WINNIPEG – NASHVILLE 0-0 (En bit in i Period 2)
PITTSBURGH – WASHINGTON 3-1 (Slut)
• • •
Ge aldrig, aldrig upp.
Så löd ju en av levnadsreglerna i introt – och Washington Capitals lyssnade.
De körde min själ så det skvätte om det i tredje.
Men – no enchilada.
Frustrerande, gissar jag.
Men big picture-wise ska de ju ändå vara nöjda över att de tagit en match i PPG Paints – och hur de uppträtt i de här matcherna.
• • •
Chall, det är definitivt min ambition att fortsätta läsa era kommenterar – alltid och jämnt.
Annars skulle charmen med det här gå förlorad.
• • •
Inte nog med att Scott Hartnell katapultats in i laguppställningen.
Det är Kevin Fiala han ersätter.
Lavy gör i sanning oväntade i saker.
OK, nu tar vi och kollar på det här dramat.
Preds måste vinna – och Jets måste ta den gyllene chansen att få ner seriesegrarna i brygga.

PITTSBURGH – WASHINGTON 2-1 (Period 2)
• • •
How very Penguins.
Det känns ju som att Caps har det här – de inte ens blinkar när herr slutspelsexpert Guentzel lyckas få in 1-0 – men på något sätt krånglar sig hemmalaget till en ledning ändå.
Det är just det de är bättre på än alla.
Then again:
Caps blinkade inte efter 2-1-målet heller, så sista ordet är definitivt inte sagt ännu.
• • •
Doctor Bäckström från Valbo!
För ja – det är ju med kirurgisk precision Bäckis lirkar in passningen mellan två Pittsburgh-klubbor, i exakt rätt ögonblick, en tiondels sekund långt, till Oshie vid kvitteringen.
Slikt klarar bara de största hockeysnillena.
• • •
Det är deja Vu all over again när Pens gör ett mål som kräver kameragranskning – men ändå inte för den här gången godkänns det (helt korrekt).
Men de får börja göra mer resoluta mål så vi slipper de här killjoy-debatterna.
• • •
Om Matt Murray går sönder – och han ser ju inte så pigg ut när Orlov träffar honom med en pärla i axeln – kan Pittsburgh…nja, kanske inte hälsa hem, men det blir väldigt mycket svårare för Casey DeSmith framstår inte som något att hålla i handen när åskan går.
• • •
Hoppas John J dyker upp till sena matchen.
Han är ju den stora Disqus-kungen och har nästan 10 000 (!) kommentarer publicerade.
Det vore direkt vemodigt om han missade the last call.
• • •
Van Bastens knä, vafalls! Ska du hålla på och terrorisera bloggarn med påminnelser om Piggelin?
Jag kräver en ursäkt!
• • •
I Winnipeg kommer klockan alltså vara strax efter 20.30 när Game 4 mellan Jets och Preds börjar – och samma klockslag gäller i Nashville på lördag kväll.
Det är fan så sent för hockey, men när NBC säger ”Låt dom starta 20.30” står Bettman med mössan i hand och säger ”Yes sir, of course”.
• • •
Ytterligare en regel:
Ha mycket servetter till hands när du äter chicken wings.
Den blev just väldigt aktuell enär Dominos kom förbi med en kartong…

PITTSBURGH – WASHINGTON 0-0 (Period 1)
• • •
Hm hm.
Vad ska vi säga om det här då?
Penguins har mest puck och tillbringar mycket tid i Caps-zonen, men de lyckas aldrig få igång sånt där monstertryck de brukar utsätta sina motståndare för i så här skarpt läge – kanske för att gästerna helt enkelt inte tillåter det.
Och Caps…ja, igen:
De utstrålar nåt helt annat än de brukar göra i playoff.
Lugn.
Säkerhet.
En air av…”yeah, vi fixar det här.”
Och det som hände i förra matchen – det de inte kan kontrollera – verkar de inte ens minnas.
Möcke bra.
• • •
He he, Hagge ser ut som Capstronauten i sitt jättelika visir.
Eller som Tony Soprano sa åt Uncle Junior när han provade ut en snarkmask:
Har du skjutit ner några MiG-plan idag?
• • • 
Capitals penalty kill är verkligen elit i det här slutspelet.
Applåder.
• • •
Ingen kan anklaga beslutsfattarna på NBC för att vara populister när de radar upp den inte helt okontroversiella trion Doc Emrick, Pierre McGuire och – som lätt skrynklig cherry on the top – Mike Milbury i en och samma sändning.
• • •
Vad hade PPG Paints-publiken för problem med att Bäckis gav Malkin en liten höfttackling?
De har fått Wilson avstängd – på goda grunder, anser ju jag – och kan inte bli greedy nu…
• • •
För mig kommer det känns oerhört ovant att inte ha Disqus uppe under matcherna.
Det har varit där jag liksom träffat er, inte inne i själva bloggen.
Nu får ni bara hälla in kommentera som ni vill, utan att passera Biffen-filtret först.
Men det är väl bara en vanesak, I guess.
• • •
Men det finns fortfarande utrymme, och tid, för Penguins att veva igång.
Någon gång i den här serien måste de väl börja spela riktigt intensiv, explosiv hockey?
• • •
Stephenson, ja.
Så ska hockeyspelare inte heta, tycker jag – det låter mer som namnet på en singer-songwriter från Leeds.
Men den här Chandler är inte dum.
• • •
Jag kom på ytterligare några Biffen-motton som jag strävar efter att leva upp till varje dag.
Kom i tid.
Se till att skorna är putsade och glasögonen rena.
Håll truten ibland.
Tänk ”Vad skulle Zeb Macahan gjort nu?”
Var inte rädd att be om hjälp om hjälp behövs; att gå omkring och låtsas vara macho när nöd råder är ren idioti.
Var snäll mot äldre – i synnerhet de som tillhör familjen; ring ofta och lyssna på vad de har att säga.
Poppa egna popcorn.
• • •
Ja, det var la det for now.

Jag har trampat omkring på den här lugubra planeten i snart 51 år och borde, tycker man, snart kunna kallas vuxen.
Men jag vet inte – det känns inte så.
På de de allra flesta sätt är jag precis samma kanalje som jag var som 16-åring; lika barnslig, lika fnissig, lika lätt uttråkad av ”seriösa” saker och lika storögt, gränslöst och passionerat förälskad i allt som jag tycker gör livet värt att leva – fast alla tråkmånsar sa att jag skulle komma att ”mogna” och ”växa från” besattheten i musik, film, tv-serier, deckare, hockey, juicy burgers, rockbands-T-shirts, salt lakrits, timslånga sessioner vid Vegas roulettebord, bowlingskjortor, coola Elvis-souvenirer, amerikanska roadtrips och det som aldrig slutar ropa och locka där ute i kvällen, när the city lights tänds och sorlet stiger på barerna.
Samtidigt finns det några måhända mer vuxna visdomar och motton som faktiskt fastnat genom åren och som jag försöker följa – fast de är lättare att formulera och nicka instämmande åt än att verkligen lyda konsekvent.
Jag gör dock mitt bästa.
Här är några exempel.
Försök alltid leva i nuet; det är det närmaste en mening med alltihop vi kommer.
Behandla andra som du själv vill bli behandlad – så banalt och klyschigt, men likafullt det bästa av alla rättesnören.
Undvik de humorlösa, snåla, präktiga, förnumstiga, griniga, gnälliga, långsinta, överdrivet envisa och självgoda.
Stay, som Frank Sinatra sjunger, young at heart – för don’t you know, fairy tales can come true, it can happen to you, if you’re young at heart.
Ta inte dig själv på så stort allvar.
Lyssna mycket på Beethoven, Duke Ellington, Hank Williams, Louis Armstrong, Louvin Brothers, Coltrane, Aretha, Smokey Robinson, Ramones, Prince, Patti Smith, Primal Scream, Madonna, Daft Punk, Viktor Norén och St. Vincent.
Duscha varje dag.
Ifrågasätt ständigt dina egna åsikter, ompröva alla ståndpunkter, var aldrig orubbligt tvärsäker och lyssna på andra – grundligt.
Avnjut en dry martini – gin, lite vermouth, tre straighta oliver – före middagen då och då.
Bli under inga omständigheter bitter, förgrämd och hatisk.
Bär alltid strumpor.
Bry dig inte så mycket om vad andra tycker – men respektera alla, utom möjligen de som inte uppskattar ”Seinfeld”.-
Spring bara om du är jagad av gangsters.
Skratta.
Mind your own business, var inte fördömande, försök ha överseende, inse att saker och ting sällan är så enkla och svart-vita som det verkar, lägg dig inte i andras skit i onödan.
Läs Mark Twain, Karin Boye och Mike Vaccaro i New York Post.
Stick to your style – no matter what.
Ge aldrig, aldrig upp.
Och viktigast, liksom svårast, av allt:
Håll inte på och grubbla, fundera, älta om och oroa dig över sådant du inte kan kontrollera. Det som händer händer, det som är är – och det enda som inträffar om du gräver ner dig i det är att allt riskerar att, helt i onödan, gå to waste.
Now, de flesta av dessa maximer går att rekommendera hockeyhjältarna som utkämpar de episka Stanley Cup-slag vi just nu fokuserar på i den här bloggen, men det var framförallt för att komma fram till sista punkten jag inledde kvällens intro med den här något egenartade harangen.
Alltså:
Ägna inte en tanke åt det du inte kan kontrollera.
Detta elfte budord är det alltid nödvändigt att lystra till för idrottare som vill nå framgång, men framförallt när de verkligt stora ögonblicken närmar sig – och allra, allra helst när det blivit som för Washington Capitals i den infekterade playoff-serien mot Pittsburgh Penguins som nu fortsättare med Game 4 i PPG paints Arena
Efter Tom Wilsons tre matcher långa avstängning är de arga, ledsna, besvikna och upplever att de blivit utsatta för ett rättsövergrepp.
Men de kan inte göra ett skvatt åt saken – och därför måste de bara släppa det.
Möjligen kan de sluta sig som grupp kring ilskan, eller enas om att ”vinna för Tommy”, men bäst är att blocka alla tankar och känslor kring hela den där affären och bara fokusera på att spela årets bästa hockey.
Eljest riskerar det bli som för, exempelvis, Vancouver Canucks när backen Aaron Rome stängdes av i tre matcher i Stanley Cup-finalen 2011.
Från den stunden gjorde de knappt något annat än ältade och malde om hur orättvist det var – när de inte var upptagna med att klaga på domarna eller, som i Roberto Luongos fall, uttrycka frustration över att han inte fick mer cred av motståndarna – och redan då gick det att förstå att Boston till sist skulle vinna.
Det vore för jäkla synd om Caps lät det hända, för det har verkligen sett ut som att de har något på gång den här våren och faktiskt skulle kunna dräpa sin gamla plågoande om de bara fortsätter på samma sätt.
Tom Wilsons frånvaro, hur orättfärdig den nu än ter sig i Caps-ögon, får under de omständigheterna helt enkelt inte bli en distraktion.
Det är onward and upward som gäller nu – bara.
Penguins har för övrigt alla skäl i världen att anamma samma hållning.
De är ju också arga, tycker att gästerna från huvudstaden varit fula och respektlösa och provocerande (Trotzen!) och kolla, Aston-Reeses käke är ju av.
Men det är bara att glömma.
All energi, all koncentration, all tankeverksamhet, alla känslor måste användas till att spela en sjujävla hockeymatch och för allt – allt – i världen undvika att hamna i 1-3-underläge.
It is a rule of life – och Stanley Cup.
• • •
Nyss red Daniel och Henrik Sedin in i solnedgången.
Nu tar vi, efter åtskilliga år, farväl av ännu en trotjänare.
Detta är, har jag fått klargjort för mig, sista kvällen med Disqus.
I morgon kopplar tekniska avdelningen in det nya kommentatorssystemet.
Exakt hur det kommer fungera vet jag ej, men min eminenta och tekniskt bevandrade kollega Nils Paulsson har lovat förklara för er i ett inlägg under morgondagen.
Vad jag vet är att den här förändringen sker i enlighet med nya EU-direktiv, att man kommer behöver vara inloggad för att kommentera – men det är ju ni redan, annars läste ni inte detta – och hör här:
Vi ska i alla fall inledningsvis testa att köra omodererat.
Alltså – ni kan skriva rakt in, utan att jag godkänner kommentarerna först. Och det betyder ju att ni för första gången kan fortsätta kommentera och debattera även de kvällar när jag inte är in action.
Huruvida vi fortsätter på detta nya sätt är, frankt uttryckt, upp till er.
En av den här bloggens främsta förtjänster är att den haft ett så civiliserat och trivsamt och roligt kommentatorsfält – och så vill jag att det ska fortsätta vara.
Med andra ord:
Keep it clean – or have it taken away…
Men till dess – låt oss ha en sista, underbar natt med gamla Disqus!
• • •
Som sagt – jag har också sett att det är något speciellt, något nytt, med den här upplagan av Capitals.
Likafullt är jag förundrad över hur många som redan tycks se det som givet att de slår ut Pens och går vidare.
Hallå, var har ni varit senaste två åren?
Jag ber att få påminna om att pingvinerna låg under med 2-1 efter de tre inledande konferensfinalerna mot Senators ifjol – och att de i serien innan, mot ett visst Washington, såg ut att vara helt slut när de tappade 3-1 till 3-3.
Men de hittade sätt att vinna då också, för det är vad Pittsburgh Penguins gör, och den som tror nåt annat än att det kommer bli rysligt svårt och hårt för Caps ikväll är ute och cyklar.
• • •
Sommar direkt – utan att passera vår.
Sa jag inte något om det igår?
Och satan – jag har varit ute på Manhattan och gjort ärenden idag och let me tell you, det är som en ångbastu out there.
I betong.
Jag var efter några timmar svettigare än Dustin Byfuglien i andra övertidsperioden.
Och nu ska jag sätta mig och kolla på hockey.
Lite lugubert känns det ju.
• • •
Det låter som att Geparden från Nykvarn kan vara redo för tjänstgöring igen.
Han har varit på is några dagar redan, men tidigare stannat med the taxi squad när de som ska spela lämnat isen.
I förmiddags följde han, rapporteras det, med Crosby och de andra ut i omklädningsrummet.
Hoppas.
Man vill ju se Hagge.
• • •
En regel inga hockeyspelare ska följa – i alla fall inte när de befinner sig på isen – är den där om att behandla andra som man själv vill bli behandlad.
Det vore ju, som exempel, inte så bra om Filip Forsberg lät bli att pricka in puckar på Hällebucken för att han inte vill vara med om några baklängesmål…
Däremot tycker jag definitivt de ska lyssna på Duke Ellington, dricka drajjor och vara young at heart – för don’t you know, it’s hard to be narrow of mind, if you’re young at heart.
• • •
Det gläder mig i hjärteroten att höra att Coyotes bytt till sig Marcus Krüger.
Att han – den tvåfaldige Stanley Cup-mästaren med Chicago – skickades till farmarlaget av Hurricanes kändes så djupt ovärdigt.
Nu får han ny chans i en underbar miljö – och återförenas med Yellbear Hjalmarsson.
Grattis, Kryckan!
• • •
I Winnipeg ser det ut som att Predators fått för sig att medicinen mot Jets stavas mer fysik och mer nastiness.
För gissa vem som kliver in i laguppställningen ikväll?
Scott Hartnell.
Oh, dear.
Personligen tycker jag de ska koncentrera sig på att spela så jävla bra hockey som möjligt, för det man inte kan kontrollera…ja, se ovan.
• • •
Jag har fått lite bannor för påståendet att Marcus Sörensen kallades ”Sören på Rören” under in tid hos Mesta Mästarna.
”Fake News”, rasar Djurgården Hockey på Twitter, rentav.
Ooops.
Jag skyller på sektion A9 på Hovet, där har de i alla fall alltid sagt så.
Själv får jag kanske se till att undvika det smeknamnet i reguljära referat, men i bloggen kommer Sören på Rören alltid vara Sören på Rören.

Det är för bra för att steka.
• • •
Men really – jag tror Preds kan få det tufft ikväll igen, oavsett vad de koncentrerar sig på.
Jets har DET i år, den där märkliga karisman och feeling som antingen bara finns där eller inte.

Om man parar den med hur storväxt truppen är, och ändå så jävla snabb, börjar man lätt tänka på LA Kings 2012.
Just saying…
• • •
Här har vi en regel till:
När de stora Stanley Cup-matcherna börjar ska man sitta djupt koncentrerad och titta.
Det gör jag nu.
Let’s go!

SAN JOSE – VEGAS 4-0 (Slut)
BOSTON – TAMPA 1-3 (Slut)
• • •
Ja, nej, här var verkligen hajarnas match.
De var hungrigare, de ville mer, de åkte skridskor, de sköt, de tacklades – och riddarna hade för en gångs skull en night off.
Nu får vi se hur de reagerar på detta.
En 0-4-knock svider, men måste vara glömd när det är dags för ny show i T-dojan på fredag kväll.
Då avgörs den här serien – inte formellt, men i praktiken. Laget som vinner den matchen går, känner jag mig övertygad om, till konferensfinal.
Och där får det laget möta…well, det avgörs kanske kommande natt.
Om Jets vinner och går upp i 3-1-ledning är nog även den duellen avgjord. Om Preds slår tillbaka får Game 5 i Bridgestone på lördag samma betydelse som diton i Vegas ett dygn innan.
Ojvoj.
• • •
Nu tänker Lajen sova och se till att vara i bättre slag när vi hörs inför torsdagskvällens matcher.
Natti natti!

SAN JOSE – VEGAS 3-0 (Period 2)
BOSTON – TAMPA 1-3 (Slut)
• • •
Ja, nej, den här matchen är ju över.
Sharks är mycket hungrigare – och bättre.
Själv skriver jag fortfarande texter åt Hagman, så jag får återkomma med kort slutrapport efter slutsignalen.

SAN JOSE – VEGAS 2-0 (Period 1)
BOSTON – TAMPA 1-3 (Slut)
• • •
Sören på Rören!
Vilket jävla kanonmål han gör.
Ett av de klart snyggaste i den här rundan.
Är det många knegare gömda i fjärdekedjor som kan göra sånt?
Nej.
• • •
Förstaperioden påminner en hel del om diton i förrgår – det lilla jag nu i ärlighetens namn såg av den.
Hemmalaget har initiativet och skapar mest.
Skillnaden är att de gör mål den här gången.
Nu blir det tufft för riddarna att skaffa sig slagläget de skulle vilja ha i T-dojan på fredag.
• • •
Nordamerikansk media har också fått nys på det faktum att Vegas-stjärnorna kallar sig Golden Misfits.
Gissa vem som rår för det?
När vi såg Wild Bills spektakulära sudden-avgörande på Hattricks tv-skärmar i förrgår råkade jag berätta för Dan Rosen att Wild upplyst mig om detta, varmed han messade NHL.coms utsände i San Jose – och nu kör alla Misfits-storyn.
Ha!
• • •
Det straffar sig alltid att vara så där självsäker, TeemuS.
• • •
Nej, Tatar har inte varit någon särskilt framstående misfit – och det har ju inte heller den Ryan Reaves somliga i Pittsburgh saknar just nu.
Men jag vill minnas att det var en korpulent bloggare från Tunaslätten som redan vid trade deadline ifrågasatte det kloka i att börja krångla med den unika Misfit-kemin och helt i onödan ta dit två gossar som inte var med på resan från start.
• • •
Jag har inte nummer till Sören på Rören, men om Sharks vinner måste jag ju försöka få tag i honom ändå.
Hedbä borde kunna hjälp till, tycker jag…
• • •
Nä, The Great White Thornton får vänta i bassängen. Ännu kan han inte släppas ut i det vilda.
Men bara det faktum att han rör sig runt laget och är med på isen på träningar och värmningar tror jag betyder mycket för hajstimmet.
• • •
Nu ringde Vigge – dags att knacka referat.

BOSTON – TAMPA 1-3 (Slut)
• • •
Se där, se där.
En i det närmaste perfekt insats av Bolts.
Rentav ”Bästa matchen 2018”, som en upprymd Ondskan messar från Örby.
Och bland det bästa de gjorde var att the edge av björnarna.
Samtidigt ska de – björnarna – kunna spela med mer dynamit i fossingarna än så här hemma i North End.
Nu ligger de plötsligt under i den här serien och så var det väl aldrig tänkt…
• • •
Jodå, DC-båten du får säga vad du vill – jag kommer bara inte att ge mig in i några ordväxlingar.
Däremot har du alldeles rätt i att det nu är upp till Caps att skita i det här och bara fortsätta på samma sätt som tidigare.
De har Penguins nånstans där de aldrig haft dem förut och det kan omöjligen förändras bara för att Tom Wilson försvinner. SÅ bra är han inte.
• • •
Det låter kanske löjligt, men jag tror Pierre har en poäng i att det är bra för Steven med Kniven att få sätta en puck – fast det är i tom kasse.
• • •
Nu häller jag upp en rejäl kopp kaffe och riktar mina blå mot San Jose.
Duell nummer 4 mellan Hajarna och Riddarna.
Sekonderna lämnar ringen…

BOSTON – TAMPA 1-3 (Period 2)
• • •
Nope, Bruins lyckas inte iscensätta någon Jets-inspirerad forcering.
Det ser tvärtom ut att gå riktigt trögt för dem. De har ingen riktig energi och får överhuvudtaget aldrig igång sitt spel.
Märkligt – på ett märkligt sätt, rentav.
• • •
Mer breaking news – den här gången från Silicon Valley:

Det verekar som att Big Joe Thornton gör comeback ikväll.
Han har inte spelat en match på tre månader och det är väl ingen vågad gissning att han har rätt långt kvar till normal form, men ändå.
Vilken moralisk boost för hajarna.
The Great White simmar igen, liksom
• • •
Bolts skapar inte lika mycket i mittperioden, men jag tycker de gör vad som brukar kallas ”en bra hockeymatch” och ser till att björnarna verkligen inte får så mycket uträttat – trots att de rimligen är rätt desperata.
• • •
Det är nog bra om Vigge och Strålle byter nån gång ibland…
Fan, 77:an från Fäbodvägen är ju fan inne över fyra minuter i en sjuk sekvens.
• • •
Man kan ju tycka att Backes tar lite sats när han proppar Girardi och han åker också ut för charging…men let’s not go there.
• • •
Ryan McDonagh gör en av sina bästa matcher som tampait, tror jag bestämt.
• • •
Nä, som sagt – jag har ingen lust att debattera tacklingar med människor som redan bestämt sig för att de aldrig har fel.
Men alla som har synpunkter kan åtminstone titta på DoPS video – den längsta de nånsin klämt ur sig – innan det kommer mer galla.
Bra förklarat, om jag nu får tycka så utan att någon får blodstörtning…
• • •
Som Kenny A konstaterar krävs det att man viftar med klubban som en Lacrosse-spelare för att träffa Chara rakt på snoken, som Kucherov gör. Ja, det är så högt upp att domarna inte ens når de höjderna med blicken…
• • •
Men fatta vilket helvetes liv det ska bli när Taddson vaknar.
Jag törs knappt tänka på vilka salvor han lär komma att avlossa på alla sociala medier som överhuvudtaget existerar.
• • •
Det är inte som att den trötte 50-åringen blir piggare av ett lass köttfärs, men I’m hanging in there – tack vare ert ös i spåret.
Tack!

BOSTON – TAMPA 1-3 (Period 1)
• • •
Deja vu alla over again, eller hur det nu var vår vän Yogi Berra uttryckte det.
Bolts gör mot Bruins som Preds gjorde mot Jets i första perioden igår och var så säker:
Nu står ledarna – Stamkos, Hedman, Callahan, Kunitz – upp och hamrar in budskapet i truppen:
Kom ihåg vad som hände Nashville igår!
• • •
Breaking news:
Tom Wilson stängs av i tre matcher.
Jag säger ingenting så har jag ingenting sagt – men ber rasande Caps-fans att vända sin ilska nån annanstans.
Jag bara uttryckte en åsikt, jag har inga försänkningar hos DoPS…
• • •
Ja, Ondskan i Örby är mycket, mycket nöjd.
Ondrej Palat råkar vara den stora favoriten – som han har en signerad tröja av och allt – så i sms:n som ramlar in här i östra Midtown står det bara ”Oooooooondreeeeeeej”.
• • •
Till skillnad från Jets för ett dygn sedan gör Bruins för all del ett mål, men annars påminner de väldigt mycket om sina olycksbröder från Manitoba under de här inledande minuterna.
De ser långsamma ut, slarvar med pucken och verkar liksom inte ha förstått att matchen faktiskt börjat.
Men deras ledare – Chara, Bergeron, Backes, Marchand – får här i första pausen ta och erinra om matchen igår, de också.
Fast tvärtom.
– Kom ihåg vad Winnipeg gjorde, lyder deras budskap.
• • •
Det är, om jag ska vara ärlig, en stor bedrift om jag inte någon gång under kvällen nickar till här i den osedvanligt bekväma korresoffan.
Ni får se till att skrika högt, och mycket, i spåret så jag inte får chansen…
• • •
Jaha, nu kom nyheten att Daniel och Henrik Sedin, som första duo genom tiderna, nominerats för King Clancy – priset till de NHL-spelare som gjort mest vad gäller välgörenhet och humanitära insatser.
Då får de komma till Vegas och ta farväl av ligan på ett mer formellt sätt under Awards-galan.
Så trevligt.
• • •
John J, hur funkar det här då? Den eminente Kenny Alberts i kommentatorshytten – och Pierre nere vid isen?
• • •
En som blir extra glad om Danne och Henke kommer till Vegas är Norris-nominerade Vigge Hedman.
Han avgudar tvillingarna och skulle älska att få hänga med dem under några glamorösa Sin City-middagar.
• • •
Mja, HEK, i matcherna i Tampa var det andrakedjan med Point och Johnson och Palat som gick upp mot Bergeron & co.
Gick helt åt helvete i första matchen, men betydligt bättre i andra.
• • •
Nu var det en tjomme som knackade på dörren och lämnade över en påse delivery-mat.
Bon apetit till mig!