BOSTON – TORONTO 5-1 (Slut)
SAN JOSE – VEGAS 0-2 (Period 2)
• • •
Blomman blommar – som den vårlök han ju är.
Det var med den här sortens insats han knäckte Kings och – jo, då också – Sharks och Jets för ett år sedan.
Hajarna har en period på sig att, på något sätt, få honom att vissna som en tussilago som slår ut för tidigt och dukar under i sen aprilsnö.
Annars är säsongen slut även för sista Kalifornien-laget standing.
• • •
Ja, undrar vilka Avalanche sitter hemma i Denver och håller på?
Antagligen vill de inget annat än att det ska bli övertid – i hundra perioder.
• • •
Som Patrick Sharp konstaterar i NBC-studion:
– Vi kommer få se mycket av Erik Karlsson i tredje.
Precis.
Nu ska han krama ur sig allt han har i 20 minuter.
Sen kan vi – kanske – börja prata om var han tar vägen i framtiden.
• • •
Undrar om DeBoer ångrar att han gjorde en Therrien och tog upp det där om Gallant igår.
Att hjälpa motståndarna med extra motivation är alltid genuint korkat.
• • •
OK, jag vill gärna att Sharks gör två mål nu – och det vill jag bara för att förlängning vore så otroligt kul.

BOSTON – TORONTO 5-1 (Slut)
SAN JOSE – VEGAS 0-1 (Period 1)
• • •
Det här är ju som att bevittna ett fyrverkeri som aldrig tar slut.
Raketerna bara fortsätter explodera på himlavalvet i den ena spektakulära formationen efter den andra och vi i menigheten står stumma med öppna munnar och bara stirrar, oförmögna att riktigt greppa vad vi ser.
Jag säger det igen:
Bedårande!
• • •
Wild Bill – de stora ögonblickens man.
Det är, förstås, han som spräcker Jones nolla efter halva perioden – och ser till att ångesten börjar flöda i hela norra Kalifornien.
• • •
Mm, det där att Sharks får två powerplay direkt efter varandra direkt är ingen välsignelse.
Inte som de, trots monsterpress, underlåter att kapitalisera.
Då får ju riddarna istället momentum.
• • •
Just ja, med Maple Leafs försvann det sista kanadensiska laget också.
Så sifferkombinationen 1993 – senaste gången Lord Stanley landade ”hemma” – fortsätter blinka dystert över The Great White North.
• • •
Erik kommer göra nåt riktigt stort in den här matchen, det bara är så.
• • •
Handshake blir det under alla omständigheter i Sharktank om några timmar.
Då ska det bli intressant att se hur herrar Gallant och DeBoer hälsar…
• • •
Visst fan har NHL bråttom.
Boston Bruins, som just torkat svetten ur trynet efter en Game 7-seger, spelar första matchen mot Columbus redan på torsdag.
Vilket tok.
• • •
Flower tänker tydligen vara så där omöjlig ikväll igen.
Det bådar inte gott för hajarna.
• • •
Alldeles nyss pratade jag med Nordy Nordström och ska nu författa ett aktstycke åt redaktör Glader.

BOSTON – TORONTO 5-1 (Slut)
SAN JOSE – VEGAS (Ska strax börjar)
• • •
Nej, Toronto Maple Leafs öde är hugget i sten.
De kan inte vinna stora matcher, de kan inte ta sig ur andrarundan i Stanley Cup-slutspelet och de kan framförallt inte slå ut Boston Bruins.
I denna serie hade de två chanser – i förrgår och ikväll – att sätta in dödande stöten men misslyckades.
Igen.
Och nu slutar ännu en säsong i förtid och den största fan-skaran i NHL får genomlida ytterligare en sommar utan något att minnas eller glädjas åt,
Svaret på frågan vad bossarna Shanahan och Dubas ska göra behöver man, som det heter här, komma upp på en högre pay-grade än min för att kunna leverera, men ett är säkert:
Det kan inte bara fortsätta på samma sätt.
Då kommer de snubbla på det här hindret om ett år igen.
• • •
Samtidigt:
Rungande applåder till Bruins.
De gör alltid exakt vad de ska såna här gånger – i synnerhet mot Leafs.
Ikväll hade de framförallt birollsinnehavare som klev fram när det verkligen behövdes – med Nordy Nordström i spetsen.
Han stod fantamme för karriärens insats.
• • •
Tråkigt att behöva säga, men dansken är ingen artist för Game 7.
Han har nu varit med i fyra stycken – och förlorat samtliga.
• • •
Babs?
Well, nog har glorian hamnat på sniskan en smula.
Kanske är det dags att Matthews och Marner och de andra får höra en ny röst.
Fast det lär knappast hända.
• • •
Bruins-Blue Jackets, vad ska man säga om det då?
Ingenting förrän jag tänkt väldigt länge…
• • •
Tuukka, däremot, han var ingenting annat än magnifik denna afton.
• • •
Alla fina, lojala Leafs-fans i spåret – jag lider med er.
Ni är mycket uppskattade gäster och jag hoppas innerligt att ni följer HEK:s exempel och gör oss sällskap även resten av slutspelet, fast era killar får packa trunken.
• • • 
Next up – ytterligare en laddning Game 7-dynamit detonerar, alldeles strax, i San Jose i Kalifornien.
Håll i er!

BOSTON – TORONTO 2-1 (Period 2)
• • •
– Det är overwhelming just nu, utbrister Doc Holmgren rätt vad det är.
I sanning.
Hettan i tvekampen bara stegrar och stegrar, passerar kokpunkten utan att sakta in – och forsätter rakt ut i rymden.
Bedårande!
Efter första var jag rädd B’s redan hade knäckt kidsen från north of the border, men de replikerar på ett alldeles enastående sätt och vi har oss en Game 7-klassiker monumentale.
• • •
Jamenvisst, det var för just såna mål, i exakt såna här stunder, Maple Leafs gav John Tavares 77 miljoner dollar förra sommar.
Avkastning på investering säkrad – i alla fall om den välgrundade reduceringen lägger grunden för avancemang.
• • •
Elimination-matcher är för viktiga, ingen vågar riskera att hamna i utvisningsbåset och därför blir det i allmänhet mindre gurgel såna här kvällar än i de tidigare ronderna.
Men ibland går det bara inte att undvika, för förstå vilken avsmak man känner inför en fiende – en som vill krossa ens drömmar – när man går i clinch för sjunde gången på några få kvällar.
• • •
Redemption för dansken, absolut.
Men även finländaren tvärs över isen – Tuukka – är också i in i helvete bra just nu.
Uj uj uj, som min 104-åriga mormor skulle sagt.
• • •
En inte helt nöjd Toronto-reporter fräser om att en av Bruins scouter skickade följande lyckade råd till lagledningen innan den här serien började.
”1. Provocera Kadri – han kommer tappa huvudet. 2. Dumpa puckarna i Gardiners hörn. Låt honom hantera så många puckar som möjligt i egen zon”.
Hm.
• • •
Manfred kommer få ett eget pris när hela bloggens säsong så småningom ska sammanfattas och Biffen Awards delas ut.
Segern i kategorin ”Årets hund” känns kassaskåpssäker.
• • •
Nordy Nordström har fler skott som visslar kring öronen på dansken.
Han hör till de som kliver fram och ingen ska vara förvåna. I Tyresö är de alltid bäst när det gäller,
• • •
Kanadensaren Justin Bieber på plats, ser vi.
Bara inte Drake visar sig, ber hela Toronto…
• • •
Embrace yourself, fans på bägge sidor om slagfältet.
Nu kommer årets mest olidliga pärs till period.

BOSTON – TORONTO 2-0 (Period 1)
• • •
“Svenska björnarna knäckte Maple Leafs!”
Har vi rubriken till morgondagens referat på Sportbladet.se där?
Börjar kännas s.
Först gör Nordy Nordström sitt andra mål i årets playoff och sen gör Mojo sitt första.
Ojvoj.
• • •
Det väger länge jämnt. Ingen rycker åt sig momentum. Båda parter trycker på bra i offensiven – utan att direkt skaka om motståndaren.
Men så, för några korta ögonblick i femtonde minuten, kollapsar gästernas försvarslinjer och Jocke från Tyresö bryter alltså dödläget.
Sen händer samma sak två minuter senare med Mojo i huvudrollen, Gaaaden går bananas och låt oss säga som det är – nu blir det vansinnigt svårt för Leafs att skriva om sin dystra historia.
• • •
Nog går ögonblickets tyngd att ana hos vissa av schackpjäserna där ute.
Greppet om klubbskaftet känns inte lika bekvämt som vanligt, andningen fungerar inte helt normalt, det pirrar i magen och benen.
Det är ofrånkomligt och det går inte att göra något åt.
Vänta ska ni de, ju mer nervkittlande tillställningen blir, desto fler kommer åka och gömma sig. Rädslan för att göra bort sig är större än hoppet om succé.
Frågan är vilka som reagerar tvärtom, börjar spela bättre än de egentligen är förmögna och VILL vara med i hettan hela tiden.
Det är de som avgör Game 7.
Alltid.
• • •
För första gången på två veckor ser dansken skakig ut.
Mycket dåligt tajming.
Men rätta mig inte om jag inte har fel, som Abris sa – var det inte likadant i samma situation förra året?
• • •
Lappen, lika lite som man får nämna ”OT” när det vankas Game 7, får man tala om påskmust när jag inte har tillgång till denna gudadryck.
Smäll på fingrarna får du härmed!
• • •
Match Marner ser i sanning ut att vara en som bara känner välbehag och lust i detta knivskarpa läge.
Bruins har, på goda grunder, hållit honom i herrans tukt och förmaning senaste tre matcherna men ikväll är det inte säkert att det går.
Fast den tiden börjar snabbt rinna ut.
• • •
Vad gott det ser ut när han som sitter precis bakom Bruins bås tar sig ett par rejäla klunkar plastmuggsöl under Bouchers intervju med Cassidy.
• • •
Hos hemmalaget lyser det alldeles särskilt om Bad Brad Marchand.
Men det är ju sen gammalt, det här är hans element.
• • •
Vad ska Leafs göra?
Well, Bobby Ewing-frillan måste leva upp till hypen nu.
Det är i det här läget ”världens bäste coach” trollar.
Eller så är det bevisat att han inte är så märkvärdig.
• • •
Själv ska jag nu brygga kaffet en liten tjomme just kom hit med.
God bless servicen i New York!

Game 7.
Ah, bara termen.
Den har sån schvung, sånt sting, sån sexig lyskraft.
Som “rock ’n’ roll” ungefär.
Eller “dry martini”.
Eller “New York skyline”.
Men så är Game 7 också mycket mer än bara den amerikanska benämningen på den sjunde, avgörande matchen i en slutspelsserie.
Game 7 är en myt, en gåtfull naturkraft, ett väsen för sig, ett slags undantagstillstånd – med en helt egen karaktär, en helt egen puls och en helt egen knastrande energi som skänker hela tillvaron ett direkt overkligt skimmer och kramar ut syret ur alla normala tidsbegrepp. Så länge de pågår finns bara här och nu – ingenting annat. Det som hänt tidigare betyder ingenting, det som ska hända sedan är meningslöst.
Här. Nu. Game 7.
Och man vet aldrig vad som kommer hända när stubinen brunnit ner och det ultimata avgörandet exploderar. Vissa hjärtan växer och blir till kärnreaktorer, andra krymper och förvandlas till blöta flugsvampar – och ingen vet på förhand vem som reagerar hur.
De är makalösa skådespel vars direkta emotionella impact vida överstiger allt man kan uppleva på teatrar, i biosalonger, på museer och i konsertlokaler.
Jo, jag menar verkligen det.
Inget är som Game 7.
Inget.
Nu, när våren äntligen nått den nordamerikanska kontinenten, kulminerar öppningsrundan i 2019 års Stanley Cup-slutspel med tre sådana urladdningar på ett dygn – två ikväll och en i morrn.
Det är nästan ofattbart.
De kommer knocka oss och knäcka oss och suga musten ur oss och fylla oss med extas och förtvivlan och fnitter och vrede och liv och död.
Outhärdligt, på så många sätt.
Men gode gud, vilken nåd att få uppleva.
Game 7, baby, Game 7.
• • •
Jodå, till slut – efter tvenne små doser från Woodford-flaskan – gick det att somna även efter Burger Klingbergs extatiska avslutning igår.
Däremot kunde jag inte tryna särskilt länge.
Det går aldrig när så här stora saker ska hända dagen efter, jag har för mycket kittel i blodomloppet då – och dessutom dök det upp tjattrande hantverkare på balkongen i gryningen; fasadrenovering pågår i skrapan.
Men det gjorde inte så mycket för idag slog våren, som sagt, till på de här breddgraderna, så jag gjorde mig snabbt i ordning och gick ut i solen och har trampat runt på Manhattan hela dagen; suttit på uteserveringar och druckit kaffe, hängt vid East River och studerat pråmarna som stävat förbi i den gröna sörjan, gått gata upp och aveny ner och funderat på hur det kommer sluta ikväll.
Framåt fyra gick jag hem igen och satte mig och började hamra på det här introt.
Ni, mina nervösa amigos i spåret, hur har ni laddat?
Please tell!
• • •
Att rangordna de femplus-happenings vi sitter med på hand nu – darrande hand, that is! – låter sig egentligen inte göras, de lär samtliga bli rent bibliska uppgörelser.
Men samtidigt är det svårt att komma runt det faktum att den känslomässiga sprängkraften i den inledande konfrontationen i TD Garden i Boston till och med tränger förbi normal Game 7-hysteri – som alltså redan från start trotsar naturlagarna.
I vinddraget runt Bruins och Leafs viner ekot av så mycket kontaminerad historia, gammal såväl som färsk. Det är, som vi förbluffade konstaterat några gånger redan, 60 jävla år sedan Leafs senast vann en playoff-serien mot rivalen från Massachusetts – och de har fått se sig förintade i just Game 7-draman mot dem både 2013 och 2018.
En vinst nu, när klockan klämtar för just den här upplagan blåvita lönnliv, skulle omdana själva ödet för en trupp, en klubb, en stad och en hel generation fans.
Så mycket – mer, skulle den högtravande kunna påstå, än som ryms i ett liv – ligger i potten ikväll.
Det är inte konstigt om det sviktar i en och annan knäled, både på och utanför isen…
• • •
Under eftermiddagen kom en SHL-tränare förbi och lämnade en hockeytrunk här i holken också.
Kalle, Örebro-bossen och evige leksandsikonen Niklas Erikssons son, ska åka hem över sommaren och jag får den oändliga äran att ta hand om utrustningen tills han kommer tillbaka för att lira college-hockey i New Hampshire i höst.
Sedan tidigare har jag Ekens klubbor här också – så han kan lira på Chelsea Piers när han behagar hälsa på oss i New York.
Kalla mig Pudding, jag är materialaren monumentale på östra Manhattan!
• • •
Zdeno Chara går upp NHL-karriärens trettonde Game 7 nu.
Det är tangerat all time-rekord, det.
Han vet sålunda väldigt väl vad som väntar nu och det är såklart en fördel.
Then again, ingen Game 7 är den andra lik, så han kan inte vara säker på om det går som i den mest mardrömslika, mot Philadelphia 2010 – eller i den mest oförglömliga mot Vancouver året därpå.
Det finns inga garantier nu, inget är givet.
• • •
Det är i sanning inte bara fickludd som står på spel i San Jose om några timmar heller.
Sharks och Golden Knights har utvecklat en riktigt frätande avsky visavi varandra – och den fortplantade sig det senaste dygnet upp genom truppernas respektive hierarkier och fick svavelosande utlopp på högsta tänkbara nivå.
Igår blev Gerard Gallant, Vegas-coachen, anklagad för att gaffla och ”chirpa” med Sharks-spelarna av kollegan DeBoer – och idag svarade Gallant med att kalla DeBoer för ”clown”.
– Att den där clownen sa så i tidningen igår, det var inte rätt. Om han ska hålla på och tjafsa om sånt, det är un-classy, hette det.
Ha ha, det är ju hetaste coach-vs-coach-beefen sedan Paul McLean och Michel Therrien clashade i förstarundan 2013.
Underbart!
Och nu kan vi vara försäkrade om att alla inblandade är ännu mer angelägna om att inte förlora.
Det skulle vara den ultimata förödmjukelsen.
• • •
Inser på tok för sent att jag har slut på kaffet här hemma och nu finns det inte tid att jäkta iväg till kiosken på hörnet, rusningen i såna här hus kan få köerna till hissarna att likna Norrtull vid halv fem en fredag före storhelg. Men hur priviligierade är inte vi som bor här – det går att få i praktiken vad som helst på delivery.
Vänta tills imorrn?
Ska jag ta mig genom två Game 7 utan kaffe?
Är du inte riktig?
• • •
Övertid…
Förlåt, förlåt…det ordet får man man inte ens tänka på, än mindre nämna, såna här kvällar.
För några år sedan blev jag utskälld, och uppmanad att ”go fuck myself”, av en hel pressläktare i Pittsburgh för att jag begick det misstaget.
Men nu är det ändå gjort, så ni ändå har det helt otänkbara i bakhuvudet när hockeygudarna nu tar stryptag på oss allihop…
• • •
Som vanligt har NHL på tok för bråttom, antagligen för att NBC kräver det, så andrarundan börjar vad jag förstår redan på torsdag, med första matchen mellan St. Louis och Dallas.
Fan, efter den här helt kaotiska, våldsamt omtumlande förstarundan skulle vi behöva åtminstone ett dygn att återhämta oss.
Men pengar pratar, mitt gnäll knatar…
• • •
Andreas Johnsson är ett namn som poppat upp i min hjärnsubstans till och från under dagen.
Han kan komma att bli legendarisk ikväll, det känns verkligen så…
• • •
Det blev för stökigt med den reda logistiken, så nej – jag är inte på plats i Gaaaaden ikväll.
Lite synd, men som jag hoppas ni märker är temperaturen uppe på höga febernivåer även i korresoffan och slutspelet är långt, mina buddies.
• • •
Fler svenskar har chans på Awards i Vegas i juni.
Henke Lundqvist och Oliver Ekman-Larsson har, tillsammans med Jason Zucker, nominerats för King Clancy – priset till den spelare ”som visat bäst ledaregenskaper på och utanför isen och som gjort märkbara humanitära insatser i samhället”.
Hoppas de kommer dit. The more the merrier, säger vi som ska samlas på – för första gången – Mandalay Bay.
• • •
Okej, okej, okej – det är dags att låta det här hända och ja, det känns som att hoppa ut från tiometerstrampolin.
Jag säger det igen:
Game 7, baby, Game 7…

CAROLINA – WASHINGTON 5-2 (Slut)
DALLAS – NASHVILLE 2-1 (Slut, OT)
• • •
Ja, holy Moses.
Det känns som att krutröken fortfarande ligger tung över slagfältet i Big D – och sprider doft av svavel ända hit till östkusten.
Övertidsperioden – ja, hela showen från mitten av andra perioden och framåt – var inget annat än fantastisk.
Hur ska man kunna sova nu?
Jag vet, det står en flaska Woodford Reserve Bourbon från norra Kentucky i barskåpet…
• • •
– Ja, det är det viktigaste målet jag gjort, säger Burger på telefon från Texas.
Såna citat gillar vi.
Men såklart – de flesta bakar inga gräddtårtor av den digniteten hur långa karriärer de än har.
Klingberg från Göteborg är kort sagt Texas största hjälte sedan Davy Crockett.
• • •
Predators ska ha heder av insatsen ikväll, de stod för sin klart bästa match i hela slutspelet när de ställdes vid randen till avgrunden.
Men som helhet var Stars seriens klart bästa lag och förtjänar det här avancemanget, det är inget snack om det.
• • •
Och nu har vi äntligen vår första serie spikad i andrarundan.
St. Louis Blues – Dallas Stars.
Två lag i kraftig medvind går i clinch och det är helt omöjligt att tippa – precis som det kommer vara överallt.
• • •
HEK, igen – sorry.
Du har kämpat enormt tappert hela säsongen och förgyllt vårt spår med din passion, din humor och dina små vardagsbetraktelser.
Jag hoppas innerligt att du gör oss sällskap även i fortsättningen, trots att LAGET går på sommarlov nu.
• • •
Ettan i Atlantic/östra konferensen/ligan är borta, liksom ettan i västra konferensen/Pacific, liksom ettan i Central, liksom tvåan i Central.
Den här förstarundan alltså….
• • •
Igen, jag är ändå glad att jag åkte till Music City och fick se en match i Jamboree-ladan.
Stanley Cup är inte längre Stanley Cup utan en svängom där.
• • •
Då tar vi fram majswhiskeyn från Kentucky och knappar in Billions-avsnittet jag missade igår.
Sedan laddar vi om – för tre de Game 7-pjäser denna omtumlande omgång såklart kulminerar med.
Get ready!

CAROLINA – WASHINGTON 5-2 (Slut)
DALLAS – NASHVILLE 2-1 (Slut, OT)
• • •
Burger gör sitt livs mål och skickar Dallas till andra omgången.
Sorry HEK, vi känner alla med dig – men Stars förtjänade detta.
Jag återkommer senare, nu ska här randas.

CAROLINA – WASHINGTON 5-2 (Slut)
DALLAS – NASHVILLE 1-1 (Period 3, OT väntar)
• • •
Gode Gud, vilken gastkramning…
Så här spännande har det inte varit i Texas sedan slaget om Alamo 1836.
Typ.
Men det är bara att lappa i sig, vi får Stanley Cup-guld till supé kväll efter kväll efter kväll!
• • •
Erik i Bristol, ha ha…vad säger Manfred när du står framför tv:n och vrålar och gestikulerar?
Jag är med dig, jag lovar, och håller en liten tumme för att du ska slippa det stora lidandet kastad i ansiktet.
• • •
Det kommer gå lite fortare än igår, får jag för mig.
Mina hjältar:
Dallas – Radulov.
Nashville – Filip.

CAROLINA – WASHINGTON 5-2 (Slut)
DALLAS – NASHVILLE 1-1 (Period 2)
• • •
Oh, nu är det ett riktigt knallhårt Central-krig som pågår ett kvarter från Dealey Plaza i Dallas.
Tredje perioden blir en sann rysare.
Preds kan fortfarande rädda säsongen…
• • •
Islanders-Carolina….är det vad ni säger att vi kan ha på programmet i kommande runda?
Hm.
• • •
Arvy skulle behöva få dunka in ett av de där monsterskotten.
Då lossnar det nog.
Men inte förrän dess.
• • •
Det förbryllande är att vi har fyra lag klara sedan länge, men inte en enda match-up andra omgången har spikats ännu.
Columbus, Islanders, Colorado och St. Louis väntar alla fortfarande på att få veta vad motståndaren heter.
Fast allting i det här slutspelet är ju bisarrt och logiken på semester, så klart det blir så också.
Fyra snabba serier – och fyra som fortsätter ända in i kaklet.
• • •
Filip sätter en cannoli i tredje, det känner jag.
Om det räcker för att Stars tvingas sätta sig på planet och flyga tillbaka till Tennessee låter jag vara osagt.
Kanske räcker det bara till förlängning…