BUFFALO – PITTSBURGH 0-0 (Period 1)
• • •
Han blir lite stressad av att det ska gå undan med live-rapporterna, men här kommer nu Mowglis iakttagelser från förstaperren i Keybank Center:
• • •

För att citera bloggens ordinarie frontman knappa kvarten in i matchen.
– Det här är ju en riktig skitperiod!
Jag kan bara hålla med Bjurre, som annars verkar trivas med en ”night off” från tangentbordet.
Sabres skapade några hyfsade chanser i ett powerplay, och i bytet senare såg Alexander Nylander – i sin blott andra NHL-match den här säsongen – pigg ut och kom till avslut.
Men i övrigt finns det inte så mycket mer att skriva hem om, helt ärligt.
* * *
Förresten, med minuten kvar fintar Rasmus Dahlin bort landsmannen Marcus Pettersson på ett karaktäristiskt elegant vis.
– Han är för jävla rolig att titta på, konstaterar Bjurre.
Ja, med Dahlin på isen är det alltid en ynnest att få vara på plats som åskådare.
* * *
Jag knallar iväg till pressfiket för att hämta lite kaffe. När jag ändå är där ser jag att de serverar popcorn också, så jag tar med mig ett par nävar.
Väl tillbaka vid min dator utbrister Bjurman:
– Kaffe och popcorn!? Det är ju en helt sjuk kombination.
Är det verkligen det? Låt höra i kommentatorsspåret! Jag hävdar bestämt att det fungerar alldeles utmärkt.
* * *
Sorry, Kung Kenta! 0–2 mot Capitals i Flyers slutspelsjakt.
Jag håller faktiskt en liten tumme för ditt Philadelphia, för det vore en ruggig upphämtning – efter att ha sparkat både tränare och general manager – om Philly tar sig till playoff.
* * *
Inte tänkt på det förut, men Buffalo är den enda amerikanska NHL-staden där även Kanadas nationalsång sjungs inför varje match – även om lagen som möts båda är från USA.
Lite intressant. 
Samtidigt, gränsen till Kanada ligger ju bara ett hårt Jack Eichel-slagskott härifrån…
* * *
Måste nämna det här från den korta uppvärmningen inför matchen:
Jag brukar, av någon anledning, alltid hålla koll på vilka spelare som kör utan hjälm.
Vilka de handlade om just denna kväll här i KeyBank Center? 
INGEN! Ingen faktiskt.
Som Bjurre har varit inne på i tidigare blogginlägg diskuteras det inom NHL att helt förbjuda spelarna från att värma upp utan hjälm, på grund av skaderisken. Och precis som min käre roadtrip-kollega kan jag tycka att det är lite synd om vi inte får se Victor Hedman, Erik Karlsson och Brent Burns lufta sina hårfagra kalufser på isen inför matcherna längre.
Men jag blev lite upprörd när vi var i Nashville och såg Predators–Hurricanes. Där gled spelare som Colton Sissons och Jordan Martinook runt utan hjälm, och så kan vi inte ha det…
Traditionen går ju ut på att de största stjärnorna visar upp sig lite extra, inte brunkare långt ner i kedjehierarkin.
Nej, då är det lika bra med ett förbud.
* * *
Paus. Bara 16 skott i den första perioden, 9–7 till gästande Pittsburgh, som för övrigt har väldigt mycket fans på plats.
Dags att hämta mer kaffe. Och mer popcorn!

Klockan har inte blivit särskilt mycket och stämningen på sportbaren i Buffalo är fortfarande hyggligt hög när jag frågar Ekan om han vill ha en öl till.
– Nej, svarar han bestämt, jag har introt att tänka på.
Ah!
Introt!
Det är med det allvaret, den ambitionsnivån, det glödande engagemanget vår vän Mowgli tar sig an det årliga uppdraget som gästbloggare ikväll.
Så, ladies ande gentlemen, jag ger er Jonathan Ekeliw – känd som Ekan, Ondskan, Mowgli, Jonte, Youngblood, Bamse, Bambi och Junispåsen.
Ikväll, när Buffalo Sabres möter Pittsburgh Penguins inför våra prövande ögon i KeyBank Center, är scenen hans!
(Och allt han skriver publiceras i kursiv form, så ni vet det)

Hallå-hallå-hallå-hallå-hallå!
Det är med skräckblandad förtjusning jag tar mig an utmaningen att skriva i den här bloggen igen.
Jag menar, there’s only one Bjurre Biff – och att försöka fylla hans kostym är för mig en helt omöjlig uppgift. Både bildligt och bokstavligt talat…
Men äh, som Baloo säger i en viss filmsekvens varje julafton:
– Jag ska lära dig allt jag kan!
Lite borde Örby-Mowgli ha hunnit snappa upp vid det här laget.
Så häng gärna med här under natten, kära vänner. Det blir kul!
* * *
Kommer ni ihåg vad Mikael Tellqvist, i just det här forumet, sa om staden Buffalo en gång i tiden?
– Det finns tre lägen. Antingen är det grått, fruktansvärt grått eller så in i helvete grått att man inte tror att det är sant!
Nu förstår jag honom.
Av alla möjliga ställen jag och Bjurre besökt på våra roadtrips de senaste åren – alltifrån Washington DC till Jeffersonville, Ohio – är det här… ja, det just gråaste.
När vi i vår Kia-kärra började ta oss in i utkanterna av staden tornade ett gigantiskt, nedlagt stålverk upp i horisonten, och vid närmare anblick presenterade det Buffalo på ett ganska karaktäristiskt sätt.
Totalt, fullständigt färglöst.
Dessutom är det allmänt kallt, blåsigt och ruggigt här, kan jag utan tvekan vidimera…
Men de brinner i alla fall för sport, Buffalo-borna. Inte minst hockey, och det tilltalar förstås mig enormt mycket.
Trots att Sabres har missat slutspel sju år i rad – snart åtta – fyller fansen KeyBank Center kväll efter kväll, och jag ser verkligen fram emot att för första gången se en NHL-match i den här gråa staden.
På allvar.
* * *

Titta vem som sitter bredvid mig på pressläktaren i natt:
Pert Bjurman. PERT!
Helt hilarious.
Amerikanska pressvärdar är i regel dåliga på att stava svenska journalisters namn rätt – Bjurre brukar ju exempelvis vara framme med bloggkameran när det står ”Ekilew” eller ”Ekliew” på min ackreditering – men det här måste vara den bästa omdöpningen hittills.
Pert!
* * *
En som det ska bli väldigt intressant att se live – och som håller ett litet försvarstal för sin nya hemstad när vi träffar honom efter morgonvärmningen – är Rasmus Dahlin.
– Det känns jättebra att bo här, definitivt. Jag kan tycka att Buffalo har fått ett lite oförtjänt dåligt rykte. Visst, downtown är kanske inte så kul, men det finns många fina ställen runt omkring, säger superrookien och tycks genuint intresserad av att sälja in Buffalo som trivsam hemvist.
Och det här måste verkligen poängteras:
Han gör en riktigt fin debutsäsong i NHL, Rasmus. 37 poäng på 69 matcher är ett sensationellt bra facit för en 18-årig (18-ÅRIG!) back i världens bästa hockeyliga, och han säger faktiskt själv att det har gått ”över förväntan” hittills.
Nu börjar underbarnet få den speltid han förtjänar också. Under inledningen av säsongen var Dahlin ofta nere på 16–17 minuter per match – men senast, mot Dallas, lirade han nästan 25 minuter. Och ser man till de underliggande siffrorna (”fancy stats”, som ni poddlyssnare vet att jag älskar) är den unge västgöten lagets klart mest effektiva back, så självklart borde han användas så mycket som möjligt av coach Phil Housley.
* * *
Däremot går det ju inget vidare för Sabres som lag den här säsongen. Inte längre.
Det började ju så bra! I november hade Buffalo en segersvit på tio matcher och låg faktiskt etta i hela NHL ett tag. Jag kommer ihåg hur de övertygade stort spelmässigt mot tungviktare som San Jose, Winnipeg och, mitt gäng, Tampa Bay. Det kändes som att general managern Jason Botterill – som tog över 2017 och har gjort mycket rätt sedan dess – förtjänade att luta sig tillbaka på läktaren och konstatera att hans lagbygge börjar se rätt slagkraftigt ut.
Men sedan december, och inte minst den senaste månaden, har det mest blivit förluster för Sabres. Tolv poäng skiljer upp till den sista slutspelsplatsen nu, så säsongen är förstås körd.
Det som fattas, anser jag, för att Buffalo ska ta nästa steg och orka utmana på den övre tabellhalvan hela vägen in i mål, är egentligen bara två pusselbitar till. Dels en riktig andracenter (Casey Mittelstadt känns spännande på sikt, men är inte redo ännu) och dels ytterligare en bra back.
Det sistnämnda kanske klubben redan införskaffade vid trade deadline i februari, då Brandon Montour värvades från Anaheim. Jag ser stor stor potential i den killen och tror att han kan lyfta ordentligt nästa säsong, när han har hunnit acklimatisera sig på allvar i sin nya omgivning.
I sommar hoppas jag att GM Botterill går efter en center som… Kevin Hayes, förslagsvis. Just nu är Jack Eichel lite för ensam, men skulle Sabres staga upp sin centersida – i kombination med att lagets många unga spelare fortsätter att utvecklas – blir Buffalo verkligen att räkna med nästa säsong.
* * *
Ett tecken på personlig utveckling:
Jag har inte tappat bort n-å-g-o-n-t-i-n-g på resan än så länge.
Du läste rätt, inte ett skit på över två veckor.
Nu ska jag inte ropa hej för tidigt, för sista kvällen på fjolårets roadtrip slarvade jag bort passet…
Men jag måste faktiskt ge mig själv lite beröm för hur organiserad jag plötsligt har blivit med mina tillhörigheter. Det har till och med gått så långt att Bjurman yppade följande häromdagen:
– Du skulle bli en bra materialförvaltare, du.
Materialförvaltare?! Då måste man ha ohyggligt bra koll på saker och ting, och jag som tidigare har gjort mig känd för att vara ungefär lika förvirrad som Philadelphias Andrew McDonald i försvarszon.
Det har varit en lång bilfärd genom USA de senaste veckorna, men frågan är om inte just min personliga utveckling kommit ännu längre, tillryggalagt ännu fler mil.
Jag är faktiskt lite stolt!
* * *
Vänta, var har jag lagt plånboken nu…
* * *
Linus Ullmark! Vilken profil.
Vi träffade Sabres-keepern på värmningen i morse och säg så här: han har inte bara bra läder i plockhandsken, han har välsmort munläder också.
Ojvoj, vad den karln kan snacka.
Jag avbröt Linus och Bjurre när jag hörde att de pratade om kvalspelet för Modo och Leksand hemma i Sverige, och frågade om det är den invecklade slutspelsserien de försöker reda ut.
– Nej, svarade Ullmark bestämt och vände sig mot mig.
– Det är kanelbullens dag vi är inne på nu. Jag hörde att det är play-in, kvalserier och skit där också.
Jag hade ingen bra kontring på den…
Tyvärr är det inte Linus som står i natt.
– Nej, jag sitter och vaktar båsdörren. Då får man se till att fixa frillan, så att man ser snygg ut i tv. ”Henke” Lundqvist-flow.
* * *
Kul för övrigt att Erik Brännström NHL-debuterar i kväll, i Ottawas hemmamatch mot St Louis.
Där har Senators-fansen åtminstone något att känna framtidstro kring. Han kommer bli grym! Vi snackar inte samma nivå som Erik Karlsson eller, för all del, Rasmus Dahlin – men nästan.
* * *

Här har ni några äkta Buffalo wings! Inköpta på sportbaren 716 precis intill arenan.
Jag och Pert Bjurman hade en trevlig kväll där i går, och dessutom dök Henrik Sjöberg (från hockeynews.se) upp med sin flickvän och tog ett par glas med oss.
Kycklingvingarna på bilden är dock inte mina, ska erkännas. De är Bjurres. Jag beställde av någon obegriplig anledning ”boneless wings” (eller ”barnmat”, som Pert kallade det) och missade därmed chansen att äta den internationellt kända signaturrätten här.
Bjurmans betyg på måltiden, kort och gott:
– Det här var +++++!
* * *
Pittsburgh, då.
Jag tippade faktiskt dem som Stanley Cup-vinnare inför säsongen. Det kanske jag inte kan försvara lika bra i dag, men Penguins börjar komma in i en smygbra trend just nu, med mindre än en månad kvar till slutspelet.
Mästarna 2016 och 2017 har vunnit fem av sina sex senaste matcher, och en viss Sidney Crosby har formligen öst in poäng på slutet. Inte nog med att han producerar framåt, de underliggande siffrorna visar att motståndarna har extremt svårt att skapa chanser när ”Sid” är på isen. Bland Pittsburgh-fansen pratas det om att han borde vara aktuell för både Hart och Selke Trophy… och ja, det är faktiskt inte alls orimligt.
Men om det finns firepower i forwardsuppställningen – Malkin, Kessel och Hörnqvist är ju inte så pjåkiga de heller – är backsidan långt ifrån lika sexig på pappret. Speciellt inte med Kris Letang på skadelistan.
Jack Johnson, Erik Gudbranson, Zach Trotman… stora, klumpiga backar, ”omoderna” skulle man kunna säga, som verkligen inte ser bättre ut när just de där underliggande siffrorna granskas. Tvärtom.
Å andra sidan, Mike Sullivan verkar stå för precis den typen av försvarsspel som de behärskar. Det ska rensas rent framför kassen, sedan spelas sarg ut. Så enkelt som möjligt.
När Penguins vann Stanley Cup 2017 hade de näst lägst andel skottförsök framåt (corsi) procentuellt sett av alla 16 slutspelslag – ändå blev de mästare. Sullivan prioriterade inte ett stort puckinnehav, men när hans pingviner väl kom loss i omställningar, med den kompetens som finns offensivt, var de fullständigt sylvassa…
* * *
Pert Bjurman!
* * *
Vi gick förstås även in till Pittsburgh-lirarna efter morgonvärmningen, och det var en märklig syn.
Bortalagets omklädningsrum i Buffalo är nästan lika långsmalt och trångt som hotellkorridorerna jag och Bjurre har släpat våra väskor igenom den senaste tiden – och därför kan spelarna inte sitta mitt emot varandra längs med båda väggarna, som i normala fall.
Nej, i stället hade alla tryckt ihop sig sida vid sida i en enda lång jätterad.
– Det kanske är lika bra, sa svenske Pens-backen Marcus Pettersson med ett skratt när vi frågade honom om den bisarra utformningen av rummet.
– Nu slipper vi ju se varandra!
* * *
Jag har alltså inte tappat bort någonting under resans gång – för en gångs skull – men naturligtvis har jag gjort bort mig några gånger på andra sätt…
Bland annat lyckas jag alltid öppna fel dörrar i arenornas katakomber. Alltid.
Ett exempel:
När vi var i Dallas och precis hade betalat för pressmaten i American Airlines Center, klev jag bestämt in i det som jag helt säkert trodde var rummet där vi skulle äta.
– No, no, no, hojtades det bakom mig.
Då hade jag redan hunnit in, men stannade upp när jag såg förvånade blickar riktas mot mig.
Jag hade klampat in i spelarfruarnas matsal…
Deras blickar signalerade ungefär: Vad är det där för fjunig, bortkommen AHL-brunkare som kallats upp?
Jag hastade ut igen och tog rygg på en generad Bjurman i stället. Säkrast så.
* * *
Jag stannar där. Ett maffigt Bjurre-intro skulle ha varit dubbelt så långt, vilket känns än mer imponerande nu när jag själv testar på.
Men han, Pert alltså, ska för ovanlighetens skull få ta det lugnt på pressläktaren den här gången och åtnjuta en match utan att behöva stirra ner i tangentbordet. Och det är han värd.
Dags för Buffalo Sabres–Pittsburgh Penguins. Släpp pucken – nu kör vi!
• • •
Just ja, vi ska tippa också, ber jag att få tillägga här.

Kvällens frontman – Ondskan – tror att kvällens tio matcher slutar så här.

•Buffalo – Pittsburgh 2
•NY Islanders – Montreal 2 (OT)
•Philadelphia – Washington 2
•Ottawa – St. Louis 2
•Detroit – Tampa 2
•Minnesota – Dallas 1
•Winnipeg – Boston 1 (OT)
•Arizona – Anaheim 1
•LA Kings – Nashville 2
•San Jose – Florida 1

Och Backup-Pertan smyger in följande rad:

•Buffalo – Pittsburgh 1 (OT)
•NY Islanders – Montreal 1 (OT)
•Philadelphia – Washington 1 (OT)
•Ottawa – St. Louis 2
•Detroit – Tampa 2
•Minnesota – Dallas 2 (OT)
•Winnipeg – Boston 1
•Arizona – Anaheim 1
•LA Kings – Nashville 2
•San Jose – Florida 1

COLUMBUS – BOSTON 7-4 (Slut)
• • •
Kanonerna i Nationwide har tystnad och Columbus drar ner rullgardinen för natten.
Dags, sålunda, att sammanfatta dagens upplevelser och det gör vår egen videostjärna från Örby så här.

• • •
Imorrn fortsätter turnén i nordöstlig riktning och när vi kommit dit vi ska – till en stad som sällan jämförs med Rio, om vi säger så – ska vi sitta på en sportbar och käka chicken wings och kolla hockey.
Sen återkommer vi på torsdag kväll och då ni – då är det dags för Jontes årliga gästspel här i bloggen.
Vem vet, kanske han får för sig att filma Baloo för en gångs skull…

För enkelhetens skull tar vi och tippar och onsdagens tre matcher redan nu, så inte Kenta behöver skicka några stressiga mail just som vi checkar in på nästa hotell.

Baloo says:
•Toronto – Chicago 1
•Edmonton – New Jersey 1
•Vancouver – NY Rangers 1 (OT)

Ondskan says:
•Toronto – Chicago 1
•Edmonton – New Jersey 1
•Vancouver – NY Rangers 1

En kvar och Jackets leder med 6-4. Dom ska väl klara det nu.
Mer sen.

COLUMBUS – BOSTON 5-4 (Period 2)
• • •
Morsning korsning och välkommen till de öppna spjällens knäppa kväll i downtown Columbus,
Först dånar kanonerna oavbrutet i försäkringsbolagsladan. Blue Jackets går upp i 5-1-ledning och allt Tårtan drömt om sedan trade deadline slår plötsligt in. Dzingel spräckte sin nolla redan i första perioden och nu är det vem om inte gåtan Duchene som dyker upp framför Rask och piskar in sin första strut sedan flytten från Ottawa.
Känslan är just då otvetydig:
Det har lossnat nu.
Men B’s bara rycker på axlarna, svarar med tre raka – ett par riktigt slumpmässiga – och nu kan vad som fan helst hända sista 20.
Jisses, vad vi får vara med om.
• • •
Rask får lämna kassen efter femte smällen i rumpan och tja, coach Cassidy måste väl göra så.
Men Tuukka kan lastas lika lite för de där målen som Ekeliw kan lastas för att jag uttalar namnet Boeser på kackigt borlängemål i podcasten.
Duchene och Jenner får båda stå chockerande rena framför honom och göra sina mål.
Jag trodde inte Bruins backar ens KUNDE agera så tandlöst.
• • •
Panarin och McAvoy börjar slåss.
Då, om inte förr, vet man att det är en luguber kväll.
• • •
Josh Anderson måste ha spetsat frukostkaffet med raketbränsle i morse.
Han är bäst på isen, enligt mitt förmenande.
Vilken power han lösgör i varenda jäkla sekvens.
• • •
Nej, Taddson, du behöver inte bli mer explicit än så. Du har kort sagt motsatt problem mot de jag hade häromsisten.
Vem trodde att Montezuma hämnades även i värmlandsskogarna?
• • •
När Marchand reducerar till 5-4 tar sig Ondskan för pannan.
– Det här är ju som en match i oktober, utbrister han.
Precis.
Vi ser en höstshow i mitten av mars.
Sjukt.
• • •
Se där, Hästpolo hugger in sin första som haj.
Det ska bli ett sant nöje att ringa honom om några timmar – och påminna om att Kronwall kommer till stan nästa vecka…
• • •
Mer kaffe – jag tror det hjälper mot de här värkande bihålorna.

COLUMBUS – BOSTON 3-1 (Period 1)
• • •
Vad fan är det här?
De första-sex sju minuterna undrar hela Ohio Valley.
Jackets känns så tama och osäkra att man kan få för sig att dom inte heller vill höra den dånande kanonen – och det enda som händer när de får ett tidigt powerplay är att firma Marchand-Bergeron kontrar in en shorthanded-cannoli.
Men sedan är det som att Josh Anderson bara får nog av det plottriga tramset, störtar iväg i en soloräd och vräker in kvitteringen.
Därefter byter matchen skepnad fullständigt och nu är det B’s som behöver hosta upp sig och svara på hemmalagets glödande frenesi.
• • •
Här sitter jag och kluckar i väntan på hur Ekeliw ska reagera när de avlossar den där jävla kanonen – och så har jag själv glömt att de ger eld redan när laget kommer ut på isen och hoppar till så Sebbe skrattar ihjäl sig.
Ridå…
• • •
De gillar nationalsångsvokalisten Leo Welsh här – och hälsar honom med ett rungande ”Leo!” innan han ger hals.

Den är jag inte heller beredd på, men blir åtminstone inte så rädd att jag får ljumskbråck.
• • • 
Det är några hundra meter till Blue Jackets bås från det pressläktarhörn där vi sitter, men hettan i den kokande ilska Tortorella gör vad han kan för att tygla under hemmalagets tandlösa inledning känns tydligt ända hit.
Ojvoj.
• • •
När Anderson, Dzingel och Jenner nätar är vi ändå beredda och inväntar kanonaden med alla muskler spända.
Det låter som bara satan ändå, men vi dör inte…
• • •
Det gläder att höra att Hagge föräras en hyllningsvideo i Pittsburgh.
Han stod för avgörande insatser under dubbelmackan med Lord Stanley och SKA tas emot som en hjälte där borta.
• • •
Målet i slutsekunderna, som Jenner stångar in just som Jackets överlevt ett tre-mot-fem-läge, känns som ett sådant som kan vända på allt för Columbus.
Men vi får se. Det är Bruins de möter och är det nåt Bruins kan så är det att vända underlägen.
• • •
Taddson, jag är inte säker på att vi vill veta, men…varför sitter du på hemlighuset med radio mitt i natten?
• • •
I Ohio kan de brygga kaffe, det har jag alltid tyckt,
Mot kannorna alltså.

Förmiddagssolen gnistrar i stadskärnans klase av glas- och stålskrapor när vi strax före lunch styr in i Columbus, Ohio.
– I den här sortens städer, säger jag och sveper med högerarmen över landskapet, dras det som ÄR Amerika till sin yttersta spets.
Mowgli tittar sig lätt skeptiskt omkring.
– Är det så?
Ja, så är det faktiskt.
Det finns inget mer genuint, utpräglat ur-amerikanskt än mellanvästerns halvstora metropoler. Milwaukee, Des Moines, Kansas City, St. Louis, Indianapolis, Cincinnati, Detroit och just Columbus…de utgör det urbana förkroppsligandet av det vanliga, vardagliga USA. De har, utslängda på oändliga slätter som de i de flesta fall råkar vara, inget särskilt som lockar. De är lite anonyma och profillösa och grå och dess downtown-kvarter ofta slitna och kantstötta.
Men ändå – eller just därför – intensifieras förnimmelsen av att man befinner sig i en Robert Altman-film.
Eller i en Jayhawks-sång.
Som en sådan låter, exakt så känns det att vara i – exempelvis – Columbus.

Så jag – som kan skriva hela blogginlägg om hur en trasig tidningssida blåser över en dammig landsväg i Oklahoma – älskar naturligtvis att komma hit. Jag vill alltid tränga så djupt in den Amerikanska Upplevelsen som möjligt.
Mowglis skepsis inför mina högtravande utläggningar tycks bestå, men han nickar i alla fall eftertänksamt.
– Och nu, säger han till slut, ska vi se en NHL-match i detta paradis,
Precis.
Den fjärde upplagan The Mowgli & Baloo Roadtrip stegrar mot sitt crescendo med en Hockey Night i The Heartland.
I ena si
Vi hoppas ni vill dela den med oss!
• • •
Vilodagen i Nashville blev förstås en succé..
Solen sken, jag hittade en Doug Sahm-T-shirt och de serverade en lysande Tennessee Pilsner i en av barerna i Hall Of Fame-komplexet.
Sedan gick vi på Martin’s BBQ och då fick Ekeliw riktig feeling.

Till sist: Honky tonk på Roberts’ Western World.

Och ni undrar varför jag då och då tittar på lägenheter i Music City…
• • •
Det är Blue Jackets och Bruins som rycker ut i strid i Nationwide Arena och yes brothers and sisters, det kan bli en holmgång vi pratar om i veckor.
Visserligen hade Penguins fräckheten att klippa av B’s fantastiska poängsvit i förra omgången så vi får inte se dem skriva historia, men ändå. Ett av de allra, allra bästa hockeylag som går att frambringa våren 2019 ska uppträda inför våra ögon. Och Jackets…man, dom MÅSTE börja få utväxling på sin trejd-bonanza nu. Annars får hotet om episkt fiasko verkligt fasta, skrämmande former. Redan ikväll kan Montreal, som tar emot ett uppgivet Detroit i Bell Centre, peta ner dem under strecket – och strax bakom kommer Flyers frustande. Så en total, hundraprocentig let’s-go-to-war-satsning är rimligen att vänta av hemmalaget i vår match ikväll.
• • •
– Det här är mina ny favoritdelstat, förkunnade Ondskan när vi på väg norrut från Nashville igår korsade Kentucky från söder till norr.

Mm, man känner lätt så första gången man hamnar i the Bluegrass State, där den blå månen hänger precis så full som Elvis en gång påstod och förförisk bourbon puttrar i varje skogsbacke,
Det är söderns – ja, kanske hela USA:s – mest underskattade region och fick jag bestämma skulle vi ha ett NHL i Louisville också, Muhammad Alis hemstad.
Louisville Bomaye…dom skulle jag hålla på, lätt.
• • •
Vi hinner inte till dagens morgonvärmning och Jackets har ingen heller, eftersom de spelade även igår kväll.
Lite synd. Min tanke har nämligen hela veckan varit att tvinga Ekan att ställa en dum fråga till Tårtan.
Det skulle vara så underbart att se reaktionen om en försynt Örby-nörd räckte upp handen och sa ”Coach, what’s your favorite color?”
Men vi har ju fortfarande en presskonferens efter matchen att gå på…
• • •
Marcus Johanssons har sån förfärande otur att man vill slå ödet på käften.
Han fick visserligen ingen ny hjärnskakning när Ferland sänkte honom förra veckan – men istället skadade han en lunga och nu vet ingen när han kan spela igen.
Det känns…orättvist. Fruktansvärt jävla orättvist.
• • •
Inte nog med ni får ta del av the action en hel timme tidigare än normalt – och att jag kan hålla på och lalla ända till 00.30 innan morgonredaktörerna kommer till redaktionen.
I och med att vi ställt om till sommartid är det dessutom dagsljus när 19.00-matcherna börjar och det finns inget mer magiskt vårtecken än solsken som spiller in genom entrétunnlarna på läktarna i första perioden.
• • •
På pressläktarstolen intill Ekan i Nationwide-ladan ikväll har vi ingen mindre än Sebbe Norén från Svenska Fans-podden – ni vet den där de brukar spela Eddie Meduzas ”PB är ett jävla svin” och sörjer att Dave Hakstol fick sparken av Flyers (det senare är inte alldeles sant, men ändå…)

Han bor i Cincinnati, två timmars bilväg söderöver, så det är här i Nationwide han sitter och är förbannad på lag som börjar sälja Stanley Cup-merch i förtid.
Ekeliw håller som bekant på det enda lag som är klart för årets playoff-fest, så vi borde ha satt på honom en Tampa-tischa med ”Stanley Cup Playoffs 2019”-logga på bröstet.
Fan att jag missade den självklara…
• • •
Apropå tid är vi tillbaka i den östligaste tidszonen nu, så inga matcher hinner börja innan den vi ser och därför kan tipsraden på traditionsenligt vis publiceras här i introt igen.
Så här ser min ut just ikväll
•Buffalo – Dallas 2
•Pittsburgh – Washington 1 (OT)
•Columbus – Boston 2
•Montreal – Detroit 1
•St. Louis – Arizona 1
•Winnipeg – San Jose 1 (OT)
•Calgary – New Jersey 1
•Anaheim – Nashville 2

Och Ekan skjuter den här raden rakt från höften
•Buffalo – Dallas 2
•Pittsburgh – Washington 2
•Columbus – Boston 2 (OT)
•Montreal – Detroit 1
•St. Louis – Arizona 1
•Winnipeg – San Jose 1 (OT)
•Calgary – New Jersey 1
•Anaheim – Nashville 2 (OT)
• • •
Nationwide, ja. Här har jag varit så lite att jag till och med är osäker på var mediangången ligger – och hur man navigerar i backstage-korridorerna.

Den enda riktiga match jag sett är Foppas sista comeback-försök med Avalanche i februari 2011 – och sedan var vi ju här under All Star-helgen 2015.
Men muskelminnet tar mig och en oroligt flaxande Ekeliw till rätt dörr längs Nationwide Boulevard och, ja, plötsligt sitter vi där vi ska och tittar ut över en arena som känns rätt standard men ändå är påfallande tajt och mäktig.

Det blir skoj ikväll.
• • •
Kenta, det här är ingen jinx – jag tror verkligen att Flyers klarar det.
De kommer i en ruggig push sista veckorna, hämtar in de tre poäng har upp till strecket och sen får de dansa slutspelsvals med ett Tampa som inte alls vill åka till Wells Fargo i förstarundan.
Håll i hatten hemma i soffan!
• • •
Förkylningar brukar inte bita på mig, de blir sällan allvarligare än att jag behöver snyta mig ett par gånger, men nu kommer en bekant hit med sina exotiska Örby-baciller och plötsligt är det red alert i hela systemet. Till och med bihålorna, som jag aldrig haft minsta anledning att ens tänka på, värker.
Chall-Åsa, kommer jag dö?
• • •
– Jag är beredd på kanonerna, kungör kaxige Ondskan.
Då skrattar Sebbe gott.
Jo, det brukar låta så – men vår vän kommer, som alla andra debutanter i Nationwide, ångra att han inte tog med sig extra kalsonger för ombyte.
Om nu Jackets gör några mål. Det är ju det också. De har, obegripligt nog, varit impotenta som ett ålderdomshem i Florida under Viagra-torka sedan de trejdade till sig Duchene och Dzingel och blivit nollade flera gånger – inklusive mot, hör och häpna, Edmonton.
Men ett måste de få in på Tuukka ikväll, så vi får se exakt hur beredd Ekan är…
• • •
Eftersom det säkert finns en och annan västmanlänning i läsekretsen låter jag bli att förklara varför, men jag blev väldigt, väldigt glad över nyheter from back home för några timmar sedan.
• • •
Det mest imponerande med Bruins är att de ju har betydande bling-bling på skadelistan – och ändå spelar bättre hockey än alla utom Tampa.
Vad, anser de ärade fansen i spåret, att Maple Leafs ska göra innan det oundvikliga mötet i förstarundan, när även såna som Pastrnak och DeBrusk och – kanske – Mojo är battle-ready igen?
Lätt blir det fan inte.
• • •
– Gör det något om jag jobbar medan ni pratar?
Man kunde kanske tro att den småspydiga kommentaren skulle få Ekan och Sebbe att skruva ner volymen en smula, men de bara flinar och babblar vidare om corsi-siffror och penalty kill-tendenser i Calgary och jag tvingas ta fram hörlurar för att fullborda det här introt.
Bonnlurkar.
• • •
Vi såg dem på stan redan under eftermiddagen och nu ser vi hur de, strax innan matchvärmningen, flockas runt bortabåset.
Japp, Bruins har ett bra supporterfölje med sig till Ohio – och undra på det. Det är såklart en ren fröjd att hålla på björnarna just nu
• • •
Columbus enda svensk, Alexander Wennberg, har haft det lite motigt den här säsongen – och skulle nog behöva en annan coach, om vi säger så – men nu är vi här och jag bara känner på mig att han lyckas baka en cannoli bara därför.
• • •
Nu laddar vi kanorna och gör oss redo för en Big Bang i Nationwide Arena.
Ekeliw tar oss in i rätt stämning med den här förhandskommentaren:

Hej gamla vänner, sorry för sen post, men vi har först nu checkat in på ett hotell nånstans i centrala Ohio, strax söder om Columbus, så det fanns ingen möjlighet tidigare; jag är så dålig på att blogga och köra bil samtidigt…
Våra tips för kvällen får ni således ta för vad de är, vissa matcher har ju redan börjat så det blir lite fuskigt men vi vill i alla fall vara med.
Så här har Ekan fått för sig att det slutar på de sju arenorna.

•Toronto – Tampa 1
•NY Islanders – Columbus 1 (OT)
•Philadelphia – Ottawa 1
•Minnesota – San Jose 2
•Chicago – Arizona 1
•Colorado – Carolina 2
•Edmonton – NY Rangers 1

Biffens facit:

Toronto – Tampa 2
•NY Islanders – Columbus 2 (OT)
•Philadelphia – Ottawa 1
•Minnesota – San Jose 2
•Chicago – Arizona 2
•Colorado – Carolina 1
•Edmonton – NY Rangers 1 (OT)

• • •
Nu ska vi spela in pod, men någon liten rapport från gårdagens honky tonk-fest kan komma under kvällens gång.

Ah, just ja – det är ju matcher idag och ikväll också. Så tips måste ju levereras innan vi går in i honky tonk-dimman i ett för dagenn förtjusande soligt och varmt Nashville.
Den dansante Mowgli Ekeliw får börja den här gången

•Florida – Detroit 1
•Washington- Winnipeg 1
•Pittsburgh – Boston 2
•Calgary – Vegas 1 (OT)
•Anaheim – LA Kings 1

Baloos rad kommer här:

•Florida – Detroit 1
•Washington – Winnipeg 1 (OT)
•Pittsburgh – Boston 1 (Straffar)
•Calgary – Vegas 2
•Anaheim – LA Kings 1

NASHVILLE – CAROLINA 3-5 (Slut)
• • •
Här kommer slutrapport – enligt nyetablerad tradition i form av en video med Mowgli från Örby, nu i både sång- och danstagen!

• • •
Imorrn står honky tonk på programmet för vår del, men deppa ej – redan på måndag kväll lär vi höras i någon form igen.
Och kom ihåg:
Ni har en timme tillgodo på oss nu.