Inlägg av Per Bjurman

Do or Die i North Carolina och Texas, del 4

CAROLINA – WASHINGTON 5-2 (Slut)
DALLAS – NASHVILLE 1-1 (Mitten av Period 2)

• • •
Dra mig i boxarnäsan.
Hurricanes tvingar ner mästarna på knä och tvingar fram en Game 7 i Betongbunkern på onsdag.
Otroligt, varken mer eller mindre.
• • •
Här vet ni sen gammalt att vi finner det meningslöst att tjata om domslut och klaga på zebrorna, men viss förståelse har jag idag för att Caps är lite tjuriga över att Chris Rooney och Kyle Rehman dömer bort Ovetjkins 3-3-mål.
Det fick viss betydelse, om man säger så och mja, jag tycker det ska vara mål.
Men de får glömma fort, det finns ingen som helst mening med att ens tänka på det i fortsättningen.
• • •
Preds var, av det jag såg, åtminstone 20 gånger bättre i första än i hela matchen i lördags.
Men nu börjar Stars uppenbarligen gasa igen.
Säsongen hänger i vinden, HEK.
• • •
Fatta vad det här ska svida i Caps.
De vill ju knyta ihop det här nu, skaka av sig den här ettriga utmanarenb och börja fokusera på Islanders.
Istället måste de spela en Game 7 – med Justin Williams i motståndarnas ringhörna.
Och även om de vinner den har de bränt massor av energi redan i förstarundan…
• • •
Kan även Preds fixa en morgondag?
We will see.

Do or Die i North Carolina och Texas, del 3

CAROLINA – WASHINGTON 2-2 (Period 2)
DALLAS – NASHVILLE 0-1 (Mitten av Period 1)

• • •
Nädu, mästarna lyckas inte skaka av sig uppstickaren från down south.
Inte ännu.
Canes har för mycket hjärta, för mycket karaktär, för mycket sisu.
Vackert.
• • •
App-app, se där – Nashville häller lite kallt vatten på Big D.
Den starten var mycket, mycket viktig för HEK:s pojkar.
Om de hamnat tidigt underläge hade de varit rökta, det är jag övertygad om.
Nu har de en fighting chance i alla fall.
• • •
Det finns inget bättre, i hela världen, än när det plötligt, efter en hetsig situation, bränner till i en slutspelsmatch och hela världen blir strömförande i några ögonblick.
Magi är det, mina vänner, ren magi!
• • •
Kuznetsov är inte i samma playoff-form som för ett år sedan, det kan man slå fast.
I gengäld glöder hans landsman med nummer 8 på ryggen i min själ ännu mer i år.
Otroligt att se hur han driver på hela laget.
Så var det inte alltid förr, om man säger på det lilla viset…
• • •
Lite synd på Justin Williams höga klubba.
Det var ju ett jädra stiligt mål, liksom.
• • •
Pastan är konsumerad, nu ska jag sätta fokus på holmgången i AAC-bygget – och sen blir det OT i Raleigh, eller hur?

Do or Die i North Carolina och Texas, del 2

CAROLINA – WASHINGTON 1-2 (Period 1)
• • •
Caps-hockey var det, ja.
Hård, snabb och effektiv – och numer orubblig.
För fyra-fem år sedan hade Canes 1-1-mål spridit oro i leden och fått ledande spelare ur balans, men no more.
De noterar det knappt utan bara fortsätter pumpa.
Jag tror de som sköter sånt åt klubben kan börja planera resor till Brooklyn framöver.
• • •
Denne fågelman alltså.
Foegele.
Att han skulle bli en av förstarundans kungar var väl ungefär lika väntat som att Johnny Gaudreau skulle vara sämre än Leo Komarov.
Fast i Canes-lägret är ingen förvånad, försäkrade Lucas Wallmark förra veckan.
– Han är väl inte så namnkunnig så jag kan förstå att ni på utsidan är lite förvånade, men det är inte vi. Vi vet att han håller väldigt hög klass, hette det.
• • •
Alex Ovetjkin.
Räcker det inte så?
• • •
Canes gör det bra, de vägrar ge upp, men jag får åter det där intrycket från matcherna i Betongbunkern:
De kan inte riktigt hänga med Caps.
Om något år kanske. Inte nu.
• • •
Säger ju det, Burra är piggare än han får cred för när han väl är inne på isen.
Reirden borde använda honom mer.
• • •
Kenny Albert, Eddie Olczyk och lille Pierre…ni får ursäkta, men jag tycker det är ett dreamteam.
Fast jag skulle helst byta ut en av dem mot Joe Micheletti.
• • •
Nä, Hagge menade inte att slå så där hårt. Han är för snäll för att kunna göra illa nån.
• • •
Ikväll behöver bloggen kolhydrater, känner den, så nu är ett lass pasta på väg.
Tänkte ni ville veta.

Do or Die i North Carolina och Texas

Hockeygudarna proudly presents:
Stanley Cup Playoffs 2019 – Vecka 3.
Den börjar nu.
Under dess inledning är det framförallt två tilldragelser i morgon som tornar upp sig som två obelisker i horisonten och får hela världen att dra efter andan.
Game 7 mellan Boston Bruins och Toronto Maple Leafs – följd av Game 7 mellan San Jose Sharks och Vegas Golden Knights.
Att invänta de fältslagen känns ungefär som att vara i publikhavet strax innan Elvis ska göra sensationell comeback – och några timmar senare dessutom Bob Marley.
Men redan nu, den tredje veckans första skälvande afton, har vi två showdowns som lär orsaka hårda hjärtslag och oregelbunden andning.
För sjätte gången sedan starten förrförra onsdagen går Carolina upp mot Washington och Dallas mot Nashville – och bägge fajterna har elimination-potential.
Hurricanes och Predators måste spela som om det inte fanns en morgondag – för annars gör det inte det.
Bloggen har återigen tagit sig tillbaka till Manhattan och sänder live från korresoffan kvällen lång.
I request the honor of your presence i kommentatorsspåret!
• • •
Ljudstyrkan i tjattret om att Commendatore Grönborg verkligen kan komma att bli första svenske NHL-coachen ökar, noterar jag.
Enligt min brother from another mother, Scottie Burnside, överväger Buffalo Sabres att erbjuda honom en deal.
Alltså, please – låt det hända!
Det skulle vara en mäktig hommage till svensk hockey – och det skulle vara topp tunnor kanonkul för en svensk NHL-bevakare.
Dessutom är jag övertygad om att han gör succé. Grönborg är inte typen som misslyckas, helt enkelt.
• • •
Capitals – Last man standing bland de stora favoriterna – kan alltså slå ut Carolina ikväll.
Min magkänsla – vad den nu är värd efter alla fatala missbedömningar – säger att det blir så.
Canes kommer vara bättre i BBQ-oset, och Tors-Hammare-draget, i PNC än i DC i förrgår, därom råder inga tvivel. Men mästarna kom upp på en ny nivå i Game 5. De började, med Bäckis ord, spela Caps-hockey. Det skulle förvåna mycket om de inte ser till att hålla sig kvar där och vrider om kniven när de nu har chansen.
• • •
Jag landade för en gångs skull på Newark under tidiga eftermiddagen och tog sedan tåget in till Manhattan. På vägen passerar man då Prudential Center i downtown Newark, och sedan kliver man av i källaren under Madison Square Garden, och det bara slog mig – herregud hur avlägsen den sömniga grundserien känns. Och lagen som fick gå på semester när den slutade…pfff, de finns ju inte ens just nu.
En förolämpning? Jag säger bara som det är.
• • •
Väldigt ledsen, HEK, men jag tror att även LAGETS öde beseglas ikväll.
De var inte bara klart sämre än det rockande Dallas på påskafton. Något var, och är, off med Lavys manskap. Spelare som egentligen är på tok för bra för slikt begick det ena iögonenfallande misstaget efter det andra – och offensiven var trubbig som en blyertspenna som inte körts i pennvässaren på hela vårterminen.
Man kan rentav säga att grundförutsättningarna förändrats. Innan serien började hette det att det skulle vara en skräll om Stars slog ut Preds. Nu är det snarare en skräll om Preds överlever denna Game 6 i galna American Airlines Center.
Så jag är glad att jag hann till Nashville och i alla fall fick uppleva en föreställning i Bridgestone Arena.
Slutspelet skulle inte vara fulländat annars – vad som än händer i övrigt.
• • •
Det var inte bara jag som såg grisen på parkeringen utanför PNC för en vecka sedan. Hela Hurricanes Nation noterade den lilla kultingens närvaro och nu har Hamilton, som han lustigt nog heter, blivit folkhjälte. Idag fick han till och med en guidad tur i PNC Arena – och verkade gilla puckar.
Svinkul, ju…
• • •
Det bara regnar och regnar i New York.
Oförskämt.
• • •
Men okej, två saker kan tala för Predators ändå.
1. Stars är ett grönt gäng – och nej, jag menar inte bara tröjfärgen här… – och kan få stora darret i knälederna när de nu har chansen att knyta ihop rosetten. 2 Preds kan ha blivit motiverade, för att inte säga förbannade, över att precis alla räknat ut dem redan. Och vrede har en tendens att få bra spelare att börja flyga.
Men jag tror det när jag ser det.
• • •
Ett par mål till från Valbo’s Finest i PNC skulle inte sitta dumt.
Då går han upp i ensam ledning i slutspelets skytteliga.
Det vore nästan lika uppseendeväckande som att Tampa och Pittsburgh och Winnipeg och Calgary inte spelar längre – men betydligt roligare.
• • •
Nu har Blue Jackets och Islanders fått vänta väldigt länge på andra omgången – och ännu dröjer det innan de får se action igen.
Det tror jag inte är bra. Visst, vila behövs i playoff – men inte så mycket att temperaturen hinner gå ner.
”Let’s go”, kan man känna att hela Long Island tänker bara man tittar åt det hållet.
• • •
Det blev inte mycket till honky-tonkande efter Sharks avgörande igår, bara en snabb matbit och tvenne pilsner. Sedan gick jag hem och klippte Jens Linds magnifika dokumentärserie om den svenska hockeyhistorien och yes, yes, yes – den visade sig ju vara precis så bra som Marcus Leifby slår fast i den här glödande krönikan.
Och jag reagerade precis som Marcus, jag blev utan att förstå varför helt gråtfärdig under några sekvenser.
Se!
• • •
Då så, är isen i PNC Arena i Raleigh strax spolad och för första gången på tio år gör sig Carolina Hurricanes redo för en do-or-die-match.
Det här blir nåt.

När längtan skriver om historien, del 10 – The End

VEGAS – SAN JOSE 1-2 (Slut, OT-period 2)
• • •
Woah, Mark Messier från Tjeckien!
Det är ju Hertl – han som lovade vinst ikväll – som sätter sudden-pucken för hajarna.
Och det i numerärt underläge.
11.17 in i andra övertidsperioden.
Sicken grej.
Nå, nu får vi två Game 7 efter varandra på tisdag.
Kort sagt:
Där har vi en av de största hockeydagarna på många år.
• • •
Nu säger jag godnatt och tack från Nashville för den här gången.
Vi hörs från korresoffan imorrn kväll – när vi ju också har två elimination-matcher på schemat.

När längtan skriver om historien, del 9

TORONTO – BOSTON 2-4 (Slut)
VEGAS – SAN JOSE 1-1 (Period 4, OT-period 2 väntar)

• • •
Ladies and gentlemen, låt mig presentera – äkta, galen, omtumlande Stanley Cup-hetta.
Jeeeesus kristus vilken kalabalik det är i några sekvenser i slutet av denna fjärdeperiod – som när Miller och gör veritabla snöänglar i målgården med kompisen Merrill över sig.
Man tror inte att det kan vara sant,.
Men det är det.
Lucky us!
• • •
Och yup, vi har oss slutligen en riktig maraton-förlängning i 2019 års slutspel.
Såna är sällsynta, som jackpots i staden där duellen äger rum, så honky tonk be damned – nu njuter vi.
• • •
Mitt Hästpolo-tips står fast. Han älskar sånt här, vill hamna i centrum och bli hjälte – och han är ju där och snorar runt kassen hela tiden, hugger och försöker.
• • •
Grejen är dock att ju längre en förlängning pågår, desto större risk föreligger att den blir ännu längre.
Risbenägenheten går ner, ingen vågar ta några chanser, matcherna saktar in.
Tills spelarna når en punkt när de är så trötta att börjar begå fatala misstag.
Då smäller det.
• • •
The night of Marty Jones‘ redemption, kan vi kalla den det?
• • •
Själv förstår jag inte hur de inblandade står ut just nu. Framförallt inte hajarna. Ett mål i baken, ett jävla misstag, så är hela säsongen över.
Men det finns inga andra alternativ än att gå och försöka köra tills bränslet tar slut – och sen köra ännu lite mer.

När längtan skriver om historien, del 8

TORONTO – BOSTON 2-4 (Slut)
VEGAS – SAN JOSE 1-1 (Period 3, OT väntar)

• • •
Såklart, förlängning – bloggen hade ju hoppats hinna med en sista skvätt honky tonk där ute i neonskenet…
Förmodligen är det också därför vi nu får den samtida versionen av The Easter Epic – ett OT-drama som aldrig slutar.
Men hey, jag klagar inte, det här är det bästa som finns.
Mina hjältar: Wild Bill, som gör sin bästa match i årets slutspel – eller Hästpolo-Gustav.

När längtan skriver om historien, del 7

TORONTO – BOSTON 2-4 (Slut)
VEGAS – SAN JOSE 1-1 (Period 2)

• • •
Det tog ett tag, men nu slår det upp lite flammor även kring den här matchen.

Framförallt har Knights – och då särskilt Wild Bill-kedjan – kopplat in raketmotorn och börjat köra utav fan.

Det ger resultat, Marchessault kvitterar och nu blir det raffel monumentale i period 3.
• • • 
Härligt att se att Stefan och Lisa firar skånsk påsk med lite nattlig live-närvaro i bloggen.
Känn er hjärtligt välkomna in i gemenskapen!
• • •
Däremot ser man inte så väldigt mycket av Stone och Pacioretty och Stastny längre.
Hajarna gör ett jäkligt bra jobb med ”slutspelets bästa kedja”.
• • •
Det här kan väl ändå inte vara det sista vi ser av EK65 den här säsongen?
Skulle kännas mycket konstigt.
• • •
Hm, kommentatorerna påminner om att Vegas aldrig – aldrig being ett relativt begrepp när det gäller ett lag som inte fanns för två år sedan… – clinchat en serie hemma i T-dojan.
Det kan man tycka att deras underbara fans förtjänar att få vara med om snart.
• • •
Marty Jones har spelat upp sig och är inte längre något stort problem.
• • •
Nu har mörkret fallit över Music City.
Neonen blinkar förföriskt, jag kan höra den klagande tonen från en steele-gitarr eka i den varma vinden, doften från rökeriet på Martin’s BBQ går att ana…

När längtan skriver om historien, del 6

TORONTO – BOSTON 2-4 (Slut)
VEGAS – SAN JOSE 0-1 (Period 1)

• • •
– Vi är bättre laget och kommer tvinga fram en Game 7, sa en kaxig Hertl efter senaste matchen i Sharktank.
Det är nästan att göra en Mark Messier.
Men då ska man backa upp sina ord också och det hinner den 25-årige tjecken för all del fortfarande.
Men ännu så länge har varken han eller någon annan gjort skillnad i T-dojan.
Det är, so far, ett så kallat ställningskrig som pågår.
Vi behöver ett mål, tack.
• • •
Och just som jag skrivit det plaskar Logan Couture in en sjusatan till pärla på Fleury – med sex sekunder kvar.
En får tacka.
• • •
Det ser inget kul att för Paul Stastny att spela med bomullstussar i båda näsborrarna.
Strikt munandning under maximal kraftansträngning…ouch.
• • •
Hjärtat klappar för fine Bostonmolle, men det är svårt att inte samtidigt lida med spårets alla Leafs-fans.
Det här händer ju gång på gång på gång.
Stjärnorna från Big Smoke tar sig ända fram till paradisets tröskel och lovar att den här gången, nu, i år blir det annorlunda.
Sen blir det som vanligt i alla fall.
• • •

X:et på mitt tangentbord fungerar inte som det ska.
Lugubert.
Det är inte som att jag sliter ut den bokstaven till vardags.
Men kanske är det just därför den strejkar, den vill att jag använder den mer frekvent.
Så här:
Xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx!
Nöjd nu, din jävel?
• • •
Det är dock värt att påpeka att Leafs absolut inte är chanslösa på tisdag.
De har trots allt vunnit två matcher på Legends Way redan, de har dansken i kassen och serien följer fortfarande varannan-damernas-mallen.
Om det bara inte vore för historien…
• • •
Nu har vi snart skymning i Nashville och den tänkte jag att jag skulle ta och njuta lite av.

När längtan skriver om historien, del 5

TORONTO – BOSTON 2-4 (Slut)
VEGAS – SAN JOSE 0-0 (Ska precis börja)

• • •
Som Sigrid skrek åt Beppe Wolgers:
Färdig!
Ni förstår, efter de här tidiga helgmatcherna blir det riktigt körigt för den europeiske NHL-skribenten.
Referat och krönikor ska fram så de hinner med i pappersupplagan och deadline går redan innan slutsignalen i den nordamerikanska hallen klingat ut.
Men nu är vi på’et igen med ny do-or-die-match i Vegas.
Sharks måste ta hela potten, annars är de bust och får lämna kasinot.
Hoppas några av er fortfarande står upp efter det utmattande sjöslaget i Toronto och hänger med.

Sida 492 av 1346