Inlägg av Per Bjurman

Den otippade måste-matchen i Newark, del 2

NEW JERSEY – ARIZONA 1-1 (Period 1)
• • •
Jaha, jämnt skägg efter 20.
Och, mja, det är inte historiens största match vi ser.
Men den är okej.
Devils vill avsluta snyggt och Coyotes har allt att spela för.
De förutsättningarna genererar ändå hyggligt med intensitet och nerv.
• • •
Man ska lyssna på Sjöberg:
Det tar ju bara två och en halv minut innan hans profetia om OEL slår in.
• • •
Om farbror skulle ta och scanna av nyheterna innan han postar sina inlägg…Devils har ju fått tillbaka halva den där skadelistan idag.
Hischier, Palmieri, Wood, Quenneville och Mueller är alla på isen.
Morsning korsning.
• • •
Sean Connery hälsar.
De kör verkligen hans ”Welcome to The Rockhhh” på jumbon nuförtiden.
Fem plus.
• • •
Det är ändå hyggligt med folk här och det förstås – till skillnad från grannklubben inne på Manhattan ser Devils till att hålla biljettpriserna på hyggligt anständig nivå såna här gånger.
Då förtjänar man lite lojalitet.
• • •
Det är något år sedan jag såg honom live senast, tror jag, men under alla de stora Chicago-åren – när han var i bloggens blickfång för jämnan – gjorde Yellbear Hjalmarsson så djupt intryck att jag inte behöver se numret för att känna igenom – direkt.
Den där bredbenta åkstilen, den där småländska pondusen…omisskännlig är ordet.
• • •
När jag gäspar under en lite seg sekvens höjer Sjöberg, med större vana av ligor som inte gör anspråk på att vara bäst i världen, ett finger.
– Säg vad du vill om The Rock. Det här är ändå en roligare upplevelse än att se Örebro-Linköping en torsdag i november.
Point taken, jag sväljer gäspningarna i fortsättningen.

Den otippade måste-matchen i Newark

Hur är det fatt egentligen?
Nånstans i kön till NJ Transits biljettautomater på helgstökiga Penn Station måste jag ställa mig själv den frågan.
Offrar jag verkligen en lördageftermiddag i slutet av mars, med förtjusande besök i stan och allt, på en hockeymatch mellan New Jersey Devils och Arizona Coyotes i garanterat öde The Rock i Newark?
Jo, jag gör det.

Faktiskt.
Så sent som för ett år sedan hade det varit otänkbart.

Absurt, till och med.
Men vi har ju en helt unik situation den här våren.
Yotes – det inpiskade bottenlaget; under nästan ett helt decennium det MINST sevärda av alla lag som skulle kunna komma hit och söva de stackars Jersey-borna säsonger när Devils också halkar omkring i tabellens källarfukt – är ju indragna i playoff-racet i väst och häver sig åter upp över strecket om de vinner mot Alb…förlåt, New Jersey idag.
Något så sällsynt och udda känns det tvärtom som att man inte FÅR missa.
Så, tackar som frågar – det är utmärkt med mig.
Hoppas bara jag har några läsare som delar intresset för denna oväntade lilla happening och gör mig sällskap i spåret…
• • •
Som ni som följer papa Baloo på Twitter kanske sett har jag sällskap över – eller snarare under – Hudson River idag.
Henrik Sjöberg på Hockeynews.se, som efter en lång coast-to-coast-trip nu installerat sig i New York har också insett att det här mot alla kan bli nåt att se och kommer stånkande med stora kamerastativet just som 10.14-tåget ska avgå.
– Oliver kommer göra mål idag, är det första han säger när han knölat ner sig sätet intill i den fullsatta vagnen.
Det tror jag också.
• • •
Minnesota Wild asså.
Vilket lugubert lag.
De åker på stryk av vilka nötter som helst, inte minst hemma i X:et. Sen sticker de iväg på roaden och spöar Tampa och – som igår – Washington.
Då är man ju ett schizofrent hockeylag.
MN Johan, kan du förklara för oss?
• • •
Now, det är ju faktiskt så att jag i flera år predikat om att Coyotes förr eller senare kommer explodera och bli det lag de blivit i år. Djupet i talangpoolen man per automatik tillskansar sig efter så många år i botten gör det mer eller mindre ofrånkomligt.
Ändå tänker jag inte klappa mig själv på axeln nu, för det var definitivt inte den här säsongen jag trodde det skulle hända. Inte när nyckelspelare efter nyckelspelare, med givne förstekeepern Antti Raanta i spetsen, gick sönder och fick tillbringa lika lång tid på skadelistan som Silvio Dante tillbringar på Bada-Bing.
Men det har det gjort ändå och jag tror det säger väldigt om vilken lysande coach Rick Tocchet är.
Han, Trotzen och Bill Peters – där har ni bloggens Jack Adams-kandidater.
• • •
– Har du testat dom här, undrar Sjöberg och hugger ivrigt åt sig en cannoli från kakfatet de ställt fram i pressloungen i The Rock.
Det är lite som att fråga Keith Richards om han testat alkohol nån gång.
Jotack, mitt blod har en gräddvit nyans nuförtiden.
Men det hindrar ju inte att det är trevligt att få dela det legendariska bakverket med min medelpadske vän.
• • •
Hu, vi har fjorton – fjorton! – matcher denna grundseriens näst-näst-sista lördag och chansen att få alla rätt i tipset är mindre än Sabres chanser att nå playoff.
Men vi gör ett försök och jag har en känsla av att jag kommer sätta i alla fall tio.
•New Jersey – Arizona 2
•Philadelphia – New York Islanders 1
•Colorado – Chicago 1 (OT)
•Edmonton – Ottawa 1
•Winnipeg – Nashville 2
•Toronto – NY Rangers 1
•Montreal – Buffalo 1
•Florida – Boston 2
•Carolina – Minnesota 1
•St. Louis – Tampa 2
•Dallas – Pittsburgh 1 (OT)
•Vancouver – Calgary 1 (OT)
•Vegas – Detroit 1
•LA Kings – Anaheim 2

• • •
Apropå skador är det faktiskt ingen överdrift att påstå att Devils just nu fler bekanta namn på Injury reserve-listan än i laguppställningen.
Bland de som coach Hynes inte har tillgång finns exempelvis Taylor Hall, Nico Hischier, Jesper Bratt, Kyle Palmieri, Miles Wood, Mirco Mueller, Will Butcher och John Quenneville.
I deras frånvaro heter hemmakrigarna istället saker som Kenny Agostino, Joey Anderson, Blake Pietela, Eric Tangridi, Michael McLeod, Kurtis Gabriel, Connor Carrick och Josh Jacobs.
Huh?
Who?
Det är ju ett AHL-lag, rakt upp och ner.
Å andra sidan – som Sjöberg påpekar mellan cannoli-tuggorna:
– Det är därför Devils är lite farliga just nu. De har så många killar som vill visa att de är värda ett jobba här nästa år.
• • •
Jag blir varm i hela hjärtat när jag noterar att Oliver Ekman-Larsson och Yellbear Hjalmarsson bildar Coyotes första backpar
Så mycket småländskt krut i en och samma enhet, en sådan mängd oböjlig Karl-Oskar-attityd i samma giv…det är så vackert.
• • •
Det blåser som fan i de här trakterna idag.
Kändes som ni behöver veta det.
• • •
Om en fjärdedel av stolarna i The Rockhhh är ockuperade idag är det bra – för Devils-fansen har verkligen ingen anledning att gå på matcher längre, allra minst mot mer eller mindre obekanta lag från way out west.
De som ändå kommer borde få medaljer för sin lojalitet.
• • •
Det här blev ett kortfattat intro och jag ber att få skylla på Sjöberg.
Han är en så trevlig fyr att jag suttit och babblat med honom istället för att randa.
Men jag lovar, jag ska försöka vara mer fokuserad under matchens gång.

Fredagens dubbelmacka

Hej på er.
Allt bra?
Fint.
Det är det här också, även om varit lite, hm, trötta idag – och jag fortfarande aningen skakad över att så många av matcherna jag inte såg igår fick så luguber utgång.
Canadiens-Islanders 4-0…say what? Och Kings-Sharks 4-2? Knäppt. Panthers-Coyotes 4-2, Predators-Penguins 1-2, Blackhawks-Flyers 1-3, Stars-Avalanche 1-3, Oilers-Blue Jackets 4-1 och Vegas-Jets 5-0 var också lätt uppseendeväckande resultat.
Ikväll har vi bara två fajter och dem ska jag ligga i korresoffan och slötitta på, men så mycket bloggande tror jag inte det blir. Det spar vi till matinén i Newark imorrn.-
Nå, så här slutar dubbelmackan 22 mars:

•Washington – Minnesota 5-1
(Washingtons mål: Ovetjkin 2, Bäckis, Connolly, Burakovsky: Minnesotas mål: Bacon Brodin)
•Anaheim – San Jose 2-4
Anaheims mål: Daniel Sprong, Jakob Silfverberg. San Joses mål: Joe Pavelski 2, Sören på Rören, Evander Kane).

Fin fyrklöver i sena mars, del 5 – The End

BUFFALO – TORONTO 2-4 (Slut)
WASHINGTON – TAMPA 4-5 (Slut, OT)
VANCOUVER – OTTAWA 7-4 (Slut)
ANAHEIM – WINNIPEG 3-0 (Slut)

• • •
En fin fyrklöver såg det redan på förhand ut som vi skulle få – och en fin fyrklöver fick vi.
Jag är fortfarande så uppspelt över det gnistrande dramat i DC att det inte kommer gå att somna utan en liten nattfösare, faktiskt.
Och Canucks, shit – nu har de bara fyra poäng upp till strecket.
Elvis i playoff – jag skulle ge en örsnibb för det!
Nu är det dags att fly till John Blund en stund, för imorrn ska jag upp och spela in nytt podcast-avsnitt med Ekan och en Special Guest.
Sedan har jag hela dagen och kvällen off, så ni får klara torsdagens feta omgång själva.
Men jag kan redan nu tala om för er hur det kommer gå. Här är Baloos torsdagsrad:

•Florida – Arizona 2
•New Jersey – Boston 2
•Carolina – Tampa 1
•Montreal – NY Islanders 1 (OT)
•St. Louis – Detroit 1
•Nashville – Pittsburgh 1 (OT)
•Chicago – Philadelphia 1
•Dallas – Colorado 1

•Calgary – Ottawa 1
•Edmonton – Columbus 2
•Vegas – Winnipeg 1 (OT)
•LA Kings – San Jose 2

Fin fyrklöver i sena Mars, del 4

BUFFALO – TORONTO 2-4 (Slut)
WASHINGTON – TAMPA 4-5 (Slut, OT)
VANCOUVER – OTTAWA 1-0 (Slutet av Period 1)
ANAHEIM – WINNIPEG 0-0 (Slutet av Period 1)

• • •
Tack för showen, Caps och Bolts!

Det är ju ingenting mindre än 2019 års bästa hockeymatch som slutar när Victor Hedman – Pansarkryssaren från Fäbodvägen! – åker in sudden-pucken.
Wow, faktiskt.
• • •
One More Year, Kronwall!
• • •
Fast Kuuuuch håller på att bli syndabock monumentale när han går för hattrick istället för att passa den helt öppne Tyler Johnson i slutet av tredje.
Så kan man göra mot Columbus i november.
Inte nu.
• • •
Nu ska jag skriva och ta emot min gäst, så nu får ni hålla grytan kokande själva ett tag.

Fin fyrklöver i sena Mars, del 3

BUFFALO – TORONTO 2-3 (Mitten av Period 3)
WASHINGTON – TAMPA 3-4 (Period 2)

• • •
”Hej, det är vi som är Tampa Bay Lightning och dom kallar oss världens bästa lag av en anledning. Kolla nu ska ni få se”.

Så, ungefär, känns det som att gästerna i Betongbunkern säger innan de med tre snabba mål vänder på konferensfinal-genrepet.
Fuck vad bra dom är när dom är bra…
• • •
Det blev inget ärende i förra pausen. Jag började sortera strumpor istället.
Men nu bär det av, jag måste fixa så min gäst – dokumenterad frukostfascist – har bröd att rosta i morgon bitti.
• • •
Men sen har hemmalaget en replik:
”Hej det är vi som Washington Capitals och vi har vunnit Stanley Cup av en anledning. Ni ska inte tro att ni kan komma hit och köra med oss. Vi vet hur man ska tas med er, ni gillar inte när det blir fysiskt och hårt…”
Fuck vad bra dom är när dom spänner musklerna under andra halvan av mittperren.
• • •
One more year, Kronwall!
• • •
Det känns inte alls så förvånande att Geparden från Nykvarn bakar en cannoli.
Han har varit en av Caps vassaste och är helt uppenbart på väg mot sedvanlig vårform.
• • •
Herregud, Bolts fjärde balja – sicket otroligt konstverk.
Såna mål gör inte att göra, men dom gör det ändå.
• • •
Det ser inte bra ut när Kempny haltar ut utan att kunna stöda på benet efter att Paquette helt sonika spöat upp honom.
Han är mycket viktig för Caps.
Vore vi ondskefulla skulle vi titta på Tom Wilson och säga nåt om öga för öga nu…
• • •
Nylander-Nylander 1-0!
Sabres lär ligga under, och får kanske stryk, men Alexander har vunnit the bragging rights i familjen.
• • •
Ok, snabb rush till brödbutiken!

Fin fyrklöver i sena Mars, del 2

BUFFALO – TORONTO 1-1 (Mitten av Period 2)
WASHINGTON – TAMPA 1-0 (Period 1)

• • •
Hå hå, ja ja.
Dom släpper pucken i betongbunkern – och sen känns det som man inte hinner ta ett enda andetag på sju minuter.
Matchen exploderar som pistolskottet i början av Dylans ”Highway 61 Revisited” och bara rasar iväg längs rälsen, som ett skenande X2000-lok med förädlat uran i motorn.
Det är (nästan), inga avblåsningar, inga avvaktande sekvenser, inga döda punkter.
Bara den maximala hastigheten – vart du vill, så fort du kan.
Sen ser en dansk till att Capitals drar first blood.
Stanley Cup-slutspelet har börjat, mina vänner…
• • •
Som någon skriver på Twitter:
– Jag tror jag såg ett Sabres-fan på en läktarsektion…
Leafs Nation har närmare till Buffalo än till någon annan stad med NHL-lag – inklusive de i Kanada – så det är total invasion idag och Keybank Torontos hemmahall, varken mer eller mindre.
• • •
Satan i rauken, Johan Larsson. Så lite chanser som Sabres får hade han behövt sätta det friläget.
Tänker jag.
Men sen får de powerplay och lyckas göra ett riktigt skitmål istället.
Så vår gotländske vän kan sova gott i natt också.
• • •
Det är rättvist att Capitals leder. De har varit hungrigast i första. Hetast bäst.
• • •
Säger det igen:
Det finns inget ljuvligare vårtecken än 19.00-matcher som börjar i dagsljus.
• • •
Well, Sparks var i alla fall en bra popduo.
• • •
Nån som har fem miljoner dollar som ligger och skräpar?
Jag fick just en flyer i brevlådan om att Penthouse här i skrapan är till salu.
Sex rum i etage högst upp på 57:e våningen, med trapp upp till mindre takterass. Utsikt åt alla håll, över hela Manhattan.
Åh, vill ha…
• • •
Den enda 18-årige back-rookie i NHL-historien som gjort fler poäng än Rasmus Dahlin är nu alltså hans egen boss, Phil Housley.
Magnifikt.
• • •
Nu ska jag gå ut ett snabbt ärende, men är snart tillbaka.

Fin fyrklöver i sena Mars

Gamle Biffen solo.
Hemma.
Ensam.
I the legendary Korresoffan.
Med en kvartett finfina NHL-matcher på burken.
Det känns som det var månader sedan och faktiskt – det blir ingen klassisk sittning ikväll heller.
Inte fullt ut.
Jag har ytterligare en besökare på ingång, nämligen – och när sådana valsar in på parketten blir mitt totala solo-fokus, i varierande grad beroende på vem det är, skevt.
Men dagens gäst – känd som min ex-hustru – landar inte på JFK förrän vid halv tio så vi har ändå några timmar av renodlat soff-samkväm, bara ni och jag.
Så sätt er tillrätta vid min sida så har vi lite onsdagsmys ihop.
• • •
Det mesta i NHLPA:s stora spelarenkät – publicerad idag – är ju väntat. Som att de flesta anser att Victor Hedman är bäste backen och T-Mobile i Vegas roligaste arenan att spela i.
Men den totala svenskdominansen i kategorin ”Bästa håret” står ut litegrann.
Så här såg topp 5 ut:
1. Erik Karlsson
2. Henrik Lundqvist
3. William Karlsson
4. Brent Burns
5. William Nylander.
Va! Ett blågult jordskred! Vi är hockeyns Hair Nation!
• • •
One More Year, Kronwall!
• • •
Ja, matcherna ikväll är få – men salta.
Först har vi Nylander vs. Nylander i Buffalo, för visst serru – Alexander har ju plockats upp på stora scenen så här under grundseriens slutkläm och får alltså gå upp mot storebror William när Leafs kommer till stan ikväll. Kittlande match-i-matchen – och oddsen på att pappa Micke flugit över och sitter på läktarn i Keybank…nej, ej spelbart.
Den matchen är ju intressant även såtillvida att världen vill veta om Leafs kan studsa tillbaka efter senaste tidens förödmjukelser i Ottawa och Nashville. They’d better, annars vetifåglarna hur det här ska sluta,
Sedan har vi rond två mellan Washington och Tampa, i betongbunkern. Det är lite udda att schemaläggarna sparat samtliga matcher mellan dessa östkustens två supermakter till grundseriens sista veckor – men det är roligt också. Sann kamp om prestige blir bara mer laddad ju senare den utkämpas – och när de såsmåningom möts i konferensfinalen kommer färsk motvilja fortfarande koka i spelarnas hjärtan. Ikväll ska Caps ha revansch för snytingen nere i Amalie senast och jag tror de kommer köra som de inte kört sedan förra våren. Buckle up!
Någon timme senare tar Canucks emot Senators i Rogers Place och tro på fan – den fajten är också lite spännande. Om Canucks vinner – och det vore väl själva satan annars; de möter som sagt Sens! – går de upp på samma poäng som Blackhawks och har plötsligt lite, lite kontakt igen. Ojvoj. Om dom, med Elias i spetsen, tar sig in i streckracet på riktigt blir sista veckorna verkligt underbara, ju.
Vår fyrklöver fullbordas med en uppgörelse mellan Ducks och Jets i södra Kalifornien och Jarkko får ursäkta, men den känns minst het. Jets är dock angelägna om att hålla Predators stången så det kan bli åka av där också.
Har vi något att klaga på?
Nej, vi har verkligen inget att klaga på.
• • •
De röstade även om bästa smeknamnen i NHLPA-enkäten och kom upp med en hygglig topplista.
1. Tuna (Tomas Tatar), 2. Breadman (Artem Panarin), 3. Snacks (Marko Dano), 4. Stinky (Christian Fischer) och 5. McJesus (Connor McDavid).
Fast jag tycker även Chuckie Brightlights (Charlie McAvoy) förtjänar topp 3-placering – och så har jag ju några svenska versioner jag väldigt gärna vill nämna i sammanhanget:
Hackspetten från Kusmark (Viktor Arvidsson), Hästpolo-Gustav och Lille Skutt (Gustav Nyquist), Geparden från Nykvarn (Carl Hagelin), Sören på Rören (Marcus Sörensen), Sunken (Oskar Sundqvist), Mojo (Marcus Johansson) Burger (John Klingberg), Flipper (Filip Forsberg), Melkman (Melker KarlssonI(, Wild Bill (William Karlsson), Pansarkryssaren från Fäbodvägen (Victor Hedman), Elvis (Elias Pettersson), Rocket Ricky (Rickard Rakell), Konsthandlarn (Loui Eriksson), Kleffy (Oscar Klefbom), Bacon (Jonas Brodin), Yellbear (Niklas Hjalmarsson), Kryckan (Marcus Krüger), Youngblood (Adam Larsson), Rosen (Jacob De La Rose), Eky (Mattias Ekholm), JFK (Jakob Forsbacka-Karlsson), Fabio (Jonathan Ericsson), Pratkvarnen (Christoffer Ehn) och KingKong (Anders Nilsson).
• • •
Hur det går ikväll?
Jo, så här:
•Buffalo – Toronto 2
•Washington – Tampa 1 (OT)
•Vancouver – Buffalo 1
•Anaheim – Winnipeg 2

• • •
One more year, Kronwall!
• • •
Kaffet puttrar i bryggaren, en nyöppnad dosa Ett Ljunglös ligger på bordet, kuddarna är uppbullade precis de ska.
Nu kan dom släppa pucken i Buffalo.

The Kronwall Show på Broadway, del 5 – The End

NY RANGERS – DETROIT 2-3 (Slut)
• • •
Efter blott ett par minuters sedvanligt trivsamt samkväm med The Man of The Hour i bloggen – Mister Kronwall – backstage efter skräpmatchen på Garden känner jag det ännu starkare.
Fan, han får inte lägga av…det blir för tomt och trist.
Som av en händelse får jag strax därefter ett sms från en av mannens före detta lagkamrater – vi kan kalla honom Hank.
Han skriver:
”Jag tycker du ska starta en One-More-Year-kampanj. Jag kommer stödja den fullt ut!”,
Vilken lysande idé!
Det tycker även en annan före detta lagkamrat, numer hemmahörande i norra Kalifornien, när jag hör efter om också han ansluter till denna movement..
”Ja, det är väl ganska solklart att han ska skriva 2-årskontrakt”, replikerar han.
Då är det klart.
Vi har en ny kampanj.
One more year, Kronwall!
• • •
Olustiga nyheter om Jacob De La Rose.
Han klev av efter två perioder och efteråt meddelar coach Blashill att värmlänningen drabbats av hjärtbesvär igen.
– Jacob fick hög puls och vi fick inte ner den, så han har körts till sjukhus och blir som försiktighetsåtgärd kvar där över natten, säger han.
Det är förmodligen inte så allvarligt, det var ju inte det i höstas, men ändå. Det känns alltid otrevligt när det är nåt med just hjärtat.
Hoppas du snart är benen och inte behöver tänka på det där mer, Rosen.
• • •
Well, well, nu börjar det spetsa till sig i racen kring båda strecken. Montreal hade säsongens bästa kväll, kan man gott säga – och Colorado är definitivt med igen.
Men Kenta och andra Flyers-fans…nu vetifan om inte tåget gick.
• • •
Henke nådde den något lugubra noteringen 50 000 minuter ikväll.
Grattis, I guess.
• • •
3-0 mot Toronto är imponerande.
LAGET, HEK, LAGET…nu börjar det samla sig till något stort.
• • •
Det blev osedvanligt mycket att skriva i afton och nu är det way past läggdags i New York.
Imorrn sitter jag i korresoffan och ser fyra fina matcher.
Vi hörs då.
En sak till bara:
One more year, Kronwall!

Sida 506 av 1346