DALLAS – VANCOUVER 0-3 (Period 1)
• • •
Ojvoj Dallas-kross.
Canucks har lekstuga med contendern från The Heart of Texas och går upp i tremålsledning.
Den såg vi inte komma.
Now, Stars kom tillbaka efter 0-2-underläge mot Pittsburgh för två dygn sedan och det är förstås svårare än att komma tillbaka från 0-3 mot Vancouver, men då spelade de ändå bra – och det gör de inte nu.
Kan bli en dyster eftermiddag bland de blänkande Ewing-skraporna.
• • •
Det är ett minst sagt lugubert mål Reid Boucher gör efter drygt två minuter.
Ingen ser att pucken glider in bakom Big Bens benskydd – och ingen bryr sig nämnvärt heller.
Matchen har liksom inte kommit igång vid det laget.
Den kommer i ärlighetens namn inte igång sen heller, trots att gästerna alltså pepprar in ytterligare två innan inledningsperren är över.
Det är – so far – en påfallande håglös föreställning som pågår i The Big D, och Stars ser som sagt riktigt lökiga ut.
Händer ibland i matinéer, men vad fan – den här började ändå 15.00, lokal tid.
Så sent på dagen är det bara NHL-bloggare med exotisk dygnsrytm som har rätt att vara nyvakna.
• • •
En av linjemännen som är med och dömer den här matchen heter – Knorr!
Trent Knorr, närmare bestämt.
Ursäkta mig, men det tycker jag är lite roligt.
• • •
Även Dallas håller på att hänga en sån skumt var-den-inne-eller-inte-strut, men den döms bort.
Vilken besynnerlig eftermiddag.
• • •
Vaneks tjong-i-medaljongen pärla – wow.
Så har ingen laddat bössan i Dallas sedan Lee Harvey i the book depository för snart 55 år sedan (om han nu gjorde det; känner jag er rätt tror ni på några av konspirationsteorierna…)
• • •
Ingen ska heller komma och påstå att det slår gnistor om publiken.
Mestadels hör man spelarna hojta åt varann nere på isen.
Det finns inget sämre.
• • •
Fan, glömmer alltid att publiken här klämmer i med ett rungande vrål på ordet ”stars” i nationalsången och är just idag glad att jag inte åt bönor igår kväll…
• • •
Kul att Markan – till skillnad från jätten på andra sidan banan – får göra några fina ingripanden.
Han var otroligt självkritisk efter Hurricanes-matchen och visar nu exakt hur man ska göra när man är det.
• • •
Helt riktigt, Lomma73 – Jana Janmark är Sveriges mest underskattade NHL-stjärna.
• • •
Konsthandlare Eriksson?
Tja, han har i alla inte gjort några – häpp! – tavlor…
• • •
Hehe, JeppeK frågar i spåret hur den omvända listan ser ut – över de NHL-städer jag INTE vill flytta till.
Well, jag skulle ju vara en glad skit överallt, men om han envisas – bottom tre:
1. Buffalo, 2. Winnipeg (som jag inte varit i men jag hatar ju kyla, så…), 3. Ottawa.
• • •
Har SVT Mattias Öhlund i studion?
Vad coolt ändå.
Trevlig pöjk det, jag saknar honom här borta.
• • •
Det verkar som att Capitals, enligt gamla traditioner, också är lite söndagssega.
Jisses.
• • •
Nån får påminna Burger King om att SVT har Nacka-masten påslagen (om det nu fortfarande är så det fungerar; troligen inte, va?…)
Konungariket förtjänar att få se honom servera en av sina Whoppers!
• • •
Nu ska här drickas Texas-kaffe – det svagaste och finaste som går att uppbringa på Guds jord!

Så lyder det inofficiella valspråket här i The Lone Star Sate.
Don’t mess with Texas.
Det syns på billboards längs motorvägarna, på banderoller i barer och restauranger, på T-shirts och bildekaler – och effekten på oss utbölingar är den önskade.
Vi känner oss lite lätt skärrade, sväljer hårt och tar oss i akt.
Andemeningen går ju inte ta fel på:
” Nu är du inte bara i USA, eller ens i södern i största allmänhet. Du är i Texas och här har vi vår egen gammaltestamentliga syn på världen. Tjafsa inte med oss”.
Lite vagt hotfullt sådär.
Lite uppfordrande.
Lite stöddigt
Vi får hoppas att också de kanadensare som idag gästar The Big D för en match mot det tag lokala hockeylaget tar budskapet till sig.
För numer är den där hållningen även del av Dallas Stars identitet.
De står inte längre enkom för artisteri och underhållning.
De har pondus, attityd och kräver respekt.
Kort sagt:
Don’t mess with The Stars.
Därför har det blivit ännu roligare att se dem och det ska vi göra nu.
Hurra!
• • •
Medan vi hugger in på den saftiga chipotle-kyckling de bjuder på till lunch i American Airlines Center på Victory Lane i The Big D sätter sig Chris Härenstam och Legion of Doom-legendaren Mikael Renberg tillrätta i en studio i TV-huset på Gärdet hemma i Stockholm.
För yes – det här är ju en av de matcher SVT fått rätten att sända den här säsongen.-
Mycket trevligt, tycker jag – för därmed har ju fler möjlighet att titta och delta här i bloggens kommentatorsspår (hoppas jag…).
Synd bara, att Härenstam och Renberg inte är här.
Om nu SVT betalat dyrt för att visa en match i månaden borde man förstås också kosta på sig att skicka över sina kommentatorer och säkra riktig närvaro och nerv i sändningen.
• • •
Jag trodde inte det blev riktig vinter i Texas och hade inte tänkt bära någon annan huvudbonad än Stetson-hatt, men goddammned – de senaste två dygnen har det varit kallare än i JR Ewings hjärta och mössa ett måste.
Känns väldigt fel, kan jag meddela, att gå på bbq-middag i toppluva.
• • •
En annan som tycker det är kul att den här eftermiddagsshowen visas på gammal ång-TV hemma i Sverige är John ”Burger King” Klingberg.
När bloggen efter fredagskvällens batalj mot Pittsburgh upplyste honom om detta faktum utbrast han:
– Va, sänder SVT den matchen? Då får man se till att vara kung.
Det var vi några som tyckte att han var redan då, mot regerande mästarna, men själv ansåg han att han stod för sämsta insatsen på flera månader.
– Jag har spelat väldigt bra länge, men ikväll hade jag ingen energi alls och jag behöver energi för att kunna spela mitt spel, menade han
Andra bullar ska det, lät han förstå, bli nu när han är utvilad och peppad.
Man törs knappt tänka på vad det ska innebära.
• • •
Kärleken till den här mustiga landsändan blir bara djupare och djupare för varje gång jag kommer hit.
Sure, Texas har sina sidor, allting amerikanskt dras liksom till sin yttersta spets här.
Men man, som den odödlige Doug Sahm sjöng i sin ”At The Crossroads”:
You can teach me lots of lesson
You can bring me lot of gold
But you just can’t live in Texas
If you don’t have lot of soul
• • •
Canucks flög direkt från North Carolina efter matchen mot Hurricanes i fredags kväll och landade på gamla Love Field – en centralt belägen flygplats som framförallt är berömd för att det var där JFK landade 22 november 1963 – i svinottan.
– Men det var perfekt, vi kom precis så vi hann se Kalla ta sitt guld, berättar Henrik Sedin.
Han och lagkamraterna får hoppas att Charlottes killer-instinkt i Sydkorea smittade av sig genom tv-rutan.
Sån är det ont om hos det västkanadensiska laget, nämligen. De har förlorat fyra raka, ligger i botten av tabellen och har hopplösa 18 poäng upp till strecket.
Teoretiskt finns det fortfarande en chans, men…nä.
– Vi ger inte upp, men det handlar inte bara om att vinna nu. Det handlar om hur vi spelar under de matcher som återstår, klargör Henke.
Det är ju nåt som Stars – och andra motståndare – ska vara medvetna om.
Ingen kommer få nåt gratis mot Canucks heller.
• • •
Åh, vårt kära Department of Player Safety.
Igår fick vi ytterligare ett exempel på vad som händer när det Kalle Anka-organet visar de notoriska återfallsförbrytarna nåd.
Dustin Brown – som bara fått slaps på händerna för sina förseelser på slutet och naturligtvis fått för sig att det är fritt fram att bete sig som ett arsel – höll på att avsluta Sergachevs karriär med en fullständigt vidrig knätackling i Amalie Arena.
Nu drämmer Parros lagboken i skrivbordet eller så kan de lägga ner DoPs.
• • •
Man ser en del oväntat och förbryllande i det här jobbet, men jag vet inte om jag nånsin blivit mer förvånad än i lobbyn på Canucks hotell – flashiga Ritz-Carlton – igår eftermiddag.
När jag satt där kom Loui Eriksson gående – med en stor, inramad målning.
– Jaja, jag måste gå nu, sa han när jag uttryckte min gränslösa häpnad.
Konsthandlare Eriksson, I assume?
• • •
Carolina på slutspelsplats – I like it.
Däremot börjar jag bli lite orolig för Devils.
Ska vi inte få se nån slutspelshockey alls i Metropolitan-området?
• • •
När en mig närstående reporter, vi kan kalla honom Scott, nu på förmiddagen träffar Loui för en du-brukade-ju-spela-här-i-Dallas-intervju berättar han att hört att han tänker köpt upp sig på dyrbar lokal konst.
– Fucking Per, rapporteras den glade snipern ha replikerat, jag sa ju åt honom att inte prata om det..
Ha ha, mja, men nyheten att det finns hockeyspelare med så sofistikerade intressen går ju inte att undanhålla omvärlden!
• • •
Eftersom St. Louis hade vänligheten att förlora sin matiné mot Pittsburgh för lite drygt en timme sedan stångar sig Stars vid vinst i eftermiddag upp på tredjeplats i den infernaliska Central-tabellen.
Där hör de, tycker jag, hemma också.
Det är en av den här säsongens främsta contenders ni ska se nu, så är det bara.
• • •
Han lär ha munskydd idag, så det lär inte synas så bra, men Danne Sedin förlorade fem tänder när han fick en puck i truten i Tampa för ett par dagar sedan och ser ut som en Pogues-sångare för tillfället,.
– För att inte tala om hur lustigt han pratar. Det är väldigt kul, skrockar Henrik.
Ah, brödrakärlek!
• • •
Igår kväll?
Det var lugnt.
Jag satt med en mig närstående reporter, vi kan kalla honom Scott, på en sportbar på Main Street och lyssnade på Johnny Cash och The Band.
Den närstående reportern har nåt på sin mobil så han kan ta över uppkopplade jukeboxar och tvinga alla andra att lyssna på bara hans – eller som igår, min… – musik.
Det är underbart.
• • •
Ser verkligen fram emot att besöka Galleri Eriksson i Göteborg i sommar.
• • •
Öh, det börjar sådär för Rangers i Winnipeg…
• • •
De har världens trevligaste pressläktarvakt här i det vackra tegelbygget på Victory Lane.
Han tar reda på vad alla gästande murvlar heter, hälsar glatt välkommen, leder en till anvisad plats och hör sig för om det är något mer han kan göra för allt ska kännas bra för ”Mister Bjurman”.
I New York får man vara glad om de inte skäller ut en för att man finns.
• • •
Efter obligatoriskt besök på Dealey Plaza igår förmiddag – ja, jag är lite besatt av Kennedy-mordet och dras till Grassy Knoll, för det var ju där den verklige mördaren stod, kanske… – tog jag en lång promenad i kylan och herregud, downtown Dallas är verkligen monstruöst stort och nerlusat med ett oändligt antal mäktiga skyskrapor.
Och på som i så många andra metropoler i det sällsamma mischmaschet mellan kusterna:
Knappt en människa syns till.
Obehagligt, tycker många. Filmiskt, säger jag.
• • •
Loui Loui är som sagt före detta Star, men trots att det bara gått fem år sedan han seglade vidare återstår bara två spelare från hans tid.
Jamie Benn och Kari Lehtonen.
Personalomsättningen i NHL-lag är rätt stunning.
För övrigt var det framförallt mellan 2009 och 2012 han gjorde avtryck här – och stänkte in 36, 29, 27 respektive 26 mål – men bloggen minns honom framförallt från slutspelet 2008.
Då bildade han grym fjärdekedja med Joel Lundqvist och det var fan inte långt ifrån att de knäckte Detroit i en konferensfinal som hör till de mest fascinerande serier jag överhuvudtaget bevakat.
Tio år sen, det.
Sjukt.
• • •
Det är tufft för personalen här. De är, noterar vi på anvisningar som nålats upp på backstage-väggarna, inte bara förbjudna att röka i själva hallen. Syns de rökande utanför entréerna en timme innan och en timme efter evenemanget får de sparken.
• • •
Om man skulle flytta hit?
Well, Dallas finns på listan över alternativ om jag någon gång fick för mig att utföra mina uppgifter som NHL-bevakare någon annanstans än i New York.
Den ser ut så här:
1. Nashville, 2. Las Vegas, 3. Tampa, 4. Dallas, 5. Phoenix, 6. San Jose, 7. LA.
• • •
Brock Boeser, en av säsongens två främsta rookies, missade matchen i Raleigh i fredags men goda nyheter – Canucks har honom i laguppställningen ikväll igen.
Blir nåt att se det.
• • •
Som Taddson påpekar är det ryskt på hela pallen i målligan just nu.
Men Vegas spelar ju mot Flyers ikväll, så snart tränger sig en långhårig liten rackare från Märsta in i kalinka-dansen.
• • •
De nya läsare som eventuellt tillkommer tack vare SVT ska veta följande:
Jag uppdaterar inte kontinuerligt under matchens gång, utan kommer med uppdateringarna i pauserna.

Däremot är det ständigt IRL-ramalama i kommentatorsspåret.
Gå in där.
Kom bara ihåg:

Don’t mess with stammisarna…

DALLAS – PITTSBURGH 4-3 (Slut, straffar)
• • • 
Som Burger King – missnöjd med sin egen insats, trots Whoppern han serverade i början av tredje, men samtidigt stolt över laginsatsen – säger:
– Va, sänder SVT matchen på söndag? Då får man se till att vara kung!
Jag känner precis likadant.
Bloggen blir nämligen kvar i Texas ett par dygn – innan den flygare vidare till nästa anhalt, det ni! – och ser även söndagsmatinén i American Airlines Center.
Den sänds alltså på SVT – med start 22.00, svensk tid – och då tänker även jag försöka vara kung, på mitt lilla vis.
Vi hörs då, va?
Tills dess:
Gå in på sportbladet.se och läs om nattens matcher.
Finns mycket gött att grotta ner sig i.

Det tar sig i tredje och under OT – och sen vinner Dallas på straffar.
Siffror.
4-3.
Kort slutrapport kommer.

DALLAS – PITTSBURGH 1-2 (Period 2)
• • • 
Någon drog sladden ur den där elektriska Billy Bob’s-tjuren jag trodde jag skulle få sitta på.
Typ.
Matchen blir betydligt tajtare, mindre händelserik och sprakande i andra – antagligen tyckte coacherna Hitchcock och Sullivan att vi hade alldeles för skoj i inledningsperren.
Men hey, spänningen består till slutakten.
Vi får la vara glada för det, som de skulle sagt i Burgers hemstad.
• • •
Isles kommer alltså tillbaka från 2-5-underläge och tar ledningen med 6-5 när mindre än två minuter återstår – bara för att tappa den igen och sen vinna med 7-6 på övertid.
Vad är det för buskis?
• • •
Jo, naturligtvis lyckas jag spilla på skjortan när jag försöker äta den eminenta glass Texas bjuder på i pausen.
Hur är det nu, arslet sitter väl fast ordentligt?
• • •
Jamie Oleksiak var ju tills alldeles nyss Stars-back, men återfinns numer i Pittsburgh och verkar inte gilla sina gamla kompisar så mycket.
Han är en av de mer griniga och råbarkade på isen.
Hm.
• • •
Har fått frågan av tidigare nämnd, närstående reporter:
– Några planer efter matchen?
Mja, tänkte försöka åka på rodeo i Mesquite imorrn – för det gjorde jag en gång för tio år sedan och få upplevelser här borta har känts mer ur-amerikanska – men ikväll…en Biff i Texas är alltid öppen för allt!
• • •
Kari Lehtonen har en bra kväll.
Han har det ibland, man får inte glömma att ge honom det.
• • •
En som heter Seth kanske också ska med ut efter matchen.
Vad är det för seth?
Ho ho, förlåt.
• • •
Titta, Rangers kan vinna – trots sina målvakter…
• • •
Även om den den här matchen något otippat gått i stå slår det mig plötsligt…det här kan mycket väl vara en preview av den kommande Stanley Cup-finalen.
Inte mig emot.
• • •
Mera glass – utan kladd på skjortan!

DALLAS – PITTSBURGH 1-2 (Period 1)
• • •
Visste väl att det var en god idé att åka till The Big D just ikväll.
Det här är en jävla bra match – spelad i Texas Motorway-speed, fullpumpad med lika mycket adrenalin som Cliff Barnes efter en fajt med JR Ewing och utsmyckad med hur mycket teknisk grannlåt som helst.
Sure, back-to-back-tröttman gör det svårt för hemmalaget att värja sig mot de ettrigt surrande bålgetingarna från back east, men i huvudsak har problemet varit att de skjutit snett och vint, chanser saknas inte alls.
Och just som jag med 2.03 kvar ska skriva ”om de bara har lite flyt och får in en puck blir det jämnt också” dyker Poster Boy Seguin upp framför Murray trycker in reducering.
Just vad vi behövde.
Att se de två återstående perioderna blir, tror jag, som att sitta på den elektriska tjuren på Billy Bob’s i Fort Worth.
• • •
De får ingen utdelning just då, men shit – det powerplay Penguins får redan i första bytet är en rungande wow-upplevelse.
Så fruktansvärt snabbt de passar runt pucken, så explosiva och frustande stridslystna de är.
Sånt ser man inte när man går på hockey i New York, för att uttrycka det diplomatiskt.
• • •
Burger ändå – alltid poetry in motion!
Men att tappa pucken till Boris Hagelins son på blålinjen under powerplay är ingen bra idé.
Geparden från Nykvarn sticker som en, ja, gepard, och sen säger det pang.
• • •
Så väldigt mycket ceremoni blir det inte för bamsiga Guerin, han får komma ut på isen – i Stars-tröja, så ass-GM för gästerna han är! – och släppa pucken och sen är det inget mer med det.
• • •
De möts ju nästan aldrig, de här två lagen, men stämningen på isen är direkt fientlig.
Artister retar upp artister, kan det vara så?
Stars bör dock vara medvetna om att det numer inte är lika lätt att få Crosby och Malkin ur balans med hårda tacklingar, tjuvnyp och trashtalk.
De brukar, som Crosby visade när PK Subban gick efter honom i senaste finalen, använda vreden och irritationen till att börja spela monstruöst bra hockey istället.
• • •
Det talas mycket om att Penguins saknar en center på djupet och behöver skaffa en ny Bonino och en ny Cullen innan deadline om drygt två veckor.
Riktigt så känns det ju inte när tredjecentern Riley Shehan – hämtad från Detroit redan i höstas – trampar in framför Lehtonen som en annan Jonas Bergqvist och bara vinklar in 1-0.
• • •
Men, oh, vad classy – och fyndigt.
Direkt efter värmningen spelar de Bowies ”Starman” i tegelbygget.
Fem plus.
• • •
Som sagt:
Ojvoj vad mycket Pens-fans vi har in the house.
De två bortamålen möts med rena rama hemmajublet.
• • •
Det enda beklagansvärda med att jag är i Dallas och inte hemma på Garden är att jag missar min gode vän Steve Zipays sista match som beat-reporter för Newsday.
Han har varit med sedan första gången jag klev in i pressrummet hösten 2005 och är idag en mycket god och uppskattad vän och kollega.
Han har dock lyckats få loss ett saftigt avgångsvederlag, går nu i pension med omedelbar verkan och ska tillbringa de närmaste två månaderna på Bahamas.
Må han ha många, lyckliga år att se fram emot!

Did you ever see Dallas from a DC-9 at night?
Well Dallas is a jewel, oh yeah, Dallas is a beautiful sight.
And Dallas is a jungle but Dallas gives a beautiful light.
Did you ever see Dallas from a DC-9 at night?

Så sjunger den store Jimmie Dale Gilmore i sin klassiska ”Dallas” – framförd också av bland andra The Flatlanders, Steve Earle och Clash-favoriten Joe Ely,
På frågan han ställer tvingas jag svara nej, för DC-9:or togs ur trafik ungefär samtidigt som Gordie Howe spelade sin sista NHL-match.
Däremot såg jag hela härligheten – utsmetad över Texas-vidden som ett jättelikt stekt ägg, pepprat med julpynt – från en 737:a så sent som igår kväll och kan i övrigt bara instämma.
Helhjärtat.
The Big D är i sanning en juvel, en underskön syn och ger ifrån sig ett fantastiskt sken.
Det känns som en ren ynnest att vara här igen – och ett privilegium att få ta med er på NHL-match, mellan Dallas Star och Pittsburgh Penguins, i vackra tegelbygget American Airlines Center.
Please, be my guest at this beautiful sight!
• • •
Stars-spelarna såg sin hemstad från ett flygplansfönster rätt nyligen, de också.
De spelade ju mot Chicago i United Center så sent som igår kväll – och vann med 4-2 – och flög sedan hem till Texas direkt efteråt.
– Vi landade vid 03.30, berättar en mig närstående reporter som reser med laget; vi kan kalla honom Scott.
Det betyder att det kan bli tufft ikväll. Att i slutet av en sådan back-to-back-pärs ta sig an regerande mästarna just som regerande mästarna börjat bli riktigt sugna på hockey igen är lite som att vakna bakis och åka direkt till skidstadion och försöka vinna en femmil mot olympier som just fått sin senaste blodfusion.
Likafullt:

Dallas är alltid en attraktion, med truppen fullsprängd av artister som Burger Kling Klingberg och Seguin och Radulov och Benn och Spezza och Jana Janmark, så det blir skoj att se dem i alla fall.
• • •
Igår, när GM Gorton och President Stealth-flygaren kallade till presskonferens, kom den slutgiltiga bekräftelsen:
New York Rangers hissar vit flagg, ger upp den här säsongen och inleder en grundlig men, som de hoppas, snabb rebuild.
Ett klokt och väntat beslut, och efter katastrofen mot Bruins i onsdags omöjligt att fördröja mer.
Men det känns ändå egenartat dramatiskt nu när det verkligen sker.
En era är slutligen och definitivt över, och ett helt gäng gamla Garden-favoriter försvinner snart ut genom dörren.
Och frågan från i onsdags kvarstår:
Hur ska Henke stå ut under två månader av tankning?
• • •
The big guys i Penguins, som en bekant från Pittsburgh-beatet på plats kallar dem, har alltid ”optional” morning skate när de är ute på turné.
Så Hagge syns inte till på isen under det lätt yrvakna förmiddagspasset på AAC-isen.
Men jag springer på honom nyduschad, i bara handduk runt midjan (Hags alltså, inte jag…), i omklädningsrummet efteråt.
– Har du gumma nuförtiden, undrar han av oklara skäl.
Jag?
Gumma?
Nej, den här Biffen är sedan ett och ett halvt decennium tillbaka edsvuren singel.
Däremot har jag hjärtat fullt av kärlek till stora hockeylag och ett sånt börjar Pittsburgh som sagt bli efter en omotiverad och oinspirerad höst.
– Ja, jag vet inte om det är för att vi spelat så mycket hockey de senaste åren, men det gick lite trögt under första halvan. Nu, ja, nu känns det verkligen som att vi tänt till igen, bekräftar Geparden från Nykvarn.
Bad news för alla andra, det.
• • •
Mer nyheter som får det att skava i själen:
Kryckan på waivers – och efter att ha ”clearat” nerskickad till Charlotte i AHL.
Sure, det har gått knackigt i Raleigh, men det känns ändå ovärdigt att det ska behöva hända en tvåfaldig Stanley Cup-mästare som för bara några år sedan var en av ligans bästa defensiva forwards och borde förärats en Selke Trophy-nominering eller två.
• • •
Stars har å sin sida ingen morning skate alls.
Man slipper det när man landat halv fyra morgonen före match.
Med andra ord:
Ni får vänta på festliga Burger Klingberg-citat.
• • •
Det är lika varje gång man kliver in i pingvinernas omklädningsrum nuförtiden.
Vid var och varann plats sitter ett nytt ungblod och tittar storögt på alla feta gamla journalister som plötsligt vaggar runt bland skridskor och skydd.
Få se, vad har vi nu…Zach Aston-Reese, Dominik Simon och Carter Rowney.
Who, liksom?
Men klubben har ju i två-tre säsonger haft en sällsam förmåga att fasa in såna kids och få dem att spela sensationell hockey.
– Jo, instämmer Hagge, men de får i allmänhet spela med Crosby också. Då blir alla bra. Det bara är så.
• • •
Själv var jag lite trött igår (för jo, Joey Mac fick med mig ut i onsdags, trots allt…) och nöjde mig med en room service- och filmkväll på hotellet.
Så ännu finns inte heller några anekdoter från Dallas-natten på lager.
Men som någon påpekade i spåret redan i förrgår älskar jag Texas och kan ändå så här spontant blåsa i min lur för hur stort och vräkigt allt är här, för världens bästa bbq och iskall Lone Star-bira, för JR Ewing Cliff Barnes, för rodeo och bull riding, för Doug Sahm och George Strait och för boots och Stetson-hattar.
• • •
Carl är inte den enda Hagelin jag träffar i samband med morgonvärmningen.
Plötsligt kommer pappa Boris trampande i backstage-korridorerna också.
Pens är ute farsa-resa, visar det sig.
– Det är första gången jag är i Texas. Verkar trevligt, säger han.
Indeed.
Gösta Hörnqvist skulle varit med han också och flög till Pittsburgh för några dagar sedan, men attans – hans pöjk fick ju häromsisten en ful tackling av Brooks Orpik och är hemma och tar hand om skada.
Så surt.
• • •
Jaha, en bitter Badtofflan skyller alltså kollapsen i New York – den han själv har överlägset störst ansvar för själv – på Henke och Pavelec.
Sicken jävla förolämpning.
Begär en trejd, Henke! Lämna det sjunkande skeppet!
• • •
Stars fyller 25 år den här säsongen och passar snart sagt varje game night på att hylla gamla hjältar som tittar förbi i tegelbygget.
Ikväll är det Bill Guerins tur.
Den reslige bjässen – numer assisterande GM i Pittsburgh – spelade bara tre säsonger i Dallas, men gjorde tydligen sånt intryck att han får en egen kväll.
Kul för honom.
• • •
Jaha, är det målfest i Brooklyn igen.
Vilken surprise.
• • •
Det är one of those days, när allt litet som kan gå fel gör det – tår sparkas in i lister, pressleg glöms på rummet, taxichaufförer har svårt att hitta,.
Så naturligtvis lyckas jag också riva sönder ackrediteringen när jag sätter mig ner för att äta sirloin-stek i pressloungen (Mm, vi är i Texas – här vet du hur man matar hockeybloggare!)
Som min far brukade säga när jag höll på och klantade mig.
– Om inte arslet satt fast skulle du glömma det nånstans också.
• • •
Mitt hjärta går ut till dig, Björn Falk.
Det kunde dock vara värre. Ditt lag kunde varit coachat av den arrogante, oförskämde Alain Vigneault.
• • •
Front 242-Åke messar från Sydkorea.
Där är klockan 09.30 på morgonen, eller hur det nu var.
Sånt får inte jag riktigt ihop med min klena hjärna, jag tycker det känns overkligt.
• • •
Ovetjkin, Ovetjkin, Ovetjkin!
Ja, det där var bara för Taddson.
• • •
Apropå Sydkorea är OS ett ämne som oavbrutet kommer upp i NHL just nu – överallt, i alla sammanhang.
Jag kan inte undvika det jag heller och går fram till Olli Määttä och frågar om det svider att han inte sitter på ett plan till Asien med sina fellow lejon om något dygn.
– Ja. Det är väldigt trist. Sotji är en av de bästa upplevelserna i mitt liv, säger han.
Sen tar han sats, med ett snett leende:
– Och man vill alltid ha chansen att slå Sverige i stora turneringar….
• • •
Tegelbygget – American Airlines Center – är som ni märker en gammal favorit.

Snygg och fräsch och modern, men ändå tajt och intim på nåt vis.
Sen har de en discokula i taket. Det borde alla ha, så det alltid rycker i Donna Summer-nerven på det här sättet på gamle Bjuppe.
Enda problemet är att de runt jumbotronen också har nåt slags laserartade spotlights som – typ – bränner hål på näthinnan.
Förra gången jag var här, för två säsonger sedan, gick jag och blinkade som en psykopat i två dygn efteråt.
• • •
Gorton och Sather höll uppenbarligen med om att Brendan Smith är NHL:s sämste back och satte igår upp honom på waivers – och naturligtvis var det ingen som plockade honom, så nu har han fått köra I-95 upp till Hartford.
Fast i somras var han så bra att han fick 17 miljoner dollar för fyra år.
Men såklart, det är Henkes fel att det går åt helvete för Rangers.
• • •
Min egen OS-ångest fördjupades ytterligare när jag idag såg att Big Papa Wennerholm anlänt Pyeongchang – för sin 334:e olympiad.
Att sitta på pressläktare i Vancouver och Sotji och lyssna till hans usla vitsar om världens bästa hockeyspelare – där stod min ”karriär” i zenit.
• • •
Oj, det är hur mycket Penguins-fans som helst i Dallas ikväll, visar det sig under matchvärmningen.
Ni som vet, åker dom med – eller är det gott om utflyttade pennsylvanier i Texas?
• • •
OK, nu rättar vi till Ray Krebbs-hatten och justerar bolo-slipsen.
Det är dags för hockeyfest i The Heart of Texas.
Enjoy!

För den som kanske inte vet och förväntar sig ett intro från New York ikväll:
Det blir det inget med.
Bloggen befinner sig i Texas och ska istället se Stars spela mot Penguins.
Start 02.30, svensk tid – och introt kommer någon gång strax innan.
Jag försöker dock hålla spåret aktivt hela tiden, så shoot away om du har nåt att säga.

NY RANGERS – BOSTON 1-6 (Slut)
• • •
Kapten McDonagh – snart i en stad som börjar på T, kan vi nog anta – säger det bäst.
– Det var antagligen den värsta matchen i min karriär och lätt den värsta under alla mina år i New York.
Brutalt.
Men sant.
• • •
Återigen hade vi finfin, förträfflig aktivitet i spåret kvällen lång.
Jag gnäller ju ibland när det är stiltje och ber därför att få tacka och hylla allesamman nu.
Ni är bäst.
• • •
Henke kan beskrivas som direkt detroniserad, men tar sig ändå tid med bloggen efter det nordamerikanska härklet och när jag frågar hur han ska stå ut om det ska se ut så här resten av säsongen svarar han med en suck.
– Ja, det undrar jag med.
Sedan tar han ett djupt andetag och konstaterar att han måste fokusera på sig själv och det han kan göra.
Ja, vad finns det för val.
• • •
Men jag visste ju det!
Vad säger Badtoffelskrället på sin presskonferens om inte följande:
– Cody McLeod kom ändå ut och visade aggressivitet.
Ha ha, han är obetalbar!
• • •
Chall-Åsa, bästa spåret-stammis, du vet att vi alla är väldigt glada över att du fick vara med om en seger i ACC.
Grattis.
Hoppas du får en oförglömlig efterfest ute på stan också.
The Keg är bra…
• • •
Rangers har nio matcher kvar innan deadline – mot Calgary (hemma), Winnipeg, Minnesota, Islanders, Ottawa (samtliga borta), Philadelphia (hemma), Montreal (borta), Minnesota och Detroit (de sista två hemma).
Undrar hur många av dem Nash, Grabner, McDonagh, Zuke, Holden, Desharnais och Brendan Smith-eländet kommer spela.
Knappast samtliga.
• • •
Själv flyger jag alltså västerut imorrn och lämnar er åt ert öde under torsdagens omgång, men på fredag kväll hörs vi igen – från the land of Sam Houston, Doug Sahm, Pamela Ewing, Lyndon B Johnson, Carol Burnett, Buddy Holly, George Bush, ZZ Top, Janis Joplin och John Burger Klingberg.

Det är 1.30 kvar och Bruins leder med 6-1.
Jag tror det är över.
Mer kommer sen.