Nu eller aldrig.
Ja, vid Gud och allt som är heligt:
Nu. Eller. Aldrig.
Ingen säger så, ingen använder den olycksbådande terminologin, men alla vet ändå att det är exakt vad Washington Capitals har att förhålla sig till denna molniga majmåndag i Pittsburgh, Pennsylvania.
När de nu, för första gången under hela Ovetjkin & Bäckström-eran, har Penguins i brygga och kan slå ut dem utan att den eviga rivalen samtidigt är i besittning av egen elimination-bössa, måste de ovillkorligen ta den.
Det är bästa chansen att bryta den förödande omgång 2-förbannelsen och dräpa pingvin-demonen de nånsin haft och det finns inga som helst garantier att den någonsin kommer igen.
I teknisk och formell mening finns det förstås ett skyddsnät, de får ytterligare en chans om de förlorar, men det är en chimär.
Att vara Caps och hoppas på triumf i ännu en Game 7 mot Pittsburgh Penguins hemma i Capital One Arena är som att vara Louisiana-kusten och hoppas att ”det går bättre den här gången” när en Kategori 5-orkan kommer stävande genom Mexikanska Golfen.
This is it.
The moment of Truth.
Ögonblicket laget, klubben, ja hela Washington DC, väntat på om inte hela livet så i alla fall i decennier.
Det verkar också som att de inblandade själva inser vad det är för slags vägskäl de befinner sig vid.
– Det här är antagligen den viktigaste, och svåraste, uppgiften de flesta av oss någonsin stått inför, säger exempelvis TJ Oshie.
Så ödesmättat uttrycker man sig inte om man inte vet att det som ska hända kan komma att definiera återstoden av ens karriär, vem man är och varför man gör det man gör.
Och det är ju helt sant.

Det är den mest betydelsefulla match TJ och Ovie och Bäckis och John Carlson Kuznetsov och Holtby och ytterligare några stycken spelat – och den svåraste.
Hockeyvärlden rymmer knappast några tuffare utmaningar än måste-dueller mot ett Pittsburgh uppträngt mot väggen – i PPG Paints Arena.
Men likafullt:
Capitals måste vinna.
Det är nu eller aldrig.
• • •
Disqus-eran är, efter sju år, slutligen över.
Som ni redan noterat införde vi det nya kommenteringssystemet idag.
I teknisk mening verkar det inte innebära några större problem – alla som som vill kan, vad jag förstår, kommentera.
Men jag noterar att ni har vissa önskemål. Det vore bättre om ni kunde publicera bilder, om det gick att se vem som trycker på gilla-knappen, om ni fick notiser när någon svarar på kommentarer och om ni fick använda avatarer. Dessa önskemål kan jag personligen inte uppfylla, att be mig lösa tekniska problem är som att be deltagarna i ”Jersey Shore” recitera Shakespeare – men jag vidarebefordrar till redaktör Paulsson, som i sin tur hör efter med tekniken. Och så får vi se vad tekniken kan göra.
Tills vidare hälsar jag alla välkomna till en ny tid.
• • •
Prylarna – brallor, tröja, grillor, skydd och hjälm med nummer 19 prydligt fasttejpat på baksidan – hänger vid hans prominenta plats i gästernas omklädningsrum.
Men själv syns Bäckis inte till vare sig under eller efter Caps morgonvärmning.
Han avbröt ju Game 5 med vad som verkade vara en handskada och det är dessvärre oklart om han kan spela ikväll.
– Det är gametime decision, säger coachen utan hals under sin presskonferens
Tror Trotzen på högre makter får han be till dem – kanske till och med göra några offer; frambär en avhuggen lilltå till altaret, gubbe! – tills klockorna ringer, för utan Valbo’s finest blir den redan svinsvåra uppgiften att knocka pingvin i praktiken omöjlig.
Jag hoppas han kan spela, jag med – för Nicklas egen skull.
Det vore förförande grymt om han tvingades sitta på läktaren när en av de allra största matcherna i karriären avgörs.
Uppdatering från matchvärmningen: Bäckis är inte med.
Fan!
• • •
Jag blev lite chockad när jag såg att alla kommentarer från förr – tiotusentals, om inte mer – bara hade raderats i ett enda svep medan jag låg och sov.
Det känns…brutalt. Som om någon hade kommit och hämta de barn jag inte har och sagt att nä, nu får du inte behålla de här liven längre (lätt överdrift, men ändå…)
Tydligen fanns emellertid inget annat alternativ om vi vill följa de nya EU-direktiven – och det vill vi, eftersom vi annars bryter mot lagen – så this is it.
Jag har dock, tills vidare, kvar mitt Disqus-konto och kan personligen gå in och kolla hela John J-, Kung Kenta-, Chall-, Mathias-, Granvista- och Julia-biblioteket om jag får lust.

Det är väl vad som kommer hända i ensamma stunder, för tro mig – detta är en omtumlande omställning även för mig.
Att gå in och kolla i Disqus-appen och se hur många kommentarer som kommit, och klicka i dem för godkännande, har varit som en drog i mitt liv.
Nu får jag sitta här och trycka på uppdatera-knappen och bara se på medan ni rullar in era synpunkter.
Det kommer ta tid att vänja sig vid.
• • •
Kvällens drama är inte precis någon likgiltig axelryckning för Penguins heller.
Tvärtom – och tvärtom monumentale.
De vill absolut, absolut inte att den gyllene dröm de levt i sedan första omgången i slutspelet 2016 ska ta ta slut nu – och därför försöker de samla sig till tidernas insats.
Dock:
Det märks inte mycket till anspänning under morgonvärmningen.
De är påtagligt lediga och avslappnade och åker mest omkring och garvar.
– Ja, man försöker göra precis som vanligt. Uppladdningen förändras inte för att man har kniven mot strupen. Det är ändå, nånstans, en vanlig slutspelsmatch och det är för att få vara med om kvällar som de här man lever, säger Bengan Hörnqvist och ser verkligen precis lika glad ut som vanligt.
• • •
Men vi får ta den här lilla brasklappen igen:
Det är upp till er själva om den här lyxen med omodererade kommentarer fortsätter.
Spårar det ur och blir otrevligt i spåret som varit mediasveriges finaste och trivsammaste sätter papa Biff ner foten direkt – och dyker det plötsligt upp rasism, sexism och annan skit ringer jag Luca Brasi
Så, boys and girls – var lika kloka och roliga och anständiga som ni brukar vara.
• • •

Caps ger sannerligen inte heller ut att vara särskilt tagna av stundens allvar under sin värmning.
Man kan i och för sig tro det när alla spelarna vid 11.30, när skejten officiellt ska börja, står utefter sargerna och bara blänger.
Men det är bara Jay Beagles grej.
Han har bestämt att inget får hända på värmning förrän klockan slår exakt 11.33 – och exakt då exploderar allt i gap och skratt och våldsamma rusher över isen.
Ni hör hur de håller på, gossebarnen…
• • •
Ikväll sportar bloggen Johnny Cash-looken igen.
Svart skjorta, svart kostym, svarta skor – och så den rosa rockabilly-slipsen till det.
Folk kan inte se mig utan att börja nynna på ”Ring of Fire”.
Nävars.
Men jag ser i alla fall anständig ut.
Det finns förmodligen de som tycker det här med kostym på hockey bara är trams; skribentskrået är ju fullspäckat av arga tuffingar som skäller föraktfullt om ”slipspubliken”.
Men det handlar inte om att jag försöker göra mig märkvärdig; såna ambitioner har man inte när man ser ut som jag.
Det är bara en fråga om att visa respekt – för de jag blir utskickad av och för de jag skriver om.
Får jag det oerhörda privilegiet att bevaka NHL på plats tycker jag att både uppdragsgivare och alla andra ska se att jag tar det här på allvar och anstränger mig lite, också i fråga om presentation.
Dessutom – att svida upp inför stora matcher hjälper till att skärpa sinnen och fokus. Så fort jag bytt om och knutit på mig slipsen känner jag direkt att ”nu är det inte vardag längre˝.
Så räkna in mig i den förhatliga slipspubliken forever.
• • •
Vad som talar för Penguins – och aldrig upphör att tala för dem – är att de har såna enorma mängder vinnarinstinkt, och sån extremt kultiverad förmåga att krama fram segrar ur de mest omöjliga situationer.
Just den här situationen är ny för den här upplagen. De har legat under i serier förr, bland annat mot Ottawa i konferensfinalen ifjol, men inte med 3-2.
Ändå känns det inte som att de är ens i närheten av att blinka.
– Nä, bekräftar Bengan.
– Jag befinner mig i och för sig hellre i Capitals situation än i vår just nu, men jag känner mig helt trygg i vår förmåga att ta oss ur det här läget.
• • •
Och vad dricker vi pressboxen i PPG?
Just det!
RC Cola!
– Usch, hälsar Ondskan Ekeliw i sms.
• • •
Ovetjkin känner sig tämligen säker.
– Jag tror Nicky spelar, säger han när han kommer ut i korridoren utanför omklädningsrummet och blir anfallen av ett helt regemente av murvlar och fotografer…

Jag vet inte vad jag ska tro.

Det ryktas att han har så ont i högerhanden – där han träffades av ett hårt skott i förrgår – att han knappt kan greppa klubban.
Då blir det svårt.
Att försöka spela hockey som Bäckis utan att kunna hålla i klubban är som att försöka måla som Picasso utan att kunna hålla i penseln. Inga jämförelser i övrigt, höll jag på att skriva, men jo – jättemycket jämförelser. Bäckis är Valbos egen Picasso på skridskor.
• • •
Tre Kronor-ledningen borde ringa Sören på Rören direkt.
Han skulle göra stora saker för VM-truppen, därom är jag helt övertygad.
• • •
Vad som talar för Washington – för att knyta an till utgången om vad som talar för Pittsburgh – är att de helt uppenbart har en annan attityd den här gången.
De blir inte längre stressade när the going gets tough. De blir inspirerade och börjar spela sin bästa hockey.
Dessutom är de, i alla fall enligt Bengan, snabbare än tidigare.
– Ja, det är framförallt det jag märkt. De har bytt ut några spelare och fått en helt annan speed som lag, säger han.

Se där.
Till och med motståndarna har ny respekt för the boys of summer.
• • •
VM-matchen mellan USA och Tyskland rullar på den stora tv-skärmen i Penguins omklädningsrum när mediahopen ramlar in och till vår stora förtjusning får vi höra hur tysken Tom Kuhnhackl och amerikanen Bryan Rust börjar trashtalka tvärs över rummet.
Med så kallad glimt i ögat förstås.
Ni trodde väl inte någon tog VM på SÅ stort allvar?
• • •
Att Burra är hemma och Bäckis gömmer sig betyder nu inte att jag inte har någon att prata med i Washingtons rum.
We’ll always have Christian Djoos, som det heter i sången.
Han kommer minsann fram och tar i hand, ler vänligt och säger att det är trevligt att ses igen.

Oh yes, pappa Pär har – som den dalkarl han är – lyckats finemang med uppfostran.
Matchen ikväll är förstås den största Christian någonsin spelat, men han är inte särskilt nervös för det.
– Jag var väl det första matchen i slutspelet, men nu spelar vi ju hela tiden, så man hinner inte tänka efter så mycket.
När jag säger att alla djoosar ju såklart är skapta för såna här ögonblick ler han försynt och svarar ”vi får väl se”, men det har även Bäckis slagit fast så jag tror unge Christian hänger en legendarisk cannoli nu.
• • •
Inte nog med att Hagge blev pappa häromdagen; alldeles nyss fick Bengan ännu en dotter också – en liten prinsessa som ska heta Vendela.
Så det finns tröst ifall det här skulle gå åt skogen.

Det finns det även för Washington-backen John Carlson, nybliven pappa han med.
Han har dock inte namngivit sin son ännu och nu hävdar fansen att han måste döpa pojken efter Washingtons eventuella matchhjälte ikväll.
Sett ur det perspektivet hoppas jag på TJ Oshie.
• • •
Man kunde kanske tro att Pittsburgh-publiken efter två raka mästerskap hunnit bli blasé och inte orkar engagera sig längre.
Inte kunde vara mer felaktigt.
Mycket vill alltid ha mer och det är på traditionellt sett svart av fans i backen utanför media-entrén, där de som inte har biljett samlas för att kolla på storbildsskärm.
Coolt.
• • •
Frågar Ekeliw hur han hoppas det här ska gå – och får som vanligt svaret att han egentligen inte vill att Bolts ska behöva möta någon alls i konferensfinalen.
Ha ha.
• • •
OK, nu tar vi ett väldigt djupt andetag i Pittsburgh.
Ett makalöst stort ögonblick är här.
Nu eller aldrig, Washington.

SAN JOSE – VEGAS 0-3 (Slut)
TAMPA – BOSTON 3-1 (Slut)
• • •
Otroligt.
O-t-r-o-l-i-g-t!
Vegas Golden Knights nollar San Jose Sharks och är – vänta, jag tycker det känns så mindblowing att skriva att jag måste dra ute på det ett tag… – klara för västra konferensfinalen.
Det kan inte hända.
Men – humlan flyger, vi laddar batterierna när vi sover och de gyllene riddarna slår alla.
• • •
Allra mest anmärkningsvärt med detta är ju att de efter första perioden ikväll gjorde allt så rätt.
De spelade på ledning på korrekt sätt, la sig inte på idiotiskt vis på försvar utan fortsatte anfalla – samtidigt som de stängde ner hajarna helt och hållet.
Därmed är det, återigen, bevisat att Vegas kan spela, och vinna, på alla möjliga sätt – och att galante Gallant är en genial coach.
• • • 
Tampa och Vegas såg alltså till sätta in det dödande slaget när motståndarens strupe var blottad.
Som man ska göra, som man måste göra.
Kan Caps och Jets följa det exemplet kommande natt?
We will see.
• • •
Men självfallet har de ingen chans mot vare sig Predators eller Jets i en konferensfinal.
Och den som säger något annat får med riddarna att göra. De vill att omvärlden ska vara övertygad om att de blir svepta i fyra raka.
• • •
Då provar vi att ta farväl av Disqus igen då.
Från och med i morgon skriver ni, tror jag, i ett nytt kommentatorssystem – och Nils Paulsson kommer förklara hur ni gör i ett separat inlägg.
• • •
Sömn, folks, sömn.
Nu ska jag tillgodogöra mig liten sådan – för att studsa upp till morning skate i hallen jag ser lysa i mörkret precis utanför hotellrumsfönstret.
Väl mött när Caps och Pens går upp i ringen.

SAN JOSE – VEGAS 0-2 (Period 2)
TAMPA – BOSTON 3-1 (Slut)
• • •
Vid min gud.
Vegas Golden Knights – laget som inte ens fanns för ett år sedan – är en period från västra konferensfinalen och har tvåmålsledning under bältet.
Kan det här otroliga hända?
I så fall…ja, jag vet inte vad i så fall men nåt spektakulärt ska jag hitta på.
• • •
Marchand säger att han tycker det var ”pretty stupid” av NHL att ringa och klaga på hans slickande.
Well, nu kan han ju slicka såren hela sommaren om han vill
(tack Viberg, för den…)
• • •
Det är inte ofta man ser mål som ingen uppfattar när de görs, men det är ju inget snack.
Schmidts skott träffar rakt i kameran mitt i buren.
Vaket av ”Toronto” att notera.
Jag blir dock inte det minsta förvånad om det finns Sharks-fans som tror att det är Bettman som sitter hemma med en pilsner och fötterna på bordet och ringer till hallen och säger ”Öh, nu ska Knights ha ett mål, blås av”.
• • •
Sören på Rören är fortsatt en av hemmalagets piggaste spelare.
Där finns det hjärta.
• • •
Knights spelar mycket bättre i andra, gör det betydligt svårare för hajarna att simma genom mittzonen och blottar inte halsarna lika ofta.
• • •
Min skepsis visavi Reaves består, jo – men när Carrier nu är skadad kan jag förstå att galante Gallant hellre spelar honom än Nosek och Tatar-Biffen.
• • •
Har inte velat säga något tidigare, för det låter så gnälligt, men idag är jag, på grund av betydande sömnbrist, tröttare än någon gång tidigare under årets playoff-resa och ser mycket fram emot att bara avnjuta den slutperioden på ryggläge i en soffa – vikarierande korresoffan! – här i Pittsburgh-rummet.

SAN JOSE – VEGAS 0-0 (Period 1)
TAMPA – BOSTON 3-1 (Slut)
• • •
Det skummar och skvätter och kokar och bubblar i hajtanken – sån vild action är det mellan varven.
Vid flera tillfällen känns det som att riddarna får upp fossingarna ur plurret precis som hajarna ska slå igen käftarna och klyva dem på mitten.
Eller kanske ska man det som att Marc Andre-Fleury byggt en sån där stålbur runt kassen som Richard Dreyfuss tar med sig ut på havet i ”Hajen”.
Blomman har varit lika svinbra som när han höll nollan i den avgörande matchen mot Kings – och dessutom haft avsevärd tur.
Men Knights bör vara förvarnade.
Det kommer koka ännu mer i tanken ju längre kvällen går. Till slut kommer det se ut som när mördarfiskarna går till anfall i ”Piranha”.
• • •
Sören på Rören får mitt i inledningsperren en standing ovation för sitt outtröttliga slit.
Ja, han är ju så bra att jag härförleden fick för mig att jag skulle förklara hans smeknamn för några amerikanska kollegor.
Det slutade med att de bara tittade stumt på mig.
Försök själv översätta ”Sören på Rören” till engelska…
• • •
Det finns nästan inget mer mäktigt i hockey än när Sharks kommer i såna där anfallsvågor – gång på gång på gång.
Knights, som är farliga när de väl hittar över offensiv blå men inte gör det så särskilt ofta i den här matchen, måste utjämna spelet en smula.
Annars håller inte detta.
• • •
När blev Pete DeBoer en så butter typ?
Han ser ut som han är missnöjd och grinig och, i varierande grad, upprörd hela tiden.
• • •
Jaha, det var domarna som vann serien åt Tampa – på order från Bettman.
Det påstår i alla fall Bruins-fans som hör av sig .
Och självklart, Bettman ville att den största hockeymarknaden i hela i USA – den som verkligen genererar tittarsiffror – skulle få sitt lag utslaget av ett lag som få andra än locals och hockeynördar bryr sig om.
Lurig är han också, så han ringde domarna och sa “ge Bruins ett fem-mot-tre-läge och ett powerplay på slutet, så det inte syns så tydligt att vi vill att Florida-laget ska gå vidare…”
Människor är verkligen inte så dumma som man tror.
De är dummare.
• • •
Tänk om Prins Oscar Lindberg skulle ta och stjäla Wild Bills thunder med ett avgörande mål ikväll.

Det vore lite skoj.
• • •
En stilla crabcake med tartarsås och coleslaw bars just upp på rum 2019.
Önska mig ”Bon Apetit”.


TAMPA – BOSTON 3-1 (Slut)
• • •
Jaha, här kommer nästa high pressure-drama – laddad med löfte om historiska triumfer och hot om undergång.
Hungriga hajar med nyslipade huggtänder ska försöka bita riddarna från Las Vegas rätt över halspulsådern – och riddarna, i sin tur, avser att storma in i hajtanken och en gång för alla sätta harpunerna i hjärtat på The Great White.
Should be great.
• • •
Jag kan inte riktigt släppa hur Bolts vann sin serie.
De losade alltså första matchen hemma i Amalie och panik utbröt i supporterleden.
Sedan vann de inte bara Game 2 hemma, utan båda matcherna i Boston – och avslutade med dagens statement till avgörande.
Tampa Bay Lightning förtjänar väldigt mycket mer respekt än de fått senaste månaderna.
• • •
Callahan – ett sant monster i ikväll; I told you! – tar Marchand i hand.
Men han häller den inte längre än nödvändigt, om man säger så.
• • •
I och med att B’s fått packa trunken blir det per automatik färre matcher i veckan. Vi har två imorgon, men sedan bara en per kväll – oavsett vad som händer.
Skönt på ett sätt, tråkigt på ett annat.
• • •
OK, såväl krönika som Vigge Hedman-intervju är lämnad till ivrig hemmaredaktion.
Nu lutar vi oss tillbaka och låter den stora elimination-söndagen rulla vidare med The Pacific Showdown.

TAMPA – BOSTON 3-1 (Slut)
• • •
We’ve got ourselves en konferensfinalist.
Tampa Bay Lightning.
De sopar alltså till mäktiga Bruins i fyra raka.
Ett statement, det.
Nu ska jag hamra lite text och så återkommer vi här om en och en halv timme, när Sharks ska försöka sätta tänderna i Knights.

TAMPA – BOSTON 2-1 (Period 2)
• • •
Bolts har en lilltå i konferensfinalen – mot antingen Washington eller Pittsburgh.
Ojvoj.
De får dock se till att inte ens för ett ögonblick tänka på hur ohyggligt skönt det skulle vara att sitta på verandan i Florida-solen med en kall läskeblask istället för att knöla ner sig i ett flygplanssäte ige.
Vill de avgöra serien måste de stegra ännu mer, för Bruins kommer ju tömma allt de har i bränsletankarna för att slippa vara med om att säsongen tar slut om 20 effektiva minuter.
• • •
Men fan, nu är det sånt manfall hos Bruins att de skulle kunna göra ett helt ”E.R”-avsnitt om laget.
Inte rättvist, kan man tycka.
Hoppas verkligen inte det gick så illa för David Backes som det såg ut.
• • •
Det kan bli tyst i Amalie när det inte går som tampianerna vill och i början av andra låter det som det är mer högljutt här på mitt hotellrum.
Men vad det lider blir det, som det heter, annat – eller åtminstone mer – ljud i skällan.
• • •
Kevan Miller har ingen särskilt lyckad sekvens när den eminente Brayden Point kvitterar.
Jag kommer osökt att tänka på hockeybockey-korpen i Borlänge på 70-talet, men nu ska vi inte bli onödigt elaka här.
• • •
Det är inte bara Bolts-fansen på plats som är dystra i början av mittakten…

• • •
Här, Herr Forss, finns ingen minibar.
Och även om det gjorde – aldrig en droppe förrän allt är lämnat och klart.
• • • 
Men även i Ondskans hörn på redaktionen vid Centralen blir det mer muntert senare i perioden!

• • •
Tampas Miller är desto bättre.
Tänk, den här potentialen såg då aldrig jag under alla åren i Rangers – möjligen för att Vigneault såg till att han aldrig fick visa den.
• • •
Vad är det för luguber läsk Bamse har på skrivbordet nu igen?
• • •
Coming up:
En sjusatan till tredjeperiod.

TAMPA – BOSTON 0-1 (Period 1)
• • •
Det har väl egentligen varit lika i alla år, men den här våren är extrem.
Jag kan inte erinra mig att vi nånsin fått fler påminnelser om att hockeylag som har momentum och trycker på måste utnyttja sitt övertag och sina chanser.
Har det funnits ett genomgående tema under de två inledande Stanley Cup-omgångarna är det just det.
Ett lag har legat på som en svärm bålgetingar och radat upp fet-lägen, men inte lyckats baka en enda cannoli – och plötsligt tittar istället det tillplattade laget upp och scorar och så blir det inte alls som man först får för sig att det ska bli.
Och visst – det händer här också.
Bolts har allt i början och peppar skott mot en inspirerad Tuukka, men no gräddglass.
Sen får Bruins PP; till och med fem-mot-tre-läge, och så skiftar momentum som vädret i New York i april.
Nu får hemmaspelarna vässa vapnen ännu mer.
Annars sitter de på planet upp tillo Boston imorrn igen.
• • •
Det ser ut som att Bolts går in för att smälla på Chara så mycket det går.
Det är lite som att vara ett genomsnittligt berg och bestämma sig för att nä, nu ska jag utmana Himalaya.
Typ.
• • •
Att B’s saknar Krug och istället tvingas förlita sig på Nick Holden är ju ingenting annat än brutalt.
• • •
Ryan Callahan har alltid varit begränsad vad gäller rena skills, men det är definitivt snubbar med hans inställning, hans hjärta, hans galna blick man vill ha på sin sida i den här sortens matcher.
• • •
Lysande nyheter:
Bäckis sitter i detta nu på Caps lyxkärra från Reagan International och kommer, i alla fall enligt Trotzen, att spela imorrn.
Det hade ju varit förfärligt att sitta i PPG Paints och se Caps slåss för decenniets triumf – med Nicky hemma i den så kallade Storchen-soffan.
• • •
Marchand lipar lite med sin numer världsberömda åt tv-kamerorna under matchvärmningen.
Säga vad man vill, men han tar inte sig själv, eller NHL, på alltför stort allvar…
• • •
”I believe” står det helt kort i ett sms skickat från Örby precis innan puckdrop.
• • •
Så John J vet:

De första jag ser när jag checkar in på hotellet är Doc Emrick och Mike Milbury.
De sitter i lobbybaren och äter varsin burger och ser ut att ha det gott.
• • •
En annan helig levnadsregel jag glömde häromdagen:
Undvik i möjligaste mån att resa på söndagar – och fredagar med, om det går.
Det är så oheumlt mycket lallare ute och rör på sig då så det blir trångt och långa köer och allmän mess överallt.
Bäst:

Lördagkvällar. Då kan man ha hela terminaler för sig själv.
• • •
Ibland går det bara för fort för spelare som David Backes.
Han är mer gjord för kraftmätningar i västra konferensen – för fem år sedan.
•  • •
Ja, Prytzen – tänk om NHL kunde ha anständigheten att sända även en eller två finaler på Europa-vänlig id.
Men nä, då ska alla matcher börja 20.00 östkusttid – när den är 02.00 hemma hos dig.
• • •
Tror ni inte på fan det är maraton i Pittsburgh idag.

Det var det ju i Nashville förra helgen också.
Vad är dealen med det?
Om folk vill springa får de väl göra det för mig – även om det antagligen inte finns några jag har mindre gemensamt med än maratonlöpare; de vill aldrig vara med och dricka drajja… – men måste de ta över hela städer med jämna mellanrum? Kan de inte vara i skogen och hålla på?
• • •
Nu tror jag det är dags att börja kika lite på room service-menyn, apropå skillnader mellan mig och maratonlöpare.

Framme!
Landar till och med en bra bit före tidtabell, men eftersom trafiken från Pittsburgh International – yes, det är till Steel City navigerat! – till downtown alltid är lika hemsk sitter jag vid tv:n först nu.
Men here we go.
Tampa mot Boston.
En plats i östra konferensfinalen ligger i potten – och Bolts kan kamma hem den nu.

Man måste döda slutspelsserier när man har chansen – och ingen seger i en slutspelsserie är svårare att bärga än den fjärde.
Där har vi två av Stanley Cup-lärans mest klassiska klyschor.
Men klyschor blir klyschor av en anledning – precis som klyschan gör gällande… – och nu börjar den odiskutabla sanningshalten i de två motstridiga teorierna kittlande kollidera.
Redan idag, nu när den är runt nio hos er hemma i Skandinavien, avgörs andra omgångens allra första elimination-match i Amalie Arena.
Tampa Bay Lightning har kort sagt slagläge, kan slå ut Boston Bruins och bli klara för konferensfinal. Några timmar har Vegas Golden Knights samma chans mot San Jose Sharks – fast på bortaplan.
Dom – Bolts och Knights – vet att det är helt essentiellt att trycka in kniven i hjärtat på rivalerna nu, för annars får de liv och vittring på blod och då kan allt hända – men de vet också att motståndaren är ett vilt djur inträngt i ett hörn och inget är svårare, eller farligare, att deala med.
Så ska de lyckas måste de samla sig till säsongens mest perfekta insats – mot opponenter som gör detsamma på ren överlevnadsinstinkt.
Ojvoj.
Själv kommer jag, om allt går som det ska, lagom till starten av Tampa-matchen sitta vid tv:n på ett hotellrum i en annan stad där det också spelas elimination-match – fast först imorrn.
Det verkar dock som att jag anländer precis som de släpper pucken, så tid till traditionellt intro-produktion finns inte.
Istället droppar jag den här lilla skvätten redan nu, från flygplatsen i Nashville, och så dyker vi rakt in i the action när lavinen går.
Hörs så.