NEW JERSEY – VANCOUVER 1-0 (Period 1)
• • •
”Jag var där…”
Det ska bli mig ett sant nöje att resten av livet kunna säga så om lördagseftermiddagen när Jack Hughes piskade in sitt första mål i NHL.
Inte bara för att det lär markera starten på en av de kommande decenniernas mest remarkabla bodies of work i ligan.
Det var ju dessutom så jävla snyggt att jag nästan slet av mig kavajen och kastade ner den på isen.
Taylor Halls serverade en saftig räkmacka – fullspäckad med kladdig majonäs – diagonalt genom slottet och the wonder kids bara nöp till med ett mördande direktskott rakt upp i nättaket.
Och ja, naturligtvis – naturligtvis!! – sker det just idag, med brorsan på andra planhalvan och hela tjocka släkten på läktarna.
• • •
Elvis från Ånge kittlar oss med några läckra moves precis i början – bland annat avlossar även han ett fräsande direktskott i ett tidigt powerplay – men sedan sjunker både han och resten av Canucks tillbaka ordentligt. Devils tar faktiskt över helt och leder alldeles rättvist.
• • •
Fullsatt ska ju ingen komma och påstå att det är i The Rockhh, men nog har det kommit hit fler än brukligt när Devs möter western conference-lag denna tid på året – och alla kan ju inte vara släkt med bröderna Hughes.
Det är ytterligare ett bevis för att fansen i The Garden State känner mer optimism än på flera år – trots den svajiga starten på säsongen.
• • •
Att han heter Thatcher, Canucks unge keeper, får mig osökt att tänka på elaka brittiska popsånger från 80-talet, till exempel med Smiths och Billy Bragg, men nu ska vi väl inte vara såna.
• • •
Jublet i församlingen när Jack The Rippers skickar in den där sizzling pucken är i paritet med det som stiger mot himlarna i dessa trakter under extranumren på Springsteens ”hemmamatcher”.
Ojvoj.
• • • 
Det var bara tillfälligt, det där med en nationalsång.
Den här helgen blåser vi på med båda igen – match efter match.
Så börjar det kännas att det ska vara och som någon säger är det ju bara bra för mig att få stå en stund.
• • •
Sista två minuterna lyfter canuckerna upp spelet igen och givetvis – vad som helst kan fortfarande hända denna eftermiddag.
• • •
Undras om inte till och med storebror Quinn, i djupet av sitt hjärta, blev lite glad åt Jacks historiska balja.
• • • 
Nej du, Stefan, så kul ska vi inte ha det. Även om det fanns en videoupptagning skulle du inte få se den med mindre än att du överlät butiken åt mig.
• • •
Nu ska jag och Kajsa Kex dricka kaffe.

Stjärnglans i den skira höstmorgonen…
Om vi vore lite mer, eh, högstämda skulle vi kunna kröna detta 8901:a inlägg i NHL-bloggen med den rubriken.
För det är ju med just sådan han kommer till amerikanska östkusten den här helgen, Elias Pettersson – och det är med just sådan han lyser upp en redan solig förmiddag i downtown Newark åt oss ännu mer.
Stjärnglans. Magnetism. Karisma. Lyster…
Exakt vad det är hör inte till det enklaste att förklara, men somliga bara har det. För att de är så exceptionellt bra på något som alla drömmer om att vara bra på – och för att de medfödda färdigheterna gett en naturlig pondus som helt enkelt får människor att lysa.
Fast egentligen behövs ingen förklaring. Alla som ställs inför sann star power känner instinktivt igen den – och dras till den. Vill vara med när den aktiveras, vill se när de unika karaktärer som har den i sin ägo visar upp sina konster.
Exakt så är det med Elvis från Ånge (och just därför insisterar jag fortfarande på att Elvis är det ultimata smeknamnet i sammanhanget…)
Så fort han tog NHL i besittning förra hösten – på nästan samma sätt som namnen från Memphis intog populärkulturen 65 år tidigare – gick det en stöt, en spontan thrill, genom alla med minsta fäbless för hockey.
Oemotståndlig, var han i sin blixtrande briljans, sitt poetiska artisteri, sin hisnande djärvhet och sin självklara auktoritet på isen – egentligen omöjlig att förfoga över som 19-årig rookie men Elias hade den i alla fall.
Ge oss mer, tänkte vi. Låt oss få njuta av den här hockeykonsten hela tiden. Ta oss nära detta hockeygeni…
Därför är det med osedvanligt mycket pirr och välbehag i bringan jag idag slänger mig på det ruttna NJ Transit-tåget och stävar ut genom Jerseys våtmarker, mot The Rockhhh.
Elias Pettersson är ju här.
Med sin stjärnglans.
• • •
Den där siffran jag nämnde i förbigående är faktiskt inte bara hittepå.
I strid med rekommendationerna från samtidens orakel ägnar jag inte data och siffror särskilt mycket intresse, men av en tillfällighet råkade jag se att ”Litet Tipsextra 18/10” var inlägg nummer 8900 i denna blogg sedan starten hösten 2008.
Det känns ju lite häpnadsväckande, för om man utgår från att inläggen varit snitt fem tusen tecken långa – vilket är i underkant – innebär det att jag fyrat av cirka 44.5 miljoner tecken i detta forum.
Ett helt bibliotek i en mindre norrländsk kommun, det. Typ.
Men nu gasar vi så vi spränger 10 000-vallen innan nästa lagkapten sträcker Stanley Cup-bucklan mot taket i någon av hallarna där ute.
• • •
Now, den här hösten har ju EP – hittills – inte dominerat på riktigt samma sätt som under den förra, framförallt förstås beroende på att han inte längre överraskar sina motståndare. De vet att han är ett geni och punktmarkerar honom accordingly.
Men hans appeal är likafullt densamma, för vi vet vad han kan, och viktigare: Trots uppvaktningen har the king of rock ’n’ roll – i takt med hela laget – senaste veckan börjat varva upp igen och kommer nu till oss med en poängsvit a fyra matcher.
Ingen ska bli förvånad om han fullkomligen exploderar den här helgen i New York.
• • •
Korresoffan känner ni mycket väl, men faktum är att det finns en korrestol också – en lyxig skrivbordsvariant i fint läder.
Eller fanns.
När jag i går kväll, som hundratusentals gånger tidigare, lutade mig tillbaka för att bolla lite med snusdosan och tänka över en formulering, smällde det till ryggstödet, som när den något rundhylte Vito Spatafore i ”Sopranos” satte sig i en likadan stol på kontoret på Adrianas Crazy Horse-klubb – och ögonblicket senare låg både det avbrutna stödet och jag på golvet.
Därmed var 40 års tjänstgöring över för den gamla pjäsen.
Jag och en lång rad av forna tiders Bladet-korrar tackar för en formidabel insats genom decennierna.
Vi kommer aldrig glömma dig.
• • •
Som sagt, Canucks är på G också som lag. Efter fyra raka segrar, med den i St. Louis häromdagen som särskilt anmärkningsvärd vi-kan-kan-fan-vara-for-real-i-år-markering, skuggar de topplagen i Pacific-tabellen.
Men Devils är också på väg att spränga sig ur seriestartens misär.
Kanske.
Det lät, och såg så ut, på Bratten från Trångsund efter segern mot Rangers i förrgår i alla fall.
Han sa det inte rakt ut, men lät förstå att en kollektiv propp av ångest löstes upp i truppen när de äntligen fick klippa av sin långa förlustsvit.
– Vi vet ju att allt finns där, talangen och allt det andra, och nu kan vi bara spinna vidare på det här. Det ska bli otroligt roligt, kluckade han.
Lovande.
När två vill dansa tango får vi ofta se minnesvärda hockeyshower.
• • •
Det är ett spännande dygn som inleds just nu.
Först har vi den här matinén med Elias i Newark idag – och sedan en likadan med samma Elias på Garden i morgon vid samma tid.
Och däremellan, ikväll, ska jag och ex-frun Soffan gå och se David Byrne – snillet från Talking Heads – på Hudson Theatre på Broadway.
How did I get here, som han frågar i sitt stora mästerverk.
Det kan man verkligen undra.
Men härligt är det.
• • •
Redan som små glin i Orlandos brännande sol för nio-tio år sedan visste två yrväder till bröder att de en gång skulle komma att mötas i NHL.
Eller – Jack och Quinn Hughes drömde om det i alla fall.
Varje gång de och en tredje broder, lille plutten Luke, spelade landhockey mot varandra på gatan fantiserade de om att det var på den största scenen de gjorde upp.
Och idag, 19 oktober 2019, slår drömmen in.
Jack, tillfällig (?) förstecenter i New Jersey Devils, ska för allra första gången möta Quinn, klippblock i Vancouvers andra backpar.
Visst är det vackert?
Det tycker i alla fall hela släkten Hughes, för mamma och pappa har med sig så många fastrar och mostrar och kusiner och tremänningar och vänner till The Rockhhh att de nästan fyller en hela läktarsektion själva.
Jag förstår dem.
• • •
I och med att jag nu ska gå och se David Byrne sjunga om sin psyko-mördare förstår ni att det inte blir något bloggande om kvällens många matcher.
Men som traditionen bjuder jag naturligtvis tippa dem. Så här går det idag.

•New Jersey – Vancouver 1
•St. Louis – Montreal 1 (OT)
•Arizona – Ottawa 1
•Toronto – Boston 2
•Tampa – Colorado 1 (OT)
•Philadelphia – Dallas 1
•Pittsburgh – Vegas 2
•Columbus – NY Islanders 2
•Nashville – Florida 1
•LA Kings – Calgary 2
•San Jose – Buffalo 2

• • •
När jag pratade med Bäckis, om otrolige John Carlson, igår kväll nämnde jag att jag också väntade på samtal från glödhete Burra inom en kvart eller så.
– Hälsa honom att han bara har ett jävla flyt, skrockade Valbos finest.
Det gjorde jag förstås, vilket road Burra mycket.
– När vi spelade mot Washington sa jag åt Nick på isen att jag har bättre poängsnitt än honom. Sedan dess har han messat varje gång han bärgat en poäng. Men nu rycker ju jag, skrattade han.
Det är roligt när de har roligt, pojkarna…
• • •
När det nu är matiné kan jag inte låta bli att citera storebror Ola från tidigare idag (fast det var gemensamma kärleken Leksand han kommenterade):
– Det räcker inte att gå upp på morgonen. Man måste vakna också…
• • •
Taskig start eller inte, Devils tror på sina youngsters.
Det lärde vi oss om inte annat igår, när Nico Hischier kritade på ett sjuårskontrakt värt 50 miljoner dollar.
Synd att han fortfarande är skadad och inte kan vara med och fira på isen ikväll.
• • •
Ett annat citat från Ola Bjurman:
– Det är ingen idé att bli arg. Man blir bara förbannad.
• • •
Han har varit healthy scratch senaste matcherna och eftersom Canucks vunnit dem lär vi tyvärr få se konsthandlarn, Loui Eriksson, på pressläktaren idag också.
Inte för att jag har något emot att träffa honom, tvärtom, men helst vill jag ju se en sådan klassisk gammal hjälte på isen.
• • • 
Rangers alltså…jag såg delar av matchen igår kväll och de har ju en del offensiv razzle-dazzle, och de har en jävligt bra veteran i kassen, men laget sitter inte ihop bättre än vad min kontorsstol gör idag.
Quinn, är han verkligen en coach av NHL-kaliber?
• • •
Imorrn tänker jag vara på Garden redan vid 09.00, lokal tid. Inte för att jag, egentligen, behöver fyra timmar på mig för att skriva intro till nästa matiné. Men Brage spelar sin största match på 25 år hemma på Domnarvsvallen och jag vill sitta i lugn och ro i pressrummet och avnjuta den maran.
Heja Brage!
• • •
OK, folks, showtime.
Nu hoppas vi att stjärnglansen från Ånge bländar oss som aldrig förr.

Vi har en busy helg framför oss i New York. Canucks, med Elvis på uppsving, har matiné mot Devils i The Rockhhh imorrn – och mot Rangers på Garden på söndag. Däremellan ska papa Biff på en David Byrne-föreställning på Broadway också.
Så ni får ha överseende med att jag tar det lite lugnt ikväll och bara petar in den här bitvis vågade lilla tipsraden:

•Florida – Colorado 1
•Pittsburgh – Dallas 2
•Washington – NY Rangers 1
•Chicago – Columbus 2 (OT)
•Edmonton – Detroit 1
•Anaheim – Carolina 1 (OT)

NEW JERSEY – NY RANGERS 5-2 (Slut)
• • •
Hej igen – och adjö igen.
Det har varit en lång dag, och så mycket att skriva, att jag inte orkar med någon utförligare slutrapport än så.
Jo, en sak – tcak för hålligånget i spåret.
Ni är ju för bra.
Vi hörs imorrn igen.

Slut, PK sätter 5-2 i tom kasse och Devils har säsongens första seger.
Slutrapport kommer – men först frampå småtimmarna.

NEW JERSEY – NY RANGERS 3-1 (Period 2)
• • •
Nu dansar hela norra Jersey lambada.
Devils har den förnäma rivalen från Manhattan i brygga och leder med två måls marginal.
Nu är frågan bara om de kan hålla den ledningen också.
Två gånger under de inledande veckorna har de som bekant slarvat bort ännu större övertag och därför är det högst förståeligt om fansen sitter och vrider sig lite oroligt i de obekväma plaststolarna.
Men Palmieri och de andra uppträder, tycker jag, med en annan beslutsamhet ikväll, så nu tror jag ändå de håller undan.
• • •
Woah, oväntat att se Taylor Hall, av alla, köra över Adam Fox så pardonlöst bakom bortakassen.
I Rangers-lägret tyckte man att det handlade om en flagrant armbåge rakt i huvudet och well, ligan lär ta sig en grundlig titt på situationen.
• • •
Nu glimtar Kaapo ändå till vid några enstaka tillfällen i offensiv zon.
Men det är Jack The Ripper som tar sig in i protokollet med karriärens allra första NHL-poäng, i form av en assist.
Det kommer bli fler.
• • •
Hehe, nu spelar DJ:n Roy Orbisons ”Only The Lonely” när motståndare blir utvisade – och det blir de med avsevärd frekvens ikväll.
Lite långsökt men Roy Orbison vill man ju alltid höra så det gör inget.
• • •
Tänk att en skördetröska till människa som Micheal Haley platsar i ett NHL-lag hösten 2019.
Det indikerar verkligen att utvecklingen börjat gå åt fel håll igen.
• • •
MN Johan, vad ska det BLI det av den här Wild-säsongen?
Vi hade väl på känn att de skulle få det lite tufft i år, men den här blytunga öppningen trotsar ju alla föreställningar.
Hjälper det att sparka BB – och vem ska i så fall ta över?
Många frågor…
• • •
Det känns som att det skulle sitta bra en glass nu.

NEW JERSEY – NY RANGERS 1-1 (Period 1)
• • •
Två cannolis fördelas jämnt under vad som inte kan beskrivas som annat än en risig förstarond i det stora slaget.
Rangers är rostiga efter allt vilande och Devils shaky efter allt förlorande och därför blir det mest kladdigt och rörigt och mindre intensivt än det borde vara.
Men de två perioder som återstår borde kunna få lite mer struktur och edge och underhållningsvärde.
• • •
Tony D’Angelo är framme och vispar in Rangers-ledningsmål och visst, även han är förstås också en man för den här sortens infekterade holmgångar.
• • •
Gurgel redan efter mindre än tre minuter, det lovar ändå gott.
• • •
Atmosfären i ladan är det inget fel på.
Tusentals Rangers-fans har, i vanlig ordning, tagit sig hit och de ser till att motsättningarna kokar på hög temperatur på alla läktarsektioner.
• • •
Av ungbloden Kaapo och Jack har vi inte sett så mycket.
Annat kommer det vara…tja, säsongen 23-24.
• • •
Ja, Rangers kör alltså med bulgaren ikväll. De spelar ju som sagt i Betongbunkern i morrn, så Henke får tjänstgöra då.
• • •
Åh, Kanada – var du tog du vägen?
Ikväll sprack nationalsångssviten.
För första gången i år fick jag bara höra amerikanska hymnen innan en liveshow.
• • •
Men det verkar vara hål i bulgaren.
Betjänten Colemans kvitteringspuck går verkligen rakt igenom karln.
Ett medicinskt under, no?
• • •
Just ja, Tavares har ett brutet finger och är borta resten av oktober.
Elände, inte sant, Leafs-vänner i spåret?
• • •
Jag har en skrock tjattrande tjecker på bägge sidor om mig ikväll.
Är de alltid så här talträngda?
• • • 
Det finns få som ser ut att vilja mer än Bratten från Trångsund. Energin verkligen blixtrar om honom varje gång han är inne på isen.
• • •
Nu är det en tand som trilskas i Biffen-garnityret igen.
Jag borde dra ur allihop, så kan Trump ha skoj med mig med.
• • •
Och jodå, vid några tillfällen – i synnerhet i PP – har gästernas ruggiga förstakedja visat lovande ansatser.
Det KAN bli ett bra battle, det tror jag fortfarande.

För första gången den här säsongen styr Rangers västerut, korsar Hudson River och intar Newark.
Och hela Garden State skrynklar ihop fejset i en bister grimas.
För the locals i Jersey är det nämligen samma sak som det är för bajare att se Black Army på Söder, som det är för Kaliforniens ultraliberaler att se Ann Coulter hålla tal i Berkeley och som det är för biffkor att se slaktarns bil sladda in på farmen.
De känner avsmak, motvilja och vissa fall rent och skärt hat.
The Evil Empire anfaller, liksom.
Ty det spelar ingen roll att Devils haft betydligt större framgångar än Rangers sedan de slog ned sin sina bopålar across the river i början av 80-talet. Rangers är och förblir elak storebror och neighborhood bully i relationen till sina grannar – Islanders såväl som Devils.
De kommer från glittriga Manhattan, de kan skryta med en snart 100-årig Original Six-historia, de har en avsevärt mycket större fan-skara, de får betydligt mer medial uppmärksamhet och de uppför sig just så överlägset och arrogant och stöddigt som storstadsbor alltid uppfört sig mot alla som kan betraktas som lantisar – eller på lokal prosa: Bridge-and-tunnel people.
Som en gammal vän och Devils-fanatiker i Princeton jag ledsamt nog aldrig hör av längre – vi kan kalla honom Konsertpianisten – förklarade en gång:
– Rangers-fansen är så många och plågar oss andra så fruktansvärt hela tiden. De är därför man får de här starka känslorna.
Och skriker ”Rangers suck” så det rister i hela The Rockhhh – även de 39 matcher då Blåskjortorna inte står för motståndet…
Fast den förgiftade relationen har djupare rötter än så och göds av mer än bara idrottslig rivalitet.
New York City, med Manhattan i spetsen, har överhuvudtaget alltid förhållit sig lite högfärdigt och lätt nedlåtande mot resten av USA i allmänhet och den del av USA som råkar ligga i närområdet i synnerhet.
Världsmetropolen anser sig helt enkelt lite finare, lite coolare, lite bättre och lite mer världsvan – och ingen gillar att bli utsatt för den attityden.
Tänk själv – du skulle inte uppskatta att bli kallad ”bro-och-tunnel-person” av en stroppig city slicker i glansig kostym som tycker det är helt rimligt att betala hundrafemtio spänn för en pumpa-spetsad latte.
In other words:
Om det är någon gång Devils ska klara att samla sig till en riktigt explosiv insats och bryta sig ur säsongsstartens funk är det ikväll.
De har inte bara tabellplacering och coach Hynes jobb och stämningen i omklädningsrummet att lira för.
Hela södra New Jerseys ära och stolthet och välbefinnande står på spel.
De ingredienserna, mixade med Rangers heta önskan om att inte fastna i en egen losing-streak och minst lika heta önskan att få markera herre-på-täppan-status in the hood, borgar för dynamit-derby ikväll.
Haka på, slut upp skuldra vid skuldra med bloggen när det detonerar!
• • •
Vi avnjöt en förträfflig middag på magiska Gramercy Tavern igår kväll, jag och gästande ex-frun.
Men det här med att vara helt bortkopplad under en omgång så busy som den igår…jag vet inte, det känns inte helt kosher.
Det påminner snarast om när man var utomlands förr, innan det fanns mobiltelefoner och laptops och uppkoppling, och en stor nyhetshändelse ägde rum hemma i Sverige. Man upplever sig själv som…lite utanför. Sen går man hem och läser ikapp och kollar resultaten och målen och då blir den förnimmelsen bara ännu starkare.
Men det får man väl bara stå ut med för det går ju inte att lägga ner hundra procent av det sociala livet under vinterhalvåret.
Tror jag…
• • •
– Vi är glada bara över att få spela en match igen, säger Rangers-coachen Quinn och den glädjen går att förstå.
Burt Lancaster-kopian och hans adepter fick ju efter det veckolånga uppehållet innan matinén mot Edmonton ytterligare ett uppehåll på fem dygn och har sammanlagt bara spelat tre matcher – medan andra redan är uppe i åtta.
Det kan man kalla haltande spelschema.
Men nu börjar säsongen på riktigt även för de blå och vita. De har back-to-back-fajt i Washington i morrn och ny matiné på söndag och därefter börjar matcherna dugga lika tätt som svordomarna i ett Tarantino-manus.
Just så ska det, förstås, vara.
• • •
Kommer inte så tidigt till The Rockhhh som jag har planerat, för först fastnar NJ Transit-tåget i tunneln under Hudson River och sedan hamnar jag i daytime drama på Mulberrry Street (huvudleden genom downtown Newark, inte den berömda stumpen i Little Italy).
En herre i rastaflätor försöker sno något ur en ryggsäck tillhörande en bankir i kostym och bankiren kommer på tjuven och börjar veva och skrika så hela gatan liksom fryser till.
Sen springer rastamannen iväg ner mot Penn Station och den alltjämt vrålande bankiren stormar efter.
Kom inte och säg att hockeybloggare lever helt skyddade, odramatiska liv…
• • •
John Hynes står fortfarande kvar i Devils-båset – men har sedan sist fått ett förkläde i form av Tom Fitzgerald, assisterande general manager i klubben.
– Det var jag som föreslog att han skulle kliva in i coach-staben, påstår Hynes.
Jaja.
• • •
Idag blåser det i New York – så äldre herrar likt buskis-skådisar får springa och jaga sina hattar längs gatorna.
Det är lite kul.
• • •
Now, det är inte bara säsongens första Battle of The Hudson River vi, med iver brusande i våra hjärtan, ser ikväll.
Det är det första i historien med ettan från sommarens draft, Jack Hughes, i ena ringhörnan – och tvåan, Kaapo Kakko, i den andra.
Den kampen-i-kampen kommer bli en lokal klassiker – ja, en klassiker för hela hockeyvärlden, rentav – och rulla på i uppemot två decennier och starten på en sådan är det förstås ett privilegium att få uppleva.
Själva försöker de, lätt fåfängt, förneka att det är så märkvärdigt att de möts för första gången.
– Men det är inte jag som möter Jack Hughes, det är Rangers mot Devils. Det är det enda jag tänker på, ljuger Kaapo i en intervju med NY Post-Brett.
Till och med Quinn flinar.
– Om man gav dem sanningsserum skulle nog både Kaapo och Hughes berätta att de är väldigt exalterade över att gå i clinch för första gången.
Exakt – precis som vi andra.
• • •
Rubrikerna om att Trump ”hånade” Alex Steen under regerande Stanley Cup-mästarnas traditionsenliga besök i Vita Huset häromdagen får mig att höja på nyansade (jo, faktiskt) ögonbryn.
Man kan i sanning säga mycket om presidenten, men i det ögonblicket visade han väl snarare lite humor i godmodigt jabbande med en klassiskt tandlös hockeystjärna.
Det är inte som att Alex inte har råd att fixa gaddarna. I likhet med åtskilliga kollegor orkar han bara inte hålla på och krångla under säsongen, eftersom de ändå riskerar att bli utslagna igen – och då ser man ju oundvikligen lite lustig ut.
Men hemlandet har en sällsam tendens att se allt skojande som hån.
• • • 
En annan som deltar i sitt första Hudson River-slag är PK Subban och håll med om att man svårligen kommer på en stjärna som ter sig bättre lämpad för den här sortens rivalitet.
Den store showmannen från Toronto kommer äääälska att vara hatad i Rangers Nation – och göra allt för att elda på motviljan ännu mer.
• • •
Jaha, torsdag igen. Då äter vi först ärtsoppa – och ser en en jävla massa NHL-matcher.
Så här gissar er lille Biff att det går i de vi klipper nu.

•Boston – Tampa 1
•Montreal – Minnesota 1
•New Jersey – NY Rangers 1 (OT)
•St. Louis – Vancouver 1
•Winnipeg – NY Islanders 1
•Calgary – Detroit 1
•Arizona – Nashville 2
•Vegas – Ottawa 1
•LA Kings – Buffalo 2

• • •
Hehe, med Rangers på besök ser de jumbotron-ansvariga i The Rockhhh – noterar jag under sena eftermiddagens repetitioner – till att spela upp hela Face Paint-episoden från Seinfeld.
Den kulminerar med att Puddy står och bankar i plexit och skriker åt Messier…mycket kul.
• • •
Ska vi slå fast att Edmonton Oilers är på riktigt nu?
Nä, det ska vi inte. Det är för tidigt.
Men säsongsstarten gör intryck, det gör den – och om Connor McDavid får vara frisk och fortsätter på samma sätt får vi episka siffror att studera i april.
• • •
En kvart innan lagen kommer ut för värmning spelar de ”Badlands” – en av de mer medryckande trudelutterna i regionala hjälten Bruce katalog – i The Rockhhh.
Det gör de rätt i.
• • •
Det påstås att Kravtsov upplyst Rangers-ledningen om att han vill flytta hem till KHL igen och det är inte utan att jag förstår honom.
Det kan inte vara särskilt uppmuntrande att harva i AHL – samtidigt som NHL-laget han tillhör använder en medioker back på ”hans” position på ena kanten i tredjekedjan.
Vill man kan rentav se det som en förolämpning…
• • •
Hudson River-derby i all ära, New York har blickarna riktade mot ett annat idrottsevenemang ikväll.
Yankees måste vinna mot mäktiga Houston Astros, annars är konferensfinalen över och vi berövas ett World Series-drama i Babe Ruths, Lou Gehrigs, Joe DiMaggios, Mickey Mantles, Yogi Berras, Reggie Jacksons, Mariano Riveras, A-Rods och Derek Jeters Bronx.
Bloggen säger:
Go, Bronx Bombers!
• • •
Alla era invändningar om hur det fungerar med kommentarerna skickas omedelbart vidare till tekniskt ansvariga.
Vi SKA lösa det här!
• • •
Mika Z…minns ni honom? Han var talk of the town första grundserieveckan men sen slutade Rangers spela matcher så han hamnade liksom i radioskugga, men vänta ska ni se – det här kan mycket väl vara hans typ av kväll.
• • •
Kaffe på amerikanskt vis är det godaste som finns, jag kan inte nog understryka detta.
• • •
OK, nu hissar vi upp ridån.
Första upplagan av The Battle of Hudson River – med rond 1 i Kakko-Hughes-bataljen insprängd i degen – börjar nu.

Yo yo yo, bästa bloggläsare. 120 kommentarer på ett litet tipsinlägg…det är ju strålande.
Tack för ert engagemang, tack för alla bidrag. Ni regerar.
Och ikväll får ni klara er själva igen, för nu är jag helt ledig och ska ut på en liten middag.
Men håll ut: Imorrn har vi derby i The Rockhhh och då kör vi igen.
Vad gäller kvällens giv kommer mitt försök till facit här:

Pittsburgh – Colorado 2 (OT)
Washington – Toronto 1
Columbus – Dallas 2
Edmonton – Philadelphia 1
Anaheim – Buffalo 1 (Straffar)
San Jose – Carolina 1

Mina vänner, som ni hörde igår har jag besök nu – och den tid jag får över för jobb ägnar jag åt lite annat som måste bli färdigt de närmaste dygnen.
Så det blir nog inte så mycket bloggande förrän derbyt i The Rockhhh på torsdag.
Däremot måste ju alla matcher numer tippas, så här kommer ändå en Biffens lilla rad för kvällen.

•Toronto – Minnesota 1
•Montreal – Tampa 2
•Winnipeg – Arizona 1
•Calgary – Philadelphia 2
•Vancouver – Detroit 1
•Vegas – Nashville 1 (OT)
•LA – Carolina 2

• • •
Now, jag kommer ändå vara hemma, vid tv:n, under kvällen, så vi får se – faller andan på kanske det ändå kommer några små iakttagelser.