Norrmannen avgör på övertid.
2-1 till Rangers.
En liten skvätt till kommer vad det lider.

NY RANGERS – DETROIT 0-0 (Period 1)
• • •
Ombytta roller monumentale.
Rangers skakar resolut av sig the turkey hangover och tar efter fyra-fem minuter i mittakten över big time.
Men nu är det DOM som får stånga sig frustrerade mot en galet bra målis.
Jimmy Howard robbar hemmalaget på ett par-tre givna mål med några akrobatiska konstnummer.
Så:
Fortfarande nada i protokollet.
• • •
Shattenkirk ställer sig emellan när Zäta efter ett skott från nära håll försöker gaffla med Henke igen.
Det kan ha utgått påbud från Rangers-keepern:
– Jag vill inte prata med nummer 40 medan match pågår…
• • •
Mm, tre poäng till tusen för Danne Sedin efter baljan i The Rock.
Låt honom göra ett eller två till – och så kan han komma hit och fira klassisk milstolpe på söndag eftermiddag.
• • •
Nå, well, Mike Green har en pärla klockrent i stolpen här på slutet också.
Så det är ju inte så att Red Wings plötsligt visar samma tendenser som jag efter gårdagens andra måltid och bara slutat röra sig…
• • •
Som någon sa häromdagen:
Hela idén med Vegas är att de flesta besökare ska komma dit och förlora stort.
Golden Knights spinner i sanning vidare på det temat.
Otroligt imponerande.
• • •
Det är rungande fin stämning i Broadway-ladan ikväll.
Som sagt:
Friday Night pågår.
Men det gör en påfallande sevärd match också.
Det enda tråkiga är väl att den, efter all denna grannlåt och alla dessa kvalificerade målchanser åt bägge håll, kommer att avgöras med ett slumpmål.
Men nu ska vi inte vara negativa.
Det borde bli en förträfflig slutperiod.

NY RANGERS – DETROIT 0-0 (Period 1)
• • •
Nä, det är ingen förstoppning i den här föreställningen.
Framförallt tycks Red Wings ha värmt upp med Karl Alfred-spenat snarare än torr turkey.
De har, verkligen, det mesta av spelet och leder skotten med rätt så vådliga 16-6 efter den inledande 20-minutersgiven.
De möter dock en synnerligen skärpt, beslutsam Lundqvist – inte mycket för kalkon han heller, skulle jag gissa – så i mål är ställningen alltså fortfarande nill-nill.
• • •
Trevor Daley har ingen tumme med de gudar som fördelar tur.
Han blir liggande länge på isen efter en olycklig krock, grimaserar av smärta och när han såsmåningom tar sig ut i omklädningsrummet ser det ut som att nyckelbenet är pajat.
Fy för det.
• • •
Javisst – när det är fredagkväll får John Amirante förstås komma hit och sjunga nationalsången.
Publiken – som verkligen upptäckt at det är fredag, den också – blir direkt euforisk.
• • •
Det var länge sedan HEN-RIK-ramsan hördes så hör ofta i en och samma period på Garden.
Men han har gjort sig förtjänt av den.
• • •
Säger ju det:
Wild Bill Karlsson står för höstens rungande svenska genombrott i NHL.
För alla utom vår John J förstås.
Han har alltid vetat att den skönlockige ynglingen är en av världens bästa…
• • •
Det slår mig att det var fredag även senast jag såg Red Wings.
I Vegas.
De slog Golden Knights då – och är fortfarande enda laget som lyckats med bedriften i T-Mobile Arena.
Det är ju ändå nåt.
• • •
Det finns inte mycket Zäta tycker är roligare här i världen än att göra mål på sin namne Lundqvist.
Så räkna med att han kommer fortsätta surra runt hemmakassen.
• • •
Titta, slutligen lyckas Brent Burns äntligen spräcka sin förbryllande nolla.
Och det är klart, han är nog typen som trivs i Vegas.
• • •
Det var överlag en rätt fin förstaperiod och tja, varför tro något annat än att det fortsätter likadant?

Well, okay then.
Kalkonerna är konsumerade och den matsmältningskoma de orsakade över – kind of.
Nu fortsätter den finaste av amerikanska helger med en Black Friday Showdown mitt i New York City.
Detroit Red Wings är i stan, vilket ju alltid känns extra festligt, och går upp mot Rangers alldeles strax.
Det är en duell jag hoppas att ni vill se ihop med bloggen.
• • •
Som jag flaggade för på förhand gjorde jag verkligen Thanksgiving på riktigt igår.
Först var det lunch med ena delen av min amerikanske kompis släkt på en adress i New Jersey – och sedan middag med den andra delen på en annan.
Trevligt hade vi – även om det ett tag kändes som det rann transbärssylt, som jag inte alls gillar, ur öronen.
Enda problemet:
Frossan krävde lång sovmorgon ute i spenaten och vi kom inte tillbaka till stan förrän sena eftermiddagen och då behövde jag randa en krönika till nöjesredaktionen – om just denna uramerikanska upplevelse.
Därmed försköts också ankomsten hit till Garden med ett par timmar och tidsrymden för det här introt blev skandalöst liten.
Således:
Kortfattat startinlägg ikväll.
Men vi tar, som det brukar heta såna gånger, igen det under resans gång.
• • •
Förr kändes det som att Red Wings nästan aldrig var här – och så kändes det huvudsakligen för att de inte var det heller.
Sedan flytten från västra till östra konferensen har besöken blivit mer frekventa, men av någon anledning består den lätt exklusiva känslan.
Så som sagt:

Det här blir en festlig match.
• • •
Ska jag vara helt uppriktig gillar jag inte kalkon heller.
Eller ”stuffing”.
Eller underliga puréer på pumpa.
Egentligen består hela Thanksgivining-bordet av mer eller oätbara konstigheter.
Hur kunde det bli så?
Ett svenskt julbord är Tampas förstakedja i jämförelse.
• • •
Fredag är det också.
Då har Rangers nästan aldrig hemmamatch.
Lördag händer ju, för att inte tala om tisdag och torsdag – men Friday Night Dance får vi i princip aldrig vara med om på Garden.
Så detta är en begivenhet på det sättet också.
• • •
Det är nog dags att fler av oss börjar ta Winnipeg Jets på allvar, hörrni.
• • •
Eftersom jag inte hann till Morning Skate – i den mån de nu hade någon sådan, det verkar oklart – har jag inte kommit på något roligt att skriva om Lille Skutt ännu.
Men kvällen är ju lång.
• • •
Även många av spelarna – framförallt de amerikanska – trycker i sig perversa mängder kalkon under Thanksgiving och utan att gå in på alltför grafiska detaljer kan vi väl säga som så att alltför mycket av den torra fågeln lätt orsakar…hm, tröghet.
Alla som kan sin Sopranos och minns hur det gick för Gigi kan berätta om det.
Hur som helst:
Så här under Black Friday-matcherna brukar det just därför synas rätt tydligt vilka som inte iakttog tillbörlig försiktighet vid borden igår…
• • •
De håller sig fortfarande i närheten av strecket, men det är konstigt med Red Wings.
Just som man tänker att de hittat stadga och kontinuitet lyckas de nästan alltid trampa snett igen – som de i två senaste matcherna mot Avalanche och Edmonton.
Och så vet man inte alls var man har dem igen.
Just därför:
Det är inte lätt att veta vad man ska förvänta sig i en drabbning som den här.
• • •
OK, show i världens bästa hockeyliga igen då – live i bloggen.
Mycket nöje.

Ja, det blev ju så lagom mycket bloggat ikväll.
Inte helt oväntat med femton matcher på programmet – och nyheten att EK65 ska bli pappa; hurra hurra! – behövdes det mesta av tiden för vanliga referat.
Sorry för det, men ni höll ju i vanlig ordning igång bra i Spåret.
Nu är det, som sagt, hockeyfri Thanksgiving i USA – och sedan återvänder vi, kalkonstinna och fina, på fredag kväll.

Ja, det är verkligen en utmaning att bestämma sig för vad man ska titta på en sån här blockbuster-omgång.
Jag har fastnat för matchen i Amalie, för, tja, det är ju Ligtning modell hösten 2017 – och repris av den underskattade finalen 2015.
Hawks har börjat bäst och leder med 2-1 efter två, men det känns som att Kuch-Stammer-Vlady har en episk tredjeperiod under tillredning.
• • •
Sorry för sent inspel men det blev – den här gången också – framskjuten podcast-start.
Redaktör Ekeliw har alltid mycket att stå i, men framförallt när Zlatan gör comeback.
• • •
Väldigt starkt av Canucks att göra så här i Pittsburgh en back-to-back-kväll.
Men med den där nya förstakedjan swinging är de helt enkelt bättre än vi tror.
• • •
Jo, Mattias, tanke är att jag ska tillbringa Turkey Day hos en kompis familj i New Jersey.
Det blir på riktigt, liksom.
• • •
Fan, håller Quickie Fast på att göra hattrick under Rangers urladdning nere i Raleigh?
Det vore nåt.
• • •
Roligast med att Jesper Bratt gör mål är att Konsertpianisten råkar befinna sig i The Rock för första gången på några år.
Det förtjänade han att få se.
• • •
Caps verkar äntligen ha lyft sig själva i kalufsen.
Precis det här hade Taddson velat se – om han varit vaken.
• • •
Nu ska det drickas kaffe i östra Midtown.

Thanksgiving coming up – och med den första helt spelfria dagen sedan seriestarten i början av oktober.
Men först har vi en rejäl smocka till dan-före-dan-omgång.
15 matcher ska avgöras ikväll.
Femton!
Det betyder att alla lag utom ett – St. Louis Blues, om jag inte tar fel – är in action.
Det blir nåt att sätta gaddarna i för bloggen – och för er.
Först ska jag dock hinna med att spela in ett sent podcast-avsnitt med Ekan Ekeliw, så ni får sköta inledningen själva.
Men under tiden har ni Veckans Lista och Veckans Bu – med det bästa och sämsta som hänt i NHL sedan senast – att grotta ner er i.

VECKANS LISTA

1. ”CCCP”-kedjan.
– Men såklart. Hela senaste veckans höjdpunkt var givetvis att se Kucherov, Stamkos och Namestnikov tillsammans live. Det är lätt en av de tre bäst kedjorna in showbusiness senaste decenniet.
2. Thanksgiving.
– Inte bara en förtjusande högtid, när hela USA stannar upp. Den markerar också tidpunkten på säsongen då tabellen får fått sin verkliga karaktär och struktur. Ungefär som den ser ut nu kommer den se ut i mitten av april också.
3. Wild Bill Karlsson.
– Har tagit rollen som Vegas förstecenter som vore det enklaste uppgiften i och nu dessutom börjar ösa in mål. Höstens svenska genombrott, skulle jag säga.
4. Nashville.
– ”Ifjol kändes det emellanåt som att vi var oslagbara på hemmaplan. Och nu börjar det kännas likadant igen”, sa Mattas Ekholm på telefon häromdagen. Vi märker det.
5. Tikibaren.
– Efter några dygn i Tampa måste den nämnas. Det bara är så.
6. Mattias Ekholm.
– Och apropå ”Eky”. Han slog gloriöst klubbrekord för backar när han gjorde mål för fjärde matchen i rad härförleden. Mäktigt.
7. Coyotes.
– Dem hade ingen räknat med att få se på någon annan lista än den kortare här nedan, men efter tre raka segrar i östra Kanada förtjänar Yotes en plats i solen.
8. Johnny Hockey.
– Lite under radarn ser det ut som the kid i Calgary har en verklig breaktout-säsong på lut.
9. Movember.
– Mustascherna är fina och kampanjen viktig.
10. Teräväinen och Aho.
– Carolinas egen, blåvita Smith & Wesson-duo.

VECKANS BU

•Habs
– Aj.
•Caps
– Oj.
•Sabres.
– Nämen…

TAMPA – NY ISLANDERS 3-5 (Slut)
• • •
Ojvoj, kunde blivit dyrt det där.
Ekeliw är i och för sig ingen storkonsument, men löftet om obegränsat med Yungeling on my dime i tre veckor hade han utnyttjat till max.
Men Bolts fick igång grejorna för sent och no enchilada.
• • •
Vad är det för fel på Montreal?
0-6 mot Leafs i Bell Centre – det är ju ingenting annat än katastrof.
• • •
Man kunde kanske tro att ett lag som haft så jublande framgångar som Bolts skulle kunna skaka av sig en sån här random förlust utan större problem.
Men det är tyst och dystert i katakomberna efter Islanders-matchen.
– Ja, det är klart. Man vill aldrig förlora. Aldrig, säger Vigge.
• • •
Det är tomt och öde i downtown när jag lämnar Amalie och går mot Waterside, och när en gestalt plötsligt reser sig ur buskaget i parken intill kanalen slår det mig att det går en massmördare lös i Tampa.
Det visar sig dock bara vara ett Islanders-fan som däckat efter matchen.
Inte lika skrämmande…
• • •
– En reality check för oss, säger Cooper om kvällens insats och lägger ut texten om att hans spelare fanimig inte får glömma att man alltid måste jobba hårt redan från start.
Han fullföljer aldrig meningen, men vi hör den ändå och slutet lyder ”för annars blir det som ifjol igen”.
• • •
Mattias Ekholm – den nye Brent Burns.
Han gjorde mål för tredje matchen i rad ikväll.
• • •
OK, tack för i natt. Trevligt som vanligt. Vi får se om jag hinner hem till matchen på Garden imorrn – eller om jag stannar i solen ytterligare ett dygn…

Ja, Tampa kommer ju nära – men till slut sätter Tavares 5-3 i tom kasse.
Liten slutskvätt sen då, enligt gamla traditioner.

TAMPA – NY ISLANDERS 0-3 (Period 2)
• • •
Nä, världens bästa lag lever inte upp till hypen ikväll.
De försöker, men har helt enkelt inte vad som krävs mot Islanders just den här gången.
Även i andra är Tavares & co hungrigare och mer krispiga – framförallt i avslutningarna.
• • •
Önskar jag hade något att rapportera om vad den legendariske coachen strax intill har att säga om det som händer, men han talar så tyst att det inte låter sig göras.
Vid ett tillfälle, när Tavares sånär tar pucken av Vigge på blålinjen och sedan tvingar fram en utvisning, tycker jag mig visserligen höra ett ”ojvoj”, men det kan ju inte gärna stämma…
• • •
Brock Nelsons mål är inte dumt.
Han vänder bort Dotchin som vore det lättare än att skruva på en vattenkran och sen formligen stoppar han upp pucken i nättaket.
• • •
De hojtar lite under kisscam-sekvensen i en reklampaus.
Annars är det tyst i Amalie nu.
Bolts ska leda och vara bäst, annars kan det va, liksom.
• • •
Vad fint att se såna stammisar som Taddson, Björn Falk och Konsertpianisten i spåret under nattlig live-tagning.
Deras närvaro är vi inte bortskämda med.
• • •
Det här är avgjort, säger jag härmed.
Om Tampa vänder lovar jag att bjuda Ekeliw på hela den roadtrip vi har planerad i mars.
Eller…nä, det blir för dyrt.
Men jag står för alla Yungeling han tänker dricka.