TAMPA – NASHVILLE 0-1 (Period 1)
• • •
Nja, hittills är det väl sur-Zsymon på EHC som har rätt och jag fel.
Han replikerar med ett karaktäristiskt vresigt ”Stormatch my ass” när jag flaggar för kvällens live-blogg på Twitter och jag får väl erkänna att kvällens föreställning hittills inte levt upp till det epitetet.
Den är lite för lam och tam och avslagen för det.
Men förutsättningar för avsevärd temperaturhöjning finns – i synnerhet som gästerna nu skaffat ledning – och jag insisterar ju på att det ÄR stormatch när två av samtidens bästa lag, givna Stanley Cup contenders år efter år, har ett av sina sällsynta möten.
The South regerar.
• • •
Nä, ingen Duchene på isen.
Så Preds har, arguably, sina två bästa forwards borta.
Då ska inte Bolts kunna förlora – väl?
• • •
För tio år sedan hade Preds i princip inget bortafölje alls – ens under matcher på så här skonsamt avstånd från Tennessee.
Men hösten 2019 syns det gul/brandgula fans från Music City på alla alla läktarsektioner i väldiga Amalie.
Det säger något om vad för slags angelägenhet de lyckats bli i hemstaden senaste decenniet.
• • •
Fast hittills har Forsbergs och Duchenes frånvaro inte haft någon dramatisk inverkan på gästernas effektivitet.
Tvärtom, det må vara Bolts som kan skryta med de giftigaste chanserna men det är Preds som skjuter mest – och som gör mål.
• • • 
Organisten får publiken att skrika på tequila.
Usch, vet han – och de – inte vad för morgnar som väntar om man håller på och dribblar med slikt?
• • •
Hemmafansen är lika många som vanligt – här har de numer alltid fullt – men de har inte riktigt kommit in i Saturday Night mood ännu.
Det är rätt tyst emellanåt.
Kan inte Ondskan Ekeliw på Sektion 123 ta hand om det här?
• • •
Järnkrok pratade i morse om att hur glad han är över att få mer istid i år och han tar onekligen vara på den.
Målet han vispar in i den här perren är tredje för säsongen.
• • •
Nu höjer vi insatserna här – jag personligen först med en skvätt kaffe.

Vi har haft rendezvous med Foppa, avnjutit solnedgångar i tikibaren, jublat åt Vigge Hedmans matchavgörande bomb till slagskott, legat på den vita stranden i Clearwater, suttit i stimmet på Hattricks och sett TV-matcher, åkt berg- och dalbana i Busch Gardens, ätit skaldjur på jättelikt crab house, låtit kreditkorten jobba i shopping malls, träffat Marcus Pettersson, slappat vid hotellpoolen, spelat in poddar, hängt på morning skates, sett delfiner, promenerat längs fina Riverwalk och hälsat på Hedman efter en morning skate .
Fem plus, alltihop – om vi får säga det själva.
Ändå återstår största höjdpunkten.
Det är nu, när lördagskvällens förväntningar skälver euforiskt i hela bukten, vi samlar oss till Tampa-resans verkliga kulmen.
Det är nu, inför sista natten med gänget, vi blåser topplocket av den här upplevelsen.
Det är nu, när Lightning gör sig redo för Blockbuster-fight mot Predators, vårt stora äventyr går upp på bakhjulet och susar rakt in i himlen.
Häng med oss, allihop!
• • •
Som en liten kompensation och ursäkt för senaste tidens tekniska wojne wojne väljer jag att köra upplåst blogg ikväll.
Allt som stör upplevelsen korrigeras inte med det nödtorftiga lilla ingreppet, det inser jag, men förhoppningsvis slipper ni alla fall sitta och logga in varenda gång ni råkar blinka.
Så – bara för ikväll:
Dörren står på vid gavel…
• • •
Nacken har börjat återfå normalblek Örby-nyans.
Istället grimaserar Ondskan i smärta så fort han knyter på sig skorna…
Han smorde förvisso in sig som en hel julskinka innan han lade sig i en solstol på beachen i Clearwater i förrgår, men glömde ovansidan på 47:orna och och lät dem glatt grillas i den obönhörliga oktobersolen.
Nu lyser fossingarna som som två friterade rädisor.
Underhållande är bara förnamnet…
• • •
Det är ingenting mindre än en förhandsvisning av min drömfinal vi ser i den futuristiska Amalie-borgen denna förtätade Saturday Night.
Och ja, att jag vill se Bolts och Preds göra upp om det ultimata priset har givetvis att göra med att Tampa och Nashville är två städer jag älskar att vistas i – och ja, det spelare också stor roll att finalveckorna skulle kunna ta formen av en enda lång, förförisk roadtrip.
Men framförallt är det två jävligt kittlande lag, fullspäckade med stjärnor och profiler och blågul glans, som spelar underbart explosiv, konstnärlig och offensiv hockey.
Redan att se dem gå i clinch i en grundserieclash som den ikväll får ju packningen i endorfinpumpen att brista.
I vårens slutgiltiga upplevelse…hej på’re, som Tickan Reander från Watch-it-Live skulle sagt.-
• • •
Ondskan och jag har aldrig tidigare haft publik när vi spelat in vår podd men igår radade våra gäster upp sig i hotellobbyn för en live-tagning.





Nu tror vi oss veta exakt hur Madonna och Jay-Z och alla andra superstars känner sig inför sina shower.
Lite nervöst var det innan Ondskan tryckte på inspelningsknappen, men sedan gick det bra. Han gjorde rentav succé när alla fick klart för sig att han de facto är så nördig att han vet hur många tekningar Patrice Bergeron hittills den här säsongen vunnit i defensiv zon.
– Han är ju helt galen, sa någon.
Så kan man se det…
• • •
Nä, tyvärr – Flipper Forsberg kan inte spela ikväll heller.
Det var framförallt för att få se honom de många masarna i vår grupp åkte hit, så det är en otvetydig buzzkill.
Men jag har lovat att Mattias Ekholm från Vikarbyn kommer kompensera med en insats som gör alla från ärans och hjältarnas landskap stolta.
Go for it, Eky, är du snäll…
• • •
Under en gemensamma middagen på hangarliknande Harpoon Harrys Crab House igår kväll avfyrade redaktör Larsson sin klassiska frågesport.


Första frågan – ”Hela 15 svenskar har spelat i Tampa Bay Lightning genom tiderna. Hur många kan du?” orsakade stor huvudbry runt borden.
Särskilt masarna vred ihop trynena i frågande miner när jag upplyste om att en av spelarna de inte lyckades komma på återfinns i årets LIF-trupp.
En reseledare/agent hemmahörande i Leksand – vi kan kalla honom Ted – övervägde till och med att säga upp sig på stubben när han till slut fick veta vem det var…
• • •
Ett tag såg det ut som att Predators skulle få klara sig utan även Matt Duchene ikväll, men han var i alla fall med på skejten i morse och enligt lokal media spelar han.
Hans vara eller icke vara bekymrar dock inte Calle Järnkrok så överdrivet mycket. Offensiven finns där, menar han, oavsett om en eller två pjäser försvinner.
– Det är defensivt det sett lite sådär ut emellanåt. Vi släpper till för många chanser och för mycket skott. Det måste vi ta tag i nu, säger han när han står och pustar efter förmiddagens inte alltför krävande övningar.
Det är å andra sidan ett problem precis alla – utom möjligen Islanders senaste veckan – haft.
I någon mån är det väl alltid lika i oktober, system och positionsspel har inte riktigt satt sig, men så här uppseendeväckande kasst brukar det väl inte vara – i hela startfältet?
Lugubert.
• • •
Sjutton, lyder svaret.
Ja, vad gäller antalet tekningar Bergeron vunnit i defensiv zon alltså.
Och det hade Ondskan Ekeliw i huvudet – och meddelade utan att googla eller titta i papper.
Galen, sa vi så?
• • •
Eky Ekholm tycker även han det är tråkigt att Filip inte kunnat följa med till Florida – men inte i första hand för att han kommer sakna honom på isen.
Det handlar mer om att Brynäs slog Leksand på övertid tidigare under lördagen.
– Yes, smackar moringen/brynäsaren belåtet, nu har man bragging rights ett tag!
• • •
Svaret på vilken nuvarande leksandsspelare som lirat för Tampa är…ja, ni kan va?
Mattias Ritola, såklart.
Själv kom jag på rak arm på elva av de femton namn – plus Johan Harju, som spelade tio matcher i Bolts-tröja säsongen 2010-2011 men ändå inte fick vara med i redaktör Larssons facit…
Här är samtliga – sexton! – blågula boltar:
Mikael Andersson, Kjell Samuelsson, Mikael Renberg, Andreas Karlsson, Johan Holmqvist, Nisse Ekman, Fredrik Modin, Michael Nylander, Andreas Johansson, Jimmie Ölvestad, Mattias Öhlund, Victor Hedman, Anton Strålman, Mattias Ritola, Josef Boumedienne, Johan Harju.
• • •
Hoppas ni såg att Kung Kenta torgförde mitt – korrekta – tips för den tidiga matchen i kommentatorsspåret.
Så här tror jag det går i de dueller som ska avgöras de närmaste timmarna:

•Tampa – Nashville 1 (det blir 5-4, Vigge avgör igen – i OT)
•Boston – St. Louis 1 (Revansch kan man inte tala om, men…jo, lite ändå).
•Montreal – Toronto 1 (Det klassiska Hockey Night In Canada-mötet blir jämnt, dock).
•Philadelphia – Columbus 1 (Flyers hör till de bästa i år – och Oskar Lindblom håller på att få sitt stora genombrott).
•Dallas – Pittsburgh 1 (OT – Dallas är ute ur svackan nu).
•Minnesota – LA Kings 1 (Det är matcher med det här motståndet de får hoppas på i X:et i år).
•Colorado – Anaheim 1 (OT – Avs är bäst. Burra avgör igen)
•Winnipeg – Calgary 2 (OT – blir jämnt och elakt)

• • •
När det är matchdag har han egentligen inte tid med sådant, då vill han bara gå in i sin bubbla och ladda, men Vigge Hedman är mer än något annat en sann gentleman så efter morgonskejten i förmiddags kom han upp på läktarna och hälsade på vår fina grupp från hemlandet.


Ni ser, ni ska hänga med på de här resorna. Då får ni hänga med the rich and famous!
• • •
Det är nu inte bara för att han bränt sönder sina paddlar till fötter Ekeliw grimaserar. Hans HC Lyftkranarna råkar möta mina New York Dolls i veckans fantasy-omgång och let me till you – vi spolar av de där ynkliga kranarna kväll efter kväll.
Ställningen just nu: 7-2-1.
Och ikväll har jag hela det tyngsta artilleriet – minus Flipper då – in action.
Ho ho!
• • •
Laget som tog den oerhört ärorika segern i redaktör Larssons Frågesport bestod för övrigt av Felix Rahm från Oskarshamn, Hasse Andersson från Grängesberg och Tommy Berg från Borlänge.
Det förekommer visserligen konspirationsteorier om att Felix – Ekeliws nye bästa Lightning-kompis – smög ut på toa och googlade, men de anklagelserna har inte kunna beläggas så vi säger hurra!
• • •
Lite mer bilder:

• • •
Bloggen brukar vara på plats i hallarna långt innan spelarna, men när jag tre och en halv timme innan kvällens puckdrop traskar förbi Marriott-hotellet kommer Pekka Rinne, Ryan Ellis och Roman Josi utsläntrande genom dörrarna och sedan gör vi – typ – sällskap till Amalies backstage-entré.
Bra där. Jag gillar alla som är tidiga – och avskyr eftersläntare!
• • •
Resans kommentar, fälld av Tommy från Borlänge när en agent – inga namn! – efter två timmar lång tupplur vaknade upp i solstolen på Clearwater-beachen häromdagen.
– Det verkar vara jobbigt att vara agent…
Vet man något om hur det låter när just en borlängebo fäller den sortens dräpande omdömen är det faktiskt så kul att man aldrig slutar skratta…
• • •
En halvtimme senare, när jag hunnit få i mig lite femstjärnig french vanilla-glass i pressloungen, springer jag in i en nästan lika tidig Victor Hedman bakom Amalie-kulisserna också.
– Vi ses ikväll, ropar han.
Det är kod för ”Vi vinner och jag gör mål så du kommer in till oss och pratar efter matchen”.
• • •
På torsdag är det halloween i USA – kanske hos er också? – och eftersom Lightning efter kvällens urladdning inte har några hemmamatcher förrän fjortonde november (de ska ju till Sverige och stoja snart) passar klubben på att fira detta spektakel redan nu.
Räkna med mycket tok.
• • •
Yuengling är verkligen ett rasande gott öl, det har jag blivit grundligt påmind om den här veckan.
• • •
Förresten, ni ställer om till vintertid hemma i gamla Sverige i natt?
Det gör vi först nästa helg, så nu får vi den där magiska veckan med en extra timme.
Jag dansar lambada av glädje.
• • •
For the record: El Biffo Furman Bjurman håller på Washington i World Series.
Hårt.
• • •
Imorrn flyger jag tillbaka hem till New York och tanken är att jag ska hinna hem till Rangers uppgörelse med Bruins, men det har redan kommit oroande mail från flygbolaget Delta om att det ska bli dåligt väder i NYC imorrn, så vi får se.
Håll era svenska tummar.
• • •
Ok, stormatch mellan Tampa och Nashville coming up i Amalie.
Hej på’re!

Hej och hallå från den eviga sommarens Tampa. Idag är här så goddamned hett att man pressas ner mot asfalten och söker skugga på samma sätt som Phil Kessel söker båset efter 90 sekunder på isen.
Men vi klagar inte, vi laddar uppspelt för en pod-inspelning med publik och därefter gemensam middag – och så hela resans kulmen i Amalie-templet i morgon kväll.
Innan den Saturday Night-högtiden, vid 01.00, kommer det ett långt intro här i bloggen.
Tills dess för ni nöja er med en tipsrad – och en bild på Ekan i hans favorithörn längs Tampas river walk.

•Vegas – Colorado 1 (OT)
•Toronto – San Jose 1
•New Jersey – Arizona 1
•Ottawa – NY Islanders 2
•Detroit – Buffalo 2
•Vancouver – Washington 1

• • •

Jovisst, Sportbladet-gruppen var mycket upprymd över att en landsman avgjorde vår första match i Amalie-templet och hittades trekvart efter slutsignalen mycket riktigt vid ett långbord i tikibaren.
– Jäklar vilket skott han fick på, hördes på alla möjliga svenska dialekter i den varma kvällen.
Så vi tackar Vigge Hedman för den slutpunkten – och hoppas på mer av samma vara på lördag.
• • •
Breaks my heart att ständigt höra om er miserabla upplevelse av bloggen i dess nuvarande form, mycket lite i världen är viktigare för mig än att det här forumet blomstrar, men för närvarande har jag dessvärre inga hållbara svar åt er.
Jag vidarebefordrar varje klagomål (så hur ledsamt det än är att få dem – keep it up, det är bra att allvaret understryks) och har fått löfte om att det ska åtgärdas så fort en annan stor teknisk sak är omhändertagen de närmaste dagarna.
Så, well, jag förstår att ni blir less men ber ödmjukast om tålamod och hoppas verkligen att du inte bojkottar, Zydden. Du är en viktig och uppskattad stammis!
• • •
Det enda tråkiga med ”nya” tikibaren är att den envisas med att stänga redan vid midnatt.
För några år sedan hade den alltid öppet till 02.00 – och vid sista beställning kunde man ropa in hur många pitchers och buckets som helst och var välkommen att sitta kvar under stjärnorna fast själva baren hade bommat igen.
Det var inte bättre förr, men ibland var det nog ändå det.
• • •
Vigge själv såg sitt avgörande som en påminnelse.
– Jag borde verkligen skjuta mer, sa han.
Ja, det har bloggen tyckt i tio år!
• • •
Men när Tickan – som vår egen verklige Ted Åström, Reander från Watch-It-Live, kommit att kalla tikibaren – stänger finns alltid Hattricks.
Där får man visserligen inte se stjärnhimlen, inte höra palmerna rassla och inte känns kvällsbrisen mot kinderna – men de har öppet.
• • •
Vad gäller torsdagskvällens sedvanligt späckade schema ser mina tips ut så här:

•Montreal – San Jose 1
•NY Islanders – Arizona 1
•NY Rangers – Buffalo 2 (sen får Quinn sparken…)
•Columbus – Carolina 2
•St. Louis – LA 1
•Nashville – Minnesota 1
•Chicago – Philadelphia 2
•Dallas – Anaheim 1 (OT)
•Calgary – Florida 1
•Edmonton – Washington 2 (OT)
• • •
Ytterligare några bilder

• • •
Apropå Tips var det ingen mindre än Foppa Senior – Kent Forsberg – som vann redaktör Larssons betting monumentale igår.
Dom kan i den där familjen…
• • •
Ja, Hek – det är oroande med Flippers frånvaro. Framförallt med tanke på att Predators spelar här på lördag. Många av masarna som ingår i vår grupp åkte i första hand för att få se honom spela.
Kan vi förenas i en gemensam bön för deras skull?
• • •
Idag har merparten av resenärerna hängt på den bedårande stranden i Clearwater, men Papa Biff – som är gammal och inte klarar av såna här turneringar utan tid till återhämtning – tog en rejäl sovmorgon och är nu pigg som en torped inför kvällens övningar.
Det talas om kött, det talas om vin, det talas om skoj…

TAMPA – PITTSBURGH 3-2 (Slut)
• • •
Ja, som sagt – vi fick det perfekta slutet, med svensk matchhjälte och allt.
Det ska vi nu fira i tikibaren.
Ny rapport kommer inom, tja, 18 timmar eller så.

Passande nog när vi har en skrälldus fans från hemlandet – Victor Hedman avgör med en rökare från blålinjen med mindre än en minut kvar.
3-2 blir det.
kort slutkläm innan vi öppnar kranarna i tikibaren följer.

TAMPA – PITTSBURGH 1-2 (Period 2)
• • •
Ojvoj, så mycket slafsig och rörig hockey, så många häpnadsväckande misstag stjärnorna begår, så lite struktur Cooper och Sullivan tycks ha hunnit implementera i respektive gameplan.
Men ändå – eller just därför – är matchen rolig att titta på.
Vad som helst kan hända i slutperioden, känns det som.
• • •
Brandon Tanevs kvitteringen är grann, absolut, men för det första ska han inte få valsa omkring som en Nurejev on ice i hemmazonen så länge och för det andra ska Vezina Trophy-vinnaren inte lämna ett dylikt glapp mellan axeln och ribban.
• • •
Vem visar sig på pressläktaren i pausen om inte kommissionären himself.
Gary Bettman alltså.
Ja, han hörde förstås att Raffe och Tobbe från Mora skulle vara här och flög ner från New York bara därför.
• • •
Den här perren är det vår vän Gårde – också känd som Yanni Gourde – som lyckas sumpa ett otroligt öppet läge.
Och i den kontring pingvinerna flyger iväg på ögonblicket senare klapp-klappar Crosby och Guentzel in 2-1.
Så kan det gå.
• • • •
Hehe, Bengan är uppretad ikväll – okej, extra uppretad – och verkar vilja äta varenda tampait till frukost.
Han spelar aldrig bättre hockey än såna kvällar.
• • •
Bettman sitter större delen av pausen och pratar med Scotty Bowman och den synen gör mig nostalgisk.
Senast jag såg just den duon i samspråk var i en hiss i Dallas under konferensfinalen mellan Stars och Red Wings 2008.
– Scotty, du ser bara yngre och yngre ut för varje gång jag springer in i dig, skrockade kommissionären då.
Varför den sekvensen bet sig fast i minnet är oklart, men det gjorde den och nu kände jag för att dela med mig – oklart varför, det också.
• • •
Det är en besvikelse att Ekeliw och Felix från Oskarshamn inte blir inzoomade i Kiss Cam.
• • •
Planer för after game-aktiviteter ikväll?
Tja, jag har hört sägas att det är trivsamt på en tikibar här i närheten.
• • •
Det är nog bara för Yzerman att kalla upp Big E igen.
Eller ska det se ut så här? Är de som ansvarar för förluster mot Ottawa sämre.
Hallå.
• • •
Jag tror på en oförglömlig tredjeperre – för er och våra resenärers skull.

TAMPA – PITTSBURGH 1-0 (Period 1)
• • •
Rullan går på Tampa-resans sektion!
Själv sitter jag i och för sig i pressboxen och upplever inte upprymdheten live, men sms-rapporterna talar om att de många intrycken får gästerna gapa i hänförelse.
Och det är klart.
Stämningen i den fullsatta ladan är hög och skränig, Bengan Hörnqvist slåss, hemmalaget gör mål och oavbruten action pågår – såväl på som utanför isen.
Vad gör ni kvar där hemma egentligen?
• • • 
– Vi håller, sa Hedman i morse, på att skaffa oss en ny identitet som mer defensivt ansvarigt lag.
Den processen går i så fall långsamt, skulle jag helt fräckt vilja replikera.
När de väl trycker till i offensiven är boltarna vad jag kan bedöma lika svarta-mamban-giftiga som vanligt – men bakåt begås tidvis så flagranta misstag att man kliar sig i hårbottnen.
Fast de leder i alla fall med 1-0 efter 20 så tills vidare är väl allt frid och fröjd.
• • •
Kvällen börjar med en lång, patriotisk ceremoni för att hylla 46 militärer som erhållit The Medal of Honor.
Exotiskt för våra gäster, gissar jag – men nu vet hur det går till på idrott i USA ibland, framförallt i södern…
• • •
Marino, Simon, Kahun, Blandisi, Lafferty, Riikola…nej, det är inte din morfars Penguins, det här.
Inte din Biffens heller, höll jag på att skriva.
En generationsväxling pågår verkligen – mitt i steget.
• • •
En annan detalj våra svenskar på Sektion 123 får lära sig är hur sanslöst många reklamavbrott matcher som sänds i NBC rymmer.
• • •
Hoppas, förresten, Ondskan kom ihåg att ta med sig passet till Templet – som han förstås kallar Amalie – ikväll.
Igår blev han nekad att köpa ett glas rödpuff för att en bartender kände sig övertygad om att han var under 21…
• • •
Tampa-Tumba Sven Gustafsson har, som bekant, varit stående inslag på den här pressläktaren i många år – men numer tillhör även The CEO of Everything Sibner till inventarierna.
Man kan ju bli sprallig för mindre.
• • •
Vilken lökig speaker de anlitat i Amalie.
Han får Kurt Risberg i Maserhallen i Borlänge att framstå som en Bronett-broder innan det mest avancerade Cirkusnumret ska presenteras..
• • •
Dominik Kahun har ett läge i slutet av inledningsperren som det inte går att förstå hur han missar.
• • •
Rivalitet sa vi, va?
De tycker i sanning genuint illa om varandra, de här två lagen.

40 verkligt intressanta minuter följer.
• • •
Mot kaffekannorna!

Några är från Mora och några från Leksand, en familj har flugit med oss från Nyköping och en annan från Oslo – och så har vi snajdiga soloartister från Oskarshamn, Kvarnsveden, Helsingborg, Onsala, Eskilstuna, London och Örby.
Tillsammans utgör de – eller vi, ska jag ju säga – Sportbladets och Watch-it-Lives Tampa Tour 2019 och efter ett par dygn i den stekande Florida-solen, ackompanjerade av förträfflig mat, en och annan kall öl, några pool-sessions som lämnat Ondskan Ekeliw med Stig Helmer-röd nacke och ett koppel tv-matcher på Hattricks väntar nu det första av resans verkliga klimax:
Liveshow i mighty Amalie Arena.
Tampa Bay Lightning tar emot Pittsburgh Penguins – ett lag som alltid fått känslorna att koka på Floridas västkust och sedan den svårt infekterade konferensfinalen 2016, den som avgjordes först i en sprakande Game 7, i princip kan betraktas som Bolts huvudrival.
På isen får vi se bland andra Nikita Kutjerov, Sidney Crosby, Steven Stamkos, Kris Letang, Victor Hedman, Patric Hörnqvist, Brayden Point, Jake Guentzel och Andrej Vasilevskij.
Så yes – temperaturen börjar stiga i gruppen.
Det märks att gästerna – av vilka de flesta aldrig sett en NHL-match tidigare – bespetsar sig på en de största och häftiga idrottsupplevelserna i livet.
Underbart att känna och se, faktiskt.
Samtidigt är det ju synd om er som sitter hemma i det skandinaviska höstmörkret och inte får vara med oss i den ljuva värmen.
Så jag gör som jag brukar och försöker åtminstone för ikväll utöka vår grupp – med er.
Se nattens matchens med bloggen och känn att även ni är del av Sportbladet Tampa Tour 2019!
• • •
Det är fan vad solen tar här nere, som redan Sven Melanders ”Berra” sa i ”Sällskapsresan”…
Ja, vi måste ta det här med Ekeliws Stig Helmer-nacke på en gång.
Man kan ju tycka att han, som dyrkar Bolts och varit här så många gånger, borde ha lite rutin på hur man uppför sig i Florida.
Men ingalunda.
Igår eftermiddag hoppade han i hotellpoolen och stod sen så här, med ryggen mot solen – i två och en halv timme.

När vi sedan, i tidiga kvällen, promenerade ner till tikibaren såg nacken ut på följande vis.

Nu behöver man bara smyga upp handflatan mot det allra rödaste och snärta lite lätt så kommer det ett ”aj!” av samma eftertryckliga sort som från Stig-Helmer när Gösta klappade honom i ryggen i Nuevo Estocolmo.
Det är naturligtvis otroligt kul.
• • •
Ett klimax har vi redan under bältet, för tidigare i eftermiddags kom den här killen från Ö-vik till hotellet och berättade lite för oss om sin fantastiska NHL-karriär.


Och han – Foppa alltså, om någon till äventyrs inte förstod det – stod för ett lika suveränt framträdande i vår lilla konferenssal som när han stänkte in puckar på Chris Osgood i The Joe back in the day.
Han var språksam, rolig, intressant och generös med anekdoter och åsikter.
Bland annat fick vi veta om den gången Patrick Roy slog sönder tv:n i tränarrummet – fast Avalanche just hade vunnit en svår bortamatch mot Anaheim.
Anledning:
Roy hade just kommit till insikt om att han inte skulle få sig segern tillskriven eftersom coachen Bob Hartley, för att tjäna tid, gjort ett målvaktsbyte i slutet och haft andrekeepern inne när hans lag gjorde det mål som skulle komma att räknas som matchavgörande.
Sånt får man bara höra om man åker med på Sportbladets NHL-resor…
• • •
Det kom ett bibliskt störtregn och förstörde slutklämmen för oss, men dessförinnan hade vi en verkligt magisk solnedgång i tikibaren igår kväll.

De är för övrigt äntligen färdiga med renoveringen där nere vid vattenbrynet och jag måste säga – det klassiska gamla vattenhålet är bättre än någonsin.
• • •
Foppa får frågor om han fortfarande har samma tävlingsinstinkt som när han spelade och därom verkar ingen behöva sväva i ovisshet.
Inledningsvis försöker han visserligen påstå att han lugnat ner sig på senare år, men sedan berättar han att han hela sommaren kämpat sig dyblött av svett för att nå anständiga poäng i sonens SuperDeker-spel – och om hur det gick till när han Emma Igelström mötte Jesper Blomqvist i match i en beach-fotbollsmatch under inspelningen av ”Superstars”.
– Efter ett tag kom hon fram och berättade att hon trodde att hon brutit en tå men jag var så inne i matchen att jag bara sa åt henne att ”äh, skit i det, upp och gör det jobbigt för Blomqvist nu”.
Ha ha, ”lugnat ner sig”…
• • •
De har på senare år stramat upp securityn så väldigt i Amalie att det ofta är en utmaning bara att få in sig själv på morgonvärmningarna.
Så att dyka upp i backstage-entrén med 20 gruppresenärer…well, vad är det nu det står i bibeln om kameler och nålsögat?
Men efter lite smooth talkin’, och ett samtal till ängeln i Lightnings PR-stab som lovat tillträde på förhand, lyckas jag faktiskt få in allihop – och känner mig som Ted Åström i ovan nämnda Lasse Åberg-klassiker.
Hej på’re, som han brukade säga.
• • •
Kvällens tipsrad är kort – men likafullt viktig
Min ser ut så här:

•Ottawa – Detroit 1
•Tampa – Pittsburgh 1 (OT)

• • •
Här sitter några av gästerna och kollar boltarnas morning skate.

Det syns kanske inte på just den bilden, främst i så fall för att jag är en så krattig fotograf, men tro mig – när Kutjerov, först av alla, glider ut på isen och avlossar några nonchalanta skott på den tomma kassen lyser det i ögonen på gäster som Tommy och Sten och Felix.
Det är en liten aha-upplevelse när man som jag blivit så bortskämd med NHL-action att en morgonvärmning känns helt vardaglig.
I själva verket är det såklart alltid en oerhörd happening att få vara in the presence of true greatness – och det är förträffligt att ha en Sten från Leksand som påminner en om just det.
• • •
Vilken satans monstersäsong John Carlson verkar vara på väg mot.
Han inte bara leder poängligan i eget majestät, före Connor McDavid.
Han är den blott fjärde backen i hela NHL-historien som samlat ihop 20 poäng redan i oktober – och den första på nästan tre decennier.
Norris Trophy-racet förefaller redan avgjort.
• • •
Vigge Hedman bekräftar:
Han och lagkamraterna tänder till lite extra mot just kvällens motståndare.
– Jo, säger han torkar svetten ur pannan efter värmningen, det är ju Penguins. Dom vill man slå.
Fast ännu mer motivation kramar han ur det faktum att överlägsna seriesegrarna från fjolåret hittills haft en säsong som svajat i kvalitet som en hel Melodifestival.
– Några gånger har det sett rätt lovande ut, men andra har det…(plågad grimas) inte alls varit bra. Vi måste upp på en annan nivå och stanna där på kontinuerlig basis.
Det låter som en bra idé.
• • •
Ledsamt att se att en gammal hjälte som Big E – den siste av svenskarna som var med under storhetstiden – hamnar på waivers och skickas till farmen i Grand Rapids. Jag kan tycka att han förtjänar lite mer respekt än så, men vi får väl hoppas att han tar det ”på rätt sätt” och gör sig oumbärlig igen.
• • •
Nu kommer en leende Sven Gustavsson – Tampa-Tumba, som han kallas – och säger att det syns att även jag varit i solen.
Snickesnack, jag kommer från det tropiska Borlänge vet hur man undviker att jag bli röd…
• • •
Pingvinerna har ingen riktig morning skate, det är bara ”the extras” som är ute och lajar lite. Övriga lirade ju så sent som igår kväll mot Panthers, och behöver hushålla med den lilla energi de fortfarande har kvar.
De fick dock stryk i den matchen och enligt Foppa kan det tala för Pittsburgh ikväll.
– Spelar man back-to-back är det min erfarenhet att man blir mer motiverad och spelar bättre andra matchen om man torskat den första, förklarar han.
Ekeliw skruvar oroligt på sig.
• • •
Hemmamatch mot Fienden från västra Pennsylvania i all ära, tilldragelsen som verkligen får upp pulsen i Lightning-lägret väntar nästa lördag.
”Vadå”, tänker vän av ordning, ”då har de ju ingen match”.
Nej, men efter de tre fajterna i New York flyger de direkt till Stockholm för Globen-mötena med Buffalo Sabres.
– Det ska bli otroligt roligt, nickar Vigge, jag kommer ha väldigt mycket familj och vänner på plats.
Ett problem bara – lagkamraterna tror att Stockholm är Victors hemstad och att han därför kan guida dem med van hand.
– Jag får hela tiden förklara att jag är stolt Ö-viksbo och verkligen inte vill bli sedd som någon stockholmare, suckar han.
Nej, vem vill det?
• • •
Under större delen av Foppas karriär var Bolts direkt usla – och bland annat därför tyckte han alltid om att komma hit och spela.
– Man visste att vi skulle vinna och att man själv skulle få några poäng, flinar han.
Då inte bara skruvar Ekeliw på sig. Han skrynklar ihop hela pannan i missnöje.
• • •
Vi kan nog se det som officiellt nu:
Några av oss hade väldigt fel om Pittsburgh Penguins.
Den platta insatsen mot Islanders i vårens slutspel indikerade att de var på väg åt samma håll som Blackhawks och Kings, men nejdu. De har tvärtom spelat utomordentligt inspirerad hockey under större delen av säsongsöppningen och känns just nu starkare än på flera år – trots att Malkin inte kan spela.
• • •
Efter Foppa-mötet på hotellet äter hela Sportbladet Tampa Tour 2019 sen, gemensam lunch – och då passar redaktör Larsson på att arrangera ett tips inför kvällen.
De allra bästa, och deras avkomma, vill vara med…

• • •
Roligast av allt är att Penguins båda svenskar, Bengan Hörnqvist och Marcus Pettersson, haft så stor del i den inledande succén.
– Pettersson har blivit en av backarna de litar mest på, han gör allt, och Hörnqvist är som pånyttfödd, säger en vän som har Pens-beatet på en av Pittsburgh-tidningarna.
• • •
Här har vi ytterligare några bilder från vår resa…

• • •
Okej, välkomna till Tampa.
Nu går vi live!

Ja, då vet ni: 20.00 ikväll lokal tid – 02.00 i Sverige – blir det liveblogg från Tampa.
Häng med då, vänner!