VEGAS – SAN JOSE 3-3 (Period 3, OT väntar)
TAMPA – BOSTON 2-6 (Slut)
• • •
Oh, big time drama väntar – helt i Sin Citys smak.
Själv sitter jag fortfarande och hamrar på draft-texter redaktör Emilia ska ha om en 24 minuter så jag hinner inte säga så mycket här.
Men hjältar tippar vi ju alltid och känner jag Wild Bill rätt avgör han genom att fullborda sitt hattrick.
Skulle istället Sharks vinna är det Sören på Rören som slår till.

Buffalo Sabres vinner draftlotteriet, då där hamnar Dahlin.

VEGAS – SAN JOSE 2-3 (Period 2)
TAMPA – BOSTON 2-6 (Slut)
• • •
Lookie lookie.
Nu hugger ju hajarna, med The Great White Burns i spetsen, som vore matchen en ny ”Sharknado”-sequel – och plötsligt ligger Vegas under för första gången i hela slutspelet.
Det här kommer bli intressant.
• • •
The Magnificent Wild Bill Karlsson.
Vad säger man?
Han står för en femstjärnig insats i ikväll och gör precis allt rätt.
Snart får de bygga ett helt Strippen-casino med Wild Bill-tema.
• • •
Efter sju perioder och två minuter – exakt – är det alltså någon som lyckas göra mål på Fleury.
Och sen två till.
Ett sånt hjältedåd – utfört av Brent Burns.
• • •
Nu glömde Jones Hedbäs alla visdomar för ett ögonblick.
Wild Bill är en helvetes pricksäker sniper, men i alla fall – 2-0-pucken kan han inte, helt oskymd, släppa in.
• • •
Jag håller med DeBoer, William Carrier borde fått en major-utvisning för sin fula bentackling.
Sån skit ska han väl inte hålla på med.
• • •
Sören på rören får beröm för sina slicka passningar av Ed Olczyk och Micheletti.

Inte mer än rätt.
• • •
”Casino” var det, ja.
Emellanåt är ju somliga på isen lika arga och våldsamma som Joe Pesci-karaktären Nicky Santoro.
• • •
Apropå Heks och Challs egen lilla skvallertråd glömde jag berätta det i går.
När jag en timme efter slutsignalen igår kväll klev ut ur pressrummet i Bridgestone för att gå på toa kom PK Subban gående med Lindsey Vonn.
Han stannade vid Adam Vingan från The Tennesseean och frågade:
– Vad tyckte du om matchen, Adam?
True story.
• • •
Nu får jag ge John J åtminstone lite rätt i Marc Andre Fleury-debatten.

Det här ju hans klart minst övertygande framträdande hittills.
• • •
OK, nu får vi se.
Var hamnar Rasmus Dahlin – och till vilken kommer bloggen ligga på rull nästa säsong?

VEGAS – SAN JOSE 1-0 (Period 1)
TAMPA – BOSTON 2-6 (Slut)
• • •
Jag tror vi kan slå fast att Sharks inte satt i baren på Bellagio till 03.30 i morse för att glömma torsdagsknocken.
De har en helt annan spänst i fenorna ikväll och ger riddarna bättre motstånd än de fått i hela slutspelet.
Om de någon gång bara kan spräcka den nolla Blomman nu hållit i sju raka perioder (!) kan de kanske göra serie av det här ändå
• • •
Yup, där dyker han upp och prickar in ettan, Wild Bill – och han gör det ju lika snabbt som Lucky Luke drar revolvern i en duell.
Tjusigt var ordet.
Men den stora prestationen är ju Millers. Han sätter medvetet det stenhårda skottet i planket så att Wild Bill ska få returen. Vilket snille.
• • •
Det smäller mer i den här matchen än det gjort på Strippen sedan Scorsese spelade in ”Casino”.
• • •
Ha ha, introt i T-dojan.
Det är over the top på ett sätt saker och ting bara kan vara over the top i den där absurda fantasistaden.
• • •
Man skulle bra gärna vilja veta vad Hedbä sagt åt Jones under dygnen som gått sedan genomklappningen.
Något väldigt klokt och upplyftande är det uppenbarligen.
• • • •
Världen är full av surgubbar – av alla kön – och några av dem sitter just nu säkert och fnyser och gnäller om att Jeremy Roenick klätt ut sig till Elvis i en ”allvarlig” hockeysändning.
I själva verket är det ju förtjusande charmigt och underhållande och skojigt.
• • •
Den stora vinnaren i första delen av draftlotteriet är Carolina, som gick från elfteplats i rankingen till top 3.
Minst sagt speciellt med tanke på att de just nu har varken general manager eller coach.
Men hjärtliga gratulationer till Emil Ullbrand – Sveriges enda kända Hurricanes-supporter. Han förtjänar en framgång efter den här deprimerande säsongen.
• • •
Vi kunde höra en hel värld – minus Uffe Bodin – andas ut när Oilers hamnade på tiondeplats…
• • • 
Den stora förloraren är Ottawa Senators, som var rankade som nummer två men ramlade ur Top 3-bilden och nu får välja först som fyra.
Men då kan de antagligen ändå tinga Brandon Tkachuk och det är fan inte så dumt.
• • •
Tänk om Rasmus hamnar i Montreal.
Det kommer bli sånt hallå där uppe att det omöjligen går att föreställa sig på förhand.
Men för egen del kan jag ju inte låta bli att tycka att det vore oerhört häftigt.
Den staden, den historien, den makalösa hysterin…
• • •
Rangers-fansen grymtar och stånkar för Blueshirts ramlade bakåt och får välja som nia och därmed är de utanför gruppen som kan plocka de verkligt gnistrande juvelerna.
• • •
Exakt när Adam Boqvist väljs är alltmer oklart, men just nu ser det ut som att hamnar i antingen Arizona, Detroit, Vancouver eller Chicago.
Hyggliga alternativ.
• • •
Trodde ni upplösningen av lotteriet skulle komma nu?
Självfallet inte, NHL drar ut på skiten och låter oss vänta till nästa paus.

Dealern har just blandat kortleken och sträcker fram en tunn liten skiva vi kan klyva the deck med på lämpligt ställe.
Det är dags för en ny Stanley Cup-giv på Strippen i Fabolous Las Vegas.
De gyllene riddarna – de enda av de fyra med hemmaplansfördel i andra omgången som höll serven i första set – ska ännu en gång försöka använda sina svärd som harpuner och döda haj i T-dojan.
– Men vi kommer vara bättre i match nummer två, lovar Sharks-coachen Pete DeBoer.
Ja, fan vore det annars.
Men tillräckligt mycket bättre?
Det får vi se.
I första mötet såg det tidvis ut som att gästerna var under siege av en svärm mördarbin och likt vanliga dödliga som hamnar i samma situation bara viftade fåfängt omkring sig med armarna.
• • •
Inledningsronden mellan Bruins och Lightning för vi nu till handlingarna, men om någon till äventyrs vill veta mer om vad jag har för synpunkter på det som hände i Amalie ber jag att få hänvisa till den här lilla krönikan.
• • •
Vi får, vill jag brasklappa om redan nu, se vad det blir för sorts blogg-sändning från den här fajten.
Jag har huvudansvaret för bevakningen av det hajpade draftlotteriet och kommer få ägna mig väldigt mycket åt det när de behagar sätta igång i Toronto.
Men ni är väl också intresserade av det, gissar jag?
• • •
Trots att de åkte på värsta råsopen av alla i första matchen är Sharks ändå det av lagen som ligger under i andra omgången de som har minst anledning att få panik.
De förlorade ju på bortaplan och ni vet ju vad de säger:
Inget har hänt i playoff förrän man förlorat hemma.
• • •
Det är alltså Buffalo, Carolina och Montreal som gör upp om förstaplatsen, blev det just klart.
De hann dra förstadelen av lotteriet innan jag kom på att jag är i ennan tidszon.
Ojvoj.
Alltså: Dahlin spelar antinbgen i Buffalo Sabrs, Carolina Hurricanes eller Montreal Canadiens.
• • •
Ikväll tror jag att Sören På Rören slår till och spräcker Flowers nolla.
Kom ihåg var ni läste det först.
• • •
Rasmus Dahlin – som med snudd på hundraprocentig säkerhet väljs först och alltså kommer att hamna hos laget som vinner lotteriet – har, vad jag förstått, redan gått och lagt sig och tänker sova hela natten.
Coolt ändå.
Det är ju ändå ett sketet lotteri, omöjligt att påverka.
Let’s get some good old sacktime!
Fast personligen skulle jag ju sitta längst fram på på soffkudden, sanslöst spänd på att få veta var i Nordamerika jag ska bo de kommande decennierna…
• • •
En annan som slår till i natt är Wild Bill.
Kom ihåg även det!
• • •
Visst, John J – men som vanligt är det ju ett outtalat ”förutom HV 71” inklämt mellan raderna varje gång jag skriver att något är bäst i världen.
Även när det gäller mat, musik och sprit.
• • •
Lottordningen brukar traditionellt följa de där procentsatserna rätt väl, men vi lever i en tid när saker som inte ska kunna inträffa ju gör det hela tiden.
Donald Trump blev president, Storbritannien röstade för Brexit, Leicester vann Premier League 2016 och för ett drygt år sedan läste de upp fel vinnare på Oscar-galan.
Så watch out – det blir Dallas Star som tar det här ikväll.
• • •
OK, nu börjar kvällspasset.
Låt det fort, så hinner jag kanske ut på ny honky tonk-runda innan last call…

TAMPA – BOSTON 2-6 (Period 2)
• • •
Grym insats av Boston – och framförallt av den mördande förstakedjan.
Bolts måste på något sätt räkna ut hur den där trojkan ska stoppas – annars går detta åt helvete och jag får dras med en podcast-partner som inte kommer att vara normal på veckor.
Själv ska jag nu skriva en liten krönika – och återkommer när di släpper pucken i T-dojan.

TAMPA – BOSTON 2-3 (Period 2)
• • •
Ja, igen.
Bruins gör mot Bolts idag som Jets gjorde mot Predators igår kväll.
En perfekt bortamatch.
De försvarar sig lysande, med pondus beslutsamhet, och när de väl anfaller nyper de till med den killer-instinkt bara riktiga vinnare besitter.
Det verkar dock som att hockeygudarna har varmare känslor för Florida-laget än för Flipper & co.
De lyckas – genom sin rundhylte apostel Dan O’Halloran – hitta en crosschecking på Pasternak ögonblicket innan Marchand stänker in ett rappt skott och sen tar de en skena (!) av Rask så Sergachev kan piska in 2-3-reduceringen.
Så hur det här slutar är ändå tämligen oklart.
• • •
Det är idag Rick Nash förvandlas till Boston-björn på riktigt.
Plötsligt går allt han rör in – och när han hamnar i såna stim går han inte att stoppa, det vet alla som följt honom närmare.
• • •
I denna blogg har vi vid åtskilliga tillfällen uttryckt förvåning över att man kan följa hockey i hela sitt liv, se tusentals matcher – och ändå såpass ofta får bevittna saker man aldrig sett tidigare.
Situationen med Rasks avskjutna skena är ett praktexempel.
Helt sjukt ju.
• • •
Att Dan Girardi – Yzermans drömsigning! – får vispa in den där out-of-the-blue-pucken ska kanske också tillskrivas hockeygudarnas välvilja.
Men tack vare Big Ricks två cannolis är det fortfarande 2-1 till Rangers North mot Rangers South…
• • •
Men det blir ju Winnipeg mot Boston i final.
Då har jag nästan ingenting att skriva om och stannar hemma i korresoffan.
Nä – nu ska vi inte bli såna.
Inget är klart – och jag åker till månen om det skulle vara så.
 • • •
Vigge har äntligen sin första Stanley Cup-poäng i protokollet, i form av en assist.
Nu brister alla fördämningar.
• • •
Håller helt med om att NHL och NBC gör sig till åtlöje med lotteritramsandet ikväll.

Det ska dras några, för fan. Get it over with!
• • •

Hett i spåret idag.

Fint att se – så länge ni håller er på den så kallade mattan och inte blir otrevliga mot varann.
De griper High Priest Biffen in och blåser i pipan, ber jag att få förvarna om.
• • •
Nu ska jag hasta ner till butiken i lobbyn och köpa en glass.

TAMPA – BOSTON 0-1 (Period 1)
• • •
Det här temat börjar kännas bekant.
Ett lag belägrar det andra lagets zon, har pucken hela tiden och pumpar skott mot målisen – men gör inga mål.
Istället fylls laget som reder ut stormen med tillförsikt, tar sig samman och klipper av momentum för motståndaren med ett snöpligt out-of-the-blue-mål.
”Orättvist”, råmar vän av ordning – och Ekeliw.
Nä.
Det går inte ut på att ha övertag och press.
Det går ut på att göra mål – och vinna, på vilket sätt som helst.
• • •
Tuukka framställs här och där som ett frågetecken för Bruins, men idag har han hittills varit en klippa.
Det är först i elimination-matcherna den långe hjälten börjar svaja..
• • •
Men kan verkligen undra:
Ska Vegas vara enda laget som klarar av att hålla serven i första hemmamatchen?
Så egendomligt
• • •
Hur skulle det vara om det lossnade för Steven Stamkos.
Eller han, som vår vän Taddson hävdar, överskattad?
• • •
Vilket plockepinn modern slutspelshockey är ibland ändå.
Alla i laget som inte har pucken sveper med klubborna som bönder med lie på åkern – fast i fast-forward-speed.
Effektivt, men inte så kul. Utrymmet för grannlåt begränsas verkligen till ingenting emellanåt.
• • •
Ojvoj, vad förtrollande vackert det ser ut i downtown Tampa på tv-bilderna strax före puckdrop.
Tur det inte dröjer innan bloggen är där…
• • •
NBC har Patrick Sharp som gäst i studion igen.
Det gillar jag.
Spelare och coacher som fortfarande är aktiva, eller precis lagt av, har intressantare perspektiv än alla andra.
• • •
Bilderna på Marchand när han slickar på Komarov i B’s första möte med Leafs är verkligen…bisarra.
Inte ens när jag var som värst under min illustra handbollskarriär – ja, jag var Borlänge HK:s egen Brad Marchand – skulle jag ha kommit på att slicka på Jösse, min särskilda rival i Avesta.
Och nu ser det ju ut som att karln försöker pussa Tyler Johnson också.
Vilken lallare.
• • •
Nu har Preds och Jets just avslutat sina träningar nere i Bridgestone.
Borde bloggen varit på, kan man kanske tycka.
Men det bestämde jag mig redan i går för att skita högaktningsfullt i.
Dels måste jag ju se den här matchen, dels kutar 30 000 förvirrade människor i Nashville maraton idag.
– Du kommer inte ha en chans att ta dig till eller från downtown, varnade en taxichaufför.
Tack, då fick det bli bra med ett dagspass här ute i Vanderbilt, med stilla brunch på en diner, en shoppingrunda på Barnes & Nobles-butiken vägg i vägg med hotellet – och TV-fest på rummet.

Ibland önskar jag att jag också var supporter, höll på ett lag med otyglad hetta och inför och under matcher som de vi just nu avnjuter dagligdags kände den där otroliga nervositeten – på en gång outhärdlig och oemotståndlig – brusa i huvudet och bröstkorgen.
Då skulle jag också kunna se ut som mannen jag har intill mig på den här klassiska bilden.

Underhållande, inte sant?
Jag tror det här var första gången jag träffade Bamse Ekeliw, långt innan någon podcast hade startats – varmed han kunde leva ut sina blåvita böjelser på detta ogenerade sätt. Jag hade bara hört talas om att det börjat en ny NHL-nörd på redaktionen hemma i Stockholm och när det visade sig att vi befann oss i Tampa samtidigt stämde vi träff i Champions-baren på Marriott Waterside efter en Rangers-match.
Jag ryckte till när han presenterade sig, om vi säger så…
Nu sitter denne man – precis som alla andra fans över hela världen inför stora matcher – och trummar på knäna. Reser sig och går planlöst runt lägenheten. Sätter sig igen. Surfar på mobilen. Kollar om det kommit några nyheter om laguppställningen. Tar några djupa andetag. Trummar lite mer. Tänker: ”Tänk om vi förlorar: Då är det kris direkt. Åh, varför håller jag på så här. Varför låter jag att ishockeylag på en annan kontinent ha sådan inverkan på mitt välbefinnande? Fan”. Sedan drar han några ramsor – typ ”I believe that we can win”, eftersom han är just Ekeliw – tyst för sig själv.
Lite avundsjuk kan jag bli på det där.
Missförstå mig rätt. Jag älskar den roll jag har; att jag får sitta och registrera och förnimma alla känslor och stämningar och ljud och dofter – och se fantastisk hockey kväll ut och kväll in.
Men det är något med att uppleva att man själv har ”skin in the game” och därför blir så engagerad att det känns som inget i livet överhuvudtaget är viktigare än att laget man älskar triumferar.
Det är inte som att jag inte vet hur det känns. Jag har tidigare i livet varit så mycket supporter man kan vara.
Kolla bara.

Det är jag, i typ tolvårig tappning, till vänster – med min bäste kompis Anders Ljung, sedermera sångare, gitarris och låtskrivare i förträffliga banden Space Age Baby Jane och Casablanca (de senare med självaste Mats Rubarth på kompgitarr!)
Vi levde för IK Brage på den tiden, när de under Roffe Zetterlunds ledning gick från dåvarande Division 3 till Allsvenskt brons på fyra säsonger.
Här har vi ett annat exempel – från Tre Kronors guldfirande på isen i Wiener Stadthalle i Wien 1987.

Visst serru, det är 20-årige Biffen som – målad i ansiktet och med blågul hatt på huvudet – vrålar och skriker bakom Pekka Lindmark och Agne Jälevik; det var ju ändå Sveriges första VM-guld i hockey under min livstid…
Så dagens blogg – som börjar med öppningsmatinén mellan Tampa och Boston i Amalie Arena och fortsätter med Vegas och San Joses andra showdown på Strippen, och också täcker in det rafflande draftlotteriet – tillägnas de riktiga fansen.
Må ni få det ljuvligt och vidrigt hela dagen lång – som det ska vara.
• • •
Gårdagskvällen?
Jotack.
Eftersom några old timers som brukar leda trupperna under after game-aktiviteterna för första gången i karriären vek ner sig och gick hem hamnade jag på honky tonk-stafett med finska kollegorna Sami och Tommi.
Låter livsfarligt, jag vet – en ensam, försynt svensk som försöker dricka ikapp med två blåvita hårdingar…Aki Kaursmäki skulle kunna göra nattsvarta draman utifrån det upplägget.
Men faktiskt, jag sitter inte alls här och jämrar mig särskilt svårt idag.
Det är ju så satans mycket folk på de där Broadway-barerna om helgerna att man får slita som en Mattias Ekholm i tre-mot-fem-läge för att alls komma till bardisken och beställa och därför blev det aldrig så blodigt.
Ledsen att behöva göra er besvikna…
• • •
Hockeymatcherna är hur stora som helst, inget snack om det – jag ser fram emot bägge vi har på programmet med våldsam iver.
Men kvällens höjdpunkt är ändå draftlotteriet – och framförallt då slutklämmen, i andra pausen mellan Knights och Sharks.
Äntligen får vi veta var Rasmus Dahlin kommer tillbringa de kommande 20 år – om han nu stannar i samma klubb hela karriären, who knows.
Det troligaste är att det blir Buffalo Sabres och då kommer ni stånka och stöna och uttrycka ert medlidande visavi Rasmus.
Men honom är det i så fall inte så synd om; han är – snart – NHL-spelare och kommer ha mycket att lite att göra med det downtown Buffalo besökare kommer dit och ryggar tillbaka inför; Sabres-stjärnorna bor ju i affluent förorter där alla trivs finemang.
Men tänk på alla svenska journalister och bloggare som tvingas resa dit hela tiden..
Ur det perspektivet vore det betydligt trevligare om Arizona, Rangers, Montreal, Vancouver, Dallas eller Florida skrällde och fick förstavalet.
Men jag har sagt hela tiden att Detroit vinner.
Vänta ska ni få se.
• • •
Uj, nu blev jag lurad av att jag befinner mig i fel tidszon. Jag trodde Lightning-Bruins började först om en timme, men det är ju för faen nu.
Attans – det betyder att introt blir avsevärt mycket kortare än det var tänkt.
Men well, detta blir nåt att se, detta. Bolts och B’s har utkämpat brutala slag under hela grundserien – inte minst sista tre veckorna – och kommer inte lägga fingrarna emellan nu när det gäller allting.
Ha en fantastisk match.
Särskilt ni fans!

NASHVILLE – WINNIPEG 1-4 (Slut)
• • •

Well, well.

Så där trodde vi inte att monsterserien mellan NHL.s två bästa lag skulle börja.
Att Jets vinner är i och för sig ingen sensation, ingen kan längre sväva i ovisshet om att de är ett magnifikt hockeylag.
Men de skulle, fick vi för oss, i så fall göra det tack vare sin mördande offensiv.
Istället stod de för den perfekta bortamatchen, försvarade sig som ett italienskt fotbollslag anfört av Claudio Gentile och såg till att vara näst intill provocerande effektiva när de väl anföll.
– Det är det vi lärt oss, säger Toby när han dyker upp utanför omklädningsrummet med en stor badhandduk över huvudet.
– Vi kan spela, och vinna, på så många olika sätt.
Mm, antagligen är det just därför Peter Laviolette ligger vaken och vrider sig i lakanen i natt.
• • •
Usch, det var bokstavligen nära ögat för Ellis när han fick Chiarots skridsko i plytet.
Några centimeter högre upp och vi hade tvingats bevittna helt vedervärdiga scener.
Det var otäckt så det räckte när han kraftigt blödande i ansiktet hastade av isen.
Men Ryan Ellis är ju hockeyspelare, så naturligtvis – efter bara några minuter var han tillbaka in action igen, nödtorftigt sydd och omplåstrad.
• • •
Det var ett snyggt mål Werner & Werner-Fiala gjorde, verkligen – men ska det här gå som Preds vill måste de ovillkorligen bli mer effektiva och få utdelning mer frekvent.
Det är de själva övertygade om att de kommer bli också.
– Som vi ser saken var vi bästa laget på isen ikväll. Det kommer lossna, säger exempelvis Ryan Johansen.
Kanske – kanske inte.
• • •
Toby bara flinar under sin handduk när jag konstaterar att hans backpartner – den monstruöse Big Buf – inte var vidare snäll mot Arvy.
– Han får inte den cred han förtjänar, Buf. Det här är det bästa jag sett honom spela under alla år vi kamperat ihop. Han är helt grym.
Ja, på så många sätt…
• • •
Sorry, PlayoffWill – slutrapport efter det som händer de närmaste timmarna skulle säkert bli underhållande, men risken är att det också blev slutrapport på ett mer definitivt sätt…
Vi hörs istället imorrn igen. Då sitter jag åter på hotellrummet i Vanderbilt och kollar först matinén i Tampa och sedan Vegas andra show mot San Jose – plus mest spännande draftlotteriet som Sverige nånsin upplevt.
Nu:
Honky tonk, baby!