TAMPA – NASHVILLE 1-4 (Slut)
MONTREAL – NEW JERSEY 1-2 (Slut)
PITTSBURGH – WASHINGTON 1-3 (Slut)
ANAHEIM – COLORADO 4-3 (Slut, OT)
• • •
Ankorna visste att det var Super Sunday och iscensatte den typ av megadrama till slutperiod det anstår ett lag som uppträder under en sådan.

De låg alltså under med 3-1 när slutakten började, men stångade sig tillbaka och utjämnade – och så avgjorde Kase, ni vet han vars namn blir roligast om man uttalar det rakt upp och ner på lätt sävligt borlängemål, på övertid.
Powerful.
Och med det tar sig Anaheim upp på tredjeplatsen i Pacific igen, men Av’s – som med tanke på skadorna på Varlamov och Johnson ändå gjorde det jäkligt bra – blev inte lottlösa.

Poängen räckte för att de skulle kravla sig över strecket igen.
Det finns således skäl till åtminstone lätta leenden även i Klippiga Bergen.
• • •
För ett antal timmar sedan slog jag fast att Claude Giroux måste hedras med en Hart Trophy-nominering.
Det måste fan Taylor Hall också.
Han skjuter ju – i praktiken – Devils till playoff när han kommer in från utvisningsbåset just som Habs haft fem mot tre ett tag och sätter en obönhörlig projektil på Price.
Snacka om att vara värdefull för sitt lag.
Om Panthers förlorar mot Carolina imorrn – nä, det kan de väl ändå inte? – eller mot Predators på tisdag samtidigt som Devils piskar Rangers i derbyt är allt över i öst.
• • •
Han blev gramse, ja – Geno Malkin.
Det är inte så jätteofta man ser spelare kasta in klubban i motståndarbåsen.
Men vad fan.
Pens spelade ju bort divisionssegern.
Caps är herre på täppan i Metropolitan igen.
Det är dock inget som direkt får Bäckis att jubla i telefonluren efteråt.
– Nä, vi vet ju av erfarenhet att det inte nödvändigtvis betyder nånting, säger han
Nej, just.
• • •
Så Rocket Ricky gjorde inga mål.
My bad.
Men det är just såna här söndagsmatcher han brukar avgöra med ett par cannoli, så jag tycker Kung Kenta can give me a break.
• • •
Caps flyger direkt till St. Louis från Pittsburgh för morgondagens uppgörelse med Blues och jag frågar Bäckis om han kommer sova på planet.
– Nej, fan. Jag spelar kort. Och snusar.
Ja, snusar ja. Tror fan man inte kan sova med ett par prillor Oden under läppen!
• • •
Folks, nu går ridån ner här.
Imorrn – måndag – tar jag en night off men på tisdag skakar vi igång bloggen igen.
Tills dess:

Peace.

TAMPA – NASHVILLE 1-4 (Slut)
MONTREAL – NEW JERSEY 1-0 (Period 2)
PITTSBURGH – WASHINGTON 0-1 (Mitten av Period 2)
• • •
Supersöndagens verkliga klimax blev till slut Filip Forsberg Show.
Han gjorde två av gästernas fyra mål – varav ett rasande snyggt – och spelade fram till ett.
Snacka om att ha sparat det torraste krutet till rätt tid på året.
• • •
Nu är det då en JÄVLA tur att Ondskan inte är kvar.
Vilket mörker som hade sänkt sig över hela östra Midtown efter den här kniven i Bolts hjärta.
• • • 
Oh, det går trögt för Dev’s i Montreal.
Bratten – tillbaka i laguppställningen – får ta tag i det i tredje.
• • •
Men ärligt talat, läget börjar te sig lite kymigt för Bolts.
De började bra ikväll, men sedan….nä, de har inte alls samma auktoritet och självklara killer-instinkt som i höstas och vintras.
De har ytterligare en chans till upprättelse och redemption i ännu en seriefinal mot Bruins på tisdag, men om de inte heller där visar sitt gamla november-jag är det lika bra Ekeliw går till doktorn och ber att få psykofarmaka utskriven.
Då har de halsen blottad inför playoff.
• • •
Bengan är inblandad i nåt smågurgel efter precis varenda avblåsning nuförtiden.
Mannen brinner!
• • •
Nu börjar det dra ihop sig till moment of truth i södra Kalifornien också.
Kan bli jävla svettigt för Av’s, tror jag, eftersom både Varlamov och Eric Johnson är satta ur stridbart skick.
Rocket Ricky Rakell kommer sätta åtminstone två på Bernier – och ja, ni ska komma ihåg var ni läste det först.
Själv har jag dock, enligt gamla traditioner, lite referat att skriva nu, så vi får se när jag återkommer med nästa inlägg.
Men spåret – åh, det längtar oavbrutet efter era synpunkter!

TAMPA – NASHVILLE 1-2 (Period 2)
MONTREAL – NEW JERSEY 1-0 (Period 1)
PITTSBURGH – WASHINGTON 0-1 (Början av Period 1)
• • •
Super Sunday fortsätter leverera.
Igen:

Det är en riktigt, riktigt fin duell som pågår i Amalie – och den blev ännu bättre när Palat tog in hemmalaget i matchen med ett fint mål.
Säsongens tredjperiod kan stå för dörren.
• • •
I Pittsburgh har de i skrivande stund bara hunnit spela några minuter, men det känns redan som det är ett slutspelsdrama som exploderat i tv:n.
Och Burras passning till Oshie vid 1-0-målet – oh, skånskt godis!
• • •
Det är ju en studsande liten strumprullare Filip aningen tursamt får in på Vasy – via Rob Halford Strålman – när han egentligen tänkt passa, men inåkningen i slottet ögonblicket innan är väldigt elegant.
• • •
Mattias Ekholm känner sig säkerligen mer avslappnad än det för bara någon vecka sedan fanns farhågor om att han skulle göra i den här matchen.
Det var ju under den här Florida-resan det ursprungligen var meningen att han och Ida skulle nedkomma med första barnet – men coole William förstod att det ju skulle bli för råddigt och passade på att göra entré i världen när farsan var hemma.
En liten hjälte som borde få ett särskilt MVP-pris av fansen.
• • •
Kung Kenta, inte hålla på och deppa ihop det här viset.
Ryck upp dig och hjälp Hek att sätta lite sprätt på spåret.
• • •
Mycket illa om Stamkos är skadad. Ska Tampa he chans när allvaret börjar måste han vara hel och pigg, så är det bara.
• • •
Aj då, Devils.
Det går inte an att förlora ikväll.
Då får Rangers all motivation i världen att göra årets match på tisdag…
• • •
Tur att Ekan fick tillbaka passet och inte sitter här i soffan fortfarande.
När han slipper pressläktarnas restriktioner har jag en känsla av att han ger utlopp för sina heta känslor på ett rätt så högljutt sätt – och jag har ändå grannar.

TAMPA – NASHVILLE 0-1 (Period 1)
• • •
Jo, det här får ju fortfarande gärna bli Stanley Cup-finalen.

Det är två verkliga heavyweights som stångas i downtown Tampa – och bägge är hungriga som svultna lejon på savannen ikväll.
Underbart.
• • •
Neeej…Major Fucking League – baseball-ligan – har lagt beslag på nästan alla demand-kanaler i mitt programutbud, så jag kan inte se den här matchen i HD.
Istället: 
En liten jävla bild med usel kvalitet.

Det känns som när man var liten och kom hem till kompisar vars familjer inte hade skaffat färg-tv ännu och så fick man sitta där och se ”Baretta” på helt fel sätt.
Får bli laptoppen istället.
• • •
Det är Lightning som för i valsen, tillbringar mest tid i offensiv zon, avlossar flest skott och skapar hetast chanser.
Men predatorerna är farliga som svarta mamban i vändningarna och går för the kill varje de kontrar.
• • •
Riktigt varför den här matchen börjar redan 18.00, lokal tid, vet jag inte. Det är en mycket luguber hockeytid. Men inte mig emot nu när de stora matcherna kommer stöt i stöt.
• • •
Ryan Johansen brukar ju i första hand stå för framspelningarna, men ojvoj – det är en riktigt fin pärla han får till när han spräcker Vasys nolla.
• • •
Han spelar tydligen inte i Bell Centre ikväll, men Mojo har äntligen aktiverats igen och gör snart comeback – förhoppningsvis mot Rangers på tisdag.
Mycket goda nyheter.
• • •
Nja, Hek, om det låter tyst i Amalie är det en tv-effekt i norra Tennessee. Jag kan försäkra att rullan går på de där väldiga läktarsektionerna just nu.
• • •
En viss Ovetjkin gör sin 1000:e NHL-match ikväll.
Det skulle förvåna mycket lite om han firade med ett mål. Eller två. Eller tre.
• • •
Tolvanen – är han förresten på något vis släkt med den Tolvanen som tränade Leksand för ett drygt decennium sedan? – har inte hunnit utmärka sig så särskilt mycket ännu, men jag får en stark känsla av att han hugger till ikväll.
• • •
Steven, Steven, Steven….var är du?

Redan i november-december började jag och The CEO of Everything – Captain America Sibner från Rydaholm – kolla på roadtrip-rutter mellan Nashville och Tampa.
Lite saftigare än de mellan Nashville och Pittsburgh, kom vi snabbt fram till. Man behöver åtminstone elva timmar på sig, antagligen lite mer för två matstopp och inventering av souvenirhyllorna på de mest obskyra bensinmackarna.
Men i gengäld är sträckningen, genom södra Tennessee och hela Georgia, desto mer betagande och vi älskar ju att köra bil i Amerika.
– En dröm ju, sa The CEO.
– En dröm, replikerade jag
Så övertygade var vi om att Predators och Lightning skulle gå upp i 2018 års Stanley Cup-final.
Nu känns det långt ifrån lika givet.
Boston Bruins, Winnipeg Jets, Pittsburgh Penguins, San Jose Sharks, Vegas Golden Knights och ett påfallande avspänt Washington Capitals har komplicerat bilden avsevärt.
Men likafullt:
Kvällens möte i gissningsvis galna Amalie har fortfarande kvar den där genrep-laddningen.
Det är de två lagen som dominerat respektive konferens under större delar av säsongen som clashar och de har båda haft första april inringat i almanackan länge, länge.
Nu, ikväll, ska linjer dras i sanden.
Vi är bäst – inte ni.
Jag tror det blir hur häftigt som helst att se.
• • •
Det är bara att instämma med ”Don Draper” i kommentatorsspåret:
Giroux showade sig rimligen till en Hart Trophy-nominering idag.
Ja, det är exceptionellt hårt i den kategorin i år, det kryllar av tänkbara kandidater, men så briljant kan man inte vara utan att få en ”nod”.
• • •
Poängen Bruins för några timmar sedan lyckades bärga med minsta möjliga marginal kan bli nog så betydelsefull.
Bland annat betyder det att det inte hjälper om Bolts slår Preds nu, de kommer ligga kvar på andraplatsen i alla fall – och får i så fall en sista chans att återerövra herre-på-täppan-positionen först när Bergeron & co återigen kommer till Florida på tisdag.
På samma gång har de – Bruins – tack vare den poängen fortfarande häng på Preds i President Trophy-racet.
Blott en poäng skiljer dem åt.
Sista-veckan-raffel blir det.
• • •
Rapporterna från Leksand…de är bara aprilskämt, right?
• • •
I ljuset av lagkamraten Filip Forsbergs avstängning tidigare i vintras är det minst sagt remarkabelt att Scott Hartnell – mångårig bad boy – inte ens behöver ställa upp på telefonförhör efter den brutala tacklingen i Bridgestone i går.
Hans offer – Victor Antipin – bars alltså ut på bår, har fått hjärnskakning, bruten näsa, frakturer i kinderna och skadade tänder.
Men – inga repressalier för ”Hartsy”.
Det är inte utan att man höjer på ögonbrynen ibland.
• • •
HEK, fem plus för din nya avatar.
Så trivsam!
• • •
Hackspetten från Kusmark åkte på en smäll igår, är day-to-day och spelar inte den här kanonmatchen.
Istället flyttar Craig Smith upp i förstakedjan – och finska underbarnet Eeli Tolvanen, som jag tycker det ska bli för jefla spännande att följa mer noggrant ikväll, landar i tredjekedjan med Nick Bonino och Colton Sissons.
• • •
Steven Stamkos ville visa att han kan slåss på Garden senast – och därför fick Bolts klara sig utan sin kapten i 17 minuter i andra perioden.
Nu föreslår bloggen att han försöker fokusera på att bryta sin elva matcher långa måltorka istället.
Lagkamraterna skulle ha mer av nytta av det, so to say.
• • •
OK, Super Sunday rullar vidare – och nu kommer det gå i ett tills sista slagskottet är avlossat borta i Honda Center.
Mycket nöje, mina vänner.

PHILADELPHIA – BOSTON 4-3 (Slut, OT)
• • •
Hooooly macaroni!
Första Super Sunday-kapitlet slutar precis som det anstår ett första Super Sunday-kapitel.
Med high dram on the high seas och mayday mayday-calls.
Först misslyckas Flyers, på något förunderligt vis, att få ut pucken ur zon i slutsekunderna och Patrice Bergeron kvitterar – med regelrätt hoppa-upp-och-ner-extas i björnlägret som följd.
Sedan avgör Claude Giroux – den formidable – helt iskallt på övertid.
Man blir ju alldeles upprymd över att få vara med om slikt.
• • •
Nu tar vi en liten paus här, men om tre timmar är vi tillbaka för det tänkta finalgenrepet i Amalie Arena.

PHILADELPHIA – BOSTON 2-1 (Period 2)
• • •
Oh man, Konecny vill tydligen inte att Wild Bill Karlsson ska känna sig helt trygg i kampen om årets snyggaste mål.
När man får självaste Patrice Bergeron att gå och köpa kokt med bröd gör man nåt jävligt speciellt.
• • •
Jaha, nu säger Emrick att Awards kommer att hållas i Las Vegas i sommar också.
Det har inte varit riktigt officiellt tidigare, men hey – inte mig emot. Jag har roligt där, jag.

Dock:
Vegas har ett eget lag nu så fortsättningsvis tycker jag dom kan hålla det där evenemanget i andra städer som skulle bli riktigt starstruck om NHL:s bästa kom på besök.
Några förslag:
New Orleans, Honolulu, Austin, Miami Beach, San Francisco, Memphis, San Antonio, Portland (Oregon) och Oklahoma City.
• • •
Jo, Bruins har lite back-to-back-sirap i benen idag, men går ju aldrig att räkna och sekvensen när McQuaid står för dagens brytning och Acciari i anfallet därpå reducerar blir det riktig match av detta.
• • •
Suomalainen, om jag inte hade det jobb jag har skulle jag faktiskt vilja ha ditt.
Fast här.
Det skulle passa mig perfekt att ligga på rull över den nordamerikanska kontinenten all alone för evigt.
• • •
Mrazek har ändå hamnat rätt.
Han är ju förkroppsligandet av Flyers.
Medioker ena dagen, helt gudomlig nästa.
Och påskdagen verkar onekligen vara ”nästa”.
• • •
Jaså, ni har svenska kommentatorer idag?
Då slipper John J bli gramse när McGuire börjar prata om Sidney Crosby så fort Konecny gör sitt drömmål.
• • •

Denne Marchand…
• • •
Potentiellt episk tredjeperiod is coming up.

PHILADELPHIA – BOSTON 1-0 (Period 1)
• • •
Jajaja, Super Sunday börjar som Super Sunday ska börja.
Först är det visserligen igenknäppt och tajt och strängt och hårt och inte så mycket vill hända.
Sen kommer sekvensen som får hela tv:n att blixtra i vardagsrummet.
Petr Mrazek – den ifrågasatte – klipper med Hollywood-plocken när unge landsmannen Pastrnak bara ska trycka in pucken och i anfallet därpå piskar mäktige Giroux in 1-0 efter illersnabbt klapp-klapp med Provorov och Konecny.
Holy hell.
• • •
Som vanligt får ni säga vad ni vill:
Jag tycker det är så trivsamt med Doc Emrick och den lugubre Pierre McGuire som kommentatorer under de här NBC-matinéerna.
Likt Daniels och Redmond i Detroit skapar de rena rama Arne & Ankan-myset.
• • •
Ondskan messar från Örby att han är så jetlaggad och trött att hon nog får lov att skippa stormatchen i Amalie om knappt sex timmar.
Då vet man att det är illa, men jag vet – de där mellanlandningarna i Europa tar musten ur den bäste.
• • •
Ja, Bostonmolle – 2010 gör sig alltid påmint när de här två lagen möts.
Det var…something.
• • •
Jobbigt besked för MN Johan och andra som värnar Minnesotas väl och ve.
Ryan Suter är borta på obestämd tid efter smällen i Dallas igår.
Det behövde Wild inför sista grundserieveckan som de behövde en portion ruttna påskägg.
• • •
Efter 50 inlägg i rad på samma tema känns det lite ovant att inte skriva ”The Mowgli & Baloo Roadtrip 2018” i rubrikraden.
Men det är skönt också, det var en lång och krånglig ramsa.
”Super Sunday” sitter mer som ett smäck.
• • •
Men Pastrnak ändå.
Carl Söderberg visste i sanning vad han talade om när han för några år sedan nickade mot honom i gästkabyssen på Garden efter en morning skate och på sin vackraste skånska deklarerade:
– Han kommer utan tvekan bli en av den här ligans största stjärnor.
Nu är vi där,
• • •
Ha ha, underbar liten anekdot, Suomalainen.
Jag vill också köra tradare till Haparanda och gå över gränsen till det stolta landet och sjunga karaoke.
• • •
Bolts har verkligen inget emot om Flyers hjälper dem och ser till att det här står sig.
Då kan de återerövra förstaplatsen på riktigt ikväll.
Men något säger mig att björnarna efter en lite trög inledningsperiod kommer hosta upp sig till andra.
• • •
Själv ska jag äta en smörgås nu.

I den amerikanska politiken har de sin Super Tuesday, då ett helt koppel delstater går till val samtidigt – senast, i presidentvalet 2016, Alabama, Alaska, Arkansas, Georgia, Massachusetts, Minnesota, Oklahoma, Tennessee, Texas, Vermont och Virginia – och kan avgöra hela racet.
Nu svarar NHL med en Super Sunday.
På annat sätt går det inte att beskriva påskdagens glödande grundseriegiv i världens bästa liga.
Matcherna är inte anmärkningsvärt många, snarare tvärtom – men nästan allihop känns, i varierande grad, som ”Showdown of the year”.
Först har vi en NBC-matiné mellan Bruins – bäst av alla just nu, en skoningslös maskin oavsett hur tunga pjäser som är skadade och inte kan spela – och gamla antagonisterna i Flyers från Philly, alltjämt indragna i streckstriden och våldsamt hungriga efter en seger som, i praktiken, skulle skjuta sönder hotet om playoff-miss en gång för alla. Det kommer bli en frustande holmgång på Wells Fargo-isen.
Sedan, vid midnatt, följer Lightning-Predators i Amalie Arena. Topplag monumentale goes to war. Ja, tills Bruins och Jets började mullra som isländska vulkaner efter nyåret var det rentav finalen de flesta av oss såg framför sig. Det är långtifrån lika givet nu, men ändå. Det är en giganternas kamp, laddad med enorma mängder prestige och starka känslor. Det säger något att Preds fick stryk med 7-4 av Buffalo (!) igår. De hade såklart redan tankarna på den här fajten.
01.00, alltjämt er tid, går Devils upp mot Canadiens i Bell Centre och det är väl omgångens minst kittlande föreställning. Habs har ju ingenting alls att spela för. Men Devils är fortfarande inte på helt säker mark, trots alla sina imponerande segrar, så de kommer rimligen köra. Hårt. Det är alltså långtifrån vad de osentimentala analytikerna på NHL Radio den här tid på året brukar kalla en ”toalettmatch”.
En halvtimme senare är det big time hatmöte i PPG Paints Arena i Pittsburgh. Penguins mot Capitals. De matcherna slår det alltid giftiga gnistor om, men nu ligger förstaplatsen i Metropolitan dessutom i potten. Så var så jävla säkra. Alla kommer ge precis allt – och vi har några rätt hyggliga hockeysnillen i bägge ringhörnorna. Ojvoj.
Bonanzan rundas till sist av med ett infernaliskt streckdrama way out west. Ducks, med 93 poäng på första wild card-platsen, tar emot Avalanche, med 92 poäng precis under strecket i Honda Center. Öden kan beseglas, drömmar infrias och krossas. Dramatik garanteras.
Bloggen finns förstås med i korresoffan dagen, och kvällen, lång.
Man vill ju inte missa Super Sunday.
• • •
Mowgli är tillbaka i människobyn, kan vi meddela. Han landade på Schiphol i arla morgonen och flög sedan vidare mot Stockholm och Örby.
Därmed kan jag andas ut. Inga fler wojne wojne-situationer faller så att säga på mitt ansvar.
Den lättnaden kompenserar dock inte alls tomrummet han lämnat efter sig, den unge mannen.
Vad gör en Baloo utan sin Mowgli?
Well, han får försöka vara nöjd med allt som livet ger och allting som han kring sig ser ändå.
• • •
Jag låg i korresoffan och slötittade på matchen mellan Golden Knights och Sharks igår kväll, lätt tagen efter sportbarssittning och det-förlorade-passet-dramat, men när Wild Bill avgjorde med säsongens snyggaste mål ramlade jag ner på vardagsrumsgolvet.
Jesus, här trodde man att Zlatans debutmål med LA Galaxy var det stora svenska konstverket i västra USA under påskaftonen.
Men uh-uh.
Wille överträffade fotbollsgudens öppningsnummer med sin Marek Malik-fint på Marty Jones.
Herregud.
Det räcker alltså inte med att Märstas Brett Hull ska göra chockerande många mål (42 nu, mindblowing nog).
Han ska göra de allra vackraste också.
• • •
Det är första april idag, men här håller vi rent från löjliga skämt (eller, det gör vi ju inte alls; vi bara inte gillar när det är allmän lurendrejeridag ) så när jag nu berättar att Blues fick stryk med 6-0 av Arizona i natt talar jag sanning.
Det finns sånt man förstår och så finns det sånt man inte förstår och hur det kunde hända tillhör tveklöst den senare kategorin.
Ja, det var uppseendeväckande att Preds torskade mot Sabres också, men dels är de sedan länge klara för playoff och dels hade de som tidigare nämnts säkerligen börjat förbereda sig för söndagens clash i Florida redan. Blues jagar desperat under strecket och måste behandla varje match som en Stanley Cup-final.
Ändå detta.
WTF?
• • •
Och med triumfen mot Sharks säkrade Golden Knights alltså segern i Pacific Division.
Få se, vad skrev experten Bjurman i oktober om hur det skulle för expansionslaget från Strippen?
”Det lag George McPhee under sommarens expansiondraft lyckades skrapa ihop till den historiska premiärtruppen var inte, och är fortfarande inte, mycket att skriva hem om…Det finns fog för ligans förhoppningar om en snabbare förädlingsprocess än vid tidigare utökningar, men en eller två inledande skitsäsonger är ju oundvikliga”.
Morsning korsning.
• • •
Ojvoj, Tårtan gick Tårtan on Alex Wennbergs arsle i Vancouver igår.
Omskakande skulle man kunna tro, men det verkar ju inte direkt som att Wenny blir vettskrämd.
Han har snarare svårt att hålla sig för skratt.
Dt är nästan så man kan säga att scenen bekräftar det Sean Avery påstår i sin biografi.
– Alla tror att vi var rädda för Torts. I själva verkat skrattade vi åt honom när han förlorade förståndet och börjad gapa och skrika….
• • •
Apropå coacher:
Det har ungefär sedan i november stått klart att Gerard Gallant kommer få Jack Adams Awards.
Och för all del, han har gjort det omöjliga på Strippen. Jag menar, se bara ovan vad den upphöjda expertisen trodde om riddarnas chanser före säsongen…
Fast jag tycker nog att även att mannen vi nu får se i bortabåset i Wells Fargo gjort sig förtjänt av röster i den kategorin.
Bruce Cassidy gjorde intryck redan när han tog över efter Julien ifjol och nu fullkomligt lyser det om hans gärning.
Det krävs verkligen vägledning och visioner utöver det vanliga för att få ett lag att prestera på det sätt som björnarna gjort fast de saknat några av sina allra viktigaste spelare, nu på slutet till exempel första backparet.
• • •
Jag vill att det blir varmt nu.
Jag vill att det blir varmt nu.
Jag vill att det blir varmt nu.
Frågor på det?
• • •
Som Robert Hägg – tyvärr petad sedan han träffade bloggen för första gången… – konstaterade när jag efter morgonvärmning i Detroit härom veckan febrade om att det känns som att hans Flyers kan slå vem som helst:
– Jo, men vi kan förlora mot vem som helst också….
Precis.
Det är något lätt bohemiskt över bullisarna från Broad Street.
Men jag insisterar på att få andra har en top 6-uppställning av samma kaliber.
Giroux-Couturier-Konecny och Lindblom-Patrick-Voracek är två riktigt mördande kedjor och det är framförallt detta faktum – plus backduon Ghost och Provorov – som ger näring åt den där känslan att de kan vinna alla matcher.
Även den idag.
• • •
De hajpade ungblod som så här under slutet av grundserien går direkt från college till NHL brukar sällan vara lika bra som sitt rykte.
Men Bruins – eller ska vi säga Cassidy – har senaste året firat triumfer även på den punkten.
För ett år sedan klev Charlie McAvoy mot allt förnuft in och var första backparsmaterial direkt – och nu gör Ryan Donato braksuccé.
Håll extra koll på honom denna tidiga eftermiddag.
• • •
Kaffet är nybryggt, brödskivorna rostade och snuset i dosorna på soffbordet färskt.
Nu låter vi Super Sunday börja.

Allt hade ju gått så bra.

Han var nästan framme vid mållinjen – utan att ha trampat på klubbmärken, utan att ha irriterat några viktigare spelare än Radko Gudas och utan att gått vilse på Manhattan.
Men ah.
Precis på mållinjen gjorde Mowgli Ekeliw ändå en Mowgli Ekeliw.
Det vill säga:
Han ställde till med en major wojne wojne-situation.
Sent igår kväll kom han på att han tappat bort – passet.
Jo, passet!
Mindre än ett dygn innan avgång med flyget hem.
Under en storhelg – med svenska New York-konsulatet stängt i åtminstone två dagar.
Så en natt av ångest och våndor följde, av desperat krafsande i väskor och kläder, av ivrigt telefonerande och mailande till flygbolag och konsulära emergency-avdelningar, av bistra grimaser och suckar så tunga att man kunde tro att Lightning redan var utslagna ur slutspelet.
Jag var framåt småtimmarna övertygad om att jag skulle få ha min unge vän kvar i holken till åtminstone på onsdag och sa som NHL:s tv-kommentatorer när de refererar riktigt spektakulära sekvenser:
Can you believe this?
Dessbättre fick dramat ett lyckligt slut.
Det visade sig att securityn på Garden hade hittat ett pass tillhörande Karl Jonathan Gunnar Ekeliw i pressboxen under natten, så i morse stormade han tillbaka till the scene of the crime och fick tillbaka den enda handling man bara inte KAN förlora under resor.
Nu sitter han på JFK och kommer – såvida inget mer oförutsett inträffar; man vet aldrig…. – med KLM-kärran till Amsterdam vid halv sju.
Sensmoral?
Säg inte hej förrän Ekan är hemma igen…
• • •
I övrigt har det varit en succéresa. Fem plus. Vi har haft extremt trevligt, upplevt mycket och sett förtjusande hockeymatcher – med de två mellan Devils och Penguins som främsta utropstecken.
Självfallet är en repris nästa säsong redan inplanerad.
Då kör vi San Jose-LA-Anaheim-Vegas-Arizona-Denver-Dallas-Nashville-Tampa – eller möjligen Minneapolis-Chicago-St louis-Nashville-Columbus-Tampa…
• • •
Nu är det påskafton och papa Baloo går omkring och suckar lite i sitt vemod. Det blev ju så tomt när den Örby’s finest – med passet i fickan! – klev ut genom dörren.
Så ikväll får ni klara er utan blogg (fast alla är välkomna till spåret, förstås) – jag spar mig till söndagens stora showdowns mellan Flyers och Bruins, Lightning och Predators, Penguins och Capitals samt Ducks och Avalanche.
Tills dess får ni njuta av en liten bildkavalkad från The Mowgli & Baloo Roadtrip 2018 – Ekeliw speciale.