NY RANGERS – DETROIT 0-2 (Period 2)
• • •
Här är det meningen att jag ska skriva nåt nu.
Men jag har inget att komma med – mer än att det är en snygg assist Rosen från Värmland slår till Athanasious 2-0-mål – och att en skådis från ”Game of Thrones” kolkar i sig ett helt glas rödpuff när hon blir inzoomad i jumbotronen.
Other than that – nä, det är tomt i Baloos ord-skafferi.
Sorry, det blir roligare när jag ser riktiga lag från korresoffan-perspektivet imorgon.

NY RANGERS – DETROIT 0-1 (Period 1)
• • •
Det är naturligtvis ett enormt privilegium att ha som jobb att sitta i Madison Square Garden och titta på hockey och därför ska jag inte gnälla för mycket, men vissa kvällar…vissa kvällar är det fan inte sexigare här än i Hallstahammar.
Detta är en sådan kväll.
Den där vårkänslan jag försökte jabba upp i introt har aldrig infunnit sig, tyvärr.
Vi ser bara två lökiga lag göra just ingenting av värde och även om de gjorde skulle det ändå inte betyda nånting så vi sitter mest här och pratar om annat.
Sorry.
• • •
The Mighty Kronwall har inte utmärkt sig på något uppseendeväckande sätt ännu, men bara att se honom patrullera blålinjen med sin sedvanliga pondus räcker för mig just ikväll.
Det kan ju vara sista gången…
• • •
Frans Nielsen är gammal Islanders och såna slutar aldrig tycka illa om Rangers, så när han upptäcker att motståndarna inte klarar av att försvara sig hugger han förstås till och spräcker Lundqvists nolla utan pardon.
• • •
Öde, ska vi väl inte säga att det är i Broadway-ladan ikväll. Dolan kan alltid lita på turisterna, om inte annat. Men fler och fler säten gapar tomma för varje match och undra på det. Det finns, egentligen, inga som helst skäl att betala dyra pengar för att se hockey här just nu.
• • •
Rangers håller en kort men fin ceremoni för nyligen bortgångne klubbikonen Harry Howell innan nedsläpp.
Vad sa vi om tiden?
Skoningslös.
Mot alla.
• • •
Masterton Linyreg, förklaras så här på röstsedeln:
”The criteria for choosing Masterton candidates is the player(s) who best demonstrate ”qualities of perseverance, sportsmanship and dedication to hockey.” It is not limited to those who overcame illness or injury — ie. it is more than just a comeback player of the year award”
Fast det blir alltid till nån som återvänt efter skada eller andra sorts problem och en per lag ska nomineras (sen vinner Robin Lehner, tror jag), så…. you tell me.
• • •
En liten ljusglimt för The Late Season Rangers är ändå Brendan Lemieux.
Hans passion, i kombinerad med skills den typen av spelare sällan besitter, lovar mycket.
• • • 
Delar av ”Billions”-ensemblen, med Paul Giamatti, i spetsen blir inzoomade i jumbon.
Kul för dem.
Bara de nu inte sitter och hoppas på att få se hockeykonst av den sort som förknippas med stjärnorna som nämndes i söndagens säsongspremiär…
• • •
Kollegorna från Detroit höjer en smula på ögonbrynen åt att Brendan Smith används som forward.
Men som en också säger:
– Det är väl säkrast så med alla puckar han slår bort.
Ooops.
• • •
Nu ska vi prata lite mer.

Back to vardagen igen.
Och ändå inte.
Dels BLIR det aldrig vardag i New York City; den pulserande energin där ute känns alltid ny, exotisk och inspirerande.
Dels är vi inne i grundseriespurten och då får hela NHL en annorlunda, mer spirituell glans. Inte ens matcher som den på Garden ikväll, mellan rökta tabell-liken New York Rangers och Detroit Red Wings, saknar attraktionskraft. Den spirande vårens hoppfulla stämningar blandas på något vis med de kittlande förväntningar inför det som väntar och ger även de de mest betydelselösa dueller lyster.
Så låt oss säga så här:
Efter tre veckor Ekeliw Speciale, med Suntrip-i-Nuevo-Estocolmo-upplägg och roadtrip genom spenaten och juicy ribs på Martin’s BBQ och allt, är bloggen tillbaka i sin vanliga situation ikväll-
Men vardag?
Nej, det är fest ändå.
Ni är alla bjudna och satan vad kul vi ska ha.
• • •
Men, ryter några av er upprört – varför är du inte på Long Island eller i New istället? Där avgörs ju betydligt mer intressanta matcher.
Sant. Vi har regerande mästarna, indragna i fräsande kamp om förstaplatsen i Metropolitan-divisionen, på andra sidan Hudson-floden och i Uniondale går Islanders – som Caps har emot sig i just den kampen – upp i tungviktsbatalj mot Boston Bruins.
Men nu råkar det vara så att Niklas Kronwall kan göra sitt allra sista Madison Square Garden-framträdande ikväll.
Han har vad jag förstår inte bestämt sig ännu, men risken är uppenbar att den nu 38-årige Scott Stevens-kopian från Järfälla lägger av efter den här säsongen och ja, i så fall är kvällens match hans allra sista i the woooorld’s most famous arena.
Den tänker jag missa lika lite som jag skulle missa min egen bar mitzva, höll jag på att säga.
För hör här nu:
”Kron Wall of Pain” är en av mina all time-favoriter. Ja, en fantastisk back under sin prime, och alltjämt betydligt bättre än får cred för – men framförallt har han varit en enastående person att ha att göra med. Rentav själva sinnebilden av den vänlige, artige, trivsamme svenske hockeystjärnan. En gentleman ut i fingerspetsarna – dag ut och dag in.
Saknaden när han kränger av sig tröja nummer 55 för sista gången kommer bli betydande, så ni får ursäkta – ikväll tänker jag verkligen njuta av Mister Kronwalls närvaro i 60 effektiva minuter.
• • •
Skrev jag något om ”den spirande våren” i första stycket här ovan?
Där tog jag i en smula.
Det är fortfarande tjurigt kallt i New York och fan, jag glömmer alltid det. Jag blir rusig som en sjöman som ser land efter två månader till sjöss när vi passerat vidriga januari och februari – och så kommer det som en chock att mars är månaden då Kung Bore, den jäveln, tömmer tankarna innan han går i ide.
Men vi håller ut. Snart är han färdig. Snart dör han. Snart blommar tussilagon.
• • •
Av alla tv-serier som går just nu är ”Billions” på Showtime min favorit, så ja – jag skrek rakt ut när de började bränna av Ovie- och Bäckis-referenser i säsongspremiären i söndags.
För ni hörde väl om det?
I en tidig scen när hedgefund-giganten Bobby Axelrod – spelad av Damien Lewis – försöker få en anställd att förstå att hon måste samarbete bättre med en underpresterande kollega säger han så här:
– Do you know why Ovi scores so much? Because Backstrom shares the puck.
Den anställda – kallad Barella – nickar, men replikerar sedan:
– Yeah, but when he does, Ovi goes bar down. This lame loses the puck between his legs or airmails it into the Goddamned glass.
Ett par sekunder senare får den underpresterande kollegan – Rudy – sparken.
Ah, när sånt händer – när man helt sömlöst vävs in i populärkulturen – har man blivit stor på riktigt.
• • •
Jag kan inte riktigt ta in det, men när Kronwall säger hejdå är alla svenska rödvingar som vann Stanley Cup 2008 borta – och ja, faktiskt hela den blågula NHL-generation jag började följa hösten 2005 pensionerad, sånär som på Henke Lundqvist och Alex Steen.
Det känns vemodigt och det känns konstigt, men det är bara att finna sig. Tiden visar ingen nåd, den bara fortsätter ticka – obönhörligt, skoningslöst.
• • •
Kommer tidigt till sjunde avenyn och passar därför på att gå ner till mina kubanska vänner på Penn Station för att få dojorna putsade.
– Hey boss, säger dom, Rangers game again, huh? They suck, don’t they?
Det finns inte så många svarsalternativ på den frågan.
They sure do.
Ett tag tyckte ju jag att de hanterade årets firesale bättre än den ifjol och stod för hyggligt värdiga insatser efter Zuccarellos, Hayes och McQuaids goodbyes.
Men senaste veckorna…ojvoj, så mediokert och andefattigt och platt det sett ut.
Säsongen kan inte ta slut fort nog och sen får ledningen fan se till att skruva upp hastigheten i sin förbannade rebuild med några spektakulära free agent-signingar.
Så här kan det inte fortsätta. Detta är New York, vi vill ha action och drama och underhållning – och vi vill ha det nu. Särskilt som biljetterna fortfarande kostar som en flygresa till Aruba.
Basta!
• • •
Allra första gången bloggen fick äran att hälsa på Kronwall var i gamla The Joe under mitt jungfrubesök i The Joe i januari 2006, inför OS i Turin.
Lidas tog med mig in i gymmet och presenterade en hårding som – förstås – satt på en träningscykel och trampade.
Han gav mig en skeptisk blick, nickade och mumlade ett ”tjena”.
”Svår stockholmare”, tänkte jag, ”vad synd när Lidas och Homer är så trevliga”…
Men som sagt:
Den där svåre stockholmaren kom att bli en verklig älskling, en av de det varit allra roligast och mest givande att träffa och prata med, och veckorna kring den nämnda finalen 08 – och den året därpå – tycker jag själv att bloggen nådde ett tidigt klimax just för att Kronner och några andra i samma lag, samt deras släktingar, bidrog med så mycket femplus-material.
Ah, sorry. Jag ramlar nerför memory lane här. Men det blir lätt så såna här kvällar.
• • •
Nu ber jag att få skjuta in min lilla tipsrad för kvällen.
Så här tror jag – nej, är övertygad om! – att de kommer denna högspänningsladdade omgång.
•NY Rangers – Detroit 1 (OT)
•NY Islanders – Boston 2 (OT)
•New Jersey – Washington 2
•Philadelphia – Montreal 1
(Här är den. Flyers sista chans. Vinner de ikväll börjar jag tro igen…)
•Carolina – Pittsburgh 1 (OT)
•St. Louis – Edmonton 1
•Nashville – Toronto 1
(Ett utmärkt prov för bägge och efter kanoninsatsen i San Jose senast känns det som att LAGET börjat varva upp på allvar)
•Minnesota – Colorado 2 (OT)
(Jo, jag vill gärna tro att Av’s samlar sig till säsongens urladdning och ser till att det blir ännu mer spännande kring västra strecket).
•Dallas – Florida 1 (OT)
•Calgary – Columbus 1
• • •
Favoritminnen av Kronwall på rak arm:
Conn Smythe-bytet med Lidas och Zäta i finalen 2008. Martin Hanzal-proppen i United Center i konferensfinalen 2009. När han bytte fälgarna på Hästpolos-Gustavs bil. En bunt explosionsartade släggor från blålinjen. Den hösten han var skadad och följde med på Elaine’s och det möjligen slutade med att en bloggare spelade luftgitarr med hans krycka. Och varje gång de zoomat in honom under nationalsången inför riktigt stora matcher. Den blick han, utan att veta själv, tagit fram i de lägena har sagt allt om vad det hockey går ut på, skulle jag vilja säga.
• • •
Ekan har landat tryggt och fint i Örby, men vi får se om han lyder uppmaningen att posta egna tipsrader i spåret.
Jag tvivlar, han är så belåten – som en katt som just överdoserat på kall mjölk! – över att det fenomenala laget han håller på redan säkrat President’s Trophy att han inte kan tänka på nåt annat.
• • •
Nu känner jag igen absolut ingen när jag går förbi under Wings förvärmning i zamboni-garaget.
Det är bara en massa valpar som står där och fnittrar.
Oerhört, faktiskt.
• • •
På förekommen anledning undrar jag vem i Rangers som förtjänar min Masterton-röst?
Vi i vårt lokala chapter ska lägga en sådan röst innan måndag och jag skjuter blankt varje gång jag försöker komma upp med ett namn.
• • •
Och Hästpolo…han avnjuter ju numer sin specialinflugna gåslever-pastej i Kalifornien.
Det är också konstigt.
Detroit utan Lille Skutt.
Vad fan.
• • •
Rangers värmer i St. Patrick’s-tröjor.
Meh, det var ju i lördags vi firade den högtiden och jag blir helst inte påmind…
• • •
Well, time.
Niklas Kronwall laddar bössan på Broadway för – kanske – sista gången.

Aloha, allihop.
Det är alltid mycket att stå i efter långa roadtrips, så ikväll finns ingen tid för bloggande.
Men håll ut, imorrn kör vi live igen – och en tipsrad för kvällen kommer här:

•Tampa – Arizona 2 (OT)
•Chicago – Vancouver 1
•La Kings – Winnipeg 2
•San Jose – Vegas 1 (OT)

Ja, där tog Ekan farväl, slog igen dörren och inledde sin resa hem till Örby.
Och med det är The Mowgli & Baloo Roadtrip 2019 – efter nära två veckor – officiellt över.
Vemodigt; jag har vant mig vid att ha den vänlige valpen vid min sida; han var ju här nästa en hel vecka som guide åt vår gruppresa också.
Men nu ska vi inte sitta och hulka åt att det är över – mvi ska skrocka åt hur skoj vi hade.
Här kommer en Best of Ondskan Video Show

• • •
And now – The Battle of Pennsylvania.
Alltid sevärt och nu krydda med extra salt och peppar. Flyers behöver obönhörligen vinna för att få kontakt i streckracet igen – och Pens behöver visa att vurpan mot Blues igår bara var en fluke.
Enjoy!

För sista gången, timmarna innan Ekan flyger hem till Sverige – dubbel tipsrad.

Det här är Baloos:

Colorado – New Jersey 2 (OT)
Buffalo – St. Louis 2
Minnesota – NY Islanders 2
Dallas – Vancouver 1
Pittsburgh – Philadelphia 2
Anaheim – Florida 1
Vegas – Edmonton 1 (OT)

Och här har vi Mowglis:

Colorado – New Jersey 1
Buffalo – St. Louis 2
Minnesota – NY Islanders 1 (OT)

Dallas – Vancouver 1
Pittsburgh – Philadelphia 1
Anaheim – Florida 2
Vegas – Edmonton 1
• • •
Framåt Pennsylvania-derbyt blir det mer bloggat, jag behöver bara vakna till lite mer först.

Back in The New York Groove!

Fast det var en utmaning…
Man får lätt för sig att det är en baggis att köra mellan Buffalo och New York. Städerna ligger ju i samma delstat och så långt ser det inte ut på kartan.
Men som min medpassagerare brukar säga:
Usch!
Sista etappen av Roadtrip 2019 blev den klart segaste och tråkigaste.
Det ÄR långt från västra delen av New York till megametropolen i det sydöstra hörnet – och landskapet man kör genom kan vara hela USA:s minst begeistrande. Runt Scranton och det där…det är som de deppigaste delarna av Bergslagen.
I slutet av november.
Men strax före åtta igår kväll landade vi äntligen i holken på östra Manhattan och låg sen där, utmattade, i varsin ände av korresoffan och blängde på målfesten mellan Flyers och St. Patricks-skrudade Maple Leafs.
Rätt bra match.
Under dramatiken i slutsekunderna satte vi oss faktiskt upp och ropade ”oj!” några gånger.
Nu är vi tillbaka i samma soffa och spela in nytt podcast-avsnitt och se de två lördagsmatinéerna – innan vi rundar av hela den här odyssén med en bättre middag på byn.
Först som sist dock – En Veckans Lista, med viss roadtrip-vinkel.
Alltså: Det bästa och sämsta från senaste tiden, enligt papa Baloo och Bamse från Örby.

VECKANS LISTA

1. Martin’s BBQ i Nashville
– Det här är Ekeliws val. Jag frågade nyss: ”Vad var bäst på resan?”. Svaret kom blixtsnabbt: ”Martin’s. Fem plus, alltihop”. Se det som en rekommendation. Ondskan kan sina grejor.

2. Arizona Coyotes
– Debut! Prärievargarna har, i alla fall vad jag kan minnas, aldrig tidigare nämnts annat än på den andra listan, här nedanför . Men nu kliver de inte bara i finrummet. De stormar rakt upp på andra plats. Så blir det när ett givet bottenlag, helt renons på stjärnor, chockar alla och blir slutspelscontender.

3. Elvis-straffen
– Om Kenta Nilson och Foppa fick en son…jo, man har ju senaste halvåret tänkt att svaret på den frågan lyder ”Elias Pettersson”. Och i natt fick vi det bekräftat.

4. Pittsburgh Penguins
– Bästa laget vi såg under resan genom NHL-landet. De kan komma att bli en mycket obehaglig överraskning för många favoriter i vår.

5. Nikita Kutjerov
– Välkommen till Vegas i juni, Nikita. Där och då ska du ta emot Hart Trophy.

6. Kanonen i Columbus
– Man håller ju på att kacka i brallan om man är oförberedd – och ibland även fast man vet att det ska komma. Men ändå. CBJ har en klassiker till gimmick i de där rungande salvorna.

7. Streckdrama
– Vad är roligare? Inget är roligare. I alla fall inte förrän festen de slåss om att få vara med på börjar.

8. Wingsen på 714 i Buffalo
– Det bästa i Buffalo sedan Dominik Hasek.

9. NHL Radio Network
– Bilresorna genom The Promised Land brukade ackompanjeras av musik. Nu har det eviga tjattrande på NHL:s Sirius-kanal konkurrerat ut Dylan, Staple Singers, The Band, Lucinda William, Elvis och alla andra.

10. Mowgli Ekeliw
– Medpassagerare, gästbloggare, podcast-partner, nörd monumentale, sångare, videostjärna, vän…han är bäst.

VECKANS BU

•Days Inn i Jackson, Tennesse
– Kanske hela USA:s mest ruttna motell. Där nådde Roadtrip 2019 sin low-point.

•Sabres
– Uh, de som var så bra i höstas. Nu – klart minst imponerande av de nio lag vi såg under tio dagar. Housleys grabbar har de kort och gott lagt av.

•Avalanche
– Och de här sjunker utan Gabe The Babe.

• • •
Det kom Inga tips från oss igår, det hanns inte med – men idag är vi redo och ger Vegas bookies en fajt om the line i tolv sprakande NHL-matcher.

Baloos rad:

•Pittsburgh – St. Louis 1
•Detroit – NY Islanders 2
•LA Kings – Florida 2
•Winnipeg – Calgary 1 (OT)
•Boston – Columbus 1 (OT)
•Montreal – Chicago 2
•Ottawa – Toronto 2
•Tampa – Washington 1 (OT)
•Carolina – Buffalo 1
•Minnesota – NY Rangers 1
•Arizona – Edmonton 1
•San Jose – Nashville 1 (OT)

Mowgli:

•Pittsburgh – St. Louis 1
•Detroit – NY Islanders 2
•LA Kings – Florida 2
•Winnipeg – Calgary 1
•Boston – Columbus 1
•Montreal – Chicago 1 (OT)
•Ottawa – Toronto 2
•Tampa – Washington 1 (OT)
•Carolina – Buffalo 1
•Minnesota – NY Rangers 1
•Arizona – Edmonton 1
•San Jose – Nashville 1
• • •
Ha en fin lördag, hörrni.
Vi återkommer med en slutpunkt i morgon.
Tills dess kan ni njuta åt lite bilder som blivit över

BUFFALO – PITTSBURGH 0-5 (Slut)
• • •
Vi inleder denna slutrapport med en liten video på Ekan i regnet utanför Keybank Center.

• • •
Och nu får han sammanfatta kvällen även i textform:

Det blev inte direkt någon dramatik i Buffalo…
5–0 till Pittsburgh, som visade att de verkligen är en contender i år igen – sjätte segern på de sju senaste matcherna.
Sabres? Nollade för tredje matchen i rad och rejält utbuade av hemmafansen.
Det var fantastiskt att se Rasmus Dahlins eleganta skridskoåkning live, men hans lag verkar onekligen ha gett upp den här säsongen. En riktigt håglös insats.
* * *
– Where’s Bjurman! Where’s Bjurman! Var är… där! Bjurman!
Målskytten Patric Hörnqvist förstod att en viss svensk hockeyjournalist skulle intervjua honom efter storsegern, och redan i korridoren utanför omklädningsrummet hörde vi att ”Bengan” visste vem som lurade runt hörnet.
Underbart att iaktta!
Han var förstås på gott humör.
– Vi har kommit igång som lag nu och är inne i en fin trend! De senaste tio matcherna har det känts riktigt bra, konstaterade Hörnqvist.
Jag tippade ju Pittsburgh som Stanley Cup-mästare inför säsongen, och efter några tröga höst- och vintermånader – som fick mig att tveka – börjar det kännas mer och mer realistiskt igen.
* * *
Evgeni Malkin kastade handskarna i den tredje perioden.
Vem han var förgrymmad på? En gotlänning.
Johan Larsson i slagsmål med Malkin, det hade jag inte förväntat mig…
Nu blev det inte mycket till fajt – domarna klev in och bröt uppgörelsen snabbt – men en högst anmärkningsvärd tvekamp ändå.
* * *
Jaha, då är det dags att åka tillbaka till korresoffan i New York i morgon.
Vi startade alltså roadtripen i Dallas för 1,5 vecka sedan, och därefter har det blivit åtskilliga mil på de amerikanska motorvägarna.
Om jag räknar rätt motsvarar sträckan vi har avverkat hittills ungefär densamma som om vi hade kört från Stockholm till Lyon. Och när vi väl kommer fram till New York skulle vi med samma räknesätt ha nått hela vägen till… Barcelona.
* * *
Bjurmans bränsle för att hålla sig fokuserad vid ratten är precis som i fjol, och under alla sina år i USA, de där obskyra, artificiella persikoringarna.
Orangegula och fula – och fullproppade med E-ämnen.
Jag provade en häromdagen, eftersom jag hade glömt bort smaken, och gav inget högt betyg. Bjurres svar:
– Jag vet, de smakar kemtvätt!
Ändå fortsätter han med samma bilgodis, roadtrip efter roadtrip.
Min diet på pressläktaren, kaffe och popcorn, må ha blivit ifrågasatt under nattens bloggande – men det smakar i alla fall inte… kemtvätt.
Nu fick jag det sagt, Baloo!
* * *
Nattens bästa för en Bolts-supporter som jag: Tampas vändning från 0–3 till 5–4 mot Detroit!
Nikita Kucherov uppe på 115 poäng nu. Sanslöst faktiskt.
Men jag vet, det är om en knapp månad allvaret börjar. Stanley Cup or bust.
* * *

Klart slut! Nu sätter jag punkt för den här gången och låter Bjurre ta över sin blogg igen. Ni ser ju på bilden, han trivs trots allt inte med att sitta syssloslös på pressläktaren – även om det säkert var behövligt med en ”night off”.
Hur som helst, tack för bloggförtroendet, Baloo! Och tack för alla fina ord i kommentarsfältet, chall, linyreg, Kung Kenta med flera.
På återhörande!
• • •
Ja, som sagt – nu åker vi mot New York City. Exakt när vi kommer hem imorrn är oklart (och Kenta, om du inte sett några tips framåt midnatt kommer det inga heller…), men någon gång under helgen fyrar vi av The End.
Hörs då.

Penguins leder med 4-0 och två minuter återstår.
Nu tar vi hissen ner till Pens rum.
Som Ekan utlovade kommer en slutkläm i någon form lite senare.

BUFFALO – PITTSBURGH 0-3 (Period 2)
• • •
Ekan says:

En mycket bättre period!
Båda lagen skapar farliga chanser, men det är enbart Pittsburgh som får utdelning. 3–0 till gästerna efter några riktigt läckra mål.
Det första tillkommer efter rena CCCP-spelet i powerplay. Jake Guentzel till Sidney Crosby till Phil Kessel. Klapp-klapp-klapp.
– Vilken uppvisning! Väldigt snyggt, konstaterar Bjurre, och det kan jag tveklöst skriva under på.
Det andra målet är också elegant. Evgeni Malkin – som häromkvällen noterades för sin tusende NHL-poäng – serverar Brian Dumoulin i slottet och det snärtiga skottet i krysset är det inget fel på heller.
Den tredje fullträffen… ja, den kommer jag in på snart.
* * *
Ut med Carter Hutton! Sätt in Linus Ullmark, för bövelen!
* * *
– Brieosten!
Bjurman blir alldeles till sig när en gammal bloggfavorit zoomas in på jumbotronen.
Danny Briere är på plats här i natt och möts av rungande applåder från Buffalo-fansen. Och från mannen intill mig på pressläktaren.
* * *
Men vad håller Tampa på med?!
0–3 mot Detroit är naturligtvis inte acceptabelt. Samtidigt kan jag förstå om motivationen tryter lite. Det är ju inte krisläge i tabellen direkt…
* * *
I introt glömde jag att nämna en av många detaljer som visar att Bjurman har blivit amerikaniserad under sina snart 15 år i det här stora landet.
Han bär alltid – ALLTID – skor på sig inomhus, och är numera helt oförstående till folk som inte gör det.
Till exempel lärlingen Mowgli, som inte lyssnar på Baloo i det här fallet.
Varje gång vi ska lämna hotellrummet måste Bjurre vänta in mig, eftersom jag behöver 30 sekunder på mig att snöra på kängorna.
I Nashville, en vecka in på roadtripen, fick han nog och talade från hjärtat:
– Jag hatar dina skor!
* * *
Han har genomfört processen minst 1 874 gånger säkert, så man kanske inte borde bli förvånad – men ändå:
Den minimala tid som Patric Hörnqvist behövde på sig för att ta av sig utrustningen efter morgonvärmningen, duscha och svida om till kostym, hade till och med gjort Gunde Svan imponerad.
Vad kan det ha tagit? Fyra minuter? Värdsklass.
På isen har han varit lika övertygande i natt. Det är ”Bengan” som sätter 3–0-målet för Pittsburgh i powerplay, där han på karaktäristiskt vis höll sig nära kassen och sprätte upp en retur i nättaket.
* * *
Det buas faktiskt ganska kraftigt när slutsignalen för den andra perioden ljuder.
* * *
Jaha, dags för min ifrågasatta superkombination igen då – kaffe och popcorn!
Kan varmt rekommenderas, förstår inte kritiken.
Det blir en liten slutkläm efter matchen också. Vi hörs då!