Just influgen från Örby, på ett hotellrum i Detroit, med en tallrik room serice-pasta i sängen – here he is: Jonathan Jonte Ekan Ondskan Mowgli Bambi Bamse Ekeliw.

Med andra ord börjar årets lilla roadtrip nu.
Redan ikväll, när Red Wings tar emot Flyers i Little Caesar, klipper vi första matchen.
Hörs då, vänner.

Som Kung Kenta nyss påpekade i spåret har jag lite mycket idag igen, och får därför svårt att blogga, men för satan:
När Wild Bill Karlsson gör ett äkta hattrick – alla mål i följd i samma period, utan att någon annan hinner scora emellan – måste jag åtminstone ge ifrån mig ett livstecken.
Bäst av allt:
Det är en hel period kvar. Han kan spränga 40-vallen i tredje – som förste svensk sedan Daniel Sedin för sju år sedan.
Så nu håller vi koll på det nu.

TAMPA – BOSTON 0-3 (Slut)
• • •
Hm, ja, det blev sånt rumble att bloggen somnade i tredjeperioden…

Sorry, men jag har sovit lite dassigt på slutet och då kan det bli så.
Then again, det hände inte så mycket mer i Amalie.
Bruins höll sin 3-0-ledning och var, vad jag förstår, aldrig hotade.
Eller som Strålle säger efteråt:
– Det såg ut som att ett lag gjorde sig redo för playoff och som att det andra spelade match nummer 71.
• • •
Två svenskar hade puckar med sig hem efter nattens omgång.
Andreas Johnsson gjorde ju sitt första mål när Leafs nollade Montreal – och Oscar Lindblom noterades äntligen för sin första poäng under Flyers vändning mot Hurricanes.
Kul, det.
• • •
Tursamt nog för Bolts ska de upp mot Bruins vid ytterligare två tillfällen innan grundserien är över.
Då måste de obönhörligen visa mer glöd och sisu och killer-instinkt.
Eljest kommer björnarna ha precis allt mentalt övertag när det drar ihop sig till tango i slutet av april.
• • •
Bilderna på Johnsson efter första målet är ju helt underbara.
Så ser ren, oförfalskad glädje ut.
• • •
Snygg avslutning av Schenn mot Rangers.
• • •
Hörrni, på nåt sätt hörs vi imorrn kväll igen.

TAMPA – BOSTON 0-3 (Period 2)
• • •
Det här är inget annat än ett statement från Bostons sida – ett som borde skicka elektriska stötar av oro genom Lightnings supporterskaror.
Trots att de, som sagt, saknar nästan en hel förstafemma mosar de sin främsta rival helt och hållet.
Ojvoj.
• • •
Jag har fått nya grannar med småbarn som är ute och ränner i korridorerna hela tiden.
Snart går jag ut och visar vad en äkta svenska gringubbe är för nånting.
• • •
Mm, B’s går hört åt Vasy hela tiden.
Det är en markering inför vad som komma skall, det med.
• • •
Jo, i den bästa av världar hade bloggen förstås varit på seriefinalen i Tampa.
Men jag kan inte vara överallt.
Det är det bara Arvika-Anton som kan.
Jovisst, Burger King-managern från de täta, älgrika skogarna väster om Karlstad är in the house i Amalie.
Hardest working hockeynörd in the business!
• • •
Men det var VÄRST vilken stiltje vi har i spåret.
Har ni börjat fira St. Patrick’s i Sviiiden också?
• • •
Lite känslor i tredje nu då, Tampa. Lite passion. Lite adrenalin.
Annars får Bruins vittring på en sweep om en några veckor…

TAMPA – BOSTON 0-2 (Period 1)
• • •
Man vad fan, Tampa!
Det här är årets match, har ni inte fattat det?
De uppför sig som i vilken serielunksövning mot Buffalo i november som helst och får knappt iväg ett skott – medan björnarna kör så det bara ryker.
Mycket, mycket oväntat.
Coach Cooper får ägna hela periodpausen åt att skrika så tapeterna lossnar i omklädningsrummet.
• • •
Som Sallberget påpekar har Boston alltså fyra av sina allra bästa spelare – Bergeron, Chara, McAvoy och DeBrusk – borta.
Ändå ÄGER de första ronden i the heavyweight rumble.
• • •
Värst för Bolts är ändå inte att de glömmer att anfalla.
Det är den tandlösa defensiven.
När pasternackan tar sig genom hemmaförsvaret och styr in 1-0-pucken behöver han inte anstränga sig mer än när han går till närbutiken hemma i Boston och köper mjölk.
Så där kan det bara inte se ut hos om tabellettan ska ha någon chans att nå himlen.
• • •
Joe Smith, den unge mannen som har Bolts-beatet på Tampa Bay Times, rapporterar att Amalie Arena ”is rocking tonight”.
Det tvivlar jag inte ett ögonblick på; numer kan fansen där nere suggerera sig till verklig feber under de stora kvällarna.
• • •
Ha Ha, Ulrik Andersson, jag hörde också att metalhead Strålle kallade Vasy den bästa målvakt han spelat med.
Det ska definitivt bli intressant att höra mer om…
• • •
Jahaja, Flyers…
• • •
Är det inte Dan Girardi som står där borta?
Nej, Dan Girardi är ju död.
Det är han väl inte, han rör ju på sig,
Fast den gamla Martin Ljung-klassikern kan man inte köra på Danny G, för han rör sig inte alls särskilt mycket när Backes får göra två mål.
• • •
Fuck, det ser riktigt otäckt ut när just Backes hastar ut i omklädningsrummet med blödande ben.
• • •
Tänk vad många glin som inte kan dricka men ändå envisas med att göra det som redan nu ligger däckade utanför Amerikas barer.
Bedrövligt, men tja, alla generationer måste ju genom det där.
• • •
Ah, lite segt i spåret ikväll.
Var är exempelvis alla Leafs-vännerna?
Kom igen nu.

Oh, Danny boy, the pipes, the pipes are calling
From glen to glen, and down the mountain side.
The summer’s gone, and all the roses falling,
It’s you, it’s you must go and I must bide.

Ja, det är ju St. Patrick’s Day idag, så vi tar och inleder den här bloggen med den mest irländska av alla irländska hymner.
Men mer firande än så blir det inte,
St. Paddy’s kan ta sig lite kittlande på håll och när jag kom hit för tretton år sedan gick jag glad i hågen ut på byn för att ta del av the action.
Det har jag sedan aldrig gjort om.
Det visade sig att denna gröna högtid mest är ett sjösjungande fyllslag för snorungar. Horder av kids kommer invällande från New Jersey och Long Island och förvandlar varenda Manhattan-bar – och allra helst de som ska föreställa irländska – till Liseberg på skolavslutningen.
Så istället i afton:
En lång sittning i korresoffan, med en hel bunt fina NHL-matcher på tv:n – långt från brölandet och vrålandet och slagsmålen och spyorna.
Är ni med mig?
Bra, då tar vi det ändå EN gång till då, bara för sakens skull:

Oh, Danny boy, the pipes, the pipes are calling…
• • •
Det är nu inte bara för att slippa det vulgära stöket där ute som snobben från världsmetropolen Borlänge (…) tillbringar lördagkvällen hemma i stugvärmen.
Det råkar ju vara så att årets match avgörs i Amalie Arena i downtown Tampa också.
Lightning går upp mot Bruins i ren och skär eastern seriefinal – och den seriefinalen har ingenting mindre än enorm potential.
På spel står till att börja med jävligt viktiga poäng. Vinner B’s har de plötsligt bara två poäng upp till eviga ettan Bolts – men om de istället förlorar halkar de efter och kan få ett hett Toronto flåsande i nackhåret.
Men det är inte bara det.
Ton ska sättas inför det till synes oundvikliga mötet i andra playoff-omgången också, revir markeras och psykologiskt övertag etableras.
Så håll i er.
Ramalama väntar i västra Florida.
• • •
Det är tre veckor kvar tills grundserien är färdigspelad, men Nashville har alltså redan – as of last night – ett X vid sitt namn i tabellen.
Det betyder att Preds – först av alla – är klara för playoff.
Coolt.
Men inte oväntat.
Dom är ju bäst.
• • •
Igår kväll åt jag en risotto på räkor och majs.
Det var sensationell.
Ville bara säga det.
• • •
Mowgli Ekeliw i Örby är så uppe i varv inför The Rumble i Amalie att han knappt kan andas.
I ett oroligt sms står det så här:
– Det är en supermatch, men jag ser egentligen inte alls fram emot den. Jag är bara nervös. Usch!
Hi hi.
• • •
Åh, vad kul för Andreas Johnsson. Han får inte bara chansen igen i kvällens klassikermöte med Canadiens; han får dessutom spela i en kedja med Zach Hyman och landsmannen William Nylander.
Jag utgår från att våra Leafs-vänner rapporterar om hur det går även den här gången?
• • •
Ett tips till Flyers:
Förlora inte ikväll.
Då kan de snart vara nere i streck-geggan och kladda.
Men inte ska väl det vara någon risk mot ett Carolina i sönderfall.
• • •
Det är rätt så typiskt Panthers att haka på och teasa sina fans med nästan-scenarier – bara för att sedan choka mot motståndare som Edmonton och missa playoff i alla fall.
• • •

I sin slapshot-krönika skriver Brooksie bra om NHL:s bisarra slutspelsformat.
Som han slår fast:
Ett av de tre bästa lagen i öst kommer vara utslaget efter en omgång.
Det är ju bara helkass.
• • •
Devils slutar aldrig imponera på mig.
• • •
Fan, Todd McLellan börjar se gammal ut – som en gråsten i skogen ungefär.
Det är ju det jag säger, det är farligt att gå ner i vikt…
• • •
OK, Vigge Boy, the pipes, the pipes are calling.
Nu gäller det.

Oj, vad fint och ambitiöst några av er trugade!
Jag önskar jag kunde besvara med en lång och härlig live-sändning kvällen lång, men tyvärr – jag har annat jag måste skriva färdigt, så jag hinner helt enkelt inte.
Spåret, däremot, väntar på er; jag ska försöka uppdatera det kontinuerligt.
Ha en bra afton, allesamman.

NY RANGERS – PITTSBURGH 4-3 (Slut,OT)
• • •
Som sagt:
Mika skjuter ner The Bad Moon.
Det hade man i sanning inte kunnat föreställa sig efter de två inledande perioderna.
Men som en rätt så vredgad Sullivan konstaterar efteråt:
– Det går inte att spela i bara 40 minuter och tro att man ska vinna.
Nej, exakt.
Pingvinerna får skylla sig själva som inte avgjorde när de hade chansen.
• • •
Det är alltså så att det döms automatisk straff om någon flyttar på målburen när mindre än två minuter återstår av en match.
Jag har aldrig sett det förut och det har inte en konfunderad Badtofflan heller, men domarna gjorde faktiskt rätt.
• • •
Mika nådde inte bara milstolpen 100 mål med sitt fina sudden-avgörande.
Det var 22:a målet för säsongen och det är nytt personbästa, det.
Så ingen kan säga något annat än att han haft ett lyckat första år som förstecenter i Rangers – trots allt.
• • •
Imorrn hade jag tänkt åka till Brooklyn och se Tsar Ovetjkin, för vem vill inte se honom, men det har kommit en massa annat i vägen, så jag hinner tyvärr inte.
Om ni är snälla kanske det blir en kommentatorsspårskväll vid tv:n, men då måste ni truga lite, hi hi.
Nu ska jag gå och ta en drink med Axel.
Peace!

Mika skjuter ner the bad moon och Rangers vinner helt osannolikt med 4-3.
Liten slutskvätt kommer sen.

NY RANGERS – PITTSBURGH 0-2 (Period 2)
• • •
Som jag blåst upp mästarnas totala överlägsenhet är det nu frestande att skriva att the bad moon lyser röd och fet över Blueshirt-land.
Men det vore rätt överdrivet.
Pens gör bara vad de ska och visst, om inte bulgaren vore så inspirerad i kassen hade de gjort ytterligare två-tre mål vid det här laget – men någon slakt ställer de inte till med.
Synd, höll jag på att säga.
Jag önskar inte Rangers olycka, men det hade varit skoj att få se något värt att skriva hem om
• • •
Man får ge hemmalaget lite cred också.
Trots att vet att de inte har någon chans här, och trots att det egentligen är alldeles detsamma, försöker de bjuda upp till lite dans och trampar på rätt så förtjänstfullt.
• • •
Trist för Hagge och Bengan att bilda kedja med Geno från Uralbergen.
Inte.
• • •
Fem plus till Kuhnhackl – tyske bjässen Eriks grabb.
Han får en puck på ena fotknölen när han täcker skott och har så ont att han inte kan stå upp – men lyckas ändå täcka två skott till i samma sekvens.
Så vinner man lagkamraternas respekt.
• • •
Kung Kenta, även om bjur” betyder ”bäver” på gammelsvenska – jo, faktiskt – äter jag inte biff som en sådan.
Så det går nog bra ändå.
• • •
Att mästarnas tiotaggare till PP-uppställning bara spinner på en av hundra cylindrar är fortsatt en liten besvikelse.
• • •
Tänk, det är fortfarande några Rangers-fans här som lyckas få upp pulsen och ”oooar” och ”iiiar” när det ser ut som att hemmalaget kanske kan vaska fram en chans.
Är de bara lättroade i största allmänhet – eller har de inte förstått hur landet ligger?
• • •
Får man fråga er Toronto-fans en sak?
Leafs kommer ju bli trea i divisionen, det år för långt både uppåt och neråt för något annat, och då undrar jag:
Ser ni helst Tampa eller Boston i första playoff-omgången?
• • •
Själv ska jag nu gå och stoppa i mig en grillad med bröd och rå lök.