Woke up this mornin’
Got yourself a gun
Mama always said you’d be the chosen one
She said, ’You’re one in a million
You got to burn to shine’
That you were born under a bad sign
With a blue moon in your eyes

Nä, jag kan för tillfället inte låta bli att nynna på Alabama 3:s odödliga Sopranos-intro och då vet ni:
Bloggen är i Jersey.

Här, i The Rock i downtown Newark, tar Devils emot Detroit Red Wings och jag tänkte att tja, värre saker än en så showdown kan man ju slösa bort en måndagkväll på.
Hoppas några av er håller med och gör mig sällskap i fina lilla kommentatorsspåret.
• • •
Det har varit logistiskt strul med Devils PR-avdelning hela hösten, så först ikväll fick jag min säsonsackreditering till The Rock.
Då blev jag jätteglad.
Tills jag såg vad som stod på den…

Här tror man att folk har koll på vem man är och gör…
Men det kan ju vara nyttigt för ödmjukheten att bli påmind om att så inte alls är fallet.
• • •
Red Wings flög, som brukligt, in igår kväll och sov på fashionabla (nåja…) Westin i Jersey under natten och imorse var det frivillig morning skate här i hallen.
Gamlingar som Zäta och Kronwall visade sin fina inställning genom att vara med.
Deras betydligt yngre kollega Lille Skutt Nyquist, däremot, han stannade kvar i hotellsängsvärmen.
Skäms han inte såna gånger, var jag tvungen att fråga i ett sms under eftermiddagen.
– Absolut inte, det är nya tider nu, svarar han.
Hm.
• • •
Samtidigt är det förstås en särskild sorts ära att få representera vårt stolta grannland i öster varje gång jag korsar floden och åker till Sopranos-land.
Särskilt som jag misstänker att de blandat ihop mig med Varpu.
Någon fick gissningsvis ett mail i eftermiddags om att ”That Bjurman guy” måste ha sitt laminat nu och så tänkte den personen att hm, är det inte han som brukar vara här och skriva om finländska spelare.
• • •
Ett av skälen till det är så kittlande att åka hit och titta på hockey den här säsongen är ju att Devils har en så fräsig förstakedja – högt placerad på listan över ligans bästa linor här i bloggen i går.
Men tyvärr, ikväll får vi inte se den.
Taylor Hall har åkt på en handskada och står över både den här matchen och den i Boston imorrn.
Istället får Nico Hischier och vår blågula sensation Bratten spela med Kyle Palmieri.
Ska väl kunna funka det med.
• • •
Ekeliw blir mycket glad när han ser felet på ackrediterinsgbrickan.
”Haha! Bästa ack-felet hittills. Slår Jonathan Eleliw lätt”, sms:ar han.
Nja, nu ska vi inte ta i.
• • •
Lille Skutt blir bestört när han hör att jag, som en helt vanlig människa, tvingas ta pendeltåget ut till Newark för att se honom spela.
”Hade inte Zäta kunnat skicka sin helikopter”, skrockar han.
Ooops, att den unge hästpolofantasten aldrig lär sig…
• • •
Jarkko är ännu mer road över att jag i officiell mening från och med nu är hans landsman när jag bevakar Devils.
”Specialbevakning av Vatanen krävs ”, tycker han.
Ja, det kommer säkert komma nån PR-nisse och fråga ”Vill du ha ett snack med Sami?” när han gjort nåt bra.
• • •
Får för mig att jag ser Drew Barrymore på Penn Station i Newark.
Men jag får för mig så mycket.
Det kan ju inte stämma.
• • •
Om jag nu är finländare kanske jag måste döpa om mig till Pekka när jag passerat Hudson River? Eller Pertti? Eller vad säger ni? Pekka Bjurman låter väl bra?
• • •
De senaste veckorna har jag haft en tilltagande känsla – delvis sprungen ur önsketänkande, for sure – av att Rasmus Dahlin kommer att hamna i Detroit och bli Hockeytowns nye Lidas i de två decennium som nu följer.
Det kräver med all säkerhet att de ramlar ännu längre ner i tabellen och får rätt sorts odds i lotteriet, men….ja, det är ju inget man kan ta upp med spelarna, risken är rentav att de blir förolämpade över att någon ens tänker i såna banor, men de har i nuläget tio poäng upp till strecket och kommer få oerhört svårt att nå playoff och då kanske det är lika bra att tänka på framtiden istället.
Just saying.
• • •
Såna här kvällar vill man ju helst att Konsertpianisten – den gode Per – ska vara med i spåret, men senast jag jag hörde av honom på Facebook, i eftermiddags närmare bestämt, satt han på färjan mellan Helsingör och Helsingborg och åt smörrebröd så det verkar inte så troligt.
Kan vi hoppas på good old Hällegerd istället?
• • •
Hm, nu när jag skrev det slog det mig att jag kommer vara 70 när Dahlin spelat tjugo säsonger i NHL.
Holy macaroni.
• • •
Apropå konsertpianister drar The Rock-organister några riktigt svängiga trudelutter på klaviaturet så här en halvtimme innan matchvärmningen.
Jag sitter som en annan Wyclef – från Jersey han också, ju – och noddar på pressläktaren.
• • •
”NYR” i spåret har nog rätt.
Rangers kommer med all säkerhet att ligga under strecket när All Star-breaket börjar på fredag och really, det blir allt svårare att se hur de sedan nånsin ska kunna ta sig tillbaka in i playoff-racet.
• • •
Vi får se en nykläckt rödvinge begå NHL-debut i kväll. Joe Hicketts heter han, är 21 och spelar back.
Det blir alltså han och Dahlin i förstapar i framtiden…
• • •
Men medan ridån verkar vara på väg ner inne på Manhattan behöver fansen här ute inte vara oroliga.
Ja, det är jämnt i Metropolitan, men det moderna Devils har vad som krävs och kommer hålla undan i jakten, garanterat.
• • •
Givetvis gick det åt helvete för både Jacksonville Jaguars och Minnesota Vikings igår.
New England Patriots och Philadelphia Eagles kommer mötas i Super Bowl nästnästa helg.
Jag är som King Midas in reverse när det kommer till amerikansk fotboll.
Allt jag rör förvandlas till skit.
• • •
Vi får vara lite försiktiga och ömtåliga med Zäta efter den här matchen.
Det är ju bara några dagar till All Star Weekend och han får inte förverkliga den livslånga drömmen om ett framträdande på den scenen i år heller, stackarn.
• • •
Eddie Läck hade kunnat få göra sin Devils-debut ikväll, för Keith Kincaid är skadad och Corey Schneider av allt att döma inte heller hundra procent.
Men även Taco-Eddie är för närvarande satt ur stridbart skick uppe i hemska Binghamton, så det blir inget med det.
Attans, faktiskt.
• • •
Det går inte att vänja sig vid att de har en jumbo i The Rock som är större än min lägenhet.
• • •
Eddie, ja…de var inte snälla mot honom när de sågade floppen Scott Darling News Observer i Raleigh idag.
Så här skrev en krönikör:
”Darling isn’t the player the Hurricanes thought they traded for in April.
He’s not even Eddie Lack”
Vilken förolämpning!
Hoppas krönikören får salmonella nästa gång han beställer en taco.
• • •
Min magkänsla är att både Lille Skutt och Bratten gör mål ikväll.
Men vad bryr jag mig, jag är ju finländsk reporter…
• • •
Med segern mot just Carolina igår gick Vegas alltså upp i serieledning.
Det är så absurt att det inte ens finns några skoj liknelser att dra till med, men i oktober hade jag sagt att det varit större chans att jag får Nobelpriset – i kemi – än att expansionslaget från Strippen skulle toppa sammanlagda tabellen i slutet av januari.
• • •
Tanka, Red Wings, tanka…
Förlåt, ville bara känna på den formuleringen lite.
• • •
Tampa får ta och kamma sig i United Center ikväll. Torskar de igen går Bruins snart om i toppen av Atlantic och det vore en ren chock i den där bukten i västra Florida.
• • •
Som de säger i mitt nya hemland:
Hakkaa päälle, jersey poika!
Nu åker vi.

WASHINGTON – PHILADELPHIA 1-2 (Slut, OT)
• • •
Visst blev det en explosiv och fräsig slutperiod.
Caps tryckte på som fan och borde nog avgjort när motståndarna började känna av den mjölksyra som bor i back-to-back-ekvationen, men nope.
Istället kunde Konecny, den unge juvelen, smälla in en sudden-puck på övertid.
Därmed häver sig Flyers faktiskt över strecket – och petar, åtminstone tillfälligt, ner självaste Penguins.
Vi gratulerar Kenta och Hento – och hoppas Taddson repar sig snabbt.
Nu blir det fotboll för hela slanten, men skulle det vara så att någon är uppe och kollar senare hockeymatcher – till exempel den i Raleigh och den verkligt sena i LA – är spåret öppet för er.

WASHINGTON – PHILADELPHIA 1-1 (Period 2)
• • •
Ja, se.
Raffl ger gästerna ledningen – och på en gång börjar matchen stegra på allvar.
Caps trycker igång så duktigt att Flyers till sist börjar dra på sig utvisningar och det slutar förstås med att Ovie, från sin position på kontoret i vänstra tekningscirkeln, femton sekunder före periodpaus smackar in kvitteringen
Nu väntar gissningsvis en härligt furiös slutperre.
• • •
Det är inga större fel på Brian Elliott idag, Flyers-vänner.
Rånet på Bäckis-chansen i slutet kan nästan ses som en provokation.
• • •
Jo, Hek, när den är fulltalig är JOFA-kedjan i Nashville definitivt en av de allra bästa.
Men nu råkar ju Flipper vara skadad, så jag tyckte inte den kunde inkluderas.
• • •
Jag har länge haft ett gott öga till Raffl, för jag råkade sommaren 2011 sitta i dåvarande leksandstränaren Niklas Erikssons bil när österrikaren ringde honom från Arlanda och undrade om bilvägen upp till Siljans södra strand.
Såna små personliga kopplingar glömmer man ju inte…
• • •
Som alla andra kliar jag mig i hjässan över uppgifterna att Oilers först nu – nu! – skaffat en engelsklärare åt Jesse Puljujärvi.
Ska det vara så svårt att fatta att det blir bättre om en ung hockeyspelare, you know, förstår sin omvärld?
• • •
Ja, Taddson, det är lätt hänt i det här landet, att man som du säger ”äter upp sig en smula”.
I know all about it…
• • •
Som sagt:
Slutperioden i bunkern…jag förväntar mig att den blir en liten klassiker.

WASHINGTON – PHILADELPHIA 0-0 (Period 1)
• • •
”Playoff-känsla”, säger Mannen utan hals, Trotz, när Brian Boucher i en reklampaus kliver in i båset för sån irriterande mitt-i-the-action-intervju.
Det var kanske att ta i, men för all del – för att vara 12.30-match är tempot högt och frenesin uppdriven.
Ett mål eller två skulle dock liva upp ännu mer, om man säger så.
• • •
Matchens stora behållning so far:
Provorovs Wilson-propp
Fem plus där.
• • •
Hur Kuznetsov inte gör mål när han och Ovie kommer loss två-mot-en kommer jag ligga vaken och fundera på i natt.
Det ska nästan inte vara möjligt att missa där
• • 
Det är roligt att se hur trygg och säker Djoos junior blivit.
Han vågar verkligen ta initiativ och göra saker, pojken.
• • •
Jaha, vi är helt överens om vilka som är NHL:s tio bästa kedjor?
Fint.
• • •
Chris Cuthbert hör inte till världshistoriens mest engagerande TV-kommentatorer, nej.
Var är Kenny Alberts?
• • •
Å andra sidan spricker ju den där sammanställningen när Mannen utan hals plötsligt stuvat om och skickat ner Bäckis i en nykomponerad andrakedja med Burra och Oshie.
Här anstränger man sig…
• • •

Det bryr ni er förstås inte om, men den här söndagens stora sporthappening är ju verkligen inte hockey.
Det är, förstås, NFL:s konferensfinaler.
Jackson Jaguars möter New England Patriots och Minnesota Vikings går upp mot Philadelphia Eagles.
Jag håller på Jaguars respektive Vikings – och just därför kan vi kallt räkna med att Patriots och Eagles möts i Super Bowl om två veckor.
• • •
Nu ska här bryggas kaffe.

Klockan slår för hockey denna molniga januarisöndag och det är hög tid att stryka bloggbiffen från skadelistan efter veckans lilla förkylning.
Som riddarna på isen brukar säga:
Om det verkligen behövts hade jag kunnat göra comeback redan igår – men jag hostade fortfarande lite lätt under förmiddagen och eftersom det var en back-to-back-helg sparade jag mig till dagens matiné mellan Washington och Philadelphia i betongbunkern i nationens huvudstad.
Nu är jag dock hundra procent, så let’s go!
• • •
Vet inte om ni såg det, men yours truly hade ett litet jubileum här borta igår.
Vad som inte framgår i den texten är att jag såklart var exceptionellt peppad på att, åtminstone nån gång då och då, få skriva om NHL.
”Oh, jag kan komma att sitta på pressläktare i NHL-hallar”, minns jag tydligt att jag febrade på planet över.
Sedan gick det en vecka och mycket riktigt blev jag utsänd på NHL-jobb:
Presskonferensen när Gary Bettman ställde in hela säsongen 04-05…
Morsning korsning.
Samma höst började dock spela och samtidigt kom en ung målvakt från Frölunda till New York och yeah, resten är som det brukar heta historia.
• • •
Flyers är ett av ligans mest svårtydda och oförutsägbara lag.
Är de riktigt bra – eller mediokra?
Beats me.
Helt klart är dock att de sedan det geniala beslutet att flytta ut Claude Giroux på vänsterkanten och uppgradera suveräne Sean Couturier till förstecenter återigen har en riktigt femstjärnig förstakedja – och det oavsett om Jakub Voracek eller, som just nu, Travis Konecny kompletterar dem på högersidan.
Capitals gör klokt i att försöka hålla den formationen under herrans tukt och förmaning idag.
Här är förresten alla de bästa kedjorna vintern 2018 :
Gabriel Landeskog-NathanMacKinnon-Mikko Rantanen (Colorado)
Vladislav Namestnikov-Steven Stamkos-Nikita Kucherov (Tampa)
Jonathan Marchessault-William Karlsson-Reilly Smith (Vegas)
Brad Marchand-Patrice Bergeron-David Pastrnak (Boston)
Claude Giroux-Sean Couturier-Travis Konecny/Jakub Voracek (Philadelphia)
Jamie Benn-Tyler Seguin-Alexander Radulov (Dallas)
Taylor Hall-Nico Hischier-Jesper Bratt (New Jersey)
Anders Lee-John Tavares-Josh Bailey (NY Islanders)
Johnny Gaudreau-Sean Monahan-Micheal Ferland (Calgary)
Alex Ovetjkin-Nicklas Bäckström-Tom Wilson (Washington)
Några synpunkter?
Give em’ to me!
• • •
Tråkiga nyheter. Jim ”JJ” Johannson, omtyckt general manager för USA Hockey, avled hastigt hör på söndagsmorgonen.
Må han vila i frid.
• • •
Caps har också en hygglig förstalina, som bekant.
Dess viktigaste pjäs – The Great Eight – brukar emellertid ha svårt att vakna i tid till riktigt tidiga matinéföreställningar, så just idag ska vi kanske inte ha så höga förväntningar.
• • •
Islanders är förresten närmast att ha två kedjor på listan ovan. Beauvillier, Barzal och Eberle utgör en andralina med betydligt mer sprängkraft och kemi än många konkurrenters förstadito.
Tänk om de haft defensiv och målvakter också. Då skulle Isles vara en sann contender.

• • •
Ok, time.
Nu släpper vi pucken.

Breaking News:
Bloggen vaknade idag med halsont och feber är sedan dess day-to-day.
Så jag kommer inte befinna mig i vare sig The Rock i Newark eller i The wooorld’s most famous arena ikväll – utan under en varm filt i den berömda korresoffan på 38:e gatan..
Sorry about this.
Men ni ska i alla fall få en färsk Veckans Lista som sällskap genom denna matiga torsdagsomgång.
Alltså:
The Bäst och Sämst i NHL as of lately, som en hängig Biff i New York City ser saken.

VECKANS LISTA

1. Avalanche.
– Att bedrövliga jumbon Colorado Avalanche skulle komma att toppa den här listan i januari 2018 hade för ett år sedan framstått som lika osannolikt som att Tanner Glass skulle bli invald i Hockey Hall of Fame. Men här är vi. De spelar sin bästa hockey på nästan ett decennium och har i skrivande vunnit sju raka. Aloha i Klippiga Bergen!
2. Mathew Barzal.
– För att travestera rockskribenten Jon Landau när han upptäckte Springsteen 1975: Jag har sett hockeyns framtid och dess namn är Mathew Barzal.
3. Flames.
– De här är också on a roll och har precis som Av’s vunnit sju raka. Kort sagt: Det som så länge sett så bra ut på papperet börjar bli riktigt bra i verkligheten också.
4. Henrik Lundqvist.
– Den svenska hockeyhistoriens bäste målis spelar karriärens bästa grundseriehockey just nu. Jo, han har varit lika bra några gånger tidigare, men aldrig bättre.
5. Boston-björnarna.
– Om jag var Ekeliw, oh sällsamma tanke, och höll på Tampa skulle jag känna lite obehag över det som kommer ångande bakifrån i Atlantic-divisionen. Bruins kommer inte bli någon lek att ta sig förbi på vägen mot den där tänkta finalen…
6. Nathan MacKinnon.
– Ett av huvudskälen till att ettan på listan denna vecka är Av’s. 2013 års draftetta har ju fullkomligen exploderat under vintern.
7. Dallas Stars.
– Även in the heart of Texas börjar det se ut som vi i den här bloggen hade föreställt oss på förhand.
8. Dahlin till OS.
– När Commendatore Grönborg presenterade Pyongyang-truppen i veckan höjdes intresset för OS-hockeyn med ungefär sju hundra procent här borta, för Dahlin ska ju vara med och ett så spännande namn har inte setts i en olympisk rink sedan Foppa kom till Lillehammer för 24 (!) år sedan.
9. Anders Lee.
– Inte längre bara ett av de tuffaste namnen i ligan
10. Tikibaren i Tampa.
– Om en vecka sitter vi där igen. Jag ville få fram det också…

VECKANS BU

•Alain Vigneault.
– Han är ingen bra tränare, han.
•Dave Hakstol
– Inte han heller.
•Todd McLellan.
– Och inte han.
• • •
OK, ni har tio matcher att gotta er åt de kommande timmarna.
Vi får se om jag piggnar till och orkar skriva någonting.
Annars är scenen er, i spåret!

NY RANGERS – PHILADELPHIA 5-1 (Slut)
• • •
Nä, det blir inget gurgel alls.
Inget annat heller.
Bara en transportsträcka monumentale.
Och därmed säger vi tack och adjö för i natt.
Vi hörs på torsdag igen, tror jag.

NY RANGERS – PHILADELPHIA 5-1 (Period 2)
• • • 
Nu vet jag inte vad för Fogerty-dänga vi ska dra till med.
”Who’ll Stop The Rain” kanske?
Men det är ju Flyers – som envisas med att rada upp misstag med samma frekvens som Dupond och Dupont – som får fråga sig det.
Rangers har inte gjort fem mål i en och samma match sedan nionde december.
Det såg man INTE komma ikväll.
• • •
Stackars Voracek.
Han blir brutalt och skoningslöst rånad av Grabner vid 4-1-målet.
Och då har den arme tjecken precis kommit in från utvisningsbåset.
Känns sådär, får man anta…
• • •
Lundqvist alltså…han spelar på toppen av sin grundserieförmåga just nu.
Man ser ju på honom.
Han är så jäkla snabb och aggressiv och på i reaktionerna att han lika gärna skulle kunna uppträda på teatrarna längre upp på Broadway.
• • •
Det har under kvällen meddelats att den inte helt okontroversielle Kid Rock kommer stå för den officiella underhållningen under All Star-spektaklet i Tampa nästnästa helg.
Och jo, Twitter går förstås bananas.
• • •
Kung Kenta, du får säga som HEK (var är han, förresten, när Preds-Golden Knights börjat i Bridgestone?)
Det handlar om L-A-G-E-T!
• • •
Paul Giamatti klappar entusiastiskt när de – åter – zoomar in honom efter Nashs andra mål.
Så här kul har han uppenbarligen inte haft sedan Virginia Madsen läste hans opublicerade roman i ”Sideways”.
• • •
”Down On The Corner” är en annan Creedence-trudelutt jag helt osökt kommer att tänka på.
Det är ju mycket rivande och stökande i sarghörnen i mittperioden…
• • •
Tips:
Det blir en del gurgel i tredje.

NY RANGERS – PHILADELPHIA 3-1 (Period 1)
• • •
Mja, just nu är inte ”Bad Moon Rising” Creedence-låten som bäst beskriver Rangers.
”Hey Tonight” känns mer relevant.
Inte för att de ”helt bytt skepnad”, men de uppträder med mer bett och hunger än på flera veckor och gör det för en gångs skulle lite besvärligt för sin motståndare.
Så:
”Hey tonight
Gonna be tonight
Don’t you know I’m flyin’
Tonight, tonight”
• • •
Flyers ser efter sitt tidiga ledningsmål – instyrt av Jordan Weal – ut att ha Blåskjortorna i brygga.
Men sen blir det som vanligt när de är här.
Slarvigt, rörigt och ofokuserat.
Bullisarna från Broad Street trivs inget vidare på Garden…
• • •
Begåvningar som Buchnevich, sa vi inte nåt om såna i introt?
Mmm, det är just den unge ryssen som efter sex och en halv minut slår en drömpassning så Big Rick Nash kommer helt fri och faktiskt gör sitt första mål på tretton matcher.
Kan den trådslitna gamla tofflan verkligheten inte se det gränslösa värdet i den skickligheten?
• • •
Att det här egentligen är två rivaler med ungefär samma relation som Nord- och Sydkorea har vi sett för lite av so far.
Det går gärna bli lite tjurigare på isen de två avslutande perrarna.
• • •
Efter fem minuter har Henke 0 i räddningsprocent.
Det enda skott Flyers vid det laget fått iväg mot mål gick ju in, liksom.
Som det kan bli ibland…
• • •
Jodå, Mister Snörvel-i-näsan-Gösta sitter här och snorar ljudligt ikväll också.
Jag måste be om ny hemadress på den här pressläktaren.
• • •
Woah, Paul Giamatti är in the house och blir på traditionellt vis inzoomad i jumbon i en reklampaus.
Nu måste jag dricka ett glas Pinot Noir när jag kommer hem.

I see a bad moon a-rising
I see trouble on the way
I see earthquakes and lightnin’
I see bad times today

Ja, jag börjar helt spontant nynna på John Fogertys dystopiska Creedence-klassiker om den illavarslande månen när jag denna gråväderstisdag tar mig till the wooooorld’s most famous arena för ännu en Rangers-match – den här gången mot ett swinging Philadelphia Flyers.
För just en sådan måne är på väg upp över Blueshirt-land.
De har inte bara förlorat tre matcher i rad – och inte bara spelat sämre än ett bakfullt Arizona.
Omvärldens tålamod har till sist sinat och vreden i supporterleden börjat anta formen av en tvättäkta shitstorm.
Varje gång klubben publicerar sig på sociala medier följer störtskurar av svavelosande repliker behängda med ”FireAV”-hashtags, varje gång mina vänner beat-reportrarna framför synpunkter blir de grundligt utskällda för att de inte går hårdare fram med coach Badtofflan och varje gång hardcore-fans som min dörrman Simon öppnar munnen kommer tirader om vilka av alla ”bums” i laget som måste trejdas.
Ja, läget var prekärt även i början av säsongen och också då kokade det i den närmaste omgivningen, men det här är värre.
Då fanns det ändå en benefit of the doubt-faktor, året var nytt och grundserien hade inte tagit form ännu.
Nu, när en allmän uppryckning i november och första halvan av december mynnat ut i det här kataklysmen, anses såväl systematiska fel i en felkonstruerad trupp som taktiska tillkortakommande och hockeyideologiska stolligheter vara blottlagda
Så ikväll står New York Rangers vid ett vägskäl.
Antingen byter de helt skepnad som lag och slår Flyers – eller så kan säsongen mycket väl gå sönder.
Inför sådana kvällar kan jag tänka mig att fans känner obehag, men för en mer neutral betraktare är det lite kittlande.
Nä, jag vill ingen nåt illa – det råkar bara bli lite mer intressant när känslor sätts i svallning och det som händer verkligen får konsekvenser.
Men Don’t go ’round tonight
It’s bound to take your life
There’s a bad moon on the rise…
• • •
Nä, den OS-trupp Commandatore Grönborg presenterade idag såg ju inte riktigt ut som man så sent som för ett år sedan hade hoppats att den skulle se ut.
Men jag blir ändå varm i hjärtat av att se att några gamla favoriter som i normala fall aldrig haft en chans får åka till Pyeongchang och uppleva de magiska vinterspelen.
Viktor Stålberg, Staffan Kronwall, Joel Lundqvist, Magnus Hellberg, Jhonas Enroth, Viktor Fasth, Joakim Lindström, Dennis Everberg, Anton Lander, Carl Klingberg och Linus Omark, är det framförallt jag tänker på .
Taskigt för dem bara, att de inte får träffa bloggen i de sydkoreanska bergen…
• • •
Personligen tycker jag ofta att samtida fans har löjeväckande brist på tålamod och blir hysteriska för ingenting.
Men när det gäller just Badtofflan får jag allt större förståelse för frustrationen.
Han är förstås inte, som de mer militanta belackarna hävdar, dum i huvudet och inte osympatisk heller, snarare tvärtom – men sättet på vilket han använder sitt spelarmaterial väcker verkligen huvudbry.

Det är som att en viss sorts fyrkantiga pjäser får begå vilka misstag som helst utan konsekvenser, medan de mer talangfulla, och modernt riskbenägna, straffas så fort de slår en felpassning.
Som följd förlorar begåvningarna – Buchnevich och Shattenkirk comes to mind – självförtroendet och blir nervösa och begår misstag och bestraffas, enligt klassisk Moment 22-modell, igen.
Fortsätter det på samma sätt måste nog GM Gorton stampa ner en av sina dyrbara loafers i parketten och initiera förändring.
Annars är risken stor att det blir upplopp på Manhattan.
• • •
Hur Grönborgs trupp skulle sett ut om NHL deltagit i Sydkorea har jag inte riktigt tid att gå in på med en och en halv timme till puckdrop, men en spontan tanke – som jag lovar utveckla inom de närmaste dagarna – är att Jesper Bratt borde varit med.
Replik på det?
• • •
Jo, jag kan försäkra att Gorton har dyrbara loafers på fötterna.
Män som han betalar gärna två tusen dollar för såna skor.
• • •
Swinging Flyers, ja.
De har varit lite svåra att få grepp om under hösten, men är just nu på väg i en helt annan riktning än Rangers – ja, den rakt motsatta – och har vunnit fyra raka.
Bärgar de bägge poängen även ikväll går de om Rangers – och kan häva sig över strecket.
Jag gissar att vissa bekantingar i spåret håller tummarna så hårt att de får uppsöka den lokala ortopeden imorrn.
• • •
Stämningen i lobbyn i mitt hus har, precis som väntat, varit kaotisk sedan Islanders-slakten här i Broadway-ladan i lördags.
Bazil skriker och skrattar och hånar Simon som kakaduan hånar Kalle Anka på julafton – och Simon spottar och svär och kräver, som sagt, att alla blåskjortor utom Henke säljs up the river.
Idrotten förbrödrar, sa ni så?
• • •
”Häggen blommar”, vill jag minnas att någon Lundell-låt heter.
Han tänkte antagligen inte på Philadelphia Flyers när han skrev den – om han nu gjorde det – men den skulle kunna vara ett semi-soundtrack till den här Broadstreet Bullies-säsongen.
För Robert Hägg har ju, efter några karaktärsbildande år på farmen, verkligen blommat och etablerat sig som en av lagets mer givna backar i år.
Kul, det.
• • •
Det spelar ingen roll om det är Borlänge Ishall eller Madison Square Garden.
I mitten av januari börjar vissa låtar och jinglar de envisas med att spela hela tiden gå den som är stammis i en islada på nerverna.
Här slipper vi för all del Opus och ”Life is Life”, men tro mig – det finns andra nummer som, om de bara pluggas frekvent, är lika enerverande.
”Clap Clap Clap Clap Your Hands”-remixen är ett, den fasansfulla ”I Wanna live in New York” ett annat.
Så.
Ville bara få det griniga ur mig.
• • •
Apropå karaktärsbildande år på farmen hör jag från bekanta i Montreal att De La Rose gjort starkt intryck på Julien på slutet och nu går in som center mellan Drouin och Galchenyuk.
Envisa värmlänningar når alltid sina mål – förr eller senare.
• • •
Som alltid när Flyers kommer till stan är det gott om orange tröjor på läktarna ikväll.
Då kan vi kallt räkna med att få höra ordet ”Asshole” skanderas på både en och två sektioner – för det är vad som händer när handgemäng utbryter.
• • •
Däremot är det ganska tunnsått med kollegor i pressboxen.
De flesta har, tror jag, tagit sig till Brooklyn för att kolla derby istället.
Och varför inte.

Det är ju stans två bästa lag som möts där…
• • •
Peter Holland, den gamle rackaren, begår sin Rangers-debut mot Flyers – i tröja nummer tolv.
Då vet man att coacherna börjar bli desperata, höll jag på att säga.
• • •
OK, time.
Snart vet vi om den olycksbådande månen fortsätter stiga – eller om Badtofflan är en Fortunate Son.