoppas jag?
Själv rundade jag, som de flesta av er vet, av föreställningen med en liten roadtrip i Oklahoma och den överträffade faktiskt alla förväntningar.
Först blev jag påmind om hur innerligt jag älskar att bara blåsa runt på amerikanska vägar och konstaterade flera gånger att jag skulle ägna resten av livet åt att göra just ingenting annat om jag blev ekonomiskt oberoende.
Sedan visade sig Tulsa – med både Dylan- och Woody Guthrie-museum och en räcka ypperliga barer i Arts-distriktet mitt i centrum – vara precis en så magisk stad som den framställts i otaliga sånger signerade bland andra George Strait, Eric Clapton, Gene Pitney, Neil Young, Emmylou Harris, Bob Wills och Son Volt.
Och nu är jag, som dom säger här, reinvigorated och kastar mig över hockeyn med ny aptit och lust.
Bring it, 2020!
• • •
Drar vördnadsfullt efter andan när jag baxat mig upp på pressläkaren och tittar ut över den väldiga Cotton Bowl-grytan.
De allra flesta svenskar över 30 skulle reagera likadant inför samma syn, för goddammit – det var alltså här Sverige slog Saudiarabien i den klassiska åttondelen 1994.
Kneten Andersson från Eskilstuna gjorde två mål och hans radarpartner Martin Dahlin ett – och på andra sidan Atlanten försattes en hel nation i feber som förvandlade den pågående högsommaren till den mest magiska vi som levde då hade upplevt.
Sedan dess har inga andra svenskar, vad vi vet, uppträtt i denna bowl, men nu – drygt 25 år senare – ska sex blågula hockeykrigare som knappt var födda den där sommaren som aldrig tog slut kliva ut i Knetens fotspår.
John Klingberg, Mattias Janmark, Filip Forsberg, Calle Järnkrok, Mattias Ekholm och Viktor Arvidsson.
Må de också panga in sina livs mål och fira med dragna revolvrar när puckarna sitter.
• • •
Det fanns olika möjligheter att fira in 2020 i The Big D i natt.
Dan Rosen tyckte att jag borde följa med hela nhl.com-gänget på Lynyrd Skynyrd-konsert (!) på American Airlines Center, Lönta argumenterade för mediapartyt på mediahotellet och någon annan pratade om bbq-bonanza i Deep Ellum.
Men det slutade, som så ofta denna hysteriska högtid, med att jag satt ensam på hotellrummet och skrev lite texter, såg firandet från Times Square på tv och sms:ade de viktigaste – inklusive Ekeliw! – när klockan slog tolv.
Sedan gick jag och la mig.
Gubben är gammal, förstår ni – och erfarenheten har lärt honom att inte försätta sig i skakigt tillstånd när tidig tjänstgöring väntar.
Det får aldrig mer bli som 08/09, när Emma Zetterberg och Cissi Franzén hällde i honom arton hot shots i hotellbaren i Chicago och förvandlade dagen efter, på Wrigley Field, till en härdsmälta.
Idag vaknar jag istället pigg som en torped och tar mig tillbaka till Cotton Bowl med svikt i steget inte olik James Neals uppe i Rogers Place igår kväll.
• • •
Förra gången på Cotton Bowl, tredje juli 1994, utgjorde väderleksförhållandena en minst lika tuff motståndare som Saudiarabien.
Ni har, utgår jag från, alla hört Albert Svanberg flämta i SVT:s legendariska VM-krönika:
”Färd söderut. Mot Dallas, åttondelsfinal och ett enda samtalsämne: VÄRMEN. Det gick åt uppemot 80 liter vatten på Sveriges första träningspass. Matchen skulle spelas i 40-gradig hetta på arenan där Tyskland kollektivt kollapsat och sånär tappat en 3-0-ledning mot Sydkorea…”
Bilden bekräftas av min käre vän Flash, tillika Sportbladets ikoniske redaktionssekreterare, som var på plats.
– Efter matchen minns jag att foten klibbade fast i asfalten när jag gick över parkeringen. Så varmt var det, säger han.
De problemen slipper vi dessbättre idag. Det blir inte mycket till vinter i Texas, nej, men den skoningslösa Albert Svanberg-hettan släpper redan under hösten.
Istället har vi faktiskt idealiska förhållanden för utomhushockey i The Big D.
Det är molnigt – mycket bra; solkatter i isen hör till det värsta som finns – runt tio plusgrader, i det närmaste vindstilla och ingen risk för nederbörd av något slag.
• • •
Det har sin särskilda tjusning att själv vara helt o-bakis och se andra med uppsynen hos härsket smör.
Pressboxen är full av stukade festprissar som ser ut just så idag.
Den där Skynyrd-konserten verkar till exempel ha varit väldigt hårig, ojvoj…
• • •
Om inte Quinn tagit ut Henke så snabbt igen är jag övertygad om att Rangers kvitterat mot Oilers i det där dramat i Rogers Place igår kväll.
Det där otyget att plocka ut målisen och riskera allt fast man har tydligt momentum fem-mot-fem…varför kan inte coacher på den här nivån vara lite mer flexibla i tanken?
• • •
Under Winter Classic 2014 satt mer än 105 000 åskådare på läktarna i snöyran i The Big House i Ann Arbor.
Den otroliga siffran kommer vi inte i närheten av idag, men de har i alla fall sålt 85 000 biljetter till denna showdown, så den näst största folksamling bloggen någonsin varit del av är ett faktum.
Hurra, ska vi säga så?
• • •
Hur bra de funkar på en så här koloss till arena vet jag inte, men det är ändå helt fantastiskt att NHL städslat suveräna Midland – vars senaste album, ”Let It Roll”, var trea på min årslista 2019 – för pausunderhållningen i årets Classic,
Har du någotsånär anständig smak förstår du min hänförelse när du ser det här klippet.
• • •
Den är nu inte bara månghövdad, församlingen på nyårsmässan här på Cotton Bowl. Det består nästan uteslutande av southerners – inklusive de 30 000 fans som påstås ha tagit sig ner från Nashville – och det innebär att stämningen på och runt arenan kommer vara magnifik.
Är det något människor i den här delen av världen kan så är det att ställa till med folkfest – i synnerhet när de får vara med om något stort de aldrig upplevt tidigare.
Det blir ramalama i eftermiddag, I kid you not.
• • •
Tror jag ska vara först när jag – för att beat the crowd och trafiken – redan i svinottan fyra timmar före officiell matchstart angör pressläktaren, men Lönta Lindqvist står redan där, i finaste marinblå kostymen och Viasat-mikrofon i hand.
– Man ska alltid vara ute i god tid, säger den nyblivne Calgary-bon på sin vackraste ångermanländska.
Precis.
Förberedelser är allt!
• • •
Tillika vet the southerners hur man arrangerar spektakulära kringarrangemang och ni gör bäst i att vara förberedda på en del udda inslag idag.
Hästar och cowboys kommer dyka upp – liksom grisar och får i kapplöpning längs en snitslad bana bortanför ena sarghörnet.
Den sistnämnda programpunkten känns kanske inte helt kosher 2020, men hey – det här är Texas och i Texas är det, på många vis, 1955 för evigt…
• • •
Predators-spelarna är alla klädda helt i svart när de tre timmar innan första bytet anländer till backstage-entrén och det gör de enligt GM Poile som en hyllning till local boy Johnny Cash.
Det kallar jag klass.
• • •
De erbjuder bullriding på en elektronisk tjur på innerplanen också.
Ingen hade väl trott något annat?
• • •
Det är inget fel på hemmaspelarnas pre game-stassar heller.
De kliver av bussen i full cowboy-uniform, komplett med salta hattar.
Texas forever!
• • •
Att Texas Fair, med tivoli och grejor, ligger vägg i vägg med bomullsskålen, bidrar inte precis till att sänka stämningen det heller.
• • •
Själv kör jag traditionell Winter Classic-outfit.
Det vill säga:
För en gångs skulle skippar jag kostymen till förmån för robusta jeans och tjock turtleneck-tröja under kavajen.
Inte för att det egentligen behövs, vi i murvelskocken sitter inomhus och gonar oss och även om vi inte gjorde är det 40 grader varmare än i Queens för två år sedan, när vi fick plocka fram bilder på Jack Nicholson från slutscenen i ”The Shining” för att beskriva hur skitkallt det var.
Men ändå, ska VARA så på utomhus.
• • •
I andra periodpausen kommer Gary Bettman hålla presskonferens och avslöja var 2021 års Winter Classic ska hållas.
Jag tippar på Minneapolis men hoppas på Vegas.
• • •
Now, rent idrottsligt har de här matcherna som ni vet en tendens att ta formen av lustiga jippon snarare än riktiga hockeymatcher.
Men just den här WC-upplagan har jag rätt stora förhoppningar på.
Inte bara för att den avgörs på Knetens arena, inte bara för att de sitter 85 000 levnadsglada southerners på läktarna, inte bara för att Midland spelar och inte bara för att vi har livs levande grisar på innerplanen.
Jag tror att Stars och Predators kan ställa till med en riktigt sprakande holmgång på den provisoriska rinken också.
De är eminenta lag – ja, på papperet i alla fall – de spelar fräsande offensiv och explosiv hockey, de hatar varann med de mångåriga divisionsrivalernas föredömliga hetta och de är i akut behov av poäng.
I synnerhet Predators, på glid utför i tabellen igen
Som både Arvy Arvidsson och Flipper Forsberg underströk efter träningen igår:
– Man får njuta av inramningen innan matchen börjar. Sedan är det fullt fokus på att vinna. Det är en otroligt viktig match för oss.
• • •
Kolla, bloggen har fått sitt eget lilla kontor i ena änden av en pressläktarrad.
Där jag mitt privata Winter Classic-mys för mig själv, med exklusiv tv-skärm och allt.
I love it!
• • •
Som den hungriga reporter jag är – well… – försökte jag få tag i Kennet Andersson för en kommentar igår, men gick bom. Det var väl tung nyårsskiva i Tuna; han är så initierad i det där så (den som sätter den Fredrik Lindström-referensen får extra guldstjärna!)
Så jag fick prata 94 med hockeyspelarna på plats istället, men det hade jag inte mycket för.
Filip föddes en månad efter bronsmatchen och övriga var två, tre eller fyra år.
– Sorry, det där har jag ingen koll på alls. Och då börjar jag ändå bli så gammal, sa Järnkrok.
Gissa då vad jag börjar bli…
• • •
Dagens tipsrad är kort och här kommer den:
•Dallas – Nashville 3-4 (OT)
– Flipper Forsberg avgör 04.18 in i förlängningen och blir ny svensk Cotton Bowl-legend.
• • •
För första gången sedan grundserien fick form och kontur har Tampa Bay alltså tagit sig upp på slutspelsplats.
Där blir de kvar, kan jag meddela.
Och mitt tips om att de vinner Stanley Cup kvarstår…
• • •
I och med att solen inte lyser i Texas idag behöver spelarna egentligen inga såna där svarta streck under ögonen.
Men det kommer de ha ändå, för som Tyler Seguin förklarade igår:
– Det är coolt att för en gångs skull få känna sig som en fotbollsspelare.
• • •
HEK, det var en synvilla med parkeringen, ha ha. Chryslern stod där den skulle utanför Woody Guthrie-museet.
• • •
Bland mycket annat jag funderar på just nu är om detta också var pressläktaren Sportbladets utsända 1994 – Lasse Sandlin, Leif-Åke Josefsson, Nicklas Brunzell, Olle Svenning och den mytomspunne Tore S Börjesson – satt på.
Det måste det ju nästan ha varit och fan vad cool!
• • •
Låt bloggen presentera egenhändigt komponerade porträtt av svenskarna som intar Winter Classic-scenen idag.
Hej människor i nästa decennium!
Jo, när det här skrivs befinner ni er redan i 20-talet – medan vi här i Texas är kvar i dammiga gamla 2019.
Först om fyra timmar ringer Dallas klockor.
Man kan känna sig ute och efter för mindre…
Lite ”efter” känner jag mig också för att jag inte kunnat hänga med bättre här i bloggen under kvällen/natten, men allting har – på klassiskt vis – dragit ut på tiden under dan-före-Winter-Classic-dan här på Cotton Bowl, så…well, det sket sig.
Nu får ni, som aptitretare inför nyårsdagens urladdning under de väldiga Lone Star-himlarna, ett bildspel – härifrån och från bloggens lilla Oklahoma-odyssé.
