NY RANGERS – EDMONTON 1-0 (Period 1)

• • •
Vad sa vi? ”Kaapo Kakko har vi inte sett så mycket av?”
Men hakanpää suomen poika – nu presenterar han sig som ingen presenterat sig i New York sedan Eddie Murphy var kronprins i den där filmen vad den nu hette.
När en och en halv minut återstår av förstaperren vickar Ryan Strome fram en fin puck åt honom och det ser för något ögonblick ut som att han har för snävt med utrymme framför kassen, men med rent konstnärlig elegans lyckas han finta bort Smith och lägga in 1-0.
Ojvoj.
• • •
Jamen, det här var ju en helt OK period – för att vara daytime-övning i alla fall.
Rangers är hungriga efter sitt uppehåll och Oilers inspirerade efter sin öppning och sämre förutsättningar kan man ha.
• • •
Hehe, nej, Mika verkar inte ha legat av sig nämnvärt.
Det allra första som händer är att han spränger sig loss i ett rykande friläge.
Om det ändå blivit mål direkt…vilken storyline vi haft då.
• • •
De får ingen utdelning, men fan alltså – emellanåt är det sån fart på pucken i Rangers powerplay att jag kommer att tänka på när Sator-trummisen Micke Olsson spelade flipper på Hamburgerhuset i Borlänge i slutet av 70-talet.
Då stod tiden alltid stilla.
• • •
Gamle Mike Smith vill tydligen visa att det ingalunda är givet att Koskinen ska vara förstemålis i Edmonton.
Fast han brukar alltid vara bra på Garden. Jag minns fortfarande en match från back in the day när han lirade för Dallas och såg ut som Dominik Hasek i fast forward-format.
Hur är det tidigare nämnde Jay-Z sjunger om New York?
These streets will make you feel brand new, Bright lights will inspire you…
Det tycks stämma väldigt bra på Big Mike.
• • •
Fast PP får vara bra hur det vill, blir det inte mål förlorar man – i synnerhet när det, som nu, gäller fem mot tre – momentum på ett olyckligt sätt.
• • •
Det är fortfarande lite skoj när de presenterar Lias på jumbotronen och anger att han är född i ”Smogen”.
Där måste det vara jävligt dålig luft.
• • • 
Fast det är ju typiskt att det är först nu, när alla finländska reportrar lämnat stan, Kaapo slår till.
• • •
Sviten står sig: För femte live-matchen i rad får jag höra både ”O’ Canada” och “Star-Spangled Banner” före nedsläpp.
Det gläder mig mer än det borde.
• • •
Det är Dan Rosen, ni vet räckmackskonnässören, som säger det först och givetvis:
Mika kommer spela sin första All Star-match i slutet av januari.
Välkommen till St. Louis, kid….
• • •
Hur låter det i Viasat-studion då? Har Lönta – numer stationerad i Calgary, av alla ställen på jorden – hörts av ännu?

“Night Time is The Right Time”, heter en gammal rhytm and blues-klassiker som framförallt Ray Charles – men också sådana som Aretha, Creedence och Memphis-drottningen Carla Thomas – firat triumfer med.
Om alla människor hade en egen signaturmelodi – en som automatiskt spelades upp för andra när man träffade dem första gången, vilket ju vore väldigt praktiskt – skulle den kunna vara min.
Jag har alltid, ända sedan jag var en liten, tyckt att night time is the right time. Ja, så länge jag överhuvudtaget kan minnas har jag älskat att vara uppe sent – och hatat att gå upp tidigt. Ju längre jag som nioåring fick vara uppe, desto mer fri och uppspelt och lycklig kände jag mig. Och ju tidigare jag blev väckt för att ta mig till skolan, desto mer miserabelt föreföll livet.
Så har det sedan fortsatt. Så fort jag fick börja bestämma själv vände jag på dynget och än idag är det kvällarna och nätterna som är mina. Först när mörkret fallit och klockan närmar sig nio-tio kommer kommer jag till liv. Juicerna börjar flöda, jag blir inspirerad och kreativ, känner mig harmonisk och komfortabel. Dessförinnan tar allt mot. Särskilt svårt har jag för att att tvingas göra saker i dagsljus som hör kvällen och natten till. Ja, ni vet: Tänka, umgås, skriva, ta del av kulturyttringar som film och musik och litteratur, dricka bourbon, dansa och sjunga. Under förmiddagen sticker sådant i min själ på samma sätt som grovt tyg sticker på naken hud.
Just därför har jag djup förståelse för att många NHL-spelare inte lyckas uppbåda lika mycket glöd och motivation och svikt i steget som normalt under matinéer av den sort vi ska se på Madison Square Garden idag.
Hockey är en definitivt en verksamhet avsedd för the night time.
Ja, ur europeiskt perspektiv är det förstås utmärkt att vi har matcher som spelas även den här tiden, så att också – exempelvis – svenskar som inte har möjlighet att följa NHL live på nätterna (stackars satar, tycker vi nocturnals…) får chansen att se den bästa hockeyn i världen live och jag blir ju själaglad om stammisarna här i bloggens kommentatorsspår får sällskap av vänner med mindre exotisk dygnsrytm.
Dessutom var det, på grund av buggarna i spelschemat, så länge sedan vi såg just Rangers spela – en hel vecka, faktiskt – att vi här i New York hade varit sugna att se dem om pucken så släppts 07.30 i morse.
Men det är bra att ha i bakhuvudet att många av de gudabenådade stjärnorna som ingår i den här showen sällan spelar sin bästa hockey mitt på blanka eftermiddagen.
De känner ju som jag:
Night time is the right time.

• • •
Först sänkte dom Islanders, sedan Devils – och nu har Oilers chansen att fullborda ett New York hattrick.
Det skulle ju vara ett saftigt körsbär på toppen av gräddtårtan för ett nederlagstippat gäng som med sina fyra raka segrar redan stått för organisationens bästa säsongsstart på elva år.
Efter att ha följt dem på nära håll under detta tour stop i Metropolis – säsongens enda – blir jag dock inte det minsta förvånad om de faktiskt lyckas med den coola bedriften. Även om senaste matchen, den i Newark, inte var något vidare har artisterna från Alberta gjort starkt intryck. Det finns en swagger, en naturlig pondus, i den här Oilers-upplagan som…well, det var länge sedan.
– Och vi vet att vi inte kan slappna av bara för att vi vunnit några matcher. Det har gett oss en härlig skjuts men vi vet att vi måste fortsätta vara på tårna och jobba stenhårt, har Kleffy Klefbom dessutom flera gånger understrukit under veckans gång.
Varning utfärdas.
• • •
Hu, det är en ruggig morgon i New York City. Grå, rå och blåsig. Det är nästan så jag överväger att gå in i garderoben och hämta vinterrocken.
Men nej.
Som ren princip, ett envist trots in the face of sakernas tillstånd, vägrar jag använda den förrän det blivit november.
• • •
För Rangers är det, nästan, som en ny säsongspremiär idag.
Att spela två matcher i tät följd och sedan direkt få en vecka ledigt är som att gå ut, dricka två drinkar – och sedan inte ha möjlighet att beställa nästa förrän tre timmar senare.
Ungefär.
– Det var jäkligt irriterande när jag först såg spelschemat. Men man accepterar faktum, går vidare och försöker göra det bästa av situationen, säger Henke.
Ja, precis som de där sönderryckta utekvällarna. Man får ju slå till på en dubbel bourbon när man väl står i en bar igen…
• • •
Eftersom jag visste att jag skulle upp idag och delta i den här morgonmässan gick jag faktiskt och la mig i hygglig tid igår kväll, men givetvis – då hade grannarna tvärs över hallen larmande party.
Natten lång.
Festdeltagarna var väldigt inne på Jay-Z, kan jag meddela. Det gick att sjunga med i allsången till ”99 Problems” i min säng.
Karma, tänker jag alltid när sådant händer för det går inte ens att räkna alla tillfällen jag genom åren utsatt andra för den typen av nattlig terror. På Bygatan 18 A i Borlänge till exempel, där jag hade en sunkig etta mellan sjutton och 24…herregud. Så jag har ingen rätt att klaga när de gamla synderna kommer ikapp mig, jag bara ligger där och tar det. Och får sedan finna mig i att vara zombie dagar som dessa.
• • •
Another Saturday, för att nu citera ytterligare en gammal rhytm & blues-hit – och another NHL-program späckat med matcher.
28 lag av 31 lag är de facto i action – och så här inbillar jag mig att det kommer gå för dem.

•NY Rangers – Edmonton 2 (OT)
•Ottawa – Tampa 2
•LA Kings – Nashville 2
•Chicago – Winnipeg 1 (OT)
•Boston – New Jersey 1
•Montreal – St. Louis 2 (OT)
•Detroit – Toronto 1
•NY Islanders – Florida 1
•Carolina – Columbus 1
•Dallas – Washington 2 (OT)
•Minnesota – Pittsburgh 1
•Colorado – Arizona 1
•Vancouver – Philadelphia 2
•Vegas – Calgary 1
• • •
Apropå grannarnas fest:
När jag kom ut i morse låg det ett par nerspydda jeans och en dammig mockasko utanför deras dörr.
Lugubert.
• • •
Innan Rangers gick på ofrivilligt höstlov var Mika, som ni minns, hetast i NHL och regerade poängligan i egen majestät med fyra mål och fyra assist på två matcher.
Nu är den stora frågan om han lyckats konservera sin rödglödgade kanonform.
Min ”take”:
Antagligen.
Mika är inte längre typen som svalnar av för att han får stå och trampa ett tag.
• • •
Mm, Jets – och framförallt Laine – har sett märkligt inspirerade ut senaste veckan och jag förstår att de flesta tror att de därför tar full pott även i United Center ikväll.
Men Blackhawks ställer Lehner i kassen och jag bara känner att han gör braksuccé direkt – där också. Därav ettan i den matchen.
• • •
Två timmar före matchstart sitter Ken Holland och petar i en torr kyckling i Gardens presslounge. Samtidigt befinner sig Detroit Red Wings någon helt annanstans. Det kommer ta tid att vänja sig vid att han – efter 280 år – bytt klubb.
• • •
Tidigare i veckan skrev jag om den förväntan och eufori och lycksaliga overklighetskänsla som lyste i ögonen på Edmontons blågula rookie-duo Joakim Nygård och Joel Persson under denna NHL-karriärens första roadtrip.
Då skulle ni se idag – och det kan ni ju också, om ni tittar noga på era bildskärmar.
Framförallt Nygård är exalterad som ett barn.
Innan den här trippen med sitt nya, nordamerikanske lag hade Färjestad-ikonen, berättade han i förrgår, aldrig varit i USA överhuvudtaget – och följaktligen inte heller i närheten av mytomspunna Madison Square Garden.
Men nu ska han uppträda här – eftermiddagen lång.
Det går knappast att förstå hur det känns, på riktigt, men jag föreställer mig en underbar jolt av extatiskt pirr i hela systemet.
• • •
Carolina Hurricanes är inte bara en fluke här i början av grundserien. Carolina Hurricanes är ett legit elit-lag i National Hockey League. Det känner jag mig helt övertygad om efter att ha sett gårdagens match mot Islanders – och pratat med den förträfflige Lucas Wallmark efteråt.
• • •
Vill redan nu förvarna om att det inte blir något bloggande i korresoffan ikväll. Jag ska se den här matchen och ska sedan ta ut en trio Edmonton-kollegor på byn.
– Vi vill ha en riktig New York-upplevelse, upprepar de gång på gång.
Ojvoj.
• • •
Man ska egentligen inte ödsla onödig energi på att reta sig på saker människor gör som egentligen saknar betydelse, men jag kan inte låta bli att grimasera i plågor när ”sov gott” används som avskedsfras då någon avlidit.
Ursäkta mig, men personen ifråga sover inte. Personen i fråga är död.
• • •
Så sent som förra veckan pratade coach Quinn fortfarande om att han ville ge Lias Andersson mer istid, men nu har han ändrat sig och morrar om att den unge svensken måste spela bättre om han vill få fler minuter.
Som om det vore möjligt i en fjärdekedja med McÄgg och backen (!) Brendan Smith.
Jag fattar inte varför han inte vågar testa honom i andralinan, ankrad av den allt annat än övertygande Ryan Strome.
Vad finns det att förlora?
• • • 
Har de berättat för Henke att The Real Deal Neal återuppstått?
Om inte kan det bli en jobbig eftermiddag på jobbet för New Yorks kung.
• • •
Det är inte direkt samma stämning i den gamla Broadway-ladan som det var hos mina grannar i natt. Även vanligtvis högljudda, påstridiga new yorkers har svårt att jabba upp rätt sorts hetta när väckarklockan precis ringt – och Gris-Olle är inte uppe i mer än två öl ännu.
Men det kan komma, börjar Rangers bara bra vaknar församlingen i allmänhet till.
• • •
Det är lite med Kaapo Kakko som med Jack Hughes. Vi har inte sett så mycket av honom att vi svimmat de första matcherna. Goes to tell you – att bara kliva in i NHL är ingen picknick, ens för de allra största talangerna.
• • •
Okej, alla vänner där ute.
Nu låter vi säsongens första matiné börja och säger, bara för sakens skull, att day time är the right time – i alla fall för några timmar.

Bloggen tar en night off och laddar för matiné på Garden imorrn – men det har ju blivit ett måste att tippa alla matcher så here we go. På detta vis slutar de tre uppgörelserna ikväll.

•Buffalo – Florida 2 (skräll…)
•Columbus – Anaheim 1 (OT)
•Carolina – NY Islanders 1

NEW JERSEY – EDMONTON 3-4 (Slut, straffar)
• • •
Klockan är 02.55 och den sista texten är äntligen skickad till redaktör Björkman i Stockholm.
Jag sa ju att det skulle bli sent…
Fast riktigt så här länge hade jag kanske inte trott att det skulle ta innan jag fick en chans att knyta ihop kvällens säck.
Vi fastnade dock på tågstationseländet i Newark, jag och Kajsa Kex, för det var förseningar och krångel med biljettautomater och vi skickade båda rätt svavelosande svordomar genom den sena New Jersey-kvällen. Och sedan var det ju minst sagt an del att skriva…man.
Eky Ekholm blev hjälte i Nashville och Burra i Denver, Marleau hängde otroligt nog två cannolis när Sharks äntligen bröt förlustsviten och Tampa krossade Toronto, Elias Lindholm målade för Calgary och Yellbear för Arizona…
Det är bara att gå in på sportbladet.se och kolla vad som blivit sagt. Jag har tapetserat hela sajten full med NHL-texter.
Nu är jag också fullständigt slutpumpad och ska omedelbart gå och lägga mig.
Det blir nog en mycket lugn fredagkväll i bloggen, men spåret är ju öppet. Gå ni loss där så hörs vi under matinén på Garden på lördag.
Todaloo.
Förresten, en sak:
HEK –  vår mästertippare!. Grymt jobb, Bristol-mannen!

Oilers vinner igen, på straffar. 4-3.
Nu blir det lång natts färd tillbaka till Manhattan igen, så don’t hold your breath i väntan på – kort – slutrapport.

NEW JERSEY – EDMONTON 2-2 (Period 2)
• • •
Springer på Varpu i pausen och vad tror ni hon säger?
Jo, som alltid när hon har riktigt tråkigt på hockey:
– Kill me now!
Haha.
Jag är rädd att hon inte känner så väldans mycket mer livslust nu, för min själ – det här är verkligen en seg tillställning.
Mest som ett rörigt parti plockepinn – eller käppakrig som skånska vänner som ser med skepsis på den här verksamheten kallar hockey.
• • •
Nå, vi får i alla se ett par fina mål.
Först lyckas Bratten, som har känslan hos katten (…), hitta nye radarpartnern Gusev med en fin passning och han klappar in ett sjusatans skott på väldige Koskinen.
Sen får Oilers precis hör i slutet äntligen lite styrsel på sitt powerplay och då vispar Nugent-Hopkins in kvitteringen.
• • •
Kajsa Kex tycker också att matchen är öken, men piggar upp sig med popcorn och cannoli.

Fröken Kex regerar!
• • •
Jack Hughes har vi ärligt talat inte sett mycket av – vare sig ikväll eller i någon av de tidigare matcherna.
Naturligtvis säger det inget om hans verkliga kapacitet, framförallt inte på sikt, men han har inte gjort en Elias Pettersson och tagit hela ligan med storm, that’s for sure.
• • •
Det är ljuvligt att se att Flipper Forsberg har skarp ammunition i bössan.
Är det någon som ska kunna slå Loobens svenska rekord på 50 mål är det han, men då krävs att han producerar från start och, ja, här är vi nu.
• • •
Hej och hå, vi nu mot pentryt gå.

NEW JERSEY – EDMONTON 1-1 (Period 1)
• • •
Devils får ett PP direkt men gör inte mer med det än Svenska Akademin gjorde med chansen att ge litteraturpriset till en mer okontroversiell författare.
De har alla möjliga problem att ens ta sig in i zonen och lyckas inte etablera ett enda riktigt anfall på två minuter.
Då hörs ett lågmält, irriterat mummel i hela The Rockhhh.
Men det blir, bokstavligen, annat ljud i skällan när Palmieri istället skyfflar in en puck fem-mot-fem några minuter senare.
När den cannolin väl är färdiggräddad är det som att något lossnar hos hemmaspelarna. De börjar spela med just den desperation tre raka förluster tarvar och ligger på som satan ett tag.
– Nu har dom det här, säger expert Biffen till sin bänkgranne.
Och just då snurrar Kassian, Nurse och slutligen vår tyske vän Draisaitl upp Devils-backarna som vore det handboll – och kvitterar.
Därefter:
De röda återvänder till det där krampaktiga och stirriga.
Morsning korsning
• • •
– Något bortskämd man blivit med stämningen i Garden. Satan vad dött det är här, säger The Rockhhh-debutanten Kajsa Kex.
Och då är det bra mycket mer livfullt ikväll än de gånger vi har verklig serielunkskoma här inne…
• • •
Bortsett från några få sekvenser när artisterna i de två första kedjorna ställer till med lite balett i anfallszonen kan ingen påstå att Oilers glänser, dom heller.
Vi ser kort sagt en smålökig match.
• • •
Det roar mig att de visar palmer på The Rockhhh-jumbon när Palmieri gör mål.
• • •
Vem står i presspentryt och skrockar med några herrar efter matchvärmningen om inte Marty Brodeur himself.
Man behöver inte vara Devils-supporter för att bli lite tagen av den synen.
• • •
Sviten håller: Ännu har jag inte sett några live-matcher utan att bägge nationalsångerna framförts.
• • •
Points säsong behövde inte pågå särskilt förrän han fick sin första…point.
New York Dolls jublar.
• • •
Om man skulle ta och hugga in på lite glass?

I en dryg vecka har de nu stormat runt på rinkarna, skjutit och tacklats och showat och stått i.
Så visst – det är hög tid att, för första gången säsongen 19-20, sammanfatta det som varit bra och dåligt senaste tiden.
Alltså: Veckans Lista – i vanlig helt byggd på enväldige Biffens subjektiva uppfattning.

VECKANS BRA

1. Mika Zibanejad

– Det är så länge sedan Rangers spelade att ettan i poängligan nästan känns inaktuell, men det gör det ju egentligen bara ännu mer remarkabelt att han han alltjämt förfogar över topplaceringen. Det kan bli Mikas år i år.

2. Carolina Hurricanes
– Vem är Justin Williams? Att se Canes spela hockey hör även i år till det allra roligaste man kan göra med kläderna på, trots att lekledaren number one gått i pension. Och inte nog med det. De har, tycker jag, redan visat att du numer tillhör den här ligans yttersta elitskikt.

3. Victor Goalofsson
– Riktiga, utpräglade, big time målskyttar från Sverige är lika sällsynta som samtida hits i Duran Duran-katalogen. Men i Victor Olofsson har vi i sanning en. Ligans hetaste rookie.

4. Real Deal Neal
– En av den moderna NHL-erans giftigaste målskyttar är tillbaka – och det på ett sätt som ingen kommit tillbaka sedan Bobby Ewing klev ut ur duschen efter att ha varit död en hel ”Dallas”-säsong. Eat that, Calgary.

5. Bruins
– Det ser ut som att björnarna redan spelar för att få revansch för Game 7-förlusten i våras. Varje kväll. Djävulen vad bra de är.

6. Rasmus Dahlin
– Etta i backarnas poängliga. Han har anlänt nu, den verklige Rasmus Dahlin. Stjärnan. Virtuosen. Världsspelaren.

7. Draget i Newark
– Inte för att resultaten, so far, precis motiverar folkfest, men Devils-fansen låter sig icke bekommas. De vet att de har ett speciellt lag här och de tänker fortsätta fira det med samma goda humör.

8. Carter Hart
– Det låter nästan lika osannolikt som att förkunna att Nordkorea fått demokrati, men tammefan: Efter två decennier av mer eller mindre kompakt mörker har Flyers till slut fått en riktigt bra målvakt.

9. Hockey i Palm Springs
– Seattles kommer alltså att placera sitt AHL-lag i ”mitt” Palm Springs – och låta det spela matcher i en nybyggd arena längs Palm Canyon Driver i downtown. Det stärker mig i uppfattningen att det är exakt där jag ska leva ut min ålderdom…

10. Mantha & The Hot Wings
– Startade Anthony Mantha ett southern rock-band skulle det med fördel kunna heta just så här. Men det är för sina fyra fantastiska mål på Dallas, och Wings överraskande fina start, han tar sig in på världens coolaste lista.

VECKANS BU

•Sharks
– Oj, så här illa ute har ingen haj varit sedan Chief Brody siktade in sig på syretanken i slutscenen i ”Jaws”. Och att tro att Patrick Marleau, 107, ska fungera som livboj är ju som att tro att en ask Läkerol ska hjälpa mot tuberkulos.

•Penguins
– Så här kan det bara fortsätta en kort stund till innan vi officiellt slår fast att den senaste storhetsepoken i västra Pennsylvania är över.

•Spelschemat
– Så här i början har det varit lika förvirrande som SJ:s tidtabeller. Skärpning borta på sjätte avenyn!
• • 
De där 2948 tecknen författade jag åt er med utsikt över en is prydd av ett klubbmärke som består av ett N med bocksvans.
Yes, bloggen är tillbaka i The Rock, den maffiga ladan som sedan säsongsstarten 2007 utgjort medelpunkt i Newarks ruffiga centrum.
Här är stämningen, som sagt, fortfarande exalterad – som den ska vara efter en sommar när Jack Hughes, PK Subban, Nikita Gusev och Wayne Simmonds blivit Jävlar.
Men tålamodet är förstås inte oändligt.
Om den tre matcher långa förlustsviten blir fyra matcher lång ikväll är risken stor att optimismen och upprymdheten vänds till tjurig modlöshet
Och mycket tyder dessvärre på att just det händer.
Devils är inne i slutklämmen av en back-to-back – de blev ju nollade av Flyers igår – och får gå upp mot en Oilers-upplaga om inte är bara utvilad utan dessutom surfar på en framgångsvåg vars like ingen i Edmonton sett under upptakten av en säsong på den här sidan Willy Lindström.
Sorry, Jersey-vänner – det kan bli en lång kväll.
• • •
Man kan verkligen undra: Varför hämtade inte Botterill upp Goalofsson från farmen redan förra hösten?
Då kanske Phil Housley fortfarande varit huvudtränare i Buffalo.
• • •
Om Devils torskar på nytt – och jag nästan utgår från det, faktiskt – börjar det bli rätt hett under John Hynes bleka rumpa (vad jag nu vet om vad det är för nyans på hans röv…).
Det är inte särskilt vanligt att coacher får sparken redan efter en vecka – och inte heller förfaller det som en överdrivet intelligent åtgärd – men 2019 är tålamod, uthållighet och lugn inga honnörsord.
Allra minst i NHL.
Men frågan är vem som skulle ersätta. Det är inte som att det kryllar av arbetslösa femplus-coacher där ute.
Har ni några förslag?
• • •
Torsdagar är kända för några få saker:
Ärtsoppa, begynnande weekend-känsla, ystra kvällar på gamla Pub Mysen i Borlänge (kanske inte känt i hela världen, jag medger…) – och ett späckat NHL-schema.
Mycket riktigt ska inte mindre än elva bataljer avgöras de närmaste timmarna.
El Biffo bloggare tror att de slutar på följande sätt.

•New Jersey – Edmonton 2
•Toronto – Tampa 2
•Montreal – Detroit 1
•Pittsburgh – Anaheim 2
•Ottawa – St. Louis 2
•Nashville – Washington 2 (OT)
•Winnipeg – Minnesota 1
•Chicago – San Jose 1
•Dallas – Calgary 1
•Colorado – Boston 2 (Straffar)
•Arizona – Vegas 2
• • •
Hynes skickar upp Jesper Boqvist på läktaren ikväll också.
Ja, varför hålla på och peta i en vinnande uppställning…nej, vänta, vad sa jag nu? Host host.
• • •
Ikväll begår Brayden Point äntligen säsongsdebut.
Ondskan jublar – och det gör vi i New York Dolls också.
Nu jävlar ska Olle Stefanssons Wheelers Dealers få…
• • •
Jag kan inte ljuga för er…igår, efter intervju med Mojo om Sabres succé, gick jag till kvartersbaren och drack några öl till Canucks-matchen.
Det känns lite idag, men det är inget haveri – och det var jag väl värd?
• • •
Som Kleffy sa på Long Island i tisdags:
Real Deal Neal har ett fruktansvärt självförtroende just nu, det bara lyser om honom – och när det gör det, när målskyttar av hans snitt känner att de är kungliga, då har det en tendens att bara fortsätta smälla.
Så gå in nånstans och sätt en peng på fler mål från gästernas nummer 18 i afton.
• • •
Kajsa Kex är exalterade under tågresan ut genom the Jersey sticks idag, för tänka sig – hon gör sin Prudential Center-debut med den här matchen.
Så vi får väl ta och låta Sean Connery hälsa välkommen:.

• • •
Ett annat skäl till att man nog kan räkna med att James Neal fortsätter spruta in mål är att han spelar med riktiga centrar i år.
I Calgary stoppade trallgöken Bill Peters ner honom i tredje, och sedan även fjärde, kedjan och då tror fan att produktionen torkar ihop.
Men det törs jag knappt fortsätta gnälla om, då blir Ondskan så där passiv-aggressiv igen…
• • •
Jaha, men hörrni – let’s do this.
Have fun och peppra spåret fullt med kommentarer.

Ikväll är bloggen, som jag flaggade för redan igår, off – men en liten tipsrad menar Kung Kenta att jag ändå måste bidra med. Så okej, här kommer den.

•Philadelphia – New Jersey 1
•Buffalo – Montreal 2 (OT)
•Vancouver-LA 1

NY ISLANDERS – EDMONTON 2-5 (Slut)
• • •
– Ska du inte med på en eller två?
Jag har just parkerat och släppt av en trojka Edmonton-reportrar som liftat in till stan och plötsligt vill de runda av kvällen med ett par kalla på min kvartersbar.
Inte sedan jag råkade släntra in på godisbutiken Kandy’z i Borlänge i somras har något tett sig lika frestande, men…nej, det går inte. Ståndaktige Biffen ruskar på huvudet, säger ”Ha så trevligt, hälsa bartendern Tim” och går hem och skriver det som måste skrivas.
Men nu när jag till sist – efter att ha konstaterat saker som att det börjar bli riktig kris i San Jose, att Bruins nog måste med på den där Veckans Lista jag talade om tidigare och att Real Deal Neal alltså slår Gretzkys klubbrekord med den här säsongsstarten – får ni allt förstå att jag måste unna mig en bourbon monumentale.
Ni gör det, ja?
Tack, tänkte väl det.
Imorrn ska jag och Den Arge Från Örby spela in ett nytt podcast-avsnitt men det blir bloggfri kväll, så här hörs vi igen på torsdag, när hot hot Oilers uppträder i Newark.