COLUMBUS – BOSTON 0-3 (Period 2)
• • •
We have ourselves en konferensfinal i öst:
Boston Bruins – Carolina Hurricanes.
För Tårtans garanti visar sig vara ihålig i år också.
Blårockarna försöker och försöker men fortsätter vara oskarpa i de avgörande lägena och kammar noll – medan Bruins är obönhörliga när de får sina chanser.
Otur?
Jo, det kan man tycka att de har med alla stolp- och ribbträffar men går inte att skylla på. Vinnare hakar inte upp sig på otur, de övervinner oturen.
B’s vinner fair and square och så är det bara med det.
• • •
Till slut börjar Bobrovsky svikta också – medan Tuukka fanimig spelar sin bästa hockey sedan konferensfinalen mot Pittsburgh 2013.
• • •
Att McAvoy fick spela klart matchen lämnar en besk eftersmak, absolut.
Han lär bli avstängd i efterhand istället.
Men det hjälper ju inte Columbus.
• • •
Mojo gör bara viktiga mål i årets slutspel.
Storartad trade-pickup.
• • •
Nu tar vi några djupa andetag och laddar om för nästa gör-eller-dö-match.
Jag har en enda önskan vad gäller den:
Kan domarna Marc Joannette och Jon McIsaac ge fan i att märkas så mycket?

COLUMBUS – BOSTON 0-1 (Period 2)
• • •
Nu hänger Tårtans garanti löst – igen.
Jackets står för all del för en solid insats – de vill så oerhört mycket – men är för trubbiga i avslutningarna och kommer liksom aldrig i närheten av att köra in kniven i Boston-björnens buk.
Det krävs att de ändrar på det i tredje – annars är säsongen slut snart.
• • •
Det är ju en fars att Chuckie Brightlights bara får två minuter för den axeln i huvudet på Josh Anderson, men jag misstänker att domarna – som INTE har något bra slutspel – inte vågar ta matchstraff efter skandalen i San Jose när Vegas åkte ur.
Ynkedom av Kozari och Sutherland.
Snart har vi inga kvar som förtjänat att få döma slutomgångarna,.
• • •
När Nordy och Kuraly kommer två mot noll, i numerärt underläge no less, ska det vara mål – kan man tycka.
Men Bobrosvky är ju sanslös.
• • •
Blue Jackets är, blir jag upplyst om, det enda laget i hela ligan som aldrig spelat en Game 7.
Förbluffande.
Och tyvärr – just nu ser det ut som att det inte blir någon i år heller.
• • •
Det är fan svårt att släppa den domarmissen. Riktigt upprörande, faktiskt.
• • •
Han dansken, Björkstrand, hör till de som måste slipa vapnen nu.
• • •
B’s gör det bra som skaffar sig sin ledning – fint skott av Krejci där – och sedan ägnar sig åt en väldigt disciplinerad form av det som kallas bortaspel.
• • •
Ja, nu får Jackets försöka använda McAvoys fula tackling – och de uteblivna repressalierna – som motivation och samla sig till en ursinnig urladdning.
Det är allt eller inget i 20 minuter.

BOSTON – COLUMBUS 0-0 (Period 1)
• • •
Inga cannoli Nationwide-ugnen ännu, nej.
Men det är en härligt fräsande elimination-rysare som pågår, med förstummande intensitet och pumpande nonstop-action och en ohygglig ljudkuliss.
Det här är livet, folks!
• • • 
Jackets har så långt lyckats bra i ambitionen att avväpna den mördande förstalinan, Palsternackan syntes inte tillnärmelsevis lika mycket i den här perioden som senast, men som vi ser när det nästan blir mål har B’s andra som kan steppa upp när det händer.
De är skrämmande på det sättet.
• • •
Josh Anderson tänker tydligen ha en SÅN kväll igen, som när jag och Mowgli besökte Ohio i mars.
Han blev lite favorit då och jag blir glad av att åter se honom så satans inspirerad.
• • •
Ja, det är ju ganska tydligt att Nordy trycker till Bobrovsky innan Kuralys mål, så det ska dömas bort.
• • •
Till min egen förvåning tycker jag att Mike Milbury är en rätt så utmärkt bisittare. Han hanterar den rollen betydligt bättre än den som tyckare i studion, antagligen för att han inser hur svår uppgiften är och därför skärper sig.
Fast just Bruins matcher borde han kanske överlåta åt någon annan. Färgerna lyser igenom.
• • •
CBJ-ramsan i Nationwide är rätt effektiv, tycker jag. Det låter mäktigt när de pumpar igång den riktigt ordentligt.
• • •
Åh, nej, dum-Per börjar fippla med bildinställningen på tv:n, blir ”blind” och kan inte avgöra om han gör sändningen bättre eller sämre.
Hockey ska ses live…
• • •
More money, more money.
Nej,. det har jag inte fått.
De bara pumpar den mest tjatiga reklamen i världshistorien i dagens hockeysändning att den hemska frasen bara kommer ut, ofrivilligt.
• • •
Nu ska jag äta en en liten kalv-anrättning, faktiskt.

Hej och välkomna till den hittills största kvällen NHL-säsongen – och därmed hela hockeysäsongen – 2018-2019.
För det är det ju.
Två matcher djupt in i Stanley Cup-slutspelets andrarunda ska avgöras och bägge är laddade med högexplosivt do-or-die-krut.
Om Boston Bruins slår Columbus Blue Jackets i Nationwide Arena är de klara för östra konferensfinalen – och om San Jose Sharks några timmar senare upprepar bedriften mot Colorado Avalanche i Pepsi Center är de klara för den västra diton.
För motståndarna gäller det livet.
De vinner och tvingar fram en Game 7 – eller så går filmen av och säsongen är över.
Jag känner hur hjärtat hoppar till bara jag skriver de raderna, hur det knyter ihop sig av nervositet i mellangärdet, hur det börjar hetta om mina vinterbleka kinder.
Det är för att få vara med om sånt här, för att få uppleva kvällar när allting drivs till den yttersta udden och hela tillvaron för några timmar får ett nästan overkligt skimmer, ni och jag viger så stora delar av våra liv åt att följa skådespelet National Hockey League nio månader per år.
Det blir oerhört ikväll.
Alla inblandade är redo att lägga praktiskt taget vilka offer som helst på hockeygudarnas altare för seger och avancemang – eller en förlängning av säsongen.
Enjoy, vänner.
Det är det som händer nu vi kommer tänka tillbaka på i sommar, när saknaden efter hockey är som svårast.
• • •
Jo, Baloo gick ut igår kväll – och hamnade mitt i Cinco de Mayo-halabaloo. Hade glömt att det var Mexikos nationaldag, alltid en en stor happening här.,
Men det blev inte alls så blodigt för min del .Jag satt bara ensam i en irländsk bar på tredje avenyn och drack några goda öl och tittade på raden av flaskor framför mig.
Ibland är det allt som behövs.
• • •
Vi har en garanti hängande mitt i dramat ikväll också.
Ett löfte.
Efter förlusten i TD Garden i förrgår försäkrade ju Tårtan Tortorella att det kommer bli en Game 7 i samma arena på onsdag.
– Vi kommer tillbaka. Hur jag vet det? För att det blir så, slog han lätt vresigt fast på sin presskonferens.
Det skänker ännu mer laddning åt den inledande thrillern i Ohio.
För om man, som Mark Messier 1994, backar upp en sådan garanti och faktiskt vinner ser man ju ut som en allvetande kung – men förlorar man får man gå med dumstrut så hög att toppen försvinner i molnen.
Men friskt vågat, right?
• • •
Säga vad man vill om Flyers personalpolitik, men de kommer i alla fall ha en namnkunnig coach-stab nästa sässe.
Michel Therrien, den gamle surkarten, och Mike Yeo har båda anlitats som assistenter åt Badtofflan Vigneault.
Ojvoj.
• • •
En pikant detalj i sammanhanget är förstås att Tårtan utfäste samma slags garanti även efter Game 5 mot Washington förra säsongen.
– Vi kommer tillbaka för en Game 7. Jag lovar, sa han då.
Det blev det inget med, som bekant – och dumstruten satt fint på den välfriserade hjässan hela sommaren.
– Men nu har vi en utsökt chans att visa att vi vuxit som lag och kan vinna såna här matcher, säger kapten Foligno.
Kort sagt:
De har lärt sig hur man infriar löften.
Den koleriske bench-bossen får hoppas.
• • •
Nu är det alltså helt klart:
Ken Holland blir ny GM i Edmonton.
Som någon påpekade gick det ju hyggligt när Jim Rutherford, föremål för avsevärd skepsis han också, kom till Pittsburgh, så vi ska väl vänta med dom tills han fått visa vad han går för i den bistra Alberta-vinden, men, ja, jag kliar mig i kalufsen.
• • •
Det som talar emot att Blue Jackets reder ut det här är förstås att Bruins förstakedja gick i spinn igen i förra matchen – och framförallt då Palsternackan från Havirov.
Är han och de två kompanjonerna Bergeron och Marchand lika vassa ikväll, och får lika mycket utrymme, då är Boston snudd på oslagbara.
• • •
Patrik Nemeth katapultas in i Avalanches laguppställning ikväll och ja, jag fattar att det inte är för att han ska näta Bednar skickar ut honom på isen, men ändå får jag en lustig känsla av att det är precis vad som kommer hända.
• • •
Ser förföriska Ohio-bilder på tv och laptop, både från ett soliga downtown-gator invaderade av hoppfulla Jackets-fansen, och inifrån Nationwide. Där sitter till exempel Svenska Fans-Sebbe och äter catfish och brisket, den jäveln!
Det svider lite, jag ångrar att jag inte tog mig samman och åkte dit, men det var för kort varsel för att hinna ordna ackreditering, så även den här bloggen sänds från korresoffan.
Men håll ut, under konferensfinalerna kommer vi varva upp på allvar här.
• • •
Ingen Wennberg i Tårtans uppställning ikväll, nehej.
Att det alltid är just han som ska offras när det bär emot.
• • •
Ikväll börjar HBO sända Johan Rencks Tjernobyl-serie också och den tror jag är helt fantastisk, men premiären krockar med våra magiska allt-eller-inget-dueller, så den får vi ta på On Demand senare i natt.
Det berättar jag bara för att understryka hur enormt stor den här kvällen ändå är.
• • •
Tårtan försöker psyka Tuukka innan nedsläpp.
– Vi har satt en ”dent” i honom nu. Det är mycket positivt, säger han.
Cassidy i andra båset bara fnyser:
– Duchene såg till att sätta en ”dent” i stolpen, det är allt jag kan minnas, lyder repliken.
Ah, temperaturen stiger och käftarna börjar gå.
Love it.
• • •
OK, sekonderna lämnar ringen, en enda spotlight lyser – känns det som – på vår planet.
Minnen för livet ska nu kreeras under årets största hockeykväll.

DALLAS – ST. LOUIS 1-4 (Slut)
• • •
Man måste lära sig att lura sig själv om man ska överleva i Stanley Cup också.
Som Dallas-stjärnorna nu, när de sumpade chansen att avgöra på hemmais och tvingas flyga tillbaka till St. Louis för en skräckfylld Game 7.
Då säger de inte ”fy fan, vi ville verkligen vinna idag, det känns för jävligt att vi ska dit igen och Game 7 på bortaplan mot Blues, det låter snudd på omöjligt”.
De säger ”det är Game 7 man drömmer om som knatte, det ska bli otroligt kul och inspirerande”.
Och det är inte blott bullshit. De måste ju snabbt som attan suggerera sig till det tillståndet och intala sig själva att de verkligen älskar det som händer nu – eljest är de fullständigt chanslösa.
Det finns en hel räcka klassiker på ungefär samma tema.
Vi har laget som leder med 3-0 men tappar Game 4.
Då säger dom:
– Vi trodde ju aldrig att vi skulle vinna fyra raka (jo, det trodde ni visst, tills alldeles nyss).
Sen kan vi lyssna på underdogen som försätter chansen att gå upp i 3-1-ledning efter att ha tappat Game 4.,
– Om någon sagt att vi skulle ha 2-2 i matcher mot XXX i det här laget hade vi absolut tagit det (mm, men ni hade fan så mycket hellre tagit 3-1-ledning).
Och så har vi de som grävt ner sig i 0-3-underläge.
– Vi tittar inte så långt framåt. Vi ska bara försöka vinna en match (ah, ni vet redan att det är kört).
And on and on it goes, this Stanley Cup-fest of ours.
• • •
Det var en besynnerlig situation som avgjorde, när Parayko sköt den notoriskt skadebenägne biskopen i sank och Schwartz kunde styra in en Alex Steen-puck i tom kasse.
Men nä, Blues gjorde inget fel. De hade rätten att spela vidare eftersom ingen Dallas-spelare rört pucken och så fan de kan visa den hänsyn somliga tydligen kräver när hela säsongen hänger löst.
• • •
Det blir Game 7 även i övriga serier som pågår, det känner jag mig mer och mer övertygad om.
Sure, man tycker att Bruins och Sharks har allt momentum nu – men det tyckte vi alldeles nyss att Stars hade också och de fick spela sin Game 6 på hemmaplan.
B’s och hajarna har roadgame.
Och Hurricanes får fortsätta vänta på en motståndare.
• • •
Ja, BostonMolle, he he, har du ingen jag kan slagga hos på onsdag – om det nu behövs?
Vore ju SM-guld.
• • •
Ja, vid det här laget skulle vi väl varit inne i andra perioden i Barclays nu.
Men där är det öde och mörkt och tyst ikväll.
Det är det inte på en bar jag på 53rd and 3rd, så nu rör jag mig ditåt.
Vi hörs snart från den heliga korresoffan igen.

DALLAS – ST. LOUIS 1-4 (slut)
• • •
Måste slog Vill igen – om än på bra underligt sätt, till sist.
Nu ska jag skriva krönika och annat och återkommer med kort slutrapport här sen.

DALLAS – ST. LOUIS 1-2 (Period 2)
• • •
Mer standstill i andra, ja. Som nerfarten till Lincoln Tunnel på Jersey-sidan en torsdagsmorgon.
Jamie Benn har gyllene chans att ge stjärn-stjärnorna ledningen men slår ett fett hål i luften – och bara några moment senare ser Sunken till att få fram pucken till Perron och istället får de desperata bluesmännen överhanden.
Som att räkna plus istället för minus i ett enkelt tal i provet, för att spinna vidare på examenstemat.
• • •
Yzz, bloggen beställer egenkomponerad, thin-crusted pizza med italiensk korv, lök och paprika från Dominos.
Satt där den skulle, kan jag meddela.
• • •
Zuke framstår alltmer som bästa trejdfyndet av dem alla.
Inte ens Duchene har varit samma lyft för sitt nya lag. Inte Mark Stone heller. Nä, inte ens Hästpolo-Gustav.
• • •
Då är det bestämt, Vanessa:
Konferensfinaler i Dubai nästa vår!
• • •
Det var länge sedan vi hade några övertidsthrillers nu.
Ett sådant skulle sätta bra sprätt på den här grå eftermiddagen.
• • •
Hörrni, har Lönta synts till i Viasat-sändningarna från Dallas?
• • •
Nu lyfter den här showen igen. Det törs jag nästan lova.

DALLAS – ST. LOUIS 1-1 (Period 1)
• • •
Vill mot måste…
Den ekvationen har vi genom åren ägnat lika mycket tid åt i den här bloggen som de ägnat åt relativitetsteori på Princeton-universitetet.
Man kan vilja nånting hur mycket som helst, men 99 gånger av 100 är det först när man måste det går att pressa sig till det allra yttersta.
Just den faktorn sätter mycket riktigt prägel på första halvan av inledningsperioden.
Blues är så motiverade och beslutsamma och sammanbitna att de påminner mer om en naturkraft än ett hockeylag.
Men sedan vetisjutton.
Stars tar ju över och kvitterar och varvar sedan bara upp mer och mer och mer.
Kanske kan det här vara en av de sällsynta dagar när kombattant vill så oerhört mycket att inte ens de som måste kan stoppa dem…
• • •
Hur kunglig är han inte just nu, Burger Klingberg?
Pondusen och den totala kontrollen i det djärva agerandet innan Seguins kvittering andas ju rena rama EK65 2017.
• • •
Nej, domherrarna Rooney och Dwyer har inget särskilt fast grepp om händelserna här.
Det går att förstå att en sån som Maroon är lite förbannad.
• • •
När han coachade Flyers – utan att precis göra succé… – gav Craig Berube alltid ett stelt och tillknäppt intryck.
Nu, med Blues, verkar han vara gladaste, busigaste, mest expressiva mysgubben.
Som det kan bli.
• • •
Går de vidare kommer Stars penalty kill antagligen blir föremål för hela romaner.
De bara knyter ihop zonen – som jag knyter ihop soppåsen när den är späckad med använda kaffefilter.
• • •
Heja Kenny Albert!
Best in business.
• • •
En Stars-stjärna (hm, en Stars-star, alltså.) som också börjat lysa med imponerande kraft är Jason Dickinson.
Men han får inte samma cred som vissa andra.
Det känns lite orättvist.
• • •
OK, Vanessa, jag bara drog till med Dubai, men vad bra att veta.
De kanske kan lägga några konferensfinaler där istället?
• • •
Pizza-tajm!

Fröet till det nya Dallas Stars såddes när Jamie Benn debuterade säsongen 2009-2010 – och det gamla gardets stora portalfigur, lektor Mike Modano, året därpå flyttade till Detroit för att avsluta karriären med Red Wings.
Det började växa på allvar när klubben fyra år senare trejdade till sig Tyler Seguin från Boston och stod i full blom det ögonblick John Klingberg klev inom dörren 2014.
Sedan dess har Texas hopp i hockeyvärlden varit ett av NHL-lagen med mest talang och störst potential.
Men det är först nu, våren 2019 – när den väl sammansvetsade klassen kompletterats med ytterligare en laddning glänsande elever, främst från Finland och Norge, samt en värdig målvakt – stjärnorna från Big D, som det heter, fått ihop det och blivit ett lag i stånd att uträtta verkliga stordåd.
Och just idag, i Game 6 mot St. Louis Blues i andra omgången i 2019 års Stanley Cup-slutspel, kan den ståtliga årskullen slutligen ta sin examen.
Om kapten Benn och hans vapendragare slår Blues hemma i jumpin’ American Airlines Center tar sig Stars vidare till konferensfinal för första gången sedan 2008 – och för första gången under den här eran.
Då är uppdraget ingalunda slutfört, hockeyns studentmössa får man egentligen sätta på sig först när man vunnit en final, men de har i alla fall skaffat sig rätten att klä lastbilsflaken i björkris, om den liknelsen får passera.
Om inte måste de åka tillbaka till Missouri för ett nytt, mycket svårare slutprov på tisdag.
Det här är chansen, det här är tillfället de måste gripa tag i, det här den stora möjligheten att skaffa ett förstklassigt slutbetyg.
Som just Klingberg – burgaren från Götet – sa efter segern i femte matchen i förrgår.
– Vi måste behandla nästa match som en Game 7.
Med andra ord:
Benn, Seguin, Klingberg, Heiskanen, Hintz och de andra ska samla sig den bästa insatsen någonsin.
Gör dom det kan det här vara dagen det nya Dallas Stars väntat på sedan Jamie Benn slog sig ner i skolbänken på Victory Lane för ett decennium sedan.
Nu ringer det in!
• • •
När jag förra fredagen hämtade ut ackrediteringsbrickan för andrarundan mellan Islanders och Hurricanes i Barclays Center hade jag aldrig kunnat föreställa mig något annat än att den skulle användas även idag, för Game 5.
Det var ju självklart.
Men som bekant – det blir inga fler hockeyresor till Brooklyn den här säsongen. Den blå-vita-orangea pappbiten på vilken det står “R2: NYI-CAR” har förlorat allt värde och kan knölas ner i papperskorgen som en gammal Bear Stearns-aktie.
Istället sitter i jag här i holken på östra Manhattan och stirrar ut på molnen som går så låga att bara halva Empire State Building går att se.

Det känns som en metafor för hela hockeysäsongen i New York.
• • •
Now, problemet för Stars är att det inte går att fejka den desperation hotet om likvidering automatiskt utlöser.
Man kan säga att man ska behandla en match som en Game 7, men det är bara när man stirrar ner i avgrunden man verkligen kan göra det.
Blues står de facto vid den avgrunden nu och kommer inte att behöva tänka på att de ska agera som om hela säsongen stod på spel.
Det gör den, punkt och slut
Och vid min gud, de har ladorna fullspäckade av begåvning och know-how och passion de också, så Stars kommer verkligen, verkligen inte få det lätt.
• • •
Att Islanders dragit ur elsladden och skickat hem orkestern betyder dock att vi plötsligt står här med en helt arbets- och hockeyfri söndagskväll.
Jag har alltid gillat söndagskvällar ute på byn, då är bara proffsen among the late night drinkers ute, så, ja, well, vi får väl ändå tacka Jordan Eberle för att han slutade göra mål.
• • •
Ken Holland var en stor general manager i en helt annan era, men nu…nej. Det är ju hans otidsenliga tankesätt som skruvat fast Red Wings i en halvmesyr till rebuild det aldrig blir nånting med.
Så att Oilers tydligen vill anlita honom – för big time pengar, dessutom – vittnar om att den klubben tyvärr är lost forever.
• • •
Stars förra konferensfinal – för att nu gå händelserna i förväg, sorry Texas lovers – minns jag mycket väl, för då var jag på plats i Dallas.
De spelade mot Detroit i och det formligen kryllade av svenskar på isen. Hos rödvingarna fanns ju Lidas, Homer, Zäta, Kronwall, The Mule (sjuk just i den serien, dock), Micke Samuelsson och Andreas Lilja – och i Stars uppställniung ingick Mattias Norström, Nicklas Grossmann, Loui Eriksson och ingen mindre än Frölunda-kaptenen Joel Lundqvist, alltid grym i de stora matcherna här borta också.
Och jag tror det var under den serien, de rent magiska dagarna i Big D, jag slutligen blev kär i Lord Stanley och förstod att jag ville ägna mig åt det här mer än något annat.
• • •
Sunken har, om jag inte misstar mig helt, inte gjort några mål sedan Winnipeg-serien.
Men idag smäller det igen.
• • •
Idag hade det ju passat väldigt bra att vara på plats i Dallas, särskilt som artisten och fellow rumlaren Lönta Lindqvist flugit dit, men med fotbollsuppdraget i Harrison igår hanns det helt enkelt inte med.
Överhuvudtaget är det just nu så snävt med schemat att jag nog kommer göra resten av den här serien från korresoffan.
En eventuell Game 7 i Boston hade kunnat vara nåt, men där har hotellpriserna skenat iväg värre än i Dubai.
Ett vanligt, sketet Courtyard Marriott-rum som på andra platser går att bo i för nån hundralapp tar de 999 dollar för på onsdag.
Vad är det för jävla vansinne?
Att man KAN göra något innebär inte nödvändigtvis att man SKA…
• • •
Ok, dags för säsongens match i Dallas.
Klara, färdiga – gå!

BOSTON – COLUMBUS 4-3 (Slut)
SAN JOSE – COLORADO 2-1 (Slut)
• • •
Sharks bästa match i serien – men också den plötsligt mirakulöse Philipp Grubauers.
Därför var det på skäggstubbet att Avs tvingade fram övertid i alla fall.
Men nu har hajstimmet alltså matchboll och kan avgöra hela kalaset i Pepsiburken på måndag.
Jag säger dock samma sak som om systerserien i öst:
Denna holmgång luktar också Game 7.
Nästa gång är det ju Colorado som får chansen att sätta tonen igen…
• • •
Nu skulle man egentligen vara tjeckisk NHL-rapportör.
Först avgjorde Pastrnak med två mål i Boston – och så gjorde Hertl om det i San Jose.
Fast vi blågula får trösta oss med att Erik i alla fall är delad etta i assistligan med sina elva räkmackor.
• • • 
Åh, nu fick man just se Charlotte Nyquist – Papa Skutts nyfödda dotter – på bild i NBC-sändningen.
Fem plus!
• • •
Det allra bästa Sharks gjorde ikväll:
De lyckades faktiskt neutralisera världens bäste – Nathan Mackinnon.
Snacka om bedrift.
• • •
Nu får ni ursäkta, bloggen ska packa ihop och lägga sig efter sitta dubbla fotbolls- och hockeyskift.
I morrn har vi Elimination Game i Big D – och det redan på kvällstid hos er.
Vi tar och hörs då, tycker jag.
Tjingeling tills dess!