Ah, slutrapport hit och slutrapport dit.
Det finns inget att rapportera om.
Så nu går jag in i Thanksgiving-dvala och stänger datorn till Black Friday-racet börjar.
Torsdagens enda match slutar så här:

•Montreal – New Jersey 1

NY RANGERS – CAROLINA 3-2 (Slut)
• • •
Som Spagetti förutspådde har jag extremt mycket att göra nu, så räkna inte med någon slutkläm på länge.
Och den som kommer blir kort, jag vill bara hem till soffan….

Rangers håller undan och vinner med 3-2.
Kort grej till innan kalkonen kommer senare.

NY RANGERS – CAROLINA 3-2 (Period 2)
• • •
Det svänger och fram och tillbaka, i en jävla fart, mittperioden igenom men mål blir det inga och när det gått tolv-tretton minuter börjar i alla fall jag – i min eviga vishet… – känna att nästa cannoli får avsevärd betydelse.
Om Rangers gör 4-0 är det, sitter jag här och resonerar för mig själv, avgjort men om Canes bara kan spräcka Henkes nolla har de en mycket god chans att komma tillbaka.
Well, i ett powerplay efter 14.29 styr Dzingel in 3-1 och en dryg minut trycker Fågeln in även 3-2 och we’ve got ourselves ett drama inför slutakten på Garden.
Så kan det gå.
• • •
Stackars Jonathan Bernier. Han har förmodligen en äkta man-cold. Då börjar man ju snyfta bara man behöver byta ställning i sängen.
Att spela hockey i det tillståndet…
• • •
Too many men-utvisningar är alltid oursäktliga, tycker jag.
De inträffar inte utan att någon varit slarvig, ouppmärksam och/eller klantig.
• • •
Men jag säger ju det: När Red Wings är dåliga, då är de så dåliga att de skulle vara bottenlag även i AHL.
• • •
Överhuvudtaget håller Rangers på att schabbla bort det här genom att ta för många utvisningar.
Men Canes är bra också.
Underläge 0-3?
No, problem.
De bara gnuggar och gnuggar och plötsligt står vi här i stället.
• • •
Mja, jag håller på att gå in kalkon-dvalan och har för tillfället inget mer att komma med.

NY RANGERS – CAROLINA 3-0 (Period 1)
• • •
Med ännu mer eftertryck då:
Mika is back!!
Det hinner inte gå ens tre minuter – sedan har han, i ett powerplay, pangat in 1-0 på Petr Mrazek.
Den gör inte ont i den gode stockholmaren!
• • •
Brendan Smith, av alla, gör strax därefter 2-0 också, och när 1.40 återstår av perren styr Fox – före detta Canes-löfte – in även 3-0.
Ojvoj.
Men ja, när de häver sig upp på den här nivån – och det gör de allt oftare – spelar Rangers fanimig bästa hockeyn sedan rebuilden inleddes.
• • •
Kajsa Kex och jag har Hurricanes radiokommentatorer precis i nacken, utan glasskiva emellan, så vi behöver inte titta – varje move på isen refereras direkt för oss.
Praktiskt ändå.
• • •
Canes ser inledningsvis ut som de brukar när de kommer hit:

Som lätt bortkomna kusiner från landet som blir lite skrämda av allt stort och häftigt i storstan.
Men sedan spelar de definitivt upp sig och surrar som klassiska Bunch of Jerks-getingar i runt Rangers-kassen och vore det inte för att Henke Lundqvist de facto briljerar hade de fått in åtminstone någon puck.
Så här stort underläge förtjänar de egentligen inte att befinna sig i.
• • •
Haha, Sam Rosen har tydligen lyckats kalla Canes-backen Brett Pesce för Joe Pesci.
Det är, som Svenska Fans-Viberg konstaterar i ett mess, fler som tittat på ”The Irishman”.
• • •
Ujuj, vad fina de här Hurricanes-ställen är.
Heja Timrå, liksom.
• • •
För övrigt anser jag att mustaschen vännen Elliotte Friedman sportar i enkäten – och som han också haft modet att uppträda i i Hockey Night In Canada-studion – kan vara den mest ohyggliga någonsin.
• • •
Att Tyson Barrie återigen blir en stor NHL-back så fort Babs försvinner säger verkligen allt man behöver veta.
Undras vad den avskedade coachen tänker där han, nånstans i världen, sitter och tittar på tv.
”Nej, det var jag som hade rätt ändå”, borde han egentligen inte kunna tänka men gör det förmodligen ändå.
• • •
Om man räknar både grundserie och playoff spelar Henke alltså sin 1000:e NHL-match ikväll.
Men nu räknar man inte på det viset, så Raleighs Lasse Granqvist här bakom borde sluta gaffla om det.
• • •
Korv!

Kalkonen är penslad med smör, ugnen uppvärmd till 175 fina grader, den vidriga tranbärssylten ihopslevad och sötpotatisen helt bisarrt blandad med varm skumtomte-deg
Thanksgiving kan alldeles strax börja.
Vi har bara tretton NHL-matcher att klara av först.
En av dem avgörs här i New York City, mellan Rangers och fina Carolina Hurricanes.
Den ska bloggen se, på plats, innan han åker hem och slänger in den torra jävla fågeln genom ugnsluckan.
Ta en tugga av pumpa-pajen och häng på, vettja!
• • •
Minns ni att jag för en vecka sedan nämnde att jag höll på med ett stort projekt som jag trodde ni skulle finna givande och kul?
Well, det var alltså en stor enkät med att antal aktade nordamerikanska kollegor om intrycken av svenska spelare genom åren.
Några av er har redan sett den och sagt vänliga saker i spåret, tack för det – men för er som inte hunnit scanna av sportbladet.se har vi aktstycket här.
Det var ett jävla hästjobb att översätta alltihop, men det blev väldigt bra, tycker jag.
Snacka om att hockeygossarna representerat nationen med den äran.
• • •
Ikväll kan vi säga det på riktig:
Mika is back!
Efter exakt en månads frånvaro – det var 27 oktober Bergeron satte axeln i plytet på honom – gör Rangers förstecenter äntligen comeback mot Hurricanes.
Det ska bli underbart att se.
• • •
Apropå enkäten sa Daniel och Henrik en gång att det var mycket viktigare för dem hur de blev ihågkomna som människor än som hockeyspelare, och att det var genom sitt uppträdande de hedrade sina föräldrar.
Well, som framgår är de, i sanning, ihågkomna både som stora idrottsmän och som fantastiska personer – och bloggen skriver under på precis allt som sägs om dem.
• • •
The big exodus har inletts på Manhattan.
Alla är på väg nånstans och kaos råder på gator och avenyer – och det är ändå inget mot hur det lär se ut på flygplatserna; jag tackar min lyckliga stjärna att jag inte måste ut och stöka denna busiest travel day of the year.
Men när jag vaknar imorrn förmiddag och tittar ut genom fönstren kommer Manhattan att ligga helt öde – som hade någon släppt en neutronbomb på andra avenyn.
Thanksgiving är ju den enda högtid alla amerikaner – kristna, judar, muslimer, hinduer, buddister, ateister, what have you – firar och i ett dygn är landet helt sonika stängt.
Själv ska jag bara ligga på soffan och äta svenskt godis, inköpt hos fina Bon Bon på Lower East Side, och njuta av ”The Irishman” flera gånger i rad och jag ser verkligen, verkligen fram emot det.
• • •
Hurricanes är numer alltid intressanta att se – få spelar så attraktiv hockey – men de kommer till New York med extra mycket talk-of-the-town-faktor den här gången.
De hade ju den skandaliserade Bill Peters som coach fram till ifjol och jo, hans efterträdare Rod Brind’Amour bekräftar att nuvarande – well… – Flames-coachen faktiskt slog sina spelare vid ett tillfälle.,
– Det hände och det rapporterades till ledningen och sedan hände det inte igen. Det är allt jag tänker säga, vi har inte med det här att göra längre, säger Rod.
Alltså, jag har haft en del hetlevrade chefer genom åren – det är gott om såna i tidningsbranschen – men slagits har fanimig ingen gjort.
Otroligt.
• • •
Kvällens tipsrad är lång – men jag känner på att jag går på knock med dessa profetior:

•Buffalo – Calgary 2
– Är Flames helt lost efter senaste tidens kaos runt klubben, eller sluter de leden och samlar sig till säsongens insats utan Peters i båset? Jag tror faktiskt på det senare.

•San Jose – Winnipeg 2
– Så här när en public holiday väntar kommer bohemerna att luta sig tillbaka för mycket och Jets ha en field day.
• • •
Brind’Amour själv har alltid haft en tuff, lätt skrämmande image – han ser ju ut som en klassisk Hollywood-skurk – men är i själva verket rena urtypen för den nya tidens ledare.
Han har förvandlat det som under Peters stabbiga ledning var lag ett som gjorde det svårt för ingen till en högpresterande och samtidigt charmig maskin som det är stentufft att möta – och han har gjort det genom att vara varm och inkluderande och investerad i sina spelare.
Som Lucky Luke Wallmark sa till bloggen vid flera tillfällen under slutspelet i våras:
– Vi älskar honom. Han är en av oss.
Så har exakt noll spelare i historien sagt om Babcock, Peters, Ken Hitchcock, Ron Wilson, John Tortorella, Mike Sullivan, Bob Hartley och de andra ”hårdingarna”.
• • •
När jag kom ner i lobbyn idag kom jag på att jag hade glömt elsladden i uttaget närmast korresoffan – som om den redan hade gått på Thanksgiving-lov och bara väntade på att jag skulle komma och lägga mig med min godispåse.
Men nej, kära elsladd, vi har jobb och göra ikväll också. Det var därför jag till din irritation (jo, sladden kändes lite sur…) åkte tillbaka upp och hämtade dig igen.
• • •
Fast Tårtan…det är inte så konstigt att blickarna riktas mot koleriske Kapten Ahab i det här läget. Han har ju genom åren varit direkt skogstokig och behandlat många av sina spelare som drill-instruktören i ”Full Metal Jacket” – Gunnery Sergeant Hartman! – behandlar sina rekryter.
Men alla jag känner som spelat för honom säger alltid att Tårtan i alla fall var rättvis och behandlade alla lika. Han hade inga favoriter, det som hände kunde hända vem som helst – inklusive de största stjärnorna.
Dessutom har han ju faktiskt förstått att den generation som växer upp nu är annorlunda än tidigare generationer och, åtminstone delvis, korrigerat sitt beteende accordingly.
Han klarar sig nog.
• • •
Tänkte jag skulle vara snäll mot Ondskan, nu när det är Thanksgiving och allt, så jag erbjöd honom Brayden Point i en trejd i fantasyn – i utbyte mot Tyler Seguin.
Gissa vad som hände?
Han nobbade sin Brayden!
Vad, undrar jag, har Ekans fellow Bolts-fans att säga om den skandalen?
• • •
Å andra sidan, Sullivan…när han och Torts var här i New York minns jag att en Rangers-spelare, som ska få förbli anonym, en gång fick frågan om ”Sully” hade rollen som den snälle i en bad cop-good cop-dynamik-.
Spelaren bara fnös.
– Verkligen inte. Vad vi har här är bad cop-worse cop…
Ojvoj.
• • •
Mina svenska gäster, inkluderande några riktiga små busfrön, åkte hem igår så nu får jag sitta här och sakna scener som den här med kompisen Lill, 8, vid mitt skrivbord i skymningen.

• • •
NHL har kallat Bill Peters till möte på kontoret här i New York.
Det blir, tror jag, det sista vi hör om surgubben.
• • •
A confession: Jag började titta på ”The Irishman” redan när Netflix släppte den vid 03 i natt – bara för att jag aldrig kunnat motstå en enda frestelse och för att jag ville få lite feeling.
Men tro mig, jag kommer definitivt se om hela i morrn. Filmer kan man inte hoppa in och ut i hur som helst. Filmer ska ses i ett svep, från början till slut – som de är tänkta att ses.
• • •
På Thanksgiving är det meningen att man ska tänka på det man är tacksam över.
Det är mycket i mitt fall det, men just nu är jag framförallt tacksam för att jag får se ännu en NHL- match på Garden – med er som sällskap i spåret.
Den börjar nu.
Happy Dan-före-Turkey-dan!

Busy dag idag igen – som det blir när tyrannerna faller.
Jag ombads skriva en krönika om senaste dygnets turbulens i NHL och den har ni här.
Ojvoj, kan vi ju tillägga i bloggen. Marken gungar under sulorna på världens bästa hockeyliga.
Ni som följt bloggen – och podden! – ett tag vet att jag länge varit skeptisk till Bill Peters, men att han kunde vara så vidrig som Akim Aliu påstår – och som före detta lagkamrater i Rockford alltså bekräftar – hade jag ingen aning om. Jag tyckte det var illa nog hur han behandlade Eddie Läck – och hur jävla arrogant och oförskämd han var den enda gång jag ställde ett par helt oskyldiga frågor till honom i Raleigh – men det här är ju bedrövligt.
Nya stories ramlar in och lär fortsätta göra så framöver och det är bra men allra mest angeläget är, tycker jag, att det blir bättre i framtiden och att moderna coacher av den typ jag nämner i krönikan – Colliton, Keefe, Eriksson – får tid att utveckla en ny, hälsosammare kultur.
• • •
Tisdagskvällarna brukar vara fullspäckade med matcher, men allt blir omkastat under Thanksgiving-veckan så istället är det monumentale-omgång imorrn – och bara tre programpunkter i afton.
Dem tänker jag avnjuta i min stilla koresoffa-ro, för det var hårda bud igår och jag har som sagt varit on idag också och sen kommer alltså Wednesday hallabaloo.
Men jag sitter större delen av kvällen här och tittar och visst – den lilla trion fajter ska tippas också.
Så här tror jag.

•Montreal – Boston 1 (OT)
– Sant klassikermöte och som sådant mycket svårt att tippa. Bruins är det bättre laget, men inte jättemycket bättre, och Habs borde ha alla spisplattorna på högsta värme efter lördagens mindre muntra kollaps mot Rangers och därför chansar jag på att de pressar fram en uddamålsseger,

•Chicago – Dallas 2
– Stars kan vara bäst i hela ligan just nu och även om de är i slutet av en back-to-back blir det för tufft för Hawks här.
• • •
Vi kanske hörs under kvällens lopp, nån gång då och då – annars imorrn, innan kalkonerna stoppas i ugnen.

NY RANGERS – MINNESOTA 3-2 (Slut, OT)
• • •
Man vet att en NHL-spelare är väldigt speciell när förre ägaren kommer till fel omklädningsrum för att kramas.
Det är vad som händer Zuke.
Medan han står och pratar med norska journalister får han plötsligt se hur MSG-honchon James Dolan och Rangers mångårige PR-boss JR står och vinkar i entrén.
Han springer över och så utbryter ett regelrätt kramkalas.
Unheard of, faktiskt.
• • •
Henke möter med en ljudlig suck av lättnad när bloggen hastar fram till honom efteråt.
Inte så mycket för att Rangers – återigen – kom tillbaka från underläge och vann.
Men för att hans norske polare inte gjorde något mål.
– Det var väl för väl. Då hade jag fått gå och gömma mig. Han hade en styrning som träffade mig rätt i huvudet på slutet. Uh, skrockar han.
• • •
Vilken satans ful armbåge av Cernak i huvudet på Dahlin.
Och Tampa som alltid ska vara så fina och präktiga och aldrig gör något fel.

Han måste stängas av länge.
• • •
Zuke erkänner efteråt att han var tagen av den kärlek som vällde över honom – och vem skulle inte vara det?
– Jag fick kämpa för att hålla tillbaka tårarna under den där videohyllningen, säger han med lite darr på stämman.
Igen:
Att vinna New Yorks reservationslösa kärlek är inte lätt, men de som gör det…ah, vill han inte behöver han aldrig mer betala för en drink i den här stan, Mats.
• • •
Vet om inte ni hunnit se, men anklagelser om grov rasism har riktats mot Flames-coachen Bill Peters under natten – och det slutade med att han inte gjordes tillgänglig för media efter matchen i Pittsburgh.
Om den historien visar sig vara riktig är det game over för Peters.
• • •
Jag säger tack och godnatt från New York City– och hoppas på snart återseende.,

Rangers vinner i OT.
Mer sen.

NY RANGERS – MINNESOTA 1-1 (Period 2)
• • •
Så gå’re när man inte tar vara på det som gud giver.
Rangers dominerar större delen av andra akten och får efter tio minuter till och med en standing ovation för att de naglat fast vildarna i egen zon i nästa tre minuter i sträck.
Men ingen klarar av att grädda cannoli och jodå, istället kvitterar gamle Jersey-djävulen Parise på gästernas andra skott på mål i perioden.
• • •
H. Lundqvist!
• • •
På lördag, slår det mig, blir det kul blogg-hallabaloo. Då har vi först derby-matiné i The Rock – och sedan tar vi oss direkt till Brooklyn för Islanders duell mot Hästpolo-Gustavs Columbus.
Ladda med många kanelbullar, folks!
• • •
Wow, Jimmy Vesey Makes It Look Easy har gjort mål för Buffalo,
That’s a first.
• • •
Zuke har fortfarande inte avlossat ett endaste skott på sin buddy i Rangers-kassen, men kommer ni ihåg min profetia från introt?
Det är ju krattat för det nu.
2.15 in i förlängningen knyter gutten ihop sin finaste påse nånsin.
• • •
Räkmacks-Rosen har räknat ut att detta är Henkes 999:e match för Rangers – om man räknar både grundserie och slutspel.
Pretty fett.
• • •
Tänk att ”Potvin-sucks” lever i all välmåga på Garden – efter 40 år.
Men visst, den har ju sin grund i det faktum att Potvin i februari 1979 skadade Lill-Pröjsarn och Lill-Pröjsarn forever.
• • •
And that’s all I have to say for the moment.