Sent ikväll är det så här San Joses desperata hajar hoppas göra med riddarna från Las Vegas

Annars tystnar musiken tvärt och säsongen är över och det får bara inte hända.
De har investerat för mycket, slitit för hårt, offrat för stora mängder svett och blod och tandemalj, drömt och hoppats och planerat för intensivt för att kunna stå ut med att packa ihop och åka hem efter blott fem playoff-matcher.
Det här ska ju vara The Year för Sharks. Truppen är rustad hela amerikanska flottan, alla vapen finns tillgängliga, vägen till paradiset ligger öppen.
Så vid gud, nu samlar de sig till säsongens, om inte decenniets, kraftansträngning, sänker Vegas båt och tuggar i sig Stone, Pacioretty, Stastny, Fleury, Wild Bill och de andra.
Å andra sidan är Golden Knights lika fast beslutna att göra som Chief Brody i det allra sista ögonblicket.

De vet att man måste sätta patronen mitt i syrgastuben direkt när chansen uppenbarar sig – eljest sjunker man och fienden får liv igen och passar man sig inte kan man få dela kapten Quints inte helt angenäma öde.
Oh, jag kan se hur Mark Stone kommer fri mot Martin Jones och skriker rakt ut:
– Smile, you son of a bitch!
Summa summarum:
Den sena kvällens elimination-thriller out in California-land bör bli en sjusatans happening.
• • •
Det har nu gått nio dagar sedan Lord Stanley bjöd upp oss i vårens eviga dans och jag börjar känna mig som Bubble Boy i ”Seinfeld”.
Nä, jag behöver inte isoleras från all världens bakterier och jag skulle inte envisas med att det heter ”mores” om George Costanza insisterar på ”moops”, men jag är verkligen insluten i en bubbla.
Det framgår när jag denna eftermiddag tittar från laptoppen vid skrivbordet i fönstersmygen och ser hur stökigt det är i lägenheten.
Där på golvet står väskan jag hade med mig till DC och Raleigh, alltjämt ouppackad. Där hänger en slips från nån av Coliseum-kvällarna. Där på, bordet, har vi odiskade kaffekoppar, tomma snusburkar, urdruckna Pet-flaskor Coke Zero, tidningar och små delivery-kartonger. Och på bardisken mot köket samsas strykjärnet om utrymmet med en ketchup-flaska, en hög hopskrynklade dollarsedlar, ytterligare någon kaffekopp och en fjärrkontroll.
Men jag bara registrerar. Jag gör inget åt det. Jag tittar – och försvinner sedan omedelbart in i grubbel om St. Louis Blues powerplay igen.
Likadant är det med det som händer bortom de vidare horisonterna. Hjärnan registrerar att Notre-Dame brinner, att fler delar av Mueller-rapporten publicerats, att tillväxten bromsar in och att ”Game of Thrones” sista säsong börjat.
Men det är bara vitt brus utanför Stanley Cup-bubblan.
Det enda viktiga här inne är funderingar på hur en serie mellan Vegas och Colorado i nästa omgång skulle te sig.
Fel, förstås.
Patetiskt, rentav.
Men underbart – i synnerhet som det inte drabbar någon annan; jag är ju singel och så lycklig över det att jag skulle kunna hoppa hage ända ner till Battery Park.
Och vi har bara börjat.
Om en månad är jag ännu mer världsfrånvänd, det lovar jag.
Härliga livet!
• • •
Jo, kommer Mark Stone fri är det mot Martin Jones han gör det även i denna Game 5.
DeBoer ställer mörten bland hajarna i kassen igen.
Otroligt.
Nä, Aaron Dell är ingen Great White han heller, men åtminstone en gädda och herregud, Jones blotta närvaro sänker ju lagkamrater som – även om de aldrig skulle säga ett ord om det, ens mellan skål och vägg – inte litar på honom.
Gosh, Pete DeBoer!
• • •
Utmärkta nyheter:
Islanders mailar och bekräftar att Bjuppie Biff har ackreditering för hela andrarundan i Barclays.
Det tycker ni kanske borde vara självskrivet, men i Brooklyn är pressläktaren liten och inget givet, så jag kör en liten Tortorella-twist på vardagsrumsparketten.
• • •
Now, vi har ju lite action även innan The Big Showdown i Kalifornien under de svenska småtimmarna.
Bland annat hänger BBQ-oset åter tungt över parkeringen utanför PNC Arena i Raleigh och det – i kombination med den dånande ljudvolymen inne i PNC – kommer säkerligen inspirera Hurricanes till ny kanonmatch.
De lär dock få betydligt tuffare motstånd i denne Game 4.
Aldrig i lingonskogen att Capitals mailar in en lika usel insats igen.
I så fall har jag missbedömt regerande mästarnas nya identitet fullständigt.
Och i så fall kan också vad som helst hända. Låter man ett så begåvat, men ännu grönt, lag som Canes skaffa sig rutin och tid att utveckla riktiga playoff-skills kan man hamna i allt slags trubbel.
Så upp till bevis nu, Caps.
• • •
Idag har både Lightning och Penguins haft exit-days och jag ska väl inte säga att det är först när jag ser bilderna på slokörade seriesegrare i civila kläder i Amalie jag förstår fulla vidden av att de faktiskt är ute, vi har ju inte talat om något annat i snart två dygn. Men…jo, det känns ännu konstigare nu. Ännu mer förstummande.
Nikita Kutjerov, Steven Stamkos, Vigge Hedman, Brayden Point och Andrej Vasilevskij spelade inte mycket längre än Mikkel Bödker, liksom.
Ni hör ju.
Det är omöjligt att förstå,
• • •
Kriget mellan Winnipeg Jets och St. Louis Blues fortsätter också ikväll – under ny whiteout i Bell MTS Place.
Efter de framgångsrika holmgångarna i Missouri känns det som att Jets – alltmer likt fjolårsversionen för varje match – har skaffat herravälde i den serien, men den är jämn som en motherfucker och Blues har vunnit i den där galna lilla ladan tidigare, så vem vet.
Intressant lär det bli.
• • •
Storyn om hur Drake – den kanadensiske r’n’b-sångaren – är en cooler monumentale som jinxar alla favoritlag han ser live hör ju till slutspelets hittills mest underhållande och har den som ansvarar för musik i TD Garden i Boston nån bollkänsla pumpar hen såklart min absoluta favoritlåt med den unge mannen, ”Hold On, We’re Going Home” under värmningen i morrn.
Det är ju exakt det Bruins försöker se till, att Leafs får åka hem.

• • •
Badtofflan såg solbränd och nedbantad och fin ut på bilderna från presskonferensen i Philly idag, men samtidigt lyste det där lite milt arroganta och självbelåtna igenom när han fick frågor om sin påstådda oförmåga att hantera unga spelare.
Den arrogansen kommer inte landa särskilt väl i just den staden, det törs jag lova.
Ojvoj.
• • •
Vegas, by the way, har lite bråttom att göra ett riktigt outplånligt avtryck, helst med en Cup, innan de hamnar i skuggan av nästa nya sensation på Strippen.
Från och med hösten 2020 bor även NFL-jätten Raiders i Vegas och och tro mig, deras hemmamatcher kommer bli enorma tilldragelser som ingenting annat i hägringen där ute i öknen har en chans att konkurrera med.
Särskilt som arenan de ska spela i ser ut att bli rena rama åttonde underverket.
Check it out!
• • •
Imorrn flyger jag till Nashville och ska fira födelsedagar med två medlemmar i familjen Eriksson från Movägen i Leksand – inklusive evige ikonen Niklas 50-årsskiva – så då är jag off och bloggar ej. Först på lördag smäller det här igen – från just. Nashville.
Med andra ord får vi passa på att ha det extra skojigt och rafflande och häftigt ikväll.
And now – over to BBQ country.
Må helig hetta börja brinna i alla på isen.

TORONTO-BOSTON 4-6 (Slut)
DALLAS – NASHVILLE 5-1 (Slut)
COLORADO – CALGARY 3-2 (Slut, OT)
• • •
Det är väl fan att jag aldrig får mitt lystmäte vad gäller riktigt långa övertidsmanglingar, men det där var ju svårt att inte älska.
Sånt oerhört ös på isen – hela tiden.
Och Mikko Rantanen, man – så stor har ingen varit i Colorado sedan han som uppfann skidliften.
Först kvitterar karln i slutet av ordinarie matchtid, sedan avgör han i sudden.
Hjälte monumentale.
• • •
Rasmus Andersson – Lill-Burras bäste kompis – har vuxit till en liten storback och får större och större förtroende av av Bill Peters hela tiden.
Sånt gillar vi i den här bloggen.
• • •
Hoppas nu jag undvikit alla metaforer i referaten som får det onda blodet att koka betting-communityn.
Igår blev det inte nådigt…
• • •
Gabe The Babe och Big Old Carl stod för ryskinspirerat klapp-klapp sekunden innan Mikkos avgörande.
En av dem ska ringas upp.
Gabriel talade jag med i förrgår, så nu hoppas jag på skånska i luren om ett tag.
• • •
Här har ni det färska podcast-avsnittet med Baloo och den traumatiserade Mowgli från Örby.
Hör hans ”hallå-hallå-hallå”…ha ha.
• • •
Så nu har Av’s alltså slagläge och kan avgöra hela serien i sadeldomen på fredag kväll.
Det går kanske inte, men i så fall fullbordar de skrällen till veckan istället, det börjar jag känna mig övertygad om.
• • •
OK, tack för ännu en helig natt i playoff-bubblan
Nu laddar vi om i sådär 17 timmar, sen samlas vi runt Stanley igen.

TORONTO-BOSTON 4-6 (Slut)
DALLAS – NASHVILLE 5-1 (Slut)
COLORADO – CALGARY 2-2 (Period 3, OT väntar)
• • •
Holy fuck, vilken elektrisk hockeymatch som pågår i Denver – och fortsätter pågå.
Jarkkos kille, Rantanen, styr ju in kvitteringen med någon minut kvar, så det blir sudden-rysare.
Hittills har alla såna avgjorts påfallande fort, men nu är det upplagt för nattmangling monumentale.
Till slut avgör Gabe The Babe Landeskog – eller James Neal, faktiskt.
För övrigt:
Glad påsk er, amigos.

TORONTO-BOSTON 4-6 (Slut)
DALLAS – NASHVILLE 5-1 (Slut)
COLORADO – CALGARY 1-2 (Mitten av Period 3)
• • •
Intervjuer gjorda, texter skrivna och skickade, så nu är det fullt fokus på den fantastiska matchen i Denver.
Satan vilket tempo, satan vilken intensitet – och satan vilken Mike Smith.
Och satan vilket raffel det kan bli nu, när Av’s till slut lyckas reducera.

TORONTO – BOSTON 4-6 (Slut)
DALLAS – NASHVILLE 5-1 (Slut)
COLORADO – CALGARY 0-0 (Period 1)
• • •
Avalanche är bra ikväll också – men till skillnad från senast får de värdigt motstånd av den här gången.
De två återstående perioderna borde bli lysande.
Nu vet ni vad som pågår här: Furman ska skriva referat, så the floor is yours för ett tag framöver.

TORONTO-BOSTON 4-6 (Slut)
DALLAS – NASHVILLE 5-0 (Slutet av Period 2)
• • •
För några ögonblick, när de tog i allt vad de orkade, började burklocket röra på sig, men – nä.
Det lossnar aldrig.
Ingen marmelad för Leafs ikväll.
Nu törs jag nästan lova att den serien, som många av oss gissade från början, går till sju matcher.
• • •
I Big D är det sedan länge transportsträcka.
Ingen tjafsar ens mellan avblåsningarna, alla vet att det här nu är en Best-of-three-kamp som börjar i Bridgestone på lördag.
• • •
Lasagnen var förträfflig, ordningsman Kenta!
Tack, igen, för förslaget.
• • •
De unga finländarna i Stars – Heiskanen, Lindell och Hintz – har verkligen visat sig vara lysande på slutspelshockey.
• • •
Nu hoppas vi att Av’s och Flames kan ställa till med lite drama.
Kvällen behöver högre temperatur.

TORONTO-BOSTON 2-4 (Period 2)
DALLAS – NASHVILLE 4-0 (Andra halvan av Period 1)
• • •
Nu står Leafs som en liten grimaserande gubbe som heter Artur, eller möjligen Gösta, och vrider på det där burklocket igen.
Men det sitter som sten, så det blir ingen marmelad på mackan idag.
Två gånger om om tappar Bruins inte tvåmålsöverläge.
Väl?
• • •
I Texas är det över direkt.
Det slår glödande gnistor om Stars och Preds bara står och tittar, hela oförmögna att matcha motståndarnas desperation.
Då hjälper det inte ens med Pekka-pinnen.
Du kan gå ut med Manfred, HEK.
• • •
Det vore bra om den annars utmärkte Joe Micheletti inte kallade Järnkrok för Janmark…
• • •
Även American Airlines Center har fått Stanley Cup-feber låter det, och ser ut, som.
• • •
Plötsligt är det inga fel alls på Pasternackans händer.

Den lilla petningen fick önskad effekt.
• • 
Förlåt för jinxen, Tuukka.
Att han släpper in ett sånt skott direkt i inledningen motsvarar tre stavfel i samma rubrik i min bransch.
• • •
Rocco Grimaldi är ju ett av hockeysportens tuffaste namn.
Jag skulle vilja heta så. Antingen Rocco Bjurman eller Biffen Grimaldi.
• • •
Fast han revanscherar sig med benparaden på Browns öppna läge, Rasken.
Gosse, vilket litet mirakel.
• • •
Tack för förslaget, lektor Kenta – en lasagne fick det fanimig bli.
Den ska avnjutas nu.

TORONTO-BOSTON 1-2 (Period 1)
• • •
Jahaja, kan detta vara matchen som bryter mönstret och blir en svängig kraftmätning med momentum som skiftar oavbrutet?
Det verkar nästan så.
Inledningsvis känns det som att björnarna tänker fortsätta enligt varannan-lunken. De bara exploderar och skaffar sig 2-0-ledning direkt – och att hämta igen 2-0-ledning mot Boston brukar vara lika svårt som det är för darriga pensionärer att skruva locket av marmeladburkar.
Men sedan tar ju Leafs över helt och pepprar Rasken med puckar och reduceringen känns båda rättvis och logisk.
Replik från B’s?
Bör komma omedelbart när andraperren startar.
• • •
Chuckie Brightlights – McAvoy – blev tydligen sur för att han inte fick vara med på Veckans Lista och svarar med ett par riktigt glödande minuter i öppningen.
Ojvoj.
• • •
Coach Cassidy bryter alltså sönder den beramade förstakedjan och ersätter Pastrnak med Heinen.
Modigt och oväntat, men värt ett försök. Pasternackan har ju inte riktigt varit sig lik och känner förmodligen fortfarande av handskadan han ådrog sig när han, ehum, halkade på fest.
• • •
Dom kan sjunga sin rödvita trudelutt där uppe, norr om gränsen.
• • •
Varför känns det som att det är så mörkt i min lägenhet fast jag har alla lampor tända precis som vanligt?
Konstigt det där.
• • •
Tuukka står för sin hittills finaste period i årets slutspel, tycker jag.
• • •
NHL förde just de framröstade Selke Trophy-kandidaterna till torgs.
De heter Patrice Bergeron, Ryan O’Reilly och Mark Stone.
Som recensenten Kenta skulle sagt:
Väntat – men bra.
• • •
Det är svårt att inte gilla Kasperi Kapanen.
• • •
Om man skulle ta och titta på lite delivery-menyer. Mjo, det är dags.

Någon gång mitt i serielunken i vintras tror jag bestämt att jag erkände att jag ofta slår till med ”Veckans Lista” när jag inte har inspiration och energi nog för ett mer traditionell intro.
Det var sant – då.
Nu, när vi rasar vidare i playoff, svämmar både inspiration och energi snarast över, så det är sannerligen inte för att det ekar tomt i anden jag plockar fram denna evergreen idag.
Det är tvärtom för att jag känner ett starkt behov av att sortera, gradera och bringa ordentlig klarhet i allt som ägt rum under den händelsedigra och på många sätt förbluffande vecka som gått sedan de släppte den första pucken i öppningsmatchen i Amalie Arena.
Så here we go – det bästa och det sämsta Week 1 Stanley Cup Playoffs 2019.

VECKANS LISTA

1. Columbus Blue Jackets
– Det har av lätt förklarliga skäl varit mycket fokus på Tampas fiasko, men lika stor är ju Columbus skräll. De skulle inte ha en chans mot seriesegrarna, men visade sig i själva verket vara överlägsna i allt. Jackets hade bättre gameplan, bättre psyke, bättre målvakt, bättre stjärnor, bättre special teams och bättre coach. Red alert råder, alla framtida motståndare gör klokt i att ta Jackets på största möjliga allvar.

2. New York Islanders
– Om det inte vore för allt annat som hänt hamnat i skuggan av Tidernas Bomb skulle vi prata betydligt mer om det otroliga i att Islanders samtidigt svepte självaste Pittsburgh och de facto vred alla vapen under händerna på sådana som Crosby, Malkin, Kessel, Letang och Hörnqvist. Det är enorm bedrift av ett lag som för ett år sedan sågs som direkt enkelt att spela mot. Låt fanorna vaja på Long Island.

3. Robin Lehner
– Den förste svenske Conn Smythe-kandidaten sedan…ja, Zäta 2008. Lugnet, säkerheten och pondusen Robin utstrålar i Isles-kassen är inget annat förstummande.

4. Pacioretty-Stastny-Stone
– På förhand febrade vi om Marchand-Bergeron-Pastrnak, Gaudreau-Monahan-Lindholm, Stamkos-Cirelli-Kucherov, Forsberg-Johansen-Arvidsson och Hyman-Tavares-Marner. Men slutspelets mest grandiosa kedja återfinns i Vegas och består av tre nya George McPhee-fynd. ”De äter upp oss”, suckar coach DeBoer. Precis, Max och Paul och Mark kalasar på haj så blodet skvätter om mungiporna.

5. Nathan MacKinnon
– Stjärnorna har svårt att hävda sig i playoff, de blir neutraliserade och tystade nästan allihop. Men i Klippiga bergen finns en de inte kommer åt. MacKinnon är för snabb, för skicklig och för rödglödgat bestämd om att det hår våren tillhör honom.

6. Pekka Rinne
– Den främsta orsaken till att Preds leder mot Stars och fortsätter han på samma sätt kan de vinna också, utan att spela sin bästa hockey. För Pekka Pinne i absolut toppform hör till det mest magnifika som existerar på den här planeten – alla kategorier.

7. John Tortorella
– Fanns det en Jack Adams bara för playoff skulle de kunna skicka den med bud till centrala Ohio nu. Tårtan dansade twist som ett gammalt Chubby Checker-fan runt den bortkomne Jon Cooper.

8. PNC Arena
– När Stanley kom tillbaka till Raleigh efter tio år, då fick Raleigh fnatt. Det var en sann lisa att uppleva den himlastormande atmosfären under Hurricanes första playoff-match i den där skogsdungen på ett decennium. Bäst hittills – efter Coliseum på Long Island förstås.

9. Miro
– Hesikanen alltså, den finländske rookien i Dallas. Min hetaste Norris Trophy-kandidat i slutspelet efter tre matcher. Ett sånt litet hockeysnille. Och bäst när det gäller, uppenbarligen. Ingen egenskap är finare.

10. Mitch Marner

– Går Leafs vidare kan de ta fram måttstocken och börja mäta upp Marners framtida staty. Bara insatsen i slutet av Game 2 är värd en evig plats intill Sudden och Börje och de andra i Legends Row utanför Scotiabank Arena.

VECKANS BU


•Tampa Bay Lightning
– Det finns inge förmildrande omständigheter. Bolts har gjort praktfiasko och får leva med det tills de suddat ut minnet av den här våren och det kan de bara göra genom att vinna Stanley Cup.

•Brooklyn
– Islanders berövas en av sina största favörer när de nu tvingas lämna Long Island och får spela resten av årets slutspelsmatcher i lökiga Barclays Center. Jag förstår varför flytten äger rum, man kan inte fnysa åt de miljonintäkter ytterligare 90 lyxloger genererar, men vilken letdown för spelare och fans.

•Martin Jones
– En mört i hajstimmet.
• • •
Jaha, här kommer ytterligare en Stanley Cup-kväll värd att offra sömn, sinnesro, hjärtslag, stämband, svett och korresoffans kuddtyg på.
Den lär inte nå samma galna febertoppar som den igår, inga serier kan ju avgöras definitivt nu – men storartad hockey kommer vi se, olidligt spännande kommer det vara, lyckliga och ledsna och arga kommer vi bli och upphetsande kommer det kännas hela tiden.
Ni är redo, va?
Tänkte väl det.
• • •
Åh, Mowgli Ekeliw när vi spelade in podcast-avsnitt nummer 238 i morse…
Det var – som jag också konstaterar i sändningen – som det måste varit att tala med Hillary Clinton morgonen efter Donals Trump seger i november 2016.
Han bara stönade, pojken.
Men Farbror Barbro Furman fick honom snabbt på bättre humör och när showen blev utmärkt.
Lyssna om några timmar
• • •
Blir det en sån match som Leafs vill spela, det vill säga en med högt tempo – eller en sån som Bruins föredrar, alltså tyngre och mer fysisk.?
Det har hittills varit varannan damernas i serien och fortsätter den följa samma manus är det björnarnas tur att tvinga löven till underkastelse ikväll.
Men vi får se, det kändes som att Marner & co hittade in i en ny dimension i förrgår, att de kom på hur den här motståndaren ska tas och har trumf på hand på riktigt nu.
Och vinner de ikväll tror jag de tar hela konkarongen.
Om inte?
All bets are off.
• • •
Vår besvikelse kan förstås inte mätas med Ekeliws, men Bolts snabba sorti har utlöst nedstämdhet även i medialeden här borta.
Vi såg fram emot att ligga på rull till Floridas västkust senare i vår; hänga i tikibaren, äta makalösa biffar på Bern’s steakhouse, vakna i den mjuka sängarna på Waterside-hotellet, promenera i solen till den där mediaentrén på baksidan, ta spårvagnen till Ybor City, höra utombordarna puttra i kanalen…-
Men de har goda mackor i Columbus har jag hört.
• • •
LAGET, HEK, vad tror vi? Jag tycker det borde lossna snart, för det har det fanimig inte riktigt gjort ännu. Det är som sagt Pekka-pinnen som leder den här serien åt dem, men förr eller senare måste väl också såna som Arvy, Filip, Turris, Bonino, Subban och Josi explodera?
Jo, det tror jag.
• • •
Grönborg ny coach i Buffalo Sabres.
Den rubriken vill jag se snart.
• • •
Att Martin Jones gömde sig för media efter matchen i T-dojan igår bara stärker intrycket att han är helt ur balans.
DeBoer måste ju spela Aaron Dell imorrn. Det känns så lagom kul, det förstår jag – men just nu är det bättre än alternativet.
• • •
Det bästa med en Preds-vinst ikväll vore att en elimination-duell i så fall väntar i Bridgestone på påskafton och gissa vem som sitter och gnuggar händerna i den hallen då?
• • •
För att nu inte tala om hur mycket jag och ytterligare några rövare hade sett fram emot att hänga på den omsusade verandan hemma hos The CEO of Everything söder om Tampa.
Den skulle framåt slutet av andrarundan bli svensk mediacentral, var det tänkt.
Men han ska inte tro att han slipper mig, jag kör ner i sommar istället.
• • •
Avalanche kan också skaffa sig slagläge ikväll och ser det ut som senast kan Denver börja ladda för extatiska viewing parties under påsken.
Men Flames måste rimligen kunna mobilisera mer kraft och bjuda betydligt bättre motstånd denna gång.
Om inte ska jag aldrig mer tro ett ögonblick på den klubben.
• • •
Svenska mål ikväll: Lill-Nyllet gör ett, Hackspetten ett, Klingberg ett och Gabe The Babe Landeskog två.
• • •
Alright, som de sjunger i Tortorella-videon här ovan:
Let’s twist again!

COLUMBUS – TAMPA 7-3 (Slut)
PITTSBURGH – NY ISLANDERS 1-3 (Slut)
ST. LOUIS – WINNIPEG 1-2 (Slut, OT)
VEGAS – ST. LOUIS 5-0 (Slut)
• • •
Baba Booey, som de säger i Howard Sterns show, inrattad på Sirius-kanalen större delen under resan upp längs the eastern seabord idag.
Vilken SC-rond.
Det kommer skrivas om den i historieböckerna, det kan jag lova.
För första gången i NHL:s över 100-åriga historia blev ju seriesegraren svept i förstarundan – och strax därpå fick ett av de mest stjärnspäckade och framgångsrika lag som funnits uppleva samma traumatiska öde.
Jag måste fan ta mig en bourbon innan jag lägger mig, så jag kommer ner på havsnivå igen.
• • •
Nu är jag något sliten, det har gått nitton timmar sedan jag klev upp i Raleigh och inledde resan hemåt så ni får ursäkta slutrapportens kortfattade natur.
Men imorrn vaknar vi åter som torpeder och gör oss redo för ny urladdning.
Först ska jag ha terapistund med Mowgli, sen kör vi en swinging sittning i korresoffan.
Kan Leafs skaffa sig slagläge? Kan Predators? Kan Avalanche?
Vi får veta då.