NY RANGERS – TAMPA 3-7 (Slut)
• • •
Jaha, det var det.
Sista hockeymatchen på Madison Garden för säsongen är avklarad.
Nu blir det, som sagt, inga fler förrän i slutet av september.
Dit är det ett halvår.
Och överallt vi rör oss i environgerna efter slutsignalen tar folk varann i hand och önskar trevlig sommar och säger saker som ”vi ses i höst”.
Det känns vemodigt.
Men hey hey Douglas Murray, som Djurgården-fansen brukade skrika – bloggen fortsätter med två månader playoff-drama i andra hallar och hur jävla underbart blir inte det?
Otroligt jävla underbart!
• • •
Först får han se Bolts vinna med 7-3.
Sedan åker han hiss med Steve Yzerman.
Och slutligen tar Strålle och Vigge – som var så buttra i Newark för en vecka sedan – emot med breda leenden och citat av typen ”kul att se dig, Jonathan”.
Så nu är dystergöken som satt och muttrade på pressläktaren efter första perioden den gränslösa euforins apostel.
Det kan kan bli en minnesvärd sista urladdning på stan, känns det som.
• • •
Kul att Chytil fick ”göra” en Lias och sätta en puck han med.
Honom kommer vi få se på Garden även nästa säsong.
Frågan är hur många av de andra vi såg ikväll som ingår i truppen 2018-2019?
Lundqvist, Skjei, Kreider, Zibanejad, Fast, Vesey, Spooner, Buchnevich, Namestnikov…men fler är det nog inte.
Ojvoj.
• • •
Det var Keith Olbermann – om han är bekant – som satt och kacklade på pressläktaren kvällen lång.
Igen:
Jag har alltid vetat att han är en douchebag utan att egentligen veta – och nu blev det bekräftat.
• • •
Personalomsättningen i Rangers har varit helt wacko redan innan årets majbrasa.
Som Strålle konstaterar efteråt.
– Det är bara några år sedan jag spelade här men de enda som är kvar sedan dess är ju Henke, Zucca, Staal, Fast och Kreider. Och vi hade ändå ett lag som spelade Stanley Cup-final. Då kan man ju tycka att det vore en poäng att hålla ihop den gruppen. Men nej…
• • •
Jodå, Vigge säger det:
– Det är alltid skönt att bidra.
Yes box!
• • •
När den nya frisyren kommer på tal drar Strålle mycket upp namnet Rob Halford ur hatten.
Jag kan mina hårdrockare jag…
• • •
Mer personalomsättning ska det dock bli i Rangers-land och framförallt undrar man ju:
Vem är coach nästa gång Blueshirts spelar en man match på Garden?
• • •
Jag sätter inte ”The End” i rubriken riktigt ännu – vi ska naturligtvis fira avslutande Del 50 med en bild speciale i morgon.
Nu ber jag att få travestera svenska tv-profilerna Roy & Roger:
Hej då, Garden.
Ha en bra sommar, vi ses i höst.

Nu lyser solen i Ekeliw-land igen, för Bolts får en rungande islossning i tredje och vinner till slut med 7-3.
En liten textskvätt till kommer innan vi går ut och firar den unge mannens lycka.

NY RANGERS – TAMPA 1-2 (Period 2)
• • •
Känsloyttringar är ju strängeligen förbjudna i pressboxen och Ondskan gör vad han kan för att följa direktiven, men jag som sitter precis bredvid känner hur det rycker till i hela kroppen på honom när tampaiterna – definitivt mer på tårna i den här perren – krigar in sina två mål.
Nu är livet betydligt enklare att leva plötsligt…
• • •
Det är väldigt nära att även Vigge gör ett mål – och kan säga ”Jo, det är alltid kul att bidra” när jag kommer in och frågar om hur det känns att sätta säsongens sextonde cannoli.
• • •
Nä, Kung Kenta, inte behöver du väl skämskudde när Lajen drar sina göteborgare…
• • •
Bänkgrannen – kändisen – kacklade så mycket att jag aldrig hörde vad Steven McDonalds son, som numer delar ut Extra Effort-priset, sa under pre game-ceremonierna, men det här var ju ändå fint om bästa staden i världen:
– To the future of the New York Rangers…This is NYC…we’ve been knocked down plenty of times before. We get up, we keep the faith and we keep going.
• • •
Stammer fick sammanlagt 17 minuters utvisning – 2+5+10 (det blir väl 17, tror jag att till och med jag kan räkna ut…) och missar alltså lejonparten av mittakten.
Men han behöver uppenbarligen inte sitta i utvisningsbåset under tiden.
Måste man inte det?
• • •
Idsint, fint att inse att du äntligen skaffat dig en avatar.
Vi har saknat en sån på dig.
• • •
Steven satt visst i utvisningsbåset – och gömde sig, I guess – för när han efter just 17 minuter kommer ut står hela Bolts-båset upp och slår med klubborna i sargen.
Ja, man måste ju ha lite roligt också.
• • •
Det börjar bli oväntat tjurigt och vredgat och tjafsigt på isen.
Men det har vi förstås inget emot.
Känslorna ska svalla.
• • •
Jaha, då återstår bara en period på Madison Square Garden säsongen 2017-2018.
Igen:
Vad märkligt.

NY RANGERS – TAMPA 1-0 (Period 1)
• • •
Usch!
Det är inte jag som säger så.
Det är Mowgli som sammanfattar sin sista förstaperiod under 2018-resan med Baloo med den patenterade lilla interjektionen.
För hans pojkar uppträder inte alls som han hade föreställt sig i denna nästan-måste-match.
De ser, tycker han, egendomligt oinspirerade och likgiltiga ut – samtidigt som de verkar pressade och mentalt uppfuckade.
Ja, man undrar onekligen var Tampa Bay Lightning från november tagit vägen.
Om de inte dyker upp snart kommer de inte bara förlora den här matchen och sumpa chansen att jaga ikapp mighty Bruins.
De kommer åka ut mot Maple Leafs i förstarundan.
• • •
Jag tog ju helt fel, det är inte alls Mats Zuccarello som får extra effort-priset.
Det är Henke Lundqvist.
Såklart.
1-0 till Sverige mot Norge på pressläktaren – igen!
• • •
Oron över att att Domingue skulle stå visar sig vara befogad.
Ingripandet på Skejis mål är inte kung.
• • •
De väntar inte till några reklampauser med att hylla de före detta blåskjortorna.

Redan före första nedsläpp, när Henke varit och hämtat sitt pris, fyrar Rangers av en lång videohyllning till Girardi, McDonagh och Miller.
Ovationerna dånar, inte ett öga torrt.
Utom hos en…
• • •
Kändisen jag har till höger kan inte hålla käften så mycket som en sekund – och det förvånar mig inte det minsta. Jag har alltid haft en känsla av att han är skitstövel och lallare, sina ”fina” åsikter till trots.
• • •
Nu sitter Ekan där han ska, trots allt.
En ryss som brukar vara här kommer inte och fina Roy från Nettavisen tar hans plats och överlåter sin, intill Lajen, åt Ekan.
Årets bästa påskägg.
• • •
Plötsligt börjar de veva Status Quo i en reklampaus.
Var har den energiinjektionen varit hela säsongen?
• • •
De drar aldrig ”Once a Ranger, Always”-ramsan om de tre Tampaiterna som nyss bodde här.
Tvärtom.
När det jublats färdigt är det någon som skriker så det ekar i hela hallen:
– Now, go and win a Stanley Cup!
• • •
Jon Bon Jovi är in the house.
Kan ni ju tycka är coolt om ni vill.
• • •
Brady Skjei – tror ni han har nån tjej?
Åh, förlåt.
• • •
Jag trodde Dan Girardi skulle vara lite bättre i den här matchen.
Den spelas ju ändå på LångfreDAN.
Åh, förlåt igen – bara ännu mer.
• • •
Steven Stamkos förtvinar i en tio matcher lång måltorka.
Men istället för att försöka bryta den drar han på sig boarding-utvisningar.
Sen börjar han slåss (!) med Pavel Buchnevich.
Det säger inga alls bra saker om vad för slags frustration som pumpar i hans kanadensiska lekamen.
• • •
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att få Ekeliw att inte svåra ihop fullständigt här, men vi börjar med att skicka honom på kaffehämtaruppdrag.

Och så ringer ”Time To Say Goodbye”, Andrea Bocellis snyftare monumentale, ut över Broadway.
För plötsligt är det last call på Garden.
End of the line.
Säsongsavslutning.
Vi stänger the woooorld’s most famous arena ikväll och får sedan inte se någon mer hockey här förrän i slutet av september.
Det känns mycket egendomligt, måste jag säga.
Inget liknande har inträffat under de tretton år som gått sedan jag kom till New York och fick Garden som kontor away from kontoret.
Ja, Rangers missade playoff även 2010 – för första och enda gången under Henrik Lundqvist-eran – men som vi konstaterade redan häromdagen:

Då var de fortfarande med i racet till allra sista omgången och blev eliminerade först när Olli Jokinen försökte sig på världens sämsta straffvariant i Wells Fargo i Philadelphia.
Alla andra gånger har de cruisat in i mitten av april, vid några tillfällen stångat sig vidare mot riktigt stora ögonblick – och en solig vår för fyra år sedan tog de sig hela vägen fram till himlens portar.
Nu kan jag hänga in säsongsackrediteringen i garderoben redan innan mars månad är till ända.
Så snöpligt.
Så konstigt.
Det tycker jag inte för att jag ”håller” på Rangers och att det därför smärtar mig att det går dåligt för dem (ja, jag vet att det inte hjälper att jag upprepar det för sju hundra miljonte gången; somliga har så begränsad fantasi att de omöjligen kan få in att det går att älska och uppskatta det här utan att vara fan); för min egen del blir allt ändå gräddsås de kommande kommande månaderna. Stanley Cup Playoffs är det bästa som finns i hela universum oavsett vilka som är med.
Det känns bara annorlunda och lite sorgligt att det redan nu blir tyst och mörkt i den sägenomspunna ladan på Manhattan.
Så den ringer och ringer och ringer, Bocellis sentimentala pop-aria.
Con te patrio!
• • •
Det är dags för farväl även i ett annat, mer personligt avseende denna afton.
Matchen ikväll – mellan Rangers och Tampa Bay Lightning – är sista stoppet på The Mowgli & Baloo Roadtrip 2018.
Imorgon flyger Ondskan tillbaka hem till Örby igen.
Vemodigt, det med.
Kommer kännas tomt i Baloos värld ett tag.
Men jag hoppas ni hjälper mig att iscensätta en rungande send-off som han aldrig glömmer, den unge gossen,
Spåret ska glöda.
• • •
Som vi påpekade redan igår är påsk märkligt nog ingen big deal i USA, men jag och Ekan håller hårt på traditionerna så på vägen till Garden stannar vi i den ljumma långfredagen på Scandinavian House på Park Avenue och äter svenskt smörgåsbord – med sill, köttbullar, lax, Jansson, knäckebröd och ost.
Fem plus, är vi rörande överens om.
Nubbe?
Nej du, så rolig blogg ska vi inte ha – ens när det är Långfredag.
Det får bli när allt om några timmar är sagt och gjort och vi sätter oss vid lämplig bardisk för att runda av våra snart två veckor tillsammans på tillbörligt sätt.
• • •
Den blir speciell på väldigt många sätt, säsongens sista match på Garden.
Först ska det delas ut priser, dels till den som får Steven McDonald Extra Effort Award, dels till den som vi i Rangers-avdelningen i PHWA röstat fram som årets Good Guy (jag röstade på Mika, för Henke har redan fått priset och är därmed inte röstbar, och DJ Zbad har i sanning varit en Good Guy, åtminstone mot mig).
Sedan blir det hyllning på hyllning i jumbotronen vid noga utvalda reklamavbrott. Tre före detta Rangers-idoler återvänder ju till gamla hemmahallen för första gången just ikväll. Dan Girardi (han var inte med förra gången Bolts spelade här), ex-kaptenen Ryan McDonagh och JT Miller.
Och så avslutas alltsammans med ”Fan Appreciation”-jippo, då ett batteri fans kommer ut på isen och får plocka tröjor och klubbor och what not av sina hjältar.
Vi kan kort sagt räkna med en lång långfredag.
• • •
På Scandinavian House brukar förresten en av bloggens mångåriga vänner Konsertpianisten – också känd som Per Tengstrand – uppträda ibland.
19 april dyker han upp igen, med stråkkvartetten Opus Twentyone från Princeton.
Är ni i stan – gå dit och se en mästare i aktion.
• • •
Efter den överdådiga påsklunchen promenerar vi, dästa och fina, tvärs över ön och kommer lite tidigt till ladan på sjunde avenyn.
Så vi sätter oss på på pinnstolarna på numer avstängda 33:e gatan och lapar lite sol – och får vara med om en lätt häpnadsväckande scen.
Plötsligt kommer nämligen just Dan Girardi och Ryan McDonagh– ex-blåskjortorna – knallande och världens riot utbryter.
Upphetsade Rangers-fans bildar formligen folkmassa runt dem, tar selfies och autografer och skriker och tjoar.



Vackert ändå.
Men Ekan blir sur.
– De är ju Lightning-spelare nu, muttrar han.
Tills han ser att öven en tjomme i Kucherov-jersey är där och hindrar duon från att komma i tid till lagmötet.
Då blir allt bra igen.
• • •
Däremot har de ingen påskmust kvar på Scandinavian House.
Det är skandal de borde ta upp i FN:s säkerhetsråd borta på första avenyn efter helgen.
• • •
Men jag får Ondskan ur gängorna igen när jag berättar att jumbotron-hyllningarna på Garden alltid inkluderar frasen ”Once a Ranger, Always a Ranger”.
– Vadå, snäser han, det kan de väl inte göra? De spelar för Tampa nu, ju.
Jo, till och med när Martin St. Louis var hette det så,
– VAD FAN…HAN HAR JU SIN TRÖJA I AMALIE! HAN ÄR FAN INGEN RANGER FOREVER!
Det finns inga som är mer lättkränkta än Lightning-fans, det är sen gammalt…
• • •
Blues besöker T-dojan på Strippen senare ikväll och coach Yeo levererar ett bra citat inför the showdown.
– This is a potential playoff matchup. Let’s send a message in this game that we wouldn’t be very much fun to play against.
Oh yeah.

Det låter som vi ska sitta i en sportbar och se den matchen framåt natten.
• • •
Det är inte bara påsk, här i USA firas passover också – och jag har många judiska vänner och vill passa på att önska dem, och allra främst då de fantastiska bröderna Coen på krogimperiet Meme, en happy passover,
• • •
Tyvärr är det lite svårt att göra sådant rättvisa i skrift, men jag har hela dagen skrattat så att jag kiknat för att Eken plötsligt visat sig vara en imitatör av Bosse Parnevik-klass och parodierar dalmål med sanslös pricksäkerhet.
Det är ju framförallt mig han driver med men också sin gode vän Simmen från Falun och jag bara dör när han säger så här, med sjusjungande vokaler:
– Kolla, dännä stå han å fipplä och ha säj med telefonluuuren.
Som sagt, svårt att återge i skrift, men han ska garanterat få demonstrera dessa färdigheter i nästa podd och jag lovar:
Ni kommer garva er harmynta.
• • •
Apropå Dalarna kan kvalet till SHL dra åt helvete.
• • •
En annan match som förtjänar vår uppmärksamhet vid bardisken vi hoppas hitta i den sena långfredagskvällen är Freeway-derbyt mellan Ducks och Kings.
Det är, sett till tabelläget och kriget om slutspelsplatser, en av de hetaste grundseriekamper de två rivalerna någonsin utkämpat.
• • •
I natt drömde Ekeliw att Calgary Flames vinner draftlotteriet.
Nu vet ni det.
• • •
Rangers-journalisternas Masterton-kandidat är förresten Chris Kreider.
Självklart kanske – det är ju alltid de som varit sjuka eller skadade eller varit med om tragedier och sedan kommit tillbaka som föräras det priset.
Jag röstade dock på Henrik Lundqvist för egentligen ska trofén ges till delas den spelare ”who best exemplifies the qualities of perseverance, sportsmanship, and dedication to ice hockey” och är det någon som gett prov på perseverance och dedication är det fan målisen som år efter år burrit det här laget på sina axlar utan att bryta samman och bli galen.
• • •
Insatserna ikväll?
Ja, för Bolts är ju matchen svinviktig,
Inte bara för att de, om så endast tillfälligt, kan återerövra förstaplatsen de förlorade igår kväll – de måste bryta den negativa trenden och sätta en ny ton inför playoff.
En mig närstående supporter – vi kan kalla honom Ekan – säger så här:
– Ja, vinner de inte mot Rangers, då tappar jag allt hopp om att det här ska kunna bli bra.
För hemmalaget är allt som bekant egentligen detsamma, men dels vill de givetvis avsluta snyggt inför hemmafansen, dels skulle de älska att få ställa till det för en motståndare som plågat dem big time ända sedan konferensfinalförlusten 2015.
• • •
Haha, magnifika uttalanden av Zlatan idag.
Vilken capo di tutti capi han är.
En sak ska han dock ha klart för dig:
New York Red Bulls kommer sopa banan med Galaxy when the time comes…
• • •
– I bled blue for eleven years.
Citat Dan Girardi två timmar för puckdrop.
Vad vissa fans än tycker om hur han spelade kan ingen hävda något annat än att Danny G gav allt för Rangers och förtjänar en saftig hyllning ikväll.
• • •
Det är ju nästan så jag glöm det…vi får ju se Lias Andersson på Garden-isen ikväll igen.
vad kul!
• • •
– We want the cup, we want the cup, we want the cup, skrek dom i TD Garden igår.
Det är en ramsa som NHL-fans bara vågar plocka fram när de är förvissade om att det finns en riktigt god chans att deras lag vinner och när den väl rungar under takåsarna är den alltid magisk.
• • •
Ekan blir lite till sig – ungefär som ett 15-årigt One Direction-fan som får syn på Harry Styles – när vi på väg mot pressläktarhissen trampar förbi zamboni-entrén medan Bolts värmer med tvånuddsfotboll.
– Oj oj oj, flämtar han.
Det är kul att man kan bidra, som Victor Hedman alltid säger när han gjort mål.
• • •
Det är tråkigt att behöva konstatera men Dallas Stars – som har ett hemmamöte med Minnesota och tre bortamatcher i Kalifornien kvar – är rökta.
Fan, de skulle ju till final enligt den här experten…
• • •
Ekan är dock imponerad av Strålle Strålmans bollkänsla.
– Han har ju grymt tillslag, heter det när vi kliver in i hissen.
Well, det är bara tolv mil från Tibro till Borås Arena.
Däremot suger tydligen JT Miller.
– Han kunde ju inte träffa bollen överhuvudtaget, fnyser Ondskan.
Fast det har nog mer att göra med att Miller är en av de som kommer kallas ”always a Ranger” ikväll…
• • •
Bloggen instämmer förstås i hyllningskören till Scott Foster – emergency-keepern som fick hoppa in för Blackhawks i United Center igår och tog sju av sju Winnipeg-skott.
Det kan man ändå kalla bragd.
• • •
Skalliga hårdrockare var en gång i tiden omöjliga att föreställa sig – förutom Rob Halford i Judas Priest då och han lirade ju ändå i ett helt eget universum – men numer går det fjorton på dussinet så jag tycker inte det finns något att invända mot att nämnde Strålle rakat av sig barret.
Tvärtom, han ser faktiskt hårdare ut än nånsin.
• • •
Rangers hade glömt bort att ge Ondskan en plats på pressläktaren ikväll och visserligen skakar de djupt ursäktande fram en ändå, men det innebär att vi inte kommer sitta ihop under just den här matchen.
På något sätt ska väl det här gå ändå.
Hoppas jag…
• • •
Det är Zuke som får Steven McDonald Extra Effort Awards.
Fint för honom – och de norska kollegorna till vänster blir ju så till sig att de börjar fira syttende mai i förtid.
• • •
Oops, Louis Domingue leder Bolts in till matchvärmningen.
Ekan vrider ihop nyllet i en grimas.
För det betyder att han lär starta i kassen (Domingue alltså, inte Ekan…)
• • •
I Rangers kasse är det Pavelec som står.
Så Badtofflan robbar Henke på säsongens sista chans att glänsa inför hemmafansen.
Just snyggt.
Henke får ta comfort i att han återvänder nästa säsong.
Det gör inte Badtofflan…
• • •
Jag har en kändis som bänkgranne till vänster, men han han ser vad jag skriver så jag törs inte publicera namnet, men så här – han är en före detta tv-kommentator med vänsterböjelser och har fått sparken från de flesta stora kanaler för att varit för frispråkig. Nu jobbar han för den stora sportkanalen. Och är fortfarande lika frispråkig, inte minst om mannen i Vita Huset.
Ni får försöka gissa…
• • •
Okej då, människor.
En sista dans på Garden – och en sista dans med Mowgli och Baloo.
Let’s rock!

NEW JERSEY – PITTSBURGH 3-4 (Slut, OT)
• • • 
Nån gång i början av tredje vände jag mig till Ekan och kläckte ur mig följande visdom:
– Man ser inte så mycket av Crosby ikväll.
En knapp period och 19 övertidssekunder senare kom den magnifike hockeygudens replik:
Han avgjorde med en lika sensationell lobby som mot Montreal förra veckan.
Herrejisses vilket snille.
• • •
Ondskan släpar demonstrativt benen efter sig när vi kliver ut i vad som visar sig vara tät New Jersey-dimma.
Han kan inte komma över att Bolts förlorade seriefinalen mot Bruins – och undra på det.
Ända sedan 18 oktober – i 162 jävla dagar – har hans favoritlag toppat östra tabellen.
Men no more efter det här blytunga nederlaget.
Ojvoj.
• • •
Bengan vill inte riktigt gå med på att han fullbordade ett Gordie Howe hattrick.
– Nja, säger han, lite mer krävs väl då….det var inte mycket till fajt.
Däremot tillstår han glatt att det brände till i både bås och på is efter det som på sina håll uppfattades som en butt-ending av Zajac och då ville Den Passionerade från Sollentuna inte bara stå och titta på.
– Nej, såna gånger blir det mycket adrenalin och då vill man ju vara med och bidra, slår han fast.
Förstås!
• • •
Kvällens citat får Joey Mac av Tuukka Rask uppe i Boston..
– Efter den här matchen behöver jag några öl för att varva ner.
• • •
Gordie Howe hit och Gordie Howe dit – mest glad är Bengan över att han faktiskt svepte in en strumprullare från blålinjen.
– Det händer verkligen inte ofta, ha ha. Men jag sa det åt våra backar, det verkar ju inte så särskilt svårt igenom pucken därifrån…
• • •
Den som vill läsa mer NHL-hockey just nu rekommenderas att studsa in på sportbladet.se
Där har både jag och Ondskan radat upp texter.
Nu ska vi sova och ladda för sista natten med gänget på Garden i morgon kväll.
Då vill vi ha full uppslutning i spåret!
 

Slut, Penguins vinner på OT – efter Gordie Howe hattrick av Bengan!
Mer sen.

NEW JERSEY – PITTSBURGH 2-2 (Period 2)
• • • 
Ojvoj, nu rockar The Rockhhh!
När Penguins tar ledningen med 2-1 känns det som att de har tagit över, men så fan.
Devils hittar något slags nukleär kraftkälla i båset och börjar spela hockey som det satan i mig ryker om och i ett powerplay smaskar den formidable Taylor Hall in ny kvittering.
Det här kan sluta hur som helst – allt vi vet är det blir en episk slutperiod.
• • •
– MVP, MVP, MVP, skanderar Devils-fansen när Hall pangar in kvitteringspucken.
De har en poäng.
• • •
När Bruins gör 2-0 så där snabbt i slutet av första blir Ondskan alldeles svart i blicken.

Det är inte roligt för honom längre, inga skämt går fram.
Han bara fräser tyst och vill be oss alla fara åt helvete, känns det som…
• • •
Bengan kan bli arg också.
Akta dig, unge Palmieri.
• • •
– Snälla Jonte, det är ju ändå inte mitt fel, försöker jag vädja.
Han bara tittar surt på mig.
I någon mån ÄR det alltså mitt fel att Tampa chokar i Massachusetts…
• • •
Sure, han spelar med Malkin och Kessel. Mellan dem skulle även min mormor ha utmärkt sig – och hon var 104 när hon checkade ut.
Men ändå, Hagge ser ut att ha varvat upp mot sedvanlig playoff-feber och slår bland annat en förträfflig passning till Kristopher Letang vid gästernas ledningsmål.
• • •
De mörka molnen till höger om mig lättar lite när JT Miller reducerar uppe i Boston.
Men bara lite.
Det är fortfarande mitt fel att det inte går som det ska.
• • •
He he, de som står för sånt i The Rockhhh har gjort om scenen från ”Big Lebowski” där John Goodmans karaktär slår sönder en bil med golfklubba.
Här är det en zamboni med Penguins-logga han smashar,.
Lite fyndigt där, Jersey boys.
• • •
Målvaktsfajt är det bästa som finns som aldrig händer längre och fan, hade de inte kunnat släppa upp den vredgade Vasy när Rask började veva med Conacher!
• • •
Bra story från den utmärkte Mark Lazerus om den unge keepern som hals över huvud får göra NHL-debut för Blackhawks ikväll, då Anton Forsberg gjorde illa sig när hemmalaget spelade fotboll före nedsläpp.
• • •
Det blir gurgel här också.
Mer kommer, gissar jag.
• • •
Är ni redo?
Det är vi.
Det blir en tredjeperiod vi talar om långt in i nästa vecka här.

NEW JERSEY – PITTSBURGH 1-1 (Period 1)
• • •
För att travestera Arne Hegerfors på Pontiac Silverdome i Detroit 1994:
Nu firar vi påsk i The Rock.
Det här är, precis som vi hade hoppats, en riktigt fin och jämn och spännande och hård och rolig hockeymatch.
 • • •
Efter 24 sekunder kommer Crosby alltså loss på högerkanten och vi tror ju alla att det är mål, men nope.
Kinky – som det kommit till min kännedom att de underhållande nog kallar Keith Kinkaid i laget – visar att han tänker plåga pingvin ikväll med.
• • •
Mowgli får jag inte mycket assistans av vad gäller matchen vi se live i Sean Connery-hallen.
Han har sitt fokus på helt annat håll…

• • •
Annars är det ju länge Devils som för i dansen och skapar småpanik i gästernas zon med sitt fantastiskt kvicka, finurliga, explosiva spel.
Fast som påpekats i spåret.
Pens känns hela tiden livsfarliga i vändningarna och när dom kommer, då jävlar kommer dom.
Härliga bananer!
• • •
Kyle Palmieri har blivit het som turist som somnat i solstolen på stranden i Miami Beach i juli – och jag håller en utläggning om att det är såna ”ärrade veteraner” man behöver den här tiden på året.
Då påpekar Ekan att skägglurvige Palmieri är ett år yngre än honom…
• • •
Ja, påskmust ja, Jocke F.
Får skylla mig själv som tog upp påsken.
Då kommer must-frestarna fram…
Men jag ska gå till Scandinavian House imorrn och proviantera, så det så!
• • •
Bengan kan minsann inte bara rumstera om i målgården.
Det är mighty feeling i passningen han slår till Sheary vid kvitteringen.
Inte mycket Kinky kan göra där.
• • •
Jag vidhåller att Coleman är namnet på en butler – inte på en hockeyspelare.
Det hindrar inte att Blake Coleman fortsätter vara väldigt bra.
Vilket litet fynd.
• • •
Ännu har ingen kommit fram och klagat på att vi sitter där vi inte ska sitta.
De ser ju på Ondskans Clint Eastwood-blick.
Det är ingen idé.
Därför ska han nu få gå och hämta kaffe åt farsan också, de kommer bara vika undan i kön.

Först som sist:
Jesper Bratt tar några skär på isen.
För det är ju ändå – häpp! – skärtorsdag.
• • •
Förlåt.
Really – förlåt.
Oförlåtligt uselt.
Man jag var tvungen att få utlopp för de göteborgska böjelserna innan vi studsar igång på riktigt.
Nu är det gjort – och here we go.
• • •
Mowgli och Baloo är alltså ute och åker igen – sort of.
Den här gången tar vi NJ Transit-tåget från Penn Station till Newark, över träsken och förbi världens kanske mest filmiska industritomter.
Här – i The Rockhhhh! – ska vi se reprisen av hela resans bästa och mest underhållande holmgång.
Alltså:
New Jersey Devils mot Pittsburgh Penguins.
Vi räknar med ett nytt rungande klimax – och vi räknar med att ni upplever det med oss i spåret.
• • •
Tanken var att vi skulle varit här redan i morse, för båda lagen hade ”full skate” med alla tillgängliga stjärnor och blågula profiler på isen.
Men när klockan ringde vid åtta gick det att känna att ingen av oss egentligen ville åka, men ingen sa något – förrän Baloo lutade sig tillbaka i korresoffan och suckade:
– Ondskan, egentligen behöver vi ju inte plåga oss upp nu. Vi har inga särskilda arbetsuppgifter att utföra där ute och det kommer inte hända något speciellt.
– Helt riktigt, svarade Ondskan, gick tillbaka in i sovrummet, stängde dörren och återvände till John Blund.
Det gjorde jag också.
Där missade vi antagligen några få fina ingångar till dagens intro, men för satan – grabbarna måste ju sova ibland också.
• • •
Återigen står hur mycket som helst på spel i The Roockhhhh.
Trots att de bara vinner och vinner medan Panthers torskar matcher som den i Toronto igår är Devils till exempel ingalunda out of the woods.
Om de förlorar den här duellen samtidigt som Panthers slår Senators – och det vore väl som sagt fan annars – är det åter bara en poäng som skiljer dem åt och Florida har fortfarande en match mindre spelad.
Can’t happen om Devils vill få någon form av sinnesro under sista grundserieveckan.
Penguins, å sin sida, riskerar ju knappast att ramla ner under strecket, men de har både Flyers och Blue Jackets i nacken och bli wild card-lag om det vill sig illa.
Can’t happen, det heller.
Bra förutsättningar för showdown, tycker jag.
• • •
– Det här coolaste pendeltåget jag åkt med, säger Ekan när vi rasslar upp genom Hudson River-tunneln och ut i North Jersey-träsken.
Ett fantastiskt betyg för NJ Transit.
Det kommer ändå från en som praktiskt taget varje dag åker just pendeltåg – från Älvsjö till Stockholm city.
• • •
Nejdå, Jonatan C i spåret – du kommer inte få någon skit alls.
Men jag tycker du överdriver en smula.
Numer är det ju bara två stycken som har många och – måhända – förvirrande smeknamn.
Gustav Nyquist och Jonathan Ekeliw.
Den ene kallas Hästpolo-Gustav, Hästpolo, Lille Skutt, Gus och Ceasar – och den andra Jonte, Ekan, Ondskan, Mowgli, Bamse, Youngblood och Bambi.
Så – nu behöver du inte fundera mer.
• • •
Men som sagt:
Det är inte bara de höga insatserna som borgar för att det blir åka av i The Rockhhh ikväll.

Pens och Devs möttes i PGG Paints så sent som för en vecka sedan – med Glimmer Twins Mowgli & Baloo på läktarplats! – och man behövde inte ha känslospröt som en insekt för att uppfatta att bad blood kokar och bubblar även i den här relationen.
Nu blir det rimligen ännu mer infekterat och hett och vredgat.
We like.
• • •
Liten bild – på Jonte och Martin.

• • •
Idag blir Amerika Amerika på riktigt igen, för det är Opening Night i Major League Baseball.
NY Mets har redan slagit St. Louis Cardinals med 12-6 och Chicago Cubs har besegrat Miami Marlins och ”mina” Kansas City Royals pumpar på för fullt mot Chicago White Sox.
Hurra, människor – våren är slutligen här!
• • •
Det värsta som skulle kunna hända Devils är att de ger Rangers chansen att fucka upp säsongen för dem på tisdag.
De tar emot lede fi från Manhattan här på tisdag och believe me, om Blueshirt kan jävlas med grannen från andra sidan Hudson kommer de spela som vore det en Game 7.
• • •
Ondskan är så darrig inför matchen i TD Garden ikväll att han under promenaden från tågstationen till The Rockhhhh börjar bladdra om Bolts farmarlag i Syracuse.
– Vi har ju en ny generation som står på tur där. Trots att vi trejdat och stått i så mycket på senare år är det fullt av talanger där nere, febrar han.
Det vill säga:
Han försöker gardera sig emotionellt mot en flopp i år genom att intala sig att det nuvarande laget passerat sin peak och ändå ska ersättas snart…
• • •
Den som tror att Rangers skiter i allting nu kan ju kolla intervjuerna med Henke efter matchen i DC igår.
Han var lika upprörd och frustrerad som efter slutspelsförluster i yngre dagar.
Mannen KAN inte ge upp, KAN inte annat än satsa hundraprocentigt, KAN inte rycka på axlarna åt en förlust.
• • •
Vi utför en liten kupp i pressboxen idag.
Jag är trött på att sitta längst ut på kanten, så när jag ser att det finns lediga platser i mitten drar jag med mig Mowgli dit.
– Nu sitter vi här, slår jag fast.
– Jaså, svarar han och ser sig oroligt omkring, men våra namn är ju dä…
– Skitsamma. Vi sitter här.
Kommer någon och jiddrarberättar jag att min kollega kallas Ondskan och det på goda grunder, watch out för fan.
• • •
Drabbningen mellan Bruins och Bolts är faktiskt så kittlande som en grundserieföreställning kan bli.
Den gäller förstaplatsen i östra konferensen, rakt upp och ner.
Vi kommer åtminstone tidvis ha den uppe på laptoppen men hoppas innerligt att ni refererar utförligt i spåret också.
• • •
Pingvinerna flaxar för närvarande inte med förväntad spänst i vingarna och förlorar mellan varven matcher de inte borde förlora.
Den mot Red Wings häromdagen har rentav skapat regelrätt ängslan i leden, visar det sig.
– Klart man blir lite orolig, säger Bengan Hörnqvist.
– Den här tiden på året måste man ta fram sitt allra bästa spel hela tiden. Det är verkligen dags för oss att göra det nu, säger Hagelin.
Jag misstänker att Devils kan få betala för de bekymren.
Mästarna kommer köra nu…
• • •
Tråkiga nyheter:
Bratten är petad och spelar inte ikväll.
WTF, Hynes-gubbe?
Han var ju guld mot Pens i PPG Paints.
• • •
Man skulle varit med i Capitals omklädningsrum idag, när Malmö slog ut Frölund ur slutspelet hemma i Sverige.
Som Burra ska ha skrockat och skrattat och skrävlat.
En lagkamrat jag känner – vi kan kolla honom Nicklas – svarar ”aldrig” när jag frågor om han tror att han nånsin kommer få tyst på skåningen.
• • •
Nashville-San Jose – en högst tänkbar konferensfinal i väst – och Minnesota-Dallas är andra Prime Time-shower jag gärna vill höra mycket om i kommentatorsspåret.
• • •
Jag utgår från att mina vänner Lili & Susie i Norrans hockeyblogg kollar video från läktarna ”frame by frame” så det kan slås fast vilka filurer det var som kastade in pinaler på isen i Kraft-arenan.
Det går säkert att bevisa att det var influgna värmlänningar – bara man kör just ”frame by frame”!
• • •
Hur firar läsekretsen påsk då?
Här är ju denna kristendomens främsta högtid förbryllande nog ingen särskilt big deal, men jag ska åtminstone se till att Ekan får måla lite ägg imorgon.
Barnen måste ju få sitt även när de är utomlands!
• • •
Så Lili & Susie inte tar illa upp – jag skojar bara med er.
Ni är bäst!
• • •
Viss tid senaste dygnet har ägnats åt att spåra svenska spelare i de verkliga småligorna.
Jag vill väldigt gärna göra reportage om exempelvis Greenville Swamp Rabbits i ECHL, Mississippi River Kings i Southern Professional Hockey League och Odessa Jackalopes i North American Hockey Leauge – och hänga upp det på blågula krigare som genomlever sina dagar i den sortens lag.
Tips på fina karaktärer och profiler mottages tacksamt!
• • •
OK, folks – nu är det näst sista kvällen med Mowgli & Baloo för den här gången.
Låt oss hoppas att vi får en se förstummande hockeymatch.