Korten-på-bordet-tajm i Nueva York.
Gick förra veckans budskap fram? Hörde Blåskjortorna från Broadway att det kan bli majbrasa redan i februari om de inte spelar de tretton matcher som återstår innan trading deadline som om själva livet hängde på det?
Vi lär få veta ikväll, när de efter en hel veckas semester går upp mot Toronto Maple Leafs i the wooooorld’s most famous arena. Ja, det finns förstås de som inte tror att det bara var ett skrämselskott som avfyrades, utan att GM Gorton och hans medarbetare tagit det långsiktigt riktiga men kortsiktigt kontroversiella beslutet att spränga truppen oavsett vad som händer på isen det närmaste veckorna.
Men jag undrar jag. Min känsla är att de matade Brooksie med uppseendeväckande uppgifter för att skaka liv i McDonagh och Nash och Zuke och deras kompisar, så det blir nån jävla ordning på torpet nån gång.
Så igen:
Did the falcon hear the falconer? Vill Nash bo kvar på Manhattan? Vill McDonagh fortsätta vara kapten för en Original Six-klubb? Vill polarna behålla norrmannen som är allas bästa vän och stämningshöjare monumentale?
Korten på bordet, boys.
• • •
Nu kommer det aldrig mer bli januari 2018.
Det är något väldigt befriande och underbart med den tanken.
Samtidigt:
Februari känns ofta som den längsta av alla månader – fast den egentligen är kortast.
Just som man jublat färdigt över att man äntligen har satans vidriga januari bakom sig inser man ju att det som följer bara är 28 – eller 29 – dagar av ungefär samma skit.
Jag kommer inte sparka loss i can can-dans förrän vi är inne i mars.
• • •
Jippie och hurra.
Filip Forsberg gör comeback i Bridgestone ikväll.
Så för första gången på hela säsongen spelar Preds med helt ordinarie lag mot Kings.
Det är ju en nyhet för Music City i klass med Hank Williams återuppståndelse.
• • •
Till alla Tobias Pettersson-typers bottenlösa vämjelse kliver en ny Tanner Glass in i Rangers-uppställningen ikväll.
Cody McLeod, plockad av Gorton när Nashville satte upp honom på waivers förra veckan, gör debut i den blå tröjan.
Han kan inte så mycket annat än att slåss och den sortens spelare är som bekant på väg att försvinna från NHL, men ni vet Badtofflan. Han är förtjust.
– Nu får vi lite bett i fjärdekedjan, säger han på sin presskonferens två timmar före matchstart.
Jaja.
• • •
Apropå Nashville höjer jag på både ett och två ögonbryn – och om jag haft ett tredje skulle jag höjt på det med – över uppgifterna om att Mike Fisher gör comeback åtta månader efter att han gick i pension.
Där hackar han – och Preds – i galen stubbe.
Jo, jag förstår att det kan bli tråkigt att bara sitta och glo, till och med när man är gift med Carrie Underwood, och jag förstår tillika att hans gamla lagkamrater är lyriska över att en sån storartad ledargestalt kliver in i omklädningsrummet igen.
Men jag såg när Mats Sundin började spela efter ett lika långt uppehåll 2009, med Canucks, och lärde mig då att det efter en viss ålder är snudd på omöjligt hur stor begåvning man än råkar vara.
Så det här vetifan.
• • •
Sköj med Leafs i stan.
Men inte lika sköj som för ett år sedan.
Då spelade kidsen från Big Smoke rena rama Team-North-America-i-World-Cup-hockeyn.
Nu har coach Babcock slipat av alla udda kanter och basar över ett mer konventionellt lag.
Det kanske var nödvändigt – men underhållningsvärdet har sjunkit en smula.
• • •
Att Uffe Bodin från Hockeysverige.se gästar Garden är förstås en happening under alla omständigheter; Vi talar ändå om Smedjebackens egen Pierre LeBrun.
Men just ikväll är det extra exalterande.
Min senaste snusförsändelse från Sverige har nämligen blivit försenad och i morse öppnade jag den allra sista dosan. Men paniken går att hålla at bay, för kan ni tro – redige Uffe tjackade en rulle åt mig på Arlanda och tar med hit.
Jag har redan informerat Bragdguldet-juryn om att hans namn måste upp till diskussion nästa år.
• • •
Kevin McGran, som självfallet är här för Toronto Star ikväll, har hamrat ihop ett jädra färgstarkt, välskrivet och intressant Gary Bettman-porträtt.
Läs – och inse att er Biffen alltid haft rätt när han påpekat att storyn om Gary inte är helt svartvit.
• • •
De fick verkligen ett långt break, Rangers. Det är som sagt en vecka sedan de slog San Jose – och ännu längre sedan de spelade hemma på Broadway-
Jag har de facto inte suttit här på över två veckor och känner mig ovanligt pepp.
För övrigt:
Garden ligger egentligen inte på Broadway, men det gör inte merparten av Broadway-teatrarna heller, man säger liksom Broadway ändå och det gör vi här också.
Basta!
• • •
Det är roligt att kunna konstatera att en av kommentatorsspårets mest hängivna Leafs-supportrar, Idsint, har en så givande vistelse uppe i Toronto.
Ikväll, när han gissningsvis sitter i lämplig sportbar och tillsammans med dussintals fellow fans ser när hjältarna försöker knäppa sitt andra New York-lag på ett dygn, lär det bli ännu roligare.
Enjoy, buddy
• • •
Inte bara Bodin, och hans sidekick Anton från Arvika – Rylander från GP är inte house också.
Vi har en blågul kväll i Gardens pressbox, kort sagt.
• • •
Jag kommer aldrig sluta fascineras av att se Lill-Nyllet – William – spela matcher i en hall där jag runt 05 och 06 och 07 såg honom, som liten knatte, flänga runt runt anklarna på pappa Micke och hans lagkamrater.
Nu är han plötsligt vuxen man och gör mål på Henke.

Det går inte att få ihop.
• • •
The Athletic – som försöker krossa varenda traditionell sportredaktion i hela Nordamerika – är just nu på väg att etablera sig här, på den största marknaden av dem alla, och idag kom nyheten att gamla favoriten Carpy, som fick lämna News Journal för några år sedan, kommer att ta hand om Rangers-beatet.
Han är något omtvistad på sociala medier, där han försiktigt uttryckt inte räds konflikter, men för jävla trevlig privat så det ska bli en sann glädje att välkomna honom tillbaka till pressläktaren.
• • •
Ser Old School Lou Lamoriello prata i mobil i zamboni-garaget, medan hans adepter värmer med fotboll.
Förmodligen pratar han med GM Dorion i Ottwa, för det ser ut som han säger:
– Jamen, for real, vad ska du har för Karlsson nu då?
Nä.
Jag ljuger.
Men det är lite häftigt att fantisera om, inte sant?
• • •
Snyggt att Rangers kör Winter Classic-stället ikväll.
• • •
Om mindre än en vecka flyger Front 242-Åke, Abris, Big Papa Wennerholm Jimmy Jazz Wixtröm, Anna och de andra Sportbladet-kollegorna till Sydkorea.
Fan, det skulle jag också gjort – om NHL haft förstånd att delta i festen.
Tänk hur det varit just nu i så fall, dagarna innan ett tre veckor långt OS-uppehåll.
Jakten, debatten, kollen på de uttagna stjärnorna, hemmaredaktörernas engagemang, resfebern…gaaah!
• • •
Det är en jävla bra match ute i Newark ikväll också. Flyers, som är där, har ju plötsligt bara två poäng upp till Devils och de två lagen hatar varann med en särskild sorts hetta.
Finske Per är dock inte i tjänst igen förrän på lördag…
• • •
Det kommer handla mycket om Mika ikväll, det känner jag bara på mig.
Kom ihåg var ni läste det fö…bla bla bla.
• • •
OK, för första gången på några veckor :
Live from Broadway – Hockey!

Ah, jag kom just på att jag ju har live-sändning imorrn, när samma Leafs som just nu piskar Islanders kommer till Garden.
Så jag tar nog och spar blogg-krutet till dess – och låter er köra kvällens föreställning i spåret.
Men får ni tråkigt i någon periodpaus kan ni ju alltid spetsa kvällen med det podcast-avsnitt jag och Ondskan Ekeliw spelade in tidigare idag – det 182:a i ordningen.

OK, för sista gången i januari 2018 – en sittning i korresoffan.
Tre fina matcher står på menyn.
Maple Leafs-Islanders
Red Wings-Sharks
Capitals-Flyers
De blir roliga att se.
Jag har dock varit ute hela dagen – promenerat i kylan, blivit klippt och rakad av rysk barberare och shoppat strumpor, hålslag och anteckningsblock – och kom just hem.
Så det blir inget intro.
Men vi hörs under kvällens gång, tycker jag.

Oh, det tyngsta för Colorado var ju inte att de trots vändningen i andra – komplett med två Gabbe-mål – förlorade mot Nucks på övertid.
Den verkliga smällen kan komma med ett besked imorgon om att Nathan MacKinnon är allvarligt skadad; det såg inget vidare ut när han lämnade isen efter Edler saftiga – men schyssta – tackling.
Vore förödande, det.
• • •
Själv fick jag mig en uppfriskande duvning direkt. Det var många matcher och mycket att skriva om – och såvitt jag kan bedöma så här när krutröken precis lagt sig hackade jag inte i galen stubbe en enda gång.
Härligt.
Imorrn är det bara tre matcher, men samtliga ser intressant ut – särskilt den mellan Caps och Flyers – så vi kör väl en liten sittning då också, tycker jag.

Yeah, Forsberg regerar i Bridgestone Arena.
Den har man hört förr – men den här gången är det inte DEN Forsberg det handlar om. Det är är Anton, Blackhawks-keepern. Han står för NHL-karriärens insats, framförallt allt i tredjeperioden.
Grattis, säger bloggen.
• • •
Nu ska jag skriva ut intervjuer med Victor Rask och Jakob Silfverberg, så nu blir det tyst här ett tag.
Men by all means, fortsätt dansa i spåret.

Äh, jag orkar inte titta på CNN, presidenten påminner för mycket som Alain Vigneault. Allt är bra, det finns inga problem och själv har han aldrig gjort fel.
Så resten av kvällen – bara hockey!
• • •
Ja, ankorna lyckas verkligen fimpa Boston-björnarnas fina svit.
Starkt.
Men jag har länge varnat för att Ducks kommer bli vårens hot och det står jag fast vid.
• • •
Evgeni Malkin vill spela hockey ikväll.
Han fullbordade just ett hattrick.
Nån som fortfarande tror att pingvinerna inte har en chans att upprepa igen?
• • •
Idsint, har du varit på The Keg ännu?
Där vill alla bara prata Leafs, jag lovar!
• • •
Det är fortfarande bra, jämna, emotionellt laddade matcher i Nashville och Winnipeg – och slutperioderna lovar att bli minnesvärda på bägge adresserna.

Rost smocsht, säger dom i Nashville och Winnipeg och hits the ground running.
Jävligt bra matcher är det som pågår där.
Inte så förvånande kanske – utom möjligen i fallet Blackhawks. Men även de ser kvicka och ärtiga ut just ikväll.
• • •
Korrekt, Lappen.
Ondskan febrar i sms om att Vigge har samma slags läkkött som Henke Larsson.
”Underbart”, heter det.
• • •
Kampf i Chicago är aningen bättre än Kampfer i New York.
• • •
Har HEK pokerkväll hemma i norra Tennessee?
Annars brukar han ju inte missa hela perioder med Predators.
• • •
Idag fyller Phil Collins 67, är det av någon anledning nån som påminner om på Twitter.
Undras om han vet att hans ”In The Air Tonight” spelas inför varje Rangers-match i The woooorld’s most famous arena.
Antagligen inte.
• • •
Kvack, det börjar se ut som att ankorna ska klippa av björnarnas arton matcher långa poängsvit.
Starkt att ha 2-0-ledning efter två perrar i Gaaaaden i alla fall.
• • •
Kung Kenta flaggar för att han är trött ikväll och för en gångs skull ska ta det lite lugnt i spåret – och öser sen på som vanligt.
Kung indeed!
• • •
Nu ska jag äta lite ost (!) och höra vad the leader of the free world har att säga om tillståndet i unionen…

Just ja.
Allt är inte gräddsås när hockeyartister återvänder efter den här sortens semester.
Under fyra lediga dygn hinner de, faktiskt, bli rostiga, sävliga och trögtänkta.
Det syns överallt där jag tittat hittills.
Dessbättre brukar det inte ta mer än nån period att åka borta det sega.
Så redan under kvällens gång kommer vi få se värdigare hockey.
• • •
Man ser ju ett och annat tvättäkta skitmål under en säsong, men så fula som det Jacke Silfverberg ”gör” i TD Garden är de sällan.
• • •
Duby Duby Doo Dubinsky, som det varit sånt hallå om de senaste dagarna, verkar OK ändå.
Han gör kvällens första mål, efter 1.16 i Jackets hemmamatch mot Wild.
Känns nog inte helt dumt.
• • •
Nu har Robin Lehner hållit nollan sju perioder i rad.
Ojvoj.
• • •
Sebastian Aho – finländaren – gör comeback ikväll också.
Då börjar jag tro på Canes som slutspelscontender igen.
• • •
Undrar jag också, Mathias. Var är Kenta – och var är alla andra?
Hallå, All Star-breaket är över även i spåret.
Peppra mig med lite åsikter och iakttagelser nu.

Back to life, back to reality.
Ja, här sitter jag som en annan Glenn Killing i manegen och nynnar på gamla Soul II Soul-dängor.
För så är det ju.
Ikväll återvänder vi till livet och verkligheten (och dessutom är det ibland lite ”Manegen” över den här bloggen, men det ämnet får vi ta och fördjupa oss i vid ett lämpligare tillfälle…).
Efter All Star-breaket – sista uppehållet innan grundseriefinalen – och spektaklet i Tampa brakar grundserie-vardagen igång igen.
Finemang, tycker jag.
När världens bästa liga släcker lyset i fyra dygn hinner längtan och hungern efter riktig action, riktiga matcher, riktig nerv och riktig kvalitetshockey bli glupande, ju.
Därtill:
När All Star Weekend lagts till handlingarna börjar första delen av spurten mot playoff – följd av den andra efter Trade deadline om 27 dagar.
Så back to life – med iver och hänförelse,
• • •
Det fanns ett tag planer på att jag igår skulle köra från Tampa till Raleigh för att se kvällens envig mellan Hurricanes och Senators i PNC Arena.
Då hade Emil Ullbrand blivit glad, om inte annat.
Men när jag vaknade igår förmiddag framstod den idén inte längre som så tillrådlig, för det blev en rungande slutpunkt på firmafesten i söndags, så jag tog ett kvällsflyg hem till New York istället.
Och det betyder att jag sitter i den sägenomspunna korresoffan och ser de tolv back-to-reality-matcherna.
Se dem med mig, vettja!
• • •
Goda nyheter:
Vigge Hedman och Flipper Forsberg är snart tillbaka på slagfältet igen.
Bägge deltog under sina lags respektive morning skates idag och åtminstone Vigge kan enligt uppgifter från Manitoba-prärien göra comeback redan ikväll.
Hurra, för tusan!
• • •
Kan upplysa Flyers-fansen om att Bobby Clarkes dotter var med och firade All Star-avslutningen i lobby-baren på Marriott Waterside i söndags.
En stenhård och rolig lady, visade det sig – inte helt oväntat.
• • •
Forsberg får av allt döma vänta ytterligare några dagar på comeback, han hade ändå no contact-tröja under skejten i Bridgestone i morse.
Ett bra riktmärke kan vara bortamatchen mot Islanders om en vecka, tycker jag – för då är bloggen på plats!
• • •
Så Jaromir Jagrs saga är slutligen över.
Tråkigt att den inte fick ett värdigare slut, med facit i hand skulle han förstås ha låtit bli att skriva på för Calgary, men den lilla detaljen lär snart vara glömd.
Istället kommer världen minnas en av NHL-historiens största karriärer och hylla honom för allt magnifikt han åstadkommit – under längre tid än vad som borde vara möjligt.
Jag är själv oändligt glad för att han hade sån stamina att jag faktiskt fick följa nästan tretton säsonger med egna ögon – bland annat här i New York, när han hade Micke Nylander som radarpartner och den gloriösa säsongen 05-06 stod för 123 poäng.
Tack för allt, Jags.
• • •
Flyers-fansen kanske också blir lite impade om jag berättar att jag sänkte några drinkar ihop med Dave Poulin i den där Marriott-baren.
Han drog livliga anekdoter om sin säsong med Rögle i Division 1 82-83, när han gjorde 35 mål på 32 matcher, och var jävligt trevlig.
Svenska Fans-Vibergs påstående att jag i all lönndom är Flyers-fan börjar få mer verklighetsförankring…
• • •
Mange Pääjärvi gör sin debut som Senator i Raleigh ikväll.
Kul.
Men jag kommer osökt att tänka på en grej:
Har han kollat med sina fellow Ottawa-svenskar hur de brukar fira jul…?
• • •
Det enda jag kommer sakna från All Star är vinnande Pacific-divisionens matchställ.
Snälla medmänniskor, ni måste vidga era vyer och inse att vita hockeybrallor är det nya svarta.
• • •
Oh, Devils har en viktig match i Buffalo nu.
De får inte förlora mer, då kan de snart halka ner under strecket – efter en hel höst på rätt sida.
Men det blir inte lätt, minns att Robin Lehner gick in i breaket med två raka nollor.
• • •
Det är inte bara på NHL-arenorna det händer fascinerande saker ikväll.
Donald Trump ska hålla sitt första riktiga State of The Union-tal – The ties that bind – i kongressen också.
Ni får ursäkta om jag zappar över och tittar lite. Kan ju bli en historisk klassiker.
• • •
Som sagt:
Nu när det finns kvitto på att han har ett av ligans hårdaste skott måste Burger King Klingberg avfyra fler feta projektiler – och han får gärna börja redan mot Kings i AAC i afton.
• • •
Det är den här veckan man oundvikligen blir lite avis på de amerikanska fotbollsjournalisterna, för NFL har redan sjösatt sin så kallade Super Bowl-vecka i Minneapolis.
Sedan igår är alla på plats och hjälps åt att bygga upp den verkliga buzzen inför söndagens folkfest.
Så borde NHL göra med Stanley Cup också, ta en vecka och liksom skruva upp förväntningarna till den yttersta bristningsgränsen.
Tänk bara, vilket fett finaltips bloggen skulle hinna få ihop på den tiden…
• • •
– Probably a lot of you guys don’t think that we can make the playoffs, säger Lille Skutt Nyquist till media i Detroit.
Nä, vadå, det är väl ingen som börjat prata om Rasmus Dahlin och VM i Köpenhamn och så…
• • •
Ja, då ska vi se då. Jag tror jag börjar med att växla mellan Bruins-Ducks, Devils-Sabres och Canes-Sens, fortsätter med Preds-Hawks och Jets-Bolts och rundar av med Flames-Golden Knights.
Nu kör vi.
Välkomna tillbaka till verkligheten, folks.

ATLANTIC – PACIFIC 2-5 (Slut)
• • •
Vad sa jag om Rakell?
Nä, han blev inte MVP – men han hade ju show, med två mål och en assist, i finalen.
Kul.
Rocket Ricky får alldeles för lite cred till vardags.
• • •
Kid Rocks framträdande – bara B i största allmänhet, inget annat – slutar i ett klassiskt Spinal Tap-ögonblick.
Den jättelika videoskärmen han uppträdde framför fastnar och går inte att hissa upp i taket igen, så finalen blir försenad.
Obetalbart!
• • •
OEL kan också titulera sig All Star-mästare – och det är han glad för.
– Ja, jag tar alla segrar jag kan få just nu, säger han med ett snett leende när jag hittar honom i gästernas omklädningsrum efteråt.
Ha!
• • •
Piraten från Landsbro är rolig han med, när han kommer ut i Lightning-rummet insvept i handdukar och kommenterar det bortdömda målet i ”semin”.
– Jamen, fan. Jag kan aldrig få ett break. Jag gör ju inte så mycket mål längre, så jag ville verkligen ha det.
Sen flinar han brett.
• • •
Nä, hörrni, nu säger vi tack och adjö från Tampa.
Det gör vi, på traditionsenligt sätt, med en liten bildkavalkad.
Vi hörs igen när allvaret börjar på tisdag.