Nu har vi kräm i burken igen – och iver i hjärtat, svikt i steget och massor av mer eller mindre absurda observationer på lut i pannloben.
Så nu glömmer vi gårdagskvällens snoozer på Garden och laddar om för en elektrisk matiné i ett kallt men soligt och förväntansfullt Brooklyn.
Alle man på däck?
Hurra!
• • •
Det kan ha varit gurun själv – Erik Granqvist – men jag är inte hundra.
Någon med koll på målvakter sa dock för länge sedan att Robin Lehner är den största råtalangen av alla blågula målisar i NHL.
Det vill säga:
Ingen annan, inte ens Henrik Lundqvist, har samma naturliga grundförutsättningar för swinging succé på nordamerikanska mållinjer
Innan den här säsongen har han dock aldrig lyckats leva upp till sin fulla potential, annat än ögonblicksvis, och för något år sedan började jag undra om min ”källa” – Erik eller vem det nu var! – verkligen visste vad han talade om.

Men jo, det visste han.
Big Time.
Det enda han inte hade koll på var att den färgstarke göteborgaren i åtskilliga år brottats med djävulska demoner och aldrig mått i närheten av så bra som man måste göra för att kunna prestera på högsta tänkbara nivå – eller någon nivå alls, really,.
De demonerna har Robin sedan han anlände till Brooklyn och Long Island, som vi lärde oss i den skakande text han publicerade hos The Athletic i höstas, fått hjälp att avliva och se:
Plötsligt är han ligans hetaste målis och leder statistiken för såväl räddningsprocent (ja, i teknisk mening gick La Kings Jack Campbell precis om, men han har bara spelat arton matcher) och insläppta mål i snitt.
Det är riktigt värmande feelgood-story – och en bekräftelse på att jag omger mig med begåvade sanningsvittnen.
Om han får spela idag – coach Trotz vill i vanlig inte säga något mer än att ”en målvakt kommer stå” – är det anledningen till att jag åkt hit.
Om inte så är det anledningen i alla fall.
• • •
Varpu frälser oss med sin närvaro idag också – och inte bara hon.
Professor Hugosson är här som guide för en gruppresa i Hockeysveriges regi och om jag inte misstar mig helt ingår vår Chall – ja, ni vet: Åsa! – i den gruppen.
Så idag får vi Saturday Night Fever mitt på blanka eftermiddagen.
• • •
Första gången jag själv träffade Robin pågick lockout. Han lirade då, hösten 2012, i Senators AHL-lag i Binghamton och vi hade stämt träff i samband med en bortamatch i Portland, Maine.
Det hade sagts mig att han kunde vara ”svår” och temperamentsfull och jag var lite nervös, som jag så ofta blir.
Helt i onödan, visade det sig. Ja, Robin kan vara barsk, men han är också intelligent, rolig och vänlig – och kan verkligen uttrycka sig. Så vi kom väldigt bra överens, direkt – och så har det fortsatt.
Därför tycker jag årets succé är extra skitkul.
• • •
Breaking News: Vi har en svensk i Montreal Canadiens igen!
Marc Bergevin trejdade nu på förmiddagen till sig Christian Folin – och Dale Weise – från Flyers i utbyte mot David Schlemko och Byron Froese.
Inte det mest gnistrande stjärnnamnet, nej – men ändå! All blågul representation i det stora hockeymekkat är välkommen.
• • •
Strax före nyår hade duellen här i Barclays idag varit ett toppmöte monumentale.
Men nu är det bara Islanders som fortfarande tillhör tabellens elitskikt.
Avalanche har kanat utför som en en femåring på kälke i Hundfjället och slåss i desperation för att återupprätta sin status som playoff-lag.
Jag fattar inte riktigt hur det kunnat gå till. De är för bra för det. De har för många lysande superstars. De egentligen vara med och utmana Nashville och Winnipeg om herren-på-täppan-positionen i Central-divisionen.
Men går det kollektiva självförtroendet förlorat kan vilka lag som helst börja hacka – och har man samtidigt målvakter som aldrig kommer in i the zone blir det ofta besvärligt.
Det är dock min övertygelse att Gabe The Babe och hans kompisar fortfarande kan hitta rätt kurs igen och en framgång just idag, mot Trotz finkalibrerade lagmaskin, skulle kunna vara själva vändpunkten
• • •
De serverar juicy äggröra i pressloungen i Barclays idag.
Den informationen tycker jag borde värma era frusna vinterhjärtan.
• • •
Ena dagen fjorton matcher, sedan en – och nu fjorton igen.
NHL:s spelschema kan orsaka regelrätta whiplash-skador.
Dessutom kan det dagar som dessa röja en tippande bloggares totala avsaknad av koll…fast det bjussar jag på och ber härmed att få presentera dagens rad.

•Boston – LA Kings 1
•Buffalo – Detroit 1 (OT)
•New Jersey – Minnesota 2
•NY Islanders – Colorado 1 (OT)
•Philadelphia – Anaheim 1
•St. Louis – Nashville 1 (OT)
•Ottawa – Winnipeg 2
•Arizona – Dallas 1
•Edmonton – San Jose 2
•Montreal – Toronto 1
•Tampa – Pittsburgh 1
•Washington – Florida 1
•Vancouver – Calgary 2
•Vegas – Columbus 2
• • •
Nu när jag skrev ut den raden slog det mig att jag borde varit i Montreal ikväll.
Habs mot Leafs en lördagkväll i februari när de ligger tvåa och trea i divisionen…där har vi fanimig en av den här säsongens hittills mest upphetsande happenings.
• • •
Jo, Lehner står.
Hurra!
• • •
Ni är antagligen trötta på att höra om hur sjukt kallt det är i den här hallen, så jag låter väl bli att berätta det den här gången.
• • •
Match-i-matchen idag:
Gabe The Babe mot Anders Lee.
I intervjun yours truly gjorde med honom i Denver förra månaden berättade ju Gabriel att det är Lee han studerat för att få upp sin målproduktion.
Han noterade att de är likartade spelare men att Lee nätade mer för att han oftare befann sig i de mindre behagliga ytorna runt kassen och styrde och skyfflade in returer, så stockholmaren började göra likadant och vips – personligt målrekord redan efter halva grundserien.
Nu får vi se vem av herrarna som har mest gift i huggtänderna i närstriderna med Lehner respektive Varlamov.
• • •
Jag ska inte heller säga nåt om att Barclays DJ i vanlig ordning försöker spräcka trumhinnorna på oss redan under uppvärmningen.
• • •
Nej, hörrni – ska vi sätta oss tillrätta och åka då?
Den långa, fullmatade lördagen börjar nu!

NY RANGERS – CAROLINA 0-3 (Slut)
• • •
Jaha, nu har jag el – men inte mycket att säga.
Om några timmar sitter jag dock i Barclays Center för att se när Islanders går upp mot Avalanche och då föreställer jag mig att jag kan ha mer på hjärtat.
Vi hörs då.

Carolina sätter 2-0 i tom kasse med en och femton kvar, så, well, så blev det med den festen.
Liten slutrapport kommer när jag är hemma hos Sladden – och Länsman.

NY RANGERS – CAROLINA 0-0 (Period 2)
• • •
Nä, fortfarande inga mål.
Men nu händer det i alla fall lite grejor.
Vi har haft en handfull stolpskott, några puckar som glidit längs mållinjen och en och annan fin anfallskombination som hade kunnat, för att inte säga borde ha fått, den röda lampan att blinka.
Hoppet lever inför slutronden.
• • •
El-situationen?
Jag får fortfarande ingen hjälp, och nu är vi nere på 29 procent.
Om jag fortsätter snåla kanske det räcker till upplysning om slutresultatet, men slutrapport – i den mån sådan nu behövs – får definitivt vänta tills jag är hemma hos sladden igen.

NY RANGERS – CAROLINA 0-0 (Period 1)
• • •
Att vara utan el på en pressläktare känns som jag föreställer mig att det är att vara astronaut på en rymdfärja som läcker syre – om än mindre allvarligt.
En sådan jeppe tar få andetag – och jag har bara laptoppen öppen under korta stunder.
Then again – det finns inte överdrivet mycket att rapportera från de inledande 20 minuterna i denna jubileumsmatch.
Lucas Wallmark laddar på ett skott som Ferland styr i stolpen, Henke räddar ett friläge, gästerna verkar lite härskna och…ja, det är väl ungefär det.
Hemmalaget får ta och hosta upp sig.
Kvällar när The Captain gråter ska det slå gnistor om New York Rangers.
• • •
Kung Kenta håller ställningarna i spåret helt själv, noterar jag.
Inte alldeles oväntat när vi bara har en match – men din insats är ändå uppskattad, kompis.
• • •
Bästa momentet under hela firandet kommer under ”Star-Spangled Banner”.
En spotlight riktas mot en tom mikrofon vid zamboni-entrén – och så dyker John Amirante, den klassiska nationalhymnsvokalisten som gick bort förra året, upp i jumbotronen och sjunger från en gammal 1994-inspelning.
Rörande, faktiskt.
• • •
– Det är nästan ”Kill me now”-läge, suckar Varpu.
Ja, det får fan bli lite mer action i mittperioden.

– The waiting is over. And this one will last a lifetime…
I sommar är det 25 år sedan Sam Rosen fyrade av de bevingade orden.
New York Rangers hade i exakt samma ögonblick vunnit en oförglömlig Game 7 i Stanley Cup-finalen, på Madison Square Garden, och var mästare för första gången på 54 år.
Ikväll passar Manhattan-klubben på att fira jubileet med pampig ceremoni i samma hall; alla gamla mästarna paraderar på isen, högstämda tal hålls, klassiska filmklipp vevas i jumbon, Mark Messier gråter (jodå, det händer igen…) dagens spelare hedrar sina föregångare – Henrik Lundqvist exempelvis med en specialdesignad Mike Richter-mask.
Själv har jag alltid betraktat fixeringen vid den där nu kvartssekelgamla triumfen som aningen dubiös.
Jo, jag har sett, läst och hört om allt som hände den där förtrollade sommaren och jag förstår. Jag förstår att ögonblicket är ett av de allra största i New Yorks idrottshistoria, jag förstår att de som var här då aldrig kan glömma, jag förstår att det var ett “defining moment” för hela staden.
Men jag undrar likafullt om det för organisationen som sådan är helt hälsosamt att vara så uppslukad av något som hände för så länge sedan
Det är ju som att Rosens profetia om att stunden skulle sträcka sig över en hel livstid stämmer i bokstavlig mening. Rangers har de facto fastnat där, 14 juni 1994, och aldrig kommit vidare.
Då är det svårt att vinna igen och skapa ny historia, åt nästa generation.
Med det sagt har det varit en trivsam kväll, med många bekanta gamla ansikten både på isen och i pressboxen, och för allt i världen – låt inte bloggare Surman Furman hindra gamla Blueshirts-fans från att vara lite nostalgiska en kväll som denna.
• • •
Det ska spelas en match ikväll också – och som av en händelse passar Rangers på att fira det här jubileet när Carolina Hurricanes gästar stan.
De vill förstås vinna en sån här gång och finns det några garantier i NHL är det att Canes aldrig, aldrig vinner på Garden.
Nu råkar de dock vara i väldigt fin form och har häng på en slutspelsplats, så mig förvånar det inte alls om de bryter den förbannelsen just när det skulle svida som mest för storstadsdivorna…
• • •
Apropå ceremonier hissade Niklas Erikssons tröja i taket i Tegera Arena i Leksand tidigare ikväll.
Han är en av mina allra bästa vänner, en jag tycker oerhört mycket om, och vore det inte för ett tajt schema – och en omöjlig dollarkurs – hade jag varit där.
Istället får vi nöja oss med ett rungande grattis här i bloggen.
• • •
Det borde inte vara möjligt efter så många år, men jag begick ett idiotiskt rookie-misstag och glömde elkabeln till laptoppen hemma i holken idag.
Vi får se om jag kan långa kräm av någon annan med likadant uttag – annars kommer Surman Furmans maskin slockna i förtid och då får ni tampas ensamma i spåret tills jag kommer hem.
• • •
Kvällen till ära har Varpu flugit in från Finland och sitter på pressläktarstolen intill mig.
Det betyder att jag kan känna historiens vingslag på väldigt nära håll, för hon var faktiskt här redan 1994 och såg det oförglömliga Game 7-dramat live.
– Jo, suckar hon, och jag såg just hela det 94-laget nere i pressrummet. De såg så gamla ut. Och det betyder ju att även jag är gammal. Skandal.
Nänä, en lakritsdrottning blir aldrig gammal.
• • •
Kvällens Tips:
NY Rangers – Carolina 2 (OT)
– Det går sällan som man vill och planerar, så Canes tar detta. Lucas Wallmark avgör.
• • •
Själv kan jag inte påstå att jag har så jätteklara minnen av 1994 års Stanley Cup-final. Mitt fokus låg på Fotbolls-VM i USA, som precis skulle börja, och på att jag hade kommit in i mitt nya liv i Stockholm på riktigt. Men jag hörde ju om det och tänkte att ”shit, det måste vara coolt i New York nu”.
Om någon då berättat hur det skulle bli senare i livet…men det är en annan historia.
• • •
OK, nu närmar vi oss – äntligen – gametime.
Ha så kul allihop – och så ser vi hur länge jag har el i burken…

BUFFALO – CAROLINA 5-6 (Slut, OT)
FLORIDA – PITTSBURGH 3-2 (Slut, OT)
NEW JERSEY – NY ISLANDERS 1-2 (Slut, Straffar)
PHILADELPHIA – LA KINGS 2-3 (Slut, Straffar)
WASHINGTON – COLORADO 4-3 (Slut, OT)
OTTAWA – ANAHEIM 4-0 (Slut)
MONTREAL – WINNIPEG 5-2 (Slut)
DETROIT – VEGAS 3-4 (Slut)
TAMPA – ST. LOUIS 0-1 (Slut, OT)
NASHVILLE – DALLAS 3-2 (Slut, OT)
MINNESOTA – EDMONTON 1-4 (Slut)
CHICAGO – VANCOUVER 3-2 (Slut, OT)
CALGARY – SAN JOSE 2-5 (Slut)
ARIZONA – COLUMBUS 2-4 (Slut)
• • •
Jaman, för faen…jag ska precis släcka lyset när det slår mig:
Slutrapport!
Inte för att jag har så mycket mer att säga efter den här härliga överdosen – som mycket riktigt följdes av ett mastigt referat-race – men protokollet, och min lätt anala personlighet, kräver en liten slutpunkt.
Så det är bara att gå upp och författa de här små raderna, säga ”godnatt” och uttrycka en liten förhoppning om att vi hörs från fredagskvällens enda lilla match – på Garden.
Jo förresten, två saker till:
Det börjar bli absurt trångt i kön runt västra strecket nu – alla utom de fem topplagen Winnipeg, Nashville, Calgary, San Jose och Vegas är ju i praktiken inblandade i rallyt. Och så är det för jäkla coolt att Elvis redan är uppe i 25 mål.

BUFFALO – CAROLINA 5-6 (Slut, OT)
FLORIDA – PITTSBURGH 3-2 (Slut, OT)
NEW JERSEY – NY ISLANDERS 1-2 (Slut, Straffar)
PHILADELPHIA – LA KINGS 2-3 (Slut, Straffar)
WASHINGTON – COLORADO 4-3 (Slut, OT)
OTTAWA – ANAHEIM 4-0 (Slut)
MONTREAL – WINNIPEG 5-2 (Slut)
DETROIT – VEGAS 3-4 (Slut)
TAMPA – ST. LOUIS 0-1 (Slut, OT)
NASHVILLE – DALLAS 2-1 (Mitten av Period 3)
MINNESOTA – EDMONTON 0-1 (Period 1)
CHICAGO – VANCOUVER 2-2 (Period 2)
CALGARY – SAN JOSE 1-3 (Mitten av Period 2)
ARIZONA – COLUMBUS 0-2 (Mitten av Period 2)
• • •
Ja, det blev straffarnas och OT-avgörandenas kväll denna mega-omgång.
Man vet aldrig vad man får av NHL.
•Ett par snabba reflexioner:
Ducks nollade – i Ottawa. Morsning korsning. Den här säsongen är förlorad. Såvida inte GM Murray inser vad som måste göras och sparkar Gubben.
•Adrian Kempe är inne ett ruggigt stim och tro på fan – nu hakar ju även Kings på i väst-racet.
•För andra gången på en vecka slutar en Tampa-match 0-0. Var har Ekeliws pojkar gjort av det torra krutet?
•Det är roligt när HEK blir lite förbannad…
•Det blir Carolina som tar en plats i östra slutspelet – på bekostnad av…någon.
•Man blir extremt mätt när Länsman gör sin godaste köttfärssås.
Nu: Dags för lille Biffen att ringa några samtal och skriva ett och annat referat.

BUFFALO – CAROLINA 2-2 (Period 2)
FLORIDA – PITTSBURGH 2-1 (Period 2)
NEW JERSEY – NY ISLANDERS 1-1 (Period 2)
PHILADELPHIA – LA KINGS 1-2 (Period 2)
WASHINGTON – COLORADO 2-1 (Period 2)
OTTAWA – ANAHEIM 1-0 (Mitten av Period 2)
MONTREAL – WINNIPEG 2-1 (Mitten av Period 2)
DETROIT – VEGAS 1-2 (Mitten av Period 2)
TAMPA – ST. LOUIS 0-0 (Mitten av Period 2)
NASHVILLE – DALLAS 1-0 (Period 1)
MINNESOTA – EDMONTON 0-1 (Period 1)
CHICAGO – VANCOUVER 0-0 (Mitten av Period 1)
• • •
Om Caps inte spelat bättre än så här mot Avalanche i mitten av november hade de blivit krossade.
Nu leder de istället – för Gabbes gäng har verkligen tappat det mesta sedan dess och ser numer direkt bräckliga ut.
Märkligt.
• • •
Läser att BB&T och SunTrust gått samman i den första stora bankfusionen i USA på drygt tio år.
Betyder det att den öde hallen i södra Florida får nytt namn nu?
SunTrust skulle ligga betydligt bättre i munnen än traggliga BB&T.
• • •
Ett av Av’s största problem under hela den svacka som tog sin början redan i december är att både Varlamov och Grubauer varit tämligen mediokra.
Kanske är det Sakic som ska gå efter Bobrosvsky?
• • •
Härligt att se en gammal hjälte som John J i spåret igen.
Välkommen – du har varit saknad!
• • •
Oh, nu dukar Länsman fram middagen, så jag försvinner en stund!

BUFFALO – CAROLINA 0-1 (Period 1)
FLORIDA – PITTSBURGH 1-0 (Period 1)
NEW JERSEY – NY ISLANDERS 1-1 (Period 1)
PHILADELPHIA – LA KINGS 0-1 (Period 1)
WASHINGTON – COLORADO 1-0 (Period 1)
OTTAWA – ANAHEIM 1-0 (Mitten av Period 1)
MONTREAL – WINNIPEG 0-1 (Mitten av Period 1
DETROIT – VEGAS 0-0 (Mitten av Period 1)
TAMPA – ST. LOUIS 0-0 (Mitten av Period 1)
• • •
Se vad bra det blir när hemmalaget – Buffalo – har vita tröjor och gästerna sina vanliga, i det här fallet röda, ställ.
Så borde det alltid, alltid vara.
• • •
Burra hugger in en cannoli i Betongbunkern och ja, även för honom är det av avgörande vikt att varva upp nu. Annars kan han få skicka flyttkort de närmaste veckorna.
Men Bäckis till synes helt korrekta mål dömer de bort.
Meh.
• • •
Theo Tiger, det är på hösten tidsskillnaden bara är annorlunda under en vecka. På vårsidan får vi alltid tre ljuvliga veckor i detta paradis.
• • •
Något tycks verkligen vara off hos Pens. Var trejden förra veckan ett misslyckande? Brassard tycks vilja upplysa GM Rutherford om det och spelar fram till ett mål signerat Dadonov.
• • •
Precis nu kom det mail från Islanders om att jag har ackreditering till matinén i Brooklyn på lördag.
Så nu vet ni varifrån ni får liveblogg då.
• • •
Nä, Donald Ducks hamnar i underläge igen.
Jesus Kristus.
• • •
Nu ska vi se om att det går att locka ut Länsman i köket så han kan veva igång den där slarvsyltan…förlåt, köttfärssåsen.