Vi hittade ingen mekanisk tjur på Billy Bob’s i Fort Worth – för det var, lill-lördagsrus till trots, lite slow och stilla på världens största honky tonk.
Men John Wayne Ekeliw red ändå.

Han blev, som ni ser, mäkta glad och är nu tokpeppad inför fortsättningen av The Glorious Roadtrip 2019.
Så står vi också inför en potentiell smash hit till duell i The Big D ikväll.
Stars mot Avalanche.
– Det kommer bli som en ren slutspelsmatch, som Mattias Janmark säger efter en intensiv morgon-skejt i American Airlines Center.
Ja, Dallas och Colorado är inte bara divisionsrivaler i största allmänhet. De är just nu indragna i streckdrama monumentale också. Innan puckdrop ligger Stars på första wild card-platsen med 73 poäng och Avalanche precis under strecket med 70 – och en match mer spelad.
Så buckle up, Dorothy.

Det här kan vara matchen vi ser tillbaka på som den som avgjorde The Western Race.
• • •
Trots att de inte dansade linedance med fullt lika iögonenfallande frenesi som vanligt på Billy Bob’s hade vi en fin stund runt The Stockyards i Fort Worth igår.
Det är den gamla delen av stan, en boskapsranch i rustik stadsmiljö, nerlusad med salooner, bbq joints, honky tonks, rodeo-arenor och boots- och hattbutiker.
White Elephant visade sig till exempelvis leva upp till epitetet ”en av USA:s 100 bästa barer” – som Esquire slog fast för några år sedan – och ribsen på H3 Ranch var ingenting annat än sensationella.
Och vi HADE det fint även hos Billy Bob.
– Det är ju som ett Vegas-kasino utan kasino, sa Ekan mellan Lone Star-klunkarna.
Exakt – och istället för pokerbord och crapsbaljor har de fem-sex jättelika barer, rodeo-manege (nersläckt just under vårt besök, tyvärr), restauranger, scener, dansgolv, miljoner biljardbord och souvenirbutiker där den som drabbats av Texas-fetisch får sitt lystmäte.
Här är några bilder.










• • •
Om Burger Klingberg plötsligt ser stressad och ofokuserad ut ikväll kan ni skylla på Ondskan Ekeliw.
Efter värmningen drar han nämligen sin teori om att den göteborgske Dallas-backen slår fler, och bättre, backhand-passningar än någon annan.
Visserligen föll den tesen tungt när Örby-Tarzan i tisdags började föra egen statistik och efter femton minuter satt med tolv forehand-passningar och en backhand-dito, men han insisterar – och Burger blir lite till sig.
– Det har jag inte tänkt på, men nu kommer jag ha det i huvudet ikväll. Och du får föra statistik hela matchen nu. Jag är intresserad att få veta, säger han entusiastiskt.
Ojvoj.
• • •
Tårtan forever ändå.
När han efter den knappa segern i Newark häromdagen höll presskonferens och började prata om det stundande dubbelmötet med Penguins kallade han dem oavbrutet ”PIT”.
– Det kommer bli tufft mot PIT…vi har två matcher mot PIT på kort tid…PIT är väldigt bra.
Varför?
Ingen vet.
Han fick bara lust att säga så.
• • •
Mer video. Vi tyckte vi såg några av Dallas tyngre backar köra ett extrapass i Fort Worth igår – och Ekan blev så till sig att han började ropa efter Roman Polak.

• • •
Kronkursen får mig att vilja röka crack, för att travestera Beck.
Kan ni inte börja köpa lite tvättmaskiner och grävskopor så den fördömde Ingves höjer räntan och normaliserar saker och ting igen?
• • •
Ekan och Klingberg blev riktigt nördiga och började prata om lajen på klubban också – apropå backhandpassningarna.
– Jag har rätt bra böj långt fram på bladet, men klacken är rak, sa han och Ekeliw lyssnade andäktigt.
• • •
Bilen?
En Kia i mindre SUV-variant.
Inte så jättesexigt precis, men den är rätt skön att köra och imorrn ska den börja få jobba på riktigt, norröver mot Little Rock och Memphis och sedan…no stop til’ Nashville!
• • •
När jag träffade Gabriel Landeskog i Denver i januari frågade han ”den där Ekeliw, vem är det egentligen?”.
Det visade sig att pappa Landeskog, Tony, är trogen podcast-lyssnare och brukar spana efter Ondskan på Hemköp i Örby, där även han bor.
Well, nu – efter Av’s skejt – får Gabbe träffa den unge legendaren och det blir så kärvänligt så. De pratar om olika delar av Örby – vem trodde att det fanns fler än en? – och Ekeliw lovar att ”gå ut med hunden bortåt ambassaden, så jag kan träffa Tony där”.
Hunden?
Ambassaden?
Man lär sig ständigt nya saker.
• • •
Ikväll är det exakt en vecka sedan vi såg John Tavares återkomst till Long Island.
Tiden går så satans snabbt – och minnet av den kvällen känns fortfarande overkligt. Som om det bara var nåt jag drömde, men nä – jag har ju gott om vittnen som kan bekräfta att jag faktiskt var där.
• • •
Av’s har lagt ut en matta med klubbmärke i gästernas kabyss och tror ni inte på fan, en oförberedd Ekan är på väg att sätta 46:orna rakt i A:et när han hastar fram för att hälsa på gamle kompisen Carl Söderberg.
– Ojojoj, säger han själv förskräckt och hoppar i sista stund åt sidan.
Ett missöde av den sorten kommer definitivt att inträffa innan vi kommit tillbaka till New York om en dryg vecka…
• • •
Julia, vi ser fram emot ditt sällskap framåt småtimmarna.
Men det är en myt det där, att jag skulle tippa emot Habs särskilt ofta – och att det de gångerna skulle ha positiva effekter på dina pojkar…
• • •
Avalanche har som bekant återförenat sin mighty förstakedja och det har inte förbigått kvällens motståndare.
– Det handlar mycket om att hålla den linan i schack och inte ta utvisningar. Då ska det kunna gå bra, säger backhand-Burger.
App-app-app…de har Carl Söderberg också, det ska motståndarna passa sig för att glömma.
• • •
Om Tampa vinner ikväll, samtidigt som Montreal och Columbus förlorar under ordinarie matchtid, då är Tampa klara för slutspel – näst tidigast i hela NHL-historien.
En jag känner är lite kaxig över det – tills jag påpekar att det ju också betyder att det fortfarande finns en teoretisk chans att de missar playoff.
Då blir han lite blek.
• • •
Drygt två timmar före matchstart är det tyst och öde i American Airlines.
Så tyst, rentav, att en vaktmästare nere på isen blir frustrerad.
– How come there’s no music? What the fuck are you doing up there, hojtar han så det ekar mellan de tomma läktarvalven.
Vi undrar vi också. Kan vi inte få höra lite Jerry Lee Lewis och Wilson Pickett, som på White Elephant igår?
• • •
Med Söderberg – som han tycker att han känner mycket väl för att de träffades på Garden för tre år sedan – pratar Ekeliw penalty kill.
– Vi är bara tre som spelar i de momenten hela tiden, berättar skåningen.
– Så du gör tre byten per penalty kill då, skrockar Ekan.
Det tycker Carl är lite roligt.
• • •
Så Steve Yzerman var i Gavlerinken ikväll.
Det är lite som när jag såg Lemmy på Östersunds flygplats.
På nåt vis.
Frågan är bara: Stannade han kvar och bodde på det, efter vad han är van vid, något spartanska Winn (där jag höll på att få på käften av Owe Thörnqvist en gång) – eller bara det raka vägen hem till Lidas i Västerås?
• • •
Den gamle mannen som vaktar pressläktaren i AA-ladan är the best in business. Han har övat in namnen sen senast, så när vi kliver ur hissen under sena eftermiddagen säger han ”Hej, Jonathan” och ”Hej, Per”.
”De utvalda”, kallar vi oss nu.
• • •
Att de visar live-bilder på baseboll-matcher, spelade under ”spring training” i Florida och Arizona, på bildskärmarna i pressboxen timmar medan vi sitter och väntar på action är alldeles underbart. Det betyder nämligen att vi har våren runt hörnet nu.
• • •
Kevin Shattenkirk är alltså healthy scratch ikväll och man kan verkligen undra hur han känner sig.
Han gick ner i lön för att få komma ”hem” till ett hårdsatsande Rangers.
Då går Rangers in i en genomgripande rebuild och själv sjangserar han så till den grad att coacherna en dag föredrar Neal Pionk.
Låter inte skoj.
• • •
Tillvaron förändras allt snabbare och mycket lite är vad det en gång varit, men nattklubbsstämplar som är svåra att tvätta bort består – och symboliserar för alltid good times.

• • •
Hm, PIT gör första målet på Tårtans pojkar.
• • •
Radulov var petad mot Rangers eftersom han kom för sent till en morning skate, men ikväll spelar han igen – förutsatt att han hinner hit i tid… – och lagkamraterna tycker inte det som hänt är nån biggie.
– Han är en vuxen man och vet att han begick ett misstag. Case closed, säger Tyler Seguin.
• • •
Det här är en av mina favoritskrapor i världen. Fountain Place i Dallas – ett stycke futuristisk glasdröm.

Om den inte byggts förrän 1986 hade den varit given i vinjetten till tv-serien ”Dallas”.
• • •
Miro Heiskanen och Esa Lindell sitter intill varann i Stars omklädningsrum och i morse skrockade de mycket gott ihop på finska.
Jag tänkte att Jarkko ville veta.
• • •
Japp, då så. Two tribes är på väg att gå i clinch i downtown Dallas och till skillnad från i tisdags känns det i luften att något stort och viktigt ska hända i American Airlines Center nu.
Håll i er.

Återigen hinner en bunt matcher börja innan bloggen brakar igång i Dallas i natt, så tipsraderna kommer redan nu.

Baloo tror så här om de elva fajter på vi har på programmet:

•Boston – Florida 1
•Pittsburgh – Columbus 1 (OT)
•Ottawa – NY Islanders 2
•Detroit – NY Rangers 1 (OT)
•Tampa – Minnesota 1
•Chicago – Buffalo 1 (OT)
•Dallas – Colorado 2 (Straffar)
•Edmonton – Vancouver 1
•Arizona – Calgary 1 (OT)
•LA Kings – St. Louis 2
•San Jose – Montreal 1

Ekeliw säger så här:

•Boston – Florida 1
•Pittsburgh – Columbus 2
•Ottawa – NY Islanders 2
•Detroit – NY Rangers 2 (OT)
•Tampa – Minnesota 1
•Chicago – Buffalo 1 (OT)
•Dallas – Colorado 1
•Edmonton – Vancouver 1
•Arizona – Calgary 2
•LA Kings – St. Louis 2
•San Jose – Montreal 2 (OT)

DALLAS – NY RANGERS 1-0 (Period 1)
• • •
Så – första etappen är tillryggalagd.
Den låter vi Ondskan Ekeliw sammanfatta så här.

Ber om ursäkt för lite ljudfippel, det är jag som råkar sätta min feta tumme på mikrofonen vid några tillfällen…
• • •
Imorrn har vi en friluftsdag – och kväll – i Fort Worth och om allt går som det ska kommer mannen på videon här ovan rida mekanisk tjur.
Rapport följer i intro innan torsdagskvällens match här i Big D.
Tipsrader för onsdagens matcher kommer redan här.

Baloo:
•Washington – Philadelphia 1 (OT)
•Vancouver – Toronto 2
•Anaheim – St. Louis 2
•Vegas – Calgary 1 (OT)

Mowgli
•Washington – Philadelphia 1
•Vancouver – Toronto 2
•Anaheim – St. Louis 2 (OT)
•Vegas – Calgary 2

Slut, Dallas vinner med 1-0.
Lite mer sen – i nån form.

DALLAS – NY RANGERS 1-0 (Period 2)
• • •
Jamen, nu är det ändå en burger som ligger och sizzlar på grillen i Dallas.
John Klingberg spräcker bulgarens nolla med en vass pärla från blå och man såg i hela det bytet att han bara skulle ha in pucken – han var på som en JR Ewing med chans att blåsa Cliff Barnes på pengar där.
• • •
Glass hade de åt oss i pausen.
Jag hade inte kunnat önska mig nåt mer underbart.
Men Ekan pumpar itsället i sig popcorn som hel majsodlare i Nebraska.
Fascinerande.
• • •
Mika sliter sig igenom i ett PP och sätter en jävel i stolpen.
Det är det närmaste Rangers kommer mål i den här perioden, men de har fortfarande bara ett upp och det kan komma att straffa sig för Stars.
Man ska skaka av sig såna här motståndare när chansen finns, annars hänger de ju kvar och vad som helst kan hända.
• • •
Oväntat att Ben Bishop fortfarande står upp.
Han brukar dra upp minst en ljumske varje gång jag ser honom.
Men det är ju en period kvar.
• • •
Till och med Jarkko kapitulerar och erkänner, i en flod av sms, att Tampa är för jävla bra.
Det är Ekan nöjd med – men oron han ständigt har i bakhuvudet släpper inte.
– Det går ju nästan för bra, muttrar han emellanåt.
Supporterns eviga vånda.
• • •
Rangers har tre raka powerplay innan Stars – femton minuter in i andra – får sitt första.
Då känner vi alla på oss att det kommer att smälla direkt, men det blir bara ett stolpskott då också – signerat Tyler Seguin.
• • •
Ondskan får för sig att Burger slår fler backhand-passningar än någon annan och börjar, som den nörd han är, föra statistik i mittperioden.
Efter tio minuter ger han upp.
Då har John slagit tio vanliga passningar – och en backhand.
Ho ho.
• • •
Nu tror jag det börjar lukta korv här…

DALLAS – NY RANGERS 0-0 (Period 1)
• • •
Det vore magstarkt att påstå att The US Tour of 2019 får en rivstart.
Matchen i Big D är en rätt så typiskt småavig interconference-historia mellan två för tillfället skakiga lag som känner varandra dåligt och stämningen så avslagen att vi kan höra spelarna hojta åt varann ända upp till pressläktaren.
Om Zuke ändå varit på isen…
• • •
Det börjar dock lovande. Jana Janmark kommer fri redan i första bytet och lyckas sånär vicka in pucken, men nope – så tidigt tyckte inte Georgiev att det skulle ringa i Texas-kvällen.
Om det nu ska ringa alls.
• • •
Fast publiken i Big D är alltid lite tystlåten i vanliga grundseriematcher.
Tills det händer nåt spännande och dramatiskt.
Då kan det bli ett jävla liv.
Let’s hope.
• • •
Hur Rangers ser ut behöver vi inte ödsla mer laptop-minne på, ni vet allt om den hyggliga offensiven och en lökiga defensiven.
Men det är rätt anmärkningsvärt att Stars inte lyckas göra mer skada mot ett sådant försvar.
Horseshit behöver man väl inte säga, de är ändå närmast ledning och hade gjort ett mål eller två om det inte varit för den inspirerade bulgaren, men nog hade Burger en poäng när han talade om att de inte riktigt får till det framåt.
Nåt saknas, explosiviteten från anfallen för två säsonger sedan känns som ett minne blott.
• • •
Ekeliw – Örbys egen Travolta – tycker det är festligt att de har discokulor i taket i AA-ladan.
Och det är det ju.
• • •

Tack för vänliga ord om introt.
Ni vet hur det här, det blir lite mer liv i gubben när han kommer ut i provinserna.
• • •
Snett till höger nedanför oss sitter det en snubbe i Stars-jersey med namnet Oduya på ryggen.
Respekt.
Bara de med verklig koll vet vilken hjälte Johnny O var i sin krafts dagar.
• • •
Nånstans är det ju väldigt charmigt att Fiala hänger en skorpa i återkomsten till Jamboree-ladan.
Vad han ska hålla på och gaffla med Filip och Arvy och Ekan (ja, Ekholm alltså – inte min Ekan!) och Järnkrok.
• • •
Lite oväntat att de spelar Public Enemys ”Fight The Power” i AAC när hemmalaget får utvisning.
Inte så…Texas.
• • •
Mojo skadad, Bengan skadad, Bratten skadad, Lehner skadad…femte mars är inte svenskarnas kväll i National Hockey League.
• • •
Här brukar de duka upp med mycket smarrigt i pauserna, så nu ska vi se.

BOOM!
Med den bilden, på Ondskan Ekeliw från Örby utanför American Airlines Arena, inleds The Mowgli & Baloo Roadtrip 2019.
Första stoppet är alltså – Texas.
Ah, Texas – The Promised Land. Bredbent, storvulet, högljutt och skrävligt, men också besjälat och innerligt. Med biffar stora som hela älgkalvar och Lone Star-öl sval som sommarnatten, med Stetson-hattar bredare än Kupolen i Borlänge och boots som smäller i dammig parkett, med JR Ewing och Pamela Barnes, med juicy BBQ och fräsande chili, med Alamo och Longhorns, med Doug Sahm och Beyonce, med skarpladdade Smith & Wessons i kavajens innerficka och brummande pickup-truckar på tolvfiliga highways, med olja och american football, med ZZ Top och Dixie Chicks, med Lyndon B och Bush-familjen – och med hockeylaget Dallas Stars, just nu indraget i infernalisk streckstrid i den västra konferensen.
– Här känner jag mig hemma, förkunnar Ekan.
Det var väl det jag visste.
Nu vrider vi om startnyckeln, petar i D-växeln och kör.
Happy färd, ni som åker med oss.
• • •
Kvällen innan vi drog hit, i söndags, hade vi ju avslutningsmiddag med Sportbladets gloriösa gruppresa på klassiska stekhuset Keens på 36:e gatan och jag kan ju så här i efterhand erkänna att jag var lite orolig över att det skulle kunna bli lite stökigt i den ärevördiga miljön, men vi hade verkligen en utomordentligt trevlig stund där.
Vår ambition att spela in en podd rakt upp och ner kom visserligen på skam, det funkade inte rent logistiskt, men vi gjorde ändå några inslag – med härligt sorl i bakgrunden – som återfinns i avsnittet Ekeliw jobbat med under dagen.
Här är några bilder från den ystra tillställningen.

• • •
Som lille ettermyran Kenta redan påpekat är det alltså Rangers vi ser i Big D ikväll och jaja, dom kan man tycka att vi hör nog om i den här bloggen till vardags.
Men när vi bokade den här resan definitivt såg det fortfarande ut som att detta skulle bli Mats Zuccarellos första hemmamatch för Stars – mot Rangers.
Det hade ju varit en en vårens verkliga happenings.
Men tyvärr bröt ju norrmannen – med oturen hos en NHL-bevakare från Borlänge vid blackjack-borden i Vegas – armen efter två perioder med sitt nya lag, så det blir inget med det.
Men han dyker i alla fall upp på en presskonferens efter tisdagens morgonvärmning och ställer till med rena ståupp-showen.

När han får frågan om han såg Henke Lundqvists svarar han, brett flinande, ”ja, han är en bra skådespelare” och sen säger han att Mika ”saknar mig som om jag vore hans pojkvän och facetajmar mig varje dag”.
Hi hi.
• • •
Under flygningen ner igår – mycket smooth och händelselös, för en gångs skull – satt Ekeliw helt tyst med hörlurar i öronen på sätet intill i fyra timmar.
När jag frågade vad han lyssnade på svarade han ”några olika podcasts”.
– Vilka då
– Nja, det är NHL.
Mannen är hängiven…
• • •
Kolla här nu då – bloggen goes rörlig bild med Burger Klingberg.

Så blir det när man hängt med redaktörer som PeO Larsson och marknadskungar som Sebastian Persson några dagar – man förstår att det är dags att hotta upp saker och ting…
• • •
Nördigheten når ytterligare en dimension när vi sitter genom Stars morgonvärmning i den förtjusande AA-laddan – ”klassisk och modernt elegant på samma gång”, som min uppspelte travel companion beskriver den – och Ekan får syn på Rick Bowness, Tampas tidigare assisterande coach.
– Jag känner till och med igen hur det låter när just han blåser i pipan, påstår han.
Jisses.
• • •
Burger överdriver inte när han i klippet ovan beskriver den otippade kylan i the heart of Texas.
Alltså, jag fick slita rätt hårt för att hindra Ondskan från att lura mig till Tampa på den här resan, för där har vi varit förr och han måste ju se något nytt, men när vi landade sent i måndags kväll var det nästan så jag ångrade mig.
I Tampa – där såna som Lönta, The CEO of Everything och Smedjebacken-Uffe just nu håller hov – har de mellan 17 och 20 plus. Här är det minusgrader och så rått att det biter i Biffens boxarnäsa.
Men det ska bli varmare om något dygn och det är det viktiga för det är då Ekan ska rida på mekanisk tjur i Fort Worth.
• • •
Från general manager-konferensen i Boca Raton – tänk att de aldrig samlas i, typ, Detroit… – meddelas bland mycket annat att man överväger obligatoriskt hjälmtvång även under matchvärmningarna.
Tänk hur tokigt man kan börja tänka efter några konjak till kaffet…
Alltså, ja, jag förstår säkerhetsaspekten. Det HAR ju faktiskt inträffat olyckor med hjälmlösa lirare under de där förövningarna, men det är inte precis någon epidemi och förlåt mig, men det är enda chansen vi på läktarna har att se hur stjärnorna verkligen ser ut och vem blir inte tagen av att se exempelvis Erik Karlssons hårman i vinddraget när han gör en rush genom zonerna.
Så jag tycker nog att det även i fortsättningen bör vara upp till enskilda lag, och enskilda spelare, att avgöra den saken.
• • •
Under söndagens middag hade jag förresten Emil från Härnösand till bordet.
Han visade sig vara en läsare som är inne här minst en gång om dagen och konsumerar allt som skrivs – men aldrig kommenterat en endaste gång.
Vi pratar alltså U-båt monumentale.
En av huvudambitionerna i mitt liv är nu att få en ändring till stånd därvidlag.
U-båt-Emil, vi vet att du är här! Skicka upp i periskopet och ge dig till känna!
• • •
Innan deadline var det en del surr om att Stars eventuellt skulle trejda Mattias Janmark, men när jag säger att det måste vara skönt att ha honom kvar fyrar Burger av ett leende som indikerar att det aldrig var aktuellt.
– Nä, det tror jag inte. Han är extremt underskattad och så betydelsefull för vårt lag. Det vet dom, säger han.
Gott så.
Vi är glada över att få se ytterligare en landsman in action.
• • •
Morgonens chock, förresten:
När jag kom ut från duschen hade Ekeliw tagit fram strykbrädan och stod och jobbade med en skjorta.
Det måste vara Marknad-Sebbe som lärt honom.
• • •
Var kvällens verkliga blockbuster-match spelas hade Jarkko påmint oss om i sms redan när vi vaknade i morse.
”I natt preludium till SC-final 1 om drygt två månader. Andra och sista grundseriemötet mellan Bolts och Jets. Bom-bom-bom”, skrev han och kryddade med emojis på flygplan och blixtar.
Jaja, det där får vi se – jag förbehåller mig rätten att vara lite tveksam till Jets möjligheter att nå så långt.
Men en match värd att se lär det bli. Den i höstas, i Winnipeg, var ju en av säsongens absoluta höjdpunkter.
• • •
Nope, inte heller i Texas klarar de av att kalla Ondskans vid hans rätta namn…

Vi kan nog räkna med en hel räcka skoj varianter under resans gång.
• • •
Burger är också påfallande uppriktig om att han inte tycker att Stars spelat lika bra som de borde kunna under årets grundserie – trots att de befinner sig ovanför strecket just nu.
– Vi har faktiskt färre poäng i år än ifjol vid samma tidpunkt. Fast nu är vi ändå på wild card-plats. Det säger en del. Det är bara en sex-sju lag som är så bra att de kan spela avslappnat. Alla andra känner pressen och krigar om övriga slutspelsplatserna. Vi är till exempel inte alls lika bra som för några säsonger sedan, när vi hade pucken hela tiden. Vi får inte ihop det som vi borde, framförallt i offensiven, säger han.
Men nu är Mowgli och Baloo här, så ikväll lossnar det.
• • •
I Texas har de inga semlor.

Det låter som titeln på en bra roman.
I själva verket är det bara ett dystert faktum.
• • •
Var vi ska sedan får ni la se, men vi kommer röra oss i nordostlig riktning härifrån och ja….vi kan väl säga att vi kommer äta bbq, höra kanoner smälla och, at the end of the rainbow, klaga på gråväder.
• • •
Quinn scratchar Lias Andersson.
Ja, man kan ju inte hålla på och spela unga begåvningar i det läge Rangers befinner sig…
• • •

När de har Elvis-byster på lunchställena, då vet man att man är i God’s country.
Ville bara få det sagt.
• • •
Det har hänt vid hundratals tillfällen – och ändå känns det fortfarande lika lugubert att sitta i ”fel” tidszon och, som nu, se matcherna på östkusten börja redan vid 18.
Jag får den obehagliga känslan av att jag är sen till jobbet – och det händer aldrig.
• • •
Fan också, om Mojo får en hjärnskakning igen.
Med hans historia vore det inget annat än förfärligt.
• • •
Här sitter Ondskan och laddar för fajt – samtidigt som han klipper ett podcast-avsnitt.

Örbys king of kings!
• • •
HEK, ikväll lyfter LAGET! Jag bara känner det på mig.
• • •
Ett roligt inslag under de här resorna – för mig i alla fall… – är att jag, som en annan Fråga Lund-inventarie, får sitta och dra gamla anekdoter om arenorna och platserna vi besöker.
Här får den andäktiga publiken – alltså Jonathan – höra om All Star-festen 2007 (när Länsman var med, faktiskt), konferensfinalerna mellan Stars och Red Wings 2008, basketmatchen jag och Höken bevakade 2005, 90-talets Southfork-besök, rodeokvällen i Mesquite 2010, kvällarna på Billy Bob’s i Fort Worth 2013, Trumps valmöte sommaren 2015, fjolårets hallabaloo med Scottie Burnside och sommarens draft, när det var så satans hett att den nuvarande kylan inte ens gick att föreställa sig.
– Oj, vad spännande, säger han hela tiden och jag tror inte jag kan spåra någon ironi alls.
• • •
Rangers hade ingen morning skate, det var bara några ynglingar och scratchade spelare som var ute och rörde lite på påkarna – inklusive Henrik Lundqvist, enär bulgaren faktiskt står igen. Han såg inte direkt road ut.
• • •
Det måste sägas, jag skulle bli väldigt glad om Coyotes gick till slutspel.
• • •
Ett litet, litet sting av obehag måste jag erkänna att jag känner när speakern i American Airlines en timme före puckdrop upplyser om vad man ska göra i händelse av ”severe weather”.
Det handlar ju då huvudsakligen tornados och det är just denna tid på året de monstren börjar svepa över slätterna, bland annat här.
Snälla gud, jag vill inte se Ekan blåsa ut i en tromb över isen!.
• • •
Har ni sett bilderna på Hagelin när han spelar luftsaxofon med Tom Wilson innan de stormar ut på isen?
Clarence Clemons over there – i love it!
• • •
Det börjar bli långt, detta intro – så nu tror jag att vi knyter ihop påsen och skickar ut alla små bokstäver i rymden.
Den första matchen under Mowgli & Baloo Roadtrip 2019 börjar alldeles strax.
Enjoy!

Howdy, howdy – yours truly Biff och Ondskan är ju på roadtrip nu och sedvanligt intro kommer om några timmar.
Men ett helt gäng matcher hinner börja innan de släpper pucken där vi är, så för ordningens skull – och för att Kenta legat på i ärendet – kommer tipsraden för kvällen redan nu.
Så här påstår Baloo att det går:

•Boston – Carolina 1 (OT)
•New Jersey – Columbus 2
•NY Islanders – Ottawa 1
•Pittsburgh – Florida 1
•Tampa – Winnipeg 1 (OT)
•Nashville – Minnesota 1 (Straffar)
•Dallas – NY Rangers 1
•Colorado – Detroit 1
•Arizona – Anaheim 1
•LA Kings – Montreal 2

Och här har vi Mowglis rad – ett stående inslag den närmaste tiden.

•Boston – Carolina 1
•New Jersey – Columbus 2
•NY Islanders – Ottawa 1
•Pittsburgh – Florida 2 (OT)
•Tampa – Winnipeg 1 (OT)
•Nashville – Minnesota 1
•Dallas – NY Rangers 1
•Colorado – Detroit 1
•Arizona – Anaheim 1
•LA Kings – Montreal 2

NY RANGERS – WASHINGTON 2-3 (Slut, Straffar)
• • •
Nu fick jag vatten på kvarnen igen.
Det spelar, som jag påpekat vid åtskilliga tillfällen, ingen roll hur många hockeymatcher man bevittnat – man får nästan alltid se något man aldrig varit med om förut.
Sekvensen när bulgaren kastar klubban på Ovie och domarna inte vet hur de ska döma förrän ligan ringer från Toronto och avgör matchen…helt unheard of tidigare.
Så jag fortsätter nog gå hit, hur borta Rangers än är – för de ständigt nya upplevelserna.
• • •
Det roligaste som händer denna eftermiddag är annars att Bäckis efter matchen har vänligheten att komma upp på läktaren och hälsa på Sportbladets gäster.
Då ser det ut så här.

• • •
Nu packar jag ihop och gör mig redo för poddens första liveinspelning – med hela vår gruppresa som publik på finfint stekhus.
Sedan sticker jag och Ekan imorrn.
Vi hörs nånstans ifrån på tisdag kväll…

Haha, märkligt slut. Geogiev kastar klubban när Ovetjkin ska lägga sin straff – och det bedöms efter visst dickederande till mål.
Så Caps vinner.
Mer sen.