För första gången den här heta hösten:
Bloggen takes that ride, across the river to the Jersey side.
To the land of Frank Sinatra, Bruce Springsteen, Whitney Houston, Tony Soprano, Count Basie, Meryl Streep och The Four Seasons.
Eller kanske ska vi säga the land of Marcus Johansson och Jesper Bratt – de nya svenskarna i ärorika NHL-laget New Jersey Devils.
Det är ju för att se när de begår sin debut i premiär-matinén mot Colorado Avalanche i The Rock som bloggen lämnat New York och korsat den där floden.
Jublande kul, faktiskt.
Säsongen är ju fortfarande så ny, så purfärsk, att varje match känns som en omistlig happening och sänder bubblande dopamin genom hela blodomloppet.
För att spinna vidare på Tom Waits-låten som Springsteen gjorde till sin särskilda hembygdshymn och jag liksom inledde dagens text med:

Don bother me, man, I ain’t got no time
I’m on my way to see the game of mine
’Cause nothing matters in this whole wide world
When you’re in love with The NHL.
• • •
Den här eftermiddagsföreställningen är nu inte speciell enkom för att den markerar starten på Devils säsong.
Den råkar också vara första NHL-matchen SVT sänt på 28 år, eller vad det nu är.
Därmed lär fler än vanligt kunna titta och nya potentiella fans får – förhoppningsvis – upp ögonen för vilken oemotståndlig show som oavbrutet rullar här borta åtta månader om året.
Sen blir de, tänker jag, dedicerade stammisar här i bloggen – forever.
Coola bananer, kallar man sånt.
I alla fall gjorde jag det just nu.
• • •
Det har gått några månader sedan jag senast satt på ett NJ Transit-tåg mellan Penn Station New York och Penn Station Newark, så jag blir lite tagen av landskapet som passerar utanför det solkiga fönstret.
De svampiga sumpmarkerna med sitt bruna gräs, de rostiga industritomterna, de jättelika varulagren, ärstsoppsgröna Newark River…ja, fult som fan. Men framförallt:
Det är som att vara inne i ett Sopranos-avsnitt och åka.
Således magiskt.
• • •
Hör apropå statstelevisionens comeback i världens bästa liga att Foppa är gäst i hemmastudion.
Så höjer man temperaturen i en hockeysändning,
Men inte bara det:
Det är också en påminnelse om vilket fantastiskt lag Colorado Avalanche en gång var – och vilken following de fick hemma i Sverige.
Vilken blågul patriot höll inte, åtminstone lite, på Klippiga Bergens hockeyhjältar under de gloriösa år då han, världens absolut bäste under några säsonger, anförde dem?
Nuförtiden är de inte inte riktigt lika konkurrenskraftiga, för att uttrycka det försiktigt, men säsongspremiären mot Rangers på Garden i torsdags gav indikationer om att den här säsongen åtminstone kan bli roligare än den förra.
De såg betydligt kvickare, hungrigare och mer aggressiva ut än i nästan samtliga matcher 2016-2017.
Så det finns en chans att Foppa – och de många svenska fans som fortfarande är klubben trogen – får le lite mer nu.
• • •
Här trodde man att jumbotronen i Little Caesars Arena var nånting att komma med.
Men den de lagom till grundseriestarten hängt upp i The Rock är faktiskt ännu större.
Det finns SHL-klubbar som har hela hallar som är mindre än den här tv-skärmen (lätt överdrift, men ibland måste man ta i för att få fram sitt budskap…).
Vi på den avlägset belägna pressläktaren tackar å det hjärtligaste.
Plötsligt kan vi ju se matcherna…
• • •
Devils har också en rätt månghövdad skara svenska supportrar.
Många av dem blev fans under de stora åren, när den oerhörde Martin Brodeur ledde Metropolitan-områdets lillebror-lag till tre fantastiska titlar, och de utvecklade redan då en sammanbiten vi-mot-världen-attityd jag verkligen gillar.
Devils har ju alltid behandlats lite styvmoderligt av alla andra, kallats tråkiga och dödgrävare och what not, och sånt svetsar samman supporterleden.
Jag håller på Brage, så jag vet…
De senaste årens kräftgång har inte precis mildrat känslan av utsatthet och orättvisa, men precis som sina olycksbröder- och systrar i Denver kommer medlemmarna i The Devils Family få mer att glädja sig åt framöver.
Det är den mest intressanta och lovande gruppen på flera år som inleder en säsong här idag.
• • •
En Avalanche att hålla ett extra öga på i eftermiddag:
Finländske bjässen Mikko Rantanen.
Han var ett ständigt hot Henke Lundqvist på Garden i förrgår.
• • •
SVT kommer sända en NHL-matiné i månaden hela säsongen och schemat ser ut så här.
4 november: Ottawa-Vegas
16 december: Boston-NY Rangers
13 januari: Pittsburgh-Detroit.
11 februari: Dallas-Vancouver
4 mars: Anaheim-Chicago.
Min plan är att närvara varje gång.
That’s how bloggen rolls.
Likt en Bert Karlsson i skriftlig form söker den sig dit där de stora massorna är…
• • •
Dagens huvudstory är förstås den om Jesper Bratt.
Ingen hade en tanke på att den 19-årige AIK:aren som aldrig spelat ens en SHL-match skulle ha en chans att slå sig in i Devils-truppen när han kom över för årets camp, men jävlarimig:
Han var bäst av alla i träningsmatcherna och går rakt in i en kedja med Adam Henrique och Jimmy Hayes, härmed döpt till The Brat(t) Pack.
Det visar att ingenting är omöjligt, bara man är sin dröm riktigt trogen, tar chansen när man får den och aldrig, aldrig ger upp.
• • •
Han var petad i torsdags och nej, det verkar inte som att Carl Söderberg spelar idag heller.
Det svider förmodligen fruktansvärt.
Eller som mångårige Avalanche-skribenten skriver på twitter:
”Definitely got the impression today that Carl Soderberg is miserable as member of Colorado Avalanche”.
Aj.
• • •
DJ:n i The Rock får fem plus idag.
Under de timmar jag suttit på pressläktarenoch knattrat på det här introt har han fyrat av åtminstone ett dussin Tom Petty-dängor – inklusive älsklingen ”Mary Jane’s Last Dance”.
• • •
Självfallet blir det rasande kul att se även Mojo Johansson i en riktig Devils-match för första gången.
Han har haft sju fina år i Washington och kommer förmodligen göra ännu större avtryck nu, när han får en större roll som lite pappa i det här unga up-and-coming-laget.
• • •
De skickade ner honom till AHL precis innan seriestarten, men nu har Av’s kallat tillbaka Anton Lindholm.
Kul.
Han ska visserligen inte spela idag, men snart kommer ju chansen.
• • •
Det låter som att fotbollslandslaget käkar Luxemburgare rå på Friends Arena.
Fint det,.
Men hörrni, nu är det hockey…
• • •
Devils-fansen har som sagt haft några mindre roliga år, men det märks inte på premiärfesten på plazan utanför The Devil’s Den tre timmar före matchstart.
Där, i BBQ-oset och dånet från ett mäktigt soundsystem, är samma ställ som under ett tailgate-party utanför Metlife Stadium innan Giants och Jets matcher.
Man får beundra lojaliteten och optimismen.
• • •
Ikväll kommer NHL-korre-Biffen få känna att han lever.
Femton jädra matcher ska avgöras och ni kan vara säkra, svenskar jag har plikt att rapportera om kommer vara inblandade i avgöranden överallt.
Dock:
Det går inte att kalla det full omgång.
Såna är inte längre möjliga när det plötsligt finns 31 lag.
Odd team out ikväll?
Bruins.
• • •
Mer nytt i Devils-land:
Nico Hischier, den schweiziske draftettan från i somras, debuterar också.
Det blir extremt spännande att se vad han gör för när det är på riktigt.
• • •
Eftersom vi, som sagt, har SVT-publiken med oss är det kanske på sin plats att påminna om upplägget i den här bloggen:
Jag uppdaterar inte kontinuerligt utan kommer med samlade intryck – och allmänt flum – i pauserna .
Däremellan är det non stop action i kommentatorsspåret.
Gå in där och tjafsa.
• • •
Okej, time.
Det här blir nåt.

COLUMBUS – NY ISLANDERS 5-0 (Slut)
TAMPA – FLORIDA 5-3 (Slut)
DALLAS – VEGAS 1-2 (Slut)
• • •
Men kolla, ha ha, Vegas Golden Knight skräller ju och vinner sin allra första NHL-match!
Och James ”The Real Deal” Neal blir minst sagt historisk.
Han inte gör inte bara klubbens första mål någonsin – han bärgar den första segern med ytterligare ett i slutet.
Suveränt ju.
Nu säger jag godnatt.
Väl mött i morrn, när de släpper pucken i The Rock 20.00, svensk tid.

COLUMBUS – NY ISLANDERS 5-0 (Slut)
TAMPA – FLORIDA 5-3 (Slut)
DALLAS – VEGAS 1-0 (Period 2)
• • •
Men vet att Marc-Andre Fleury har en helt oerhörd kväll när till och med John J – kommentatorsspårets mångårige stammis och arkitekten bakom tio tusen fyndiga Flower-hån – hyllar honom.
Men till slut lyckas Tyler Seguin med en mördande styrning göra första målet någonsin på Vegas Golden Knights.
• • •
På slutet är det så gastkramande i Tampa att Ekeliw står upp och hoppar hemma i Örby, men hans pojkar reder ut problemen och sen kommer följande sammanfattning i mobilen:
”Börjar och slutar med Palat. Om Sonny Milano är din gubbe, så är Ondrej min. Har hans tröja, signerad, hängades i pojkrummet! Drömstart!”
• • •
Burger Klingberg är med och skriver historia, han assisterar begåvat ju till det där målet.
• • •
Rent kommersiellt är det bättre ju mer grinigt och fysiskt det blir i American Airlines Arena i tredjeperren, för tro mig – om det är med något man kan locka in fans i Vegas som inte kan så mycket om hockey ännu så är det slagsmål.
Ytterligare några mål skulle inte heller skada.

För den som aldrig sett en hockeymatch tidigare är det nog lite trist att det aldrig händer nåt i protokollet…
• • •
Jag tror som John J, Wild Bill Karlsson kommer att VGK:s första mål – och det sitter i slutperioden.

COLUMBUS – NY ISLANDERS 5-0 (Mitten av period 3)
TAMPA – FLORIDA 2-2 (Period 2)
DALLAS – VEGAS 0-0 (Period 1)
• • •
20.42, eastern standard time, 6 oktober 2017 släpps pucken i Vegas Golden Knights första NHL-match.
Som sagt – ett historiskt ögonblick.
• • •
Shit, det är ju total utskåpning i Columbus.
Trist för Isles att behöva starta på det sättet, men Jackets….ja, jag ska väl inte säga mot mig själv om det där med att det som händer så här tidigt inte har mycket till betydelse, men nog är det här ett litet statement.
• • •
Ännu har Vegas inte gjort några mål – men inte heller släppt in några.
Helt godkänd – ja, finfin, rentav – förstaperiod i klubbens historia.
• • •
Bara Tårtan kan stå i båset och se missnöjd ut fast hans lag leder med 5-0.
• • •
Eakin har ju varit med länge, men när Radulov proppar honom med kvällens megatackling känns det som en hälsning.
Welcome to NHL, Vegas.
Liksom.
• • •
Så fort jag ser bilder från Amalie Arena börjar jag längta efter solnedgångssittningar i tikibaren.

Fan, man borde bo där, som lycklige DN-Sven.
• • •
Väldigt fin pre game-ceremoni i Dallas, för övrigt, när lagen står tillsammans på bortalagets blålinje – som uttryck för enighet efter vansinnesattacken i Golden Knights hemstad i söndags.
• • •
Dan Girardi presenter sig och plötsligt är det lite annat ljud i skällan i Örby.
Allt är förstört, säsongen över, mörkret kompakt…

COLUMBUS – NY ISLANDERS 2-0 (Början av Period 2)
TAMPA – FLORIDA 1-0 (Period 1)
• • •
Jublar lite för mig själv när Sonny Milano omedelbart – ja, 1.07 hinner det gå – får kanorna att dåna i Nationwide.
Han är ju en av de stora Biffen-favoriterna enkom på grund av sitt namn.
Sonny Milano…det är sånt som bara legendariska medlemmar i Gambino-familjen, New York Dolls-gitarrister och elaka gunslingers med svart lapp för ögat i gamla westerns heter.
• • •
Det känns som att man redan måste uppmana världen att keep it’s shirt on.
Mycket lite av det som händer första grundserieveckorna säger något om hur det blir till slut – och de första dagarna är verkligen ingen indikator alls.
Ändå får jag redan mail om att jag är idiot för ”nu såg du ju att Chicago är otroliga och Pittsburgh helt värdelösa”.
Suck…
• • •
På den tiden jag fortfarande övervägde att skaffa barn tänkte jag alltid att en eventuell son skulle heta Sonny.
Sonny Bjurman…det är ju fem plus.
• • •
De zoomar in Tårtan för lite i sändningen från Ohio.
• • •
Att Chicago stick i stäv med mina amatörteorier lyckas få till det ännu en gång är inte otänkbart, men att tro att matchen i United Center igår säger något om Pittsburghs verkliga styrka är ju bara dumheter.
Risken är stor att Nashville får betala för den smällen redan i finalreprisen imorrn.
• • •
SMS:et som kommer flygande från Örby när Palat gör det första målet i Amalie den här säsongen rymmer så många utropstecken att min telefon blir röd.
• • •
Jackets ser bra ut och yeah baby, den där kedjan med Wenny, Panarin och och Atkinson kommer bli en av östra konferensens stora attraktioner.
Islanders? Not so much, inte i den perioden.
• • •
Vad konstigt det känns att se Kunitz och Girardi i Tampa-jerseys. Jag rycker till varje gång. Men sånt går fort över, det vet man ju.
• • •
Note to self:
Let’s go till Columbus nån gång i vinter.
För länge sen jag satt i Nationwide.
• • •
Ekeliw är framförallt nöjd med unge backen Serchachev, men som han själv konstaterar:
– Alla som får spela med Strålman blir ju bra.
• • •
Lite mer än en kvart kvar nu.
Sen kliver Vegas Golden Knights, som samtidens 31:a lag, in i National Hockey League på riktigt.
Det är som jag ser saken ett lika historiskt som underbart ögonblick.

Idag vaknar jag av att Ondskan Ekeliw – min mytomspunne podcast-partner – ringer och sjunger.
– Just idag är jag stark, skrålar han som en annan bajare, just idag mår jag bra, jag har tron på mig själv på min sida!
Då vet man.
Tampa Bay Lightning ska begå säsongspremiär.
Inget annat i världen kan få den vanligtvis timide unge mannen att släppa alla hämningar.
När jag yrvaken och morgonsur bara svarar ”Dan Girardi i första backpar” kommer han av sig för några ögonblick, muttrar något ohörbart – men fortsätter sedan oförtrutet:
– Jag har väntat så länga på just den här dan, det är skönt att den äntligen kommer!
Till hans – Ekeliws alltså, inte Girardis – och Vegas Golden Knights ära blir det en liten blogg ikväll också, från korresoffan.
Jag har dock för avsikt att spara lite på krutet till matinén i Newark imorrn – den ni kan se på SVT och allt – och som framgår blir det därför ett lite mer kortfattat intro.
Men jag finns här redan från den första fajten mellan Columbus och Islanders, över Florida-derbyt som får Ekan att belta out Kenta-dängor till den första matchen i Vegas Golden Knights historia, borta mot Dallas.
Kommenterar postas när jag har något att säga – och spåret väntar på era synpunkter.

NY RANGERS – COLORADO 2-3 (Slut)
• • •
Ojvoj.
Även ikväll hände det rubrikvänliga saker överallt – inte minst i Chicago; wtf liksom? – så herr NHL-korren fick sig en ordentligt duvning på en gång.
Och än är manglingen inte över, jag måste få tag i även Rocket Ricky Rakell – som såklart avgjorde Ducks premiärshow mot Coyotes.
Så sorry, det blir inte mer slutkläm än så här, jag är för utpumpad.
Men välkommen till korresoffan kommande natt.
Då kör vi en lite lugnare blogg.

Gabbe sätter 4-2 i tom kasse och matchen är över.
Mer kommer sedan.

NY RANGERS – COLORADO 2-3 (Period 2)
• • •
Första halvan av mittperioden är lite mer avvaktande och….”stale”, som dom säger här.
Men sen rasslar det till med ett koppel utvisningar och matchen öppnar sig som en sluss i Göta kanal och blir till en liten vilda västern-show.
Målen borde varit många, men det är bara Tyson Barrie – gästernas bäste back – som lyckas pricka in en riktig pärla
Den kassen är dock väldans grann, så här klagar vi inte.
• • •
Visst vill Gabbe ge igen för gammal ost.
Men det är inte Skjei som får betala, det är Rick Nash – två gånger om.
Av’s-kaptenen är one of kind i den svenska NHL-skaran.
• • •
En sån här kväll borde väl Rick Nash inse att han ska passa pucken när han kommer i två-mot-en med DJ Mika.
Jag menar, Rick, Sportbladets rubriker nu på morgonen, du måste tänka på dem…
• • •
DeBrusk är ju ett kungligt namn.
Så trodde jag bara holländska innermittfältare hette.
• • •
Var tog Spåret vägen, får man fråga det utan att låta oförskämd och gnällig?
• • •
Det är såklart jobbigt för David Backes att han blir borta i några veckor med nåt som heter ”diverticulitis” – men nästan ännu jobbigare för de journalister som måste försöka stava rätt när de skriver om åkomman…
• • •
Mark Messier blir inzoomad i jumbon och lyckas för en gångs skull undvika att falla i gråt.
Men det är nära.
• • •
Jo, men allt skulle ju bli så bra bara Antti Niemi fick slippa från den underliga situationen i Dallas.
Hallå!
• • •
Nu ska jag gå och leta på Marie Lehmann, som frälser New York med sin närvaro i afton.

NY RANGERS – COLORADO 2-2 (Period 1)
• • •
Mika Zibanejad hade verkligen inga skäl att vara orolig för den nya, stora rollen.
Det är han som medelst två sjusjungande direktskott i powerplay – det sista när 0.2 återstår av inledningsperioden – tar New York Rangers in i säsongen 2017-2018.
Blåskjortorna har dessförinnan hamnat 0-2-underläge mot ett lika oväntat som uppfriskande piggt och oblygt Colorado och läget ser lite kymigt ut för hemmalaget, men, well, sen väljer den nye förstecentern att presentera sig.
• • •
Patrick Nemeths Klippiga Bergen-era börjar strålande.
Det är han som kliver fram och rappar iväg skottet som sen blir till retur som Duchene sedan kan göra årets första mål i Garden på.
Duchene, ja.
Så distraherad var han…
• • •
Däremot börjar Shattenkirks Rangers-era – i samma sekvens – inget vidare.
Det är ju han som ska ta bort Duchene i det läget, men han är inte riktigt med.
Dan Girardi kom tillbaka, allt är förlåtet.
Nä, skoja ba’.
• • •
Varlamov, man.
När han spelar med sånt här självförtroende och sån här pondus är han en av de bästa.
• • •
Samma Shattenkirk kompenserar sig dock för den lilla fadäsen med den lysande passningen till Mikas första mål.
En sån hade Girardi inte slagit – ens under pistolhot.
• • •
Mikko Rantanens mål på en helst chanslös Lundqvist är för jävla snyggt, det med.
Som flera redan påpekat, han kan komma att explodera i år.
I så fall blir nog Av’s bättre än vad många av oss fått för sig.
• • •
Ojvoj, säsongen börjar med rungande bröstvärmare för Landeskog – utdelad av spolingen Brady Skjei.
Den kommer Gabbe, som är old school i varje fiber, ge replik på.
• • • 
Det är lite roligt att ”Rammer” – Rangers mångårige läkare, Jim Ramsey – får tyngre ovationer än de assisterande coacherna när de, på typiskt premiärvis, presenterar lag och personal med inzoomingar i jumbon.
Men välförtjänt.
Han har varit med länge och lagat fler blåskjortor än Matt Cooke förstört.
• • •
Barnskådisen som spelade mot Bruce Willis i ”Sjätte sinnet” – Haley Joel Osment – vinkar i jumbotronen och vi kan konstatera att han inte är något barn längre utan en skäggig luffare med, eh, former.
• • •
Varpu är jetlaggad, men hälsar ändå.
• • •
F. Murray Abraham – celebritet nummer två att bli inzoomad – har dock sett exakt likadan ut i 150 år.
• • •
Det är nästan en prestation att åka på en too many men-utvisning när säsongen bara är 47 sekunder gammal.
Så Red Wings vet det…
• • •
Det värmer Garden i en reklampaus ser till att hylla Tom Petty ordentligt.
• • •
Kul period var den, den första.
Nu kommer en till!