Slut, Rangers vinner med 4-1.
Nåt mer kommer väl om ett tag här.

NY RANGERS – ANAHEIM 3-0 (Period 2)
• • •
Rangers har ankan på ett spett och grillar den långsamt över öppen eld – som restaurangägarna nere i Chinatown gör i sina intagande skyltfönster.
Jodå, de kaliforniska gästerna flaxar ögonblicksvis till rätt bra och försöker verkligen komma in i tuppfäktningen (häpp…) , men stångar ständigt näbbarna blodiga mot en kompakt tegelmur vid namn Lundqvist.
Det kan bli ugly när mjölksyran verkligen börjar pumpa i vingarna i tredje perioden.
• • •
Så obskyr är han kanske, inte Paul Carey.
Nu har han två gräddiga semlor i protokollet.
• • •
Well, John J – man kan tycka att en som är född i Halmstad, som Lille Skutt, borde veta var Falkenberg ligger.
Men det gör han inte…
• • •
”Nu blir det åka av”, så vi så?
Visst – Erik hamrar in en puck till.
Hattrick väntar.
• • •
Visste man inte bättre skulle man kunna tro att Bieksa-pjäxan försöker träffa coach Carlyle när han rensar en puck rakt ut i det egna båset.
• • •
Personligen tror jag den sena showen ikväll, mellan Tampa och Vegas, blir some kind of spectaculare.
• • •
Kvällens skräll:
Plötsligt slänger DJ:n efter en avblåsning på The Jams ”Down In The Tube Station at Midnight”.
• • •
Det är i tredjeperioderna Mika brukar ladda sitt torraste krut i bössan, så vänta bara.
• • •
Nästa låt:
Soft Cells ”Tainted Love”.
Han har brittisk feber i kväll, DJ:n.
• • •
Man vet att Lundqvist är on the top of his game när Getzlaf vid signalen för mittperiodens slut åker fram och ger honom en liten tap på benskydden med klubbladet.
• • •
Kaffe tajm!

NY RANGERS – ANAHEIM 1-0 (Period 1)
• • •
Efter sju minuter har jag fortfarande inte en enda anteckning i Pages-dokumentet jag använder för att blogga (sen klistrar jag in i bloggprogrammet…nu vet ni det också).
Det tror jag aldrig hänt förr.
Frågan är om det beror på matchen – eller mig.
Förmodligen mig, för det är ju faktiskt en händelserik inledningsperiod fullspäckad med chanser – och till slut ett fint mål också, inprickat av den obskyre Paul Carey,
Bloggen får ta och skärpa sig, helt enkelt.
• • •
Se på fan, EK65 knäcker sin eviga måltorka uppe i Kanata-skogarna.
Det är superstjärnans första fullträff sedan…få se…ja, fjärde november.
Nu blir det åka av.
• • •
Henke pratar uppenbarligen inte i nattmössan när han säger att han blir bättre ju mer han spelar.
Karln har överhuvudtaget hållit hög klass på slutet – och är knivskarp ikväll.
16 skott, inklusive ett friläge signerat Rocket Ricky Rakell, har han avvärjt so far.
• • •
Eftersom det nu är back-to-back hade ankorna behövt ett eller annat mål på alla chanser.
Ju längre föreställningen pågår utan utdelning, desto mer kommer gårdagens holmgång i Jersey kännas i benen.
• • •
Ibland är Zuke, sin storlek till trots, lika tuff som landsmannen Hank von Helvete.
• • •
Se där, ibland hittar Lille Skutt rätt i geografin ändå.
• • •
DJ Zbad har inte utmärkt sig på något spektakulärt sätt ännu – det blev till exempel ingen ordning alls på hemmalagets hittills enda, korta powerplay – men vad fan.
Det här är världens bästa liga, han måste få lite tid på sig att komma in i the groove igen.
• • •
Snön ligger tung på taken, endast Kung Kenta är vaken – och John J också, till slut.
Sätt sprätt på spåret nu – utan stämningssänkande gnäll, Skånske Jan…

Men satan vad fort det går…
Det ämnet – tidens förbryllande acceleration – har vi kontemplerat över i den här bloggen även tidigare, men det känns mer aktuellt än någonsin just nu.
För den här hösten bara försvann ju – i en burn-out värdig en dragracing-tävling på Anderstorp.
Det VAR verkligen alldeles nyss vi hade Opening night, kvällen därpå såg Rangers förlora sin premiär mot Colorado och sedan åkte till Vegas för Golden Knights första, historiska matcher på Strippen.
Men här är vi redan – på upploppet mot juluppehållet. Och med det vattendelaren som skiljer höst- från vårsäsong.
Förryckt, ju.
Nästa vecka är det väl All Star weekend också, och sen playoff och innan någon hinner säga ”Martin’s BBQ i Nashville” sitter man och fnular på tipset inför säsongen 2018-2019.
Then again:
Det är förstås för att det varit en så skoj NHL-höst – full av överraskningar och egenartade matcher – tiden ökat takten och vi vet ju att det blir ännu roligare ju längre säsongen pågår, så här ska inte klagas.
Nu kör vi, efter några tysta dagar i bloggen, mot dopparedan!
• • •
Last night the DJ saved my life, sjöng disco-combon Indeep i början av 80-talet.
Rangers-fansen hoppas få instämma i morgon bitti.
För yes – ikväll gör Blueshirts egen inhouse DJ, Mika Zibanejad, comeback efter nio matchers skadefrånvaro.
För bara något år sedan hade det känts som en angenäm begivenhet, men inte en SÅ big deal.
Nu är det veckans happening.
Mika är ju de facto lagets förstecenter och en helt avgörande pjäs där ute, inte minst i powerplay.
Så inte sedan Frank Sinatra 1974 återvände till musiken med en konsert just här har Garden sett en mer gloriös comeback.
Lätt – för att inte säga enorm – överdrift, det.
Men ni hajar.
Lite kul är det.
• • •
En samling ankor vaggar in på Manhattan i afton.
De är fortfarande lätt skadeskjutna och fick fjädrarna plockade av Devils igår, men fler och fler av de sargade har återvänt till slagfältet, bland dem själve Ryan Getzlaf, och ni får säga vad ni vill men jag är fast i min övertygelse att Ducks är ett förträffligt hockeylag som kommer utmana i vår och säkerligen kan ställa till med stora saker även i såna här matcher.
• • •
Kommer till Garden två och en halv timme före matchstart denna föredömligt ljumma decemberdag och kliver in genom backstage-entrén samtidigt som Quckie Fast.
Han har en mycket sammanbiten uppsyn i tajt kostym, snygg grå rock och matchande mössa.
Ja, det ser rentav ut som han tänker ”ikväll ska jag göra minst två”.
Kom ihåg var ni…ja, ni vet.
• • •
Lite underligt var det att Anaheim inte lyckades bättre i The Rock igår.
Som alla som kan sin Sopranos vet är ju ankor nästan alltid en hit i just New Jersey…
• • •
I mål för Rangers ikväll igen:
H. Lundqvist.
Fast han spelade back-to-back så sent som i helgen, och efter matchen mot Boston beskrev sig som ”tröttare än någon gång i karriären efter en grundseriematch”.
Jag kommer osökt att tänka på hur jag själv gör när jag hittar sneakers jag gillar; jag bär dem i princip varje jävla dag och efter ett drygt halvår är de slut.
Men Henke själv är nöjd.
– Jag tycker att jag blir mer avslappnad ju oftare jag spelar och står gärna varje match, sa han för ett par dygn sedan.
Så, well, hockeymålvakter kanske håller bättre än Converse-sulor.
• • •
Även Red Wings är i stan för match, ute i Barclays Center.
Om nu alla i laget hittat dit under eftermiddagen.
Det har de senaste dygnen visat sig att Lille Skutt Nyquist är sämre på geografi än vad man kan föreställa sig att de gamla greker som ritade de första kartorna var på överstegsåkning baklänges.
Om ni ser honom framöver, hojta ”Falkenberg!”.
• • •
Det brukar dröja till playoff innan Jakob Silfverberg blir riktigt het, men nu har han gjort sex poäng på fem matcher och surfar in på Garden på en tidig vågtopp.
Således är det värt att hålla ett extra öga – om ni nu har ett sådant… – på den försynte gästriken nu.
• • •
”Islanders bästa dag sedan Denis Potvin för 34 år sedan lyfte bucklan för fjärde våren i rad”, kallar Brooksie denna tisdag i en Post-blänkare.
Orsak:
Det blev under dagen klart att de får bygga en ny hall i Belmont Park och om några år kommer spela i en riktig hockeyarena – hemma på Long Island.
Det är verkligen bra på så många plan – och allra främst för att det rimligen blir lättare att re-signa John Tavares innan den här säsongen är över.
Bloggen gratulerar Björn Falk och alla andra Isles-fans.
• • •
Har ni köpt alla julklappar? Det har inte jag. Och inte ska jag köpa några heller – mer än en säck svenskt lösgodis och några liter julmust åt mig själv. Det är eremitens särskilda privilegium – att njuta av den romantiska Manhattan-julen utan att behöva delta i Den Stora Stressen.
• • •
Det tog ett tag att fatta varför Leafs och Hurricanes spelade tidig match idag, men nu har jag fått förklarat att den allra första NHL-matchen för hundra år sedan spelades exakt detta datum och på exakt den tiden.
Så var det med det.
Däremot har jag fortfarande inte fått veta hur Canes, med all sin potential, kunde göra en sån plattmatch…
• • •
Boo Nieves kliver ur laguppställningen i och med Mikas återkomst – och Desharnais stannar.
Med anledning av det ställs Badtofflan under sin presskonferens halvannan timme innan matchstart inför påståendet att han föredrar veteraner framför unga spelare.
Det håller han inte alls med om.
– Talang har ingen ålder, jag tar ut de som jag tror har störst chans att hjälpa oss vinna matcher, slår han lätt stött fast.
Min gissning är att en och annan Rangers-supporter – till exempel vår Tobias – har synpunkter på det uttalandet.
• • •
Well, då börjar julveckan då.
Må hockeytomten ha många fina paket i sin säck – och må vi får öppna några av dem redan ikväll.

NY RANGERS – LA KINGS 4-2 (Slut)
• • •
Visst, om man aldrig ger sig…
Till slut får Rick Nash utdelning – och avgör hela jäkla matchen – i just ett sånt läge han bommat dussintals gånger de senaste veckorna.
Ingen kan klandra honom för han är ett enda stort leende när han efteråt står inträngd av en media-mobb för att förklara hur det gick till.
• • •
Stackars Buffalo ändå.
Det spelar ingen roll vad de gör.
Här hämtar Jack Eichel in 2-4-underläge genom att inom loppet av tio sekunder pricka in andra och tredje målet för kvällen – och så slutar det med övertidsförlust i alla fall.
Mörker, mörker.
• • •
Det är jäktigt inne i hemmalagets omklädningsrum, för de flyger direkt upp till Boston ikväll – där det är match redan vid 17.00 i morrn.
– Snöar det fortfarande, frågar Henke lätt oroligt när jag för saken på tal.
Den känslan är jag bekant med. Man vill inte sitta på flygplan och skumpa i östkustens vinterstormar.
• • •
Det här var andra raka förlusten för Kings sedan de kom till stan.
Men not to worry, fans.
De är bra på riktigt och kommer att vara med och hävda sig hela säsongen.
• • •
Svaret på Henkes fråga är dessbättre ”Ja, det verkar ha slutat snöa”.
Så nu ska det väl ändå, så fredagskväll det är, gå att få tag i en taxi och komma hem till östra Midtown.
Tills nästa gång:
Peace!

Miller sätter 4-2 i tom kasse för Rangers, med 53 sekunder kvar, så det lär vara över här.
Liten slutkläm kommer senare.

NY RANGERS – LA KINGS 2-1 (Period 2)
• • •
Det är lika i andra.
Avslagen inramning – och rätt bra serielunkshockey.
Rangers känns under sekvenser påtagligt inspirerade – som under den kvicka spelvändningen när Haysan Svejsan skaffar dem nytt övertag – och leder, utan att på något sätt dominera, rättvist.
• • •
But of course.
Gabby Gabby Hey GÖR mål när han firar 1000-jubileum.
Nu var det en softie som Henke, som det brukar heta, nog gärna skulle vilja ha tillbaka, men ändå.
• • •
Rangers-skott i stolparna bakom Quick…hm, det känns bekant.
• • •
Men nästa gång Gabby ska smälla in pucken – han har nästan öppet mål – gör Henke dock en av säsongens mer akrobatiska räddningar.
Som att han tänker, nä, nån jävla måtta får det vara…
• • •
Plötsligt kommer Rod Gilbert, the living legend himself, trampande över pressläktaren och böjer sig fram och pussar min bänkgranne Ash på flinten.
Det ser man inte varje dag.
• • •
Den gyllene slovaken har dock alltid gillat att göra mål på Henke – minns jag inte helt fel satte han fem i en och samma match med Wild för tio år sedan – så var inte säker på att han är klar för kvällen.
• • •
Well, Linyreg, jag har med åren utvecklat en intensiv fäbless för det amerikanska blasket och föredrar det idag framför svensk tjära.
Och nu ska jag ha mer.

NY RANGERS – LA KINGS 1-0 (Period 1)
• • •
Nä, våren 2014 är det ju inte.
Framförallt inte i fråga om atmosfär,
New yorkarna har denna ruskiga vinterkväll ”gjort” en Biffen och stannat hemma i vardagsrumsvärmen, så de tomma luckorna på Gardens läktarna är lika många som i Drew Doughtys garnityr.
Då blir det par automatik tyst och sömnigt.
Själva showen har aningen högre temperatur, framförallt under en sekvens i mitten av inledningsperioden som slutar med att Kreider Greider styr in matchens hittills enda mål, men still.
Vi befinner oss lika långt från finalhetta som Coyotes befinner sig från slutspelsstrecket.
• • •
Marian Gaborik spelar sin 1000:e match ikväll – och föräras helt generöst en liten jumbotronhyllning i en reklampaus.
Slovaken är ju gudbevars gammal Ranger.
Han känns för övrigt som typen som firar den sortens jubileum med nåt extra, så här är ett tips:
Gabby Gabby Hey – som vi back in the day brukade kalla honom i bloggen – avgör den här matchen.
• • •
Ja, visst är det lite besynnerligt med Rick Nash.
Han gör så mycket bra, tar sig fram så fint, och känns så explosiv – men han bränner tammefan varenda läge han skapar sig.
• • •
Senators frispråkige ägare, Mister Melnyk, har varit ute och vevat ikväll.
Under en presskonferens inför morgondagens friluftsspektakel meddelar han att han ingalunda tänker sälja klubben – men mycket väl kan tänka sig att flytta den om det behövs.
Ojvoj.
• • •
Damen som sjunger nationalsången får inte igång mikrofonen förrän i andra versen, men det gör inget för när sånt händer rycker The Garden Faithful in och sjunger a capella istället.
Snyggt.
• • •
Skådespelerskorna Sophia Bush och Sadie Sink – den senare helt obekant för mig – är på plats och får varsin inzooming i jumbon.
Så ni vet.
• • •
Nu skulle det smaka med en uppiggande julmust.
Men det får vänta tills ett besök på Sockerbit i helgen.
Istället:
Förtjusande blaskigt Garden-kaffe.

Bloggen anmäler sig härmed för tjänstgöring i the woooorld’s most famous arena.
Här ska NY Rangers gå upp mot LA Kings i – ännu en – repris av Stanley Cup-finalen 2014 och den blir säkert festlig.
Dock:
Jag har haft en busy dag – inklusive podcast-inspelning med Örby-ynglingen som min gamla mamma inte riktigt vet vem det är, tidigare kallat Bamse och idag hysteriskt nog döpte till Bambi – och när jag väl kommer iväg från östra Midtown är det snö och stormvindar och drivis, så bussen längs 34:e gatan går inte fortare än Hal Gill i en fjärde övertidsperiod.
Med andra ord kommer jag hit skandalöst sent och detta intro blir därför mycket kortfattat.
Sorry.
Några snabba saker bara, innan ridån går upp.
•Det här är, tror jag, första gången bloggen ser Adrian Kempe live. Det ska bli angenämt.
•Vilka är egentligen kvar i de här lagen sedan den där jämna men ändå ojämna – om ni fattar – finalen för snart fyra år sedan. Jo, det ska jag berätta. Hos Rangers: Lundqvist, Marc Staal, Ryan McDonagh, Chris Kreider, Rick Nash och Mats Zuccarello. Hos Kings: Quick, Drew Doughty, Jake Muzzin, Alec Martinez, Dustin Brown, Anze Kopitar, Marian Gaborik, Tanner Pearson, Trevor Lewis, Tyler Toffoli, Kyle Clifford och den just nu skadade Jeff Carter. Se där en illustration av vilken omsättning det är på personal i NHL-lag, i synnerhet i såna som håller till på Manhattan.
•Snöyran där ute – sån som är tung och blöt och ändå känns som den kommer både uppifrån och nerifrån – får hemskt gärna upphöra innan den här matchen är slut. Annars blir det en utmaning att komma hem.
•Och vilka är det som försvunnit hos respektive lag sedan juni 2014 då? Rangers: Carl Hagelin, Anton Strålman, Brian Boyle, Derick Brassard, Dan Girardi, Martin St Louis, Derek Stepan, Brad Richards, Benoit Pouliot, John Moore, Dominic Moore, Kevin Klein, Raphael Diaz, Derek Dorsett och Cam Talbot. Kings: Mike Richrads, Matt Greene, Dwight King, Willie Mitchell, Justin Williams, Slava Voynov, Jarret Stoll och Martin Jones.
•Ja, Stars är ju fortfarande kvar i trakten och spelar mot Devils ikväll. Den matchen hade också varit skoj att se. Men please…det här vädret.
•Rangers tycks ha hamnat i en minisvacka igen. Den blir inte lätt att ta sig ur mot ett LA som tämligen överraskande återuppstått som contender igen.
•En känd tv-kommentator säger i hissen upp till pressläktaren att Nashville och Tampa kommer spela final i vår. Ja, det vore ju nåt. Men det man tror i den frågan i december slår nästan aldrig in.
•I morrn avgörs säsongens första utomhusjippo, i Ottawa. Låt inte mig hindra er från att tycka det känns skojigt.
•Drew Doughty ser alltid ut att ha kul under matchvärmningar. Överhuvudtaget verkar det väldigt roligt att vara han.
•Nä, Mika kan inte spela ikväll. Och inte imorrn, i Boston, heller. Snacka om att Blåskjortorna saknar honom.
•”Rangers spelar aldrig hemma på fredagar”, var det en bloggare som gnällde för några veckor sedan. Sedan dess har de spelat hemma i princip varenda fredag…
•Det är schysst med Kings-fans som dyker upp i de gamla gula tröjorna, med kungakrona på bröstet. Ja, det tycker jag.
•OK. Rangers mot Kings. Kan bli nåt.

NY ISLANDERS – DALLAS 2-5 (Slut)
OTTAWA – NY RANGERS 3-2 (Slut)
DETROIT – BOSTON 2-3 (Slut, OT)
VANCOUVER – NASHVILLE 1-7 (Slut)
• • •
Korrigering:
Årets variant av Road to Winter Classic förtjänade verkligen, verkligen inte förstaplatsen på bloggens ärevördiga lista.
Avsnitten är, visar det sig, bara en halvtimme långa – med avbrott för reklam! – och helt tvättade på allt autentiskt, till exempel svordomar och riktiga känslor,
Bah, jag har sett mer givande reportage mellan perioder på vilka lokala kanaler som helst.
Ett plus!
• • •
Ojdå, Vancouver.
Det där var inte så bra.
• • •
Och med det säger vi godnatt.
Vi hörs på fredag kväll igen.