NASHVILLE – NEW JERSEY 2-3 (Slut, straffar)
• • •
Där fick vi våra minnen till slut, ja.
Det blev ett fantastiskt drama i tredje och under den löjligt intensiva övertidsperioden.
Tack pojkar, det var för det vi kom.
• • •
Ja, that’s it från Nashville, folks.
Nu ska vi blåsa topplocket av den här resan med en sista urladdning i honky tonk-svänget.
Men til’ we meet again, som utlovat – en rejäl bild speciale!

Slut, Devils vinner på straffar.
Slutkläm kommer sen.

NASHVILLE – NEW JERSEY 1-2 (Period 2)
• • •
Men titta här nu då.
Devils är ettriga som satan (ja, de heter ju Jävlar…) och tänker tydligen klippa av Predators famösa segersvit.
De är förvisso våldsamt tillbakatryckta mellan varven, men försvarar sig med föredömlig desperation och har en storspelande Kincaid i kassen – och sticker de helt retligt upp i rätt läge och skaffar sig ledning.
Nu får världens bästa lag visa karaktär och beslutsamhet och jeflaranamma om det här ska bli en lycklig lördagkväll på Broadway.
• • •
Smålänningen Sibner tycker att köttet i nån stuvning han äter i pausen är mört.
Då säger han:
– Oj, vad mööt det här var.
• • •
Det är mycket klokt av Devils att inte ta några utvisningar, för det känns tydligt:
Får Preds ett PP kommer det smälla på momangen.
Skriver jag – och just då får Miles Woods, något tveksamt, två för tripping och inte alls:
Det händer inget annat än att PK också åker ut.
Hm.
• • •
Man kan undra hur de skulle låta om smålänningarna fiskade mört – och sen tyckte att den också smakade mört.
• • •
Garpen har en tes:
– Predators kanske skrattade för mycket på värmningen i morse.
Ja, man ska ändå vara arg när man spelar hockey.
Inte glad.
• • •
Arvika-Anton äter en kaka.
Så ni vet.
• • •
Gosh, i en reklampaus pumpar DJ:n på med Elvis ”Devil in Disguise” och så zoomar de in en tjej New Jersey-tröja – och plötsligt dyker det upp en Preds-maskot och sprutar nåt slags gegga över henne.
Hon ser inte helt nöjd ut…
• • •
Hek, kolla genom spåret från tidigare ikväll och se hur många gratulationer du fått av dina fellow kommentatorer!
• • •
Nu ska jag sitta och fixa med lite fotografier, för ni vet vad vi spar till sist under såna här tripper:
Bild speciale!

NASHVILLE – NEW JERSEY 1-1 (Period 1)
• • •
Oh, yes baby – nu är det Saturday Night i Nashville.
På isen såväl som på läktarna.
Världens bästa hockeylag startar med en ursinnig rivstart, tar inga fångar alls och kunde haft 3-0 efter två minuter – men får nöja sig med den cannoli Mattias Ekholm bakar när han kommer stävande som en isbrytare längs högerkanten.
Då är det party-party i jamboree-ladan – och tillställningen känns avgjord på en gång.
Men Devils blinkar inte, lyckas lite slumpmässigt få in en kvittering efter knappt sju minuter – och då kommer predatorernas anstormning av sig en smula.
Likafullt:
Rock ’n’ roll i Music City!
• • •
20 minuter innan matchstart kliver han in på pressläktaren, Memphis-resenären Sibner.
Det hade funkat även för lilla mig alltså – med ett kort intro som följd.
Hm.
Men jag har varit på Graceland vid åtminstone femton tillfällen de senaste 25 åren och tycker med facit i hand att det var en bättre idé att kaskadskriva ett 10 500 tecken långt intro från Smashville
• • •
När Eky stormar fram i sitt solonummer och prickar in 1-0 kan jag ju inte låta bli att vända mig till Garpen.
– Så där högt skulle han inte få stöta i landslaget…
Då ser han lite stött ut, den assisterande Tre Kronor-chefen!
• • •
Craig Smiths miss när det är helt öppen kasse får nästan ses som en bedrift.
– Där hade den suttit i division 4 hemma i Rydaholm, som The CEO konstaterar.
• • •
Men man ska ju vara förvånad över att Devils spelar med biceps spända och eld i blicken.
De ligger på sista wild card-platsen i öst och har pantrarna från Sunrise flåsande i nacken.
• • •
Det är oväntat mycket gurgel runt Saros här i slutet.
Då drar de en DeNiro-scen från ”The Untouchables” i jumbon.
– Let me tell you, if someone messes with me, I’m gonna mess with them.
Ha!
• • •
Jisses, det vill verkligen inte lossna för Flipper.
Han har ett par smällfeta lägen i den här perren, men nej – ingen cannoli.
Det är väl fan!
• • •
Hur gick det för Ryan McDonagh i debuten med Lightning idag då, månne?
Nån som såg?
• • •
– Kolla, det är bara att ladda ner, skrockar Arvika-Anton åt yours truly när de gör reklam för en Dunkin’ Donuts-app på jumbotronen.
Hrmf!
Han börjar ta sig friheter, valpen från Fröding-land…
• • •
Det är väldigt rörande när en liten tjej, bara fem-sex år nånting, som har cancer och tvingats genom 43 cellgiftsbehandlingar plus åtskilliga operationer, efter nationalsången kommer ut på isen för ceremoniell puck-drop – och Devils skickar fram Brian Boyle, själv offer för den där satans sjukdomen.
• • •
Trots det hopplösa läget verkar han trivas bra i Rangers, den där Spooner.
• • •
Nu ska vi sleva i oss lite av Arvika-Antons berömda presslounge-soppa.

Japp, last call från Nashville.
Och nu litar vi på tredje-gången-gillt-faktorn.
Det är hög tid att vi får några bestående minnen att ta med oss hem från det här besöket i Boomtown, USA.
Jaja, på off ice-kontot är det därvidlag redan fullt, förstås.
Ribsen på Martin’s BBQ har varit extraordinärt magiska, honky tonk-svänget på Robert’s besinningslöst, de lokala bourbon-skvättarna gudomliga, Waylon- och Dolly-hitsen coverbanden framfört på Legend’s Corner-scenen bedårande, skimret från glasskraporna i downtown förföriskt, ljudet från bootsklackarna i parketten under linedance-festerna på The Stage dånande, den heta kycklingen hetare än nånsin, fynden på Ernest Tubb Record Shop många, the locals vänlighet slående, Arvika-Anton oförliknelig, bönerna på First Baptist Church besjälade, cowboy-hattarna coolt på sniskan och skrattsalvorna med The Sibners många och rungande.
Men – och det här är ett mycket oväntat men – hockeymatcherna mellan Preds och Stars respektive Ducks i jamboree-ladan på Broadway levde inte riktigt upp till förväntningarna.
De var okej, tidvis till och med bra, men inte de explosiva all-or-nothing-urladdningar vi hade föreställt oss.
Så nu hänger det på den Saturday Night Showdown som på förhand framstod som den minst begeistrande av veckans programpunkter.
Inte för att New Jersey Devils spelar tråkig hockey – den som fortfarande tror det har ingen koll på det samtida NHL – utan för att de och Predators tillhör olika konferenser och bara ser varann två gånger per år.
Matcher mellan såna lag har en tendens att bli lite bleka.
– Men man vet aldrig, invänder Hackspetten från Kusmark efter hemmalagets direkt sprittande förmiddagsvärmning.
– Ibland är det de här matcherna som blir bäst just för att vi inte möts hela tiden. De kan bli mer oförutsebara.
Ja, den tar vi.
Kör, gossar.
For the memories.
• • •
Idag var det meningen att jag skulle ta rygg på The Sibner Family Band ner till Memphis – och därför flaggade jag senast för late check-in på Bridgestone och kortfattat inro.
Det blev det emellertid inget med.
De åkte, för de ville se älskade gamla Graceland – med all rätt; det är en av USA:s allra heligaste platser! – men jag kom på att jag hade bevakningsjour under matinéerna och då kan man inte stå i Jungle Room och drömma om att ha det just så i sitt eget hem.
Följaktligen blir det samma svammel och babbel som vanligt här.
• • •
Jag ljuger inte när jag beskriver Predators morgonvärmning denna praktfulla vårlördag som sprittande.
Det syns verkligen på dem att de vunnit tio raka och kan ta också en elfte raka och i så fall tvinnar ihop en längre segersvit än någon annan mäktat med den här sässen-
De stojar och har kul och skrattar och lyser av visshet om att de är för jävla bra på att spela ishockey.
– Det blir ju så, bekräftar Hackspetten medan han lätt stånkande snörar av sig grillorna.
– Man blir lycklig när man vinner mycket, hela livet känns enklare och så har vi det i det här omklädningsrummet just nu.
En vacker dag kanske även…nä, nu ska vi inte vara dumma. Jag sätter punkt här.
• • •
Ursprungligen var det till och med meningen att jag skulle ha åkt tillbaka till New York redan igår.
Men för att travestera R.E.M:
Leaving Nashville never easy.
Det går bara inte att åka hem härifrån – från svänget, från dofterna, från festen, från Johnny Cash-museet, från Bridgestone Arena – om det inte verkligen är nödvändigt.
Så howdy på er från South Broadway igen, folks!
• • •
För en dryg vecka sedan blev Jesper Bratt – bästa svenska rookien i New York-området sedan Henrik Lundqvist debuterade hösten 2005 – för första gången petad i en match.
Och hur tog han det?
Som en man, visar det sig bär vi träffar honom efter Devils förmiddagsövningar.
– De som har störst chans att hjälpa laget att vinna ska spela, så är det bara, inget konstigt med det. Det var bra för mig att få uppleva det också, det är en bra lärdom. Jag vet nu att man måste vara bra precis hela tiden, säger han.
Så ung och så klok – man blir ju rentav liten häpen.
• • •
Det finaste bland mycket fint i Predators-organisationen – en av de vänligaste och mest omtänksamma i hela ligan – är den status Partner åtnjuter i klubben
Partner är en glad, snäll fyr med downs syndrom som jobbat extra som materialare i Bridgestone sedan Preds klev in i ligan för 20 år sedan och är bästa kompis med alla i hela NHL – och älskad som en broder i hemmalagets omklädningsrum
Så sent som i förrgår såg jag hur Kevin Fiala efter träningen stannade och gav honom en lång, innerlig kram innan han åkte hem.
Så jäkla fint är det, mitt i allt det hårda och tuffa och brutala och strikt affärsmässiga i NHL.
• • •
Hörrni, i natt händer det.
Vi får sommartid och vrider fram klockan en timme.
Det betyder för det första att vi fortfarande kommer ha dagsljus vid 19-tiden – och det gör mig så lycklig att jag far som kakaduan i ”Kalle Ankas jul” genom pressrummet.
För det andra betyder det att ni får mer skonsamma tv-tider i två veckor, för Sverige och Europa stannar kvar i vintern till sista söndagen i mars.
Hurra, inte sant?
• • •
Arvika-Anton stönar i uppförsbacke.
Han har i tre dygn bespetsat sig på en lång intervju med Calle Järnkrok men gång på gång gått bet.
Efter Ducks-matchen var han inte tillgänglig.
– Men kom på träningen imorrn, sa Predators PR-kille.
Den träningen ställdes in.
– Men kom på morning skate på lördag, sa Predators PR-kille.
När den började var Ironhook inte på isen, för det är hans tur att vila ikväll.
– Well…I don’t know what to do, sa Predators PR-kille.
Ridå i Arvika.
• • •
Fram till för några timmar sedan fanns det två finländare i NHL-historien som sprängt 40-målsvallen.
Jari Kurri och Teemu Selänne.
Men i eftermiddags fick de sällskap i det oerhört exklusiva sällskapet – av Patrik Laine.
Samtidigt gick han ikapp Alex Ovetjkin i toppen av målligan.
Begriper ni hur stort det är?
Jääääävligt stort.
• • •
Jag kunde inte låt bli att driva lite med Arvika när han efter det slutgiltiga beskedet om Järnkrok-intervjun gick i Bridgestone-korridorerna och svor och klagade.
– Du kanske vill ha Järnkroks telefonnummer?
– Ja, hemskt gärna!
– Men det får du inte…
Ho ho ho!
• • •
Bratten är, som ni kanske minns att Gnagets materialare berättade för bloggen tidigare i vintras, en riktigt inbiten NHL-nörd – och det lyser i de unga ögonen när han berättar att det här är första gången han besöker Nashville och Bridgestone.
– Ja, här avgjordes ju senaste Stanley Cup-finalen och draget i hallen liknade ingenting…det ska bli helt fantastiskt att få spela här, febrar han.
Och då vet han ännu inte exakt HUR fantastiskt det kan vara.
Lyckosten från Trångsund.
• • •
Igår drack jag något så makalöst som äkta, svenskt kokkaffe hemma hos en NHL-spelare.
Förtrollande.
Men om det ska jag be att få återkomma!
• • •
Han var skeptisk ett tag – försiktig med pengar som han är – men till slut beställde Arvika-Anton in en laddning baby back-ribs på Martin’s BBQ och höll på att svimma av hänförelse.
– Jag kan inte fatta att något får vara så här gott, det borde vara förbjudet, flämtade han.
Då ska ni veta att Arvika-Anton varit manager på Burger King hemma i värmlandsskogarna och således har koll på det kulinariska…
• • •
Jaha, Marchand ute och ställer till med skit – igen.
Det är svårt att upprätthålla respekten för en snubbe som jobbar så hårt för att slippa få någon – respekt alltså – överhuvudtaget.
Det håller dom helhjärtat med om i Devils-kabyssen, där de ju inte sett Moho Johansson på flera månader på grund av just nummer 63 i Bruins.
– Det är så jäkla tråkigt, det som hänt Marcus. Marchand…han är ju egentligen en grym hockeyspelare, man kan tycka att han inte skulle behöva hålla på så där, säger Bratten.
I sanning.
• • •
Ojdå, hallå, vad Blues sprattlade till i LA plötsligt då.
De kanske kan haka på i playoff-rallyt, trots allt.
• • •
Bodens Tortorella, Lasu-Nilsson, verkar vara en festlig typ…
• • •
Nu har jag skrivit 7762 tecken i ett intro från Smashville utan att nämna Filip Forsberg.
Så kan vi inte ha det, så här kommer det:
IKVÄLL lossnar det för Flipper – big fucking time!
• • •
Om allt går som det ska får jag träffa en av kommentatorsspårets verkliga legendarer efter matchen ikväll.
Chall-Åsa!
Hon och maken har tagit sig hit från Memphis och ska se grannmetropolens hockeyhjältar smasha Jersey-jävlar.
Det blir klackarna i taket på Robert’s, bästa Åsa!
• • •
Men ojvoj, gissa vem mer som gästar Music City – och sitter bredvid yours truly, Hugosson, The CEO Sibner och Arvika-Anton?

Javesst, herr assisterande förbundskaptenen Garpenlöv!
– Jaså, är du kvar, flinar han när han ser bloggen, jag trodde du hade åkt hem nu. Det var därför jag kom hit först idag…
Ouch!
• • •
Apropå legendarer i kommentatorsspåret ska vi hurra för Preds främste förkämpe ikväll – Hek!
Jag har lovat att inte berätta hur mycket han fyller, men jag kan avslöja att det är jämnt.
Hurra hurra för dig, Hek!
• • •
Jag har en T-shirt med en Frankenstein som dricker en dry martini på (såklart, har inte alla det?)
Den råkar jag bära under förmiddagen idag – och gör succé, i alla fall hos Preds PR-avdelning.
– Sån cool T-shirt, jag blir nästan rädd, säger en som heter Kevin.
Så ska det låta.
• • •
Capitals seger i Sharktank idag kändes kanske inte så historisk, men boy oh boy.

Det var första gången sedan 1993 (!) som huvudstads lyckades slå San Jose på bortaplan.
• • •
Fast nu är det match så nu är jag givetvis svidad i kostym igen.
Svart – komplett med skjorta och skor i samma färg.
Är man i Johnny Cashs hemstad så är man.
• • •
Jag vet inte riktigt om jag ska dra den här, men det är alltså så att sju-åtta spelare i Nashville ska bli pappor den kommande månaden.
Då har det gått ganska precis nio månader sedan Preds förlorade mot Pittsburgh och, ja, hm, nu vet vi hur man tröstar sig efter en Stanley Cup-förlust…
• • •
Frågar Garpen om han gjort några mål här i Bridgestone Arena.
– Det minns jag inte, svarar han.
Nej, när man gjort så många går det ju inte att komma ihåg alla…
• • •
Colorado kommer gå till slutspel.
Kom ihåg var ni läste det först.
• • •
Now, Garpen är i Nordamerika för att spana in potentiella VM-förstärkningar och har hittills varit i Chicago, Vancouver, San Jose och Dallas – och ska sedan vidare till Pittsburgh, New York och Tampa.
Just här lär ingen bli aktuell, Preds kommer fortfarande spela Stanley Cup-hockey när sista pucken släppts i dronningens by.
Men vadå, kan man ser man ju till att få se en Saturday Night Showdown i Smashville!
• • •
Ok, en sista dans i jamboree-ladan för den här gången då.
Jag säger det igen:
Kör, boys.
For the memories!

NASHVILLE – ANAHEIM 4-2 (Slut)
• • •
Nu är det så där igen.
Veteranerna från Småland sitter nere på Broadway och skrålar – och den unge tunnisen från Nedre Tjärna i Borlänge viker ner sig på hotellrummet.
Skandalöst, jag håller med, men ibland får man bara erkänna sig besegrad.
• • •
Nope, det blev ingen match för historieböckerna i Bridgestone ikväll heller.
Predators var för bra och Ducks inte tillräckligt frustrerade över detta faktum.
Nu har vi en chans till att få med oss outplånliga minnen även från den här Nashville-trippen, när Devils dundrar in i stan för en Saturday Night Stomp.
Let that happen, boys.
• • •
I och med att han var med och assisterade till Hackspettens 25:e mål för säsongen i slutminuterna fullbordade ju Ryan Johansen ett Gordie Howe hattrick.
Ett mål, en assist och ett slagsmål.
– Fast det där tror jag inte Gordie hade kallat mycket till slagsmål, skrockar han efteråt.
Må så vara, men ett GHHT är alltid ett GHHT.
• • •
Det har inte blivit riktigt så många svenskpoäng i de här matcherna som vi hoppats – även om Jofa-kedjan onekligen levererade ikväll – men i gengäld har Collberg, salt stockholmare som ingår i Sibners och Linus gruppresa, kompenserat genom att två gånger om bli inzoomad i jumbotronen.
Så går han på matcherna i cowboyhatt och solbrillor också!
• • •
Tio raka för Preds och ne – jag kan verkligen inte se att någon i väst ska kunna stoppa dem från att nå finalen igen.
Jets?
No way, de har för lite erfarenhet av playoff och detsamma gäller i sanning även Golden Knights.
Lord Stanley, det är bara att ta på Stetson-hatten igen.
• • •
Okej, amigos.
Väl mött på lördag igen då.
Men då får ni räkna med mycket kortfattat intro, för då ska jag och några smålänningar jag känner (…) göra en utflykt till Memphis och lär inte vara tillbaka i Nashville förrän lagom till matchstart.
Nu säger jag som pensionärerna på bönemötet igår sa till mig och Linus:
God bless you, dear friends!

Slut i ruten, predatorerna vinner med 4-2 och har tio raka.
Mer kommer sen.

NASHVILLE – ANAHEIM 3-0 (Period 2)
• • •
Nä, inte heller den här matchen vill ta fyr på riktigt.
Den är tvärtom rätt lam.
Predators gör liksom inte mer än de behöver och ankorna blir inte särskilt ilskna över de inte kommer nånvart.
Det var inte så jag och Linus tänkte oss att våra ”tidings of peace” skulle tas emot.
• • •
Han är lite snake-bitten just nu, Flipper.
Ingen riktig release har han fått av våra böner.
Men motgiftet är välkänt och kan komma att injiceras at any point.
Om det bara lossnar, om han bara får in en puckajävel, så går den forsbergska lavinen.
• • •
De hade ingen soppa i loungen idag – bara en blek chili.
En svår besvikelse som för vilken jag anser att Arvika-Anton bär skulden.
• • •
”Det blir inte ens nåt av Ryan-vs-Ryan-kriget”, suckar jag högt.
Just då kastar de sig över varandra och börjar slåss så det ryker om det.
Väntat.
Riktigt hat klingar inte av på bara nio månader
I• • •
Förstår inte riktigt hur de kan ha den uppdaterade jackpot-summan för Powerball — just nu 385 miljoner dollar som ska bli mina – på sargen vid Predators bås.
Nån måste alltså ut och klistra på nya siffror inför nästan varje match.
Sällsamt ändå.
• • •
Jag har länga fäktats för åsikten att Anaheim hör till utmanarna i väst och kommer att bli ett hot mot alla i playoff.
Men kommer de inte upp på högre nivå än så här tar jag tillbaka det påståendet.
De är ju klasser sämre mot ett Nashville som bara går på halvfart.
• • •
Poile står och äter körv i loungen i pausen och mycket riktigt – Bettman har redan kvistat.
Att det ska vara så viktigt för kommissionären att få komma hem om kvällarna.
• • •
Nu har vi suttit här i fem perioder – och fortfarande inte sett Pekka Pinne släppa in ett enda mål.
Han är ganska bra…
• • •
Rickard Rakell skjuter för lite, lyder Arvika-Antons analys.
• • •
Det får gärna bli lite temperament innan Preds för tionde raka segern till handlingarna – och slutklämmen i mittakten, med boxningsmatch och allt, indikerar att det nog blir det.

NASHVILLE – ANAHEIM 2-0 (Period 1)
• • •
Konstig match, det här.
Avvaktande och försiktig och långsam på ett sätt som showdowns mellan de här två lagen aldrig är.
Jag tror först det beror på att den inledande David Poile-ceremonin pågår så länge och att gossarna under tiden hinner bli kalla och stela, men det framgår efter ett tag att det handlar om strategi.
Ingen vill ge upp nånting och ingen vill begå misstag och därför förekommer knappt nån forechecking.
Men Preds tar sig i alla fall genom ett par gånger ändå och Jofa-kedjans klapp-klapp-uppvisning innan 2-0-cannolin är värd att hyllas med en shot eller två på Broadway.
• • •
– No one likes you, no one likes you, no one likes you…
De skanderande Preds-fansen har inte glömt Ryan Kesler, nej…
• • •
Den inledande beskrivningen av matchbilden faller ihop lite på slutet, för när de väl fått tvåmålsledning börjar hemmalaget köra och plötsligt ser de utspelade gästerna ut som kalkoner snarare än ankor.
• • •
Det stod alltså 17-0 i skott till Tampa mot New York Rangers – efter en halv period.
Det är ju en fars.
• • •
Bettman blir som vanligt utbuad när han före första nedsläpp kommer ut på isen för att hjälpa till att hylla GM Poile.
Det rör honom inte det minsta.
– För dig, säger han till general managern som vunnit fler matcher än någon annan, är jag redo att bli utbuad hur mycket som helst.
Ha!
• • •
Tänk att de fortfarande spelar ”Cotton-Eye Joe” i amerikanska idrottshallar.
Det är snudd på lugubert.
• • •
Undrar om Bettman ska ut och honky tonk-stompa med Poile senare ikväll.
Det vore nåt.
Men känner jag honom rätt sitter han och högra handen Frank på privat-jeten tillbaka till New York inom en timme.
• • •
Det verkar vara stark medicin Arvika-Anton äter, för plötsligt börjar han prata med, och om, sig själv.
– Kom igen nu Arvid, säger han.
• • •
Puckarna viner runt flinten på Carlyle i båset ikväll.
Där får han för att han petade Marcus Pettersson.
• • •
Om ni träffar The CEO of Everything framöver måste ni fråga:
– Varför lämnar du inte tillräckligt med dricks i barerna i Nashville?
Han fick skäll av en bartender på Robert’s igår och är helt knäckt, Captain America från Rydaholm.
• • •
Det är Fiala som får stå över ikväll.
Inte för att han är skadad, eller för att han inte spelat bra.
Lavy har bara så många forwards att välja bland att nån pjäs måste vila ibland.
Tro mig, INGET annat lag i ligan hade just nu nu haft råd att peta en spelare av Kevin Fialas kaliber.
• • •
Klassisk Arvika-Anton story levereras mitt under perioden:
För en tid sedan såg han Detroit Red Wings och efteråt gick han fram till Jonathan Ericsson och började prata svenska.
Det var bara det att det inte var Big E utan Danny DeKeyser.
Han – Danny – blev mycket förvånad över den sjungande värmländskan…
• • • 
Dåligt drag i spåret ikväll, tycker jag.
Kom igen nu, pojkar och flickor.
• • •
Nu ska vi ta reda på om de serverar sån där god soppa idag också.

”And I’m watching the sun go down this evening / And soon it will wake this town that’s made of dreams / But before it does, a new star will be shining / And that’s the way it is on the Nashville scene”
Ja, vi låter den råbarkade Hank Williams Jr föra oss in i rätt stämning ikväll, med den den utsökta ”The Nashville Scene”.
För Music City är, precis som han sjunger, en stad av drömmar och stjärnor och den vaknar först efter efter mörkrets inbrott – och aldrig gäller det så mycket som när Predators spelar hemmamatcher i sin jamboree-lada på South Broadway.
Då är det stans numer allra största celebriteter och superstars som göder en gyllene dröm om Stanley Cup – och hela staden skälver av liv och nerv och förväntningar i det bbq-osiga kvällsmörkret..
Så är det, förstår ni, på Nashville-scenen…
• • •
Jag har lovat publicera ”tidings of peace” idag.
Det var i alla fall så det hette i hymnen – nummer 382 i baptisternas psalmbok! – jag och Professor Hugosson sjöng under ett bönemöte i First Baptist Church igår.
”Publish glad tidings, tidings of peace,
tidings of Jesus, redemption, and release”.
Nej, jag ljuger inte.
Det är så här:
Herr Hugosson är en djupt troende man och att få ut honom på syndig honky tonk-stomp är inte det lättaste, men inför den här resan lovade jag göra honom sällskap under en gudstjänst om han hängde med ut i Nashville-natten.
Igår var det dags att infria löftet, så vi gick till First Baptist, tvärs över gatan från Bridgestone, och där hölls i och för sig ingen gudstjänst men väl ett bönemöte med ett 50-tal grånande pensionärer så vi satt ner med dem i en timme och bad, sjöng psalmer och lyssnade på föredrag om missionärer.
Det trodde ni inte, va?
Nä, men Biffen är inte fullt så förtappad som ni föreställer er!
• • •
Matchen i tisdags höll inte riktigt den hisnande klass vi hade tänkt oss på förhand.
Dallas var lite för trötta och lite för inriktade på att grisa sig till sig en seger.
Men ikväll smäller det på samma sätt som när Preds förra veckan var i Winnipeg och Stars i Tampa.
Anaheim Ducks är i stan och det är inte bara ett väldigt begåvat hockeylag.
Det är, sedan western conference finals i våras, Predators bittraste fiende.
Krig kommer utbryta på Bridgestone-isen och ni får helt enkelt inte missa det, hör ni det?
• • •
Vi blev hjältar där på bönemötet igår, jag och Linus.
En pastor kom fram och hälsade och hörde vad vi gjorde i stan och presenterade oss sedan för församlingen från predikstolen.
– You never know who will come by from the other side of the street, skrockade han, idag gästas vi av två hockeyfantaster från Sverige. Per och Litchus (ja, Linus är tydligen inget household-namn i Tennessee).
That’s us, folks!
• • •
Det blir krig-i-kriget mellan två Ryan också.
Johansen och Kesler.
De började hata varann med Israel-Palestina-hetta under konferensfinalen, som ni ju minns nu när jag påminner er.
Efter en match i Kalifornien gick Johansen till oförglömligt, verbalt generalangrepp på Ducks-centern.
– He just blows my mind, I don’t know what’s going through his head out there. His family and friends watching him play, I don’t know how you cheer for a guy like that. It just doesn’t make sense how he plays the game. I’m just trying to go out there and play hockey, and it sucks when you have to pull a stick out of your groin after every shift, hette det.
Keslers replik ett par dygn senare:
– I laughed, I got a lot of text messages from my friends and family saying they still cheer me on. Doesn’t matter he’s not my friend he’s not going to be my friend so he can say whatever he wants. Obviously I know he doesn’t like it now and I’m not gonna let up just because he said something.
Ikväll möts de första gången sedan dess, för när Preds gästade Orange County i i december gick Kesler fortfarande skadad.
Det blir något att se ,det.
• • •
Professor Hugosson höll sin del av gud-vs-fördärvet-pakten och hängde verkligen med ut i Broadway-vimlet efter bönemötet på First Baptist.
Här är han, mitt i syndens näste:

Vi kan dock lugna alla vänner och släktingar: Det var inget starkt i Linus glas.
En kypare på sportbaren Baily’s vägrade tro att han är nykterist och insisterade på att få sälja honom en bira.
Då sa den fromme från Örebro ifrån på skarpen.
– Jag har aldrig druckit en droppe och om jag nånsin ska göra det är det definitivt inte på det här stället.
Ouch!
• • •
”Han är ingen ägare som bara kommer att sitta och titta, han är otålig och handlingskraftigt”, sa dom när affärsmannen Thomas Dundon köpte Carolina Hurricanes i januari.
True that, kan vi konstatera nu.
Med en månad kvar av grundserien, med Canes in the hunt, fockar han alltså klubbikonen Ron Francis som general manager – för att istället installera en GM som rapporterar direkt till honom, inte till President of Hockey Operations (Francis, från och med nu…).
Hm, jag undrar jag.
Det är möjlig att det var nödvändigt att flytta på Francis, men ägare som ska lägga sig i den dagliga verksamheten…not good, Emil Ullbrand.
• • •
Hey hey, we’re the Sibners!

Sten och Uffe från Rydaholm, två lysande karaktärer med en stamina som får valpar som yours truly att framstå som en pingstpastor.
Meddelas kan också att de är bra på fräckisar!
• • •
NHLPA fick en del oväntade och roliga svar i sin årliga spelarenkät i år.
Vem trodde till exempel att Uffe Samuelsson skulle nypa tredjeplatsen i omröstningen om vilken nuvarande ass-coach spelarna helst skulle vilja se som huvudcoach?
Men good for Fagerstas finest!
Häftigast av allt tycker jag det var att Foppa hamnade i topp i klassen ”Vem var din barndomsidol”.
Fast det är klart, det är rätt givet. De som lirar i NHL idag var barn och tonåringar när han spelade sin mest magnifika hockey.
• • •
De är kvicka också, sibnarna.
Det visade sig om inte annat vid sportbarssittningen under Pennsylvania-derbyt i går.
När Robert Hägg mosade Bryan Rust mot sargen i Wells Fargo utbrast jag:
– Mellan hägg och syrén
Repliken från pappa Sibner kom blixtsnabbt:
– Nä, mellan hägg och sargén.
Fem plus!
• • •
– Vi får inte tillbörlig cred för det vi gör, gnällde Bettman när han åter kommenterade NHL:s ansvar – eller brist på ansvar, som ligans ledning ser det – för att dess spelare får svåra, bestående men av tacklingar och slagsmål.
Jag undrar en sak:
Om det nu är så ofarligt med hjärnskakningar – varför gör man överhuvudtaget något för att förhindra dem?
Den fällan skulle jag vilja locka in kommissionären i under en rättegångsförhandling; få honom att tala om alla åtgärder och spotters och what not – och så hugga till med ”men varför det, när hjärnskakningar inte är farliga?”
Jag ser hur det slutar med att en rasande Gary skriker rakt ut:
– YOU CAN’T HANDLE THE TRUTH!
• • •
Arvika-Antons sönderbitna högerhand börjar se ut som ett stycke skräckfilmsrekvisita nu.
I morse var pojkstackarn till och med tvungen att åka till sjukhus och få den opererad, för den dunkade i infekterad, varfylld smärta.
Skakande.
Det hindrar honom dock inte från åter inta pressläktare som en campare intar Tofta utanför Visby om somrarna.
Han joxar och bökar så dant att jag förväntar mig att han när som helst ska montera en tv-antenn och hissa flagga också.
• • •
Det ska vara varmt i amerikanska södern, inte sant?
Men när vi kom ut från Legend’s Corner natt vräkte snön ner som på den ryska tundran – och idag är det så kallt att man kan frysa in bullar i armhålorna.
Vad fan.
• • •
Det går att se psalmen vi sjöng igår som en bön för Flipper Forsberg också.
Jag menar, det ingick ju en önskan om ”release” och det är när han får till sin release som målen börjar rasa in…
• • •
Här hade vi sett fram emot att få se Marcus Pettersson för första gången, men tyvärr.
Carlyle vet att det blir världskrig mot Preds och vill ha rutin på isen, så han slänger in Beauchemin istället.
Inte okej, Randy.
• • •
Laine alltså.
Det han håller på med är overkligt.
Snart går den finländske superstjärnan för fan om Ovetjkin i toppen av målligan.
• • •
Grej jag inte gillar:
När man, som i pressrummet här, själv får hälla ketchup och senap på korven.
Jag är för dum och klumpig för det och ställer alltid till med en mess.
Nu vet ni det också.
• • •
Hur Predators spelar vet vi inte ännu, de har ju sånt djup i truppen att Lavy kan blanda och ge som han vill, och vila spelare som Josi och Turris om de inte nödvändigtvis måste vara på isen.
Eller som Flipper sa när han träffade den svenska gruppresan efter träningen igår.
– Det är lyx.
• • •
Kanske får jag läge att köra min Tom Cruise-grej på Bettman redan ikväll, för han är här och ska hylla GM Poile före första nedsläpp.
I want the truth, Gary…
• • •
Rocket Ricky Rakell ser ruskigt het ut på matchvärmningen.
Varning för honom.
• • •
Det är inte ofta Calle Järnkrok får de braskande rubrikerna, men idag är det hans däck lokaltidningen The Tennessean pumpar.
Kolla här, kul för den försynte lille krabaten från Gävle.
• • •
Vad lugubert det blivit med Bruins.
När det står i protokollet att R Nash gjort mål vet man inte om det är Rick eller Riley som slagit till.
Den senare var det nyss mot Flyers, kan jag meddela.
• • •
När jag vaknade i morse trodde jag först att jag smittats av Arvika-Antons kaliforniska böldpest för jag hade så ont i halsen att jag knappt kunde svälja.
Nu är det avsevärt mycket bättre – DayQuil och starka halstabletter gör susen ibland – men jag känner mig fortfarande lätt omtumlad, så ni får ha lite överseende om jag förefaller mindre inspirerad och kvick i steget under kvällens övningar.
Hur som helst:
Nu blåser vi till stride i jamboree-ladan.
Det kommer bli fantastiskt.