NY ISLANDERS – EDMONTON 5-2 (Slut)
• • •
Ja, sorry, allting är så förvirrande sen de byggde om här så jag var tvungen att lämna min post i förtid och fick inte ur mig något ”slut”.
Men ni såg ju, The Real Deal Neal Night slutade med Oilers tredje raka triumf.
Nu ska här ordnas med text och sen ska jag köra hem, så definitiv slutrapport blir mycket sen.

NY ISLANDERS – EDMONTON 1-4 (Period 2)
• • •
Otroligt, jag försökte ju, helt fåfängt, vara lite lustig med att Neal redan gjort fler mål än under hela fiasko-sässen i den andra Alberta-metropolen.
Men nu HAR han ju nästan det!
Den gamle snipern från Whitby i Ontario fullbordar ett hattrick i början av mittperioden och är alltså uppe i sammanlagt fem cannolis på tre matcher.
I Calgary bakade han sju – på hela säsongen…
Så vi tar det igen:
The Real Deal Neal is back!
• • •
Efter fjärde tämligen simpa baklängesmålet blir Varlamov utbytt – och gissa vad några hemmafans på den mer hårdkokta kortsidan börjar skandera?
– We want Lehner!
Wow…
• • •
Det är alltjämt min uppfattning att basketramsan DE-FENSE-trum-trum-DE-FENSE inte hör hemma på hockey.
Så Coliseum vet.
• • •
Helt klart är ju att omsusade målvaktstränaren Mitch Korn ännu inte gjort några underverk med Varly.
Han såg riktigt ihålig ut när målen började rinna in.
• • •
Hur bra ÄR Hurricanes egentligen?
Och hur dåliga är Panthers?
Avgå, Punggrepparn…ska vi köra den redan?
• • •
Kleffy är gjord av hårt värmländskt virke, från de täta granskogarna runt Värnen, så han viker förstås inte ner sig bara för att det ryker en framtand eller två.
• • •
Haha, Ondskan Ekeliw lyckas bli riktigt sur för att jag insisterar på att The Real Deal Neals pånyttfödelse beror på att han slipper spela för den gravt överskattade Bill Peters.
Ett långt, småhätskt meningsutbyte slutar med ett kort, bistert ”OK” från Örby.
Man tror inte att han kan bli upprörd, men när han blir det – watch out!
• • •
HEK, tänkte just efterlysa dig.
Fint att du dyker upp, Preds kan inte spela utan att du närvarar i spåret.
• • •
Coliseum buar ut sina hjältar när de lämnar isen och det får man förstå, så här tillplattade har jag inget minne av att de blev en enda gång förra året, i alla fall inte på hemmais.

NY ISLANDERS – EDMONTON 1-2 (Period 1)
• • •
Se hitåt, en rätt sevärd hockeymatch pågår på Long Island.
Early season-stirrigheten sitter för all del i – hos alla – men tempot är uppdrivet, frenesin påtaglig och en uppsättning dokumenterat stora artister som deltar i dansen spelar ut i alla fall delar sitt register.
• • •
Real Deal James Neal is back!
Han pangar in båda Edmontons mål i inledningsperioden och i princip känns det som fler än han gjorde under hela den misslyckade säsongen med Flames.
• • •
Senast spelade han med Nugent-Hopkins och Neal, och dessförinnan i alla fall emellanåt med självaste 97. Nu är Nygård nerstoppad i fjärdekedjan med Gaetan Haas och Markus Granlund.
Då är det tyvärr lite svårt att få så mycket uträttat.
Släpp Nykes fri, säger bloggen!
• • •
Här är, förstås, långtifrån lika fullknökat som under de stora matcher vi bevakade förra säsongen, men de som kommit ser till att vispa upp duktigt tryck i sitt hockeytempel.
Kul, kul.
• • •
Joel P står för en utsökt insats precis i början när han snubblar till mitt i egen zon, verkar bli gjord i en man-man-situation – men räddar dagen genom att kasta sig och avväpna sin utmanaren.
• • •
Och målhoppet är still going i Islander Nation.
Något annat hade varit skandalöst.
• • •
Scheisse så Draisaitl slarvar när Isles får göra sitt shorthanded-mål.
Tysk effektivitet – not.
• • •
Låt mig säga en sak:
Jag saknar Robin Lehner – väldigt mycket.
Det gör fansen här i hallen också efter den här perioden…
• • •
Det ser ut som några värmländska tänder ryker här på slutet.
Så nu får Kleffy lära sig att det finns bra tandläkare på favoritresmålet också.
• • •
Kenta, bad news – vår vän Furman South har fortfarande inte erhållit riktig NHL-status. Han är officiellt en ”Minor League Referee”.
Så vi kommer bara få se Furman döma då och då – som del av utbildningen. Men jag utgår från att han är en riktig kämpe och biter ihop och snart är ett household name av samma kaliber som Furuhatten, Dan O’Halloran, Tim Peel och Wes McCauley.
• • •
Kolla, min vän organisten.

Jag kan knappt motstå lusten att rusa över och bara hamra på tangenterna.
Punk, ju!
• • •
Ja, är det något lag som verkligen inte klarar skador på backsidan är det Jets – som blev av med nästan allt de hade av defensiv i somras och ersatte med Neal Pionk.
• • •
De har korv i pressloungen, såg jag nyss.
Hej då!

Allt man behöver veta går, som vanligt, att utläsa i ögonen.
När jag efter Oilers morgonvärmning i klassiska gamla Coliseum på Long Island frågar klubbens nya svenskar Joakim Nygård och Joel Persson hur det känns att vara ute på sin första roadtrip i NHL svarar de artigt och vänligt att det förstås är häftigt och speciellt.
– Det går inte riktigt att förklara upplevelsen, menar Joel.
Men det blänker till i både hans och Joakims ögon – och då förstår jag ändå precis.
Det här, säger det där blänket i blickarna, är den förverkligade drömmen. De har längtat efter, och fantiserat om, just detta ögonblick sedan de började spela hockey som små frön och nu lever de mitt i sagan.
Ja, den kommer bli vardag och rutin även för dem, och det går som regel rätt snabbt, men ännu är allt nytt och overkligt och gränslöst exalterande.
De lyxiga faciliteterna i hallarna, överflödet av utrustning och material och förnödenheter, lagets egna flygplan, de femstjärniga hotellen, den mediala uppvaktningen, lagmiddagarna, det faktum att man delar omklädningsrum med lagkamrater som heter Connor McDavid och Leon Draisaitl och James Neal och Ryan Nugent-Hopkins…
Och så slår tanken, förmodligen väldigt plötsligt, till med full kraft:

”Det här ska bli min värld, så här ska jag ha det i fortsättningen av min karriär”.
Jag blir avundsjuk på människor som får vara med om så stora, omvälvande saker för första gången – och förnimma sån intensiv eufori.
Det är å andra sidan inte så synd om mig heller. Jag får ju se två helt nya svenskar på NHL-is och även om jag gjort det här i femton år och sett hundratals unga män från hemlandet debutera i världens bästa liga är det alltjämt en happening som gör mig genuint upprymd.
Den som tittar noga kan antagligen se det i mina ögon…
• • •
Det är inte mer än tio kvarter från ”mitt” Hertz-kontor till nerfarten till Midtown Tunnel, men i den grå tisdagens totala fuck-up till morgonrusning på andra avenyn tar det mig ändå en dryg jävla timme att tillryggalägga den sträckan.
– Fuck this, nu flyttar jag till Nashville, det går inte att bo i den här jävla katastrofen till stad. And I mean it, messar jag upprört till en vän som bott här i hela sitt liv och tycker att Manhattan är så överlägset allt annat i världen att han inte lämnat ön på över tio år.
Till allmän chock lättar det dock i tunneln och sedan är det fri passage längs Long Island Expressway – hela vägen ut till Exit 38 mot Hauppauge.
Då lugnar jag ner mig en smula och får i ett nytt mess förklara för min vän att jag satt fast i helvetisk trafik och kanske överreagerade en smula.
Han svarar att han känner mig och förstod att det återigen var något som fått blodtrycket att skena och att han inte för ett ögonblick tog mina hot om flytt på allvar.
Hm.
• • •
Den roadtrip Nygård och Persson får inleda NHL-karriären med är nu påfallande glamorös även för de som varit med ett tag.
De spelar mot Islanders ikväll, mot Devils på torsdag och mot Rangers på lördag eftermiddag.
Så de får vara i New York nästan en hel vecka.
– Inte dumt alls, säger den alltid jovialiske Kleffy Klefbom.
– New York är en väldigt trevlig tid att få tillbringa så mycket tid i.
Det är ju det.
Bara man slipper sitta i trafiken…
• • •
Fast Nashville lockar verkligen på riktigt, jag kan inte släppa tanken på en lägenhet i en av de där nya downtown-skraporna…
• • •
Först Jack Hughes i Newark – och nu verkar det som att även Islanders är redo att släppa loss ett av sina mest hajpade framtidsnamn.
19-årige backen Noah Dobson, plockad som nummer tolv i draften 2018, kan komma att debutera ikväll.
– Det är en enormt stor dröm som går i uppfyllelse i så fall, säger han.
Vi vet, kiddo.
Det är därför det blir så coolt att se dig.
• • • 
Joel Persson hade som bekant en riktigt lyckad camp och imponerande på alla som såg honom.
Men i allra sista träningsmatchen åkte han, för att djävulen alltid vill visa att han visst existerar, på en axelskada.
Så han fick se premiärmatchen från läktaren i Rogers Place.
– Det var lite tungt. Just när det hände trodde jag också att det var riktigt illa. Det kändes så, säger han.
Men dessbättre var det inte så farligt. Den 25-årige skåningen repade sig på bara några dagar, fick debutera i den vilda matchen mot Kings och spelar ikväll också.
Djävulen går att besegra!
• • •
Varje gång Islanders spelar här ute på ön i sitt kantstötta gamla lada, istället för i flashiga Barclays i Brooklyn, förlorar klubben pengar.
Ändå har Old School Lou och hans medarbetare valt att lägga 29 av 41 grundseriematcher här – och bara tolv i Brooklyn.
Det säger en del om hur mycket holy ground det här är för Islanders-familjen, hur högt ledare och spelare och fans värdesätter sin historia och sin själ och de vackra gamla spöken som rör sig i Coliseums mörka prång och skrymslen.
Det är något väldigt fint med den typen av hjärta, så extremt ovanlig i den iskalla corporate-kultur Bettman & co implementerat i ligan.
• • •
Tisdagen är tredje största veckodagen i NHL-schemat, efter lördagen och torsdagen.
Så ikväll ska en rejäl näve matcher avgöras – och tippare Biffen (läs: Lallaren Biffen) tror att de slutar så här:

•Florida-Carolina 2 (OT)
•NY Islanders – Edmonton 1
•Pittsburgh – Winnipeg 1
•Washington – Dallas 1
•Detroit – Anaheim 1 (OT)
•Nashville – San Jose 1
•Calgary – LA 1
•Vegas – Boston 1 (OT)
• • •
Oilers-coachen Dave Tippett – som det är trevligt att se igen; välkommen tillbaka, buttre basröst – har, avsaknaden av normal lyx till tros, inget alls emot att den här matchen avgörs i Coliseum.
– Jag saknar de gamla ladorna. Maple Leaf Garden, Chicago Stadium, den i Buffalo som var så otroligt liten…de hade en särskild sorts aura. Det är lika här. Jag har spelat här själv många gånger och fick mest stryk, men Coliseum var ändå en fantastisk hall att komma till, säger han.

• • •
Kolla här då – en helt ny klenod i Biffen-samlingen.

Detta betyder att jag för första gången nånsin kan skryta med en hattrick i lokala säsongsackrediteringar.
Kommer ni över och firar med mig på Neary’s på lördag?
• • •
Kleffy Klefbom har spelat med Connor McDavid i fyra år och vet således en del om snabba hockeyspelare.
Ändå är han lite tagen av hur oerhört fort det går när nye lagkamraten Joakim Nygård sätter fart.
– Han är sjukt snabb. Det är inte kul att vara back och behöva vända om och åka baklänges när han kommer stormande, det kan jag försäkra.
Ojvoj, vi kommer få kul ikväll, tror jag.
• • •
Så här ser bloggens kontor ut under eftermiddagen.

För visst, jag kör det vanliga upplägget här i Tomas Jonsson-land.
Alltså:
Efter värmningen promenerar jag över till det berömda Marriott-hotellet och äter lunch. Sedan sätter jag mig i environgerna bakom lobbyn, med en kaffe, och börjar hamra på det här introt.
Det är ett mycket angenämt sätt att göra det på, alltihop.
• • •
Kollar med Nygård om han fått något smeknamn av lagkamraterna ännu.
– Jo, ler han, dom kallar mig Nykes.
Jaha, Nykes…på engelska alltså, uttalat som ”Najks”.
Inte så dumt.
Den tar vi, tycker smeknamnsfetischisten Biffen.
• • •
Om någon undrar vad det är för klistermärke jag har på laptoppen:

Ni som kan er Seinfeld förstår – och jublar, utgår jag från.
• • •
Idag är det exakt 14 år sedan Henrik Lundqvist gjorde sin NHL-debut med Rangers, borta mot Devils – och det betyder också att det imorrn är 14 år sedan Larry Brooks döpte honom till King Henrik (vilket jag, till åtskilliga surgubbars oändliga vrede, såklart snabbt snappade upp…).
Det ska definitivt firas med en rejäl bourbon när allt är överstökat i natt.
Utan hans succé hade jag aldrig fått skriva lika mycket hockey de där tidiga åren och om jag inte gjort det hade min korrespondent-sejour aldrig mynnat ut i den här bloggen och i så fall hade jag inte varit kvar i USA idag – och vi, ni i spåret och jag, aldrig lärt känna varann.
Det var således mycket som hängde på den debuten i gamla Meadowlands 8 oktober 2005…
• • •
Liten parentes:
Bloggen har ännu inte sett en live-match den här säsongen utan att båda nationalsångerna framförts.
Det betyder inget alls, men har jag nånsin påstått att jag bara tänker på – eller skriver om – meningsfulla saker?
• • •
Haha, Coliseum gamla rosthög till pressläktare ändå.
Det är som att man hänvisats till ribbstolarna i en gammal gympasal, ungefär.
Men ingenstans i hela NHL kommer man närmare isen och i det perspektivet kan all världens bekvämligheter kvitta.


Dessutom har de, prisa gud, placerat mig så jag slipper den helvetiska kalluftsfläkten i nacken och därmed behöver jag inte ta mig på den toppluva jag så duktigt stoppade i väskan i morse.
• • •
Som sagt, jag har hållit på med det här sedan en sådan som Jack Hughes var fyra år (herregud…det är ju vansinne) och blir inte längre starstruck särskilt ofta.
Men när Connor McDavid stryker förbi precis där jag står i omklädningsrummet och glor,så…blir jag det i alla fall.
• • •
Det är inte bara spelarna från Edmonton som gottar sig åt att de får hänga i Gotham City en vecka.
De murvlar som flugit hit från Alberta är ännu mer uppspelta.
Bloggen är god vän med ett par av dem och har nu lovat att efter matchen på lördag ”visa några riktiga New York-barer, såna som man inte känner till när man bara är här på besök”.
Ojvoj, jag ser en kväll i East Village framför mig…
• • •
Har Coliseums organist, med vidhängande orgel, precis till höger om mig.
Han verkar peppad.
• • •
När jag pratar Nygård för första gången kommer Kleffy fram och puffar honom i sidan och säger att ”det är nu du ska säga hur underbart det är att spela med Klefbom”.
Fast that goes without saying, Oscar..
• • •
Nu ska NHL-bibeln vara ute.
Ni har väl skaffat?
Annars – marsch till tidningskiosken imorrn!
• • •
Det är roligt att Islanders blivit ett anständigt lag igen. Några år under Garth Snow-eran var det ju verkligen rena mörkret här ute. Men på en punkt lyckas de sänka humöret på er Biff.
Sedan Lehners sorti är de – i alla fall så länge Gustafsson och Dahlström håller sig kvar på Jets roster – enda laget i hela ligan utan svenskt inslag.
– Så här kan vi bara inte ha det, borde någon säga till Old School Lou.
• • •
Riley Sheahan, minns ni honom? Tänkt framtidslöfte i Detroit i mellan 2011 och våren 2017. Sedan trejdad till Pittsburgh och därefter till Florida. Well, nu tillhör han Edmonton och ikväll begår han säsongsdebut.
– Han kommer bli en stor tillgång för oss, säger Tippett.
Verkligen?
• • •
Inte kommande måndag, men måndagen därpå – då drar vi till Tampa med våra resenärer och träffar Foppa, ser Bolts mot Penguins och mot Predators, spelar in podd och hänger i tikibaren.
Tänk vad ni som inte hakade på ska ångra er.
Men det kommer snart nya chanser och då förstår ni ju att det bara är att slå till.
• • •
Börjar det inte bli dags för säsongens första ”Veckans Lista” snart?
Jo, det börjar det.
Kommer innan Oilers besök i The Rockhhh på torsdag.
Tror jag.
• • •
Att ingen annan plockade upp Josh Ho-Sang när Islanders, lite otippat, satte honom på waivers efter campen vittnar om en utbredd feghet i General Manager-leden.
Nu har han begärt trejd och Lou säger att han ska försöka hjälpa till, men ville ingen ta honom gratis lär de inte vilja skicka något i utbyte heller.
Synd på så rara ärter, jag – min kretin – älskar hans konstnärliga sätt att spela hockey.
• • •
Det är lite förvirrande att Islanders bytt sida och kommer ut från ”fel” håll i rinken.
Men det gör det inte mindre roligt att se att debutanten Noah Dobson på klassiskt vis får åka några egna skämmiga varv på isen innan värmningen.
• • •
OK, gametime.
Vi har alltså Barry Trotz defensiva super power mot Flying Burrito Brothers från Alberta.
En kulturkrock, det.
Men såna blir ofta kul.
Enjoy!

TORONTO – ST LOUIS 2-3 (Slut)
COLUMBUS – BUFFALO 4-3 (Slut, OT)
• • •
Det var det.
Mäktigt att Goalofsson plaskade in ett mål till – och vilken fin match Wenny Wennberg gjorde.
Nu ska jag se kolla när Yankees sveper Minnesota och sedan sova.
Vi hörs från Long Island i morgon kväll.

TORONTO – ST. LOUIS 2-2 (Period 2)
COLUMBUS – BUFFALO 2-2 (Period 2)
• • •
Både Ondskan från Örby och jag har tjatat om att det kan bli Lill-Nyllets år i år och vi får ju hela insjöar med vatten på kvarnar när han gör så ruskigt snygga mål som det vi såg nyss.
Dude, vilket lir!
• • •
I Columbus har Sabres kommit tillbaka både spel- och målmässigt och…jo, det börjar kännas som att Blue Jackets kommer förlora igen.
• • •
Jonas Åkerblom, jag kan inte alla såna fancy förkortningar men tror att det är H2H vi kör.
Alltså nya match-ups varje vecka – och i varje match-up tävlar man i tio olika kategorier.
Låter det som H2H??
• • •
Dansken borde ta tagit båda målen Blues gjorde – även om Sunkens bössa förstås var blytung.
• • •
Imorrn ska bloggen till Long Island, så jag tar och spar lite på bokstäverna tills dess.

TORONTO – ST. LOUIS 0-0 (Period 1)
COLUMBUS – BUFFALO 1-0 (Period 1)
• • •
Jaha, här ligger man i korresoffan, med laptop i famnen och två matcher rullande på tv:n.
Tidigare idag var jag upprörd och orolig över massor av saker, men ah, really, livet kunde verkligen vara sämre.
• • •
Leafs har jag sett så mycket av de inledande dagarna att jag har matchen Ohio inrattad och kan konstatera att det inte är alldeles ologiskt att Jackets leder denna typiskt osexiga måndagsmatch.
De känns mest…angelägna, är nog ordet.
Fast tvåmålsledning är lite mycket.
• • •
Oj, breaking news mitt på blanka vardagskvällen:
Rangers har trejdat Namestnikov till Senators i utbyte mot framtida draftval.
Meh, är väl vad man säger om det.
• • •
Wenny Wennberg kommer loss i friläge i numerärt underläge, men kan inte lura landsmannen Ullmark i Sabres-kassen.
Tårtan muttrar och gnisslar tänder så det hörs hit.
• • •
New York Dolls ende representant i kvällens omgång är, eller snarare var, Josh Anderson.
Men han har tydligen gjort illa sig och spelar inte.
Så jag har bara att lämna walk over till min motståndare den här veckan, Wheelers Dealers, med värmländske redaktörsesset Olle Stefansson som general manager.
• • •
Det låter som skadade Evgeni Malkin blir borta länge och det behöver Penguins som de behöver nageltrång.
Inte bra.
• • •
Tårtan har tagit sitt förstånd till fånga och plockat in Hästpolo-Gustav i förstakedjan – och jag får ångra att jag var så otålig och droppade honom från Dolls-rostern.
• • •
Nu ska jag, helt otippat, äta en banan.

De har alltid väckt min beundran, de anställda hos NHL som ställer samman spelschemat.
Jo, jag fattar att de numer har bra programvara till hjälp, men ändå – att lyckas lägga ett pussel så att samtliga lag kan mötas minst två gånger både borta och hemma, under rimliga rese-premisser och i hallar där basketmatcher och konserter och annat samtidigt ska schemaläggas, är i verkligen imponerande.
Dock:
Den här säsongsstarten hör inte till deras mest grandiosa.
Medan exempelvis Toronto Maple Leafs ikväll spelar sin fjärde match på sex dagar spelade NY Rangers sin andra i lördags – och har inte den tredje förrän kommande lördag. Och sedan är de lediga till torsdagen därpå innan de får känna på action igen.
Nej, det beror inte på att de har så kallad ”bye-week”. Ingen behöver börja med en sådan, såklart. Schemat har bara blivit så.
Trist för en sån som Mika, som omedelbart varvat upp som en Jumbo-Jet innan start och nu får stå kvar på Tarmacen, med motorerna avstängda, och vänta innan det är dags att flyga igen – och dåligt i största allmänhet.
Så, då var det sagt.
Jag behövde bara få ur mig det innan vi tar oss an kvällens lilla omgång…
• • •
Att vi hade tretton matcher i lördags och bara två ikväll ska vi emellertid inte skylla på schema-nördarna.
Medan lördag enligt gamla traditioner är en högtidsdag i NHL har måndagar, precis som onsdagar, alltid fungerat som ett slags uppsamlingsheat.
Men just ikväll är det ändå två rätt intressanta dueller som avgörs. Leafs går upp mot regerande mästarna i Scotiabank och Sabres har en jättechans att spinna vidare på sin kanonstart i Nationwide Arena – mot ett Blue Jackets som måste vinna för att det inte ska bli kaos och panik på en gång.
Lite mumma, inte sant?
• • •
Idag har jag haft en Cable Guy på besök för att få min wifi här i holken uppgraderad.
Han tog snabbt reda på att jag är inne på hockey och höll sedan en lång utläggning om att det är en sport som måste ses live men att han älskade Rangers finalresa 1994 även som tv-upplevelse.
– Fast jag är uppvuxen i Bronx, tvärs över gatan från Yankee Stadium, så baseboll är min sport. Ikväll hoppas vi att Yankees fullbordar sin sweep mot Minnesota, nästan skrek han.
Sedan bytte han modemet och nu står en ny, futuristisk box här och blinkar på en hylla och hittills fungerar den utmärkt.
• • •
Lika trist som upplägget här i början är för Mika, lika skoj måste det vara för likaledes glödhete Auston Matthews.
När man har den typ av stäm han haft i de tre första matcherna vill man spela hela tiden och jag skulle inte sätta emot om någon tippade att han går ikapp DJZbad i toppen av poängligan innan vi stänger butiken ikväll.
• • •
Tänk förr, när de fick komponera spelprogrammet utan hjälp av datorer…någon berättade anekdoter om det i Tampa förra året och jag blev så yr att jag behövde sätta mig ner en stund.
Det är inget annat än oerhört att de lyckades.
• • •
Lilla tipset för kvällen:
•Toronto – St. Louis 1 (OT)
•Columbus – Buffalo 2

Hej igen.
Så här dagen efter det stora vulkanutbrottet, när det ändå är så få matcher, tar jag nog en liten bloggpaus och återkommer istället när Vecka 2 inletts.
Men ni ska få en liten tipsrad – om inte annat så ni har en färsk post att kommentera under.
So – så här gissar er gamle Biff att det går i den första söndagens trio uppgörelser:

•Carolina – Tampa 2 (OT)
•Detroit – Dallas 2
•NY Islanders – Winnipeg 2 (OT

PITTSBURGH – COLUMBUS 7-2 (Slut)
BUFFALO – NEW JERSEY 7-2 (Slut)
TORONTO – MONTREAL 5-6 (Slut, straffar)
OTTAWA – NY RANGERS 1-4 (Slut)
FLORIDA – TAMPA 4-3 (Slut)
WASHINGTON – CAROLINA 2-3 (Slut, OT )
ST. LOUIS – DALLAS 3-2 (Slut)
NASHVILLE – DETROIT 3-4 (Slut)
ARIZONA – BOSTON 0-1 (Slut)
COLORADO – MINNESOTA 2-1 (Början av period 2)
ANAHEIM – SAN JOSE 3-1 (Slut)
CALGARY – VANCOUVER 3-0 (Slut)
EDMONTON – LA KINGS 6-5 Slut)
• • •
Kolla Kung Kentas sammanställning i spåret under Del 4.
I den framgår att blågula krigare stod för sammanlagt 17 mål och 13 assist under natten.

Så detta måste ha varit en av de bästa svenska omgångarna i hela NHL-historien, jag kan inte tänka mig något annat.
Mäktigt.
Och en väldigt bra förklaring till att ni – som förvarnat – inte hört något av mig här i bloggen på några timmar. Det blidde många spelare att ringa och exceptionellt mycket text att skriva.
Men det fick det ju vara värt en så grandios omgång för “oss”.
• • •
Det är lite lustigt – eller rentav mycket lustigt – att jag innan Opening Night alltid hytter så mycket med fingret om att man inte ska dra för långtgående slutsatser av det som händer de inledande nätterna och sedan har så svårt att inte dra den sortens slutsatser själv.
Kanske får jag skämmas senare, men jag tycker verkligen det känns som att vi redan fått bekräftat att exempelvis Vegas, Colorado och Carolina ör väldigt bra – och att Ottawa och Columbus inte är det.
• • •
För de som inte orkar eller vill kolla Kung Kentas kommentar – hur någon nu inte skulle vilja det, vi pratar ju om Kung Kenta! – följer en repetition av The Blågula Stats från natten här:

Mika Zibanejad – 3 mål och 1 assist.
Victor Olofsson – 2 mål.
Patric Hörnqvist – 2 mål.
Mattias Ekholm – 1 mål och 1 assist.
Marcus Pettersson – 1 mål.
Mattias Janmark – 1 mål.
William Nylander – 1 mål.
Viktor Arvidsson – 1 mål.
Gustav Nyquist – 1 mål.
Filip Forsberg – 1 mål.
Elias Lindholm – 1 mål.
Gabriel Landeskog – 1 mål.
Joakim Nygård – 1 mål.
Oscar Klefbom – 3 assist.
Rasmus Dahlin – 2 assist.
Marcus Johansson – 1 assist.
Victor Hedman – 1 assist.
Calle Järnkrok – 1 assist.
Carl Gunnarsson – 1 assist.
Erik Karlsson – 1 assist..
Hampus Lindholm 1 assist.

Ojvoj monumentale!
• • •
Hajarna går kräftgång – och särskilt många fler insatser av den här blodfattiga sorten har de inte råd med. Inte om de vill behålla Pete DeBoer som coach.
• • •
I natt fick vi lära oss ytterligare ett festligt smeknamn som ingen kan skylla på mig.
Det var Jack Eichel himself som döpte Victor Olofsson till Victor Goalofsson.
Helt lysande om ni frågar den här smeknamnsfetischisten
• • •
Nu tycker jag ni ska gå in på sportbladet.se och läsa vad som blivit sagt i min lur de senaste timmarna.
Själv borde jag verkligen lägga mig, men är uppe i för höga varv så först ska jag hälla upp en sängfösare, i form av utsökt bourbon från Woodford Reserve-destilleriet, och se ytterligare ett avsnitt i Ken Burns magnifika epos till dokumentär om country-historien.
I morrn tror jag inte det blir så mycket mer än en tipsrad här i bloggen, men vi får se, kanske fallar andan på igen.
Tack för inspirerande sällskap natten lång!