5-1 i tom kasse för hemmalaget.
Hörs om en liten stund.

NY RANGERS – DETROIT 3-1 (Period 2)
• • • 
Till och med domarna är uttråkade och börjar, förmodligen för att få igång saker och ting, ta några utvisningar.
Och mycket riktigt.
Tony DeAngelo spräcker Howards nolla i ett PP efter fyra och en halv minut – och sedan brister fördämningarna i Detroit-
Eller…ah, det lämnar in några lätta i alla fall och
• • •
När till och med Chris Kreider hänger en puck vet man att motståndarna inte har ligans mest stabila målis.
Han – Kreider-Greider – har ju hamnat i målskytteklimakteriet och kan egentligen inte producera längre.
• • •
Ja, Kenta, jag åkte faktiskt ner till pressloungen i pausen och tryckte i mig en grillad – med mycket senap.

Den satt fint.
• • •
Skjuuuuuuuuut, Kaapo!
Så, jag behövde få den ur mig.
• • •
Hoppas inte Blashill inte blir FÖR ledsen om ingen kallar draget att plocka upp Mcilrath från farmen för en coach-triumf.
• • •
Varpu har sina bevingade ord på tungan, men tvekar på hanen när det ramlar in några puckar.
Tro mig, dock:
Minen säger för det mesta att hon helst ser att hon blir tagen av daga…
• • •
Att bad boy DeAngelo blivit en så pålitlig – ja, allt är relativt – målskytt för Rangers…det var det väl ändå inte så många som hade klart för sig?
• • •
Det slutar aldrig vara häftigt att se Steve Yzerman gå förbi i en korridor.
Och då kom han en gång ändå och satt sig vid mig, Ekeliw och Pierre LeBrun i gamla sportbaren Champions i Tampa för några år sedan.
Då trodde jag Ekeliw skulle upplösas i sina beståndsdelar av starstruck-upphetsning.
• • •
Det finns ju en teori om att man får leva om sitt liv gång på gång på gång.
Om den stämmer ska vi sitta igenom den här matchen igen, upplyser jag Varpu om.
Då går hon.

NY RANGERS – DETROIT 0-0 (Period 1)
• • •
Vilken sur äggfis till period.
Quckie Fast skjuter över från nära håll i ett öppet läge efter, typ, sjutton minuter och några moment senare är det en mild vinge som sätter en jävel i stolpen bakom Lundqvist.
Därutöver händer ingenting.
Absolut nada.
Två plockepinn-lag bara såsar omkring och tycks göra det de gör – eller inte gör – helt slumpmässigt.
Men låt inte mig hindra någon från att tycka att alla NHL-matcher alltid är roliga…
• • • 
Svensk ut, svensk in.
De La Rose är kort sagt petad i Detroit – och ersatt av Christoffer Ehn.

Det var ju ehn liten skräll.
Förlåt.
• • •
Ofokuserad kväll i pressboxen också. Alla sitter och pratar om annat än det som händer på isen – på engelska, finska och svenska.
Sådant gillar inte bloggen, men just ikväll har han förståelse för att det kan vara lite svårt att hålla skärpan.
• • •
Materialaren Paul Boyer, Detroits eget Pudding, gör sin 2000:e match ikväll, får vi plötsligt veta.
Då borde ju Lidas och Homer och Zäta och alla andra vara här och hylla honom, så mycket som den hedersmannen – the heart and soul of Wings, alltid där medan andra kommer och går – gjort för alla.
• • •
När jag nu börjat tänka på dåliga Ehn-skämt erinrar jag mig också den här svengelska gamla frasen:
– What are you for one? I don’t feel again you.
Den borde man ju börja använda!
• • •
När jag strax innan signalen vänder mig mot Varpu för att höra om hon möjligen sett något minnesvärt i inledningsperioden hinner jag bara säga ”Have you…” innan hon klipper av med ett tvärt ”no!”.
Ha ha, vi kommer få höra ett ”Kill me now” innan kvällen är över.
• • •
Annars? Har ni det bra? Berätta för Papa Biff.

När Detroit Red Wings kom till stan…
Ah, det är inte länge sedan det var en av de stora höjdpunkterna – säsong efter säsong efter säsong.
De hade inte bara en helt annan stjärnglans, och spelade mer förkrossande hockey, än alla andra.
Truppen rymde också fler svenska stjärnor och profiler – hockeymässigt och otherwise – än något annat NHL-lag någonsin gjort.
Lidas, Homer, The Mule, Zäta, Kron wall of Pain, Lilja, Samme, Big E, Hästpolo-Gustav…
Och de var alla – med möjligt undantag för den ständigt upprörde Hästpolo… – glatt engagerade i den här bloggen och såg till att varje inlägg blev så roligt att komponera att det sprudlade i hela Biffen.
Men som de säger i allvarsamma filmer och nyhetsreportage:
They’re all gone now.
De har antingen lagt av, flyttat till Ohio eller helt respektlöst skickats till farmarligan.
Kvar återstår…ett lag bland andra.
Bara sämre än det för ett decennium sedan ens gick att föreställa sig att Detroit Red Wings någonsin skulle kunna vara.
Men det är bara att acceptera. Tiden väntar på ingen, alla blir gamla och måste sluta – och lag måste riva ner sina fundament för att kunna bygga nytt på sikt.
Och jag går ju ändå hit en sån här kväll.
For the memories.
• • •
Nä, Brage räckte inte till hemma på fina gamla Domnarvsvallen ikväll och chansen att de ska kunna vända det här kvalet i Kalmar på söndag får ju ses som lika stor som att Milan Lucic vinner Hart Trophy till sommaren.
Men jag är glad ändå. Pojkarna från bruket där hemma har gjort det bättre än någon på förhand hade rätt att kräva och får härmed ett hjärtligt tack för den mest inspirerade säsongen sedan 1980-talet.
• • •
Som väntat:
Rangers generationsväxling gör tvärnit efter den penibla insatsen mot Ottawa i förrgår.
Nu är det gamla tider igen.
Marc Staal kliver in i laget, på bekostnad av Ryan Lindgren, och Henke startar i kassen.
Fansen hoppar upp och ner av ilska, med såna där serietidningsbubblor fulla av blixtar och åskmoln och stjärnor och uttryck av typen ”Argh! hängande ovanför hjässorna.
Förståeligt kanske, men de får vänja sig. I en process som den som pågår på Manhattan just nu ingår många ”false startes” innan en ny stomme tagit form och en ny identitet etablerats. Och nej, David Quinn kommer inte få sparken.
• • •
Futtig tipsrad ikväll men den ska ändå levereras.

•NY Rangers – Detroit 1
•Edmonton – St. Louis 1 (OT)

• • • 
Vill förvarna om att jag hamnat i min första serielunksfunk och nej, jag tänker verkligen inte klaga. Det finns sannerligen värre öden i världen än att få en överdos grundseriehockey i NHL.
Men jag behöver lite time off, för att få tillbaka inspiration och studs i steget, så efter kvällens insats följer två bloggfria omgångar när jag gör annat och laddar om.
Tack för förståelsen.
• • •
Man behövde inte vara överdrivet blödig för att känna empati visavi Markan i slutscenen i Rogers Arena igår.
Att tvingas agera målis när regerande mästarna kommer tre mot noll – och lagkamraterna ligger och simmar på isen i offensiv zon – är lite som att få försvara sig med slangbella mot flock utsvultna lejon.
• • •
Ja, jag vet att jag tidigare i veckan febrade om bloggens säsongsdebut i Brooklyn imorrn, men eftersom skadade Bengan inte spelar för Penguins kommer jag inte ha något särskilt att rapportera åt tidningen och….nej, jag måste vara ledig!
Gå på bio!
Ta en bärs!
Vila sönderkokt hjärna!
Annars blir det – tro mig – bara platta, blodfattiga, stumma texter här framöver.
• • •
Det kan mycket väl vara så att Chicago Blackhawks är sämst i hela NHL just nu.
Andra har sämre ”record”, ja, men som Ondskan påpekade i podden idag:

Det beror nästan bara på att Robin Lehner varit minst lika fenomenal som ifjol.
Utan hans insatser i kassen hade de blivit krossade kväll efter kväll.
Ojvoj.
• • •
Kron Wall of Pain är ju faktiskt kvar i Motown, som rådgivare åt Yzerman, och då tänkte jag att han kanske skulle följa med till New York på den här resan och ha tid att gå ut och till skillnad från under den aktiva karriären ta något järn och jodå – så hade det kunnat bli.
Men 55:an har åkt till Stockholm för att se matcherna på Globen, så – next time.
• • •
Wings har plockat upp en gammal New York-bekanting till kvällens framträdande på Broadway:
Dylan McIlrath.
– Vi behöver bli lite svårare att spela mot, säger skämtaren Blashill.
Mm, McIlrath – för hockeyn vad en Skogaholmslimpa är för den avancerade gastronomin – kommer såklart lösa alla problem…
• • •
De kom aldrig hit i förrgår, men nu har vi mytomspunna SVT-duon Dusan och Johannes på plats.
Det är bra det, för jag har stålar att kräva av fotograf-Johannes.
När vi träffades ifjol satte han fem tusen spänn på att bröderna Sedin skulle komma att hjälpa Modo upp i SHL och jag satte emot.
– Äh, säger han nu.
Hi hi.
• • •
Bästa Red Wings-minnet på Garden?
Mja, det måste ju vara året när Zäta under en gemensam middag kvällen innan hade lovat att han skulle sätta en mellan benen på Henke – och sedan gjorde det också.
Då var det muntert i ett omklädningsrum efteråt – och jävligt omuntert i ett annat.
• • •
Doc Emrick sitter precis bakom ryggen på bloggen och tjoar ikväll.
Så ni vet när ni hör honom. I’m right there…
• • •
Fast ännu roligare var det den gången Wings kom hit på papparesa och ledande spelare var skadade och kunde hänga med på galej kvällen före match, men det är oklart om allt som hände då är preskriberat så vi tar och återkomma om det.
Men vi kan säga så här:
När jag dök upp i omklädningsrummet efter matchen kom Zäta – som spelade och inte varit med på nåt nattsudd men tydligen fått ett och annat berättat för sig – utan ett ord fram med en vattenflaska och gick igen…
• • •
Okej, det är match igen.
Hoppas den blir kul.

Fettisdag firar vi först nån gång i slutet av februari, eller hur?
Inte i NHL.
I NHL har vi feta tisdagar nästan varje vecka – och just ikväll avlossar vi en riktigt saftig semla med tjocka lager vispgrädde och hela inredet fullt av mandelmassa.
Elva matcher ska avgöras innan klockorna ringer för natt och hey – så här får er ciceron-biff på den nordamerikanska kontinenten för sig att de slutar.

•NY Islanders – Ottawa 1
– Islanders är tillbaka i Brooklyn, för första gången i år, och där är de alltid lite sämre än på Long Island, men naturligtvis stänger de ändå ner Sens, överlyckliga över säsongens första bortaseger igår, utan problem.

•San Jose – Chicago 1
– Sista chansen. Klarar hajarna inte att slita ett mycket blekt Chicago i stycken, på hemmaplan, kan de släcka lyset och säga godnatt.

• • •
That’s it från mig för kvällen, tror jag.
Schemat är extremt busy just nu och någon gång måste gammpojken återhämta sig.
Fettisdagsshowen är er i spåret alltså,
Några få saker bara:
•Bloggen ber att få gratulera Zdeno Chara, som ikväll spelare sin 1500:e match. Det är en oerhörd siffra. Omöjlig, rentav. Men det går inte att stoppa Big Z. Han var stjärna när jag började med det här för fjorton år sedan och han är fortfarande stjärna. Och dessutom alltjämt en väldigt klok och varm människa, det framgår inte minst i den här färska intervjun, om det meningslösa och korkade med rookie-mobbing, med gode Joey Mac.
•Redan vid 17 blir det mörkt i New York just nu. Jag gillar det inte!
•Det är mycket fascinerande att se Stockholm genom ögonen på de vänner och kollegor som, med anledning av Globen-matcherna till helgen, just nu är där för första gången. Vår huvudstad är uppenbarligen helt exotisk. Kolla själva på bland andra Nick Cotsonikas, Joe Smiths, Mike Harringtons och Shawn Roarkes Twitter-konton.
•Heja Brage!

NY RANGERS – OTTAWA 2-6 (Slut)
• • •
Oops, nu glömde jag faktiskt helt och hållet att jag skulle producera en slutrapport också.
Jag skrev klart det jag skulle och la mig sen i soffan och kollade på tv och när det nu började kännas som läge att släcka lampan slog det mig:
Just ja, Kung Kenta kanske sitter och väntar…
Så kan det går när det inte finns så mycket att säga och det fanns det inte den här gången.
Fast det var trevligt att träffa Den Nye Erik – han berättade att han skulle gå på sen supé med gamle HV 71-kompisen Lias efter matchen men inte visste om han skulle våga säga nåt om matchen för Lias hade varit lite grinig på isen ”och skällde om att jag måste förbättra mitt stuk” – och höra den majestätiskt tatuerade King Kong Nilsson lovorda Brady Tkachuk.
– Underbar lagkamrat, han gör allt för gruppen. Men det är nog inte lika kul att ha honom som motståndare.
Nej, fråga Brendan Lemieux. Där gick många proppar ikväll.
Och nu – mot bingen.
Vi hörs, på något sätt, under tisdagen.
Heja Brage!

2-6 står det nu när jag börjar röra mig mot hissarna.
Kortkort slutrapport kommer senare.

NY RANGERS – OTTAWA 2-5 (Period 2)
• • •
Ställ Henke i kassen!
Kasta ut Staal på isen!
Övertala Girardi att göra comeback!
Det nya är över, dags att gå tillbaka till det gamla!
Nä, så drastiska behöver vi kanske inte bli, men detta är en sensationell kollaps – ett rent fiasko – från Rangers sida och den korrigerar perspektiven för Quinn & co.
Jobbet är inte precis klart…
• • •
Ron Hainsey, av alla skogshuggare, gör ett superfint mål – i powerplay.
Det är som att att Limp Bizkit skulle återuppstå och spela in ett soulalbum av samma kaliber som Marvin Gayes ”What’s Goin’ On”
• • •
Bilderna från Washington igår indikerar att det blev rätt kul när Caps och nyblivna baseboll-mästarna Nats firade ihop och well, är det något vi vet att hockeylaget i huvudstaden kan så är det att ställa till med partaj.
• • •
Efter anstormningen första tolv-tretton minuterna har han inte utsatts för de svåraste prövningarna i hockeyhistorien, men King Kong Nilsson ser väldigt stabil ut i Sens-kassen.
• • •
Det verkar vara ett karaktärsfel hos de unga Rangers-spelarna:

De spelar bara som de ska när de har ledning.
I underläge, när det tar emot, tycks de bli ängsliga och frustrerade och vet inte hur de ska agera alls.
Det duger ju inte.
• • •
Pageau, ja.
Det är en klassisk gammal Rangers-dödare.
I slutspelsserien 2017 tog han Henke, och alla andra som var med då, till kemtvätten.
• • •
Den fulla kanadensiska kvinnan har förmodligen en storartad stund nu, men det vi inget om för hon avvek – med en föraktfull blick mot mig – ett par minuter in i mittperioden och står, gissar vi, i baren.
• • •
Ojvoj, HEK, ketchupflaskan har gått i topp i Detroit.
Om nu bara New York Dolls främste sniper – Flipper Forsberg – kunde sprätta in en puck också.
• • •
Här firar vi paus med en slurk amerikanskt kanonkaffe.

NY RANGERS – OTTAWA 1-2 (Period 1)
• • •
Efter halva inledningsperioden känns det som jag borde gå in i introt och radera utgången om att Senators såklart inte är lika usla som sitt rykte.
Då står det nämligen 8-0 i skott till Rangers. Ja, gästerna får inte iväg en endaste puck mot Georgiev förrän klockslaget 11.24.
Men sen harklar de sig, kommer upp i något som liknar NHL-klass och vänder – förbluffande nog – på hela pastejmackan så jag låter bli.
• • •
Enligt ett sms från Höken blir Sam Rosen till sig vid Rangers 1-0-mål och skriker ”Kakko with a great finish”.
Hehe.
Great är det i alla fall att se att det blåvita underbarnet blir mer och mer bekväm i NHL-kostym.
Han kommer bli sån attraktion här de närmaste decennierna.
• • • 
Trevor Knorr, heter en av kvällens linjedomare.
Det är ändå ett namn med…knorr!
• • •
Ibland är det en bra idé för målvakterna att blockera pucken också, lär vi oss när Georgiev inte gör det och Sens får tag i returen, kan trycka in kvitteringen och komma in i en match de fram till dess inte ens hade med att göra.
•  •
På något sätt har en lätt berusad kvinna från Kanada letat sig in på pressläktaren och sitter nu en bit bort och muttrar och sluddrar och applåderat lite småfumligt så fort Sens har pucken.
Vid de två bortamålen jublar hon också – och fräser nåt åt mitt håll.
Oväntat – men variation förnöjer ju.
• • •
Aldrig tidigare har det varit fjärde november 2019 – och aldrig kommer det att bli det igen.
Tänkte bara jag skulle påminna om detta faktum.
• • •
Det här med att NHL ska ta bort slagsmål…det känns som vi är ganska långt från ett sådant beslut när publiken jublar blodtörstigt så fort DeAngelo och J.C Beaudin kastar handskarna – och lallaren som sköter Garden-jumbotronen visar varje slag i slow motion.
Wtf?
• • •
Kenan Thompson, en av de bästa stjärnorna i samtida Saturday Night Live, är här och vinkar i jumbon.
• • •
Det blir slow motion i jumbon även när Brendan Lemieux slåss med Borowiecki och varje gång en knytnäve landar på en haka jublar Garden exalterat.
Har jumbotron-skötaren och publiken från UFC-galan i helgen, den som Trump gick och buades ut på, blivit kvar?
• • •
Just ju skulle jag vilja sätta tänderna i en landgång, men sån civiliserad mat bjuder de ju inte på här, så det får bli en simpel vurre.

Det händer framför våra ögon på Broadway nu.
Vaktbytet.
Generationsväxlingen.
Det tektoniska skiftet.
De gamla spelarna, de som utgjort Blåskjortornas stomme i ett decennium, sjunker tillbaka in i skuggorna – och de nya, unga artisterna tar slutligen över.
Processen sattes förstås igång redan när klubbledningen mitt under säsongen 17-18 tog beslutet att iscensätta en grundlig rebuild, men det är först senaste veckan David Quinn – coachen som fick förtroendet att ratta Manhattan-laget in i nästa era – vågat ta steget och och faktiskt inlett förnyelsen på riktigt.
På sätt och vis kändes det som att den förra epoken fick sitt symboliska slut när de avtackade Dan Girardi – en av de bärande pelarna i det som Brooks på Post alltid kallade The Black and Blue Rangers – innan Tampa-matchen förra veckan. Samma kväll var Marc Staal petad för första gången på 13 år och nu sitter Henrik Lundqvist i båset för tredje matchen i rad – och det lag som såg ut som en samling bakfulla mellanchefer från Postnord i Korpens sistadivision mot Boston så sent som för en helg sedan har inte bara vunnit två raka utan gjort det mot just Tampa samt Nashville och faktiskt spelat bra, inspirerad hockey.
Att Georgiev – vår bulgarisk-ryske vän med bas i Finland – i alla fall tillfälligtvis tagit över som förstemålis är särskilt intressant.
Henke har ju faktiskt inte alls varit dålig när han spelat, tvärtom, men Georgiev har varit ännu bättre och hur plågsamt det än känns för Rangers måste livet efter den största klubbikonen i modern tid någon gång inledas.
Så, well, den gamla tiden är över – och den nya tiden här.
Nu.
Kolla in den med Bjuppie Biff ikväll.
• • •
Vet inte om ni såg, men igår gjorde jag min debut på HockeyNews.se.
Allt blir som vanligt här och jag fortsätter skriva lika mycket åt Sportbladet som alltid, men varje söndag kommer det också en krönika på den spänstiga hockeysajten där sådana som Simba Sjöberg, Camilla Enström, Mattias Ek, Tampa-Tumba Sven Gustafsson och Petter Rönnqvist redan regerar.
För att fira detta kom just Simba hit och spelade in en liten video innan helgen.
Den såg ut så här.

• • •
Det finns de som menar att ett av skälen till attt Georgiev har större framgång är att laget alltid spelar bättre framför honom och den ståndpunkten har även jag förfäktat något år.
Men som någon påpekade – jag tror det var Carpie på The Athletic – ser han, kvicke Georgiev, också till att det är lättare att spela bra framför honom.
Han får igång spelet fortare för att han är vassare på puckbehandling och han blockerar färre puckar, vilket leder till färre tekningar i defensiv zon, en del av isen utespelarna tidvis ser ut att behärska ungefär lika bra som genomsnittliga laxöringar behärskar skogsterräng.
Det går således inte att anklaga Quinn för att göra fel i det här avseendet.
• • •
”BP har kvitterat!”.
I Borlänge – likväl som i min holk i östra Midtown – är det redan bevingade ord.
• • •
Vi har Ottawa Senators in the house ikväll och nej, de är inget vidare – främst för att ägaren från hell, Melnyk, inte ger dem chansen att vara bra.
Men den här bilden som börjat etablera sig att de suger så mycket köttbulle att lagen de slår bör skämmas…den har ändå ingen täckning i verkligheten.
Truppen saknar verklig star power, men består ändå av bona fide NHL-spelare och då och då kommer ju de att samla sig till utmärkta insatser, tro inget annat.
Men jaja, ibland är det naturligtvis kul att överdriva och jämföra såna lag med riddaren i Life of Brian som fortsätter fajtas fast han saknar både armar och ben.
• • •
Vi har en normal måndagsgiv med blott fyra matcher i afton.
De slutar, tror Smooth Furman, så här.

•NY Rangers – Ottawa 1
•Boston – Pittsburgh 1
•Detroit – Nashville 2
•Edmonton – Arizona 1 (OT)

Lätt, vill jag hävda…
• • •
Now, mitt i allt högtidligt tal om förändringar ska man ju komma ihåg att denna nya tid i Rangers-land bara pågår så länge kidsen spelar bra och vinner.
Skiter de en lök ikväll är Staal tillbaka på isen på onsdag och Quinn har redan gjort klart att Henke – som säkerligen vibrerar av iver att få visa vem som fortfarande är The King of New York – startar den matchen, mot Wings, och skulle även bulgaren ha fallerat mot Sens lär det vara början på en lång stretch.
• • •
Den långe är enligt sittplatsschemat här ikväll.
Nej, inte Zlatan.
Dusan.
Men i journalistvärlden ÄR ju det som att ha Zlatan på plats, så hurra!
• • •
Minnet sviker allt oftare, Furmans hjärnceller är på reträtt, men jag tror detta är första gången jag ser Nye Erik – alltså Brännström – live.
Det ska bli trevligt.
• • •
Visst borde Simon Bank och Erik Niva vara på Domnarvsvallen på onsdag?
Jag driver den kampanjen och tycker jag borde få ert stöd.
• • •
Nope, Mika är ännu inte i stridbart skick och spelar inte ikväll heller.
Det känns lite oroande, det här kan bli hans stora år – men de som ska ha stora år måste ju spela .
• • •
Den här veckan är det jag mot Jarkko i fantasyn och vi rustar båda för krig.
Själv är jag särskilt nöjd med att ha plockat upp Chytil från free agency när ingen märkte och ser fram emot att han mörsar in puckar på King Kong ikväll – Jarkkos nye målis.
• • •
Nu i november spelar Islanders merparten av sina matcher i Brooklyn och jag längtar efter Pittsburghs besök på torsdag med betydligt mer iver än jag nånsin hade kunnat föreställa mig.
• • •
Ojvoj, ser på film på officiella Twitter-kontot att Lightning plockat med sig Phil Esposito till Stockholm.
Ska Stig Salming se Globen-matcherna?

Då kan det bli åka av.
• • •
Blir lite vemodig när jag ser Sens värma. Det brukade vara ett av de lag man som svensk NHL-bevakare febrade mest över att få följa, först med Alfie och sedan med King Karl.
Nu är det…som vilken motståndare som helst.
• • •
På det där officiella Twitter-konstigt har de dock inte inkluderat gårdagskvällens besök på O’Leary’s på Östermalm, men istället har Reinholdsson himself – O’Leary’s-mannen – sett till att vi fått veta att NHL-stjärnorna hade väldigt skoj där…
• • •
Well, then – hockey time igen.
Enjoy, fina vänner.