Ikväll kan vad som helst hända på Madison Square Garden.
Det är one of those days i New York, nämligen – en sån när man slår upp ögonen på morgonen och omedelbart känner att något är off i världsmetropolen.
Ett molntäcke tjockare än Ritz-Carltons maffigaste duntäcken, och gråare än hästsvansarna i publikhavet på en Grateful Dead-konsert, hänger över hela stan – så lågt att toppen av de högsta skyskraporna inte ens syns – och nere i trängseln på gator och avenyer terroriseras stressade människorna av ett vasst, ihärdigt duggregn.
Jag vet precis vad som väntar när jag kliver ut genom dörrarna nere i lobbyn och visst – själva livsluften är mättad med irritation, frustration och missnöje. Trafiken står i princip still i vätan och bilisterna kastar sig på tutorna med värre stridslystnad än nånsin, fotgängare på pardonlös språngmarsch krockar och försöker döda varann med chockerande svordomssalvor och de psykiskt sjuka olycksbarn som åter börjat befolka Manhattan en masse är extremt oroliga; skriker och gestikulerar och gör utfall mot skärrade turister.
Det är lika överallt.
Till och med det vanligtvis milda och vänliga kioskbiträdet på hörnet snäser surt när jag lämnar in min Megamillions-kupong (vilket borde innebära att jag vinner ikväll, eller hur?)
Och helt i enlighet med de här dagarnas inbyggda skitlogik manifesteras den allmänna misären också i mina egna – och gissar jag, alla andras – vardagsförehavanden.
Jag spiller såklart ett glas mineralvatten över New York Posts första sportuppslag under lunchen på Gemini Diner, tappar ett viktigt kuvert jag ska lägga på brevlådan och blir sånär överkörd av en cyklist när jag korsar 34:e gatan – och gör mig själv skyldig till ett verbalt utbrott i John Tortorella-klass.
Själva gravitationen i stan har liksom rubbats och ingen skonas – inte heller, får ni snart erfara, idrottsstjärnor involverade i action på Madison Square Garden.
Den match New York Rangers och Tampa Bay Lightning nu ska utkämpa kommer rymma gurgel, konstiga situationer, plexiglas som går sönder och…ja, en massa grejor vi inte kan föreställa oss ännu.
Vänta ska ni få se.
• • •
Lightning, ja.
Dem kan man kanske tycka att ni fick höra nog om i bloggen förra veckan.
Men det är inte mitt fel att de följt efter mig upp till denna höst-mess och ah, en bloggare kan ju inte låt bli att gå och se Vigge Hedman på Garden bara för att han själv just spenderat en vecka i tikibaren.
Eller hur?
Nä, tänkte väl.
• • •
Dagens talk of the town är annars en brutal sågning av stekhuset Peter Luger i New York Times.
Pete Wells – stans bästa restaurangkritiker – sätter, om ni ursäktar metaforen, köttkniven rakt i rakt i hjärtat på den mest anrika krog-institutionen av dem alla.
Noll stjärnor får den tidigare avgudade 132-åringen (!) i Brooklyn – och formuleringarna dryper av gift som rare-biffarna på tallrikarna dryper av blod.
Det är som att en svensk som verkligen kan skriva bestämde sig för att plocka ner Grand Hotel, Foppa eller kaffe där hemma.
Off topic, förlåt, men den texten skakade verkligen om gamle Biffen (…)
• • •
Tyvärr, helt oskadd klarade sig Mika tydligen inte från Bergeron-tacklingen.
Han har inte hjärnskakning, försäkrar Rangers, men han kan inte spela ikväll.
Vad det innebär såg vi i de två sista perioderna i söndags – och nu är det alltså Tampa Bay Lightning Blåskjortorna ska ta sig an utan sin ledare och överlägset bäste spelare.
Risk för blodbad föreligger.
• • •
Kajsa Kex bara rycker på axlarna när jag påpekar att det är en jävla dag i New York.
– Det är det. Men jag är van. Jag kommer ju från Göteborg, säger hon och öppnar laptoppen i båset intill i Gardens pressrum.
Haha, ja det är kanske så dessa mörka stunder i New York
Göteborgsdagar.
• • •
Men igen – det är en SÅN dag och vem vet, Rangers-utan-Mika kanske krossar laget som ska vara världens bästa
I så fall VET vi att det verkligen är gravitationen som spökar.
• • •
Några matcher har måhända redan börjat när detta publiceras, men det får vi i så fall ta – här kommer kvällens lilla tipsrad:

•Boston – San Jose 1
•Toronto – Washington 2
•Pittsburgh – Philadelphia 2 (OT)
•Carolina – Calgary 1
•NY Rangers – Tampa 2
•Detroit – Edmonton 2 (OT)
•Nashville – Chicago 1
•Dallas – Minnesota 1
•Anaheim – Winnipeg 1

• • •
Det Rangers eventuellt, eventuellt kan hoppas på – förutom gravitationen då – är det faktum att Bolts har tankarna på något helt annat just nu.
De ska vara här i New York fram till på lördag och spelar även mot Devils (i morrn) och Islanders (på fredag). Sedan flyger de till Stockholm för mötena med Buffalo på Globen.
Den resan pratades det lite för mycket om redan förra veckan – bland annat för att jag frågade om den… –och när den nu står för dörren är det inte omöjligt att den blir en liten distraktion.
Fast det skriver jag egentligen bara för att Rangers-fansen i läsekretsen inte ska känna sig helt uppgivna.
• • •
I Mikas frånvaro har Filip Chytil – äntligen – kallats upp från farmen och han kommer av allt att döma göra säsongsdebut i den här matchen, mellan Kreider och Buchnevich.
– Spelar han lika bra som han gjort i Hartford blir han här ett bra tag, lovar coach Quinn.
Fast det är värt att komma ihåg att han – Quinn – och de flesta andra tycks ha olika definitioner av begreppet ”bra”…
• • •
Att Bolts är på väg till Stockholm märks också på antalet förfrågningar jag får från kollegor om var de ska äta och dricka i konungarikets huvudstad.
Det var ju ett tag sedan jag bodde där – femton år, för att vara pretty exakt – och mina vardagsrum Hannas och Folkhemmet finns inte längre, men jag gör mitt bästa och föreslår personliga gamla favoriter som Riche, Pelikan, Bistro Ruby, Taverna Brillo, Cadierbaren, Tennstopet och O’Learys.
Har ni nåt mer att komma med?
• • •
Quinn börjar bli riktigt impopulär i Rangers-land, det förstår jag om inte annat när min doorman Simon – extra arg idag, förstås – möter med en svavelosande salva nere i lobbyn.-
Grova svordomar, såna som involverar världens mammor, följdes av önskemål om att Quinn bör skickas up the river eftersom han inte kan ta hand om uppenbar talang.
Burt Lancaster-kopian får hoppas på ett dramatiskt lyft, annars får han nog fira jul nån annanstans.
• • •
Ikväll mutar de oss med små espresso-muggar, placerade vid varje pressläktarplats.
Vem av er ska ha min?
Kom med ett bra argument i spåret, den som är fyndigast kan sedan komma hit och hämta sitt pris.
Kom ihåg – den pryds av ett Rangers-emblem.
• • •
Jesper Fast är tillbaka, tack och lov, det betyder förhoppningsvis att det personliga inte var såp allvarligt – och bildar förstakedja med Panarin och Strome.
Now, jag högakter Quickie, han är det bästa som kommit från Nässjö sedan Dregen, men förstakedjan…det är väl egentligen inte där han ska vara.
Lias Andersson?
Nej, han ska inte ha några chanser. Han får harva med Haley och – backen – Brendan Smith i fjärdelinan.
Suck.
• • •
OK, nu kröner vi den här underliga dagen med en – jag garanterar – underlig hockeymatch.

NY RANGERS – BOSTON 4-7 (Slut)
• • •
Jahaja, dom hann grädda ytterligare några cannolis medan jag stod i hissen på väg ner till the event floor – men really, ni fick väl aldrig för er att det var spännande sista minuten?
Nä, tänkte väl.
• • •
Det går alldeles utmärkt att prata med Henke efteråt, faktiskt.
Ja, han är frågande över bedömningen på målet och roughing-utvisningen (”jag får tacklas när jag har pucken, väl?”) – men att propparna gick berodde lika mycket på hur laget bara föll ihop i andra och det har inga problem alls att prata om.
Read all about it på sportbladet.se om några timmar.,
• • •
Goda nyheter från Quinn om Mika:
Han har inte drabbats av hjärnskakning och kan vara tillbaka redan på tisdag.
Då kommer Tampa Bay till stan, så man…they better hope.
• • •
Islanders föräras härmed en rungande applåd.
De är inte bara bästa hockeylaget i stan.
De är det enda lag, i någon sport, New York överhuvudtaget har som faktiskt vinner…
• • •
Nu ska jag gå hem och lägga mig i korresoffan, beställa hem en burgare, äta den och sedan somna till nån såsig tv-show.
Fy fan vad skönt!

2.27 kvar och Bruins leder med 6-2.
Bloggen går mot omklädningsrummen.
Kort slutrapport kommer – nån gång.

NY RANGERS – BOSTON 1-4 (Period 2)
• • •
Ojvoj, propparna går på Broadway.
Framförallt blir Björn Henrik Lundqvist från Åre rena Kapten Haddock när Bruins elva sekunder in i mittperioden får ett mål godkänt.
I momentet innan har han blivit manglad av Pasternackan och ligger vimmelkantig på isen när Bergeron petar in returen och svensken uppfattar situationen som solklar goaltender-interference.
Men faktum är att Pasternackan kommer flygande för att Hajek trippar honom, så bedömningen är nog korrekt.
Det hindrar inte Henke från att ånga iväg mot rödlinjen när domslutet på isen bekräftas efter videogranskning och zebrorna Rehman och Pochmara ska nog vara glada att Kreider hinner stoppa honom halvvägs, annars hade de kunnat få äta klubbhandske….
• • •
Henkes sinnesstämning består perioden igenom, ser det i alla fall ut som när han går ut bakom kassen – och ger den framstormande pasternackan en tackling.
Kalabalik utbryter och Lunkan får två för roughing.
Det här kan sluta hur som helst…
• • •
Nej, det gick inte alls så bra med Mika.
Han har spelat färdigt för kvällen på grund av ”upper body injury”.
Då föreligger väl dessvärre risk för hjärnskakning
• • •
Mindre än en minut efter den kontroversiella kvitteringen får Brad Marchand stå helt ren framför Henke och finta in ytterligare ett mål – och han gör det så retsamt att man lätt får intrycket att han noterat att Rangers-keepern är, eh, lite förbannad och vill jävlas lite extra.
• • •
I övrigt…ja, vad sa jag om björnen och DiCaprio i ”The Revenant”?
Bruins är så djävulskt mycket bättre än Rangers – i synnerhet Rangers UTAN Mika – att det tidvis blir penibelt.
• • •
Smooth Furman högaktar Patrice Bergeron, men tycker ändå att den där axeln i plytet på Mika bör föranleda disciplinära åtgärder av något slag.
• • •
Olberman gick just hem.
Medgångssuporter.
• • •
Nu får vi se om Quinn, eller någon annan, lyckas kyla ner Henke i pausen.
Annars kan det bli kaos i tredje.
Hänger ni med i den?

NY RANGERS – BOSTON 1-0 (Period 1)
• • •
Det tar alltså drygt tio minuter innan Broadway Blueshirts avlossar sitt första skott på mål.
Men efter det lyckas alltså skogshuggaren Micheal Haley böka in en retur – och så går laget som Bruins lekt med som katten leker med en sårad talgoxe upp i 1-0-ledning.
Det är inte alltid den klockrena logiken som utmärker idrotten ishockey…
• • •
Skönt att se Mika återvända till isen efter att ha träffats av Bergerons axel över käken.
Den situationen kändes inte helt kosher.
• • •
Under andra halvan av sitt första powerplay får Rangers inte ens låna pucken.
Istället åker Brad Marchand ett helt Vättern Runt över Garden-isen med trissan klistrad på klubbladet.
Festlig sekvens.
• • •
Jesper Fast skulle ha lirat i Rangers förstakedja ikväll, men missar matchen av personliga skäl.
Dey beskedet är alltid obehagligt, hoppas det inte är något allvarligt.
• • •
Som farmor Kristina från Nyköping frågade under en pre game-stund i Tampa i veckan:
– Är det inte mycket hönsgård i Rangers försvar ibland?
Jo, i sanning.
• • •
Nordy Nordström spelar inte heller. Han har en infektion, meddelar Bruins.
Men den gode Pär Lindholm är på isen, det gillar vi.
• • •
Det är lite lugubert att Rao’s inte bara köpt sargreklam på Garden utan dessutom försäkrat sig om säkerligen svindyr prime-location vid gästernas bås.
Rao’s – som han som spelade lokal FBI-chef i ”Sopranos” ägde tills han gick bort för något år sedan – är en av New Yorks mest exklusiva restauranger, omöjlig att få bord på utan att vara Brad Pitt.
De vill således inte ha dit mer folk, det handlar bara om prestige.
Di rike di kan, som min kompis Alle alltid säger.
• • •
Fan, Molle, nu blev jag sugen på leverpastej.
Det har vi ingen i det förlovade landet och hur konstigt är inte det?
• • •
Haley …den är svår att svälja.
Tycker jag.
Tänk då vad Jaroslav Halak ska känna.
• • •
Nej, nu får vi staga upp gäspande Biffen med lite kaffe.

Jomen, kolla – Smooth Bjuppie Furman hann hem i tid.

Stormen i New York bedarrade under eftermiddagen, så vi landade bara en halvtimme efter planerad ankomst.
Sen var det bara att krångla sig till östra Midtown, kasta in resväskan, byta om, springa ner till 34:e gatan och ta crosstown-bussen bort till sjunde avenyn och, well, nu sitter jag här på Garden och ska se Original Six-duellen mellan New York Rangers och Boston.
Dock:
Jag är något sliten efter den här ystra veckan, toppad med alldeles för tidig uppstigning i morse – och så en guppig flygresa på det.
Så vänta er inga överdrivet långa tirader i afton. Det blir mer lite…finbloggande sådär.
• • •
Brage tycker jag vi kan låta bli att prata om helt och hållet.
Förlusten i Halmstad hör till de tyngsta jag upplevt i vuxen ålder, faktiskt.
När de släppte in den förödande 3-2-bollen – som vanligt i 90:e fucking minuten – och den allsvenska drömmen dog ekade ett rätt så eftertryckligt ”Helvete!” i Delta-loungen på Tampa International.
Men fotboll…who needs it?
Nu är det hockey som gäller – forever!
• • •
Jo, Ja, Rangers lyckades helt oväntat nypa till Buffalo tidigare i veckan och Buffalo toppar de facto sammanlagda tabellen.
Ändå känns matchen ikväll nästan som ett mission impossible för Blåskjortorna.
Bruins är så jävla starka – på riktigt – och har haft en regelrätt field day med rivalen från Broadway de senaste åren. Är det något som inte passar NYR alls är det motståndare som kombinerar tyngd och elakhet med speed och skicklighet och det är just den ekvationen alla som möter björnarna måste lösa.
Det enda som möjligen kan tala för Lundqvist & co är att B’s hade en mycket emotionell match mot Blues så sent som igår och kanske brände allt krut då.
Men…njäe, jag tror dom som vanligt kommer göra med Rangers som deras fellow björn gjorde med Leonardo DiCaprio i ”The Revenant”.
• • •
Våra gäster i Tampa – plus Ondskan, redaktör Larsson och Ted Tikkan Åström – lyfte från TPA för en halvtimme sedan och har just navigerat ut över Atlanten för en åttatimmarsodyssé till Frankfurt.
Och här sitter jag.

Det är nåt konstigt med det.
För mindre än tolv timmar sedan skålade vi ju i tikibaren, allihop…
• • •
Meh, Edmonton, vad pysslar dom med nu då?
• • •
Går förbi när Bruins lattjar fotboll i zamboni-garaget en timme innan matchstart och blir inte det minsta förvånad över att se att Pasternackan är den som verkar ha roligast och gapar och skrattar och står i.
Visst fattar man instinktivt att han är sån?
• • •
Fin svensk uppställning – på rad – i pressboxen ikväll: Yours truly Furman Biff, Simba Sjöberg från Hockey News och Kajsa Kex från Hockeysverige.
Vi är redo – är ni?
• • •
Apropå Pasternackan var det nåt Bruins-fan som febrade i spåret – eller var det på Twitter? – om att han kommer spränga 60-vallen den här säsongen.
Det kanske är att ta i, men får han vara frisk har han definitivt 50 inom räckhåll.
• • •
Visst är det fint nu när ni har en timme tillgodo och kan ratta in 19-matcherna redan vid midnatt?
Enjoy it medan ni kan, för redan om en vecka vrider även vi tillbaka klockorna.
Sedan får vi, tror jag, ytterligare tre sådana veckor till våren.
• • •
Ikväll har jag det kända nyhetsankaret till vänster om mig i boxen.
Olberman var namnet.
Vi blir alla lite starstruck.
• • •
Hade ingen aptit efter Brage-förlusten och fick bara nån torr ursäkt till macka på flyget, så det kurrar lite i Furman-kistan.

Därför går jag nu till korvkiosken och låter er läsa det här lilla introt – som ändå blev längre jag trodde – i lugn och ro.
Hörs i första pausen, amigos!

Ja, det blev en sista natten med gänget i den mytomspunna tikibaren.

Då såg det ut så här.

Därmed sätter vi punkt för Sportbladet Tampa Tour 2019.
Det har varit en alldeles fantastisk vecka i Florida-solen med en utomordentligt trevlig samling gäster – och som jag förstår är samtliga väldigt nöjda med det vi upplevt ihop, både i och utanför Amalie Arena.
Snart går vi ut med nästa NHL-resa.
Missa inte chansen att hänga på då, du kommer inte ångra dig…
• • •
Nu sitter jag på TPA – Tampas förträffliga flygplats – och lyssnar på radiosändningen från Brages måste-match mot Halmstad på Örjans Vall (en pärs; de grönvita hjältarna hade 2-0 efter 20 minuter, men nu står det 2-2…).
En flight hem till New York SKA lyfta om nån timme, men det är en regnig dag up north så det är oklart om den verkligen gör det, så för säkerhets skull fyrar vi av dagens tipsrad redan nu:

•Edmonton – Florida 1
•Detroit – St. Louis 1 (OT)
•Chicago – LA 1
•Ottawa – San Jose 2
•NY Islanders – Philadelphia 1
•NY Rangers – Boston 2
•Vegas – Anaheim 1 (OT)

• • •
Om allt, ta i trä, går som det ska sitter jag på Garden när matchen mellan Blueshirts och björnarna börjar vid midnatt (er tid), men det finns inga garantier när man ska flyga.
Vi får, kort sagt, se.

TAMPA – NASHVILLE 2-3 (Slut)
• • •
Sista matchen är avgjord och Sportbladets Tampa Tour 2019 har nått sin slutpunkt.
Eller…nja, inte riktig.
Det är ju några timmar tills de stänger i tikibaren.
Dit ska jag gå nu, för att förenas i en avslutande skål med våra gäster.
Sammanfattning kommer här i bloggen under söndagskvällen.
En sak bara:
Heja Brage!

Slut, Ryan Ellis dammar in 2-3 i OT.
Mer sen.

TAMPA – NASHVILLE 2-1 (Period 2)
• • •
Nu har Bolts öppnat spjällen och trummar på så det ryker i isen.
Vore det inte för att Juuse Saros – mini-Pekka – bestämt sig för att vara superb monumentale hade hemmaledningen skrivits i betydligt mer spektakulära sifferkombinationer nu.
Att det inte sker är bra.
Vi vill ha drama så länge det bara går.
• • •
Bolts powerplay i början av mittperioden hinner alltså pågå i sex sekunder – sedan sveper Steven med kniven in 1-1.
Det är snabbare än Ekeliw hinner få i sig första klunken Bud Light i tikibaren efter slutsignalen.
• • •
På något sätt har Preds fortfarande ledning i skott, men tillåt mig att dra på trissor.
När avlossar de de skotten?
• • •
Tyler Johnson får gärna stänka in fler mål, för när han gör det får vi först höra Chuck Berry (jag ska inte behöva säga vilken låt…) – och sedan dyker Jack Nicholson upp med yxa på jumbotronen och avfyrar sitt diaboliska ”Heeeeere’s Johnny”.
Det är kul.
• • •
De gör intryck, Bolts svarta helgtröjor, jag håller med om det.
Men enligt Tampa-Tumba-Sven har de också tagits fram på vetenskaplig väg, för att fungera så bra som möjligt i TV – som heltäckningsmattorna på Vegas kasinon ungefär. De kan se slumpmässigt psykedeliska ut, men mönstren – utförda med hjälp av beteendevetare – får människor att omedvetet röra sig mot de mest lönsamma poker- och slot-maskinerna.
• • •
Jag blir uppspelt av att se hur djärv Eky Ekholm är i sina offensiva framstötar.
Så ska det se ut, enligt min totala amatör-filosofi.
• • • 
Sakta men säkert har stämningen börjat stiga i ladan också, men att det ska vara så svårt att få lite fjutt på saker och ting en lördagkväll.
Har de torrlagt Amalies barer – eller har de tvärtom varit öppna för länge?
• • •
Ge oss en riktigt blixtrande tredjeperre nu, hockeygudar.
Det är Tampa-resans sista 20 minuter som ska avgöras, ju.