Sharks sätter 4-2 i tom kasse. Mer sen. Men det dröjer.

COLORADO – SAN JOSE 1-2 (Period 2)
• • •
Ojvoj, plötsligt går lavinen i Klippiga bergen – och det just när vi trodde att Sharks hade packat ihop snön så tätt att det inte skulle kunna vara möjligt.
De ser ut att ha total koll på läget och leder ett tag skotten med 25-11, men som vi från vinterns rike vet behövs det bara ett snedsteg för att utlösa förödande snöskred.
Nu blir det en tredjeperiod historikerna fortfarande kommer gräva ner sig i om några decennier, tro mig.
• • •
Men det var la ändå fan, som göteborgarn sa – Av’s har inte förstått det där med att de inte ska ta utvisningar.
Det är definitivt inte så man fångar haj i hockey.
• • •
Grannen på ena sidan om bloggen tyckte tydligen inte det var så kul att sitta och trängas.
Så han har dunstat och jag har plötsligt svängrum som en hel Cadillac i boxen.
Hurra och tjoho!
• • •
Interference-utvisningen på Dillon tycker jag är lite luguber. Vad ska han göra – bara låta Bourque åka förbi? Men then again, vad vet jag?
• • •
Mitt under hemmalagets följande powerplay är det nån på läktarsektionen framför auxillery-lådan som skriker, på klockren svenska, ”Men nu då!”
Var det du, JonasCO?
• • •
Men det är inte riktigt läge för ”nu då” redan i det läget, även om Av’s under pp:t och minuterna strax därefter iscensätter hela andrarundans brutalaste tryck och tvingar Jones – nyss så lökig – att göra surrealistiska räddningar.
Istället kommer ”nu då” när den formidable Nathan MacKinnon i en senare sekvens bryter igenom i jet-fart och stänker in ett rykande jävla skott.
Ojvoj.
• • •
Den unge mannen som för några år sedan hade Smidjegrav som hemmahall tittar mycket nyfiket på allt som händer – och kan inte låta bli att skrocka lite åt MacKinnons mål.
Frågan är vad han gör här? Förbereder för Blackhawks playoff-matcher om ett år?
Ja, varför inte.
• • •
Nu ska jag röra lite på fläsket för första gången sedan matchen i Pepsiburken började.
Tjoflöjt!

COLORADO – SAN JOSE 0-2 (Period 1)
• • •
Happy Vappu, säger Ko-Ture – alltså Logan Couture – och drar first blood på Grubauer.
Sen vill Meier – en av de slutspelets bästa hajar – också fira finsk högtid och åker rakt igenom och sprätter in 2-0.
Inte helt förnuftsvidrigt, skulle jag vilja påstå.
Av’s har alls inte varit dåliga, de vispar tvärtom ofta upp en intensitet i offensiv zon som får en att lyfta lite med röven från sätet utan att tänka på det, men Sharks har varit ännu bättre och framförallt skapat giftigare chanser.
Faktum är att de kan tillgodoräkna sig tre saftiga stolpträffar innan målen kommer.
Nu gäller det bara att de inte, som Erik underströk i morse, tror att allt är lugnt och slutar spela.
I så fall kommer Av’s, med sin speed, ta över direkt.
• • •
Inget av baklängesmålen kommer i numerärt underläge, men ändå.
Klippiga bergens hjältar kan inte hålla på och ta dumma utvisningar mot den här motståndaren.
• • •
Visst ser man på Pappa Skutt att han har extra mycket spring i benen ikväll.
Uncle Hank och Uncle Nick måste vara så stolta.
• • •
Det finns ingenstans där viftande med handdukar ser lika mäktigt och suggestivt ut som här.
Men så är det inga handdukar de använder heller, utan något slags dammvippor.
• • •
Oh, yes – pre game-introt i Pepsi-burken är mighty mighty, med blinkande lampor hos alla åskådare och maskot som hissas ner från taket, snyggt paketerad sammanfattning av Calgary-serien och tordönsdånande hysteri-musik.
Var man inte peppad innan – inte ett problem för bloggen… – blir man det i sanning
• • •
Ingen på sektionen där jag sitter viftar däremot med grönkål, och det är en liten besvikelse – men de hojtar i alla fall euforiskt när Cale Makars namn påannonseras.
• • •
Noterade herrskapet den lilla buttending Bad Brad Marchand satt i bakhuvudet på den knästående Harrington?
Vilken trallgök.
Tror han inte tv-kamerorna snappar upp det?
Avstängning kanske det inte blir, men bilden av ett praktarsle cementeras – igen.
• • •
Isen ser inget vidare ut, är jag rädd.
Att ha NHL- och NBA-lag från samma stad i varsitt slutspel samtidigt är inte bara av godo.
Man önskar bara att basketnissarna fick lida lite också. Att golvet var kallt eller nåt.
• • •
Rättstavningsprogrammet vill ändra buttending till ”boutredning”.
Ja, snart gör sig Marchand säkert skyldig till en sån också.
• • •
Svängrum ska jag inte påstå att vi har här i vårt hörn, men jag har varit med om värre.
I gamla Igloon i Pittsburgh fick de klämma fast oss med industriella skruvstycken innan matcherna började.
• • •
Det är svårt att inte gilla det lilla Super Mario-pinget när hemmalagets utvisningar tar slut.
Men som sagt – de bör nog se till det inte behöver användas så ofta.
• • •
Ja, Sunny Jim, det är ju underbart att Bednar inte tvekar att spela kidsen Girard och Makar ihop.
Det skulle inte Vigneault gjort direkt…
• • •
Nu ska jag ägna pausen åt att skriva Columbus-referat, så inte redaktör Hagman blir gramse när han kommer till jobbet om trekvart.

Det är förstås inbillning, men jag tycker mig verkligen kunna höra hur ett hoppfullt, exalterat rop – nästan som ett skri från en örn – ekar mellan de mäktiga bergväggarna i The Rockies timmarna innan Colorado Avalanches första hemmamatch i den redan brandröda Stanley Cup-serien mot San Jose Sharks.
Hockey är stort i de här trakterna och Avalanche snudd på en lokal mani; blotta minnet från de gyllene åren, när Foppa och Sakic och de andra ikonerna borgade för att varje säsong tog formen av en helig happening, försätter hela väldiga Denver i ett tillstånd av drömskt välbehag.
Det var dock länge sedan det fanns så mycket att hoppas på här i den tunna luften på höglandet. Det är de facto arton år sedan Av’s senast vann Stanley Cup och under tiden har de bara tagit sig vidare till andrarundan i slutspelet en gång – 2008 – men landat under strecket vid desto fler tillfällen, inte sällan efter helt miserabla grundserieframträdanden.
Den här våren har dock en ny tro tänts i The Mile High City och dess omgivningar. Ny förväntan. Nya, skälvande drömmar.
För första gången under hela Landeskog-eran ser det ut som att laget är tillräckligt bra för att kunna åstadkomma något stort och när Rond 2 efter en ”split” i Kalifornien den gångna helgen rullar in i Pepsi Center går det faktiskt, utan att vara helt orealistisk, föreställa sig ett äventyr lika magiskt som de som klubben från 1000 Chopper Circle brukade frälsa sin hembygd med.
Så jo, det är nog ett rop av hopp jag hör där uppe i de snöklädda bergen. Ett skri av lycka. Ett bud, rentav, om en nystorhetstid i Colorado.
• • • •
“Den här våren”…skrev jag så några rader här ovan?
Vår my ass.
När jag landade igår kväll snöade det på Denver International och det där vita, äckliga ligger kvar i terrängen idag.
Det är alltså kallt som i Nassau Coliseum i Denver just nu.
På Valborg.
Vad är det för dåligt skämt?
– Ja, jag vet, urskuldar sig Gabe The Babe Landeskog efter morgonvärmningen, det är inte klokt det här. Men det ska bli finare om bara något dygn.
It better be!
Den här tiden på året är jag van att skriva om värmeböljor i Washington, gnistrande solnedgångar i Tampa och heta vindar som blåser i Pittsburghs backar.
Snö?
För i helvete…
• • •
Så den här serien, the western showdown… nä, det gick bara inte att låta den passera utan bloggens närvaro under åtminstone några matcher.
Inget ont om övriga uppgörelser – bara lite; det görs åt helvete för lite mål på sina håll! – men detta är den pågående omgångens klart bästa, roligaste och mest sevärda battle.
I ena ringhörnan Avalanche; hungriga som fjällrävarna i de närbelägna bergen, kreativa som Skagen-målarna på 1870-talet och snabba som kärrorna Mercedes vinner varenda Formel 1-lopp med – och i den andra Sharks; de briljanta och lätt bohemiska artisterna som sedan den mirakulösa vändningen mot Vegas spinner på gudomligt bränsle.
Ja, ni hör ju.
Baloo har bara att inställa sig för tjänstgöring.
• • •
Först tror jag att det bara är av sedvanlig lath…bekvämlighet Hästpolo-Gustav inte deltar i Sharks morgon-skate.
Men det visar sig att han varit allt annat än lat och bekväm senaste dygnen.
Efter matchen i söndags fick han bud om att hustrun Danielle stod i begrepp att föda parets första barn hemma i Detroit, så ”Gus” kastade sig på ett plan, flög till Michigan och hann vara med om den den lyckade förlossningen.
Sedan hann han inte mer än morsa på avkomman förrän det var dags slänga sig på nytt plan för att hinna hit till Denver.
– Han är på väg hit nu och kommer vara på plats till matchstart, säger DeBoer under sin presskonferens.
Ojvoj.
Efter det halsbrytande äventyret lär den pratglade skåningen vara aningen omtumlad, men framförallt fullpumpad med dopamin, så förvånas inte om han går på vatten i just den här matchen.
Och tänk – Lille Skutt är pappa.
Det har man lite svårt att greppa. Han är ju, känns det ofta som, en knatte himself.
Men for real:
Gigantiskt megagrattis från bloggen, alltid på Lille Skutts sida…
• • •
Just nu möter man inte bara hjulbenta hockeykrigare i backstage-korridorerna i Pepsi Center.
Under eftermiddagen går jag in i en försvarlig mängd salta tvåmetersjättar också.
Det är nämligen inte bara Avalanche som lirar stora slutspelsmatcher just nu. De får samsas med utrymmet i jättearenan i utkanterna av downtown med NBA-stjärnorna i Nuggets, som också gått vidare i playoff och just inlett en serie mot Portland Trail Blazers.
De vann Game 1 igår, med 121-113, och går upp i ringen imorrn kväll igen. Och däremellan ska alltså Av’s spela en hockeymatch också.
Det är inte att undra på att vaktmästarna, som ansvarar för att baskethall förvandlas till hockeyrink och sedan baskethall igen, har ringar stora som just basketkorgar under ögonen.
• • •
Det är ännu inte känt om Gustav och Danielle fick en pojke eller en flicka, men ett är ju säkert:
Blev det en pojke utgår Bloggen från att han ska heta Henrik!
• • •
– Uh, håller du också på med sån där skit, frågar Frank från TSN när Erik under en provisorisk presskonferens efter morgonskejten fäpplar upp en snusdosa ur de storrutiga kostymbyxorna.
– Javisst, svarar EK65, det gör alla riktiga män i Sverige.
Exakt!
• • •
Nu rapporterar en källa i Detroit – vi kan kalla honom #55 – att Hästpolo fick en flicka.
– Men ändå, säger källan, hon ska förstås heta Henrietta Nikolina Nyquist.
Ja, det är ju givet.
• • •
– Du, frågar Gabe The Babe, är det du som agerar svensklärare åt Pierre LeBrun?
Well, jo, i någon mån är det kanske det.
Fast eventuella fula ord kommer såklart inte från mig! Det är Lönta som står för de lektionerna.
– Hm, fortsätter Gabriel, han sa nånting alldeles nyss och skyllde på dig.
Med det sagt:
LeBrun, den levande The Athletic-legendaren, är i stan och nej, nej, var tjänsteförrättningarna läggs styrs förstås inte av slikt, men det garanterar off duty-skoj av episka proportioner!
• • •
Aha, Frölunda vann igen i SM-finalen.
Stackars Marcus Sörensen.
Han är ju djurgårdare och har en viss smålänning med starka Frölunda-kopplingar som lagkamrat.
Men som Sören säger: Erik är ju ändå så försynt och tystlåten…
– Ja, suckar han, jag får inte alls höra nåt när Frölunda vinner.
Ho ho!
• • •
Bloggen har faktiskt varit på slutspelsmatch i Pepsi Center förr, men det är ett tag sedan.
2008 såg jag två av holmgångarna mellan Av’s och Wild, så infekterade – som ni hört om förr här – att till och med journalisterna från respektive läger höll på att hamna i slagsmål i pressboxen.
Som jag minns var det bra tryck i ladan, men inte direkt på himlastormande PNC Arena-nivå.
Nu sägs det dock att alla fördämningar brustit i Denver. Stämningen under matcherna mot Calgary var, enligt de som brukar sitta här och titta, bortom allt – och nu blir det gissningsvis ännu vådligare.
Sång- och dansbjörnen ser fram emot att få höra, se och känna.
• • •
Det tar något dygn innan effekterna av den syrefattiga luften här uppe, en mil ovanför havsnivån, märks.
Så ännu flåsar jag bara som vanligt när jag trampar uppför trappor och hastar iväg till presskonferenser. Men imorrn kommer jag antagligen låta som ett punkterat dragspel redan till frukost.
Frågan är hur bortaspelarna hanterar den faktorn. Stora artister har genom åren klappat ihop i Pepsi Center som fotbollsspelare på besök i Bolivia.
Sören på Rören och EK65 säger att de aldrig drabbats och inte tänker på det, men Melker Karlsson säger att han absolut känt av den tunna luften förr.
Så, replikerar bloggen, det blir till att ta lite kortare byten då?
Melkman:
– Mina byten är redan så korta så jag behöver inget göra.
Bästa svaret på länge.
• • •
Gissa vilken måltidsdryck som serveras i den här hallen?
Ni får ett försök.
• • •
Just ja, det är Valborgsmässoafton hemma i gamla Sviden.
Det förklarar stiltjen i spåret under Columbus-matchen…
Några av er är ute och slarvar vid majbrasor, andra – som Jarkko – har lagt sig tidigt för att orka upp och gå i förstamaj-tåg…
• • •
Med passningen till Tyler Seguins 3-3-mål igår visade Miro Heiskanen återigen att såna som jag – också kända som pappskallar – inte hade honom högre i Awards-omröstningen.
• • •
Skojade om Jarkko, är det kanske bäst att påpeka. Han går INTE i förstamajtåg…
• • •
Brent Burns verkar ju vara en social tjomme, men med media har han sällan lust att gaffla.
Det enda vi ser av honom denna morgon är när han kommer utstormande från det inre omklädningsrummet, med den jättelika ryggsäcken hängd över axlarna, och försvinner ut till väntande buss.
Den ryggsäcken skulle man bra gärna vilja titta i.
• • •
Boone Jenner är en gammal Ekeliw-favorit.
Såna gör alltid mål i stora matcher.
• • •
Kvällens outfit:
Svart grund – och så somrig, beige kavaj.
Vi firar ju in våren idag…
• • •
Frågar Gabriel om det är mycket tugg med kompisen Erik på isen, men tydligen inte.
– Han brukar omkring och tjattra mest hela tiden, men inte nu. Han såg väldigt fokuserad ut under matcherna i San Jose.
King Karl bekräftar:
– Ja, nej, nu är det allvar. Såna här gånger kan man inte hålla på som vanligt.
Ah, vi får väl se. Kompisarna från landslaget var inte inne samtidigt i särskilt många byten i Sharktank. Det kan det bli ändring nu och då skulle det förvåna om inte snabbaste tungan i ligan fyrar av åtminstone någon odödlig one-liner.
• • •
Slips glömde jag dock på hotellet i Cherry Creek.
En skandal i det lilla.
• • •
Kolla här, en kapten visar hur man dansar squaredance i Klippiga bergen.

• • •
Avalanche får klara sig utan Matt Calvert i Game 3.
Det är inte alldeles lyckat.
• • •
Men dessa målfester på den östra planhalvan…och med dem sätts tonen inför nästa säsong i denna copycat-liga.
• • •
Enligt sittplatsschemat har jag Jeremy Colliton inom lägga-armen-om-axlarna-avstånd i den så kallade auxillery-boxen ikväll.
Spännande ändå.
• • •
Nog var det lite Neymar över Esa Lindell i Dallas igår – men frågan är vad det var över Bortuzzo. Varför fortsätter han crosschecka? För att understryka att, ja, ”kolla vad jag kan bryta mot reglerna och han bara kastar sig hela tiden”?
Förbryllande sekvens.
• • •
Mina vänner från Kanada var ute i Cherry Creek redan igår.
– Ja, vi provade något helt nytt. Kött och rött vin. Verkligen en positiv överraskning, säger en.
Ironi på samma sätt som det skulle vara om, tja, Erik Niva sa att han provat nåt nytt och sett en fotbollsmatch.
• • •
Det är auxillery som gäller i Denver – alltså en provisorisk pressbox de riggar ute på vanliga läktaren.
I såna är det alltid trångt och bökigt och jävligt, och vi från internationell media får alltid finna oss i att bli placerade där, men äh – jag är van och klagar ej. Huvudsaken är att jag har en stol att slå ner arslet i, en bänk att ställa laptoppen på, en kontakt som genererar ström och en hygglig vy över isen.
Den här har de smällt upp högst upp i ena hörnet och jadå för fan, jag tycker vi har utmärkt överblick.

Viktigast av allt:
Det är direkt anslutning till vanliga pressläktaren och dess kaffekannor…
• • •
Landeskog och Erik säger samma sak när jag lämnar respektive omklädningsrum efter förmiddagssessionen.
– Hoppas vi ses ikväll igen då.
Det beror inte på att de längtar efter att träffa mig en gång till.
De råkar bara veta att det är till vinnaren bloggen söker sig efter matcherna…
• • •
Klart Bruins reducering i slutet av andra i Nationwide skulle godkännas. I annat fall hade till och med bloggen börjat mullra om domarna.
• • •
Vill redan nu förvarna om att det inte blir någon blogg imorgon kväll.
Jag är ledig och vill också kolla det där med kött och rött vin…det verkar skoj.
• • •
Kuhlman i Boston…det är, har jag hört, en kul man.
Nej, fy faen, förlåt.
Märks det kanske nu att jag har gott om tid till publicering och inte så mycket mer att skriva om?
• • •
John J påminner i spåret om att det är Vappu i Finland de här dagarna.
Så som vi sagt här sedan urminnes tider:
Happy Vappu!
• • •
Det är ändå en fröjd att sitta och vänta på en live-match – och samtidigt se en annan på laptoppen framför sig.
Om farbror från stenåldern får säga så här – det hade vi ens kunnat fantisera om på pressläktaren i Leksands Isstadion på 80-talet.
• • •
Nu ökar ljudstyrkan i det sprudlande ekot i bergen.
Det är dags för den största matchen i Denver sedan Foppas dagar.
Rock ’n’ roll!

Howdy friends!
Idag är bloggen alltså i Denver och ska se, bland andra, den här mannen.

Han – Gabe The Babe Landeskog och övriga pjäser som ska utkämpa Game 3 mellan Colorado och San Jose i Pepsi Center – spränger sig emellertid inte ur startblocken förrän klockan 04.00, svensk tid.
Det innebär att det inte blir någon bloggsändning från den tidigare matchen, i Columbus, och jag ber om ursäkt för det.
Men om ni lovar stanna uppe och följa the action från Klippiga bergen lovar jag att vara med i alla fall i spåret under Jackets-Bruins-fajten.
Deal?
Fint!

NY ISLANDERS – CAROLINA 1-2 (Slut)
SAN JOSE – COLORADO 3-4 (Slut)
• • •
Nähä, inget förlängning – det såg Meier till med sin inte helt begåvade utvisning.
Istället är det utjämnat i slutspelets mest intressanta serie.
Bloggen ser fram emot att få följa den på nära håll de kommande dygnen!
• • •
Kerfoot blev plattfot när Burns sköt av honom skridskoskenan.
Bokstavligt talat.
• • •
Han Girard alltså…vilken hockeyspelare. Och honom gav Nashville upp, right?
Inte bra, HEK!
• • •
Nu ska jag ringa Gabe The Babe, skriva referat, packa väskan, se senaste Billions-avsnittet och sen sova.
Imorrn blir det ingen blogg, jag ramlar ner i Denver medan Dallas-matchen pågår, så det hinns inte med.
Men på tisdag smäller det så det dånar igen.
Hörs då!

NY ISLANDERS – CAROLINA 1-2 (Slut)
SAN JOSE – COLORADO 1-2 (Period 2)
• • •
Erik Karlsson, mina vänner, ser ni?
Han är min själ på väg att varva upp mot 2017-form igen.
Kungligt!
• • •
Hurricanes dinerade på en fancy sushi-restaurang på Manhattan igår.
– Ma…nånting, hette den. Väldigt bra var det i alla fall, berättar Wally Wallmark.
Det förklarar ju allt.
• • •
Som jag förstod hade Sharks det mesta i första perioden och det hade de även när jag slog på tv:n i början av andra, men efter Gabe The Babes kvittering har Avalanche sett betydligt vassare ut och mycket riktigt – de tar ledningen också.
Well, de är så bra att de SKA kunna göra det här till en snorjämn serie.
• • •
På tunnelbanan hem tog mannen på sätet mitt emot bloggen plötsligt av sig kängorna och satt sen barfota och böjde på tårna, helt obekymrat.
Det finns många kufar här i storstan.
• • • 
Brent Burns är för ärrad för att utgå från att det ska bli icing och sluta spela.
Det är absolut förbjudet i så här stora matcher.
• • •
Joe Micheletti, denne fine man, låter lite förkyld – mitt i den kaliforniska försommaren.
Men det händer lätt när man går in och ut ur kalla ishallar och dessutom flyger lika mycket som en genomsnittlig talgoxe.
• • •
Men det kunde vara värre än att tvingas se manliga fötter på tunnelbanan. Man kunde vara Evander Kane och krocka med Zadorov. Ojvoj.
• • •
Tror ni på förlängning igen?
Det gör jag och korresoffan.

NY ISLANDERS – CAROLINA 1-2 (Slut)
SAN JOSE – COLORADO 1-0 (Början av Period 2)
• • •
Hemma!
Ja, det tog sin lilla tid.
Först skulle det skrivas krönika om Carolina och den osannolika grejen att de har chansen att svepa Islanders hemma i PNC-kakafonin, sedan satt jag på tunnelbanan i 25 minuter till Grand Central Station och även om det nu finns mycket att ta av klarar jag mig faktiskt inte på tre popcorn på en dag så jag tog mig friheten att stanna på en diner på Lexington Avenue för kvällsvard också.
Men nu klipper vi de två sista perioderna i en serie vi alldeles strax kommer få väldigt mycket fokus på i den här bloggen…

NY ISLANDERS – CAROLINA 1-2 (Slut)
• • •
Efter två överrumplande mål i böprjan av tredje lyckas Carolina alltså vända och vinner med 2-1.
Otroligt.
Nu ska jag skriva lite och åker sen hem och så hörs vi från korresoffan under nästa match.

NY ISLANDERS – CAROLINA 1-0 (Period 2)
• • •
Hockeygudarna gängar fast Hurricanes i ett skruvstäd och vrider åt.
Sen börjar de droppa saltsyra ljumskarna också,
Även Mrazek – den här seriens starkast lysande stjärna i dagarna två – går alltså sönder och måste avbryta matchen.
Riktigt taskigt och bedrövligt.
• • •
Islanders får omedelbart blodvittring när Mrazek försvinner ut i omklädningsrummet och börjar peppra skarp ammunition mot gästernas kasse, men som alla som följt Hurricanes någorlunda regelbundet under säsongen vet är även Curtis McElhinney en lysande keeper – och han släpper inte en jävel över Brooklyn Bridge han heller.
• • •
Hurricanes powerplay lämnar en del i övrigt att önska, om man säger så.
Särskilt alarmerande blir det när de får spela fem mot tre i en och en halv minut och uträttar ingenting – i värsta pensionärstempot.
I såna lägen måste det bli mål i slutspelsmatcher, det är en gammal käpphäst självaste Alfie inpräntade i lille Per redan efter finalen 2007.
• • •
Nu har vi, slutligen, Hart-finalisterna också:
Sidney Crosby, Nikita Kutjerov och Connor McDavid heter de.
Kuch vinner, kan jag berätta.
• • •
Riemsdyk har spelat klart för idag, meddelar Canes.
Antagligen för resten av slutspelet också.
Det var en axel, alternativt nyckelbenet, som rök där.
• • •
Jag hade för övrigt två av Hart-finalisterna som etta respektive tvåa på min röstsedel.
Men trean hette Alex Ovetjkin.
Han förbises alltid helt orättvist i det sammanhanget.
• • •
Hurra för svenska kidsen i Ö-vik.
”Vår” Tobias Pettersson var där och tittade och har rapporterat intensivt på Twitter.
• • •
Haha, Julia, nej grisen Hamilton är inte skadad.
Snarare är det så att han snart får hoppa in i laguppställningen om det ska fortsätta så här.
• • •
Till slut kommer Canes upp i tvåsiffrigt i skott, men långt in i andra perioden blinkar siffran mot oss från jumbon.
Att det inte räcker kanske jag inte behöver påpeka.
• • •
Jo, Toews klackar in den där sista pucken, inget snack.
• • •
Nu så här framåt eftermiddagen kurrar det lite i magen, som det hette i gammal chokladreklam.
Så nu ska jag gå och se om Hyresgäst-Johan har nån Snickers i sin eleganta dataväska, inköpt på kasinot i Monte Carlo.