NASHVILLE – DALLAS 2-4 (Period 2)
• • •
Nu säger Nashville-borna precis som han som hängde på Golgata:
– Mina Predators, mina Predators, varför har ni övergivit oss?
Deras gula Messias-figurer är nere för räkning och såvida inga påskmirakel inträffar kommer de få sista smörjelsen av Dallas Stars inom kort.
• • •
Lite jobbigt är det för tillfället att de, av oklara skäl, stängt toaletten på pressläktaren.
Bloggaren skulle behöva, hm, gå.
Men det kunde vara värre, jag kunde vara en Ryan Ellis som Jamie Benn bara driver med på isen.
• • •
Så här tyst har jag inte hört Bridgestone i en slutspelsmatch sedan…ja, slutet av Game 7 mot Jets ifjol, var det väl.
• • •
Det konstigaste är att Preds – laget med The Big Four i försvarslinjerna – ser så taffliga ut i egen zon och sprider turnovers omkring sig som bevattningssystemet på en golfbana sprider vattendroppar.
Man blir en smula förvånad.
• • •
Så Hamhuis mosar Zuke med en fet tackling i mittzonen.
Ja, nåt ska väl han bidra med också.
Men lycka till, Miraklet från Oslo blir bara bättre när han utsätts för hårda tag.
• • •
Ja, Robin Lehner är alltså nominerad till Vezina Trophy.
Fan vad kul – och vilken ära.
Bjässen från Götet blir den tredje svenske keepern efter Pelle Lindbergh och Henke Lundqvist att hedras på det sättet.
• • •
The Erikssons i Bridgestone!

De håller såklart stenhårt på sin homeboy Filip, men de instämmer helhjärtat i intrycket att Stars varit det bättre laget.
• • •
Vilken förstarunda.
Helt abnorm.
Upp är ner, ner är upp och solen kommer gå upp i norr i fortsättningen.
Men vem klagar på det?

NASHVILLE- DALLAS 1-1 (Period 1)
• • •
Mja, ännu har Predators inte lyckats ta sig ner från korset.
Lite lossnar spikarna genom händerna när Rocco Grimaldi – denne nye playoff-specialist i Music City – stormar genom bortazonen och vräker in 1-0, men Pontus Pilatus Texas-soldater är snabbt framme och hamrar in dem igen och really – Dallas är bättre laget i den här perioden också.
Påskens anmodade lidande fortsätter i Smashville.
• • •
Pekka Pinne går definitivt på vatten, den kristna högtiden till ära.
Trippelräddningen han gör när det känns som att Dallas köpt VIP-biljetter för helt exklusiv närvaro runt målgården är ju för fan inte fysisk möjlig.
Som min bänkgranne utbrister:
– Good lord!
• • •
Vrålet under första reklampausen efter Grimaldis 1-0-mål landar högt på listan över Best-of-the-year-listan.
Det bara stegrar och stegrar och i minut efter minut.
Baby, det är påskafton i Nashville!
• • •
Well, inte är den oförvägne Burger långt ifrån när han redan efter två och en halv minuter dansar in mellan Preds backar och ger eld.
• • •
Predators har pratat mycket om att sluta ta så mycket utvisningar.
Men det är lätt att prata…
• • •
Amen snälla, när fick de som bestämmer i Bridgestone för sig att de måste försöka konkurrera med sina kollegor i Barclays Center i specialgrenen ”volym”?
Dra röven i koks, under uppvärmningen känns det som en basist står och sparkar mig i mellangärdet.
• • •
Preds tredjemålvakt heter Niclas Westerholm och kommer från – ja, du gissade rätt: Finland.
GM Poile har en fäbless för blåvita målisar, kan man lugnt slå fast.
• • •
Introt i Bridgestone inkluderar ett antal tunna, tunna dukar som hänger från taket och när de släcker ner helt och projicerar bilder på dem ser det otroligt häftigt ut. Som att SC-bucklan, eller klubbmärket, hänger fritt i luften.
Jag trodde bara det var i Vegas vi fick se så påkostade Cirque De Soleil-produktioner.
• • •
Man vet att hemmafansen är taggade när de jublar åt att bortalaget får byta tekare.
• • •
Nu ska jag gå och höra vad Örebro HK:s huvudcoach och hans framtida NHL-stjärna till avkomma tycker om sin första period i Bridgestone Arena.

Just idag År 33 – typ – befann sig Jesus Kristus i dödsriket och gjorde sig redo för påskdagens återuppståndelse.
En tuff uppgift. Snudd på omöjlig. Men han var piskad att klara det och samlade sig därför till tidernas kraftansträngning.
En grå, kall, regnsjuk lördag i Tennessee Valley ett tusen niohundra åttiosex år senare är läget detsamma för ett hockeylag som heter Nashville Predators.
De blev uppspikade på ett kors av Dallas Stars – Pontus Pilatus på skridskor – häromdagen och måste hitta ett sätt att göra mirakulös comeback idag. Annars står de med all säkerhet inför en golgatavandring rakt ut ur det moderna paradis som kallas Stanley Cup-slutspelet.
Precis som snickarsonen från Nazareth – ni vet, ur-hippien – kan de vädja till högre makter, i deras fall hockeygudarna, hur mycket de vill, men det är upp till dem själva n u. De måste överkomma sina tvivel, bli vad en av de mest trogna lärjungarna kallar LAGET och pressa sig till det allra yttersta som kollektiv. Ja, förmodligen krävs rentav att de går på vatten och se till att flera tusen mättas med några få slagskott och tacklingar…
Kan dom?
Bara gud vet.
De trosvissa apostlarna, alla draperade i guld, har i alla fall samlats i och runt katedralen – Bridgestona Arena, Nashvilles egen Peterskyrkan – för att be och stödja och hjälpa till.
Nu ringer klockorna.
Amen.
• • •
Ja, hallå och Glad påsk på er allihop!
Tack för den lysande insatsen i spåret under pappa Baloos frånvaro,
206 kommenterar på ett halvt dygn – det är ju fem plus.
Men så hände det saker värda att hetsa upp sig över också.
Detta är nu officiellt en av tidernas mest överraskningstäta förstarunda. Aldrig tidigare har båda de första-seedade lagen – i det här fallet Tampa och Calgary – åkt direkt, men det räcker ju inte med det. Även favoriter som Boston och Winnipeg och San Jose wobblar hjälplöst in the wind, stjärnspäckade Penguins har åkt hem och vare sig Washington eller Nashville har lyckats skaka av sig sina gläfsande uppstickare.
Fram med historieböckerna, vi kommer spränga dem fulla med stoff från våren 2019.
• • •
Själv hade bloggen en förträfflig fredagkväll med familjen Eriksson igår.
Det åts middag på Kitchen Notes (sällskapet inkluderade vegetarianer, då kan man inte gå på Martin’s BBQ…), inklusive legendariska Hanky Panky-drinkar, och sen följde en glad honky tonk-repa på södra Broadway.
Men tro inte att Furman Bjurman sitter här och är sliten idag. Jag har alldeles för mycket rutin för att översteppa mina boundaries när det vankas matiné..
Mer än en hanky panky blir det aldrig såna gånger – och nu, dagen efter, har jag vaknat som en torped!
• • •
Jaja, Preds-fans, jag vet att det står 2-2 i den här serien. Era pojkar riskerar inte att lida till döds på korset redan i eftermiddag.
Men jag råkar tycka att Stars genomgående varit bäst, och dessutom sett starkare och starkare ut för varje gång, så Flipper & co bör ändå behandla den här matchen som en do-or-die-pjäs.
Förlorar de och tvingas gå upp mot ett Dallas med slagläge i American Airlines Center på måndag…nä, då är skrällen ett faktum även i denna serie och Bridgestone får släcka för säsongen.
• • •
Men fan, HEK, vad kallt och jävligt ni har det i Tennessee.
Jag har inte sett solen, eller känt minsta varma vind mot kinderna, sedan Delta-kärran studsade ner på BNA igår eftermiddag.
Hur kan det vara så här, vem har bestämt det?
Det ska vara gassande vår när Predators spelar slutspelshockey.
• • •
Stars har länge varit oförmögna att leva upp till sin potential, men det börjar verkligen se ut som att coach Montgomery förlöst all talang och allt kunnande och all kraft nu.
När lag mitt i en sådan process får flytet i playoff kan nästan vad som helst hända.

Det är det som är så oroande för Nashville.
• • •
Det var förstås oundvikligt att någon skulle föreviga mitt och Lönta Lindqvists senaste gemensamma besök i Nashville med en staty.

Det är jag – Per Belushi – till höger.
• • •
Att Avalanche skulle kunna skrälla mot Flames hade ju jag på känn, men det är ändå inte läge för kaxigt twistande här i bänkraderna på pressläktaren i jambooree-ladan på Broadway, för dels har ju alla andra tips slagit åt helvete fel och dels var de oerhört mycket bättre, och mer överlägsna, än jag hade kunnat föreställa mig.
Här och nu skulle jag rentav vilja påstå att MacKinnon, Rantanen och Gabe The Babe Landeskog är de som imponerat allra mest i öppningsrundan. Jo, till och med mer än Islanders och Blue Jackets nya affischnamn.
Nästa motståndare – Sharks eller Knights – kommer behöva krama ur sig allt de har och det är långtifrån säkert att ens det räcker.
• • •
Som sagt:
Det levande miraklet från Oslo har snabbt blivit även Texas älskling.

Undra på det.
Mats har, som en impad Burger Klingberg flera gånger påpekat, gett Stars offensiv en helt ny dimension med sitt unika artisteri.
Själv har jag inte sett honom live sedan sista hemmamatchen med Rangers, mot Minnesota Wild 21 februari, och blir faktiskt lite nipprig över tanken på att få göra det igen.
• • •
Skådeplatsen till ära går bloggen all in på The Man In Black-temat idag.
Fast med en kittlande tvist.
Den svarta kostymen, den svarta skjortan och de svara pjucksen kompletteras med en salt slips i ljusblått, gult och vitt mönster.
Broadway, watch out ikväll…
• • •
Johnny Gaudreau lämnade alltså playoff med en enda poäng in protokollet – i form av en assist.
Fiasko.
Men som vi tjatar om både här och i podcasten är det inte så konstigt att de stora stjärnorna floppar i playoff.
De uppvaktas stenhårt av motståndarnas bästa shutdown-lirare, berövas all tid och allt utrymme och kvävs långsamt till döds.
Att några ändå lyckas – MacKinnon, Mark Stone, Matt Duchene, Max Pacioretty – beror på att de otroligt nog hittar en nivå till och inte går att stoppa.
Predators har några offensiva kanoner som behöver sluta sig till den skaran om de ska kunna ta sig levande genom förstarundan.
Ja, jag stirrar på dig, Hackspetten från Kusmark.
Han har visat förr att han vet precis vad som krävs i denna typ av matcher och visserligen har Stars gjort ett enastående jobb mot honom so far, men idag har jag känslan av att han blir hela febriga Nashvilles påskhare.
• • •
Skrivbordsskivan vid min pressläktarplats sitter löst.
Det är nästan lika irriterande som att grannarna på sätena intill babblar oavbrutet.
• • •
Delar av familjen Eriksson – Coach Nicke och hans son, Madison Capitols egen Roman Josi, Kalle – har förstås fixat plåtar och är på matchen idag,
Det betyder att även Filip – Kalles radarpartner under otaliga landhockeymatcher hemma i Leksand i barndomen – kommer lyfta i Game 5.
Blir så bara, jag vet det.
• • •
BostonMolle, du förtjänar en guldstjärna i bloggens särskilda lilla anteckningsbok.
I praktiken helt ensam mot spårets alla passionerade Leafs-fans – och ändå både tapper och storsint och värdig i alla kommentarer, även kvällar så tunga som den igår.
• • •
Frukostbuffén i medialoungen idag…oh, vår gamle vän Eken skulle suttit kvar åtminstone till mitten av andra perioden.
• • •
Patrik Laine kanske inte får uppträda i nästa runda och jag förstår att det svider, han är trots allt den blåvita motsvarigheten till Zlatan, men även om det inte blir så tycker jag Jarkko och andra finländare ska vara mycket nöjda med hur det här Stanley Cup-slutspelet artar sig.
Ni har ju briljanta förmågor som levererar överallt – inklusive i den serie bloggen droppar in i idag.
Pekka Pinne är Nashvilles stora hopp och hos Stars har kidsen Heiskanen, Hintz och Lindell tveklöst hört till de stora utropstecknen.
Ihana, pojat!
• • •
Litet problem imorrn:
Mitt plan tillbaka hem till New York lyfter en halvtimme innan decenniets match börjar i Toronto.
Vi får se hur vi ska knäcka den nöten.
Antingen bokar jag om och stannar en natt till i Nashville, eller så hoppas vi på United ombord-nät och kör vi en Up In The Air-blogg.
Vad skulle folket föredra?
• • •
Åker hiss med en gitarrist som övriga passagerare behandlar med väldig respekt, men jag kan inte komma på vem det är och vadå – det är väl först när Preds spelar konferensfinaler Music Citys största namn börjar vallfärda till Bridgestone?
• • •
Capitals gör fanimig också bäst i att ladda påskäggen med sin bästa hockey idag.
Hamnar de i 3-2-underläge inför ytterligare en showdown i Raleigh börjar det dofta mycket starkt av upset även i den serien.
• • •
Ingen Janmark Stars uppställning idag heller.
Vad surt.
• • •
Efter fem raka bortasegrar mellan Blues och Jets finns det de som menar att hemmalaget – Blues den här gången – till slut måste vinna ikväll.
Nä.

Det är samma ihåliga logik som hos de som tror att roulette-kulan MÅSTE landa på rött för att det blivit svart tio gånger i rad. Kulan har inget minne och landar där den landar, oavsett vad som hänt tidigare. Likadant är det, i alla fall i viss mån, med slutspelsmatcher.
Med det inte sagt att jag känner mig övertygad om att Jets överlever ikväll….
• • •
Burger Klingberg bakar en cannoli idag. Kanske rentav två. Men det gör Arvy och Filip också.
• • •

Okej, the congregation är samlad i kyrkbänkarna i hockeykatedralen på Broadway kan börja och kantorn inleder sin bön om återuppståndelse.
Påskmässan i Nashville kan börja.

Greetings from Nashville, folks.
Här gör vi oss beredda för Friday Night honky tonk och som jag flaggade för redan igår innebär det att ni just ikväll får klara er själva i bloggen.

Det svider lite att överge er på det sättet mitt i slutspelet, särskilt när så engagerande matcher står på programmet. Bruins och Leafs gör ju upp vem som får chansen att gå på knock i nästa möte, och Avalanche kan, goddammit, slå ut västettan Calgary.
Men ni fattar ju. Det är, som sagt, fredagkväll i Nashville och jag ska träffa hela familjen Eriksson, med nummer 16 i spetsen – och Stanley Cup playoffs kommer fortsätta i ytterligare en och en halv månad.
Likafullt, jag ville titta in och önska er en förträfflig kväll.
Må de som vågar mest vinna!
Vi hörs igen, live från Bridgestone Arena, imorrn – 21.00 svensk tid!

CAROLINA – WASHINGTON 2-1 (Slut)
WINNIPEG – ST: LOUIS 2-3 (Slut)
SAN JOSE – VEGAS 5-2 (Slut)
• • •
Riddarnas farkost sjunker oich hajarna smörjer kråset med sina hjälplösa byten…
Till skillnad från Captain Quint överlever dock Wild Bill och Mark Stone och de andra – och får en ny chans att slutligen hänga upp hela San Joses säsong på en krok i T-Dojan på Påskdagen.
Det känns redan två dagar innan som Årets Match.
• • •
Det är verkligen förvirrande många Karlsson på isen i den här serien – och när både Erik och Wild Bill har två assist ser protokollet nästan ut som ett Astrid Lindgren-manus.
• • •
Jag drar den här också, Kenta…han målskytten Barclay Goodrow måste känna sig hemma när San Jose spelar mot Islanders i i Brooklyn.
Och vem vet, han kanske får chansen i finalen…
• • •
Oops, kaxig Hertl i on-ice-intervju:
– Vi är ett bättre lag än dom. Därför ska vi ta det här till Game 7 och vinna då.
• • •
Sunken berättar att han, efter sin målburskrasch vid kvitteringen i The Peg, befann sig i omklädningsrummet för omplåstring när Schwartz avgjorde.
– Men vi jublade rätt bra inne också, kluckar han.
• • •
Time to say goodbye – för ikväll.
Imorrn har jag som sagt en night off i Nashville, men vi ska se om vi inte få ihop ett litet mini-intro under dagen i alla fall.
Om ni är snälla blir det så…

CAROLINA – WASHINGTON 2-1 (Slut)
WINNIPEG – ST: LOUIS 2-3 (Slut)
SAN JOSE – VEGAS 2-1 (Mitten av Period 2)
• • •
Ojvoj, vilken vändning av av Blues.
Och fatta att vi bara har bortasegrar i den serien.
Fem raka.
Det har inte hänt sedan Gordie Howe säg på napp, eller hur det var dom sa.
Nå, jag tror ändå det blir sju matcher där och sen…nä, jag säger inget mer än så.
• • •
Reprisen av The Easter Epic kommer alltså i San Jose istället.
Bra, då hinner jag återkomma senare, för nu ska här randas.

CAROLINA – WASHINGTON 2-1 (Slut)
WINNIPEG – ST: LOUIS 2-1 (Mitten av Period 3)
SAN JOSE – VEGAS 2-1 (Period 1)
• • •
Ser man på – Riddarna får smaka egen, besk medicin.
Det är för en gångs skull Sharks som gör ett tidigt mål istället för tvärtom.
Sen stångar de in ytterligare ett – och därmed kan man säga att vi befinner oss i läget där hajen hävt upp överkroppen över relingen och börjat få sitt tänkta byte att glida utför det hala däcket.
Med sin sena reducering ser Vegas dock till att, åtminstone, få fram syrgastuberna.
Nu gäller det bara att skicka in dem i bestens gap och börja skjuta.
• • •
Jarkko, den enda i Åsas bracket som tippat att Jets ska vinna – erkänn att det är du!
• • •
Erik Karlsson må ha ont och därför svårare att glänsa lika mycket på grillorna som vanligt, men passningar kan han fanimig slå ändå.
Mannen är och förblir ett hockeygeni.
• • •
Vegas gör det inte direkt jättesvårt för honom under de inledande 20 minuterna, men mörten i kassen har sett stabilare ut än tidigare och börjar fövandlas till…ja, abborre i alla fall.
Smiths mål framstår som lite billigt men det är ju mest oflyt för Jones.
• • •
Jahaja, vi ska få lite raffel i Winnipeg ändå.
Kul, man vill ju inte sitta här i 20 minuter och inte ha puls.
• • •
Nånstans tycker jag verkligen de kan ta och hedra årsdagen av The Easter Epic.
• • •
Det blev kinamat till slut.
Den sötsura såsen hälsar.

CAROLINA – WASHINGTON 2-1 (Slut)
WINNIPEG – ST: LOUIS 2-0 (Början av Period 2)
• • •
Nä, Caps fixar det inte.
De får upp nödvändig intensitet i verksamheten för sent och kommer inte inte Hurricanes.
Så nu är serien utjämnad.
Uh-uh, mästarna.
• • •
Haha, de är lika fyndiga som skoningslösa i Winnipeg.
Efter det tidiga målet börjar de skandera ”You look nervous” åt Binnington.
• • •
Det var väl väldigt onödigt av Foegele, som varit så bra, att sänka Oshie med en så vårdslös tackling.
Risken är uppenbar att Timothy Leif bryter handen där.
• • •
Det börjar kännas som vi får följande serier i andrarundan:
•NY Islanders – Carolina
•Boston – Columbus
•Vegas – Colorado
•Winnipeg – Dallas
Kvar av Åsas bracket torde det i så fall bara var slamsor.
Överlever någon alls?
• • •
Trycket i PNC under slutminuterna…Coliseum du har fått en utmanare.
• • •
Kevin Hayes tycks slutligen ha hittat rätt i Winnipeg.
Kul för honom, väldigt bra för Jets.
• • •
Jarkko, Maurice beskrev den förra matchen som Laines bästa någonsin, hos Jets – trots att han inte gjorde mål då.
Håller du med?
• • •
Nu laddar jag för kvällens enda elimination-match, den jag jabbade upp i introt, och återkommer när det spelats en period där.

CAROLINA – WASHINGTON 2-1 (Period 2)
WINNIPEG-ST. LOUIS 1-0 (Början av Period)
• • •
Till slut stämplar Ovie in på kontoret och smäller, i ett powerplay, in kvitteringen.
Då känns det i några minuter som att Caps håller på att ta över.
Men precis som Fluie påpekar i spåret fortsätter backarna spela tam grundseriehockey och se – med en halv minut får Teräväinen dansa in i slottet och ge det hungriga Canes ny ledning.
Lysande av honom – illa av Caps.
• • •
Har börjat packa inför flygningen till Nashville imorrn och låt mig upprepa en gammal sanning:
Att sortera, och para ihop, strumpor efter tvätt hör till det tråkigaste vi människor har på vardagsrepertoaren.
• • •
Det är exakt 19 202 själar på plats i PNC ikväll och det har det aldrig tidigare varit när det spelats hockey.
Publikrekord för Canes alltså.
Applåder från korresoffan.
• • •
Vi trodde Carolina hade bråttom, men Jets är ännu ivrigare.
Lowry smäller in 1-0 på Binnington efter bara tolv sekunder.
Ojvoj.
• • •
En sån som Niskanen känns det som att lagkamraterna borde ruska om.
”Matt, minns du förra sommaren? Om du inte vaknar och börjar spela som att matcherna faktiskt gäller ninting blir det aldrig lika roligt igen”.
• • •
Det ser i sanning i häftigt ut i Winnipeg.
Hemmalaget i den hallen SKA inte kunna förlora stora matcher.
• • •
Detta är en kväll som gjord för stark mat, slår det mig plötsligt.
Nån ska få röra ihop en sizzling chili och köra hit.

CAROLINA – WASHINGTON 1-0 (Period 1)
• • •
Mja, jag vetifan.
Trots att de får en cannoli mosad i fejan efter sjutton ynka sekunder är Caps bättre än i måndags, absolut, men inte tillräckligt mycket bättre.
De har inte precis radat upp glödheta chanser – snarare ingen som känts fem plus – och förefaller lite virriga och taffliga när de hungriga virvelvindarna går till anfall och etablerar tryck.
Den här serien måste ändra karaktär ganska ordentligt och ganska omgående, annars kan vi slå fast att Washington är illa ute.
• • •
Jo, men vi visste ju alla att Warren Foegele skulle bli en av förstarundans stora kungar…
• • •
Det är uppenbart lika mycket hallabaloo i PNC ikväll, om inte mer.
Fansen där nere börjar få vittring på något mer än att det bara är kul att vara tillbaka i Stanley Cup-slutspelet.

Dessutom råkar det vara torsdag idag och inte måndag…
• • •
Lady Byng-kandidaterna ramlar in. Aleksander Barkov, Ryan O’Reilly och Sean Monahan heter dom.
Själv minns jag inte vilka jag röstade på, den kategorin är omöjlig
för oss som inte är på isen.
Låt domarna ta hand om the lady, för fan.
• • •
Men Canes tappar ytterligare en forward i Martinook, han lär inte kunna stödja på det där benet på länge, och får nu klara sig utan tre ordinarie killar från frontlinjerna.
Det blir inte lätt.
• • •
Var det ingen som blev rädd av bilderna från ”Jaws”?
Eller road, åtminstone?
• • •
Fast tro på fan – efter en dryg kvart sitter Martinook i båset igen.
Gott så.
• • •
Han tar snygga skär emellanåt, Bäckis.
Men så är det ju Skärtorsdag också.
Åh, nej, förlåt…
•  • •
På just detta datum – 18 april – för 32 år sedan avgjordes Easter Epic, det längsta Game 7-dramat i hela Stanley Cup-historien.
Det var Washington och Islanders som möttes – i Caps gamla hall i Landover – och först 8.47 in i fjärde (!) övertidsperioden föste en fullständigt utmattad Pat LaFontaine in 3-2-pucken.
Låt oss hoppas att det är ett omen och att vi därigenom får en repris ikväll.
• • • 
Vi har slutspelets hittills minst livfulla kväll i kommentatorsspåret.
Var är ni, vänner?
Sån här stiltje vill vi inte uppleva i slutet av april.