Slut, Jets håller undan och vinner med 4-2.
En liten slutskvätt kommer, men det dröjer och det är inget någon behöver sitta vaken och vänta på. Jag har ju bara varit här hemma hela kvällen.

WINNIPEG – VEGAS 4-2 (Period 2)
• • •
Det känns som att det är över när Scheifele styr in den fenomenala Big Bufs 4-1-mål – för det borde liksom ta luften ur riddare som vid det laget karskat upp sig avsevärt.
Men tammefan:
De fortsätter karska, reducerar på nytt och ännu är den här eminenta matchen inte avgjord.
Härligt, det!
• • •
Wild Bill skjuter skarpt i alla lägen.
Det är dags att inse även för de stats-nördar som inte kan släppa sina dogmer kring skottprocent:
Han är the real deal – och framförallt mördande effektiv.
• • •
Trots att hemmahjältarna leder blir den där omvittnat sjövilda hallen egendomligt tyst varje gång motståndarna gör mål.

Det är som att de som är där inte riktigt accepterar att det faktiskt är ett annat lag på isen som också kan scora…
• • •
I Storstockholm bodde det förra året 2 308 143, enligt samma Wikipedia.
Så Sveriges största stad hade hamnat på 18:e plats bland NHL-städerna, mellan St. Louis och Pittsburgh.
Then again, vi skulle med våra 9.9 hamna först trea om vi vägde in hela landet i ekvationen.
• • •
Det är ju ofattbart att Wheeler missar öppet mål strax innan 4-1-cannolin.
Men det är kanske som Runsten säger i spåret:
Han är fortfarande skakad efter det ofrivilliga besöket i Vegas bås.
• • •
Det verkar fåfängt att drömma om det som hände i AHL-slutspelet mellan Leigh Valley och Charlotte förra veckan ska hända här också.
Det blev fem OT-perioder – alltså först tre vanliga perioder och sen fem till! – innan Leigh Valley avgjorde och Lyon, ni vet han i Flyers, stoppade nästan 100 skott!
Nu är det grymma Toronto Marlies och mot Leigh Valley i östra konferensfinalen och Texas Stars mot Rockford Ice Hogs (Blackhawks farmarlag) i den västra.
• • •
Det är vad jag kan se en helt schysst tackling James Neal knockar Toby Enström med, men fan om Nordingrås finest är skadad igen. Då går mitt hjärta sönder.
• • •
Här har vi muttrat om honom ibland, men i den här serien kan nog Ryan Reaves bli nytt för riddarna.
• • •
Nu tar vi och klipper till med lite kaffe i östra Midtown – så det sista vi smakar på om tornados kommer och sveper ner hela skrapan är riktigt gott.


WINNIPEG – VEGAS 3-1 (Period 1)
• • •
Ja, ni ser ju själva.
Oj oj oj…
Riddarna blir första halvan av inledningsperioden tagna till the cleaners av maskinen från prärien, verkar snudd på chockade över vad de stött på för nånting och ser så chanslösa ut att fler än Frankie Frankenstein i vårt spår hinner tänka ”sweep”.
Men ni har hört det förr:
The Misfits blir aldrig riktigt skakade några längre stunder, hostar upp sig, får in en en lite enkel reducering och sedan blir det ju match.
Skoj!
• • •
Sparkapitalet i Laine, sa vi nåt om det?
Han får den perfekta starten på serien när han smäller in den makalösa släggan i matchens första PP.
Hur oerhört lättad han är över det ser man när de zoomar in honom på bänken strax efteråt.
Det verkligen glöder i de finländska ögonen.
• • •
Lite oväntat att NBC sänder den här matchen på sin vanliga, stora prime time-kanal.
Tittarsiffrorna lär inte ens nå anklarna på en genomsnittlig daytime-såpa.
Men som Athletic-skribenten Chris Vannini mycket klokt skrev på twitter häromdagen:
”Don’t be that person who talks about TV ratings like they actually matter to you. Enjoy sports”.
Exactemente!
• • •
Woah, Lill-Pröjsarn och Anders Hedberg inzoomad – medan de står och pratar med gamle skitgubben Bobby Hull. Strax intill står Thomas Steen också, Alex farsa – en sann ikon i Winnipeg.
• • • 
Jag tyckte också det såg ut som att pucken var över blå strax innan 2-0-målet men om den varit det hade ju Gallant och hans medarbetare sett det på sina skärmar och begärt koll.
• • •
Big Buf är fortfarande min hetaste Conn Smythe-kandidat.
Han är betydelsefull på så oerhört många sätt.
• • •
Golden Knights har ingen misfit som spelade i Winnipeg förra säsongen. De plockade Chris Thorburn i draften, men han försvann till St. Louis innan han ens hade sett Eiffeltorn-kopian utanför Paris Vegas.
Det är förstås därför det här händer. Ingen brinner av revanschlystnad…
• • • 
Det tristaste med att Preds fått gå hem är att vi inte får höra några superstars sjunga nationalsånger längre (nja, egentligen är det en hel lista med saker, med Martin’s BBQ och honky tonk på Robert’s Western World i topp)
Men hey, hela MTS Bello Place i ”O Canada” är inte dumt det heller.
• • •
Det här säger också något om den äldre versionen av Flower.
För några år sedan hade han brutit ihop efter den här tuffa starten.
Nu står han lugnt kvar, gaskar upp sig och börjar rada upp förträffliga räddningar.
Att MTS börjat skandera ”We want Subban” bara taggar honom, gissar jag.
• • •
Jag har inte hört en sekund av Eurovision-numren, men är ändå glad för Markus Larsson och de andra kollegornas skull att just Israel vann.
Det var yours truly som VAR Markus förra gången tävlingen hölls i Jerusalem, 1999, och ingen upplevelse i den svängen var häftigare.
Det, bör jag kanske understryka, har inget med politik att göra. Jerusalem var bara en fantastisk stad att besöka.
• • •
Kvällens kommentar kommer från Tobbesv i spåret:
”Första 8 var det som de släppt in ett par blodiga sälar i en lagun full med hungriga hajar.”
Lysande, min vän!
• • •
Nu rullar det plötsligt förbi tornado-varning på min tv-skärm.
Sådana vill vi på 48:e våningen helst inte ha…

Det har gått 280 år sedan staden Winnipeg grundades – och vid inget tillfälle sedan den dagen 1738 har de som bott och bor där upplevt något lika stort, lika högtidligt och lika upphetsande som det som inträffar vid 18.00, lokal tid, lördagen 12 maj 2018.
Det lokala hockeylaget – Jets – ska för första gången i historien spela konferensfinal, kan tillryggalägga första etappen av en resa mot själva Stanley Cup-finalen och tiden står verkligen stilla strax norr om 49:e breddgraden.
Överdriver jag?
Inte mycket.
Winnipeg är den klart minsta nordamerikanska staden med ett NHL-lag, utslängd på en vindpinad prärie långt från allt annat, härdad i ett av de strängaste vinterklimaten på de befolkade delarna av planeten så vid sidan av syre, föda och tillgången till rejäla dunjackor finns inget som betyder mer än hockey.
De har liksom inget annat
Det är som bandy i Ljusdal, fisk i Lysekil och Gud i Vatikanstaten.
Ta bort det – och kvar finns bara vakuum.
Så detta, kvällens match mot Vegas Golden Knights och den i övermorgon – plus de som eventuellt följer efter det – hör verkligen till milstolparna i stadens historia.
Redan under de inledande playoff-serierna mot Minnesota och Nashville har innevånarna ställt till med såna rungande folkfester att de lokala myndigheterna måste stämma i bäcken inför konferensfinalerna.
”Vi kan bara ta in 25 000 personer på stora viewing-partyt downtown under Game 1”, varnade borgmästaren häromdagen,
”Bara” 25 000, ja…holy macaroni.
Må gud vara med hela bygden.
Det här blir nåt Winnipeg och Manitoba aldrig, aldrig glömmer.
• • •
Jamen, effektiviteten mitt i all tröttma under det här dygnet i New York – den har varit i klass med Washington Capitals i powerplay.
Kemtvätt hit och vanlig tvätt dit, räkningar på brevlådan där och skägget ansat hos barberaren där, skjortköp i Harlem och nya kalsonger på Bloomingdale’s – och så en mugg Latte i det förföriska vimlet på Astor Place i eftermiddags.
Biffen is on a roll och nu pigg som den berömda torpeden igen. Hinner de bli klara i tid MTS Place är det nästan så jag måste göra överraskande comeback på några av stambarerna framåt midnatt..
• • •
Mitt i denna historiska karneval, som den mellersta provinsen i Kanada längtat efter i eviga tider, landar alltså expansionslaget Vegas Golden Knights.
Det är något lugubert med det.
När ett lag som Jets för första gången går så här långt borde det på nåt vis vara en Original Six-klassiker de får möta.
Men nope.
Det blir ett Original 31-lag, som suveräne cynikern Dave Lozo hävdar att vi snart kommer säga.
Nå, Knights ska föreställa kanonmat nu – det är den rollen lag som inte existerat mer än ett år får sig tilldelad i just denna typ av storyline – men vi får väl se.
Om det är något Riddarna gillar är det att trots oddsen…
• • •
Ni ska inte tro att jag ligger och snarkar långt in på förmiddagen bara för att det blivit lite ont om sömn några veckor.
Strax efter nio morse ringde Bengan Hörnqvist (!) och väckte mig med det slutgiltiga beskedet att han spelar VM.
Då var det såklart bara att hoppa upp och smattra ihop en text om det lätt otroliga i att krigaren från Sollentuna inte väljer att vila fast han spelat så fruktansvärt mycket hockey de senaste två åren.
Sen – ut på stan och jaga.
Som kungen – han i Drottningholm, inte han på Madison Square
Garden – i all sin vishet en gång sa;
Det kommer inga stekta sparvar flygande om man inte själv bemödar sig…
• • •
Vi ska inte överdriva Winnipegs ringa storlek här.
Det är inte Nordamerikas Orsa de lirar i, Jets.
Hela storstadsområdet har de facto över 700 000 innevånare.
Men samtidigt:
Det är inte mycket mer än en fjärdedel av hur många som bor i i Vegas, också det räknat som en rätt beskedlig stad i sammanhanget.
En så förhållandevis liten marknad ska enligt de strikt kommersiella naturlagar NHL följe inte kunna ha ett professionellt idrottslag, men Winnipeg har det ändå.
Naturligtvis är det just därför det är så kul att Jets har såna framgångar just nu.
Här är hela listan på befolkningsmängd i de 28 städerna som bjuder på NHL-hockey (New York och LA har ju fler än ett lag, därför handlar det bara om 28).
1. New York, 20 320 876
2. Los Angeles, 13 353 907
3. Chicago, 9 533 040
4. Dallas, 7 399 662
5. Washington DC, 6 216 589
6. Miami/Fort Lauderdale, 6 158 824
7. Philadelphia, 6 096 120
8. Toronto, 5 429 524
9. Boston, 4 836 531
10. Phoenix, 4 737 270
11. San Jose/San Francisco, 4 727 357
12. Detroit, 4 313 002
13. Montreal, 3 519 595
14. Minneapolis/St. Paul, 3 600 618
15. Tampa, 3 091 399
16. Denver, 2 888 227
17. St. Louis, 2 807 338
18. Pittsburgh, 2 333 367
19. Vancouver, 2 264 823
20. Las Vegas, 2 204 079
21. Columbus, 2 078 725
22. Nashville, 1 903 045
23. Raleigh, 1 355 079
24. Calgary, 1 237 656
25. Buffalo, 1 136 856
26. Edmonton, 1 062 643
27. Ottawa, 989 657
28. Winnipeg 711 925.
Statistiken gäller de så kallade metropolitan-områdena – vi är till exempel ”bara” åtta och en halv miljon i New York Citys fem riktiga stadsdelar och över 20 först när vi räknar in Long Island, norra Jersey, Westchester och så vidare – och uppgifterna, hämtade från Wikipedia, är daterade 2017.
• • •
När Brooksie först nämnde att Old School Lou kan komma att hamna i New York Islanders trodde jag bara han hittade på, men som vanligt visste NY Post-oraklet vad han talade om.
Den 75-årige bossarnas boss ser verkligen ut att få en framträdande roll på ön.
Då jävlar, då kan det faktiskt börja hända saker där ute.
• • •
Jo, jag har givetvis surfat grundligt för att få fram uppgifterna om att Winnipeg grundades 1783 – sån information har jag, kanske chockartat för somliga av er (ho ho!), inte i huvudet.
Då hette staden Fort Rouge, för övrigt. Därefter blev den Fort Garry – och först 1873 drog man till med namnet Winnipeg.
Se där, dagens lilla historielektion.
• • • 
Bäckis gör comeback på tisdag, för då dyker bloggen upp i Betongbunkern och…mja, det säger sig bara självt att han spelar.
• • •
Now, det här kan nu bara vara början på en historisk vår i Winnipeg.
Om några veckor följer ju, eventuellt, en Stanley Cup-final.
Personligen har jag svårt att se att det ska kunna bli på något annat sätt.
Mm, Knights slog ut Kings och Sharks och det är otroligt imponerande, men Jets är ett helt annat slags animal i detta playoff.
De har fruktansvärt stora, och samtidigt skickliga och snabba, monsterbackar som kommer mosa Wild Bill, Marchessault och Reilly Smith i sargerna. De har två kedjor som egentligen är regelrätta förstakedjor båda två. De har rollspelare som sköter sitt helt perfekt. De har en målvakt som tror att han är king of the world. De har pondus och swagger och feeling – och dessutom har de sparkapital i form ev Patrik Laine.
Han var bra mot Predators han också, men gjorde inte mål med samma frekvens som möjligt. Får han igång den detaljen – oh baby!
Kort sagt:
Jets ser verkligen ut som ett mästarlag, det går bara inte att komma runt.
• • •
Pudding forever!
Nu börjar det för övrigt bli bråttom vad gäller honom. Jag har alltid tänkt att jag någon gång ska göra en liveblogg med Tre Kronors legendariske materialare – alltså följa honom som en skugga under en match – och blogga samtidigt.
Men han tänker tydligen lägga av om ett år, så fan, planeringsbordet måste fram.
• • •
Om Vegas – som ju har Flower, vi ska inte glömma det – kan ta en match i MTS Bell är det helt fantastiskt. Och förlorar de båda är det ändå ingen katastrof. Förhoppningsvis kan de vila lite i den insikten och ändå, som det heter, spela ut.
• • •
Mina amigos, U-båtar såväl som spåret-stammisar:
Låt oss ha en skojig lördagkväll ihop nu när det är time för det hittills största som hänt i staden Winnipeg.

TAMPA – WASHINGTON 2-4 (Slut)
• • •
Yes sir, en av Caps bästa playoff-matcher under hela Ovetjkin & Bäckström-eran.
Snudd på perfekt.
Fortsätter det likadant får vi se finalhockey i Bunkern om några veckor.
Dock:
Bolts kan väldigt mycket bättre än så här, så jag väntar med att dra FÖR långtgående slutsatser.
• • •
Vad jag däremot inte tänker vänta med är att sova.
Är nu så trött att jag nästan gråter.
Men när västfinalen börjar kommande natt spinner jag som en hungrig leopard igen.
Vi hörs då!

TAMPA – WASHINGTON 0-4 (Period 2)
• • •
– Jag fattar inte vad som händer, kvider en mig närstående Örby-bo i dystra sms.
Men då kan jag berätta:
Caps spinner på alla cylindrar och kör över ett håglöst Tampa som tydligen inte reagerar bättre uppehåll än vad is gör på värme och nu skiter en lök inför sina fans.
• • •
På grund av en viss dansk blir det, som Svenska Fans LA Kings-skribent Marcus Anders påpekade på Twitter tidigare idag, lite lustigt att studera Capitals forwarduppställning på papper.
Som ikväll, när det står så här:
”Vrana-Eller-Oshie”.
Ja, vem är det nu då – Vrana eller Oshie?
Hoho!
• • •
Å andra sidan:
Om alla i Tampa-båset kunde räkna hade det förmodligen varit 1-1 efter första.
Då hade denna inledande duell med all säkerhet haft en annan look,
• • •
Jag hör era synpunkter om nya spåret och vidarebefordrar till teknisk personal. Huruvida vi får någon respons därifrån får vi se, jag garanterar inget.
• • •
Coach Cooper får ta fram piskan och iscensätta ny bootcamp imorrn.
Det är tydligen bara så man kan få igång laget han tränar.
• • •
Jag gillar Orlov!
• • •
Nu:
En snabb nap.

TAMPA – WASHINGTON 0-2 (Period 1)
• • •
Ja, nog slår det gnistor om Caps ikväll.
De ser ut som ett lag som just brutit en förbannelse och gjort sig kvitt brutal press de levt med i många år och nu bara känner sprudlande glädje över att spela hockey…och, well, just ett sådant lag är de ju också.
Det kommer, låter de liksom meddela, bli åka av nu.
• • •
Lightning slår det däremot inga gnistor om.
Inget annat heller.
De tycks lika trögstartade som i Bruins-serien och bjuder framförallt flott och generöst i egen zon.
Hallå, pojkar!
Ni är i konferensfinal och faktiskt – den har börjat.
• • •

Det är inte bara spelarna i Caps som skälver av lycka i den här nya situationen.
Fansen, med Taddson, i spetsen ser på världen med helt ny, optimistisk blick också.
Ångesten är begravd, kvar finns bara hopp och glädje, känns det som.
Underbart att bevittna efter alla mörka år.
• • •
Synd att Bolts hade halva laget på isen där i slutet. Det var ju jädra grant mål Kuch gjorde – och helt korrekt fick bortdömt.
Istället hugger landsmannen Ovetjkin till bara sekunder senare och pang – 0-2.
Ojvoj.
• • •
Sorry, Åsa – såg din bracket-sammanfattning först nu. Jag kom hem sent under eftermiddagen och eftersom det ska bli helg blev det ett satans stressande för att få ärenden uträttade i tid, men du vet att vi alla uppskattar dina insatser som bracket-boss.
Du är bäst!
• • •
Jag tyckte först de sa att nån som är 232 år skulle sjunga nationalsången.
Det hade varit imponerande.
• • •
Steven med Kniven – Stamkos alltså – ser piggare och piggare ut för varje match nu.
Det gjorde nog inget att han äntligen fick smaska in ett av sina karaktäristiska direktskott härförleden.
• • •
Det brukade vara Washington som hade sin egen astronaut i Betongbunkern.
Nu är det Caps som har en i Amalie – och han dansar alltså kycklingdansen för Holtby.
Men så kan han ju försöka distrahera zen-buddisten om han vill.
Han – Holtby – såg inte ens det där, fast han stod alldeles intill
• • •
Det är tjeckerna Kempny och Vrana som introducerat Bäckis för snuset Oden och efter att sånär ha blivit däckad av en prilla är jag inte det minsta förvånad över att de är så pigga ikväll.
Ett par korn av den där giftet är som en elektrisk stöt.
• • •
Nu ska här bryggas kaffe, för satan vad trött det plötsligt visar sig att jag är.

Känslan just nu:

Som när en lång, bökig red eye-flygning äntligen är över – och just som väskan kommer tuffande på bagagebandet ringer de från redaktionen och säger att, sorry, du måste hoppa på första bästa kärra och flyga tillbaka till Långtbortistan.
Ah, shit. liksom…
Vi, eller i alla fall jag, har ju inte haft minsta chans att smälta den omtumlande upplösningen av andra Stanley Cup-omgången, men mindre än ett dygn efter Game 7-urladdningen i Bridgestone stressar NHL alltså igång konferensfinalerna.
Det är såklart inte hela världen och jag lovar sluta gnälla i ämnet efter det här lilla utbrottet (såvida de inte hastar in i finalen på samma sätt…då jävlar!), men det hade varit så skönt om vi fått ladda om, emotionellt såväl som intellektuellt. Om vi givits möjlighet att hämta andan. Om vi kunnat ratta in den nya frekvensen utan att ekot från senaste sändningen fortfarande ringer i antennen.
Fast det är som det är, så nu skiter vi det och rasslar igång motorn igen, för om vi nu ska fullfölja flygmetaforen är det ju ändå en underbar destination vi återvänder till direkt!
Och då låter det så här:
Ladies and gentlemen, vi started our final approach to The Conference Finals of The Stanley Cup Playoffs 2018. Please make sure your seat backs and tray tables are in their full upright position, and that your seatbelt is securely fastened. And be excited. Be very excited!
• • •
Deppet på Broadway igår kväll?
Säkert monumentalt.
Men det vet jag inget om, för jag satt kvar i Bridgestone till 02.00 och hamrade text. Sedan åkte jag raka vägen till hotellet, sov några timmar, tog mig till flygplatsen, skadade hem till New York på litet plan och har nu landat i korresoffan.
Sure, det hade varit coolare att flyga direkt till Tampa eller Winnipeg – vilket åtskilliga av de nordamerikanska kollegorna gjorde – men jag var absolut tvungen att ta mig hem, bland annat för att fylla på snuslagret, och när jag nu ändå är här sitter jag kvar i korresoffan hela helgen.
Så:
Korresoffan-blogg några dygn.
Det blir trevligt det med, jag lovar!
• • •
Vad har vi…11 maj, right?
Bortsett från konstiga 2013, när allting blev framskjutet på grund av lockouten, har jag aldrig sett Washington Capitals spela hockey den här tiden på året.
Det känns riktigt kittlande – tycker jag.
Tänk då hur det ska vara för Ovie och Bäckis och Carlson på Taket och de andra.
Jag säger det igen:
Bolts har kanske ett aningen bättre lag på det så kallade papperet, men Caps är ingalunda jättemycket sämre på någon punkt och omöjligt är det inte att de kommer vara ostoppbara nu när alla spärrar släppt.
• • •
Mitt försök att tippa andrarundan gick sådär, får man säga.
Jag hade fyra fel – av fyra möjliga.
Och då rasslar det omedelbart till i mailburk och på sociala medier om vilken värdelös idiot jag är som inte fattar nånting.
Aningen tröttsamt.
Ett tips är per definition en gissning, inte ett påstående av typen ”så här vet jag med bestämdhet att det går”. Ibland har man tur och får in några gissningar, andra gånger inte alls.
Och lika lite som jag inbillar mig att lyckade chansningar indikerar att jag är nåt slags allvetande snille, lika lite går jag med på att ett antal bommar säger den totala motsatsen.
Det går som det går och inte en jävel vet nånting på förhand.
• • •
Then again, det är knappast något fel på Bolts självförtroende heller.
Efter den inledande förlusten i Amalie spolade de faktiskt av mäktiga Bruins i fyra raka och känner sig antagligen världsbäst i största allmänhet.
Först får de dock visa att de lärt sig hantera långa uppehåll.
De har inte spelat sedan i söndags och senast gick det ju sådär efter den sortens paus.
• • •
Från Lou Lamoriello, 75, till Kyle Dubas, 31…
Maple Leafs-Presidenten Shanahan räds i alla fall inte kontraster när han tillsätter tjänster.
Men för fan, applåder från bloggen. Det är bara lovvärt att testa något helt nytt och djärvt.
Dock:
Man behöver vara en särskild typ av karaktär för att vid den åldern känna sig bekväm med att vara Mike Babcocks boss…I’m just saying.
• • •
Turbulens borde förbjudas.
• • •

Som både Taddson och Ekeliw påpekat – den ene förtjust, den andre ängsligt – finns det få lag The Great Eight Ovetjkin terroriserat så brutalt genom åren som Tampa Bay.
På den tiden bägge lagen ingick i den något ojämna Southeast-divisionen vräkte han in så många mål att de känsliga själarna där nere till slut blev kränkta.
Det är andra tider ny, trupperna har bytts ut flera gånger om, men konstigt nog:
Sånt där har en tendens att fortsätta betyda en del.
• • •
Igår kväll bara muttrade de, av förståeliga skäl, när VM-frågan kom upp, men ni har ju under dagen sett vad som hänt:
Flipper Forsberg, Eky Ekholm och Hackspetten från Kusmark har alla tackat ja till VM och sitter snart på flygplan på väg mot Köpenhamn.
Grattis, Sverige.
Det är en fantastisk trio hockeyspelare som kommer hem och hjälper till.
• • •
Nope, Bäckis kan inte spela ikväll heller.
För jävligt.
Däremot verkar det som att Burra gör comeback – och dessutom är ju Tom Wilson tillbaka efter sin avstängning.
Fansen får försöka vara glada åt det så länge.
• • •
Kampen om bästa svenska slutspelsskägget står nu mellan två ångermanlänningar.
Victor Hedman och Tobias Enström.
– Och då har jag ändå ansat mitt, påpekade Tobbe efter matchen igår.
Vigge får alltså ligga i om han ska ta kompisen.
Övriga?
Mja, där är det lite glest mellan stråna.

• • •
Och där landar vi.
Welcome to The First Conference Final 2018, where the time is…Gametime!

NASHVILLE – WINNIPEG 1-5 (Slut)
• • •
Jets till konferensfinal…
Vilken liten godbit ändå.
Laget på NHL:s minsta marknad, som spelar i ligans minsta hall, och har minsta budgeten av alla, trotsar själva naturlagarna och Gary Bettmans önskemål och tar över på största scenen.
Fatta vad det betyder där uppe.
Winnipeg har, i princip, bara hockey och länge hade de inte ens det; ursprungliga Jets flyttades ju, till allmän heartbreak, till Phoenix 1996 och inte förrän 2011 fick de 705 000 som bor i Manitoba-präriens enda riktiga stad ett nytt NHL-lag.
Nu är de herre på täppan i västra konferensen – och snart kanske i hela NHL.
Ojvoj, faktiskt
• • •
I Nashville har drömmen om revansch för finalförlusten mot Pittsburgh pulserat i nästan ett år och efter alla till synes smarta moves av GM Poile såg det länge ut som att Predators faktiskt var oslagbara.
Men ikväll krossades den drömmen. Säsongen är över och en lång sommar väntar.
Det var verkligen inte vad gossarna i laget hade förväntat sig, det syns tydligt när de tysta vandrar omkring i omklädningsrummet och klappar om varandra
Det är inte kul att bevittna, förtvivlan och sorgen hänger verkligen tung under det låga taket.
• • •
Kevin Cheveldayoff, Jets GM, ska ha enormt mycket cred för den här framgången.
Det var ju han som trejdade till sig Paul Stastny i slutet av feburari och snacka om fynd.
Han, Peter Stastnys 32-årige son, var inte bara magnifik i denna Game 7. Han är ju den sista pusselbiten som fullbordat en lagets contender-status.
• • •
Allra mest otröstlig inne i Preds-kabinen är Pekka Rinne.
De där två skitmålen i första perioden kommer, förstår man direkt, förfölja honom tills han får redemption med en Stanley Cup-titel – och en sådan är det allt annat än säkert att han nånsin vinner.
– Jag känner mig extremt skyldig till att vår säsong slutar redan nu. Jag svek mina lagkamrater under säsongens största match, det känns fruktansvärt, säger han.
Fy satan.
• • •
Vi har hela tiden sagt och tänkt och tyckt att segraren i den här serien kommer vara omedelbar Stanley Cup-favorit och absolut – så känns det nu också.
Det lär åtminstone bli finalmatcher i MTS Bell Place.
Som en känd hockeytyckare uttrycker det i hissen på väg ner efteråt:
– Om Vegas slår ut detta Winnipeg, då vet jag ingenting om ishockey.
• • •
Medan Stastny varit en dundersuccé i Jets går det inte att beskriva Kyle Turris och Nick Bonino på samma sätt.
Solida under grundserien, sure – men när det väl gällde var de inte mycket att hålla i handen.
Man vet aldrig.
Spelare kan vara hur skickliga som helst, men de ska passa in i gruppen också.
• • •
”Den bästa match som spelats” blev ju inte detta.
Långt därifrån.
Jets var för lugna och kloka och behärskade efter den där inledande duon mål.
Men även slikt har sin tjusning – och jag glömmer aldrig elektriciteten inför puckdrop.
• • •
Well well, det blir inga fler sittningar på Martin’s BBQ den här våren – och The CEO of Everything formligen gråter i sms:n han skickar över Atlanten.
Istället får vi försöka roa oss i Tampa, Washington, Vegas och Winnipeg.
Ska nog gå det med.
På grund av det hutlöst komprimerade schemat börjar jag dock konferensfinal-rundan hemma i korresoffan.
Jo, jag måste ovillkorligen hem i morrn för att ordna lite praktiska saker och sitter kvar där över helgen.
Så, mina vänner:
Tack för den här omgången.
Nu kastar vi oss över nästa.

Det var det.
Jets vinner mycket välförtjänt, med 5-1 efter tomt kasse-mål av oerhörde Scheifele, och kommer spela konferensfinal mot Vegas – och President’s Trophy-vinnarna går på sommarlov.
En slutrapport kommer, men det dröjer för nu ska det produceras mycket material.