CAROLINA – NY ISLANDERS 1-1 (Period 1)
• • •
Får vi presentera: New York Islanders på desperado-humör.
Det är ett mycket, mycket annorlunda New York Islanders än det vi hela säsongen sett strypa sina motståndare med syrefattigaste hockeyn på den här sidan Lasse Falk.
Den här versionen har inget annat val än att köra så det ryker och hoppas på kreativiteten och slagkraften hos såna som Barzal, Lee, Eberle, Bailey och Nelson.
Helt riktigt förstås, och kul att se, det här ju varit den klart mest blixtrande perioden i hela serien – men det måste kännas lite skrämmande.
Som dom säger här i USA:
Det finns inget svårare i sport än att komma in i pausen i Super Bowl och inse att den gameplan som tagit en dit måste ändras.
Lyckas de efter ett sådant förvandlingsnummer – som på många sätt strider mot hela coach Trotz natur – är de värda rungande applåder.
• • •
Det formligen skakar i den där ladan i tallskogen nordväst om downtown Raleigh ikväll, det behöver man inte vara på plats för att uppfatta.
Party Central Down Dixie…herregud.
• • •
Canes behöver inte ändra nåt – och gör det inte heller. De trampar på med sedvanlig frejdighet och jag kan inte låta bli att tycka om dem.
• • •
Det hjälper ju inte Lehner att egna backar börjar göra mål på honom.
Hallå du Pelech, var inte där och sulla med klubbladet i så kritiska lägen.
• • •
Usch, tråkiga nyheter om Bäckis gamle lagkamrat John Erskine, som tydligen kämpar för sitt liv efter en trafikolycka i Kanada.
Hang in there, gamle kämpe.
• • •
Personligen tycker jag att en sån som Mayfield ska kunna ta en tackling utan att behöva ge igen. Men det är jag det.
• • •
Vad sägs om Sudden Death Overtime i den här holmgången?
Det vore väl underhållande.
• • •
Nu i pausen måste jag ta mig ut och proviantera lite inför resten av kvällen.
Håll ställningarna!

Ja, oj, puh – nu sitter jag i korresoffan till sist, med andan i halsen.
Planet från Denver var försenat med en halvtimme och sedan blev jag, som ni kanske såg att Kung Kenta upplyste om i spåret (det är ju för jäkla furstligt att han tjänstgör lite som spårets extra-administratör!), sittande i eländig fredagstrafik in från LaGuardia.
Men jag hann alltså till puckdrop i PNC Arena och nu kör vi kvällen lång.
Ni vet precis vad som gäller i den tidiga matchen: Islanders – som fortsätter med Lehner i kassen, vad jag förstår – stirrar evigheten i vitögat. De måste absolut och under alla omständigheter vinna. Annars är säsongen obönhörligen över.
Carolina kan å sin sida fullborda största skrällen i klubbens historia – och med stöd av kultingen Hamilton och 19 772 andra, besinningslösa fans är ingenting, som vi lärt oss nu, omöjligt där nere.
Let the drama begin!

COLORADO – SAN JOSE 3-0 (Slut)
• • •
Hoppet har tänts i Mile High City igen.
Det finns plötsligt en realistisk chans att den mirakulösa våren, precis som vi babblade om i introt för några timmar sedan, fortsätter för evigt.
Personligen trodde jag snarare att de där molnen borta i horisonten skulle stäva närmare och lägga sig hotfullt över Pepsi-burken.
Sharks såg så dominanta och självsäkra ut i förrgår, men faktiskt:
Den här gången var det Av’s som satte tonen och tvingade hajarna att anpassa sig till dem istället för tvärtom.
– Ja, vi spelade snabbt och det är det man måste göra för att slå det här laget, säger Gabe The Babe när vi ses strax efter slutsignalen.
Exactemente, som det hette i radioprogrammet ”Metropol”.
• • •
Fan vet om det räcker att Carl från Malmö offrar en kyckling till hockeygudarna.
Blir det inte mål på lägen som det han hade i mitten av tredje krävs nog en get också.
Och kanske en eller annan Hollywood-kändis.
• • •
Stämningen i Pepsiburken skulle jag huvudsakligen beskriva som standard. Hög såklart, men inte på himlastormande PNC Arena-nivå.
Under slutminuten ikväll, efter Erik Johnsons spik i den tomma kistan, vevade sig Denver-borna dock in i en ny, riktigt imponerande dimension.
• • •
När Drew Doughty för någon månad sedan la ut texten om Brent Burns, ska vi kalla det defensiva tillkortakommanden, var det nog insatser som den ikväll han tänkte på.
Ojvoj, vilken hemsk kväll monsterskägget hade.
• • •
MacKinnon har nu gjort poäng i åtta slutspelsmatcher i rad och det har ingen Avalanche-stjärna mäktat med sedan Foppa gjorde det 2000, 2001 och 2002.
Världens bästa, sa vi så?
– Ja, jag tror inte det finns någon annan som är mer explosiv eller svårt att hantera, bekräftar kedjekamraten Landeskog.
• • •
Han kan förstås inget säga till kompisen Hedbä, men när Per-Ragnar står vid sågen i Insjön igen om ett dygn är det nog framförallt Philipp Grubauer han kommer minnas.
Han var femplus ikväll, tysken.
• • •
Bloggen hamnar i kyffet där materialarna slipar skridskor när Landy ska utfrågas.
Av’s PR-man förklarar att kaptenen egentligen slipper intervjuer såna här kvällar, för han talar så mycket dag ut och dag in, och måste alltid ställa upp efter förluster – men den ende närvarande svensken ska förstås få sina citat så han föser ut mig till slipen.
Det är ju ändå storstilat.
• • •
OK, friends, nu tackar vi från Denver för den här gången.
Imorrn flyger jag tillbaka till New York och blir där över helgen.
Går allt bra hörs vi från Korresoffan strax innan de släpper pucken i Raleigh igen.
Tjohopp!

Av’s sätter 3-0 i tom kasse.
Mer senare här.

COLORADO – SAN JOSE 1-0 (Period 2)
• • •
När också halva mittperioden passerar utan att det rasslar i några nät börjar jag på allvar undra om jag sitter i Barclays och bara har fantiserat ihop det här Denver-äventyret.
Men just då – efter 10.34 – bryter ”världens bäste”, MacKinnon, dödläget genom att piska in en puck på volley.
Vid det laget har Sharks också blivit VÄL försiktiga och avvaktande och Av’s tagit över mer och mer, så helt överraskande är det inte.
• • •
Det enda dåliga med att vara out west när det spelas andra matcher på tidigare klockslag:
En stackars bloggare får sitta på pressläktaren och skriva referat om det föregående dramat medan live-matchen rasar vidare.
Men, vadå, har man inte mer att klaga på ska man skatta sig lycklig.
• • •
Sharks tvingas ju nu ställa om kompassen och söka sig norrut med en helt annan frekvens, men det är inte det lättaste att bara göra helt plötsligt.
Särskilt inte som en och annan med fena på ryggen börjar se lite trött ut i den tunna Denver-luften…
• • •
Den här duellen är otroligt mycket snällare än vad jag trodde den skulle vara.
Hatet har inga gränser efter tre-fyra matcher, brukar det heta – men det har det ju visst.
• • •
I den här bloggen har vi som regel att inte ödsla energi på att gnälla på domare för det är bara poänglöst och de begår inte fler misstag än spelarna.
Men låt oss säga att de svartvitrandiga herrarna här – Pollock och St.Laurent – inte visar sig från sin mest imponerande sida när de inte vågar ge Sharks fem-mot-tre-PP i sekvensen då Erik trippas lika klart Håkan Mild missade sin straff mot Rumänien 1994.
• • •
Nu tror jag Per-Ragnar är impad av bägge målisarna.
Så här avancerade räddningar gjorde ju inte ens Olow Sundström.
• • •
En kollega härifrån stan konstaterar att Söderberg hela tiden ser till att vara på rätt plats, men inte kan göra mål.
– Han kanske borde offra en kyckling.
Ja, för få hockeyspelare ägnar sig åt voodoo.
• • •
Papa Skutt…aj, så nära på slutet.
• • •
Dags att röra lite på Biffen nu, jag har återigen suttit still alldeles för länge.

COLORADO – SAN JOSE 0-0 (Period 1)
• • •
Plötsligt bytte serien i Columbus personlighet med den som rullar vidare i Pepsi Center.
Där var ju hela förstaperioden precis så actionspäckad som de bästa sekvenserna mellan Avs och Sharks varit tidigare – medan de inledande 20 minuterna här bromsar in i rena eastern conference-stiltjen.
Det är inte bara det att det inte blir några mål. Det skapas inga chanser heller. Inga man minns när det är dags för pausbulle i alla fall.
Istället:

Dragkamp, där bägge sidor framförallt knyter ihop defensiven som Lee Child knyter ihop intrigen i sina bästa romaner.
Oväntat.
Nu känns det som att första målet – i den mån det blir några, ropar de som var i Barclays förra helgen… – får väldig betydelse.
• • •
Avalanche-fansen kan dock glädjas åt att deras hjältar startar betydligt smartare och, framförallt, mer disciplinerat än i tisdags.
De försöker spela istället för att tacklas och tar inga befängda utvisningar.
• • •
Alldeles långt bort är det i och för sig inte att Carl från Malmö City smaskar in en puck när han skär igenom i mitten i ett av sina första byten.
• • •
Mm, när de bestämmer sig för det kan bohemerna från Silicon Valley stänga sin egen zon.
Ifall någon undrade.
• • •
Grubauer ser lite skakig ut och dräller med de första puckarna han får på sig.
Men sen minns han att Per-Ragnar sitter här och tittar och skärper därför till sig.
• • •
Fan, jag vill ha med mig en sån där dammvippa – också kända som pom-poms – hem härifrån.
De är för häftiga.
• • •
Åh, ni smickrar mig med vänliga ord om böcker och grejor.
Tack.
Well, ni får väl tipsa nåt förlag…
• • •
Mera grönkål åt folket!
• • •
Det spelades som sagt basket här igår igen, så isen är ännu sämre ikväll.
Tänk på det när det ser ut som några av världens bästa hockeyspelare begår obegripliga misstag.
• • •
Tio-femton rader ovanför Sharks bås sitter det två karaktärer som klätt ut sig till vita pom-poms – hela snubbarna.
Kanske de mest spektakulära figurerna i den grenen sedan de skrämmande mim-figurerna i Nashville. Eller rentav Capstronauten.
• • •
Så – riktig serie mellan Columbus och Boston nu.
Det blir sju matcher, törs jag nästan lova. Precis som mellan Blues och Stars.
• • •
Nu ska jag gå och ta en näve jordnötter.

Det är en tanke alla håller ifrån sig, en insikt ingen vill formulera i ord.
Men den finns där ändå.
Som en vag erinran i bakhuvudet, som ett litet sting av oro i mellangärdet, som ett svart moln som tornar upp sig i horisonten.
Den lyder så här:
“Om vi inte vinner är allt över – på ett ögonblick. Innan vi ens hinner blinka får vi packa och åka hem och vårt brödraskap upplöses, alla sprids för vinden, vi finns inte längre. Allt ha varit förgäves.”
Det scenariot är, för de allra flesta som krigar i Stanley Cup-slutspelets andrarunda, lika skrämmande som drömmen om bucklan är kittlande.
De senaste veckorna hör till de roligaste, mest givande och berikande de upplevt. Sammanhållningen i gruppen är enorm, atmosfären runt matcherna förtrollande och euforin efter segrar gränslös.
Det får bara inte ta slut. Får inte. FÅR inte.
Ju djupare vi tränger i serierna, desto mer desperation kommer vi just därför att få se hos de som knuffas närmare avgrundens kant.
Som Colorado Avalanche här i Pepsi-burken ikväll.
De vet att de i praktiken måste vinna den här matchen. Hamnar de i 1-3-underläge mot till synes allt starkare och mer självsäkra Sharks blir det riktigt hemskt.
Och det handlar inte bara om att de i så fall riskerar att bli utslagna i största allmänhet. Det handlar om att den mest magiska av vårar plötsligt kan ta slut.
Som sagt, ingen nämner det hotet, ingen vågar ens tänka på det – men det ligger i potten nu.
Låt skådespelet börja.
• • •
Joho, jaha – igår var vi några stycken som utforskade det lokala nöjeslivet i förtjusande Cherry Creek.
Grundligt.
Det åts enastående italiensk mat på North och det tömdes några glas till hockeymatcherna på Cherry Cricket – en ljuvlig institution där Denver druckit sig fint sedan tidiga 50-talet.

Idag är svikten i steget kanske inte den spänstigaste någonsin, men tro inget annat än att sång- och dansbjörnen Baloo stod vid sargen i Pepsi Center, representativ as ever, när Avalanche inledde sin förmiddagsskate.
Andra jag vill erinra mig att jag såg i dunklet strax innan Cricket stängde tycktes dock ha stannat hemma i hotellsängen…
– Det är ju för ynkligt. Går man ut med de stora grabbarna kan man inte vika ner sig på det sättet, säger EK65 lite senare.
Hear hear!
• • •
Av’s problem i förrgår var, enligt Carl Söderberg, samma problem de haft i hela serien mot Sharks.
– De fick sätta tonen och det tycker jag de fått i alla matcherna. Vi hade en bra period i slutet av andra och i tredje, men vi måste vara de som bestämmer ikväll, säger han medan han kränger av sig axelskyddet efter morgonvärmningen.
Ja, så känns det som det fungerar i alla fyra serier vi har kvar:
Laget som sätter agendan, som tvingar på motståndaren sin vilja och får spela den hockey de önskar, vinner hela tiden.
• • •
Det skålades flera gånger för Vancouver-reportern Jason Botchford igår,
Chockerande nog fick vi ju under onsdagen den hemska nyheten att han gått bort, bara 48 år gammal.
Han var en unik skribent som rapporterade om Canucks på ett HELT eget sätt – och minst sagt, vad heter det…stridslysten.
Alla runt Cherry Cricket-bordet hade vid ett eller annat tillfälle haft en offentlig beef med honom – yours truly inkluderad. Det var ju Botch somförklarade krig när jag kampanjade för att Elias Pettersson skulle kallas Elvis. Hur och varför vi hamnade där minns jag inte, men det slutade faktiskt med att han sträckte vapen med ett godmodigt ”Well played” på Twitter.
Här är en fin text från PHWA om vår stupade kamrat.
• • •
Idag ser Papa Skutt Nyquist pigg ut igen.
Han har fått sova ut ordentligt efter sin cross-country-utflykt innan Game 3.
– Ja, nu är jag utvilad, säger han och ser lika glad ut som om han hade vunnit ett vem-tar-notan-lotteri efter en rejäl middag med Zäta.
Därmed lär han bli livsfarlig ikväll, för samtidigt pumpar dopaminet vidare i den nyblivna farsan.
– Jag är på Facetime dygnet runt just nu, det är underbart. Vi hade just tredagarskontrollen och allt är bra, hon mår fint, strålar han.
Watch out, Zadorov. Det kommer slå gnistor om nummer 14.
• • •
Äntligen tycks vintern vara över i Denver. Molntäcket har spruckit upp idag och fan ta mig om inte solen får ner några strålar i de djupfrysta bergstrakterna.
Måhända ett omen som signalerar att även Avalanche tinar upp ikväll?
I så fall kanske våren fortsätter…
We will see.
• • •
Här, innanför berget av journalist- och fotograf-rövar, sitter det en kapten som heter Gabriel och pratar.

Så taskigt med svängrum har inte ni det på jobbet, va?
Men han är en av de som höjer den mediala pulsen mest av alla, Gabe The Babe, och då blir det så här.
• • •
Inte sedan 1993 har ett NHL-lag svept en motståndare i förstarundan och sedan åkt ut i fyra raka i omgången därpå. Då var det Sabres som körde över Bruins – och sedan själva blev överkörda av Canadiens.
Men New York Islanders är olyckligtvis på väg att upprepa den bedriften nu.
Förlusten i Raleigh igår var förstås blytung och möjligheterna att de ska kunna undvika katastrof imorrn förefaller begränsade.
Det går ju inte att slå Hurricanes i PNC Arena, det bara är så.
Förbluffande utveckling.
• • •
Djurgårdaren Sören På Rören verkar redan på förhand veta hur det ska gå i den sjätte SM-finalen hemma i Stockholm, för han ruskar bara muttrande på huvudet när han passerar Eriks plats i omklädningskabyssen.
Fast det kan förstås också bero på att den förra Frölunda-backen med det vassa munlädret inte lämnar honom i fred.
– Klart Frölunda vinner, ropar han så det ska hörs till Sörensens plats, även om de mot förmodan skulle torska i Globen tar de det i längden. De är så starka, gubbarna.
Hur det låter några timmar senare, när Joel lyft pokalen, vill man inte tänka på.
Stackars Sören på Rören.
• • •
Och vad surt för Lehner. Han har gjort sig skyldig till ett enda misstag i hela slutspelet, men det kom dessvärre i kritiskt läge igår och nu låter det som att Mannen utan hals tänker ställa Greiss i kassen imorrn kväll.
Tänk, så sent som för en vecka sedan var allt bara vaniljsås i Robins, och Islanders, värld.
Nu detta…
• • •
Under en förströdd promenad i Pepsi-environgerna under förmiddagen blir bloggen plötsligt stoppad av en herre som sträcker fram näven och säger, på klingande dalmål:
– Är det inte du?
Det visar sig vara Per-Ragnar Bergkvist, en av Leksand stora målvaktslegendarer, som intagit Denver.
Nej, sågverksbaronen från Insjön letar inte efter skog att avverka i Klippiga bergen. Han och kompisen Stephan Rosarius har bara flugit hit för att morsa på Per-Rangers gamle målvaktspartner Johan Hedberg och se en match.
Och så har de alltså sån tur att de träffar mig, så jag kan smyga in dem i pressrummet och se till att de får lite kaffe i sig.
• • •
Är Nathan MacKinnon världens just nu bäste hockeyspelare.
Well, i den här Pierre LeBrun-blänkaren påstår somliga – och “somliga” är inte vilka som helst i detta sammanhang.
Det är Connor McDavid, Sidney Crosby och Patrick Kane – själva aspiranter på samma epitet genom åren – som hyllar den magnifike 23-åringen från Nova Scotia.
Ja, Connor var tydligen så angelägen om blåsa i hans lur att han själv ringde upp Pierre och började febra om att han måste få vara med i artikeln.
Rätt stort.
• • •
Kolla – en mas och hans mustasch.

• • •
Jävlar vilket fint mål Burger Klingberg pangade in igår – igen.
Det är en alldeles särskild syn när han kommer släpande, får pucken och liksom bara stoppar in den där han ser en lucka.
• • •
Bra att SAS-strejken är över.
Då kommer Jonas Karlsson – Eriks pappa – hem till Landsbro igen.
Han har varit med och följt hajarna sedan den pågående serien startade och i morse var avkomman orolig över om det skulle gå några plan hemöver.
– Vad håller dom på med, undrade han.
Jag vet inte, men nu har de slutat.
• • •
Vem kunde ana att David Backes var svaret på Bostons problem.
• • •
Det var inte bara journalister som åt på North igår. En bunt hemmaspelare, bland dem Derrick Brassard och Cale Makar, smög in och slog sig ner vid ett bord i ett avskilt rum – och kapten Landeskog berättar att North är en av de absoluta favoritrestaurangerna i stan.
– Vad åt du, frågar han.
Öh, först en burrata och sedan en chicken parm.
– Oh, chicken parm…den är grym där.
Ja, bloggen vet var man ska gå – och vad man ska beställa!
• • •
Det blir mycket LeBrun idag, men har kramat ur sig en finfin artikel om den fantastiska lagandan i San Jose också.
I den får Michael Healy frågan vad Sharks är om nu Hurricanes är, för att påminna om Don Cherrys bevingade ord, ”a bunch of jerks”.
– Ja, vi är väl mer a bunch of clowns, svarar han roat.
Yes!
Clownerna!
Hoppas det epitetet fastnar.
Jag har alltid gillat det lätt bohemiska draget hos de ledande karaktärerna i hajstimmet. De är en samling artister som inte tar sig själva på så stort allvar och ibland inte heller ser ut att bry sig så mycket om det de håller på med – men som vi såg mot Vegas kan de vara bäst i hela världen när andan faller på.
• • •
Nu börjar det bli lite väl mycket domarskandaler. Det där Blue Jackets-målet…shit, att de som sitter i videorummet i Toronto inte kan ringa och berätta att det var åt helvete.
Otroligt trist att sånt kan bli avgörande.
• • •
Landeskog har Mikko Rantanen som bänkgranne i Av’s-rummet och när den finländske stjärnan hör att vi pratar svenska blir han lite till sig.
– Är det svensk media här? I Denver? Har du åkt hela vägen?
Nja (Gabbe skjuter in att jag bor i New York)
– Men coolt ändå.
Vadådå, kommer finsk media aldrig hit?
– Nej, nej, ingen finsk media.
Det måste ju tas upp med Sami och Tommi och Varpu, de blåvita mediarepresentanterna i världens bästa liga.
• • •
Dagens outfit: Svart i grunden igen – och så ljusblå kavaj.
ZZ Tops ”Sharp DressedMan” comes to mind.
• • •
Se här, Pepsiburken glöder i solen.

• • •
Lite senare ser jag Mikko i korridoren utanför pressrummet med ett sjavigt litet gäng unga polare som verkar ha flugit in från Finland.
De skrockar och kluckar och står i. Synd Jarkko inte är med, så man fått veta vad det är för äventyr de förstört den finländske stjärnans produktion med…
• • •
Men vad har hänt med Bruins powerplay? Det fungerar sämre än kylaren på min gamla Ford Fiesta hemma i Borlänge i början av 90-talet.
• • •
En hygglig liten klick Sharks-fans har faktiskt letat sig hit idag och står i givakt runt gästernas bås strax innan värmningen.
När de försöker sig på en ramsa blir de dock snabbt och skoningslöst utbuade.
• • •
Stars, Blues, Bruins och Blue Jackets har alla spioner på plats i auxillery-boxen.
Men inte Islanders och Hurricanes.
Ska man tolka det som att de inte vågar tro på att de kommer få chansen gå upp mot några västlag?
• • •
För Nuggets gick det åt helvitte här inne igår. De förlorade med 90-97 och därmed står serien 1-1 när den inblandade lagen flyger till Oregon.
• • •
Carl Söderberg kommer göra mål, precis som Papa Skutt Nyquist.
Kom ihåg var ni läste det först.
• • •
Coolt att gamle storboxaren Buster Douglas är på matchen i Nationwide Arena.
• • •
Ja ni, nu är det dags för årets – ja, kanske decenniets – hittills största match på de här breddgraderna.
Den avgör, antagligen, om den magiska våren får fortsätta i Colorado – eller om den klipps av helt tvärt.
Allt står alltså på spel och jag säger det igen:
Låt skådespelet börja.

Jaha, då osäkrar vi bössorna igen då.
Upplägget är detsamma ikväll som i förrgår. Jag live-bloggar om matchen här i Pepsiburken, vilket betyder att ni får klara den tidigare matchen i Columbus på egen hand.
Men vi hörs i spåret – och så går går vi live här framåt 04.00, svensk tid.

God afton, hockey lovers.
Ville bara, innan jag studsar ut på galej i Cherry Creek, titta in här och önska er en fin, föräldrarfri session i spåret.
Det börjar bli dramatiskt nu.
Om Hurricanes och Blues vinner igen, då står vi omedelbart inför elimination games igen.
Om istället Islanders och Stars slår tillbaka tätnar spänningen.
Ojvoj.
Ha en fin natt, så hörs vi när lavinen går i Pepsiburken imorrn kväll igen.

COLORADO – SAN JOSE 2-4 (Slut)
• • •
Papa Skutt dementerar å det mest bestämda:
Om det blivit en pojk hade han inte fått heta Henrik.
– Nej det kan jag lova dig. Det var verkligen aldrig aktuellt.
Meh!
55:ans förslag om att Henrietta Nikolina då?
– Ha ha.
Vad den gode skåningen – som ju toppade hela med två assist – i övrigt har att berätta om de mest dramatiska dygnen i livet kan ni läsa här på sportbladet.se
Nu tar vi och rundar av den sena kvällen i Denver Town med några bilder.

Imorrn har bloggen som sagt ledigt och ska ta del av det lokala nöjeslivet, men det kommer säkert en liten skvätt ni kan utgå från om ni vill vara med och ha kul i spåret.
Hörs då!