SAN JOSE – ST. LOUIS 2-3 (Period 2)
• • •
Vince Dunn sveper in 0-2.
Då känns det som att det här är en – häpp! – dunn deal….
Särskilt som Blues strax därefter får ett powerplay.
Men vad händer då?
Mister Conn Smythe, Logan Couture, älgar iväg i friläge och vinklar in reduceringen.
Och tro på fan om han inte, exakt två minuter senare, kommer loss i NYTT friläge – och dammar in kvitteringen mellan benen på Binnington.
Remarkabelt – vilken uppvisning av playoff-artisten från The City of Guelph.
Erik 2017 all over again.
• • •
Columbus svepte Tampa, Carolina slog ut Washington, Islanders nollade Pittsburgh…sure.
Men den hittills största skrällen i årets playoff är ändå att Robert Bortuzzo gör ett rasande snyggt mål och ger Blues ny ledning – i ett läge när momentum helt svängt över åt andra sidan.
Crazy shit!
• • •
Fram tills Ko-Ture tar över showen är atmosfären i hallen snudd på skandalöst nattstånden – i all synnerhet om man betänker att det är en goddamned konferensfinal som pågår. Ett genomsnittligt Islanders-, Hurricanes- eller Predators-fan skulle inte tro sina ögon – eller öron.
Men nummer 39 drar igång partyt och nu är det ramalama på 525 W Santa Clara Street.
• • •
Men bluesmännen alltså…om de vore bluesmän per se skulle man, åtminstone fram till Bortuzzos oväntade nummer, kunna likna det här vid att tre strängar går av mitt under BB Kings känsligaste solo.
De har pratat sig hesa om att de inte ska göra sig skyldiga till så många turnovers som i Game 1 och i inledningsperioden bär de syn för sägen, men sen börjar de slå bort så många puckar att Berube måste vara rädd för att få en stroke.
”Enkelt att rätta till”, hörde vi nån som sa om just detta.
Jaså.
• • •
Niklas i Silicon Valley, 2 Unlimited, ja – den mål-hymnen är ju så provocerande dålig att den blir rolig.
• • •
När han stormar in reduceringen kan man se att Couture, med fradgan skummande i mungiporna, vrålar ”Let’s go” åt sin lagkamrater – och sen får Sharks verkligen allt momentum.
Som i en miniversion av det som hände i Game 7 mot Vegas, nästan.
Men det är fortfarande för många som såsar omkring – Burns till exempel – så han får nog skrika lite mer nu i pausen.
Då, men bara då, kan det bli en episk tredjeperiod.

SAN JOSE – ST. LOUIS 0-1 (Period 1)
• • • 
Åh, man ser direkt.
Det är en sån kväll.
En sån när de sorglösa levnadskonstnärerna från The Bay Area tar sig friheten att vara lite väl…avslappnade. För att nu inte vara helt oförskämd och säga slarviga.

De envisas ju med att strössla med såna i varje jäkla serie och hamnar just därför alltid i Game 7-lägen – även när de inte skulle behöva.
I vad mån de kan byta inställning mitt under pågående föreställning vet jag inte, men det är ett måste – annars kommer Blues snart utöka den här ledningen och vinna ikväll.
• • •
Denne Jaden Schwartz, ja – han skulle förstås ha varit med topptiolistan i introt.

Så satans het, ju.
• • •
Särskilt tydligt framgår den överdrivet, eh, bekymmerslösa hållningen hos hemmalaget under powerplay.
Det har inget av speeden, eftertrycket och skärpan vi såg i lördags.
• • •
Blues spelar å sin sida betydligt bättre idag. Mer samlat, lugnare och klokare.
Efter det tidiga ledningsmålet hamnar de för all del långt ner i egen zon under en lång sekvens, men de ser till att hålla hajarna i de yttre farvattnen nästan hela tiden och har det här – so far.
• • •
Ha ha, mitt i inledningsperioden är det nån som puffar mig på kavajaxeln och sträcker fram ett glas.
Dogge!
Han tycker jag ska ha mig en rejäl klämtare.
– Tack, men det går inte. Jag jobbar ju.
– Äh, kom igen nu. Vadå, du skriver ju bara roligare om du får i dig en skvätt.
Det tar lite övertalningsförmåga, men till slut inser han att min ståndaktighet är omutlig och tar lätt besviket tillbaka sitt glas.
En obetalbar scen.
• • •
Men, Blues PP hade kunnat vara vassare det också.
• • •
Det allra bästa med pre game-introt här i tanken är den långa sekvensen när hajgapet långsamt hissas ner från taket och alla hytter med nävarna i suggestiv takt – som i den där Indiana Jones-filmen när den ondskefulla sekten grillar offer i ett glödande hål i backen.
Väldigt suggestivt.
• • •
Lönta och Sjöberg syns inte till vid puckdrop.
Jag ger mig fan på att de båda bohemerna trodde att matchen började 19.00, lokal tid och kommer en timme sent…
• • •
Tänk att Caesars Palace ”Jerk It Out” fortfarande är en hit i amerikanska idrottssammanhang.
• • •
I förrgår var det Erik, ikväll är det Sören på Rören som åker på en tryckare som antagligen möblerar om tarmarna.
Ojvoj.
• • •
Nu ska jag leta på Dogge igen.
Han kanske har rätt, det blir kanske roligare i bloggen om jag sänker en bourbon…

Ni vet vad dom säger:
Inget har hänt i en Stanley Cup-serie förrän man förlorat på hemmaplan.
Eller sett ur det mer optimistiska perspektivet:
Inget har hänt förrän man vunnit på bortaplan.
Det är den vetskapen som ångar om St. Louis Blues när de i den friska, kaliforniska morgonen genomfört sista, sammanbitna ispasset i SAP Center innan Game 2 mot Sharks.
De gör sig inga illusioner om vad som hände i förrgår, de fick stryk – fair and square – av en för dagen bättre motståndare, men de är inte det minsta missmodiga. De har inte den minsta panik. De tycker inte att de på minsta vis hamnat i prekärt läge.
Att de behöver spänna bågen hårdare och spela bättre hockey än i lördags goes without saying, men det vet de att de kan och det tänker de göra – och därmed upplever de att de står inför en gyllene möjlighet snarare än ett obehagligt hot.
En seger här innan cirkusen drar vidare till Missouri i morgon skulle vara en smash hit, varken mer eller mindre.
Förmodad konsekvens ikväll:
En betydligt tätare holmgång med bluesmän som lirar som om de var on a mission – om inte från Gud så från de makter som fördelar chanser och styr ödet.
• • •
Ja, sorry – det kom aldrig någon slutkläm igår.
Jag hade massor att skriva och plötsligt var klockan så mycket att jag tvingades rusa till draften.
”Huh? Draften?”.
Jo, förstår ni, vi är några murvlar som har en fantasy-pool gällande matchavgörande mål och poäng i denna andra match och igår kallade valberedningen till lotteri och draft – inte helt oväntat på ett etablissemang med brända och destillerade drycker i sortimentet.
Jag hamnade, som ett annat Colorado, sist i lotteriet och fick välja först som åtta men har ändå lyckats knyta till mig pjäser som Tarasenko, Hertl och – inte minst! – Melkman och Sunken.
– Va? Tror du jag ska göra matchavgörande, skrockar den väldige Boden-sonen medan han bänder av sig axelskydden efter morgonvärmningen.
Sen är han tyst en stund, ser ut att gilla tanken och får nåt drömskt i blicken.
– Men, tja, varför inte? Det skulle inte sitta helt fel att få det gjort ikväll.
Då vet ni.
Blir Sunken hjälte ikväll beror det på att bloggen visade honom så stort förtroende att tuppkammen växte sig hög som Sierra Nevadas bergstoppar.
• • •
Sharks, å sin sida, känner sig såklart finemang till mods efter sin triumf i konferensfinalens öppningsrond.
De gjorde en kanonmatch, dominerade Blues-maskinen i snudd på 60 minuter och har nu en förträfflig chans att ta kommandot i serien, för ja – även om inget hänt förrän man vunnit även på bortaplan är det ju så det känns när man går upp i 2-0-ledning.
Samtidigt är de medvetna om att kampen om en plats i Stanley Cup-finalen bara börjat.
– Vi har inte spelat mer än en enda match, har exempelvis Papa Skutt upprepat gång på gång senaste dygnen.
– Det kommer bli en tuff och lång serie
En ramsa alla alltid drar helt pliktskyldigt, sure – men den här gången känns det uppriktigt.
Hajarna tar inget för givet utan siktar på att höja sig ännu mer.
Det lovar precis lika gott för kvällens övningar som bluesmännens känsla av att vara on a Mission.
• • •
Draftens lyckade genomförande – Logan Couture gick allra först, kan jag avslöja – firades sedan med en praktfull middag på Original Joe’s och där konsoliderades Chicken Parm som det här slutspelets paradrätt (istället för Martins’ BBQ:s ribs och korvar de senaste åren).
OJ:s går in direkt på andraplats på topplistan, efter den de serverade på North i Cherry Creek i Denver.
• • •
Det här kallar jag underhållande läsarbrev:
”Bäste herr Biff, natuligtvis lyssnar jag och grabben på er eminenta NHL-podd på vägen till hockeyträningarna. Och avsnittet angående kalkonen jänkarna äter har tydligen satt sina spår. På släktkalas nyligen åt vi kyckling varvid grabben utbrister på värsta Rommehed-mål:
– Får vi en torr fågeljävel? Och lade till: som Bjurman skulle sagt”.
Ha ha, håll barnen på avstånd från Baloo om ni inte vill att de ska börja prata som sjömän!
• • •
Här trodde man att Burns och Thorntons skägg var nånting att gapa åt och peka på,
I jämförelse med Blues-reserven Chris Thorburn framstår de, visar det sig, som fjuniga fjortisar.

Han är ju som tagen direkt från statist-ensemblen i ”Apornas planet”.
Oerhört.
• • •
Vi fick en liten pratstund om drömmen om Stanley Cup med den ärrade Alex Steen i solskenet på stan igår och om vad som sades under den pratstunden kan man läsa här.
Idag, efter värmningen, pratar han ännu mer om det fina i att han en pappa som själv spelat i NHL.
– Nu är det playoff så jag är inte på telefon så mycket, men det är väldigt skönt att ha honom att tala med. Han har varit med om det här själv och förstår precis vad det är jag går igenom, säger han.
Det är nåt väldigt vackert med det där, tycker jag – och kan inte låta bli att tycka det vore fantastiskt fint om hela familjen Steen fick sin mångåriga dröm uppfylld.
Jag kan scenerna på isen efter sista finalen framför mig, hur vi sticker fram mikrofonerna mot Thomas medan grabben dansar med bucklan…
• • •
Bloggen har legat på Papa Skutt om att det är hög tid att han hyllar sina svenska mentorer från Detroit i lämplig intervju.
– Aldrig, säger han bestämt.
– Som jag fått lida på grund av de personerna genom åren…
Haha, jag förstår ingenting – och det gör inte en av de utpekade, vi kan kalla honom 55, heller.
– Rödluvan hade ju en grym resa med oss, hälsar han i ett sms.
Well, nu är planen förstås att ta upp ämnet under en framtida presskonferens, så att han inte kommer undan…
• • •
Apropå ansiktsbehåring tycker jag vi ska ta oss en titt på Hedbäs fina mustasch igen.

Enligt min mening är den väldigt fin, men alla håller tydligen inte med.
Yngsta dottern vill inte ens visa sig med pappa förrän han rakat bort pröjsarn.
– Vi skulle ut och äta häromkvällen men hon pekade på mig och sa åt Pernilla att hon inte tänkte följa med om jag skulle se ut så här, berättar den alltid älskvärde masen.
Haha!
• • •
Blues proppade hajar med bauta-tacklingar i första matchen och de har inga planer på att sluta med det.
– Nej, om tillfället dyker upp smäller man ju på. Vi vill spela fysiskt. Men samtidigt ska man ju inte dumåka och leta efter tacklingar. Då blir det inte bra, förklarar Sunken.
• • •
Under eftermiddagsstiltjen i pressloungen i Sharktank-källaren går Pierre McGuire plötsligt förbi i bara skjortärmarna.
Han ser belåten ut.
Så rakar han in flygpoäng som ingen annan under slutspelet också.
• • •
Jamen, lite mer bilder.

• • •
Erik Karlsson har hållit en låg profil senaste dygnen, han syntes till exempel inte alls till under eller efter träningen igår – och det ska ni som håller på Sharks inte vara ledsna över. För det visar att den gudomlige artisten från Landsbro – som vanligen bluddrar och skojar och garvar oavbrutet – just nu är riktigt fokuserad och inte tänker på något annat än att han ska ta sig till karriärens första NHL-karriär.
• • •
The Hot List för konferensfinalerna so far: 1. Tuukka Rask, 2. Timo Meier, 3. Patric Bergeron, 4. Logan Couture, 5. Marcus Johansson. 6. Joe Pavelski, 7. Gustav Nyquist, 8. Torey Krug, 9. Ryan O’Reilly, 10. Brad Marchand.
Några invändningar?
• • •
En bild till – på en av bloggens stora fixstjärnor.

Japp, det där ingen mindre än Manfred i Bristol, Tennessee.
Bloggen tackar husse för foto!
• • •
The Melkman håller med om att han haft episkt oflyt i avslutningarna senaste månaden.
Men han ser lite frågande ut när jag föreslår att han ska offra en kyckling eller en get för att bryta the spell.
– Öh, verkligen? Hjälper det?
Japp, lyssna nu på voodoo-mästaren Per Georg.
• • •
Det ser inte ut som att Calle Gunnarsson spelar ikväll heller.
Meh!
• • •
Det går inte få nog av den nästan obscent blå himmel man alltid har ovanför hjässan i den här underliga lilla staden.
Enda stället jag sett en vackrare är några timmar söderut, i öknen runt Palm Springs.
Slutsats:
Man borde verkligen bo i Kalifornien.
• • •
Blues-lägret, med rufsige Berube i spetsen, är lite hårda mot Tarasenko.
– Han måste få ut mer av sitt spel, heter det.
Kan man tycka – men nu är han en gång för alla just den typ av spelare som lätt storknar i den här sortens serier, när allt svängrum och all tid suddas ut.
Då är det istället komplementen i tredje- och fjärdekedjorna som måste kliva fram och göra det.
Som… just det: – Sunken!.
• • •
Stämningen i Sharktank var helt okej i lördags – men inte mer än så. Och jag tror inte vi ska förvänta oss Hela Havet Stormar idag heller. Efter två raka, förtrollade Game 7-duster krävs nog åtminstone elimination-nerv för att den verkliga hysterin ska kunna piskas upp.
Men det ska bli en fröjd bara att höra fansen humma med i ”Jaws”-temat – och sjunga allsång till ”Free Fallin”.
• • •
Heja Alex Wennberg. Så visar man var skåpet ska stå efter en tung säsong.
• • •
Den enda gången jag känt av ett seismologiskt fenomen var just här i San Jose, på en reportageresa före Vancouver-OS 2010. Det durrade till i golvet i pressrummet i träningshallen, som om en långtradare kört förbi utanför – och the locals konstaterade omedelbart att det var en liten jordbävning.
Sedan dess har jag varje gång jag återvänt till Kalifornien tänkt att jag verkligen inte vill lära mig hur en stor känns och så här, högt upp i taket i en goddamned ishall, orsakar alla tankar i den riktningen viss armsvett.
Snälla, låt oss slippa se Sharktank-isen spricka och taket rämna…
• • •
Jumbo Joe Thornton ser ni inte, med egna ord och så, mycket av i media nu, kanske ni tänkt på – trots att han egentligen är den västra konferensfinalen medelpunkt.
Det beror på att den folkhjälte veteranen inte längre är så förtjust i journalister och alltid har försvunnit ur omklädningsrummet när vi släpps in.
Han kände sig bränd den där gången när någon citerade skämtet om vad han skulle göra om han var Hertl och sedan dess har det varit så.
Synd på så rara ärter, tycker jag.
• • •
Vi har bättre platser i auxillery-boxen idag, men inte ideala så jag försöker mig på en kupp igen och ber om era hållna tummar.
• • • 
En annan medelpunkt, utanför isen, är förstås Crankshaft Murray – evig folkhjälte i San Jose
Han leder Sharks så kallade alumni-verksamhet och det innebär bland mycket annat att han en dryg timme innan puckdrop sitter utanför tanken med andra gammelhajar och skriver autografer.
Sen ska han komma och hälsa på bloggen i auxillery-boxen, är det sagt.
Det kan inte bli annat än jättefestligt.
• • •
Sunken och The Melkman är ju gamla kamrater från de gemensamma åren i Skellefteå och hade faktiskt några byten mot varann i lördags.
Men det blev tydligen inte så mycket sagt.
– Nä…men vi pratar ju inte så mycket överhuvudtaget, konstaterar Sunken lakoniskt.
The norrlänningar…
• • • 
Idag har de Swedish Fish i en skål på pressläktaren.
Det garanterar blågul succé på isen, tror jag.
• • •
Kampen om att få spela i Stanley Cup-finalen – det allra finaste och oerhörda en hockeyspelare kan uppleva – börjar långsamt stegra, människor.
För varje match som spelas, desto närmare det ultimata avgörandet kommer vi.
Så nu är det bara att sätta sig till rätta och ta ett djupt andetag.
Western Conference Final 2019 Game 2 exploderar alldeles strax i våra ansikten.

BOSTON – CAROLINA 6-2 (Slut)
• • •
Några tröstmål för Canes i slutet, men really – det var en riktigt kross det här och jag tvivlar på att Canes kan resa sig.
Nu ska det skrivas lite här och sen kanske det kommer en jättekort slutrapport, eller snarare ett avstamp inför fortsättningen här i San Jose.

BOSTON – CAROLINA 4-0 (Period 2)
• • •
Ja, nu är det ju svårt att tro något annat än att det kommer bli Stanley Cup-final i Boston igen.
Visst, Hurricanes hamnade i 0-2-underläge även mot Washington, men då var de ändå med i matcherna.
Nu blir de ju helt tillplattade av Mojo Johansson och de andra stora björnarna.
Inte ens det faktum att de kommande två matcherna spelas i omöjliga PNC Arena väcker mycket hopp om vändning.
Bruins är för tung för Canes helt enkelt.
North End, håll flaskorna kalla, vi är på väg.
• • •
Det är bara ett faktum att Mojo spelas sitt livs hockey just nu.
Kylan när han, mitt i slottet, håller pucken och avvaktar en sekund innan han hittar helt öppne Connor Clifton liknar ju ingenting.
Vilket fynd GM Sweeney gjorde där.
• • •
Hehe, Sjöberg lägger ut en selfie på det blågula mediauppbådet under Sharks träning på Twitter – och reaktionerna över att jag sportar en track jacket från Adidas väcker starka reaktioner.

”Så där skulle Biffen aldrig gå på match”, rasar en Fredrik Winter.
Nej, på match nej.
Men på träning kör jag gärna Paulie Walnuts-stilen.
• • • 
Ja, Johanb5, Bergeron är absolut en Conn Smythe-kandidat.
Men som Tuukka spelar just nu har jag svårt att se något annat än att han sopar hem den finaste trofén av dem alla – ifall Bruins nu vinner alltihop.
• • •
Brind’Amour borde slänga in McElhinney redan i tredje.
Vad har han att förlora? Mrazeks självförtroende? Det verkar ju redan poppat.
• • •
Från Sharks träning finns för övrigt inte mycket mer att rapportera än att EK65 och Thornton stod över men definitivt spelar i morrn också, att Hedbäs mustasch bara blir finare och finare och att Papa Skutt inte ville hylla sina svenska mentorer från Detroit…
• • •
Nu ska jag hasta ut och leta på en smörgås.

Top of the morning to you från California.
Som jag förvarnade om inatt har vi en olycklig krock idag.
Samtidigt som Game 2 mellan Bruins och Hurricanes börjar i Boston pågår sånt här i San Jose med coach Berube

Det är alltså morning skates och pressmöten och grejor och bloggens närvaro är nödvändig.
Men spåret är öppet och jag försöker titta in då och då, när det blir någon sekund över, och på något sätt gör vi det bra ändå, ok?
Här är det för övrigt Mother’s Day idag och lille Per vill utbringa ett rungande hurra för Siv på Hagalund i Borlänge – världens bästa mamma, faktiskt.

SAN JOSE – ST. LOUIS 6-3 (Slut)
• • •
Ni vet hur det ser ut i filmer och dokumentärer när hajar blir galna av blod, eller köttslamsor, i vattnet runt en fiskebåt?
Well, jag kom att tänka på den sortens scener när hockeyhajarna sprattlade som värst i Blues-zonen idag.

De hade verkligen vittring och visade no mercy och därför sitter vi nu här med det lugubra resultatet resultatet 6-3.
• • •
Det var riktigt bra ställ i tredje perioden – och jag älskar att hela hallen som på signal sjunger allsång till Tom Pettys ”Free Fallin” – men till Coliseum- och PNC Arena-höjder har Sharktank faktiskt en bit kvar.
Och efter vad som hänt i de tidigare två omgångarna kanske det måste till åtminstone elimination-matcher för att stan ska få upp riktig puls.
• • •
EK65 rycker högaktningsfullt på axlarna åt Blues försök att störa honom med brutala tacklingar matchen lång.
– Vi spelade hockey, dom försökte sig på något annat. Vi vann, säger han.
• • •
De zoomade in Jake Allen på jumbon efter Meiers 5-2-mål i andra perioden, men Berube hade inte en tanke på att kasta in honom i tredje.
– Den chansen var noll, gör coachen klart på sin presskonferens.
Kul för Allen att höra…
• • •
Kedjan med Papa Skutt, Couture och Timo Meier stod alltså för fyra av målen och var allmänt enastående.
Det ska bli kul att se dem mäta sig med Marchand-Bergeron-Pastrnak…nej, vad sa jag nu?
Där är vi verkligen inte ännu.
Men…ja, ni vet.
• • •
Nu ska jag gå ut i den ljumma kaliforniska kvällen och, mja, kanske en liten droppe av uppiggande dryck kan bli aktuell.
Imorrn är det lite vojne-vojne-situation, för Sharks tränar samtidigt som matchen i Boston börjar och den träningen måste jag närvara vid.
På nåt sätt ska jag försöka lösa det, så det finns åtminstone ett kortare intro, men regelrätt blogg ska ni kanske inte förvänta er.

Det är två minuter kvar, Couture sätter 6-3 i tom kasse.
Mer sen.

SAN JOSE – ST. LOUIS 5-2 (Period 2)
• • •
Efter inledningsperioder som den vi såg nyss brukar mittakten bli lite mer avslagen.
Inte mellan hajar och bluesmän.
Det fortsätter på samma furiösa sätt med snygga mål, skoningslösa tacklingar och grejor hela tiden.
Detta kan i sanning bli en serie att följa.
• • •
Ojvoj, Timo Meier.
Han står för ett av hela slutspelets tjusigaste highlights-mål när han rånar Parayko och sen moves like Peter Forsberg mitt i steget.
• • •
Är det avgjort redan?
Ja, det borde vara det.

5-2 efter två perrar i en konferensfinal innebär 99 gånger av 100 att lyset slocknat för laget i underläge.
Men just den här matchen är så egenartat öppen och dan, så vem vet.
Två snabba Blues-mål i början av tredje och hela havet gungar igen.
• • •
Papa Skutt spelar fram till ytterligare en cannoli och faktiskt – det är ju den kedjan som står för showen idag.
• • •
Ibland är Ryan O’Reilly till och med bättre än vad vi som brukar säga ”Ryan O’Reilly är helt grym” förstår.
• • •
Springer på Örebroarn i pausen – och han berättar att bluesmännen susar omkring på såna elektriska scooters här i stan.
– Det brukar ta 20 minuter att promenera till hotellet. Nu bara flyger man dit.
Bloggen måste få bild på detta fenomen.
• • •
Har The Melkman från Lycksele blivit föremål för samma spell som Carl Söderberg?

Det känns som att pucken bara vägrar gå in när han varit siste man att nudda den.
Bloggens tips är det vanliga:
Han måste offra en get.
• • •
Ser jag Saul från Homeland i en Sharks-jersey på läktaren – eller ser jag i syne?
• • •
Om Blue INTE gör två snabba i början och de känner att matchen är på väg att rinna dem ur händerna, då kan det bli riktigt nasty på slutet.
Varning för otäcka scener.

SAN JOSE – ST. LOUIS 2-1 (Period 1)
• • •
En grinding, stillastående schackpjäs till dragkamp skulle vi få, sa dom.
Hm, det bidde det inte så mycket med.
Istället:

Den västra konferensserien bara exploderar i ett svavelosande moln av ursinnig speed och fräsande adrenalin och oavbruten action.
Vad ljuvligt.
• • •
Papa Skutt Nyquist har aldrig uppträtt på en så här stor scen tidigare – på den tiden Red Wings spelade konferensfinaler cyklade han fortfarande trehjuling – men verkar trivas förträffligt.

Det är ju han som redan i Sharks första anfall driver upp på vänsterkanten och i exakt rätt ögonblick skickar över pucken som clutch-Couture kan damma in med ett rykande direktskott.
• • •
Ojvoj, Erik åker sällan på tacklingar – han är i allmänhet för svårfångad – men han blir formligen mosad av Blais några minuter efter 1-0-målet.
• • •
Det var, tror jag, här i hajtanken de var först med blinkande små lampor i olika färger på varje läktarplats, back in finalen 2016.
Men att vi sett det förr hindrar inte att det är väldigt häftigt nu också.

• • •
Mja, tyvärr, zebrorna Kazari och Sutherland lyckas tyvärr hamna i fokus igen.
De missar en klar crosschecking på Couture nere hos Binnington – och i momentet därpå kvitterar Jaden Schwartz.
Då kommer det vad som känns som två kompensationsutvisningar i tät följd och i fem-mot-tre misslyckas ju Sharks inte.
Man kan inte låta bli att sucka lite.
• • •
Men det är verkligen fan vad bluesmännen satsar i varenda tackling.
Fortsätter det här kommer alla Shark-kroppar ha samma färg som matchtröjorna framåt Game 4.
Och det onda blodet koka som chilin på St. Louis bästa bbq-restauranger.
• • •
Jarkko tycker, meddelar han i sms, att den unge finländaren som tagit över VM direkt borde fått ett omnämnande i introt.
Ja, jo, – det är onekligen exalterande att han, på ena eller andra sättet, kommer spela i New York-området kommande säsong.
• • •
Ifall ni undrar vad Örebroarn – Calle Gunnarsson – är:
Berube har petat honom och stoppat in råskinnet Bortuzzo i the action istället.

Det säger en del om vad coachen förväntar sig för slags match.
Men det kommer straffa sig att inte spela örebroarn.
• • •
Reggie Jackson, den uber-glamoröse baseboll-ikonen som på 70-talet ägde New York, är den som – enligt en skoj tradition de har här – agerar dörröppnare åt Sharks när de kommer ut för match.
Det är riktigt coolt.
• • •
Bjuppe Biff kan inte riktigt slappna av under första halvan av perioden, enär jag snott åt mig en plats på pressläktaren jag egentligen inte ska ha och bara väntar på att det ska komma nån fascistoid PR-nisse och krafsa mig på kavajaxeln och säga att ”hörrdu, din här får inte du sitta”.
Men nu börjar jag så smått hoppas att den här kuppen kan ha gått hem.
• • •
Trettonde framspelningen för Erik nu – och utökad ledning i assistligan.
I skuggan my ass…
• • •
Nu ska jag gå och kittla Lönta.