ST.LOUIS – DALLAS 1-3 (Period 1)
• • •
Ja, vad sa vi:
DET!
Har man DET rörs man inte heller i ryggen av tillfälliga motgångar, som en förlust direkt i öppningen av en slutspelsserie, man bara gasar ännu mer, helt obekymrat.
Som Stars denna eftermiddag i Missouri.
DET bara lyser om bröderna från The Lone Star State.
Vackert.
• • •
Oh, den norsk-finska alliansen vid Stars 1-0-mål!
Zuke spelar ut nästan hela sitt magiska register och hittar Roope Hintz med en fenomenal passning precis framför kassen och den unge killern från Tammerfors nyper till direkt.
Akkurat och Hakkapäälä på en och samma gång!
• • •
Men egentligen, vad är detta? Förstarundan?
Det ystra, vildögda, tygellöst temperamentsfulla ska ha dämpats och ersatts av struktur och disciplin och hjärnornas strategiska kamp vid det här laget.
Men Stars och Blues verkar tro att det är elfte april och spränger sig ut ur startblocken denna eftermiddag.
Inte mig emot, 1st Round-Hockey är det mest underhållande som finns i den här galaxen.
• • •
För att inte tala om det helfinska 2-0-målet.
I två-mot-en-rush lägger Roope – denne nya, blåvita slutspelskung – över pucken till Miro Heiskanen och han vänder bort Binnington med den obekymrade lekfullheten hos en tonåring som just lärt sig blåsa bubblor med tuggummi.
• • •
Men vänta nu, var inte Pierre McGuire i San Jose i natt?
Då måste NBC nästan ha flugit honom till St. Louis i privat-jet under natten.
Good for him, han lär ju känna sig uppskattad och behövd.
• • •
Så här tror man inte riktigt att är i Big D, men det är det tydligen.
Ser bra förföriskt ut med solen och det…
Ursäkta mig, men visst är Jordan Binnington lite lik…Jonathan Ekeliw?
Kul när man tänker på det.
• • •
Där hade vi en nationalsångsvokalist som tog uppgiften på allvar.
Jisses.
• • •
Julia, haha, den där Chicago-kvällen har jag inget minne av. Försökte ni få ut mig – och jag vägrade?
Låter ju inte som Baloo…
• • •
Nu kom Calder-nomineringarna:
Elias Pettersson, Rasmus Dahlin och just Jordan ”Ekeliw” Binnington får åka till Vegas.
Kul!

The Finnish Flash var alltid ärlig när han pratade med sin landsmaninna – tillika bloggens kära vän – Varpu om Anaheim Ducks chanser i Stanley Cup-slutspelet
Ibland hade de DET, ibland inte.
Exakt vad DET bestod i kunde han inte riktigt förklara, men det handlade om en viss storts stämningar som pulserade i truppen, en känsla av att sammanhållningen vuxit till något större än normalt och skapat band som vanligtvis bara förekommer i familjer – och att det, i sin tur, hade genererat en kollektiv övertygelse om att absolut inget var omöjligt.
– 2007 hade vi verkligen DET. I år? Nä, jag känner det inte, sa Teemu något vår som mycket riktigt slutade med ank-krasch redan i öppningsrundan.
Det intressanta på årets bal är att så många av de som stormat vidare till andra dansen tycks ha gränslösa mängder av DET.
Genom att på olika sätt, och utifrån olika förutsättningar, trotsat oddsen redan under grundserien, och sedan bombat sönder favoriten de ställdes mot när allvaret började, har de verkligen blivit Band of Brothers, oböjliga i förvissningen att inget kan stoppa dem.
Lagen vi ska se nu i helgens happening i Enterprise Center i St. Louis i Missouri är två praktexempel.
St. Louis Blues låg sist i hela jäkla ligan vid nyår och i samma veva kallades Dallas Stars ”fucking horseshit” av sin egen VD. Bägge två såg ut att vara på väg ingenstans – och det snabbt.
Men sedan dess har de genomgått regelrätta metamorfoser, börjat spela fantastisk hockey, svetsats ihop som blodsbundna gemenskaper och utvecklat…precis: DET.
Och DET använde de i den inledande rundan för att tvinga omkull motståndare det egentligen inte var meningen att de skulle ha någon chans mot.
Nu är frågan vad som händer när DET ställs mot DET, när två familjer till lag som så att säga glöder på samma inspirerande kol går i clinch.
Well, vi fick ett delsvar i Game 1 i förrgår: Det blir oerhört jämnt och hårt och snudd på omöjligt att skilja dem åt.
I längden handlar det om i vilken trupp de – för att nu kalla en spade för en spade – älskar varandra mest, var det finns allra mest tro och tillit, vilka ledande karaktärerna som är beredda att offra mest för gruppen, hur mycket av DET som verkligen slagit rot.
Om Mister Selänne var här kanske han skulle kunna berätta om det är Blues eller Stars, men det är han dessvärre inte – vad rasande trevligt det hade varit – så vi får vänta och se.
Under tiden är det bara att njuta åt av en larger-than-life-kamp, näringsatt med oändliga mängder av DET
• • •
Hej och mors i stugorna igen, hoppas allt är fint där ute.
Mycket lite har hunnit hända sedan vi hördes sist, efter Sharks-matchen i natt, så mycket mer än så har jag inte att säga för tillfället.
Vi låter dem släppa pucken i downtown St. Louis och återkommer med desto fylligare rapporter från korresoffan under dagens gång.

NY ISLANDERS – CAROLINA 0-1 (Slut, OT)
SAN JOSE – COLORADO 5-2 (Slut)
• • •
Win it for Jumbo Joe, lyder stridsropet i San Jose.
Men nu verkar det snarast som att han tänker vinna den åt sig själv.
Episk insats av Den Gamle med Skägget i afton, med mål och karriärens 100:e slutspelsassist och allt.
Sen ger han lysande intervjuer också.
– Vi älskar ”Pavs” så mycket. Så vi spelar för honom, säger han till Pierre.
Man blir ju rörd.
• • •
Nu är det läggdags på Manhattan.
Imorrn har vi lång sittning i korresoffan; först med matiné i Dallas, sedan med returen i tungviktsmötet Bruins-Blue Jackets.
Vi ses och hörs då, hörrni.

NY ISLANDERS – CAROLINA 0-1 (Slut, OT)
SAN JOSE – COLORADO 4-2 (Period 2)
• • •
Tjosan, nu är jag hemma i korresoffan igen och såg just sista minuterna från Sharktank.
Inte helt oväntat blir det alltså mer mål där, men gosse, jag trodde Av’s skulle åka ifrån hajarna så det visslade om det – i alla fall ikväll.
Vad kan ni berätta om detta?
• • •
Nino gjorde en Lidas och sköt avsiktligt i kortplanket innan Staals avgörande, right?
– Det vetitusan…men vi kan väl hoppas, i så fall var det ju riktigt hockeygodis, flinar Wallmark.
Precis.
• • •
Åh, Hästpolo har gjort mål också.
Då kanske det blir till att ringa honom då – och få höra mer om hur jag bara bryr mig om EK65…
• • •
Jag trodde de kallade Wallmark för Luke i laget, men det är tydlige ”Wally” som gäller.
– Eller Wall-E, det tycker i alla fall Staal att det ska vara, berättar han.
• • •
– De vann på en skitstuds. Det är som det är, muttrar Lehner efter den snöpliga övertidspucken i baken.
Det är ju i allmänhet det, ja.
• • •
Nu tar vi och klipper tredje i San Jose. Låt oss hoppas på tidigt Av’s-mål. Då blir det high drama igen.

Nej, det gick skonsamt snabbt.
Jordan Staal avgör efter bara fyra minuter.
Tack och bock, vi hörs när jag om nån timme eller så är hemma i korresoffan igen.

NY ISLANDERS – CAROLINA 0-0 (Period 3, OT väntar)
• • •
Så här på rak arm kan jag inte erinra mig att jag nånsin varit på en playoff-match som stått 0-0 vid full tid.
Men – voila! – här var vi just detta mindre sexiga resultat efter 60 effektiva minuter.
Det beror dock inte på att öppningsronden mellan Isles och Carolina varit tråkig, eller renons på chanser.
Det beror på att målvakterna Robin Lehner och Petr Mrazek varit kungliga.
Den av dem som går segrande ur detta battle borde det skrivas sånger om.
• • •
I pressrummet i källaren – dit bloggen nu flyttat för det måste man i Barclays; när matcherna slutar tar det för lång tid att förflytta sig hit – är stämningen mycket frustrerad.
Inte för att beat-reportrarnas sympatier lutar åt ena eller andra hållet, men alla har deadlines som det nu går åt helvete med.
Mina sympatier.
• • •
Har det inte blivit några mål under ordinarie matchtid lär det dröja nu också.
Det är lika bra att förbereda sig på nattmangling – och en spännande nattresa på t-banan…
• • •
Själv deppar jag mest över att jag missar så mycket av Sharks-Avalanche.
Bu.
• • •
Mina hjältar.
Islanders: Josh Bailey
Hurricanes: Teuvo Teräväinen.

NY ISLANDERS – CAROLINA 0-0 (Period 2)
• • •
När andra börjar känns det som rosten faller av Islanders som stålställningarna runt benen på den unge Forrest Gump när han lär sig springa.
Ojvoj så de börjar åka och ojvoj så de attackerar.
Men vår hunger efter mål i den här kampen stillas inte och nu börjar det kännas som att det kan bli en sen natt i Brooklyn.
• • •
Det låter lite knasigt när man säger det, men det är inget snack om att Hurricanes är en svårare motståndare att besegra än Pittsburgh Penguins.
De är mycket mer strukturerade i defensiven och de har en betydligt bättre målis och tammefan om det inte känns som att de biter hårdare i de offensiva attackerna också.
• • •
Ha ha, jävlar vad bra han är, Robin.
Han bara har DET i all sitt zenbuddistiska lugn, man ser det PÅ honom: Han tänker inte släppa in några mål.
• • •
Barzal hänger ju faktiskt en puck, men domare McCauley vill ha none of it. Han dömer bort direkt – och skickar Anders Lee till botbänken för goaltender interference.
Korrekt, I guess – men det var kul att bli påmind om hur det känns när det blir mål.
• • •
Nej, Hamilton är inte här.
De har släpat honom till ett watchparty i Raleigh istället – och det svinet ser, på bilder från det partyt, ut att ha väldigt roligt.
Men det hjälper inte.
Han måste vara på plats, bara då känner Canes The Power of The Pig i sina bröstkorgar.
• • •
Se där, en hederlig gammal face-off violation på Staal.
Sen stannar klockan på exakt 19.00
Här händer allt.
• • •
Den omtalade kameravinkeln har vi på våra monitorer på pressläktaren också, och jag kan bara säga – välkommen till min värld.
Ur det där perspektivet ser jag varje match, år ut och år in.
• • •
Fint att Brind’Amour har ljus kostym idag, tycker jag.
Det är ju vår.
• • •
Det kommer förmodligen bakas mer cannoli i Sharktank om några timmar och åh, vad härligt det ska bli att komma hem och se i alla fall andra halvan av den.
• • •
”DE-FENSE”-ramsan Islanders anammat och använder under penalty kill gillar jag inte.
Den doftar basket.
• • •
Är ni redo för fem perioder?
Well, förlängning coming up, tror jag.

NY ISLANDERS – CAROLINA 0-0 (Period 1)
• • •
Det vore överdrivet att påstå att Hurricanes gör en Bruins-mot-Jackets.
De spenderar mycket tid nere i hemmazonen, sure, men det är det många motståndare som gör eftersom Islanders spelar Trotz-hockey. Mrazek är likafullt den som tvingats stå för de klart mest avancerade räddningarna – som under Josh Baileys friläge – för när Trotz dammluckor slår igen i defensiven skapas inga farligheter.
Rod, dags för Plan B – redan.
• • •
Ja, på typiskt tråkigt New York City-vis gapar rätt många av de dyra stolarna på nedersta sektionerna tomma (betalda, med inte utnyttjade; det är New York-grejen) och nej, det KAN inte bli samma drag som i lilla, trånga, tajta Coliseum, det bara är så.
Men de som tagit sig hit försöker i alla fall och under särskilt upphetsade ögonblick når vrålen och ramsorna decibeltal som till och med skulle utmärka sig på startbanan på LaGuardia-flygplatsen några kilometer norr om downtown Brooklyn.
• • •
Under vissa perioder börjar man nästan undra om Isles överhuvudtaget har några planer på att vistas norr om rödlinjen, men just då kommer de i sina giftiga motattacker och etablerar fett tryck runt Mrazek.
Fascinerande att se, detta flod- och ebbspel.
• • •
Uj, Justin Williams skickar en puck mot Lehner efter avblåsning – som jag när jag spelar NHL på TV-spel.
Då ska det egentligen mer gurgel än det blir.
• • •
Det absurda i att sitta och se en match mellan Islanders och Hurricanes, i Barclays, och känna upprymdhet – jag kan inte riktigt komma över det…
• • •
Det är inte lite mäktigt när hela hallen redan innan nationalsången förenas i LEH-NER, LEH-NER, LEH-NER-ramsan.
•  • •
Med tanke på att de saknar både Svechnikov, Martinook och Ferland gör Canes det här utmärkt.
Inte många skulle kunna upprätthålla normal standard, i slutspelsbataljer, med tre tongivande forward i sjukrummet.
• • •
Inte nog med att han är mitt uppe i andrarundan i Stanley Cup-slutspelet och försöker lotsa även sina nya pojkar till himlen.
Barry Trotz kan fira en Jack Adams-nominering också.
Han, Jon Cooper och Craig Berube har fått the nod, meddelades det nyss.
Inga dumma val, men Rod Brind’Amour och Bill Peters borde också fått några röster.
• • •
Bob Nystrom, den svenskättade legendaren, är in the house och viftar med handduk.
• • •
Ett mål.
Det vore roligt.
Och i nästa paus kommer det stå 1-1, faktiskt – efter mål av Brock Nelson Nino Niederreiter.
• • •
Nu ska vi leta på en burk läskeblask åt papa Baloo här.

The high är lätt att hantera.
The high – lyckoruset efter seger och drama och stora upplevelser – tar hand om sig själv.
Men under en Stanley Cup-resa måste man kunna handskas med the letdown också.
Landningen.
Lugnet EFTER stormen.
Det gäller både spelarna på isen och vi som följer dem från andra sidan sargen.
Ta bara lagen bloggen ska se live i Brooklyn ikväll.
För mindre än 48 timmar sedan vann alla i Carolina Hurricanes laguppställning – utom Justin Williams och Jordan Staal – den största match de någonsin spelat.
Men det måste de redan nu, direkt, glömma och ladda om för den första, inte alls lika emotionella matchen i nästa serie.
Inte lätt.
New York Islanders, å sin sida, har väntat så länge på att få spela igen att de börjat jämföra sig med Rose i ”Titanic”, hon som säger ”It’s been 84 years…” och vibrerar gissningsvis av iver över att äntligen få skrinna ut i spotlight-skenet ikväll.
Men istället måste de fejsa faktumet att de tvingats lämna sitt älskade hem på Long Island och spelar i Barclays Center igen – en hall icke avsedd för hockey och känd för en oerhört mycket mindre tät atmosfär än den i Coliseum.
Inte lätt det heller.
Och vi, vi som nyss stod på våra vardagsrumsgolv och tjöt åt något av det mest dramatiska och upphetsande vi sett måste vända på en femöring och försöka få upp pulsen inför helt nya dueller utan karaktär och storylines.
Nej – verkligen inte lätt!
Men dom – och vi – har inget val.
Det är The Stanley Cup Playoffs och The Stanley Cup Playoffs väntar på ingen.
Antingen är man med från start, och befinner sig i rätt sorts uppskruvade sinnesstämning varje gång de släpper en puck – eller så blir man hjälplöst frånåkt.
Så, folket – nu tar vi sats och kastar oss ut i en andrarond som alldeles strax är ännu hetare än den första, för ju närmare slutmålet vi kommer, desto mer står på spel i varje enskilt byte.
Start your engines!
• • •
Tack för att ni hade överseende med att jag tog en night off igår, den behövdes verkligen. I morse vaknade jag som en torped igen (nåja…).
Naturligtvis tittade jag ändå – och stärktes, där jag satt i baren på Bravest på andra avenyn med en kall liten Stella, i intrycket att det här nog fan kan vara Bruins år.
Som jag skrev i mitt tips: När de de tittar ut över startfältet och ser att Tampa och Pittsburgh och nu även Washington är borta måste de känna att det här är den verkliga chansen att göra’t igen.
Men ännu viktigare:
De har fått fram sina egna Lars Eller och Devante Pelley-Smith i Charlie Coyle och Mojo Johansson.
De som går hela vägen har alltid såna karaktärer – tredje- och fjärdelina-krigare som plötsligt växer, börjar spela sitt livs hockey och gör stora mål.
Molle, det är dags att börja drömma…
• • •
Såvitt jag kan minnas är detta första gången jag tar tunnelbanan till en slutspelsmatch (i New York alltså; i Stockholm hände de nog, när min gode vän Micke Andrén tog med mig till Globen och Hovet på Djurgårdens största bataljer).
Fint ändå, på nåt vis, känner jag när vi stävar ner under East River och kommer upp vid Borough Hall. Man får sig en eftertrycklig påminnelse om att vardagen pågår precis som vanligt där ute – och att inga i världen är lyckligare än vi som spenderar vårarna inne i Stanley Cup-bubblan, långt, långt från den vardagen.
• • •
Den andra matchen, öppningen mellan Blues och Stars, såg jag mindre av – det utbröt en häftig debatt om Ali eller Tyson var bäst i baren, och då kan en Ali-man som jag inte koncentrera mig på annat.
Men det var, hann jag uppfatta, knalljämnt och believe me, så kommer den serien fortsätta.
• • •
16 mars stod det i almanackan när Islanders fullbordade sin sweep mot Pittsburgh.
Det är exakt tio dygn sedan, det.
Så länge mår hockeylag inte alls bra av att gå och vänta, som framgick av Columbus förstaperiod i TD Garden igår.
Riktigt vad ligan ska göra för att undvika sådana maraton-breaks vet jag inte, jag är ju av den bestämda åsikten att omgångarna följer för tätt på varandra och kan man svepa sin motståndare ska man ju inte låt bli för att det är bättre att spela lite mer.
Men hur som helst – där har Hurricanes sin stora chans ikväll. De måste kasta sig över hemmalaget och redan från veva lika hårt som i slutet av matchen i Washington i onsdags.
Det tipset bjuder jag på…
• • •
Bruce Springsteens nya låt, en elegant Glen Campbell-pastich kallad ”Hello Sunshine”, handlar om att vara ensam och köra bil i öknarna out west.
Så nej, det är inte som att han försöker alienera Bjuppie Furman…
• • •
Det faller ett bibliskt regn i New York idag, inte helt olikt det som plågar Brad Pitt och Morgan Freeman i ”Seven” hela tiden.
Men det är inte bara därför det inte är något Coliseum-liknande pre game-party på plazan utanför Barclays-entrén timmarna innan puckdrop.
Tailgate-ramalamat på parkeringen går omöjligen att återskapa här, på ett downtown-torg ovanpå den hårdast trafikerade tunnelbaneknuten i hela Brooklyn, New Yorks folktätaste stadsdel med fyra miljoner färgstarka innevånare.
Ännu ett skäl att sakna den gamla ladan långt där ute på ön, ja.
Men det tjänar förstås inget till att gnöla och böla om det där mer nu.
Matcherna ska spelas här, det kommer vara annorlunda och så är det bara med det. Åker Anders Lee & co omkring och tänker på Coliseum är de chanslösa.
Barclays var namnet, här spelar New York Islanders – punkt och slut.
• • •
Gör bloggens quiz, för att se hur snyggt Nils Paulsson ritat och grejat – och lyckas få ett fel! Eftersom det är jag själv som gjort frågorna får det betraktas som en bedrift…
• • •
Furuhatten och Dan O’Halloran, domarna som ställde till med farsen i Sharktank och gav Cody Eakin matchstraff, petas.
De får inte döma mer i årets slutspel.
Det kan man kalla markering. Jag kan inte minnas ett enda slutspel, eller ens final, utan keruben O’Halloran – the pride of Essex, Ontario, på flykt över isen.
Men – poetic justice får man väl se det som.
• • •
Hurricanes ändå. Min bild är fortfarande att det var Washington som under för långa perioder spelade med för lite energi, snarare än att Emil Ullbrand Boys var så bra.
Med andra ord:
Jag fortsätter underskatta dem. Det är det det garanterat fel som gör – och det har de nog inget emot.
Den är galet motiverad som vill visa sina tvivlare att de har fullständigt fel.
• • •
Barry Trotz kan inte säga att han höll på Canes i Game 7 i Betongbunkern, men avslöjar sig ju när han beskriver hur skönt det är att slippa alla frågor om hur det skulle kännas att möta sitt gamla lag.
– Det hade blivit tjatigt och tagit från fokus från det vi ska göra, säger han.
Jaja, egentligen var han ju bara skraj över att behöva coacha mot Bäckis.
• • •
Vi har inga kalluftsfläktar som skickar oss raka vägen till doktorn här, men pressläktaren i Barclays – belägen högst upp i ena hörnet, inklämd mellan vanliga läktarsektioner är ingen picknick den heller.
Mig lyckas de nu placera på en stol utan bord framför, men uh-uh – så kan vi inte ha det. Då går det inte att blogga. Så jag får ställa till med mina vanliga scener och har nu prime-stol igen…
• • •
Redan på förhand visste vi ju att det skulle bli stort målvaktsbattle mellan Robin Lehner och Petr Mrazek i andrarundan.
Eller inte…
Now, inget ont om Mrazek, han hade ett par strålande sekvenser mot Caps, men den vinner Robin – det är jag beredd att ta…nä, inte gift på. Men en Dr. Pepper. Och det är ju nästan samma sätt.
• • •
Ser på bilder från omklädningsrummet att Clutterbucken har glasögon som ger honom en närmast intellektuell look.
Det känns lite otippat.
• • •
Det finns ingen information om huruvida Hamilton – lucky charm-grisen – körts till Brooklyn också.
Och för all del, jag skulle inte vilja valla gris på de här gatorna, nerlusade med ett annat slags svin (häppp!). Men – Hurricanes vinner ju bara när han är med.
så lite oroande för fansen ändå.
• • •
Johnny Boom Boom Boychuk kan inte spela förrän tidigast i Game 6.
Det känns som ett jäkligt tungt avbräck för Isles.
• • •
Ah, volymen i Barclay’s-PA:t – så skoningslös att det vibrerar i tandplomberna.
Den sviker aldrig.
• • •
Det viskades om att Svechnikov och Martinook skulle kunna spela, men det verkar inte så. Ingen av dem syns till på värmningen.
• • •
Bilen står, på Karjala Cup-vis, kvar i ena sarghörnet också.
Allt annat vore ju otänkbart.
• • •
OK, friends– nu går bloggen officiellt in i nästa skede och blir ett med andrarundan.
Let’s rock!

Hej Stanley Cup Warriors.
Som jag flaggade för redan igår tar bloggen välbehövlig liten paus idag och hämtar andan inför första ronden i Brooklyn imorrn.
Men jag tänkte i alla fall önska er en happy Round 2-premiär – och berätta hur jag inbillar mig att det går i de fyra kvartsfinalerna.
Ja, de är omöjliga att tippa, men ändå – så här slutar serierna.
•Boston Bruins – Columbus Blue Jackets 4-2
•NY Islanders – Carolina Hurricanes 4-2
•St. Louis Blues – Dallas Stars 3-4
•San Jose Sharks – Colorado Avalanche 2-4

Här kan man läsa mer ingående om hur jag – naturligtvis utan att vara det minsta tvärsäker – kommit fram till de resultaten.