Slut,Boston vinner.
Jag har text att producera nu och återkommer när de börjar i Vegas.

TORONTO – BOSTON 1-3 (Period 2)
• • •
Längtan, begäret och åtrån hos Maple Leafs-stjärnor med möjlighet att formulera om sitt öde har ersatts av något annat nu, ser det ut som.
Oro, frustration och mental kramp präglar deras agerande på Scotiabank-isen.
De vill så gärna, men kan inte. Inte mot ett Bruins som ännu en gång tvingat fram en perfekt matchbild och bestämmer det mesta.
Och suckarna ekar som vätebombsdetonationer genom hela Maple Leafs Nation.
Inte konstigt.
Just nu känns det som det här kommer sluta precis som vanligt…
• • •
Det blir en blågul Awards-show i Vegas i år också.
Vi fick just Norris-nomineringarna mailade och se på fanken, Vigge Hedman hedras i år igen .
Han, Mark Giordano och Brent Burns gör upp om det ultimata backpriset på Mandalay Bay.
Bloggen jublar och viftar ivrigt med blågula vimplar.
• • •
Men man måste ju beundra Björnarna också.
De har en blänkande knivsegg tryckt mot adamsäpplet, men inte ens blinkar.
De bara gör det som ska göras – i fiendeland, omgivna av tiotusentals som vill se dem stupa.
Så agerar riktiga slutspelslag.
• • •
Idsint, du har inga problem med utvisningen när Gauthier ramlar, antar jag?
Du ser, sånt där jämnar alltid ut sig.
• • •
Snart kommer också beskedet att både Elias Pettersson och Rasmus Dahlin nominerats för Calder och då är detta till och med ett fetare svenskt Awards-år än 2012.
• • •
Kolla, Bjuppe Furmans hotellrums-tv.

• • •
Well, nu får Leafs-pojkarna visa vad de är gjorda av. Om de är vinnare eller förlorare. Huruvida de kan tvinga sig själva att spela bästa hockeyn i livet när det gäller som mest eller inte.
Det är det – eller en fasansfull Game 7 i TD Garden på tisdag.

TORONTO – BOSTON 1-2 (Period 1)
• • •
Oh, sister. Oh, brother.
Det är ingenting mindre än gladiatorspel på fruset vatten som utspelas inför våra uppspärrade ögon. På liv-och-död-kamp som får hela tillvaron att lösas upp i sina beståndsdelar.
Just nu, just under den korta skärva av tid den här matchen skurit ut ur evigheten åt oss, finns inget som betyder något alls – mer än hur det slutar mellan Toronto Maples Leafs och Boston Bruins.
Gudarna har pressat upp detta avgörande mot de höjderna, gett utgången i dramat de dimensionerna.
Det är alldeles förtrollande.
• • •
Det börjar verkligt bra för Leafs, de spelar på precis det sätt de önskar att spela – och de gör det i ett tempo som får håret att fladdra på ett hotellrum 125 mil från Bay Street.
Och viktigast av allt:
De ser inte de minsta tagna ut. De bara kör, som att de bestämt sig för att nervositet bara är för morsgrisar.
Men så fort Bad Brad trycker in kvitteringen direkt på tekning svänger momentum tvärt. Plötsligt är det istället B’s som får spela på SITT sätt, tvingar fram ett par utvisningar och visst – det smäller igen:
Värst av allt:
Då några i hemmalägret se UT som morsgrisar…
Babs har rimligen mycket att säga sin pojkar nu i pausen, de måste ta tillbaka initiativet – direkt.
• • •
Dansken gör ett par tvättäkta Conn Smythe-räddningar sista minuterna.
Om B’s gått upp i 3-1-ledning hade det, nästan, varit kört.
• • •
Det där KAN ha varit mäktigaste allsångsversionen av ”O, Canada” i Scotiabank någonsin.
• • •
Tur det i alla fall inte blir mål när Big Z sitter utvisad för delay of game i början av perren.
Att pucken landar i Bruins bås, så Mojo kan ta den i handen och åka ut till domaren med värsta men-kolla-här-då-minen är en sak, där hade den ju kunnat hamna även fast den först passerat ovan plexit – men den var ju deflectad innan dess.
• • •
Det är som Mike Milbury säger, Brad Marchand har blivit förbryllande snäll i den här serien.
Undrar vad det kommer sig.
Men såklart, det är ju bättre när han spelar hockey och gör kongeniala mål som det idag.
• • •
Nu är det högtryck i spåret.
Över 80 kommentarer på en period ser vi aldrig nuförtiden.
Därmed har jag fått bekräftat att det var en bra idé att boka om den där flighten.
• • •
Vi får alltså två perioder till av detta – minst.
Ojvoj.

Dom säger att längtan kan förändra världen.
Att tillräckligt stark åtrå har potentialen att skriva om historien.
Att begäret i sig, givet att det att det fått sjuda länge nog, räcker för att riva berg, omdefiniera gränser och förverkliga omöjliga drömmar.
Toronto Maple Leafs – idag har ni chansen att bevisa riktigheten i den sortens påståenden.
I er klubb, och i er stad, finns mer längtan och mer begär än någon annanstans.
Det är inte bara det att ni inte vunnit Stanley Cup sedan 1967; där har vi förstås den stora enchiladan och ingen kommer få verklig ro förrän den konsumerats och processats i matsmältningssystemet, men det ska vi återkomma till för just den förbannelsen går inte att bryta ännu.
Faktum är ju att ni blåvita lönnlöv inte ens vunnit en playoff-serie sedan sista Mats Sundin-generationen knockade Ottawa i Game 7 i förstarundan 2004.
Sedan dess har det gått femton långa år och Big Smoke, som Kanadas största stad kallas, är som öppet sår som behöver sys med fyra, fem, sex eller sju stygn.
Och idag, påskdagen 2019, har ni – Auston Matthews, Mitch Marner, Frederik Andersen, William Nylander och alla andra lokala superhjältar – möjligheten att stilla längtan och hela såret hemma i Scotiabank Arena på pulserande Bay Street.
Ni har 3-2-överläge duellen mot sekelgamla rivalen Boston Bruins och klipper av er olyckliga slutspelssvit om ni pressar er till seger.
Den chansen får och kan ni inte försitta, för då blir det Game 7 i Boston på tisdag och alla bets are off och hela stan kan få en stroke, som sedan förbyts i djup depression om det går som det brukar.
Längtan per se kommer inte räcka denna eftermiddag, nej – men såväl den ni hör ryta i era unga hjärtan som den ni kan se i blicken på era fans borde få er att stegra och spela era livs bästa hockey.
Hur var det Erik Axel Karlfeldt diktade?

Klinga, du klagande strängaspel, sällskap i drömmarnas salar! Längtan heter min arvedel, slottet i saknadens dalar.

Dags att växla in den arvedelen nu, Leafs – och riva berget.
• • •
Bloggen säger hej – från Nashville.
Igen.
För jo, jag blev kvar här.
Det går ju inte att sitta på ett plan och krångla när det eventuellt skrivs historia i en elimination-clash mellan Leafs och B’s – som sedan följs av en dito mellan Knights och Sharks i T-dojan.
Så jag fixade och trixade och bokade om och flyger nu hem först i morrn.
Stackars mig som får en extrakväll i Music City, eh?
Men allt för er!
Och nu blir det hotellrumsblogg – näst efter live-sändning och korresoffa-sittning det bästa som finns!
• • •
Boston-björnarna kan förstås utnyttja Torontos bultande längtan de också.
Fast på rakt motsatt sätt, liksom.
De kan använda den till att bygga en eftertrycklig vi-mot-världen-feeling, understryka för varann att inget är roligare än att crasha partyn som motparten hoppas så innerligt att få arrangera, motivera sig med olyckan de har chansen att åsamka en community som hatar dem.
Det behövs bara ett tidigt mål för att så tvivel och väcka ångest.
Do it, Patrice…
• • •
Idag lyser solen över centrala Tennessee, som för ett poängtera att den dystra hockeyhelgen nu är över, och förmiddagens promenad bort till Sun Diner på tredje avenyn för en redig brunch på genuint onyttiga sydstatspecialiteter var en sann lisa för själen.
Inte gjorde det heller ont att sedan ta en lov längs Broadway, där live-banden står på redan innan lunch, och därefter vika av och spana in lite Emmylou Harris-T-shirts på Country Music Hall of Fame.
Den här stan, hockey lovers. Den skulle gå att bo i…
• • •
När matcherna sänds på NBC:s sportkanal börjar det ju alltid med ”uppsnack” – vilket fasansfullt fult ord – i påkostad studio och vi tittare får upp puls av bara farten.
Den här matinén visas dock på vanliga NBC-kanalen och då finns det inte utrymme för slikt; hockey är inte tillräckligt stort i de breda publiklagren för att Peacock-kanalen ska bränna en halvtimmes, eller ens en kvarts, tablåtid på prat.
Istället har nu fått värma upp med – Beverly Hills Dog Show.
Hm.
Voff.
• • •
Att Andreas Johnsson varit förträfflig i merparten av de fem första matcherna är alla överens om, men visst har även Lill-Nyllet övertygat sedan Kadri försvann och Bobby Ewing-började pilla lite i formationerna?
I’d say so,
• • •
Bäst bland jyckarna i Beverly Hills var, vad mig anbelangar, en jävligt cool blodhund med rena Rod Brind’Amour-näsan.
• • •
Nu knackar vi hål på det här hårdkokta ägget och önskar lyckat åt alla, i bägge läger, som väntat på denna eftermiddag hela livet – eller i alla fall sedan slutspelet började.

NASHVILLE – DALLAS 3-5 (Slut)
ST. LOUIS – WINNIPEG 3-2 (Slut)
WASHINGTON – CAROLINA 6-0 (Slut)
• • •
Där fick sig Hurricanes slutligen en riktig lektion i playoff-hockey, ja.
Och kan Capitals nu bara hålla sig på den här nivå – som de fått stånka oväntat högt för att nå upp till – är hela serien rimligen över på måndag.
• • •
Meh, jag skojade ju – men tro på fan om inte Hällebucken står och muttrar om tur och goaltender-interference nu också.
Vilken…nej, jag skriver inte ut vad jag tänker här, men ett är säkert:
Han kommer aldrig nå hela vägen om han inte ändrar attityd.
• • •
Bäckis delar alltså andraplatsen i skytteligan med Mikko Rantanen.
Ojvoj.
• • •
Jarkko och Ekeliw har i privata meddelanden nu enats om att det är första i början av oktober det blir kul med hockey igen!
• • •
Tack för denna påskafton, vi får se om jag hinner ut på nåt honky-tonkande – och vi får tillika se hur det blir med live-sändningen från monstermatchen i Toronto. Som det ser ut nu får vi förlita oss på United Airlines ombord-wifi…
Vi hörs – på något sätt.

NASHVILLE – DALLAS 3-5 (Slut)
ST. LOUIS – WINNIPEG 3-2 (Slut)
WASHINGTON – CAROLINA 3-0 (Period 2)
• • •
Winnipeg har the blues.
Jets – tippad mästare av många i Nordamerika i höstas – är ute och får släcka lyset för säsongen.
Blues, jumbo i tabellen vid nyår, fortsätter däremot vidare till andrarundan.
Något sånt har HELLER aldrig hänt tidigare.
Det här slutspelet, mina vänner…det stärker teorin om att vi fått en bugg i matrixen, gör det inte?
Nå, grattis till St. Louis.
Maken till magisk resa är det få som varit med..
• • •
Ha Ha, Bäckis bara fortsätter kötta in mål.
Storbombaren från Valbo.
• • •
Men goddammit, det hann bli riktigt rafflande på slutet.
Tänk om Laine kvitterat på sista skottet…my goodness, som Doc skulle sagt om han kommenterat.
• • •
– Om vi får igång Schwartz är det väldigt bra, sa Sunken på telefon från Winnipeg i torsdags.
Han vet vad han talar om, bjässen från Boden.
Ett hattrick i en match som den ikväll vittnar om sann storhet.
Men enligt Hällebucken hade han bara tur, antar jag?
• • •
Nu ser det ut så där i Betongbunkern igen, som att Hurricanes inte riktigt kan hänga med regerande mästarna.
De går i en lättare viktklass, helt enkelt.
• • •
Andrarundan kommer bli mycket annorlunda och egenartad, med så många lag som stått för skrällar och kliver vidare laddade med självförtroende och feelgood-feber i hela kroppen.
• • •
Jag vill till Pepsi Center, om inte annat så för att få se hur fansen där börjat hylla unge Cale Makar med grönkål (kale, som det heter här).
Sånt älskar man ju.
• • •
Hänger ni med under påskaftonens sista perre?
Vore kul, tycker jag.
 

NASHVILLE – DALLAS 3-5 (Slut)
ST. LOUIS – WINNIPEG 2-0 (Period 2)
WASHINGTON – CAROLINA 1-0 (Period 1)
• • •
Check out Washington – enda favoriten som står upp efter förstarundan.
Kanske.
De är i alla fall hela tiden numret större än Carolina i Betongbunkern och grejen är ju att Canes måste vinna även där om de ska kunna trotsa oddsen.
Blir inte lätt, det.
• • •
Skräll nummer ja-vilken-i-ordningen är under tillredning.
Blues har ju det här nu.
De är hetare, vill mer, har mer eld i sina hjärtan.
Jets?

De ser ut som att de…gett upp får man kanske inte säga, men de verkar förlikat sig med tanken på att de ska sitta ner för en avslutande lagmiddag på måndag.
• • •
Bäckis hugger in sin fjärde fullträff på Mrazek och är nu svensk målkung i årets slutspel.
Det visste vi ju att han skulle bli.
• • •
The Erikssons has left the building.
De har en lång roadtrip mot nordost imorrn, men vi ska ses igen i New York om några dygn så fler rapporter om dessa ädla människor kommer framöver.
• • •
Reklamavbrott med en minut kvar av en period.
Vilken fars.
Fast det är klart, det var ju knappt några avblåsningar under andra halvan av perren.
• • •
Personligen tycker jag det är härligt att se Devante-Smith igen.
Han är så förknippad med det som hände förra året att det automatiskt börjar bubbla av Stanley Cup-eufori i hjärtat så fort han visar sig.
• • •
Ikväll finns det inga önskemål om långa förlängningar.
Tvärtom, om alla matcher slutar när de ska kan det bli lite tid över för honky tonk igen…

NASHVILLE – DALLAS 3-5 (Slut)
ST. LOUIS – WINNIPEG 1-0 (Period 1)
• • •
Big time krig pågår i Missouri.
Det är som att se två jäkla bisonoxar ta sats och krocka skalle mot skalle – gång på gång.
Nästan otäckt. Men underbart.
• • •
Jo, det var goaltender interference på det tidiga Blues-målet,
Synd bara, att det var Big Buf som utförde brottet och störde Hällebucken.
• • •
Kolla, jag har sällskap på rummet

Sanna hockeynördar, de missar inte så här stora matcher – inte ens när alternativet är några skummande Heineken på Robert’s Western World.
• • •
Den där kedjan Sunken bildar med Schwartz och Schenn är ju the Big Easter Force.
Satan.
• • •
Skrev en liten krönika om påskmässan i jamboree-ladan.
Läs inte, HEK. Du kommer inte gilla insikten hur mycket tid får med Manfred den här våren…
• • •
Hällebucken anser antagligen att Blues bara har tur.
Han började mala på den tröttsamma gnällvisan efter förra matchen – precis som i konferensfinalen mot Knights ifjol.
Här i bloggen trodde vi att han lärt sig att den bristen på ödmjukhet, och den sortens förfelade fokus, inte leder någonvart.
Men nä.
• • •
Sunken kommer avgöra serien, jag känner det på mig.
• • •
Rummets lilla kaffebryggare på!

NASHVILLE – DALLAS 3-5 (Slut)
• • •
Furman Bjupp är tillbaka på sitt rum i den nya Marriott-skrapan strax norr om Bridgestone – förtjusande hotell, kan meddelas – och ska nu avnjuta ytterligare två smaskiga påskägg till playoff-duster.
Först Blues vs Jets i Enterprise Center i St. Louis, sedan Capitals vs Hurricanes i huvudstadens betongbunker.
Hänger ni på?
Vore festligt, tycker jag.

30 sekunder kvar, Stars leder med 5-3.
Jag rusar.
Mer sen, från rummet när övriga matcher brakat igång.