WASHINGTON – TORONTO 5-2 (Slut)
• • •
Åh, ha ha – vilket praktfiasko för NHL.
Strömmen går i Annapolis, varmed matchen blir försenad – och när klockan slår 23.00 här på östkusten bryter NBC sändningen för nyheter.
Sen får vi inte se nån mer Stadium Series-hockey!
Så, Mister Bettman, går det när man blåser sin TV-partner på olympisk glans.
Svinhugg går igen.
Nå, av det vi hann se innan det var dags för lokala stormrapporter blev det en seg transportsträcka tredjeperiod och, well, nu är den över.
Jag tackar för mig efter tio timmars tjänstgöring och hoppas på återseende när de gyllene riddarna och Devils går upp i ringen imorrn – 23.00 svensk tid.

WASHINGTON – TORONTO 5-2 (Period 2)
• • •
Det är Washingtons kväll i månskenet.
Leafs – som påstås ha vinden i ryggen i mittakten och det kan man diskutera – får lite känning när Kadri reducerar men sen drar Caps iväg i isvinden som en Gunde Svan på femmilen i Holmenkollen.
• • •
Det är alltså en präktig liten marschorkester som underhåller i pausen.

Det var det under Brages matcher på Domnarvsvallen på 70-talet också, under eminente dirigenten Olle Flodströms ledning.
Inte så avancerat och 2018, kan man tycka…
• • •
Frederik Andersen blir utbytt.
Men det var ju klart.
Man kan inte släpa ut en dansk i sånt här klimat och tro att han ska fungera normalt.
• • •
Kenta – äntligen vaken!
Älgen hälsar och tackar.
Han åker, berättar han, en gång om året till Ö-vik för att kolla på sitt Modo.
Senast han såg dem vinna:
2010…
• • •
Lätt underlig kommentar av poeten Doc ändå:
– Kvällar när månen lyser händer det att pucken har ögon…
Hm.
• • •
Leafs hade kunnat haft förre Caps-stjärnan Mike Green på blålinjen nu.
Men han ville inte spela för Babcock och sa nej till att bli trejdad tvärs över sjön.
Undrar vem i Detroit som avrådde honom från att hamna under Toronto-coachens befäl…
• • •
Nej, John J.
Doc forever!
• • •
Tom Wilson är Tom Wilson även utomhus.
• • •
Snart ska vi se om Rangers-backarna kan vara lite schyssta och för en gångs skull se till att Greybeard – som Larry Brooks kallade Lundqvist i en hyllningsartikel i Post idag – slipper få 50 plus skott på sig.
Men det är nog att hoppas på för mycket…
• • •
Jag har en önskan inför tredje:
Låt Ovie göra sitt hattrick och slå 600-flugan i samma smäll.

WASHINGTON – TORONTO 3-1 (Period 1)
• • •
Det är Bäckis Night i Maryland.
Well, har man vuxit upp på de frusna sjöarna runt Valbo kan man sånt här – och ser till att vara inblandad i alla mål ens lag gör.
Han har gjort ett och spelat fram till de övriga två.
Klass.
• • •
Säga vad man vill om NHL:s fäbless för dessa jippon, men det är coolare med utomhusmatcher på kvällen, i elljus som vi sa förr, än på blanka eftermiddagen.
• • • 
Ovie gör alltså sitt 598:e mål.
Now, hur episkt vore det inte om han nådde milstolpen 600 med ett hattrick ikväll?
Väldigt långt ifrån omöjligt är det, det vet vi.
• • •
Ja, kom inte och säg att jag inte varnade er för patriotisk inramning monumentale..
• • •.
Det verkar blåsa rätt friskt från Chesapeake Bay ikväll med.
Håll i hatten, Bäckis!
• • •
Oh, vilka snygga Maple Leafs ställ kreerat högtiden till ära.
De ser fan ut som stormtroopers.
Jag säger ju det, eller sa det i alla fall en gång under All Star-jippot – vita byxor är the shit!
• • •
Stackars Habs.
Det hjälper inte vad de gör – mot Bruins får de spö.
Och det är förstås Marchand som dödar dem i sudden…
• • •
Vet inte om det bara är en synvilla, men det ser ut som att publiken sitter närmare på den här militärarenan än den gör på basbollens och fotbollens monsteranläggningar.
I så fall är den – publiken – att gratulera.
• • •
John J och jag kommer aldrig bli överens om detta, men jag tycker det är SÅ trivsamt att lyssna på gamle Doc, lätt dement eller inte (han alltså, inte jag….)
• • •
Chocken – ingen retweet från Kung Kenta i natt.
Har han, för första gången på hela säsongen, däckat innan en liveblogg?
• • •
Nu ringde Bengan Hörnqvist.
Han är trevlig han!
• • •
Det verkar som att John J och tokiih ensamma sköter showen i kommentatorsspåret i natt.
Goot så – tack, pojkar.
• • •
Älgen – eller Mattias, som hans föräldrar trots allt döpte honom till – klev just in genom dörren.
– Det är för lite Modo-spelare på isen. Men vi har Nylander i alla fall. Han räknas, hälsar han.

Jaha, då lämnar vi stugvärmen för lite friluftsaktiviteter.
Washington Capitals går upp mot Toronto Maple Leafs på Navy Marines Corps Memorial Stadium i Annapolis i Maryland.
Sämre lördagsunderhållning går att tänka sig, vad vi nu än kommit fram till att vi tycker om dessa eviga utomhusmatcher.
Dock:
Jag har redan kramat ur mig ett långt intro idag – inför den smaskiga smällkaramellen nere i Tampa – så nu tror jag ni får nöja er med en lite mer kortfattad upptakt.
• • •
Mellan nu och sist vi hördes?
Well, jag skrev en krönika om att Victor Hedman kommer vinna Norris Trophy och pratade sedan med samme man på telefon om vem som egentligen är kung i tikibaren och vi kom, förstås, fram till att det är jag.
Sedan tog jag mig ut och gick till Dunkin’ Donuts i hörnet andra avenyn och 39:e gatan och köpte en liten kaffe – men jag lovar, ingen donut, fast jag älskar deras mumsiga Boston Creme-variant! – och satt sedan i kylan på uteserveringen och drack det kaffet, för det kändes som det behövdes efter ett drygt dygn i soffan.
Nu är jag här igen – pigg som en torped.
• • • 
Navy Marines Corps Memorial Stadium är, som namnet indikerar, den amerikanska marinkårens ”hemmaplan”.
Den öppnades 1959 och har varit skådeplats för allsköns militär idrottshistoria.
Så var beredd:
Det kommer bli mycket patriotism och honnörer och högtravande pom-pom ikväll.
• • •
Woah, woah, woah….Chicagos tredjeperiod i Staples Center!
Vad tror Kane och Toews att det är – 2013?
• • •
Som jag påpekade redan häromdagen: När de nu brakar igång där nere ångrar jag att jag inte ackrediterade mig till detta Stadium Series-event.
Matchen i sig kan jag väl både ha och mista, men det känns som ett misstag att missa en happening i Annapolis.
Det råkar vara pyttelilla Marylands State Capital och därför var det där de verkligt korrupta politikerna i ”The Wire” höll till – inte minst State Senator Clay Davis! – och jag menar…bara det!
• • •
Om allt går som det ska får jag under kvällens gång sällskap i korresoffan – av Älgen.
Minns ni honom? Det var han jag åt grandios middag med på Le Bernadin för en vecka sedan.
Det dröjer ytterligare några dygn innan han flyger tillbaka till Indien och snopen som han är över att jag inte kan komma ut och delta i ännu ett romerskt gästabud på lämplig krog avser han att lomma över hit för att se på lite utomhushockey.
• • •
De har i alla fall tur med vädret, NHL.
Om ikväll varit igår – eller hur man ska säga – hade de tvingats ställa in, eller skjuta upp, den här matchen.
Det blåste nämligen så jävligt över hela mellersta och norra östkusten igår att pucken hade blivit lutburen och Bäckis fått mittbena, trots hjälmen.
En bekant som satt på ett av de få plan som fick landa på LaGuardia under kvällen beskrev det som värsta upplevelsen någonsin.
Han trodde han skulle dö och åtminstone tio personer runtom honom spydde i turbulensen.
Morsning korsning, jag tänker aldrig lämna korresoffan igen….
• • •
Det konstiga med Älgen är att han håller på Modo – fast han, precis som nästan alla andra av mina bästa vänner, är uppväxta i Leksand-land.
Hur ska man hantera det?
Förslag mottages tacksamt.
• • •
OK, Caps mot Leafs – under bar himmel.
Hur det kommer gå har jag ingen aning om, för den hockey som spelas under de här utomhusmatcherna har mycket lite att göra med den vi ser i hallar som Air Canada Centre och Capital One Arena.
Men vadfan, låt oss hoppas att det blir lite skoj i alla fall.
Let’s släppa pucken för andra gången idag.

TAMPA – PHILADELPHIA 7-6 (Slut, straffar)
• • •
Den här har vi dragit förr – och nu förtjänar den en repris:
Jag är ju inte den som säger ”vad var det jag sa”, men…vad var det jag sa?
Vilken underbar, underbar hockeyshow.
Synd bara, att den ska behöva avgöras på straffar.
Men så blir det – och bröderna från solen drar alltså, till sist, längsta strået.
• • •
Vasy spelade milt uttryckt upp sig på slutet.
OT-räddningen när Flyers kom två mot en – den skulle Rembrandt försökt måla av om han varit vid liv.
• • •
Ärligt, Flyers-fans, jag tycker nog att ni är lite VÄL kritiska och buttra just nu.
Ni har ett fantastiskt lag med utmärkta förutsättningar att gå riktigt långt i playoff.
En strafförlust i ett sånt här vulkanutbrott till match, borta mot Tampa, är ingenting att skämmas för.
Cheer up!
• • •
Ja, om inte annat avgjordes Norris-racet när Vigge kom sent in i zonen och dunkade in 5-5-kvitteringen med sin Hulken-slägga.
Herregud.
• • •
Nu tar vi en liten paus här i bloggen, men väl mött igen om fyra timmar, när de blåser till strid på utomhusrinken i Maryland.

TAMPA – PHILADELPHIA 3-4 (Period 2)
• • •
Det kändes som Flyers hade det här efter första, men satan – Bolts börjar köra så det ryker i mittakten och har plötsligt allt momentum.
Dessvärre, eller dessbättre för Flyers Nation, släpper Vasy in en riktig muffins från Lehterä, av alla, och plötsligt är gästerna tillbaka i förarsätet.
Nå, det är i alla – i högsta grad – match och upplagt för episk detonation i tredje.
• • •
I Dallas verkar det vara just så grinigt och infekterat som det ska vara när gamla divisionsrivaler möts i början av mars.
Nån som kollar och kan bekräfta?
• • •
Lindblom är såhärnära en poäng mest hela tiden.
Lugn, snart kommer det.
• • •
Får uppfordrande sms från Ekeliw om att det ända sedan trejden varit klart att McDonagh ska debutera mot Florida på tisdag och det borde jag veta.
Mja, Vigge sa i förrgår att det fanns en chans att den förre Rangers-kaptenen skulle spela idag.
Men det är klart, han har ju inte Ondskans koll på vad som händer i klubben…
• • •
Jag har plötsligt ont i höger tumme.
Kommer jag dö av det?
• • •
De visar förföriska bilder från ett gnistrande soligt Tampa i pauserna och det går inte låta bli att tänka ”varför åkte jag inte ner till den här matchen?”.
Svar:

För att jag ska nån annanstans i veckan…
• • •
Hedman behöver inte vänta på några poäng.
Han har tre – ett mål och två assist – redan.
Det ska bli ett sant nöje att se honom gå upp på scenen i Vegas i juni och ta emot Norris Trophy.
• • •
Flyers powerplay känns farligast i hela ligan just nu.
Så det är nog en bra idé för hemmalaget att sluta ta utvisningar.
• • •
Jag missar första halvan av mittperioden på grund av krånglande kabelbox – och därmed går tid till, och fokus på, bloggande förlorat.
Ja, just den nya jag fick installerad för en vecka sedan.
Amerikansk skit alltså…

TAMPA – PHILADELPHIA 1-3 (Period 1)
• • •
Men visst.

Det är en sprakande hockeyshow som pågår i downtown Tampa, utförd av två lag som är extremt angelägna om att vinna och omedelbart ser till att det börjar glöda av playoff-frenesi i varje byte och varje situation.
Just vad doktorn ordinerade.
• • •
Robert Hägg!
Det är andra gången på några få matcher han tror att han är Paul Coffey och kliver upp och plaskar in ett sånt där skott.
Vad har hänt?
• • •
De byter powerplay-mål i världsklass, de två Stanley Cup-kandidaterna.
Giroux och Voracek rör pucken som Monet rörde penseln innan Nolan Patrick gör 1-0 – och Hedman och Kucherov lägger upp för direktskjutande Stamkos som Bäckis och Oshie brukar lägga upp för direktskjutande Ovetjkin i Washington.
Ojvoj.
• • •
Nä, ingen McDonagh på isen för Bolts – och ingen Oduya för Flyers.
Synd det då.
Men hemmalaget har i alla fall fått tillbaka Kucherov – skyttekungen himself.
• • •
Kanske borde Hakstol ha ställt Alex Lyon i kassen i just den här matchen.
Är det någon målis Bolts – och specifikt Steven Stamkos – plågat de senaste åren är det Petr Mrazek, tills alldeles nyss hemmahörande i Detroit.
• • •
Solen kan ju gå och lägga sig.
Det är givetvis fullknökat i Amalie även under the beach hour i Florida.
Så, the powers that be – fler matinéer i Tampa!
• • •
Jaså, har ni svenska kommentatorer?
Jag har Lightnings – och får bekräftat att Brian Engblom är en av ligans allra, allra bästa bisittare.
• • •
Det blir ett maffigt bloggpass idag.
Efter den här tidiga urladdningen tar jag i och för sig paus i några timmar – för att skriva referat, gissar jag – men sändningen återupptas lagom till utomhusjippot i Annapolis.
Ni är med då också, va?
• • •
Ska man dra till med klyschan ”nästa mål avgör”?
Jag tror nästan det.
Hamnar Bolts i tremålsunderläge mot detta dödligt effektiva Philadelphia får dom svårt, men lyckas de reducera tidigt i mittperren…då blir det åka av.
• • •
Mera kaffe!

Det är första lördagen i mars och vi befinner oss på upploppet.
I spurten.
Under sista, aggressiva accelerationen mot mållinjen.
Faktum är att blott fem grundseriehelger återstår efter den här – sedan är vi framme vid himlens portar.
Men redan nu har lagen som vet att de kommer att kliva in genom de portarna börjat sätta tonen.
Särskilt när de möter varandra.
De vill bekänna färg, visa vilka de är, markera att ”yeah, oss kommer ni fan få problem med längre fram”.
Vi såg två praktexempel i veckan. Först när Jets och Predators brakade samman i Winnipeg och, två dygn senare, när Stars och Lightning gick i clinch i Dallas.
Fantastiska matcher var det, fullsprängda av känslor och adrenalin och frustande action.
– Ja, såna här gånger har båda lagen i bakhuvudet att vi kan komma att ses igen ganska snart, i slutspelet. Då vill man sätta tonen och så blir det intensivt av sig självt, sa Nashville-backen Mattias Ekholm efter holmgången på Manitoba-prärien.
Nu, denna den första lördagen i mars, ska vi se ytterligare en match med utmärkta förutsättningar att ta fyr på samma kittlande sätt.
Tampa Bay Lightning tar emot Philadelphia Flyers i en sällsynt matiné hemma i Amalie Arena och bägge lagen kommer garanterat ut på isen med huggtänderna blottade.
Lightning har varit tabelletta praktiskt taget hela säsongen – men Flyers är, faktiskt, bäst av alla sedan början av januari.
Sure, tidigare i veckan la de varsitt ägg, Bolts (som Lightning kallas, om vi så här på kristna tider har nya läsare som inte käller till det) fick stryk av östjumbon Buffalo och Flyers lät en sex matcher lång segersvit dö mot Carolina.
Men, ja, det var mot just Buffalo och Carolina det – inte riktigt den typ av lag som får juicerna att flöda hos contenders.
Idag kommer de – förmodligen – trissa varandra till bästa grundseriehockeyn som går att spela.
Så häng med nu, folket.
We’re in for a Saturday treat.
• • •
Det blev inga äventyr i Harlem for yours truly Biff igår.
Vädret var för räligt, det regnade och blåste som i en katastroffilm regisserad av Roland Emmerich, så jag stannade hemma i soffan – och tittade på hockey.
Men jag sa inget till er som är stammisar i den här bloggen, för jag ville ändå vara ledig och spara krutet till idag.
Förlåt Hek, John J, Kung Kenta, Mathias, Chall-Åsa och alla andra som brukar hänga i kommentatorsspåret om nätterna…
• • •
”Sällsynt”, kallade jag nyss eftermiddagsmatcher i Amalie Arena.
Det är det minsta man kan säga.
De som bestämmer sånt i Tampa har alltid skytt tidiga klockslag, eftersom någon i tidens gryning slog fast att människor i Florida vill vara ute i solen om dagarna och inte går att locka till idrottsevenemang förrän det blivit mörkt.
Men nuförtiden är Bolts mycket större än solen och dagens succé – ja, den tar jag för given – följs förhoppningsvis av fler matinéer kommande säsonger.
Jag menar, vilken lisa: Först se en bra hockeymatch i Amalie, och SEN sätta sig i tikibaren och avnjuta skymningen…
• • •
Ska Rangers lyckas med den tankning som fansen hoppas på – för att organisationen då skaffar sig bästa möjliga utgångsläge i draftlotteriet – får de byta målvakt.
Henke var helt monstruöst bra i Calgary i natt och firade sin 36-årsdag genom att ta 50 skott – för andra matchen i rad!
100 räddningar på 120 minuter….den bedriften har ingen Rangers-keeper klarat av sedan Gump Worsley 1963.
• • •
Det är Oscar Night först i morgon, men kan bli Oskar Night – eller okej, Oskar Day, men det låter inte lika kul – i Tampa redan nu.
Oskar Lindblom, fjolårets SHL-kung, plockades ju äntligen upp från farmen av Flyers för tio dagar sedan och har gjort bländande intryck på både coacher och lagkamrater under de fem NHL-matcher han spelat sedan dess.
– He’s been great. A really smart player. Great on the boards. He’s really good at making those give-and-go’s, getting back open. I’m surprised he doesn’t have a few points already, sa den skadade Wayne Simmonds till The Enquirer igår.
Nej, det är det där med poängen.
Det har inte blivit några ännu.
Men givetvis:
När Oskar nu får spela för den svenska TV-publiken gör han mål, det kan jag nästan garantera.
• • •
Det var särskilt en räddning födelsedagsbarnet Lundqvist gjorde igår ´– precis i början av andra perioden – som höll rena rama frimärksklassen.
– Lätt hans mest magnifika räddning den här säsongen, sa gamle kollegan Steve Valiquette i MSG-studion efteråt om sekvensen när hans majestät for som en Playstation-pjäs mellan stolparna medan Flames spelarna klapp-klapp-passade framför honom och ändå inte fick in pucken.
Ja, frågan är om någon annan gjort en mer överjävlig sedan seriestarten i början av oktober.
• • •
Gamle Car Bomb – Hanson Brothers-epigonen Daniel Carcillo – var on a mission from God igår kväll och hamrade NHL med ett videoinslag som kommer att sändas i HBO:s ”Real Sports” med Bryant Gumbel i morgon kväll.
Det handlar om hur NHL skandalöst hanterar frågan om hjärnskador och jag säger eder:
Fem plus till Car Bomb!
Det är oerhört upprörande att se hur arrogant advokat Bettman förhåller sig i den här frågan. Han och hans kumpaner till bossar – alltså de 31 lagens ägare, miljardärer allihop – är så rädda för att de kan komma att ställas till svars och tvingas betala rättmätiga skadestånd att de helt enkelt förnekar att det faktum spelare dör och får men för livet har med hockey att göra.
Som den avlidne Steve Montadors förkrossade pappa säger i inslaget:
– Det är som att påstå att jorden är platt.
Han säger också:
– Samtliga ägare kan väl inte vara sociopater?
Nej, man tycker inte det, men de bryr sig uppenbarligen inte fast unga människor för i helvete dör.
Själv kan jag inte låt bli att tänka på det omskakande mötet hemma hos Johan Franzén förra våren – och då blir jag så förbannad att jag måste lämna laptoppen en stund, för annars skriver jag något jag får ångra.
Det mötet resulterade i den här texten – som jag själv tycker är det bästa jag skrivit om hockey sedan jag började bevaka NHL för tretton år sedan.
Läs – och säg om inte du också skulle vilja ”take it outside” med några av ligans bossar…
• • •
Vi kan få se några spännande debuter i Amalie
Det låter som att Ryan McDonagh – det tyngsta bytet under måndagens trade-bonanza, men alltjämt hämmad av en skada – äntligen kan spela sin första match för Bolts.
Samtidigt är det inte omöjligt Johnny Oduya – plockad från Ottawa på waivers – får kliva in i Flyers backuppställning.
• • •
I och med att han blivit 36 år är Henrik Lundqvist nu bara två år yngre än jag var när vi träffades första gången, efter en träningsmatch på Long Island hösten 2005.
Och då var han alltså 23.
Det är nåt i den ekvationen som får mig att vilja hälla upp en stor bourbon på blanka eftermiddagen…
• • •

Jaha, Vegas åkte på tredje raka förlusten inatt – hemma mot Ottawa.
Det stör mig något alldeles oerhört att GM GM tycks ha fuckat den unika dynamiken i sitt lag – helt utan anledning.
Men det återkommer vi till när bloggen imorrn åker ut till Newark för att se de gyllene riddarn i Sopranos-land för första gången.
• • •
Efter alla år är ”Thelma & Louise” fortfarande en glödande femplus-film, fick jag med en zappning till HBO åter bekräftat när hockeyn var slut i natt.
Den misogyne Mike Milbury fattade inte att han i själva verket gav Daniel och Henrik Sedin en fantastisk komplimang när han i Stanley Cup-finalen 2011 försökte förolämpa dem genom att jämföra dem med just Thelma och Louise.
Värre, för hans egen del, var att den arrogante kommentatorn själv framstod som Darryl – Thelmas bottenlöst idiotiske make.
• • •
Det börjar bli med Tampa som med Pittsburgh – de fasar nästan provocerande lätt in nya kids i laguppställningen och får dem utan ansträngning att prestera på högsta nivå.
Senast var det 20-årige Anthony Cirelli som kom upp från Spökhuset och gjorde mål direkt i sin första match.
Spökhuset?
Well, det var vad jag tyckte Victor Hedman sa när jag frågade honom om det efter segern mot Dallas.
– Vi har väldigt många bra kids i spökhuset som verkligen bankar på dörren.
Spökhuset?
– Nej, Per, Syracuse. Hör du dåligt?
Ja, jag är gammal jag…
• • •
Om en timme börjar en annan väldigt fin matiné också – mellan Stars och Blues i American Airlines Center.
I den mån det går kommer jag försöker se glimtar även från den matchen, även om huvudsakligt fokus ligger på den som börjar nu.
Och by all means:
Den som så vill är hjärtligt välkommen att orera om den i kommentatorsspåret.
• • •
Kaffet är nybryggt och hjärtat slår.
Tungviktsmatinén kan börja.
Mycket nöje!

Ja, satan – vilken makalös show det blev i American Airlines Center.
Stars push i tredje är nog det mest upphetsande jag sett i grundserien i år.
Men Bolts vann på övertid – med ett något snöpligt 5-4-mål signerat Conacher.
Tack för underhållningen, pojkar.
Imorrn kväll ska jag, om vädret tillåter, på äventyr i Harlem och missar i så fall NHL-omgången, men på lördag har vi en fin matiné mellan just Tampa och Flyers – då McDonagh troligen begår sin debut för nya laget – och den gör vi ihop, alright?

En Burger serverar en macka!
Passningen Klingberg slår när Seguin ger Dallas – tillfällig – 2-1-ledning är ett mästerverk.
Han avvaktar en tiondels sekund så Strålle och Norris Trophy-konkurrenten Vigge flyger åt alla håll och kanter och sätter den sedan perfekt på stjärnans klubblad
• • •
Jag tackar Teemu S för kreativt ingressförslag.
Tyvärr blev det ju inte så nu, men Eight-four kanske också står för nåt festligt på amatörradio-lingo?
• • •
Det durrar omedelbart till i mobilen när 20-årige rookien Anthony Cirelli kröner sin NHL-debut för Bolts med ett fint mål.
”Det var honom vi på något sätt lyckades behålla i McDonagh-trejden”, jublar han.
Ja, Yzerman åt Rangers lunch där…
• • •
Teemu – för att nu fortsätta hylla honom – har ju rätt om Panthers.
De kliver förbi Islanders efter den mycket meriterande segern mot Devils ikväll, har plötsligt bara tre poäng upp till strecket – och betydligt färre matcher spelade än alla andra.
Playoff-hockey ute i träsken utanför Sunrise…det var inte igår.
• • •
Big Ben Bishop ser inget vidare alls ut i den här perren.
Eller så är det bara så att Tampianerna vet hur man gör mål på honom.
• • •
Hek, lugn nu, gosse.
Är det nåt Preds är bra på är att det att hämta in underlägen.
Som Mattias Ekholm sa i min lilla lur efter Winnipeg-matchen.
– Vi gör det kanske inte i 60 minuter varje match, men när vi väl trycker till på gasen är det inte många andra lag som hänger med oss.
• • •
Nu ska jag tugga på några heta wings.